DET ÅRLIGA PROGRAMMET FÖR FLYKTINGFONDEN (ERF) 2012 INSATSER FÖR GENOMFÖRANDE AV PRIORITETERNA SOM SKA STÖDJAS GENOM PROGRAMMET

(1)

DET ÅRLIGA PROGRAMMET FÖR FLYKTINGFONDEN (ERF) 2012

INSATSER FÖR GENOMFÖRANDE AV PRIORITETERNA SOM SKA STÖDJAS GENOM PROGRAMMET

Följande beskrivning av de insatser, som ska stödjas inom ramen för det årliga programmet 2012, är bara en uppskattning eftersom projekten för att genomföra insatserna ännu inte har valts. Programmets slutgiltiga innehåll beror på antalet inlämnade projektförslag och deras kvalitet. Respektive insatser kan innefatta flera enskilda projekt.

Det övergripande målet är att finansiera projekt som främjar bredare partnerskap, nätverksbildning och samarbete mellan aktörerna, till exempel medborgarorganisationer och myndigheter. Projekten ska aktivt söka metoder för att bygga upp nätverk, utbyta erfarenheter och etablera samarbete med andra aktörer (kommuner, medborgarorganisationer, myndigheter, sammanslutningar). Projekt som främjar flyktingars och/eller flyktingorganisationers delaktighet och möjligheter att ta makten över sin egen situation betraktas som viktiga i alla prioriteringar, särskilt i integrationsprojekten. Man bör även säkerställa att de nya arbetsmetoderna och insatserna blir permanent praxis och permanenta lösningar i asylprocessen och flyktingarbetet. Tidigare erfarenheter och befintliga metoder bör utnyttjas för att metoderna för att genomföra projekten ska bli bättre, speciellt vid utbildning och sysselsättning av flyktingar.

Det årliga programmet 2012 följer de definierade ramarna som anges i det fleråriga programmet 2008-2013. I det årliga programmet 2012 fortsätter man delvis verksamheten som inleddes under de årliga programmen 2009-2011.

Regeringen har som målsättning att behandlingen av asylansökningar ska ske i snabbare takt.

Detta strävar man efter att uppnå genom att se till att det finns tillräckligt med personal, genom att förstärka samarbetet samt genom att börja använda en samarbetsmodell, i vilken flera olika myndighetssektorer såsom Migrationsverket, Polisen och Gränsbevakningsväsendet ingår. De kostnader som mottagningen av asylsökande föranleder anpassas i förhållande till antalet asylsökande och de förkortade behandlingstiderna.

Enligt regeringsprogrammet riktas uppmärksamhet främst på mindreåriga asylsökande: det är förbjudet att ta mindreåriga asylsökande i förvar. Dessutom konstateras det i programmet att alla barn som omfattas av mottagningssystemet har rätt till skolgång.

Att hitta kommunplatser för kvotflyktingar och asylsökande som har fått uppehållstillstånd har varit utmanande, och kommuner som vill erbjuda kommunplatser har varit få. Statens kompensation till kommunerna har höjts och pilotprojekt har satts igång för att främja placeringen av flyktingar i kommuner. Ett av projekten har särskilt inriktats på kvotflyktingar, som hör till utsatta grupper.

Enligt regeringsprogrammet kommer man att göra upp ett samarbetsavtal mellan staten och kommunerna, genom vilket man strävar efter att uppnå en kontrollerad och systematisk placering i kommunerna av flyktingar och asylsökande som erhållit ett positivt beslut. För att stödja den sporrande samarbetsmodellen utformas under regeringsperioden en plan för en stegvis höjning av ersättningen till kommunerna så att den motsvarar kostnadsutvecklingen.

(2)

Den nya integrationslagen och lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd (lagen om mottagande) trädde i kraft den 1 september 2011. I verkställandet av intergrationslagen betonas särskilt vägledning och rådgivning av invandrare i integrationens inledande skede samt att man gör upp individuella integrationsplaner. Lagen förutsätter även att kommunerna gör upp integrationsprogram och den betonar ett avtalsbaserat förhandlingssystem mellan ELY-centralen och kommunen. Därigenom skapas förutsättningar för att utveckla integrationssystemet på den lokala nivån och utöka möjligheterna för mottagande av personer som får internationellt skydd. Integrationen av invandrare och mottagandet av personer som får internationellt skydd förutsätter dessutom en förbättring av personalens kunnande och yrkesskicklighet inte bara inom migrationstjänsterna, utan även inom alla sektorer inom basservicen, i skolor, inom social- och hälsovården och inom fritidssektorn. Genom lagen om mottagande klargörs regleringen av mottagandet och ett förenhetligande av tjänsterna vid mottagande främjas.

INSATSER SOM GENOMFÖR PRIORITERING 1

Insats 1 (Mottagnings- och asylförfaranden): Utbildning för myndigheter och andra aktörer som deltar i mottagande av asylsökande och insatser som förbättrar förhållandena vid mottagande av asylsökande

Insatsens mål och tillämpningsområde:

Myndigheter och andra som betjänar asylsökande (bl.a. rättsbiträden, företrädare för underåriga som saknar vårdnadshavare, tolkar, flyktingförläggningarnas personal) ska få utbildning dels i asyl- och flyktinglagstiftningen, dels i principerna och metoderna i gemenskapslagstiftningen och konkreta problem i mottagnings- och asylförfarandena.

Dessutom kommer man att sammanställa utbildningsmaterial.

Kompetensen hos olika yrkeskategorier bl.a. i bedömning av aktuella frågor när det gäller fördelarna för barn förbättras i samarbete med experter på barnskyddsfrågor. Man utvecklar verksamheten för företrädare för minderåriga genom att till exempel ge handledning och fortbildning samt erbjuda stödverksamhet.

Förhållandena vid mottagande av asylsökande förbättras. Man sammanställer informationsmaterial om förfaranden vid mottagande och ansökan om asyl, rättigheter och skyldigheter under asylprocessen samt om tillgängliga tjänster (t.ex. rättsbiträde och tolkning) för personer som söker internationellt skydd.

Förväntade stödmottagare:

Nationella, regionala och lokala myndigheter, särskilt asylmyndigheterna, bland andra inrikesministeriet, polisen, Gränsbevakningsväsendet, Migrationsverket, flyktingförläggningar, minoritetsombudsmannen, kommuner, utbildningsinstitutioner samt medborgarorganisationer som erbjuder flyktingar stöd och rådgivning och privata aktörer, till exempel konsulter.

Förväntade kvantifierbara resultat och indikatorer som ska användas:

(3)

Utbildningsprogram, utbildningsmodeller, läroplaner och utbildningsmaterial har tagits fram för myndigheter och andra som är engagerade i asylprocessen. Utbildningsprogrammen och - modellerna har använts som grund för kurser och seminarier.

Man har utvecklat metoder och mallar som rör förbättring av rekryteringen av företrädare för minderåriga som saknar vårdnadshavare och säkerställandet av deras arbetshälsa för, samtidigt som man har sammanställt mallar och metoder för samarbetet mellan myndigheter och experter på barnskyddsfrågor. Man har utvecklat utbildningsprogram och samarbetsmodeller för anställda, företrädare samt personal inom hälso- och mentalvården.

Man har utarbetat informationsmaterial som rör mottagningsförhållanden, asylförfarandet samt tillgängliga tjänster, som rättbiträden och tolkning, för asylsökanden. Detta material finns tillgängligt i olika former, inklusive broschyrer, dvd:er och cd:ar. Man förbättrar framför allt de asylsökandes möjligheter att få information om juridisk rådgivning och tolkning.

Dessutom förbättrar man de asylsökandes kunskaper om sina rättigheter och skyldigheter under asylprocessen.

De förväntade kvantifierbara indikatorerna är statistik över utbildningar som har ordnats och antalet deltagare samt hur mycket utbildningsmaterial som sammanställts. Det förs också statistik över utbildningsmaterialens mottagare. Vid behov används också feedbackformulär, rapporter och/eller utvärderingar.

Beträffande resultatindikatorerna förväntas det att asylmyndigheternas beredskap förbättras genom att de stärker sina kunskaper om asyl- och flyktinglagstiftningen med hjälp av utbildningsprogram. Man utvecklar olika yrkesgruppers sakkunnighet. Yrkeskunnigheten bland företrädare för minderåriga asylsökande förbättras. Asylsökandenas behov ska identifieras ännu bättre, och kunskap rörande behoven förbättras hos dem som arbetar med asylsökande.

På detta stadium är det omöjligt att i detalj förutse de kvantifierbara resultaten och indikatorerna eftersom de i hög grad beror på vilka ansökningar som kommer in och på syftet, innehållet och tidsplanerna för de planerade projekten.

Synliggörande av EU-medel:

Flyktingfondens bidrag kommer att synliggörs i alla informationsverksamheter, inklusive varor, rapporter och annat skriftligt material, på Internet, seminarier samt i artiklar och i intervjuer i medier. Allt material kommer att vara försett med EU:s logo och det kommer att omnämnas att flyktingfonden är medfinansiär. Projekt som får bidrag från flyktingfonden måste dessutom ha en informationsplan.

Komplementaritet med liknande insatser som finansieras genom andra EU- finansieringsprogram (om tillämpligt):

Vid valet av projekt fästs särskild uppmärksamhet vid komplementariteten, dvs. att de projekt som medfinansieras ska komplettera den nationella asylpolitiken och åtgärder som finansieras av andra EU-program.

Finansiell information:

Europeiska flyktingfondens bidrag: 50 procent

(4)

Nationell medfinansiering: 50 procent

Insats 2 (Mottagnings- och asylförfaranden): Insatser genom vilka man förbättrar förhållandena vid mottagande av utsatta asylsökanden och identifieringen av deras speciella behov

Identifiering och beaktande av utsatta asylsökandens speciella behov samt förbättring av förhållande vid deras mottagande. Utsatta asylsökanden är minderåriga som saknar vårdnadshavare, funktionshindrade, åldringar, väntande mödrar, ensamförsörjare till minderåriga barn, offer för tortyr, våldtäkt eller offer för andra allvarliga former av psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld eller utnyttjande, offer för människohandel samt personer som behöver första hjälpen eller nödvändig vård med tanke på sjukdom. Tjänster utvecklas för asylsökande som utsatts för trauma och dessa tjänster omfattar till exempel anpassad terapi och stödgrupper.

Man sammanställer informationsmaterial om villkoren för mottagande, asylförfaranden, rättigheter och skyldigheter under förfarandena samt tillgängliga tjänster (t.ex. rättsbiträde och tolkning) för personer som söker internationellt skydd och är särskilt utsatta.

Nationella, regionala och lokala myndigheter, särskilt asylmyndigheterna, bland andra inrikesministeriet, polisen, Gränsbevakningsväsendet, Migrationsverket, flyktingförläggningar, minoritetsombudsmannen, kommuner, utbildningsinstitutioner samt medborgarorganisationer som erbjuder flyktingar stöd och rådgivning och privata aktörer, till exempel konsulter.

Man har tagit i bruk specialtjänster för utsatta asylsökande som till exempel anpassad terapi och stödgrupper. Nya stödmetoder har utvecklats och testats.

Man har utarbetat informationsmaterial som rör mottagningsförhållanden, asylförfarandet samt tillgängliga tjänster, som rättbiträden och tolkning, för asylsökanden. Detta material finns tillgängligt i olika former, inklusive broschyrer, dvd:er och cd:ar. Man förbättrar framför allt de asylsökandes möjligheter att få information om juridisk rådgivning och tolkning.

Dessutom förbättrar man de asylsökandes kunskaper om sina rättigheter och skyldigheter under asylprocessen.

De förväntade kvantifierbara indikatorerna är statistik över utbildningar och specialtjänster som har ordnats och antalet deltagare i dessa samt hur mycket utbildningsmaterial som sammanställts. Det förs också statistik över utbildningsmaterialens mottagare. I anslutning till de verksamheter som ordnats används vid behov också feedbackformulär, rapporter och/eller utvärderingar.

(5)

Beträffande resultatindikatorerna förväntas det att man identifierar utsatta asylsökandes speciella behov ännu bättre, och kunskap rörande de speciella behoven förbättras hos dem som arbetar med asylsökande. Tillträde till de speciella tjänsterna för utsatta grupper bland asylsökande påskyndas.

På detta stadium är det omöjligt att i detalj förutse de kvantifierbara resultaten och indikatorerna eftersom de i hög grad beror på vilka ansökningar som kommer in och på syftet, innehållet och tidsplanerna för de planerade projekten.

Europeiska flyktingfondens bidrag: 75 procent Nationell medfinansiering: 25 procent

Insats 3 (Integration): Åtgärder för att främja placeringen av flyktingar i kommunerna

Insatsens mål är att stödja de personer som avses i artikel 6 (punkterna a, b och e) i den grundläggande rättsakten av ERF genom att skapa och testa olika tjänstestrukturer och - modeller i kommunerna och att samtidigt beakta också de möjligheter som står till buds regionalt. Åtgärder vidtas för att utveckla och ordna hälsovårds-, mentalvårds- och rehabiliteringstjänster samt psykosociala tjänster och för att utbilda personal som arbetar inom de ovan nämnda branscherna i kommunerna. Sådana åtgärder vidtas också med vilka man vill inverka på attityder både regionalt och lokalt, för att snabbare och lättare kunna placera flyktingar i kommunerna.

De kundserviceanställda ska få bättre kunskaper om flyktingars behov och därmed bättre kapacitet att tillgodose behoven. Samtidigt ska personalen få större kunskaper om förhållandena och sederna i de olika ursprungsländerna samt lära sig att tillämpa dessa kunskaper i kundtjänstarbetet i Finland.

(6)

Flyktingar som redan bor i Finland och är integrerade och medborgarorganisationerna ska få hjälp med att förbättra sina kunskaper och sin stödverksamhet, för att detta sedan ska kunna utnyttjas i arbetet för att integrera flyktingar som nyligen anlänt.

Nationella, regionala och lokala myndigheter, såsom ministerier (till exempel inrikes-, undervisnings- och social- och hälsovårdsministeriet, utbildningsstyrelsen), kommunernas social-, hälsovårds-, ungdoms- och undervisningsmyndigheter, myndigheter som ansvarar för specialiserad sjukvård, ELY-centraler, TE-byråer, medborgarorganisationer som arbetar med flyktingar, invandrarorganisationer och utbildningsinstitutioner.

Placeringen i kommunerna har påskyndats och underlättats till exempel genom att förbättra de tjänster som utvecklats och ordnats för målgruppen. Nya tjänstestrukturer och -modeller har utvecklats och kommunernas anställda har fått stöd för att förbättra yrkesskickligheten när det gäller att bemöta och hantera kunder som hör till målgruppen. Man har utvecklat undervisningsmaterial för personer som arbetar med integrationsuppgifter samt material för att stödja integrationen av flyktingar.

I kommunerna har man infört mottagningsmodeller för flyktingar så att de ska kunna börja integreras genom samordning av arbete och utbildning. Vidare har man gjort upp utbildningsvägar och -modeller, läroplaner och undervisningsmaterial för olika kategorier av deltagare. Flyktingar som anlänt till landet tidigare och som redan har integrerats inkluderas i integrationsarbetet som handledare och stödpersoner.

Som kvantifierbara indikatorer används statistik över hur många modeller för stöd, egenmakt och mottagning, särskilda insatser samt utbildnings- och undervisningsmaterial det finns. Det förs också statistik över antalet personer som deltar i dessa åtgärder. Vid behov används också feedbackformulär, rapporter och/eller utvärderingar.

Beträffande resultatindikatorerna förväntas det att anställda vid kommunala och andra myndigheter ska få bättre insikt i flyktingarnas behov samt bättre kapacitet att tillgodose dessa behov med rätta åtgärder. Kommunernas förmåga att placera flyktingar har förbättrats.

Fler ska få skräddarsydd integrationsutbildning som är anpassad efter mottagarnas behov och kunskaper. Myndigheterna och medborgarorganisationerna ska samarbeta bättre och man ska i högre grad utnyttja kompetensen hos redan integrerade flyktingar och deras föreningar samt deras stödverksamhet i integrationsarbetet.

På detta stadium är det omöjligt att i detalj förutse de kvantifierbara resultaten och indikatorerna eftersom de i hög grad beror på vilka ansökningar som kommer in och på innehållet och tidsplanerna för de planerade projekten.

(7)

Vid valet av projekt fästs särskild uppmärksamhet vid komplementariteten, dvs. att de projekt som medfinansieras ska komplettera den nationella integrationspolitiken och övriga åtgärder som finansieras av andra EU-program.

Insats 4 (Integration): Åtgärder för att identifiera särskilda behov hos särskilt utsatta flyktingar i samband med integrationsprocesser

Insatsens mål är att stödja de särskilt utsatta personer som avses i artikel 6 (punkterna a, b och e) i den grundläggande rättsakten av ERF genom att skapa och testa tjänstestrukturer och - modeller i kommunerna och att samtidigt beakta också de möjligheter som står till buds regionalt. Åtgärder vidtas för att utveckla och ordna hälsovårds-, mentalvårds- och rehabiliteringstjänster samt psykosociala tjänster och för att utbilda personal som arbetar inom de ovan nämnda branscherna i kommunerna. Sådana åtgärder vidtas också med vilka man vill inverka på attityder både regionalt och lokalt, för att snabbare och lättare kunna placera akuta fall och särskilt utsatta flyktinggrupper i kommunerna.

Nationella, regionala och lokala myndigheter, såsom ministerier (till exempel inrikes-, undervisnings- och social- och hälsovårdsministeriet, utbildningsstyrelsen), kommunernas social-, hälsovårds-, ungdoms- och undervisningsmyndigheter, myndigheter som ansvarar för specialiserad sjukvård, ELY-centraler, TE-byråer, medborgarorganisationer som arbetar med flyktingar, invandrarorganisationer och utbildningsinstitutioner.

Placeringen i kommunerna har påskyndats och underlättats till exempel genom att förbättra de tjänster som utvecklats och ordnats för målgruppen. Nya tjänstestrukturer och -modeller har utvecklats och kommunernas anställda har fått stöd för att förbättra yrkesskickligheten när det gäller att bemöta och hantera kunder som hör till målgruppen. Man har utvecklat undervisningsmaterial för personer som arbetar med integrationsuppgifter samt material för att stödja integrationen av utsatta flyktingar.

I kommunerna har man infört mottagningsmodeller för särskilt utsatta flyktingar så att de ska kunna börja integreras genom samordning av arbete och utbildning. Vidare har man gjort upp utbildningsvägar och -modeller, läroplaner och undervisningsmaterial för olika kategorier av deltagare. Flyktingar som anlänt till landet tidigare och som redan har integrerats inkluderas i integrationsarbetet som handledare och stödpersoner.

(8)

Som kvantifierbara indikatorer används statistik över hur många modeller för stöd, egenmakt och mottagning, särskilda insatser samt utbildnings- och undervisningsmaterial det finns. Det förs också statistik över antalet personer som deltar i dessa åtgärder. Vid behov används också feedbackformulär, rapporter och/eller utvärderingar.

Beträffande resultatindikatorerna förväntas det att anställda vid kommunala och andra myndigheter ska få bättre insikt om flyktingarnas särskilda behov samt bättre kapacitet att tillgodose dessa behov med rätt åtgärder. Kommunernas förmåga att placera flyktingar har förbättrats. Andelen särskilt utsatta flyktingar som ska få skräddarsydd integrationsutbildning som är anpassad efter mottagarnas behov och kunskaper ska utökas.. Myndigheterna och medborgarorganisationerna ska samarbeta bättre och man ska i högre grad utnyttja kompetensen hos redan integrerade flyktingar och deras föreningar samt deras stödverksamhet i integrationsarbetet.

Vid valet av projekt fästs särskild uppmärksamhet vid komplementariteten, dvs. att de projekt som medfinansieras ska komplettera den nationella integrationspolitiken och övriga åtgärder som finansieras av andra EU-program.

Insats 5 (Åtgärder för att förbättra kapaciteten att utveckla, följa upp och bedöma medlemsstaternas asylpolitik): Bättre standard på asylförfarandet genom att utföra en undersökning av kvaliteten på asylsystemet och utveckla åtgärder för att ta fram databaser och liknande metoder och redskap

(9)

Ett gemensamt europeiskt asylsystem främjas genom studier och rapporter samt genom förslag till metoder för att förbättra asylförfarandena både på nationell nivå och inom EU.

Målet är att bygga upp ett system som garanterar personer som är i behov av internationellt skydd en hög skyddsnivå på samma villkor i alla medlemsstater och möjlighet att bli rättvist och effektivt hörd i fall då inget skyddsbehov finns. En oberoende undersökning av asylsystemet i Finland ska göras.

Rättspraxisdatabaser på nationell nivå och inom EU, landspecifika databaser och andra databaser om internationellt skydd ska sammanställas. Dessutom ska nödvändiga verktyg för att skapa databaserna utvecklas.

Vidare utvecklas metoder, tekniker, informationssystem och databaser på nationell nivå och inom EU för verifiering av asylsökandes identitet. Dessutom utvecklas samarbete mellan en rad aktörer.

Samarbetet mellan olika myndigheter som deltar i asylförfarandet utvecklas.

Nationella myndigheter, till exempel inrikesministeriet, Migrationsverket, Gränsbevakningsväsendet, polisen, flyktingförläggningarna, minoritetsombudsmannen, dataombudsmannen och diskrimineringsnämnden, medborgarorganisationer samt privata aktörer, till exempel konsultbyråer.

Asylförfarandet ska snabbas upp och få bättre kvalitet, vilket innebär att de myndigheter som ansvarar för handläggningen av asylansökningar ska kunna avgöra ansökningarna effektivt.

Målet ska kunna uppfyllas genom att Finland lägger fram förslag som EU kan utnyttja för att utveckla Dublinsystemet, bygga ut Eurodacsystemet och förbättra samarbetet mellan myndigheterna i medlemsstaterna. En studie av hur asylsystemet fungerar inleds.

Stödet till tjänstemän som handlägger asylansökningar ska stärkas. Handläggningstiderna blir kortare, besluten ska vara av hög kvalitet och målet är att de inte ändras i besvärsorganen.

Dessutom ska det finnas bättre databaser, analysmetoder och statistik.

Arbetet med att ta fram metoder och teknik för att identifiera asylsökande och för att utveckla och använda informationssystem och databaser har inletts. Möjligheterna att ta i bruk system och förfaranden för språkanalys och åldersanalyser har undersökts. Relaterade forskningsprojekt och projekt för utveckling av informationssystem har inletts. Det har ordnats utbildningsprogram och kurser för myndigheter, anställda på flyktingförläggningar och andra som är engagerade i asylförfarandet (rättsbiträden, företrädare för minderåriga utan medföljande vuxen, tolkar). Tack vare detta har de bättre kapacitet att använda informationssystemen och databaserna som stöd i arbetet.

De förväntade kvantifierbara indikatorerna är statistik över genomförda insatser och antalet deltagare. Vid behov används också feedbackformulär, rapporter och/eller utvärderingar.

Dessutom förs statistik över den förväntade förkortningen av handläggningstiderna, antalet beslut och om de förblir oförändrade i besvärsorganen.

(10)

Beträffande resultatindikatorerna förväntas konkreta förslag på metoder för att förbättra asylförfarandet på nationell nivå och inom EU, och samarbetet mellan medlemsstaterna förväntas också bli effektivare i dessa frågor.

På detta stadium är det omöjligt att i detalj förutse de kvantifierbara resultaten och indikatorerna eftersom de i väsentlig grad beror på vilka ansökningar som kommer in och på innehållet och tidsplanerna för de planerade projekten.

Komplementaritet med liknande åtgärder som finansieras genom andra EU- finansieringsprogram, om tillämpligt:

Europeiska flyktingfondens bidrag: 75 procent Nationell medfinansiering: 25 procent

Insats 6 (Vidarebosättning): Satsningar på vidarebosättning på nationell nivå Insatsens mål och tillämpningsområde:

Förfaranden för vidarebosättning ska utvecklas. Tjänstemän inom lokal- och regionförvaltning samt berörda aktörer i organisationer utbildas och samarbetet dem emellan förbättras. Målet är att bygga upp uppdaterade och högkvalitativa åtgärder för vidarebosättning för att man smidigt ska kunna bemöta dels förändringar i internationella flyktingsituationer och dels enskilda flyktingars behov.

I utbildningarna strävar man efter att ge en så praktisk bild som möjligt av de olika skedena i mottagningen av kvotflyktingar. Förutom politisk bakgrund, den lagliga ramen och ekonomiska frågor i samband med vidarebosättning kan seminarierna även innehålla studiebesök hos t.ex. kommunernas socialbyråer, arbetskraftsbyråer, läroanstalter eller medborgarorganisationer som arbetar med uppgifter som främjar första skedet av integrationen av kvotflyktingar.

(11)

Tjänstemän inom lokal- och regionförvaltningen kan delta i uttagningsresor som observatörer så att de kan bekanta sig med det praktiska arbetet. Observatörerna sätter sig in i förberedelsen av uttagningsresan, den lagliga ramen för uttagningen av kvotflyktingar, hur flyktingkvoten inriktas och kriterierna för val av flyktingar. De bekantar sig också med vilka roller och ansvar de tjänstemän som deltar i resan har. Under den egentliga uttagningsresan har observatörerna möjlighet att följa med när flyktingar intervjuas och delta i möten med UNHCR. Observatörerna kan också ge feedback om t.ex. intervjuns struktur, frågor, tolkning och praktiska arrangemang i allmänhet.

Nationella, regionala och lokala myndigheter, såsom Migrationsverket, kommunernas hälsovårds-, social- och utbildningsmyndigheter, myndigheter som ansvarar för specialiserad sjukvård, ELY-centraler samt medborgarorganisationer och internationella organisationer som arbetar med vidarebosättning.

Det har tagits fram informationssystem, metoder och utbildningsprogram, samt samarbetsmodeller och -planer för att förbättra rutiner i samband med vidarebosättning på den nationella nivån. För tjänstemän inom lokal- och regionförvaltningen har det ordnats utbildningstillfällen och studiebesök i anslutning till vidarebosättning

De förväntade kvantifierbara indikatorerna är statistik över genomförda insatser och antalet deltagare. Vid behov används också feedbackformulär, rapporter och/eller utvärderingar.

Beträffande resultatindikatorerna förväntas att arbetsmetoderna och förfarandena för vidarebosättning ska bli bättre. Samarbetet mellan kommunerna och medborgarorganisationerna ska förbättras och nya arbetsmetoder ska tas fram. Kommunerna ska få bättre kapacitet för att bosätta flyktingar.

Komplementaritet med liknande åtgärder som finansieras genom andra EU- finansieringsprogram, om tillämpligt:

Vid valet av projekt fästs särskild uppmärksamhet vid komplementariteten, dvs. att de projekt som medfinansieras ska komplettera nationella åtgärder inom kvotflyktingpolitiken och övriga åtgärder som finansieras av andra EU-program.

(12)

ÖVRIGA INSATSER

Finland har lämnat en kalkyl till kommissionen som innebär att vi 2012 kommer att vidarebosätta 332 personer som ingår i de kategorierna b-d enligt artikel 13.3 i beslutet om inrättande av Europeiska flyktingfonden. År 2012 är det fasta beloppet till Finland för vidarebosatta personer 1 328 000 euro. Man använder detta belopp för verksamheter som strävar efter att underlätta mottagandet och integreringen av vidarebosatta flyktingar som hör till de grupper som definieras i artikel 13 punkt 3. År 2012 flyktingsgrupper omfattar uppskattningsvis 2 minderåriga som saknar vårdnadshavare, 215 utsatta barn och kvinnor samt 115 personer som är i svårt hälsotillstånd.

(13)

PRELIMINÄR FINANSIERINGSPLAN

Årligt program – Utkast till finansieringsplan

Tabell 1 – Översiktstabell Medlemsstat: Finland

Årligt program: 2012

Fond: Europeiska flyktingfonden

(alla siffror i euro)

Prioritering nr

Särskild prioritering

nr

Gemen- skapens

bidrag

Offentliga anslag

Privata

anslag TOTALT % EU

Andel av totalbeloppet

(d/total d)

Insats 1: 1 309 565,00 220 000,00 89 565,00 619 130,00 50,00 % 14,95 %

Insats 2: 1 1,2 309 565,00 93 188,34 10 000,00 412 753,34 75,00 % 9,96 %

Insats 3: 1 353 649,00 333 649,00 20 000,00 707 298,00 50,00 % 17,07 %

Insats 4: 1 1 353 649,00 102 883,00 15 000,00 471 532,00 75,00 % 11,38 %

Insats 5: 2 1, 2, 3 143 640,00 47 880,00 0,00 191 520,00 75,00 % 4,62 %

Insats 6: 3 156 654,00 126 654,00 30 000,00 313 308,00 50,00 % 7,56 %

Tekniskt bistånd 99 030,00 0,00 0,00 99 030,00 100,00 % 2,39 %

Övriga insatser (2) 1 328 000,00 0,00 0,00 1 328 000,00 100,00 % 32,06 %

TOTALT 3 053 752,00 924 254,34 164 565,00 4 142 571,34 73,72 % 100,00 %

(2) Gäller det fasta beloppet enligt artikel 13.3 i beslut 573/2007/EG.