Examensarbete på grundnivå
Pedagogik
Låt oss läsa
En kvalitativ studie om pedagoger och föräldrars tankar om språkutveckling i hem och förskola
MITTUNIVERSITETET
Utbildningsvetenskap
Examinator: Staffan Löfquist, staffan.lofquist@miun.se Handledare: Staffan Löfquist, staffan.lofquist@miun.se Författare: Caroline Hartford, caha1105@student.miun.se
Johanna Berglund, jobe1108@student.miun.se
Utbildningsprogram: Lärarprogrammet 210 hp Huvudområde: Pedagogik
MITTUNIVERSITETET
Institutionen för utbildningsvetenskap (UTV)
Examensarbete inom
lärarutbildningen, 15 högskolepoäng
Låt oss läsa
En kvalitativ studie om pedagogers och föräldrars
tankar om språkutveckling i hem och förskola.
Caroline Hartford och
Johanna Berglund
Abstrakt
Detta examensarbete tar upp pedagoger och föräldrars olika tankar om Språkutveckling i hem och förskola. Vi har valt att inrikta oss på pedagogers och föräldrars tankar om användningen av läsning för att öka barns språkutveckling. I arbetet behandlas tidigare forskning inom barns språkutveckling genom läsning men också studier som fokuserar på individers uppfattningar om ämnet. Insamlingen av det empiriska materialet till denna studie gjordes genom fokusgrupper med pedagoger och ostrukturerade intervjuer med föräldrar. I resultatet beskrivs sex pedagogers och sex föräldrars tankar om läsning och dess påverkan på barns språkutveckling. Utifrån vårt empiriska material tolkar och diskuterar vi pedagoger och föräldrars tankar med koppling till tidigare litteratur. Föräldrarnas tankar skiljde sig till en viss del mot pedagogernas. Detta då föräldrarna följer barnens initiativ till läsning, medan pedagogerna visar på större engagemang i barnens språkutveckling genom läsning. I diskussionen tar vi till exempel upp tankar angående pedagoger som förebilder av språket. Vi tar också upp föräldrarnas tankar om deras egen läsning med barnen i hemmet.
Nyckelord
:
Språkutveckling, läsning, föräldrar, pedagoger och fokusgrupper.Innehållsförteckning
Abstrakt ... i
Inledning ... 1
Bakgrund ... 2
Barns språkutveckling ... 2
Tankar om läsning i hem och förskola ... 4
Avslutningsvis ... 6
Syfte och metod ... 7
Syfte ... 7
Metod ... 7
Ostrukturerade Intervjuer ... 7
Fokusgrupper ... 7
Forskningsetiska principer ... 8
Genomförande ... 8
Fokusgrupper ... 8
Ostrukturerade intervjuer ... 8
Metoddiskussion ... 9
Resultat ... 11
Föräldrar ... 11
Tillvägagångssätt ... 11
Barnens utveckling ... 12
Olika uppfattningar ... 12
Pedagoger ... 13
Vilja och engagemang ... 13
Verktyg vid läsning ... 14
Valet av böcker ... 14
Bearbetningens betydelse ... 14
Vikten av samtal ... 15
Pedagoger är förebilder ... 15
Avslutningsvis ... 16
Diskussion ... 17
Resultatdiskussion ... 17
Kunskap och ansvar ... 17
Samtal har betydelse ... 19
Engagemang ... 19
Avslutningsvis ... 21
Referenser ... 22
BILAGA 1: Våra intervju-‐‑/fokusgrupps frågor ... 24
Inledning
Då vi nu är i slutfasen av vår förskollärarutbildning har vi hunnit se och uppleva olika verksamheters sätt att arbeta på inom barns språkutveckling. Vi har också hunnit ta till oss mycket faktakunskaper som behövs i vårt yrke. En del av den kunskapen rör barns språkutveckling och de olika verktyg som finns för att stimulera det på många olika sätt. Språkutveckling genom läsning är något som uppmärksammat oss extra mycket då det under utbildning inte tagits upp i stort omfång utan bara nämnts och studerat i små mängder. Vi har också upplevt under vår verksamhetsförlagda utbildning att pedagoger idag använder läsning till att lugna stökiga situationer eller få de barn som inte sover efter lunch att varva ner. Detta har väckt frågor hos oss angående barns läsning och dess påverkan på barns språkutveckling. Vi kände därför att de vore intressant att bygga en studie som tittar på hur pedagogerna tänker kring läsning i förskolan.
Enligt läroplanen för förskola 98 reviderad 2010, ska förskolan:
”lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling och uppmuntra och ta tillvara på barnets nyfikenhet och intresse för den skriftspråkliga världen” sid. 7
Vi kände dock att studien inte borde stanna vid bara pedagoger och förskolans verksamhet eftersom det också är personerna omkring barnen som har möjlighet att påverka deras läsning och därmed språkutveckling. Föräldrarna är en stor förebild för barnen och har möjligheten att påverka läsningen även i hemmet. Vi ville därför också ta reda på hur föräldrarna tänker kring läsning i hemmet.
Eftersom vi uppfattat att barns språkutveckling genom läsning förlorat fokus och att läsningen idag enligt oss används för att lugna barnen. Valde vi att ta reda på hur pedagoger och föräldrar tänker om användningen av läsning för att öka barns språkutveckling i hem och förskola. Detta eftersom barns språkutveckling är viktig och är något som många kan påverka.
Vår problemformulering är därför: Hur pedagoger och föräldrar tänker om användningen av läsning för att öka barns språkutveckling?
Bakgrund
I början av bakgrunden kommer ni att få läsa om vad som påverkar barns språkutveckling. Vi har valt att fokusera på föräldrarna och förskolans påverkan, eftersom vi vill visa på betydelsen som föräldrar och pedagoger har i språkutveckling genom läsning hos barn. Vi tar sedan upp tidigare och aktuell forskning om pedagoger och föräldrars tankar om läsning samt vad läsning kan innebära på olika sätt.
Barns språkutveckling
Enligt Arnqvist (1993) lär sig barn först att prata för att sedan använda sig av de kunskaperna när de ska lära sig att läsa. Något som författaren tar upp är också att barn genom vardagliga situationer lär sig att läsa vilket Huisman (2012) som är filosofie doktor i lärande och utbildning instämmer i. Sheridan, Knoche, Kupzyk, Edwards & Marvin (2011) har i sin studie tagit reda på effekterna av föräldrars engagemang i barns tidiga språk. De menar att det finns två olika system som är i fokus när det kommer till språkutveckling. Det första är barns familjer och detta är också det viktigaste av dem eftersom familjen följer med barnen genom hela livet och alltid kan inspirera dem till ökad utveckling. Det andra systemet är förskolan och skolan. Strömqvist (2012) beskriver att barn lär sig språk i samspel med sin omgivning vilket gör familjen till en viktig källa och det stämmer med vad Sheridan et al. (2011) anser om familjen.
Svensson (2005) menar att barn varje dag bör få möjlighet till samtal av olika slag för att kunna väcka ett intresse och utveckla sina språkkunskaper. Enligt Arnqvist (1993) är det också viktigt att barnens nyfikenhet, när det gäller språket stimuleras och uppmuntras. I Sheridan et al. (2011) tar de upp vikten av att barn får mycket språkkunskaper i tidig ålder eftersom det kan påverka deras framtida skolgång. Författarna menar också att barn som har bra språkkunskaper i tidig ålder har lättare för att klara sig i skolan jämfört med de barn som har sämre språkkunskaper. De menar vidare att barn med sämre utvecklade språkkunskaper löper en större risk för att behöva ha stöd i skolan. Enligt Svensson (2005) är det viktigt att pedagogerna erbjuder barn läsning i förskolan eftersom inte alla barn får den möjligheten i hemmet. Det gör enligt författaren att barnen får en chans att möta böcker och utveckla sina språkkunskaper. Enligt Reese, Sparks & Leyva (2010) kan det idag vara svårt för pedagogerna att hitta tid åt varje enskilt barn och att fokusera på dess utveckling av språket.
Något som påverkar barnens språkutveckling och läsförmåga i förskolan är mängden och kvalitén av ett vuxet språk från pedagogerna (Massey, 2013). Författaren påpekar också att det är viktigt att pedagogerna skapar miljöer för olika inlärningstillfällen där kognitivt utmanande samtal kan ske. Då detta
hjälper barnen att förstå det språket som de själva snart ska läsa. När barnen får denna erfarenhet av ord kan det hjälpa dem att utveckla en förståelse för deras omvärld. Massey (2013) har i sin artikel tagit reda på hur förskollärare använder sig av konkreta och abstrakta frågor vid bland annat högläsning för att främja samtal. Då författaren förklarar att samtal och en språkrik miljö bidrar till barns språkutveckling.
Massey (2013) menar att pedagoger i förskolan kan stärka och förbättra barns ordförråd och omfattande språkkunskaper genom att koppla samman sagoboksläsning och styrd lek. Detta skapar lärandesamtal som kan hjälpa barnen till ökade språkkunskaper. Författaren beskriver ett exempel där en pedagog har läst högt och därefter låtit barnen leka med rekvisita. Rekvisitan är då kopplad till boken och pedagogen kan sedan samspela med barnen i leken. Detta gör att pedagogen kan stötta språk och läsförmågan genom att koppla till boken under samspelet. Att målmedvetet planera högläsning, styrd lek och samtal är grundläggande för en effektiv förskola när det gäller språkutveckling. Något annat som pedagogerna idag också kan använda sig av för att stötta elever i deras läs-‐‑ och skrivutveckling är genom scaffolding. Enligt Gibbons (2013) innebär scaffolding att pedagoger ger ett barn tillfälligt stöd tills barnet inte längre är i behov av det.
McCarthy (1960) är en filosofie doktor som har forskat i barns utveckling och hon förklarar att barns språkutveckling börjar utvecklas i tidig ålder genom tidiga erfarenheter. Erfarenheterna som barnen får i tidig ålder är genom att lyssna på när deras föräldrar samtalar. McCarthy (1960) och Reese, et al (2010) förklarar att föräldrarna är de som först introducerar språket för sina barn och har därmed en viktig roll i deras språkutveckling innan de börjar på förskola. Barnen utvecklar sitt språk enligt McCarthy (1960) genom att härma sina föräldrar i leken, med det menar författaren att barnen härmar sina föräldrars olika ljud som de sedan använder under lek i tidig ålder. Författaren syftar också på att föräldrarna inte alltid har den kunskap som behövs för att hjälpa barnen med sin språkutveckling i hemmet utan de skulle behöva träning i det. Författaren påpekar också att föräldrar med rätt träning vore ett bra redskap för att öka barnens språkutveckling i hemmet. Huisman (2012) anser att vardagssituationerna är ett utmärkt sätt att öka barnens utveckling av språket i hemmet.
Det finns andra sätt att öka barnens språk på och ett av dem är genom samtal i hemmet. Det är därför viktigt att föräldrarna lyssnar på det barnen har att säga och att de uppmuntrar barnen att använda sig av ord. Det är också viktigt att vara tydlig med begrepp enligt (Huisman, 2012). De dagliga rutinerna som finns i hemmet som blöjbyte, matning och påklädning är enligt Söderbergh (1988) betydelsefulla situationer där barnet kan lära sig språk. Varje familj har sina egna uttryck och fraser som är återkommande under dessa situationer vilket hjälper till att göra de vardagliga rutinerna betydelsefulla för barnens språkutveckling. Den samtalande medmänniskan är viktig för barnen språkutveckling.
Det många kan glömma är barns kroppsspråk och Söderbergh (1988) förklarar att medan barnen lär sig språket så finns alltid kroppsspråket kvar som ett komplement till det verbala språket. Detta är ett naturligt och spontant uttrycksätt som under barnens språkutveckling kombineras och ersätts av det talande språket.
Söderbergh (1988) är språkvetare och skriver i sin bok att det är det språkliga samspelet med omgivningen som är en av de viktigaste delarna i barns språkutveckling. Vuxna människor har enligt författaren olika språk när de pratar med barnen beroende på barnets ålder. Denne menar att vuxna anpassar sitt språk då de pratar med barn. Ett exempel som Söderbergh (1988) tar upp är att vuxna som pratar med små barn använder ett enkelt ordförråd och upprepar ofta orden. När barnen däremot är äldre förändras de vuxnas språk och de pratar snabbare och meningarna bli längre och mer komplicerade än tidigare.
Tankar om läsning i hem och förskola
I en studie av Cuckle (1996) forskade man kring föräldrars perspektiv på att hjälpa barn med läsning i hemmet. För att kunna få fram ett resultat använde de sig delvis av intervjuer vilket är liknande till de vi använder i denna studie. Författaren påpekar att föräldrarna hade olika uppfattningar om hur de kunde hjälpa sina barn med läsningen i hemmet. I studie framkommer det att alla föräldrar ansåg att barnen behövde lära sig alla de färdigheterna som krävs för att kunna läsa direkt. Föräldrarna i denna studie ansåg att barn inte skulle kunna lära sig de färdigheter som krävs för att kunna läsa genom att lyssna till olika berättelser. Författaren beskriver dock att föräldrar ansåg att läsningen kunde bidra på andra sätt som till exempel genom att skapa ett intresse hos barnen för böcker och motivera dem till att börja läsa.
Föräldrarna i studien av Cuckle (1996) påpekade att de egentligen inte borde behöva hjälpa sina barn i hemmet med läsning eftersom de var lärarens ansvar och att denne hade misslyckats när föräldrarna behövde hjälpa sina barn. De menade att det inte var deras ansvar att kompensera skolans misstag men det fanns också ett fåtal som berättade att de stunder då de läste tillsammans med sina barn blev värdefulla. De förklarade också att barnens behov och intresse blev uppfyllt. Författaren menar dock att föräldrarna trots en negativ attityd visat vilja att hjälpa sina barn men att de saknade självförtroende för sina egna förmågor. Författaren ansåg att de ville ha mera råd från läraren och att de i nuläget inte var nöjda med de råd som gavs. Föräldrarna visade också enligt författaren en motvilja att själva fråga efter hjälp hos läraren.
Högläsning är idag ett starkt pedagogiskt redskap för att öka barns språkutveckling i förskolan menar Lane & Wright (2007) i sin faktaartikel om hur man kan öka effektiviteten i högläsning. Damber, Nilsson & Ohlsson (2013) har genomfört en undersökning om litteraturläsning i förskolor över
hela Sverige. De använde sig av intervjuer och observationer i sin studie. De uppmärksammade då att förskollärare inte längre tänker igenom sin högläsning för att ge barnen den största möjligheten till en bra språkutveckling. Författarna menar istället att högläsning blivit ett sätt för pedagogerna att lugna barnen efter maten medan andra barn ligger och vilar.
Enligt Damber, et al(2013) planerar inte pedagogerna in läsningen i förskolans verksamhet utan använder den väldigt spontant. Författarna påpekar också att pedagoger idag inte låter barnen bearbeta böckerna efter läsningen. Genom att bearbeta texten får barnen en djupare kunskap om hur böcker är uppbyggda och att det kan finnas mycket kunskap att läsa sig till i böckerna. De anser att detta är viktigt för att barnen ska kunna utveckla ett intresse för läsning. Författarna förklarar att det är viktigt att skapa ett intresse för lärande i tidig ålder hos barnen, eftersom de då skapa sig en inre drivkraft som författarna menar är drivande när det kommer till läsning. Tidiga möten med litteratur kan påverka barnens senare läsning genom att barnen kan utveckla strategier för läsning (Damber, et al 2013). Barn kan också genom högläsning utveckla sitt ordförråd, sina förmågor att lyssna och koncentrera sig (Lane & Wright, 2007). Arnqvist (1993) anser att aktiviteter som högläsning och återberättande hjälper barnen att förbättra förståelsen för sin omvärld.
Många föräldrar kan idag känna att de inte behöver läsa för sina barn hemma då de förväntar sig att pedagogerna läser för barnen på förskolan (Svensson, 2005). Författaren menar dock att föräldrarna inte borde tänkte på det viset eftersom läsning tillsammans med sitt/sina barn inte bara är viktigt för barns språkutveckling. Läsning tillsammans med sina föräldrar är för barnen en stund där de känner närhet till sina föräldrar och bygger gemensamma upplevelser vilket är viktigt för barnen. Det finns också bevis på att läsning i hemmet med föräldrarna är positivt för barns språk -‐‑ och läsutveckling anser Reese, et al. (2010) i sin vetenskapliga artikel, där de granskat tidigare forskning om språkutveckling.
I hemmet är föräldrar en förebild för sina barn i olika läsningssammanhang. Föräldrarna bör därför tänka på sin roll eftersom det är de som påverkar barnen och deras syn på läsning. Föräldrar kan därför ge barnen bra erfarenheter av läsning i hemmet innan de kommer till förskolan enligt Huisman (2012). Författaren skriver även att föräldrarna genom att läsa för sina barn i hemmet ökar deras kunskaper om böcker på olika sätt. Barnen kan genom bra erfarenheter lära sig hur man läser, vilket håll man läser texten och att orden skapar ljud som har en mening. Utöver denna kunskap kan läsning i hemmet bidra med att sprida glädje vilket kan leda till att barnen sedan känner en glädje gentemot böcker menar Huisman (2012) i sin vetenskapliga artikel om familjers kopplingar till att främja barns tidiga språk. Författaren menar också att föräldrarna ska läsa olika sorters böcker för att introducera olika genrer för barnen. Författaren tar också upp att favoritböcker är viktigt att ha tillgängligt. Pedagogerna kan därför berätta för föräldrarna vilka böcker som
barnen tycker om att läsa i förskolan för att hjälpa föräldrarna enligt Svensson (2005).
Familjen är oerhört viktig för barns språk-‐‑ och läsutveckling eftersom de kan motivera och skapa intresset för böcker och därmed öka barnens kunskaper vilket de har stor nytta av när det börjar skolan (Huisman, 2012). Det finns även andra sätt att utveckla barnens språk på och ett av dem är genom samtal i hemmet (Huisman, 2012). Det är därför viktigt enligt författaren att föräldrarna lyssnar på det barnen har att säga och att de uppmuntrar barnen att använda sig av ord samt att vara tydligt med begrepp. Huisman (2012) påpekar att vardagssituationerna är ett utmärkt sätt att öka barnens språkutveckling samt intresse för läsning. Författaren menar dessutom att föräldrar kan låta barnen vara med och läsa från en inköpslista eller skylt.
Avslutningsvis
Tidigare forskning inom området språkutveckling genom läsning visar på att föräldrar och pedagoger har stor betydelse för barns språkutveckling. Det framkommer också att de har och kan påverka barns språkutveckling genom läsning på olika sätt. En av de tidigare studierna tydde på att föräldrar kan ha väldigt olika tankar om läsning i hemmet. Forskningen visade på att läsning innebär mer än att bara läsa en bok och att det är viktigt att fullfölja läsning genom till exempel bearbetning.
Syfte och metod
Här kommer vi att presentera syftet med vår studie. Därefter kommer vi att beskriva och motivera vårt val av metod. Avslutningsvis kommer vi att diskutera fördelar och nackdelar med vårt val av tillvägagångssätt.
Syfte
Syftet med vår studie är att få en större förståelse över hur pedagoger och föräldrar tänker om språkutveckling i hem och förskola.
Metod
I vår studie har vi valt att använda oss av en kvalitativ metod. Enligt Bryman (1997) handlar en kvalitativ metod om att se och upptäcka saker ur andra människor perspektiv, i vårt fall är det pedagogers och föräldrars perspektiv. Backman (2008) tar upp i sin bok att en kvalitativ metod inriktar sig mer på hur individen tolkar saker omkring sig istället för hur det egentligen är. Eftersom vår studie är empirisk, har vi valt att använda oss av en fenomenografisk ansats. Larsson (1986) menar att en fenomenografisk ansats innebär att man i sin studie utgår från hur andra människor tänker om olika saker. Vi kommer därför att använda oss av ostrukturerade intervjuer samt fokusgrupper eftersom vi vill fördjupa oss i hur pedagoger och föräldrar tänker om läsning i hem och förskola.
Ostrukturerade Intervjuer
För att kunna genomföra vår studie har vi valt att använda oss av ostrukturerade intervjuer. Gillham (2008) förklarar att ostrukturerade intervjuer gör att det är intervjupersonerna som leder och berättar. Detta innebär att våra intervjuer inte består av många och ledande frågor utan att vi istället använt oss av ett ämne som vi vill samtala med intervjupersonerna om, i vår studie är det föräldrarna. Enligt Bryman (1997) gör ostrukturerade intervjuer att intervjupersonerna får mer utrymme att uttrycka sig och att få dela sina tankar. Ostrukturerade intervjuer kan enligt Gillham (2008) lätt avta vilket han anser är en nackdel men eftersom vi valt att ta med några eventuella öppna frågor ger det oss stöd i att hålla intervjun igång.
Fokusgrupper
En fokusgrupp är enligt Wibeck (2010) en grupp med människor som samlas och pratar om ett specifikt ämne. Enligt Bryman (1997) handlar en kvalitativ metod om att se och upptäcka saker ur andra människors perspektiv, i vårt fall är det pedagoger-‐‑ och föräldrars. En samtalsledare ska också finnas till hands
om samtalet avtar. Anledningen till att vi valt fokusgrupper är för att det kan göra att personerna öppnar sig mer när de får möjlighet att uttrycka sina tankar samt att de känner sig trygga med att berätta om sina erfarenheter (Wibeck, 2010). En nackdel med att använda sig av fokusgrupper kan vara att det finns intervjupersoner som samtalar mer än andra vilket kan göra det svårt för vissa att göra sin röst hörd (Halkier, 2010). Genom att använda fokusgrupper baseras inte vår intervju på ledande frågor vilket vi kände var viktigt för att få veta vad personerna verkligen hade för tankar kring läsning i hem och förskola.
Forskningsetiska principer
I vår studie har vi tagit hänsyn till och följt de forskningsetiska principer som Vetenskapliga rådet tagit fram. Det finns fyra huvudkrav som är viktiga att följa, dessa är; Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och
nyttjandekravet. Innan varje ostrukturerad intervju och fokusgrupp inledde vi
med att förklara vår studies huvudsyfte och att deltagarnas medverkan var frivillig, vilket informationskravet innebär. Samtyckeskravet handlar om att deltagarna själva ska ha möjligheten att välja om de vill medverka i studien eller inte. Vi frågade därför deltagarna två gånger angående deras deltagande en gång vid första förfrågan och den andra gången innan själva fokusgrupperna eller intervjuerna startade för att säkerställa att de ville medverka. Eftersom vi i vår undersökning använde oss av inspelningsmaterial var vi noga med att behandla det med största konfidentialitet och även berätta för de medverkade om hur vi tänkt använda materialet. Vilket var för att kunna transkribera ner samtalen från fokusgrupperna och intervjuerna. Alla uppgifter vi samlat in under vår undersökning använder vi enbart för ett vetenskapligt syfte vilket nyttjandekravet står för.
Genomförande
Fokusgrupper
Fokusgrupperna genomfördes på två olika förskolor med tre stycken pedagoger i varje grupp. Innan vi började, berättade vi för pedagogerna att vi följde de forskningsetiska principerna samt förklarade vad dessa innebar. Efter att pedagogerna gett sitt samtycke till att spelas in påbörjade vi vår fokusgrupp med att förklara vad vi skulle undersöka och vilket ämne vi ville att pedagogerna skulle diskutera. Sedan gav vi ordet till pedagogerna som fick börja diskutera. Vid de tillfällen som vi märkte att samtalet avtog hjälpte vi till genom att ställa en öppen fråga angående vårt ämne.
Ostrukturerade intervjuer
Intervjupersonerna kontaktades personligen av oss och tillsammans bestämde vi var någonstans vi skulle genomföra intervjun. Personerna som medverkade fick också titta på frågorna innan intervjun genomfördes. Vi inledde de olika intervjutillfällena med att förklara vad syfte med vår studie var och vad deras medverkan innebar. Vi förklarade också för dem vad de forskningsetiska
principerna var och hur vi följde dem. Intervjupersonerna fick sedan välja om de ville bli inspelade eller inte. Sedan började vi intervjun med att ställa vår första fråga (se Bilaga 1).
Metoddiskussion
Till en början valde vi att använde metoden fokusgrupper med alla deltagande i vår studie. Vi märkte dock tidigt att det inte gick att lösa tidsmässigt med fokusgrupper tillsammans med föräldrar då deras tid var begränsad. Det var svårt att hitta en tid då alla föräldrar kunde samtidigt. Pedagogerna kunde lättare hitta tid som passade alla. För att ändå få ut så mycket som möjligt av föräldrarnas tankar valde vi istället att använda oss av ostrukturerade intervjuer med dem. Detta gjorde att vårt resultat från föräldrarna blev mer begränsat än de från fokusgrupperna.
Eftersom vi valt att använda oss av fokusgrupper kände vi tidigt att vi behövde spela in de diskussionerna för att kunna få med allt som pedagogerna pratade om. Detta eftersom vi inte hade hunnit skriva ner allt under diskussionerna och därmed hade vi kunnat missa viktiga delar som pedagogerna tog upp. Vi kände också att det kunde vara ett störande moment i diskussionen om vi skrev samtidigt. Eftersom föräldrarna intervjuades enskilt och med öppna frågor valde vi med samtycke från varje förälder att spela in intervjuerna också. Något som vi hade velat göra för att styrka studiens trovärdighet var genom att också använda observationer. Detta eftersom vi då hade kunnat styrka pedagogerna och föräldrarnas tankar. Men eftersom tidsbegränsningen var för kort valde vi att inte göra det.
För att få ut så mycket som möjligt ur vår insamlade empiri valde vi att klippa ut intervjuerna samt fokusgruppernas diskussioner. Vi delade sedan in det i olika ämnesområden för att underlätta skrivprocessen och för att lättare kunna se huruvida grupperna tänkte på olika sätt eller inte. Efter att ha delat in alla diskussioner valde vi att samtala kring de pedagogerna hade sagt och tolkade deras olika svar samt valde ut de citat som vi kände att pedagogerna och föräldrarna la lite extra tanke och vikt kring. Vi tyckte att vårt sätt att analysera det empiri vi fick in fungerade bra då vi fick en tydlig bild av vad diskussionerna innehöll genom att dela in dem i ämnesområden samt att det underlättade vid tolkningen av empirit. För att kunna tolka och se skillnader och likheter kring de olika ämnena tog vi ett ämnesområde åt gången och samtalade kring för att sedan gå vidare till nästa.
Vårt urval av pedagoger kunde ha utökats då vi i vår studie hade sex pedagoger från två olika förskolor. Vi tror att vårt resultat hade kunnat se annorlunda ut om varje pedagog arbetade på varsin förskola, då de hade kunnat komma med fler infallsvinklar. Samt om förskolorna hade olika arbetssätt. Vi hade också kunnat fördjupa oss i en specifik grupp av föräldrar. Exempelvis medelklassen eller ensamstående. Något som hade kunde göra vår studie mer trovärdig vore om vi också använt metoden observationer. Vi hade
då kunnat gå djupare i ämnet på så vis att vi kunnat se om pedagogerna och föräldrarnas tankar stämde överens med vad de gjorde tillsammans med barnen. Men på grund av tidsbegränsningen för detta arbete valde vi att inte använda detta sätt eftersom tiden inte räckte till för att hinna observera över en längre tid och sedan analysera det materialet.
Resultat
I detta kapitel har vi tolkat och analyserat vårt empiriska material. Vi har valt att dela in resultatet i två huvudkategorier vilka är föräldrar och pedagoger. Vi har också kategoriserat svaren genom inspiration av den fenomenografiska metoden och använt oss av uppfattningskategorier.
Föräldrar
Här kommer vi att beskriva och analysera föräldrarnas svar och tankar som vi fått under våra ostrukturerade intervjuer.
Tillvägagångssätt
”Jag tänker inte speciellt på att hon ska lära sig språket utan det är mera att hon ska må bra”
Vi uppfattar ovanstående citat som att läsning är viktigt men inte bara för barnens språkutveckling utan också för att barnen ska kunna varva ner och njuta av en lugn stund tillsammans med sina föräldrar. Föräldrarna påpekar att läsningen ska vara en stund som gör att barnen mår bra och kan varva ner efter en lång dag. Flera av föräldrarna påpekade att läsningen är viktig för barnen men berättade också att den mestadels används rutinmässigt vid läggning av deras barn. En av föräldrarna menade dock att deras läsning var rutinmässig men att de också kunde förekomma spontana lässtunder då deras barn visade intresse för att läsa. Vi tolkar det därför som att läsningen till stor del används för att lugna barnen och att språkutvecklingen enligt föräldrarna mera är en bonus. Detta gör att läsningens huvudsyfte blir barnens välmående istället för att ha språkutvecklingen i fokus.
”För vår två-‐‑ och en halvåring läser vi högt och pekar på det vi läser om. Vi frågar om hon ser och kan hitta orden vi läser och beroende på texten få henne att upprepa ord vi säger och koppla det till bilderna.”
Ovanstående citat beskriver hur de flesta föräldrarna i vår studie tänker vid läsning och hur det går tillväga. Vi tolkar det som att de flesta försöker att engagera barnen i läsningen på olika sätt. Föräldrarna anser att de genom att samtala med barnen kan öka deras engagemang och lust att läsa. De flesta föräldrarna menar att samtal innebär att man under läsningens gång ställer frågor och ser till att barnen förstår boken på olika sätt. Upprepning verkar enligt oss också vara en stor del av föräldrarnas tillvägagångssätt vid läsning. Några av föräldrarna tar också upp vikten av att läsa med inlevelse för att barnen ska tycka att det är roligt och intressant. Föräldrarna påpekar att barnen annars kan tappa intresset snabbt. Ett fåtal av föräldrarna menar dock att deras barn inte har något stort intresse för läsning och därför tänker de inte på något speciellt vid läsningen.
Antalet böcker som föräldrarna läser för sina barn är väldigt varierande enligt föräldrarna, detta eftersom många av dem utgår från barnens egna initiativ till läsning. Många av föräldrarna menar att deras barn har en bra relation till läsning och att vissa älskar att läsa böcker medan andra syftar på att läsning inte är något som deras barn inte är intresserat av.
Barnens utveckling
”Visst måste språkutvecklingen bli mycket bättre om man läser, det tar jag ju förgivet.”
Ovanstående citat visar på hur många av föräldrarna tänker kring läsning och hur det kan påverka barns språkutveckling. Flera av föräldrarnas svar visar att de inte tänker på att barnen ska lära genom läsningen utan att barnen istället ska må bra och få ett lugnt slut på dagen. Några av föräldrarna menar också att det är svårt att se om barnen utvecklas i sitt språk genom deras läsning då de förväntar sig att pedagogerna läser för dem i förskolan också. De menar att de inte kan se om det är deras läsning som utvecklar barnens språk eller om det är den läsning de får lyssna till i förskolan.
En del av föräldrarna tar dock upp specifika saker som de tror att deras barn har utvecklat genom läsning i hemmet och i förskolan. De menar att deras barn har utvecklat ett bra språk och förståelse för olika ords innebörd. Nedanstående citat ger en tydlig bild av vad dessa tre föräldrar anser att deras barn har utvecklat genom läsning.
”Hon har utvecklats i form av att hon faktiskt förstår innebörden av texter och kan hitta sammanhang. Hon har utvecklat en glädje för läsandet och uppmuntrar nu själv till att läsa och med tiden har hon fått ett bredare ordförråd tack vare läsningen.”
Vår tolkning av föräldrarnas svar är att det finns en viss kunskap när det gäller hur läsningen kan påverka barns språkutveckling men att några av dem inte reflekterar över hur de som föräldrar kan påverkar barnens språkutveckling genom läsningen. Vi uppfattar det som att några föräldrar lägger över ansvaret på förskolan på så vis att de förväntar sig att barnen ska få läsa och utvecklas där. Den kunskap de får i förskolan verkar enligt några föräldrar räcka till för att skapa en god språkutveckling hos barnen. Det finns dock de föräldrar som anser att det är viktigt att även läsa hemma för att utveckla barnens språk och väljer att göra det för att öka barnens språkutveckling.
Olika uppfattningar
”Jag märker ju att hon lär sig mycket på dagis om såna här saker. Jag tycker det är bra med dagis för dem, för det är inte alltid man har ork att tänkta på såna här saker hemma”
Vi har tolkat en del av föräldrarnas svar som att det saknas ett visst intresse för läsning och dess sätt att påverka barnens språkutveckling. Detta eftersom föräldrarna förväntar sig att pedagogerna läser för barnen i förskolan. Ovanstående citat visar på att det också kan vara att föräldrarna saknar tiden till att läsa då det är annat i vardagen som kommer emellan. En av föräldrarna påpekar också att språkutveckling inte kommer från högläsning utan från de vuxna och barn som är runt omkring. Vi uppfattar att föräldern menar att barnen utvecklar sitt språk tillsammans med andra genom att samtala och att föräldern inte anser att högläsningen är en stor del i barnens språkutveckling. Vi uppfattar det som att föräldrarna har skilda tankar när det kommer till om och varför de ska läsa i hemmet.
Pedagoger
Här kommer vi att beskriva och analysera pedagogernas svar och tankar som framkommit ur de fokusgrupper som hållits.
Vilja och engagemang
”Man önskar att man aldrig behövde säga nej när ett barn kommer och frågar om man kan läsa.”
Det ovanstående citatet ger en bra bild av hur alla de pedagoger som medverkat i våra fokusgrupper tycker om läsning för barn i förskolan. Det visar att de vill läsa och att engagemanget finns där men att tiden arbetar mot dem på så vis att andra arbetsuppgifter kommer emellan. Pedagogerna berättar att läsningen oftast förekommer vid en planerad aktivitet som till exempel vid en samling eller efter maten då barnen ska vila. En av pedagogerna tar upp att denne önskade att läsningen inom deras verksamhet kunde bli mer spontan men att det i dagsläget är svårt då det inte finns någonstans där det är lugnt och stilla. Denne menar att det är viktigt med att läsa i en ostörd miljö.
”Det är en viktig stund att när man läser så läser man. Man försöker vara diskret om man ska gå på rast eller någonting. Då tecknar man.”
Några av pedagogerna tar också upp vikten av att vara samspelade i verksamheten. De påpekar att om tillfälle finns för att spontant sätt sig och läsa med några eller något barn så är det viktigt att de andra pedagogerna uppmärksammar och inte avbryter av någon anledning, till exempel raster eller andra arbetsuppgifter. De menar att man då som pedagog måste vara spontan och hitta nya lösningar för att inte avbryta den aktiviteten. Vi tolkar det som att pedagoger idag kan vara låst i för många rutiner och tidsscheman. Det kan göra att de spontana lässtunderna ofta försvinner eftersom verksamheten kan vara väldigt styrd av tider. Vi uppfattar det som att pedagogerna därför försöker att ta vara på alla stunder och att de försöker hjälpa varandra genom att ta någon annans uppgift vid något tillfälle då den fått en stund där den spontant kan läsa för barnen.
Verktyg vid läsning
”Och jag tror att man synliggör språket väldigt mycket på små barn om man har såna här verktyg.”
Ovanstående citat tolkar vi som att en av pedagogerna förklarar att det på en småbarnsavdelning kan vara svårt att sitta ner och läsa för många tvååringar samtidigt. Det är därför lättare enligt pedagogen att använda sig av andra verktyg som till exempel små figurer eller bilder på en tavla som man sedan berättar en saga med. Alla pedagoger som medverkade i vår studie anser att läsning är en form av berätta och att dessa hör ihop. Båda pedagoggrupperna arbetar mycket med att berätta på olika sätt beroende på i vilken ålder barnen på deras avdelning är. Några pedagoger menar att berättande genom bilder och figurer är bra för barnen eftersom de då får en tydlig bild och synliggör vad pedagogerna berättar men de anser också att det är viktigt att låta barnen använda sin fantasi vid berättandet. De förklara då att de ibland bara använder sig av någon rekvisita och sedan låter barnen använda fantasin för att se övriga saker i berättelsen. En av pedagoger tar dock upp att bilder är bra på så vis att barnen kan känna igen sig i vissa situationer men också att de genom bilderna kan skapa sig en egen berättelse. Inlevelse är något som alla pedagogerna anser är viktigt vid läsning eftersom det gör barnen intresserade. Om personen som läser för barnen inte använder sig av inlevelse kan barnen lätt tappa intresset. Pedagogerna använder sig därför av olika tonlägen i rösten eller att försöka skapa en spänning i deras berättande om vad som ska komma härnäst.
Valet av böcker
Den ena pedagoggruppen samtalar också över hur de tänker när det väljer böcker till förskolan. Pedagogerna höll alla med om att de gick till närliggande bibliotek allt för sällan med barnen och att de väljer böcker som lockar dem men att barnen också får vara med och välja ut några. Enligt pedagogerna i en av fokusgrupper väljer barnen oftast böcker utifrån framsidan och om det är något de känner igen. Genustänk är något som pedagoggruppen menar att de försöker tänka kring när de kommer till böckerna. Det finns enligt pedagoggruppen några böcker som det inte är någon text i utan enbart bilder, dessa böcker är väldigt omtryckta av barnen enligt dem eftersom de kan skapa sina egna berättelser. Pedagogerna i fokusgruppen förklarar att det är viktigt att det finns bilder som lockar till berättande hos barnen och därmed lockar till fantasi.
Bearbetningens betydelse
Dokumentation och reflektion menar pedagogerna är något som de ständigt jobbar med för att utveckla barnen på många olika sätt. De påpekar att deras sätt att arbeta med dokumentation och reflektion är och blir en form av läsning och berättande. Detta eftersom barnen får berätta för varandra vad de har gjort och bearbeta detta tillsammans vilket leder till samtal. De skapar också en bok till varje barn som de kan läsa i och titta på bilderna när de vill. Pedagogerna berättar att denna dokumentation då blir en bok som barnen kan utveckla sin läs-‐‑ och skrivförmågor med och de ökar då sin språkutveckling.
”Det jag tänker på är ju att det inte bara är så mycket läsning ur bok utan vår språkutveckling är ju jämt och hela tiden. Det är så mycket mer än bara läsa en bok, berättandet finns ju överallt.”
Många av pedagogerna anser att barnen behöver bearbeta böckerna som de läser för att öka sin språkutveckling ytterligare. Några av pedagogerna arbetar därför med att samtala med barnen under och efter läsning. De menar att samtala med barnen under läsningen är viktigt för att pedagogerna ska kunna se om barnen förstått boken som de har läst. Men också för att barnen då blir delaktiga i läsningen vilket en av pedagogerna påpekar är viktigt. Detta eftersom barnen då kan känna en glädje och få intresse för läsningen vilket annars kan avta.
Vikten av samtal
”Men jag kommer alltid, tror jag, säga att samtalet är den största och den första byggstenen. Att man hela tiden pratar och benämner saker när man talar med barnen.”
Samtal med barnen är en viktig del i deras språkutveckling enligt pedagogerna och de lägger stor vikt vid att samtala med alla barn varje dag på förskolan. Detta för att alla ska få möjlighet att utvecklas i sitt språk men också för att de ska uttrycka och synas. Samtalet är enligt en av pedagogerna den viktigaste och största delen i barnens språkutveckling. Det är viktigt att prata och benämna saker för att de ska ha möjlighet att utveckla ord och begrepp i tidig ålder.
”Det är ju genom att kommunicera som man blir intresserad och man ser ju att de barn som får det här läsintresset tidigt, dom behåller ju det genom åren och ju mer man läser ju mer lär man sig och snabbare blir man och skolarbetet går lättare om man ska tänka långt fram”
Vi tolkar ovanstående citat som att pedagogerna vet vad språkutveckling genom läsning innebär och att de anser att kommunikationen är viktig även under läsning. Pedagogerna tar upp att det är oerhört viktigt att samtala med barnen och inte över huvudet på dem. De påpekar också att om inte de vuxna människorna som finns runt barnen pratar med dem så får barnen inte något språk. Båda förskolorna använde sig av tecken som stöd enligt pedagogerna vilket de alla menade var positivt för barnen eftersom de inte alltid ville uttrycka sig med ord samt att detta skapade möjlighet för dem att uttrycka sig med hjälp av andra språkredskap. En av pedagogerna berättar att alla barn inte har ett språk, på småbarnsavdelningen är det inte alltid alla barnen som ännu utvecklat ett språk därför jobbar de med tecken som stöd.
Pedagoger är förebilder
”Man hälsar på varandra med namn. Det handlar ju också om att vara förebilder för barnen. Ännu mer språkvårdande.”
Vi har tolkat alla pedagogernas svar och vi tror att de alla vill vara förebilder för barnen på förskolan när det kommer till barns språkutveckling. De vill kunna visa på olika sätt att använda språket samt att de ser sig själva som bra talare och vill föra sina kunskaper vidare till barnen. De lägger stor vikt vid uttryck och benämningar samt de vardagliga samtalen som uppstår på förskolan. En av pedagogerna nämner också att de är viktigt att tänka på att barnen också är förebilder för varandra. Några pedagoger anser att det är viktigt att bygga upp barnens självförtroende för att sedan kunna öka deras intresse till läsning. Detta eftersom osäkra barn lätt kan hålla sig ifrån det som de tycker är svårt och känner sig osäkra på och där av kan intresset för läsning avta istället för att öka.
Avslutningsvis
Vi uppfattade det som att föräldrarna i vår studie inte är helt säkra på att läsning kan främja barns språkutveckling så som forskning visar. Föräldrarnas svar tyder på att dem följer barnens initiativ till läsning mer än att dem uppmuntrar barnen till det. Samtidigt som vissa av föräldrarna både kan se och förväntar sig att barnen utvecklar sitt språk genom läsning.
Vi tolkar pedagogernas svar som att de alla delar liknande tankar kring läsning och dess påverkan på barns språkutveckling. De alla ansåg att det var viktigt och att läsning inte bara innebar att läsa böcker. Pedagogerna visar tydligt att de inte bara slutar vid läsning av böcker utan att det är mycket mer som krävs för att utveckla barn språk. De tar till exempel upp samtal som en viktig del av barns språkutveckling men också att det är en viktig del i läsningen. Pedagogerna visade också en glädje till att få delta och påpekade att vår fokusgrupp fick dem att reflektera över deras verksamhet ur ett språkutvecklande perspektiv.
Diskussion
Vi kommer i denna del att presentera en resultatdiskussion där vi diskuterar vårt resultat gentemot vår bakgrund och problemformulering. Vi har valt att dela in vår resultatdiskussion i några olika kategorier som symboliserar de ämne vi diskuterar.
Resultatdiskussion
Kunskap och ansvar
Det framkommer i vårt empiriska material att precis som i förskolan används läsningen i hemmet till att få barnen att vara ner och vid läggning. Vi kan dock se skillnader när det kommer till kunskap om läsning och hur den kan utveckla barns språk. Alla föräldrar var tydliga med att språkutveckling är viktig för barnen vilket framgick i deras intervjuer. De flesta av föräldrarna påpekade dock att de förlitade sig mycket på förskolans pedagoger och att barnen får mycket läsning på förskolan. Vilket Svensson (2005) också påpekar, att föräldrar lämnar över ansvaret till förskolan. I Cuckles (1996) studie visade resultatet att föräldrarna ansåg att det var pedagogens ansvar att lära barnen läsa. Föräldrarna i studien menade att läraren hade misslyckats om de behövde hjälpa till genom att läsa för barnen hemma. Vi kan se en likhet med Cuckles resultat och det resultat vi har fått fram gällande föräldrars tankar om läsning och dess användning i hemmet. I båda studierna och tidigare forskning visar resultatet att föräldrar inte till full utsträckning vill ta ansvar för sina barns språkutveckling genom läsning. Vi anser att föräldrarnas tankar om läsning och dess användning för att utveckla barns språk i hemmet borde förändras eftersom föräldrarna har en stor möjlighet att hjälpa sina barn att få en bra start i deras språkutveckling bara genom att läsa böcker. Föräldrarna är barnens första och under första tiden enda förebilder och de viktigaste personerna när det gäller språket och dess utveckling hos barnen (Sheridan et al., 2011). Föräldrarna har enligt oss en stor möjlighet att introducera böcker för barnen och därmed skapa ett intresse och en glädje kring böcker och läsning. Genom att presentera böcker för barnen i tidig ålder får barnen en stor möjlighet till en bred språkutveckling. Föräldrarna tänker annars rätt i att pedagogerna ska ha ett ansvar för barns språkutveckling men detta ska ske i ett delat ansvar och samspel med hemmet och föräldrarna
Huisman (2012) anser att familjen är en viktig del för att skapa ett intresse för böcker hos barnen samt att öka deras språk-‐‑ och läsutveckling. Författaren förklarar att med föräldrarnas hjälp kan barnen få en kunskap om språket som kan hjälpa dem längre fram när de börjar i skolan. Eftersom föräldrarnas tankar visar på att de följer barnens initiativ till läsning och inte att de tar några egna initiativ till att läsa för sina barn kan gör att barnen inte får den möjlighet till tidig kunskap och erfarenhet till språket. Vi anser att
pedagogerna tillsammans med föräldrarnas hjälp kan skapa en bra start för barnen i deras språkutveckling men också engagera barnen i böcker och läsning. Vi menar att pedagoger till exempel skulle kunna delge föräldrarna sina tankar om läsning och dess påverkan på språket samt mer information om vilka böcker barnen visar intresse för i förskolan för att underlätta för föräldrarna i hemmet. Detta eftersom föräldrarna då redan har barnen intresse med sig innan de börjar läsa boken. Detta gör att föräldrarna kan till exempel utveckla sina kunskaper om hur de ska gå tillväga när de läser för barnen. Vi anser att det är viktigt att föräldrarna känner sig trygga med läsningen eftersom det i vårt empiriska material framkommer en viss osäkerhet i deras svar och därmed kan det vara bra att fokusera på barnens favoritböcker i hemmet. Detta eftersom barnen får en större variation av böcker på förskolan vilket enligt Huisman (2012) är viktigt. Ju mer kunskap barnen bär med sig desto lättare blir det för dem med språket i högre ålder. Vi menar också att föräldrarnas tankar om läsning och dess användning för barns språkutveckling kan förändras och utvecklas genom att få kunskap från till exempel en pedagog.
I föräldrarnas tankar framgår det att det finns en viss kunskap finns hos föräldrarna när det kommer till språkutveckling men vi anser att skillnaden mellan pedagogerna och föräldrarnas kunskap beror en del på att föräldrarna inte reflekterar över språkutveckling på samma sätt som pedagoger gör idag. Anledningen till att föräldrarna inte reflekterar på samma sätt som pedagoger kan vara att föräldrarna har denna stora tillit till pedagogerna och förskolans verksamhet när det gäller deras barns språkutveckling genom läsning. Vi upplevde att kunskapen som vi nämnt tidigare behöver ökas hos föräldrarna angående läsningens påverkan på barns språkutveckling men också hur föräldrarna kan använda läsningen på olika sätt och inte bara genom böcker. Läsning i vardagssituationer är ett utmärkt sätt att utveckla barnens språk på enligt oss. Vi anser att det är ett bra sätt för föräldrarna att använda sig av och fundera kring då det inte kräver en djup kunskap och tid. Det kan till exempel handla om att barnen får läsa skyltar på väg hem från förskolan eller läsa inköpslistan i en mataffär. På detta viset kan föräldrarna hjälpa till att utveckla barnens språk med hjälp av vardagen (Huisman, 2012).
I vårt empiriska material kan vi se att pedagogernas tankar visar på en bred kunskap om läsning. I deras tankar framgår det att läsning inte bara innebär att läsa böcker utan kan innebära mycket mer omkring det. Pedagogerna påpekar i vårt empiriska material att läsning innebär mycket mer än att bara läsa en bok. De påpekar att det är viktigt att man anpassar läsningen till barnens ålder. Pedagogerna tar upp ett exempel där de använder sig av rekvisita och bilder på småbarnsavdelningen istället för böcker när de ska berätta en saga för barnen. Vi håller med pedagogerna i detta argument, att det är viktigt att anpassa läsningen men också att läsning är mer än att bara att läsa en bok från pärm till pärm. Pedagogernas tankar till skillnad mot föräldrarnas visar att de ser läsning som en bred aktivitet som kan involvera olika arbetssätt. Pedagogerna pratar till exempel om dokumentation och reflektion
vilket både vi och pedagogerna tycker är en form av berättande och är kopplat till läsning. Pedagogernas tankar anser vi visar att barnen under en reflektion får både läsa, titta på bilder och samtala vilket blir som ett form av berättande och en form av läsning. Samtal är enligt pedagogerna en viktig del i barns språkutveckling genom läsning vilket Huisman (2012) också påpekar. Författaren beskriver också att barnen genom samtal kan öka sitt intresse för samtalets innehåll och öka sina språkkunskaper.
Samtal har betydelse
Under våra fokusgrupper tillsammans med pedagogerna framgår det att samtal är något som de tänker på när vi nämner läsning och språkutveckling. Deras tankar visar att bearbetning genom samtal är något av stor vikt för barns språkutveckling och något som de arbetar mycket med på förskolorna. Vi anser att samtala är något som både pedagoger och föräldrar kan använda sig av i olika miljöerna för att utveckla barnens språk inte bara vid läsning av en bok. Det handlar om att samtala under vardagssituationer som blöjbyte eller vid matbordet. Enligt Huisman (2012) är det viktigt att lyssna på barnen och uppmuntra dem att samtala och att vara tydliga med begrepp. Vi anser att detta ett självklart arbetssätt inom förskolan och i vårt empiriska material framstår även kommunikationen mellan pedagog och barn som viktig för pedagogerna i deras arbete för att utveckla barnens språk. De är ett enkelt och effektivt arbetssätt och det skapar många möjligheter att utveckla språket vid olika tidpunkter och aktiviteter.
Vi anser att föräldrarna borde delges mer information om och att genom läsning kan de leda ett lärande samtal med barnen. Många av pedagogerna tar upp att barnen måste få bearbeta böckerna som de läser för att öka sin språkutveckling och detta gör de ofta genom samtal. Pedagogerna menar att de också vill kunna se att barnen har förstått boken och dess innehåll vilket de gör genom någon form av bearbetning.
Något som vi upptäckte i vårt empiriska material var att pedagogerna och föräldrarna tänker lika kring hur det går tillväga när de ska läsa för barnen. De försöker engagera barnen i läsningen genom att peka på bilder och ställa frågor, att läsa med inlevelse är också oerhört viktigt för att behålla barnens intresse. De försöker också att skapa spänning i berättelserna. Föräldrarna använder sig också till skillnad från pedagogerna upprepning av ord. De ovanstående punkterna är alla viktigt för att kunna hålla barnen intresserade av berättelsen enligt oss. Vi anser att föräldrarna och pedagogerna har en bra kunskap kring detta eftersom deras tankar om det är likvärdiga.
Engagemang
Det finns en punkt som vi känner att vi vill ta upp då vi anser att den är viktig eftersom den påverkar barnens chans till utveckling av språket och det är vi kan tyda ett större engagemang i pedagogernas tankar när det gäller läsning för barn. De finns en tydlig vilja hos pedagogerna när det kommer till
