SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

Rolf Tosstendahl

Hiiskorkka skolor och paradkm

1 en uppsats har Ingema Norrlid på ett intressant sätt vidareutvecklat den av Birgitta Odén framförda tanken, att det weibullska s k kritiska genombrottet innebar ett paradigmskifte i den (svenska) historiska vetenskapen.9å uppfattas »paradigmskifte» som någon form av vetenskaplig revolution under hänvisning till Thomas S Kuhns arbete om vetenskapliga revolutioner. En ))idealistisk normalvetenskap)) hade, enligt Norrlid, under det slutande artonhundratdet utarmats och rakat in i en kris. Den weibullska revolutionen innebar att ett )~mpiristiskt» paradigm tog över och små- ningom självt blev till normalvetenskap. Nu har aven denna empiristiska normdvetenskap blivit utarmad och råkat in i en kris. H resonemangets förlängning ligger naturligtvis, att vi nu bara har att vänta på en ny (svensk) historievetenskaplig revolution, som skall förändra v&r vetenskapssyn, aven om Norrlid inte explicit formulerar vad den skulle innebära.

Norrlids interpretation ar intresseviickande. Men frågan är ändå vilken övertygel- sekraft den kan tillmätas. Jag vill mena att sjalva tolkningen %r behäftad med en rad svårigheter och problematiska delar, som gör att förhallandet mellan den teoretiska konceptionen och den historiografiska empirin blir diskutabelt till vissa delar och tvivelaktigt till andra. Dessutom menar jag att den beviskraft, som ligger i den av Norrlid påstådda överensst%mmdsen mellan det teoretiska mönstret och den historiografiska utvecklingen saknar värde, eftersom det finns goda möjligheter att se samma utveckling i ett annat mönster. Jag skall har utveckla dessa tankegångar.

Birgitta Oddns användning av paradigmbegreppet på den förändring historievetenskapen i Sverige genomgick med den weibullska vetenskapssynens genomslag2 har vunnit gehör inte bara hos ~ o r r l i d . ~ För min del är jag emellertid tveksam om Bamp- ligheten harav, aven om Odén hanvisar till den uttunnade begreppsvariant, som Panse- rats av Håkan ~ ö r n e b o h . ~ Vad Thomas Kuhn ger i The Snuctuve ofScie~zt$c Revolutions ar en »teori» om (natur)vetenskapliga revolutioner. Kuhns framställning

ar snarast deskriptivt analyserande. Vad han ger, och slkerligen också vill ge, är en interpretativ modell för vad vetenskapliga revolutioner innebär^ Hans tolkning g51 ut på att vetenskapliga revolutioner kräver nytankande och ett brott mot en intellek- tuell tradition. Vetenskapens framsteg konstitueras dock av ett viixelspel mellan en kumulativ normdvetenskap inom ramen för paradigm och intellebuella nystarter B form av paradigmskiften.'

(2)

Problemet vad Kuhns teori sltdall uppfattas vara har rests gång på gång alltsedan R e Spucture of Scieatgk Revolutions publicerades 1962, och dualismen mellan de sociologiska och de filosofiska inslagen i hans analys av vetenskapens arbetssatt utgjorde kganpunkten i Margaret Nasterrnms kritiska gransknhg av Kuhns stand- Men b5de kritilter och anil-iangare har framst fist sig vid den vetenskaps- filosofiska sidan av K h n s arbete, den sida som innebar en analys och explikation av vad vetenskapliga revolutioner och deras förspel h a inneburit och bör innebara. Gmndproblemet ställs da som ett problem om vad det innebar att vetenskaplig kunskap förandras eller växer. Denna kunskapsprocessens innebord, psykologiskt och preskriptid,

an.

alltså något annat an det som ligger i den vetenskapssociologiska aspekten av Kuhns arbete. Den problematilc som hm därvid kommer in på (snarare an behandlar) galler fragan, genom vilka processer i det vetenskapliga samfundet vetenskaplig Icunskap kommer till, förändras och vaxer. Denna fråga blir för övrigt hos Kulm ngra knuten till den vetenskapspsykologiska frigan, hur vetenskapsmannen stimuleras till ett vetenskapligt irevolutionart synsätt, och vari en sadan konceptions- f6randrPng bestar.

Norrlid renodla den sociologiska aspekten av Kulins verk. Hm behmaar Kuhns teori som en teori om förandringr i vetenskapssamfundet. Om vetenskapsman har kommit att omfatta ett paradim, leds de in i en period av normalvetensPcap, varvid paradignnet utarmas, anomalier uppstår, och till slut stimuleras uppkomsten av ett nytt paradigm. K d n s arbete haller dock inte f8r en sadan interpretation. G h n har inte gjort nkgot systematiskt arbete för att ge en empirisk grund åt en sociologisk teori. Ngxa malysea av några enskilda vetenskapsm&s tillvagqangssätt och vagr td1 nya teorier räcker inte f6r ett sadant Men Norrlid måste havda, att Kinhin har etablerat en sådan sociologisk teori och att den kidler -annars h u e r inte hans eget resonemang. För paradigmskiftet under 1980-talets borjan i svensk laisto- risk forslmuaing hänvisar han till ~ d d n s artikel i ett föreggende nummer av Scmdia. För utarmningen av den historiska vetensk-en hänvisar han till Kuhn (förutom, beträffande den materiella utarmfingen, till dåvarande Heamanistiska fo'orskningsri- dets utredningB). Odén menar sig ha kunnat konstatera just det förhalande, som Norrlid använder sig av hennes framstallning för att belagga. Kuhn däremot har aldrig uttdat sig om någon utarmwialg i svensk historisk vetenskap. Om hans framstallning sltaá8 belagga en sådan utarmning m h t e vagen g5 via premissen: om ett paradigm blir etablerat inom ett foaskarsamfmd, s& måste paradigmet (alltid) komma att följas av norrndvetenskap, utarmning och upptackandet av anomalier. Nagot empiriskt be- lagg för en sidan utarmning (vetenskaplig, inte materiell) har Norrlid inte. Och den teoretiska premissen haler inte.

Liksom Norrlid har Sven-Eric Liedman Milit sig inspirera av Birgitta ~ d k n s framstallning om det moderna historisk-kritiska genombrottet i svensk historisk forsknkg.

(3)

Historiska skolor och paradigm 11,3 Liedman talar doclc inte om ett paradigmskifte. Han nöjer sig med att kara1c~:erisera )>weibdlianismen» som en skola eller riktning.

Ef

ersoin lacm s6kt ge ett bidrag till analysen av vad denna skolbildning eller riktning straval. efter och haft fQn vetenskaplig karaktar, finns det emdlertid skäl att ta upp hans framsk2llniYigar i detta sanimahang. Tvä skal finns. Dels gav Liedman uttryck ät sitt instaixianande i 0d6ns grundsyn och uttryck i t sin uppskattning i en uppsats i Scandiss i numret efter Odélns artikel, dels ville Liedman enligt uppsatsen ge ett eget bidrag genom att fbx- ankra den weibullska skolan i ett vidare idéhistoriskt sammanhang. Den idéhistoriska belysning han gav åt weibullianismen gallde framför allt förhålallandel till historismen, men han tog också upp relationen till J o h Stuart Mill.' Till båda dessa mman7neaPt hal Liedman sedan äterkommit i en ny uppsats, delvis direkt återgivande den tidigare framstallniilgen. lo

Det finns all anledning för mig att understryka, att jag ar helt enig med Liedman beträffande historisternas empiriska inriktning. Det var ju, som jag tidigare frarnhaP- lit, bland representanter för historismen - för att begagna detta aaågot vaga begrepp, som Liedman uppenbart föredrar framför alternativa varianter - som kraven pi empirisk historisk forsluiing vaxte.l"etta bar frulct i ett system av metodislta priaci- per, som gällde, vad ett dokumentariskt material faktiskt var kvarlevor (r&erreste) av för historiska f6rlopp och vilka kritiska överväganden man miste göra f6r att kunna använda ett berattande materials pästäenden om vad som skett. ildiedman har uppenbarligen samma mening. Han vill ocksai, liksom jag sjalv, poiir~gtera vilken vikt bröderna Weibull faste vid sjalva materialbehandlingen. Jag vill i sarnn?anhangeé också notera, att Liedman accepterar min tes, att den weibullska sarprageln lag i kravet p2 sakerstall&et i fråga om fakta och rekonstruktioner.'"

Dessa Iconstateranden ar av intresse, darför att Tornas Forser i en katisET'ae litet vag formulering sammanställer Lauritz Weibull och Henrik Schiick som forskare. Bada ställde enligt honom nya och radikalare krav på forsltningsverlcsamheI:ea i sina am- nen. Visserligen har Forser ocksai noterat skillnaden i fråga om metodmedveienheten, men han havdar samtidigt, att »de bada hyser en inom ämnestradiiioneam ny respekt för fakta och empiri».13 I samband med litteraturvetenskap anvanden Forser scksd begreppet )?f&tapositivism)) f61 den riktning som initierats av Schi~ck, Man kopplar därvid omedelbart över till historievetenskapen, och Iiisaren f21 L@ti intrycket, att Forser med ))f&tapositivism)) avser också den historievetenskap, ssari han anser prag lad av Weibull.14

Forsers sammanstallning av Schuck och Weibull ar i sig disktltabei. Med aggra genomförda resonemang - de ovan angivna - har han f6roökt koppla intresset för

att hopa faktiska uppgifter, som så uppenbart finns i vissa Herni-ik S e h c k s verk., ocksa till Weibull. Det underlag han ger ar dock för litet. Att Weibull (och >?wejhallli- arierna))) inte agnat sig åt naigon stor syntes utan »försvunnit in i detaljanalyser och det metodiska tvivlets nödvändiga men aldrig tillracldiga raseringsarbete))n"äcker inte som bevis för att »skolan» eller »paradigmet» innehållit en böjelse {ör fakicsanr. lande i allmanhet. Jag vill visst inte bestrida, att man kali hitta forsliare, som hnpt en elevrelation till Lauritz eller Curt Weibull (eller - om m m sltdl fGïa i>sE:oiian)> tidant:

(4)

- tf1 n-on av deras elever som sjalv haft en lärostol i historia) ock som varit biijd för faktasadande. Men för att detta drag skdl kunna betr&tas som konstitutivt för skoPa Pan)> fordras något mer.

Här finns adedning att återknyta till frågan om empirins grundläggande stallning inom den hermeneutiska traditionen - jag har inget emot termen historism i sam- manhanget men jag vill göra den skillnaden, att historism

e~ en ))skola), som utgick

från tysk historisk vetenskap och omfattade installningar till frågan om historiens drivkrafter, till statens vasen och till maniskans moraliska förpliktelser gentemot överindiMduella sammAang förutom till den historiska kunskapens natur, medan hermeneutik ar namnet p i en grundlaggande instidhing till (historisk) kunskap, som bland annat omfattades inom historismen. Bistoristerna sökte bland annat filosofiska och universella sammakang för den historislta kunskapen. Detta ar åter något, varom jag och Liedman dokumenterat samstämmig rappfattning." Men har vill jag betona något, som veterligen inte tidigare behandlats i den debatt om historieforskningen som förts i Sverige under det sista dryga decenniet. Mhga historiker, som ingick i den Piistoristiska traditionen, kom aldrig att sträcka sig till de stora meningssani- ma~ifiangen och de filosofiska utblickarna. Mkga fick nog nöja sig med att anamma dem f r h Hjannes skrifter eller hans läppar vid hans berömda postseminarier. Om man gör sig mödan att lasa n-ra av de m h g a avhandlingar i historia, som publicerades mellan 1860 och 1920, så skdl m m finna många sanna prov på faktasamlande. Man samlade in faktiska uppgifter ear materidet, m m fogade bit till bit och m m trängde så djupt man kunde i materialhögarna. Mani gjorde inte detta för att få fram genera- liseringar eller av andra positivistiska grunder. I stdlet gjorde man det i princip f8r att nå en biittre förståelse. Genom de faktiska uppgifterna skulle man tränga sa nara f6- remalen - de handlande personerna - som möjligt och få en grund för att förstå dem.

Man

tdade naturligtvis inte om ifakta." Men m m samlade sakuppgifter. Detta ar »faktakiermeneutiPc)). Sådan har det säkert funnits minst lika mycket av som av )>faktapositivism) i svensk historisk vetenskap. Detta ar viktigt att notera för att få ett perspektiv på det man tdar om i sådana termer.

Birgitta Odén har i sin framställning av det Weibullska paradigmet framhivt två hu- vudlinjer som hon finner i den weibullslca tematiken. Den ena PilawdPinjen ar ett idkhistoriskt konfliktperspektiv, som hon finner manifesterat hos Lauritz Weibull framför allt i hans »Nekrologierna f r k Lund, Woslcildekrönikan och Saxo», senare vidarefört av Erik Lönnroth i hans avhandling om Kahamnionen och med ned- dag, menar hon, ocksa hos Sven A Nilsson, Jerker Rosén och Göran Rystad. Den andra huvladlinjen ar, menar hon, de ekonomiska faktorernas betydelse vid förkla- ringen av politiska händelseförlopp. Hon hänvisar harvid till arbeten av Erik Eönn- roth och Sven A Nilsson igen men också till vad hon jalv och Ingrid lti[ammarström

(5)

Histo~iska skolor och paradigm 155 skrivit. Hona konstaterar emellertid också, att Curt Weibull på ett annat sätt an bro- dern har dragit in PiandePsmotivet, och hon påpekar hur detta motiv som förltlaring tdl politiska förlopp fått en stor genomslqskraft i forskningar utförda av Sture Bolin, Ingvar Andersson, Artur Attman och Per Nyström - aven Erik Lönnroth hade ju passat att namna också i detta sammanhang.18

Den anfhrda analysen hos Odén har föranlett Liedman att sQka en parallell elPer förebild till det weibullska tänkandet hos John Stuart Mill. Mill har nämligen, enligt Liedman, i Principles of Political Economy ( 1 849) betonat manniskornas anöj- lighet att påverka handeln. Varudistributionen snarare an produktionen framstar darför som en egentlig variabel i smhllsutvecklingen. Det ar den ena sidan av Milis tankande, menar Liedman. Den andra sidan konamer fram i On Libeuty (1859) och den innebär, att det ar ideen-na och idéernas kamp, som bestammer den historiska utvecklingen - på ett lägre utvecklingsstadium harskarnas idéer och på ett mer avan-

cerat stadium den fria konkurrensen mellan idéer.19

Jag maste härvid anmda, att jag dels finner Liedinans tokningar av Mill illättsinni- ga och ytliga, dels finner en komplett brist på relevans hos Mills ståndpunkter för de idéer som Birgitta Odén spårat hos ))weibullare)). Vad galler MilPs inställning till >)den politiska ekonomin)) ar den fundmentala idén hos Mill, att det föreligger en skillnad mellan produktionens och distributionens beroende av människans medvetna beslut och viljeyttringar. Produktionen regleras enligt nagra pregnant sammanfattande for- muleringar i Principles o f Political Economy av dagar och villkor)) som har karaktiir av ))fysiska sanningar)). Distributionen av det samhälleliga goda (wealth) ar däremot en mänsklig institution, som kan andras efter önskan.2o Detta innebar enligt Mill att vi inte kan förutse ))to what extent the modes of production may be altered, or the productiveness of labour increased by future extensions of our knowledge of the Paws of nature, suggesting new processes of industry of wkuch we have at present no conception)). Han franalaaller vidare &rPrdigt, att groduktions- och produktivitets- förändringar (som han i stort drar 6ver en kam) ar frukten av kunsltapsförandringar och förändringar i teknologi.21 Liedman påstår att enligt Mill produktionens storlek ar given av de naturliga omständigheterna och att den utgBr »den stumma bakgrunden till det ekonomiska Bivet)). Men av det citerade stycket framgir ju, att produkdionsför- ändringar utifrån MilPc standpunkt blir mycket intressanta ur ett historiskt perspek- tiv. Mill försakar ocksa sina Pasare, att kunskapsförandringar, som h n resultera i produktionstillv&xt, gått snabbt och ingalunda kan antas ha ziågot

I sin analys av MiPI och i jämförelsen mellan Mill, Hegel och Man< har Liedman underlitit att göra en distinktion, som ar vital fQr begripandet av Mill. Mill var fesvis- so individualist - alla samhällsförändringar återgick på nigot satt tPPI förändringar hos individer. Men Mill var inte decisionist - d l a samhallsf6randringar Atergick inte p i individers medvetna beslut. Genom underlåtenheten att notera denna skillnad skapar Liedman en egendomlig motsättning i Nills tänkande, som inte finns där.

Inte heller har jag lätt att återfinna hos Mill den tankegång om idéernas betydelse och »idéernas kamp)), som Liedman idar om. Visst har Mill en allman föreställning om en kamp mellan idéer, men då 2s det Giga om en allman historisk utveclding som

(6)

(7)

Historiska skolor och pairadigm 157 sultat Oden för f r a i sina historiografiska undersökningar - jag avser därvid inte bara hennes häa ovan citerade undersökning om det historisk-kritiska genombrottet utan också hennes uppsats om Scandia och hennes stora och med ett brett perspektiv anlagda studie över Lauritz Weibulls stallning i historikerv2nlden och utvecHing fram till professuren25 - har lett till nya och fördjupade perspektiv på Lauritz Weibulls personliga insats och på hans, Curt Weibulls och deras elevers samlade betydelse för svensk historisk forskning. Vad jag stdler mig tveksam till i Odéns historiografiska studier ar de förutsättningar med vilkas hjálp malysresultaten ges perspektiv. H dessa förutsattningar ligger dels ett begreppsligt problem, dels ett bevasningsproblem.

För att börja med be~sningsgroblemet antyder Odén sjalv dess karakl&r, nair hon konstaterar, »att avsikten inte ar att skapa kriterier för hur man skiljer 'weibullare' från andra historiker)). Och hon fortsätter: »Eftersom paadigmet var segerrikt, ar det naturligt, att idderna aterfinns ocksa hos andra forskare. Intressant ar i detta sam- manhang i stället, om idderna haft stark genomslagskraft bland de forskare, som tvek- löst bör raknas ti41 den weiibeall-arupla for~kningstraditionen.»~~

II detta sammahang beskriver Pion problemet så, att det framstal- som om en ve- tenskapssocical giappbildning var sjdva utgagspunkten fön forskningarna. Det finns alltså nagra historiker, som tveklöst hör till en viss forskningstaaditiori, och det galler att ta reda på vilka idéer som haft mest genomslag hos dem, förefaller det. S i går Odén emellertid inte tdl vaga i praktilcen. Hon pekar aldrig ut vilka forskare det ar, som tveklöst hör till »)weibullarna», och nar hon g a g på gång återkommer till histori- ker - olika uppsattningar i olika samanhang - som omfattat den ena eller andra av paradigmets idéer, sa sker det i form av exemplifieringar.

I sjalva undersökningen tar däremot Odén utgångspunkten i iddmoment. Paradig- met delas upp i ett antal besthdsddar, och betraffande dessa för Odén en diskussion. Varje idemoment tillskrivs Lauritz Weibull, Curt Weibull eller Erik Arerp eller flera av dessa och darutöver en eller flera andra historiker: dessa ar i den ordning de förekom- mer i uppsatsen Astrid Friis, Erik Lönnroth, Sven A Nilsson, Birgitta Odén, Ingrid Hmmarström, Ingvar Andersson, Gunnar T . Westin, Hans VdBius, Sture Bolin, Jerker Rosén, Göran Rystad, Folke Dovring, Artur Attman och Ber Nyströmz7 - de övriga historiker som namns utgör inte led i exemplifieringarna, men ibland fordras förkun- skaper för att inse detta, sasom beträffande Karl-Gustaf ~ i l d e b r m d . ~ ~ UtgAngspud<- ten tas däremot aldrig i ett visst konglomerat av forskare: en exemplifiering behöver inte ha något enskilt namn gemensamt med en fdjande.

Hari ligger uppenbarligen en be~sningstehisk sval-ighet, som det tycks mig att Odén inte Hart tagit stdlning hiu. GdBer bevisningen, saisom hon uttrycldigen sager, vilka idder som faktiskt omfattades inom en skola, d & har undersbhingen en veten- slcapssocioloj;isk karaktar. Men då borde utghgspunkten tas i själva grupperingen och från början anges vilka historiker, som kan raltnas som »weibulBare» och utifran vilka knitexier grupperingen %r fastställd. Detta blir desto angelägnare som Odén själv konstaterar, att maga av de idémoment, som hon tillskriver »det weibuuska para- digmet)), förekom bland andra forskare, och eftersom hon anser sig kunna utpeka forskare ur »en annan tradition)). Det tycks mig emePBertid som om Oden inte arbeta-

(8)

de utifrin den av henne sjdv angivna utgingspunkten. I stället fixerar hon ett a n t d iddmoment, och dessa borde då utgöra grunden för >)det weibuuska paradigmet#. I så fall bör de ocksi kunna entgö>n-a ))kriterier f8r hur man skiljer 'weibuBlare9 h å n andra historiker)). I det fallet blir det emdlertid desto mer intressant, d k e t BtompPex av

idéer som skal1 utgöra sjdva pxadigmet. Skuble d l a moment, som Odén tar till be- traktmde, krävas för att vara »weibullare», s i tycks det tveksamt om ens Lauritz Wei- bull skulle kvalificera. Om Itravet ar mindre strangt, f% vi inte veta vad det ar, eftersom Odén vägrar att ta stalning på det sattet.

1 problemet, om grupperingen ar utghgspunkten och kartlaggningen av idéer (dis- parata eller sammanhängande) inom gruppeal vad som skal1 fastst2Plas och avgörande för paradigmet, eller om idékomplexet (paradigmet) ar utgångspunkten och historiker som representerat större eller mindre delar av detta bara exemplifieringar

-

dari ligger be\rasningsproblemet t29

Begreppsproblemet i Ode'ns framstallning har natearligtws ritt göra med hur man vi11 segla sitt forskningsproblem, nar m m vill genomföra sin bevisning. lag var i min be- skrivaiing av vad Oden sysslat med i sin historiografislta forskningsinsats avsiktligt vag i fgáregbnde avsnitt. För att beskriva vad hennes uppsats handlade om anviinde jag ord som skola eller gruppbildning, medan jag lät paradigm flyta in i mitt referat och min analys av hennes egna uttalanden. Paradigm är uppenbarligen i detta sam- rnawPiang ett nyckelbegrepp.

FOr paradigmbegrepget lagaavasar Odén till Thomas S Kuhn och till H&an Tgárne- bohm. P realiteten skjuter hon den förre helt åt a d m och anvander sig av en av deta senares m h g a utl2ggningx p i temat om paradigmer och undersökande

te ni.^'

Vad Kulm själv lägger in i begreppet paradigm gr okdart. 1 sin bok beskriver han en rad olika vetenskapshistoriska förandringsfëprlo~sp med termen. De ror d a naturvetenskap - hmanavetenskaper tar h m inte nigonsin uttryckdigen P betr&tande, och

med hänsyn %d1 engelsltt spr&brink kan detta ha att göra med en principiell synpunkt, som Ruhn inte utvecklat, för ~scientlfic revolutions)) omfattar inte med nöd- vändighet vetenskapPiga förandringar i samha;lPsvetenskap och humaniora. Detta ar värt att understryka, diirf6r att det allts3 inte a p någon sjalvklahet, att paradigmbegreppet i Kuhns mening skall vara användbart för hummvetenskapernas vetenskapsteori och vetensltapshistoria, fastan papadignitermen kommit att bli gouterad just i skdana hetsar för de egna vetenskapernas f~rändringar.~' Kuhn k m emellertid ingalunda göra anspråk p i begreppslig klarhet, eftersom h m samtidigt pekar på att den utvecMing han vill kalla vetenskapens framsteg )>is not different in kind)) fran framsteg inom andra Balt - det förefdlea som om

h m

därvid avsig filosofi, konst och mm-

hd.iklsvetenskap och i vaje fall nämns dessa fale i den diskussion som gäller vetenskapens avgransning. Háuhn vi11 ocks5 göra gällande, att (natur)vetenskapens isolering f r h »BekmannaefterfrQan och vardagslivsefterfrågan gëpr att (natur)vetenskapem

(9)

Historiska skobr och papadigrn 1 59 framsteg inom mormdvetenskqen» blir mer pitagliga an framsteg inom andra f d t . Inom naturaretenskapen saknas rivaliserande skolbildningar, vilket i sin tur har att gö- ra med att inom den befriar paradigmdomhansen vetenskapsm%nnen f r k att ifråga- satta grundförutsättningarna, så att de Itan agna sig i t nsrmdvetenskapen (nkgot av ett cirhlart argument, onekPigen). På något sätt ar naturvetenskapens pahadigmbero- ende sarpraglat, vill Kuhn mena, och detta har att göra med det naturvetenskapliga vetenskapssa&%L4ets isolering, dels genom utbddningsanstalterna, dels genom avsak- naden av sociala krav på vetenskapens inriktning och resultat.32

Vad jag velat peka p i med föregående återgivande av Kuhn ar inte i första hand, att hans paradigmbegrepp %r vagt och mhgtydigt - det har diskuterats t d l r i i ~ l d i g t . ~ ~

Mitt syfte ar i stället att framhala, att mycket tyder på att Kuhn anviinder sig av ett paradigmbegrepp, som han anser vara giltigt för naturvetenskapens framsteg genom teoribyten, men som han inte vill Piavda har giltighet därutöver. Dessutom vi11 jag peka på tv& egenskaper, som Kuhn tillskriver paradigmer/pa~adigmskiften. För det första innebar ett paradigmskifte ett nytt satt att uppfatta (koncipiera) ett givet omride och företeelser inom detta.3a En sgdan nykonception av processer och före- teelser har att göra med vad man brukar Itdla för teorier - en distinkt betydelse hos

denna Rerl.ydiga term. För det andra blir ett nytt paradigm dominant och slåx ut tidigare normdvetensltap i ett föregående paradigm - det ligger i grundtanken med

att Kuhn använder begreppet paradigm, förefaller det.35

Jag har inte velat frarnha4da dessa Kuhntolltningar, darför att jag skulle tillskriva honom nigon ensamrätt till termen paradigm. Inte heller delar jag den nu florerande uppfattningen, att iddens uppkomst har ett nödviindigt samband med deras innehåll och användbarhet. Avsikten är endast att framhiva, att Kuhns paradigmbegrepp inte pånhaagot 12tt sätt ]&ter sig överföra till historiedisciplinen. On7 man darernot inte vill bibehålla Kuhns innebörd i begeppet paradigm, bör man inte åberopa hans recone- mang om paradigm. Om man anda vi11 överföra paradigmkgreppet till humanveten- skapernas område, kan m m g5 olika vägar. Två Piuwdlinjer ar vanliga och ligger nara till hands.

Den första av de alternativa Pinjerna företriides av Hakan Törnebohm. Hans linje innebär, att paradigmbegeppet ges en rad bestämningar för att det skdl motsvara ))överordnade styr- och kontrollorgan)). Världsbild, forskningsinriktnuIg, vetenskapssyn, vetenskapsetik och vetenskapsestetik ar moment som Törnebohm anser sig böra urskilja i ett sådant styr- och Itontrollorgan, för vilket han använder termen paradigm med hanvisning till Kuhn men sorn h m aldrig påstår sltall vara en innehallslig motsva- righet till I'auhns eget p a r a d i g m b e g ~ e ~ ~ . ~ ~ Det mångfacetterade styr- och kontrollorgan, som Törnebohm kallar för paradigin, ar uppenbarligen ocltså nigot helt annat än Kuhns paradigm. Tiornebohs begrepp ar inte på n&ot satt uttrycHigen och direkt Itnutet till vetenskaplig teoribddning. Det Ititer sig lika adekvat använda p% hu- manvetenskapernas område som p i naturvetensltaperna. Det skiljer ut vissa veten- skapsidkare, som fylkas kring vissa uppfattningar och normer, från andra. Detta paradigmbegrepp %r alltså en god och användbar precisering av vad man kan mena med vetenskaplig skolbildning. Det %r td1 delta paradigmbegrepp, som Birgitta oden anslu- tit sig.

(10)

Törnebohm och Odén ar ingalunda ensmma om uppfattningen, att termen paradigm i historiografiska sanamdang lwpligen ges ett innehfd, som avgransar skol- bildniqar. SA har Traian Stoimovach i sin undersökaiing av Anndes-skolan redan P bokens titel valt betechingen paradigm f6r det han vill andysera.

H

boken urskiljer han sa tre paradip. Det Grsta &r ett embryondt fu&tionellt paadigm, som han menar florerade i de flesta europeiska samhdlen under 1700-talet, det andra ar ett ut- vecMingsparadigm som dominerade historisk vetenskap under 1800-talet, och det tredje ar ett funktionsstruktur& paradim, som blivit dominerande under 1988- tdet inte minst genom AnnaPes-skolms inflytande.37 Stoianowch ger &tsk korta analytiska kriterier, men dessa skiljer sig endast i obetydlig utsträclming i fråga om det första och det tredje paradigmet. I rediteten hänvisar han genom sina historiografiska preciseringar till mycket mer kcomplicerade strukturer &I vad de analytiska kriterierna ger vid handen. Det ar »sltolor)> han på detta satt talar om, dvs tids- och majöbundna konstellationer av vetenskapsutCPvare, som faktiskt kombinerat vissa bestamda före- stallningar och teorien, som s k n a r ett Mar8 logiskt sammrninihrng.

Georg aggers ar i detta hänseende mer explicit &I Stolanovich. E[ sin andys av nya riktningar inom europeisk Estorieskriwaing hrap Iggers talat om framf6r d t historismen som ett paradim. Han klarl-ger dar, att hm med histoism menar en Itompli- cerad faktisk idéstruktur, som blomstrade i Tyskland under 1800-tdet och Pangt in p i 1900-talet, och att i denna i d k ~ t ~ ~ k t ~ r ingick en hermeneutisk vetens%tqsteoretisk gr~ndup~fattning.~' Men det ar d i viktigt att observera, att Iggers inte menar, att hermeneutiken utgjorde paradigmet. Iggers använder dalltsti o c h 5 paradigmbegreppet P skolbgdningsmeningen.

En annan alternativ paradigmtolkning %r att paradigm skulle hanföra sig inte till vetenskapliga teorier utan till vetenskapsteoretiska griandfömtsattningar. I en grund- lärobok f6r universitetsbruk har Lennart Nordenfelt framfeat tanken, att man skulle kunna betrdcta marxism, strukturalism och hermeneutik som paradigm (inom humaniora, som är det falt Nordenfelt b e h r n d l a ~ ) . ~ ~ Om man skal1 söka utforma ett paradigmbegrepp, som atmhstone till vissa delar har pardlellitet med Kuhns men som samtidigt gir att använda pk humrniora, tycks mig ffösdaget att stilta dess för- ankring i vetenskapsteoretika förutsattningar vara vart att beakta. Visserligen före- fallen det mig också klart, att m m i s& fdl måste komplettera Nordenfelts Pista med »positivismu i en eller flera olika betydelser, och man kan ocks8 invända att marxism- begreppet knappast ar i första hand vetensPcapsteoretis8ct orienterat, något som Noa- denfel8 sjalv i ett annat sammmhmg tycks vilja beakta:' aven om han hävdar att marxismen idcluderar stanidpunkter i kunskqsteori och vetenskapsteori. Den uppfattning, som Nordenfelt har fatt st& som talesmm fGr, innebär alltsi, att paradigmbegreppet skulle f5 innebörden »vetenskapsteoretisk utgångspunkt)) elPer naagot så- dant. Att detta är en auinan uppfattning än K u h s behöver viil knappast pipekas, och nggot annat menar sakerligen inte Nordenfelt. Kuhn tycks ju fi;irutsatta, att de vetenskapsman, som s t k och statt som t d e s m h f61 skilda paradigm, utgatt frtin samma grundförutsattning om vetenskapens viukor och den vetenskapliga kunslcapens natur, aven om de skiljer sig i sin begreppsbildnhg p& det vetenskapliga området och att

(11)

Historiska skobr och paradigm B61 darrned de teorier de utformat f i t t helt olika karaktar. För Kuhn ingar paradigmskif- tena i en serie av ))vetenskapens framsteg)). Det finns daremot ingen anledning eller möjlig8net att p i detta satt tala om »vetenskapens framsteg)), nar man jamför en her- meiieutiisk och en positivastask histornetolkning av ett och samma skeende - det är

inte ens säkert att m m p2 innehalsliga grunder kan avgöra vilken som Itommit dorst. Jag vill nu konPdudera denna del av anin frcunstaUninmg med att Itonstatera, att jag tyckea mig Itunna urskilja tre klart åtskilda betydelser

w

paradigmbegreppet (som blir nagot flera genom att de krav som bestammer betydelserna, acksi kan kombi- neras med varandra).

Ett paradigm konstitueras genom

1. en vetenskaplig teori, dess ontologiska föruts5ttningar och begreppsliga grundvalar 2. sgdana vetenskapsuppfattningar och normer, som kan haella samman en skolbild-

ning

3. en vetenskapsteoretisk utgångspunkt

Vad som galler för paradigm i en av dessa betydelser behöver inte gaUa för paradigm i n&on av de andra betydelserna.

I förh%illande till de tre betydelser av paradigm, som jag urskilt P det f6regående finns det anledning att Itonstatera vissa saker om historkforskning P dlmanhet och bröder- na Weibull och deras elever i synnerhet.

Först och framst ar det late att konstatera, att paradigm i betydelsen vetenskaplig teori och dess begreppsliga grundvalar inte ar särskilt frekventa inom den historiska vetenskapen. Det s t k v d helt k l a t , att den materialistiska historieuppfattningen - d l t s i »)marGsm» i en speciell mening av termen marxism - utgör en sidan human-

vetenskaplig teori, men den har dock inte slagit igenom och slagit ut dalla andra p i det satt Kuhn förutsiitter akt ett nytt pzadigm skdl göra. UtCaver den materialistiska historieuppfattningen h n möjligen EuiiktionaPismen - specifikt: stmburfu&tiona- Iisinen i Tdcott Parsons' variant - tankas kvalificera som detta slag av paradigm, men

det ar högst diskutabelt och kraver förmodligen en avsevärd tänjning av teoribegrep- pet.41 Det intressanta ur den har anlagda synpunkten är dock, att bröderna Weibull på intet sätt stod som förnyare av histosievetenskapen ur denna synpunkt. De Banse- rade inte n-on ny vetenskaplig teori, som Ithande anvandas till f6rldaaingen av historiska fenomeii, och de inf6rde inte heller i Sverige n-on sidan teori, som redan fanns utarbetad och i anvandning i utlandet. De infiade över huvead taget inget nytt satt att koncipiera det historiska skeendet, utan de höll sig p i det begreppsliga planet tiimligen strikt till vad som var vedelrtaget i den vetenskapliga milj8 de kom ur.

Vad ggaller paradigm som vetenskapliga skolbibdningar ligger ett grundläggande problem i att operationalisera det mhgfacetáerade »styr- och kontrollorganet)), som T ö r n e b o b l d a t om, så att inte varje gruppbildning bland vetenskapsutövare blir till

(12)

ett paradigm (för då blir begreppet ointressant). Det ar sv& att tanka sig, att varlds- bild, for~kningsinriktning~ vetenskapssyn, vetenskapsetik och vetenskapsestetik skulle kunna st& i något annat %n en tiP1fdPigPzetsrelation till varandra, dvs att det s8tialPe vara nödvandigt att omfatta en viss vetenskapsestetik och vetensk-setik om man omfattar en viss vetenskapsuppfattIaing etc. Detta gör, att det konglomerat av styrnedel, som Törnebohm fört s m m m i sitt paradigmbegrepp, kan tankas utsattas f6r graduel- la förskjutningar. Några vetenskapsmaPn avviker f r h paradigmets urspmngsformule- ring genom en andrad vetenskapsestetik, en ändrad vetenslcapsetik, ett andrat veten- shpsáded eller raagon mnan fGrandring, men var och en bara i ett moment. Var går d5 gransen f6r paradigmet? Detta operationdiseringsprobBem fQr begreppet överord- nat styr- och kontrollorgan motsvarar i viss utsträckning vad jag fQmt pgtalat som Bdkns be~sningsproblem. Konkret innebär detta beträffande bröderna Weibull och deras elever, att man behöver Icunna skilja det förhaillandet, att de kande gemenskap och hellre samarbetde inbördes an med andra och befordrade varandras intressen snarare än andras (om de nu gjorde det), fran frågan om och i vilken utsträckning de (och andra) faktiskt omfattade gemensamma uppfalttnhgar om vetenskapens innehåll och normer. Detta galler dem naturligtvis var och en f6r sig i f6rhalande till styr- och kontrolPorganet, men det kan vara svårt eller ornöjlagt att finna saidana operationalise- ringar, som ger en unders6kningsmöj1ighet "r alla som kan ha omfattats av »skolbildningen)) P den teoretiska meningen (Glken inte måste s a m m m f d a med skolbildningen i den sociala meningen, dvs den faktiska guppbildningen). Ett annat problem $r hur stora skillnaderna i uppfattning miste vara, f6r att man skdl tala om skilda styr- och kontrollorgan, dvs skilda paradigm i denna mening. Var Sture Bolins orientering mot mabematisla modeller ett sadant annat paradigm dler ej? Och vad galler andra gmp- per bland svenska historiker kan m m ur denna synpunkt fraga sig om det fanns ett »)hjarneskt» paadigm, och vad detta omfattade, eftersom skillnaden mellan Harald Hjärne och hans elever var betydande i flera avseenden. Och de grupper som bildades i Stockkholm kring Sven Tunberg och Nils AhnPund, slöt de upp kring ett hjärneskt (eller geijerskt?) paradim, eller utformade de ett s&dant sarpraglat vetenskapligt styr- och kontrollorgan, som kan kallas paradigm?" Hur den vetenskapssociologislca fraigestallningen, vilken roll gruppbildningar spelat för den historiska vetenskapens utveckling i Sverige, skdP knytas samman med den vetenskapsteoretiska, vilken typ av vetenskapligt styr- och kontrollorgan historikerna bekänt sig till, är d l t s i inte avgör- bar utan en ingående dislczassion om hur man skall kunna iaktta styr- och ksntroll- organet och dettas verkningar och nar ett s&dant förlorar sin identitet.

Vad galler paradigm som vetenskapsteoretisk u t g k g s p u k t vill jag giirna frmhå1- Ba, att jag tycker att det är bAde intressant och a-örbart, vilka praradigmen i detta avseende varit i olika miljöer, och nar förandringar inträffat. En grundlaggmde poang i min egen skildring av Lauritz Weibulls brott mot histo&eriias vetenskapliga miljö B Sverige p& 1910-talet %r att han i vetenskapsteoretis& avseende hade en annan ut- gangspunkt &n vad historieämnets företrädare p& professorsstolarna haft från Geijer och framåt. Hans »positivism» (i en betydelse av termen) bröt av mot den historistiskt hermeneutiska traditionen.

(13)

Historiska kolor och paradigm 163 Dar har vi alltså en brytiling niellan två paradigm i den vetenskapsteoretiska betydelsen. Vad galler dessa paradigm kan man göra flera intressanta observationer: 1. Det nya paradigmet kan varken sagas vara ))weibenflskt» eller svenskt. De båda stri- dande paradigmen var grundade pa internationella vetenskapliga skiljelinjer.

2. De bida paradigmen förekom - och fiprekommer? - sida vid sida under en laing kid. Det var alltså inte fråga om att ett nytt paradigm dog u t ett gammdt med nigon obönhhirlig inneboende kraft.

3. Det empiristiska paradigmets positivism går inte lätt att entydigt precisera. Inom dess ram ryms flera olika vetenskapliga orienteringar. Lauritz Weibull$ positivism skulle kanske kunna kallas en ))de singuliira historiska påstaendenas positi~sm)) men bland hans elever och elevers elever kom andra orienteringar inom den positivistiska ramen att dominera: funktionell analys av politik och induktivt generaliserad social historia i första hand.43

Det finns ingen anledni- att förkasta någon av de tre olika betydelser av paradigm, som jag urskilt i det föregående, för mvandning rörande historia och annan human- vetenshp. Det viktiga ar emellertid att betänka, vad de skulle vara användbara till, dvs vilka frågor m m kan besvara med h j d p av denna begreppsapparat. Vad jag shila visa ar, att det ar helt olika fragor man varit ute efter att besvara med hjälp av begreppet paradigm, och att det dltså finns d211 anledning att göra vissa begreppsdistinktio- ner. Vad man framf6r allt varit intresserad av att Itlargöra med hgaPp av termen gara- digm ar frågor son gäibller vari grundläggande drag i vetenskapliga skolbildningarr be- stått, och möjligen kan betydelsen av att fastlagga vetenskapsteoretis& olika infalls- vinklar också sägas ligga inom ramen för en s8dan frågeställningstyp. Vad det gälPer i dessa sammanhang ar dltså på vilket sätt historikernas olika satt att närma sig histo- rien skall förstås och karakteriseras.

Vissa grunddrag i utvecklingen av skolbildningar tror jag emellertid att man battre analyserar i en annan begreppsapparat* De begrepp jag vill använda ar minhikrav och optimumnormer. Minimiltraven ar sådana krav som vetenskapsmannen (humanveta- renhistorikern) ställer p& vetenskapsutövningen för att den över huvud taget skal kunna kallas vetenskap.44 Man kan naturligtvis saga, att sådana oavvisliga krav måste ingå i metodologin för en vetenskap, och man kan t o m havda, att oawisllighetskna- vet kan utgöra en definition på metodkrav. H varje fall det senare och troligen aven det första blir tiimligen ointressant, om man f& Bov att konstatera, som jag menar att man maste, att många oavvisliga krav galler svårbestamda delar av den vetenskapliga verksamhetein, som vilka frågor man över lauvud taget kan anvanda ett visst material att besvara, och vilka slutsatser en viss typ av indiciebevisning kan g6ra berättigade. Optimumnormerna däremot vill bara ange en skala för bra ocli mindre bra vetenskap. Uppenbarligen ar det s5, att vissa vetenskapsutövare ltan behandla som optimum-

(14)

normer i en gradskda vad andra dikotomiskt behandlar som minimLrav, även om detta är förhdlandevis sällsynt. Minimikraven gäller främst frågor som rör sattet fiar vetenskapens ratbvande och optimumhaven framst vad vetenskapen skall hanidla om, men konsekvensrelationerna mellan de båda Mten knyter dem tatt till varandra. Svar pa frågan, vilka »områden» (eller falt, eller problem) som bör behsmdlas, får konsek- venser för svar p& fragan, hur vetenskapen bör utövas.

Vad galler Lauritz och Curt Weibull, deras ladungar och den senare histonografis- h utvecldingen i Sverige vill jag havda, att ett ur vissa synpunkter adekvatare svar på frågaan, vilka förändringar som inträtt, kan ges á termer av minimikrav och optimumnormer än i termer av paradigm och prnradigmskiften. Jag skulle da vilja havda - om

an tills vidare tentativt - att vad Lauritz och Curt WeibiaPB gjorde, var att de ville och

lyckades fhirandra historievetensltapens minimkrav. De ville genomföra strangra reg- ler beträffande materialbehandlingen - dar var strangheten men inte reglerna nya -

och nya reger beträffande »rekonstruktionen av det förghgna). Vad gälPer optimumnormerna var de inga nydanare. Vad som senare har hänt är, att bröderna Wenbulls nya minimkrav kommit att bli först tämligen dlmant godt-na och sedan till en del mindre aktuella med en förändrad inriktning av histoaievetenskapen, som i Sverige slagit igenom inte minst på grund av weibullelevernas och deras elevers starkt fiaränd- rade optinnumnormer.

Vad dessa begreppsapparater - både den som anvander termen paradigm i olika betydelser och den som jag har sökt presentera med termerna mhirrikrav och opii- munanormer - i f6rsta hand är användbara till är att besvara frågor som gäller historiska (enler mdra humanivetenskap%iga) skolbildningars gmndlaggande karaktar och förändringar inom dem och skiljemärken dem emellan. Detta är ett sedan Pange ka& filt inom fiar historiografiska studier. Temat »den Gattrade Clio», f ~ r att anvanda Hugo Valentans term, har varierats på en mängd olika satt. Man

h a

under årens lopp skaffat en god kunskap - hägnad i historismens grundkonception - om den historis-

ka vetenshpens allmänna utveckling och beroende av »tidsandan» och sam8iäPIsut- veckdingen. Med hjälp av paradigmbegreppet i de ovan anförda betydelserna och begreppen minaimilaav och optimumnormer kan denna kunskap utvidgas och förfinas. Vi kan G mer och i vissa stycken annorlunda Itunskap om historikernas beroende av sin tid och miljö, genom att ocksi metodapparaten och vetensltapsteorin och inte bara infattnhgen av kunskapsomridena sgtts i relation till mer grundlaggande miljö- betingelser.@'

Vad begreppen m i n i m k a v och optimumnormer inte omedelbart lampar sig till ar att strukturera svar på frågor som gäller den historiska kunskapens vaxt. Att detta borde vara ett viktigt omrade, torde vara obestridligt. Vad Kuhn ville gsra, var att ge en ram för analysen av den vetenskapliga Ptunskapens tillvaxt - en annan ram an den

som exempelvis Popper tidigare givit. Det ar också fr-an om vad som konstituerar den vetenskapliga kunskapens växt, som har varit grundtemat i den senare diskussionen om K u h och hans insats. Men perspektivet om vetenskapens växt har tappats bort i hummvetarnas diskussion u t i f r h IEáuh~a.~~ Redan tidigare finns nigra andra försök att bestämma vad det ar som konstituerar kunskapstillvaxten inom historiskt

(15)

Historislca skolor och paradigm 165

orienterade men v a ~ k e n den strukturaiistiskt »poetiska» eller den positivistiskt additiva lösningen tycks svara mot vad den stora mängden av historker tror att de gör (om jag ffu generalisera mina erfarenheter från Jäsning och fran samtal med andra). Sdcert finns det inte en syn på vari den historiska kmskapens tillväxt består, utan flera, och Biar kommer relationen till m i n h k a a v och optimumnorrner in. Da dessas förändring ägt rum i en historiografisk intvecltling som utspelats parallellt med det faktiska forskningsarbetet, blir analysen av de historiska upptäckterna eller den historiska kunskapens växt knuten också till den historiografiska utvecklingens normativa förutsättningar.

Konklusiorien av det i denna uppsats förda resonemmget skulle bli fdjande. Bara- dignibegreppet behöver en precisering i atmkstone tre oldta riktningsnr f8r alt bli till ett användbart instrument för analys av humanvetensltagliga förändringar. Många sadaila föranclringar och niinga faktiskt existerande meningssltfijaktigheter mellan enskilda historiker och k sto rik ers kolor later sig dock bättre precisera i hermer av minimikrav och optimumnormea. För analysen av den historiska kunskapens växt behövs modeller som balde tar hänsyn till paradigmbegreppets rsaöjli&eter och till det utvecklingsperspektiv som begreppen minimikrav och optimunznormer ger möjlighet att historiografiskt fbrankra.

Historical schools and paradigms

She point of departure of the article is the recent discussion h Scandia on paradigm changes and historical schools. Hngemx Norrlid's thesis that historical science in Swe- den has entered a stage of impoverishment and that it is approaching a paradigm shift is dismissed, at kast in so far as it is based on t h e use of Thomas Kuhn's book She Structure of Seientgic Revolutions. That which Kuhn is presenting in this work is a philosophy-of-science interpretation of scientific change which cannot be utilized for conclusions of a sociology of science or social psychology kind.

Norrlid's presentation has its inspiration in Birgitta ~ d d n ' s presentation of the Weibull school. The same is the case for Sven-Eric Liedman and Tornas Forser in different presenta.tions. Forser's categorization of the Lauritz and Curt Weibull brothers as belonging t o a current which is called »positivism of fatts)) is dismissed, at least in so far as the term is meant t o denote the collection of facts for theis owna rake. At the same time it is stated that the competing tradition of hermeneutics has elements of what might be labeled »herrneneuitics of fatts)). Liedman has Eocused on the eco- nomic motives and constitutiona8 arguments in Bkgitta ~ d d n ' s analysis of the Wei- bull brothers and connects them t o John Stuart Ma. The author demonstrates that there exists no basis for such a connection.

In Birgitta ~ d é n ' s argumentation about the WeibulP school (Scandia no. 41,

1975) the author finds conceptua! and proof-technical problems. By a h d i n g t o a

diluted version of Kuhn's paradigm shift interpretation of the growth of knowledge in science (H Törnebohm), 0ddn gives to the paradigm concept a social content: a school that is centered on certain vievgs and norms. A thbrd meaning oc the concept also is to be fomnd in literature, ix., different theory-of-science points of departure.

(16)

The author holds that Kuhn9s meaning (scientific theory) in the paradigm concept is not adaptable to the humanities, that the school building meaning leads to problems of delineation and proof, and that different theory-of-science points of departure have existed side by side. The conceptual pair of »minimal demands)) and »optimum norms)) is presented as better suited for the analysis of differences within the humanities.

(17)

Historiska skolor och paradigm NOTER

Ingemar Norrlid, »Utveckhg eller utarmning: den historiska forskningen i Sverige vid skilje- vägen>>, i SCandia 44 (1978), 5-24.

Birgitta Odkn, »Det moderna historisk-kritiska genombrottet i svensk historisk fo~skninig), i SCandi~ 41 (19751, 5-29 (Odkn 1975a). Se även dens., ))Historia som forskningsprocess)), i

Seandia 39 (9973), 151-158 (Oddn 1973a).

Se framför allt Tomas Forser, »En helig allmännelig kyrka

.

. .», i Humaniora pi undahfag?

utg av T Forser, Sthlm 1978, 125- 176 samt även Sven-Eric Liedman, »Den historisk-kritiska skolan i addhastorisk belysning)), i Scandia 41, 249-269, spec 249f, där paradigmskiftet i sak

accepteras efter 0dkns framstaning, även om termen undviks. H ett motinlägg, »Marxism och historieforskning», i Artes 19793, 115-126, förnekar däremot Erik Lönnroth utan när-

mare argumentering, att »weibullianismem utgjort något nytt »paradigm» (122).

Håkan Ttirnebohm, Paradigm i vetenskapernas värld och i vetenskapsteorin, Avd f ~ r veten- skapsteori: Rapport, nr 59, Gbg 1974.

Thomas S Muhn, The Structure of Scientific Revolutions, Univ of Chicago Press 196211970. Margaret Masterman, »The Nature of a Paradigm)), i Cra'ticism and the Crowth of Knowledge

utg av I Lakatos & A Musgrave, Cambridge Univ Press 1970/1974,59-89.

B debatten om Kuhns insats h a ingen hävdat n&ot sådant, även om man tvekat om vad den egentligen består i. »Psychology of discovery)) (i stället för Poppers »logit of d i s o v e r p ) säger kakatos (Imre Lakatos, »Falsification and the Methodology of Scientific Research Pro- grammes)), i Lakatos & Musgrave 1970174, 178); historisk beskrivning kombinerad med före- skrifter, säger Feyerabend (Paul Feyerabend, ))Consolatior.s for the Specialist)) i Lakatos &

Musgrave 1970174, 198f); normativt, antyder Kuhn själv i en litet dunkel polemik mot Pop- per 0)Reflections on My Critics)), Lakatos & Musgrave 1970/74, 235).

Humanistisk och teologisk forskning ig Sverige. Nuläge och f~amtidspexspektiv> Statens humanistiska forskningsr5d 1973.

Liedman 1975, 253-260 (om historismen), 260-267 (om Mill).

Sven-Eric Liedman, »Humanistiska forskningstraditioner i Sverige. Kritiska och historiska perspektin, i Humaniora p6 undantag, 9-78, spec 12-P6,42-5 3.

Rolf TorstendaN, Kállkritik och vetenskapssyn i sven& historisk fo'orskning 1820-1920 (Studia historica Upsaliensia 15), Uppsala 1964, spec Itap 8 och 9. Beträffande begreppet historism, dess användbarhet och lämpliga bestämning, se bl a D E Lee 81 N Beck, »The Meaning of Historicism)), i American Historical Review 59 (1953-54), 568-577; Georg G

Iggers, »The Dissolution of German Historism, i Ideas in History uig av R Herr & H T Par- ker, Durham 1966, spec 288-290; Leonard fiieger, >Elements of Early Historicism: Expe- rience, Theory and History in Ranke)), i History and Theory, Beiheft 14, 1975, 1-14

(Iggers och Krieger har också berört frågan i andra framställningar); Maurice Mandelbaum, Histo~y, Man and Reason, Baltimore 1971,41-1138, spec 41-49.

(18)

Forser 1978, spec 128. Den direkta sammanställningen av Schaick och Weibull saknas i den tidigare version av undersölcningen, som Forser publicerat under titeln »Till frågan om den goda metodiska trätam, i Tidskrift fför !itberaturvetenskap (TFE) P 976:1,5 -34, se spec 6-9 och 29-30.

Forser 1978, 155-157, Jfr 128-134 och P75f. Beträffande beseppet faktapositivism har Erland Josephson gjort intressanta iakttagelser om dess väg in i diskussionen från Aksel E Christensen, via Birgitta ~ d k n till Forser och andra (»Positivismen och Lauritz Weibull», ett manuskript som jag fått ta del av). Begeppets innehåll har diskuterats av Peter Hallberg (»Vem är positivist?)), i TF& P976:2-3, 162-172) och Mats Furberg (»Mer om en t r ä t a , P TFL 19765-3, 173-183); jfx även Gunnar Brandell »Litte~aturfor&ninig och positivism)),

iSvensk litteraturtidskrift 1979:P, 13-24.

TorstendaM 1964, Isap 10; Liedman 1975, 255f, Liedman 1978, 4 5 t

Anders omkr tycks P en uppsats i Scsndia (»Den totala lösningen. En undersökning av det

rena förnuftet)), Scandiu 44 (19781, 145-193) vilja göra gallande någonting av vetenskaps-

teorins förhållande till förestuningar om »fakta». Hans intresse i detta avseende knyter sig dock brera till att genom en gigantisk operation med partiella likheter som instrument söka sammanioga några nutida svenska Nstoriker med Piaton och med fascismen. På vägen gör han sig skyldig till )det genetiska misstaget)) samt ett antal andra med fina latinska namn försedda slutledningsfeel. Den )doktrim han på detta satt anser sig kunna bestämma belyses med lösryckta citat från när och fjiirran, varvid deras sammanhang inte spelar nigon roll för ~ o m Q r , om bara han får nigra associationer kring dem. Detta gör hans framstähinig meningslös som vetenskaplágt debattinlagg. Kritik av vetenskapsteoretiska förutsättningar är nyttig och nuvändig, om bitiken t= formen av blottläggande av vika uttryck och kon-

sekvenser de vetenskapsteoretiska förutsattningana tar sig och får. Det också ofrinkom- hgt, akt det kan finnas svirigheter att hitta en rimbg vvapderingsgrundval fiPr exempelvis historiska arbeten som är skrivna utifrån en annan vetenskapsteoretisk u$ångspunkt ana den bedömaren omfatta. Sådana svårigheter bGr belysas och diskuteras. Diskussionen måste då föras med argument som uppfyuer vissa krav på kommunikationsgemens1cap: logisk upp- byggnad och rationalitet i första hand. Sådana krav fyller inte ~ o m k r s argumentering.

Liedman 1975, 261.

John St M a , Collected Works, vol 2, Toronto 1975, 199f. Beträffande Mills ekonomiska tánkande, se Pedro Schwartz, The New Political Economy of J S Mill, Dusham 1972, spec 61-45.

Min, Collected Works 2, 199.

Mill, CoHected Works 3, 706, Synpunkten återkommer också drygt 20 ah senare i MiUs uppgörelse med socialismen, >)Chapters on Socialism)), CoPPected Woirks 5, 738. Se aven Graeme Duncan, Marx and Two Views of Social C o d i c t and Social Hamaony, Cam- bridge 1943, 209-285.

MU, @ollecded Works 18, Toronto 8997, 217f, Duncan 1973,214f.

Jag h a argumenterat för en metodisk princip av innebörd att alternativ måste diskuteras och uteslutas i min bok Historia som vetenskap, Stockholm 1946171, 165. Frågan diskute- tas ocksa av Göran ~ e r m e r k n i InPluence in Art and Literature, Princeton 1975, spec 223ff. »iicandia - tidskift för en annan uppfattning)), i Historia och samhdlle, Lund P975 ( ~ d k n

1975b); Lawritz Weibull och forskarsamhallet, Lund 1975 (Odkn 1 9 7 5 ~ ) . Jfr aven hennes uppsatser ) ) h a , minne och vetenskapsteorb, i Scandia 39 (P973), 139-849 (8dkn 197%)

(19)

Historiska skolor och paradigm 26. Odkn 1975a, IPf.

27. Ibidem, 16-23. 28. Ibidem, P9f.

29. Naturligtvis f& dock inte -oavsett om man väljer gruppen eller idkerna som utgångspunkt

- bestämningarna göras så rigida, att en iddutveckling utesluts.

30. Törnebohm 1972 den av ~ d k n använda framställningen, Se aven Törnebohm, Undersö- kande system, paradigm och tematika diskussioner, Avd för vetenskapsteori: Rapport

nr 76, Gbg 1975, och En systematik över paradigm, Rapport nr 85 (samma utg) 1976 - de båda sistnämnda var inte tillgängliga när 0dkn skrev sina framstallningar.

31. »Why should the enterprise sketched above move steadily ahead in ways that, say, art, political theory, or phlasophy does not? Why is progess a prerequisite reserved almost exclusávely for the activities we cd1 science?)) Kuhn 1962170, 160. Se också Kuhn, »Logic of Biscovery or Psychoiogy of Research?)), i Lakatos 6; Musgrave 1970, 7.

32. Referatet galler det något lösa och tentativa inledande resonemanget i kapitel 13 i Kuhn 1962170, 160ff.

33. Masterman 1970/74, 59ff.

34. Kuhn 1.962/70, I l l f f . Jfr Norwood Russell Hanson, Patterns of Discoveiy, Cambridge 1958, kap 1, som Kuhn också hanvisar till. Nykonceptionen är vad Lakatos och Feyerabend kallar för irrationalism i Kuhns uppfattning om kunskapens växt (Ldtatos 1970174, 178; Feyerabend 1970/74, spec 2180, %ven om de har olika mening om rationalitetens gränser i vetenskapens teoriförändringar. Kuhn förnekar irrationalitet i koncipierandet (»Reflec-

tians)) 1970174, 259ff, spec 261).

35. »Normally, the members of a inatwe scientific community work from a single paradigm or from a closely related set.» (Kuhn 1962170, 1620. Lorentz Kriiger anför just denna egen- skap hos paradigm, att bli ett gemensamt disciplinmönster, som grund för att Kuhns fram- ställning gäller naturvetenskapen (till skillnad från »Hand1ungswássenschaften>j). Lorentz Kruger, »Wissenschaft zwischen Natur und Geschichte)), i Geschichte und Gesellschaft 4 (1978), 456.

34. Törnebohm 1974, 1-4; Törnebohm 1975, spec 13-20; Törnebohm 1976, spec 2-9. 37. Traian Stoianovich, French Historical Method. She Annales Paradigm, Hthaca 1976, spec

25-39.

38, Georg G Iggers, New Directions in European Historiography, Middletown 1975, spec 3-42. 39. Lennart Nordenfelt, Kunskap, värdering, förståelse, Stockholm 1979, 115f, P25f. Olika

hermeneutiska linjer dislcuteras och analyseras översiktligt i Jes Adolphsen $c Sten Busck, Kompendium i fagrelevant filosofi for historkere 1, Arhus 1974 (stencil), och Kw1-Georg Faber, Theorie der Geschachtswissensch~t, Munchen 1971174, 109-146.

40. Nordenfelt 1979, P17ff, 151.

41. För precisering och kritik av funktionalismen som teorkonstruktion se Carl G Hernpel, ))The Logic of Functional Analysis)), i dens., Aspects of Scienlific Explanation, New York 1965, 297-330, och Ernest Nagel, The Structure of Science, London 1961,520-535. 42. Arkivarien, fil lic Torbjörn Norman, som gjort en undersökning av drag i den tunberg-

ahlundska historikerkretsen (»Det tunberg-ahnlundska seminariet vid Stockholms högskola -- bidrag tiu en karakteristik)) (mkr.)) har fäst min uppmarksamhet på att det trots den empiriskt orienterade och idealistiskt fiirgade hjiirneska historieuppfattning, som var gemen- sam i kretsen, fanns utrymme för vissa teoretiska skillnader mellan de bada professorernas ståndpunkter.

(20)

43. J a g avser att återkomma tidl positivismens reception i svensk historieforskning i ett senare sammanhang. Betriiffande skillnaderna P upphttning m d h n o&a generationer av »weibullare», jfr aven Liedman 8975, 249, och Lönnroth 1979, 122.

44. Se halom ytterligare Rolf Torstendahl, »Minimikrav, optimumnormer och paradigm i historisk vetenskap)), i Filosofiska smulor tillägnade Konrad Marc- Wogau (FPPosofiska studien u$ av Filosofiska föreningen vid filosofiska institutionen vid Uppsala universitet 271, Uppsala 1977 (stencil).

45. Betriiffande metodfrågor, se Rolf Torstendahl, »Historikerns bundenhet av sin samtids h- tellektuella lim, i Historikern og samfindet (Studier i historisk metode Y ) , Oslo 1974. 46. Göran Hermerdn f ~ i r en diskussion om vetandets växt i både naturvetenskap och humaniora

i uppsatsen »Kunskapens utveckling. Några exempel, problem och modeller)), i Insikt och handling 10 (1973), 72-107.

47. Se David Braybrooke, »Refinement of Culture in Large-Scale Wisbo~p, i History and Theory, Beiheft Y, 1970, 39-63; David Hackett Fischer, Historians' Fallacies. Toward a Logic of Historical Thought, New York 1970; Richard Warvey Brown, A Boelic for Sociology. To- ward a Logic of Discoveny for the Human Sciences, Cambridge 1977; Hayden V White, Metahistory. The Historical Hmaginationi in Nineteenth-Century Europe, Baltimore 1973; dens., »Historicism, History and the Figurative Imaginatiom, i History and Theory, Beilieft