utvärdering av verksamhet inom Göteborgs Stad –

Brukarorienterad

utvärdering av verksamhet inom Göteborgs Stad –

Brukarrevision

Christina Norman

Mars 2007

En utvärdering av ett pilotprojekt

…konsten att lyssna utan motstånd…

Brukarorienterad utvärdering av verksamhet inom Göteborgs

Stad – Brukarrevision

© FoU i Väst

Första upplagan mars 2007 Layout: Infogruppen GR

Förord

U

Jag har under de senaste åren arbetat som handledare i ett socialt arbetskooperativ, Via Nova, Härlanda SDF. Syftet med arbetskoope- rativet är att den enskilde individen med psykisk ohälsa genom driften av ett socialt företag i kom- bination med en kooperativ samarbetsform ökar sin livskvalitet och arbetsförmåga. I mina studier vid Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap (NHV) har teman varit återhämtning, inflytan- de, självhjälp och rehabilitering inom välfärden generellt och samverkan och frivilligorganisatio- ner specifikt.

I samband med pilotprojektet i Göteborg, vå- ren 2006, fick jag en förfrågan från FoU i Väst/

GR om jag var intresserad av att göra utvärde- ringen. Jag blev glad över förfrågan och tvekade inte att ta uppdraget. Området är spännande ef-

tersom det utmanar professionerna och sättet att tänka när det gäller kunskap och utveckling.

Därför har det ibland under projektets gång känts som att vara del av att skapa historia, då något nytt har prövats. Jag var nyfiken på vad man kan åstadkomma i ett så tydligt uttalat samarbets- projekt som brukarrevisionen där representanter både från frivilliga organisationer och från myn- digheter hade en stark och aktiv roll genom hela projektet. Jag är tacksam gentemot dem som en- gagerat sig i rapportskrivandet, gett återkopp- lingar och delat med sig av sina tankar på olika sätt, såsom Fredrik Lundgren, projektledare kva- litetsgruppen stadskansliet, Lars-Gunnar Krantz vid FoU i Väst/GR, Elisabeth Beijer vid FoU i Väst/

GR och min närmaste familj. Men, framför allt vill jag tacka deltagarna i projektet; brukare, närstående och samordnare som på ett öppet och självklart sätt lät mig följa deras arbete i revi- sionsgrupperna på riktigt nära håll. Citatet ned- an får symbolisera brukarrevisionsprojektets ar- bete, så som jag ser det.

OLIKHET

Vi tål precis så mycket olikhet som vår självkänsla tillåter.

(Ugil konsult)

Sammanfattning

U

Denna utvärdering utfördes under tre månader och bygger på uppfattningar, beskrivningar och uppgifter om projektet som samlats in genom in- tervjuer med brukare, personal och enhetschefer, observationer av brukarrevisionsgruppernas ar- bete samt skrivet material.

Brukarrevisionsarbetet indelades i fem steg;

utbildning (3 ½ dag), förberedelser inför inter- vjuerna (1/2 dag), intervjuer av personal och bru- kare (1 dag), diskussioner/reflektioner (1/2 dag) och en avrapportering (1/2 dag). En brukarrevi- sionsgrupp bestod av två brukare, en närstående och en samordnare som besökte en verksamhet inom funktionshinder under en dag och intervju- ade brukare och personal om inflytande/delak- tighet och bemötande. De verksamheter som be- söktes var två boenden samt två dagliga verk- samheter (för brukare med intellektuella funk- tionshinder) samt två boendestödsverksamheter (för brukare med psykiska funktionshinder). Re- visionsgruppen lämnade sedan över en rapport,

Akvarieformen

Till en början sitter alla, det vill säga samtliga brukarrevisorer, intervjuade brukare, övriga brukare, personalen och verksamhe- tens chef i en gemensam cirkel av stolar utan bord emellan.

Samtalet börjar med en incheckning, eller ”runda” där alla får chans att säga något. Efter incheckning sker samtalet i två ringar där brukarrevisorerna sätter sig i en inre cirkel med ryggen mot övriga. Ett samtal sker sedan mellan personerna i den inre ring-

muntligt och skriftligt. Man använde sig av en modell för den muntliga avrapporteringen som kallades för akvarieform (en samtalsteknik för lärande i grupp), se nedan.

I rapporten ingick en färgbedömning/matris där svaren och frågeområdena sorterades under grönt (gott omdöme), gult (tveksamt omdöme) eller rött (förbättringar behöver göras) kort. Fär- gerna var tänkta som ett verktyg för revisions- gruppen samt som en signal till verksamheten vad revisionsgruppen observerat. Genom formen för återrapportering (akvarieformen) där lyssnandet och talandet reglerades hoppades man skapa re- flektion och lyssnande för att öka förståelsen.

Uppfattningar om modellen

Brukarna i revisionsgruppen tyckte genomgåen- de att projektet gett dem mycket på ett person- ligt plan. Revisionsgrupperna diskuterade huru- vida man önskat en presentation av verksamhe- ten innan eller inte. Det fanns en poäng, menade man, med att inte veta för mycket då förhandsin- formation kunde påverka tolkningen av brukar- nas uppfattningar. Revisionsgrupperna konfron- terades med att en del brukare inte vågade ge intervjuer och olika lösningar diskuterades. Ak- variemodellen var en uppskattad metod, något nytt och annorlunda.

I intervjuerna för utvärderingen fick brukare i verksamheten frågan hur de uppfattat revisio-

en under cirka 20 minuter då styrkor, förbättringsområden, frå- gor och färgbedömningar diskuteras. Övriga får inte chans att svara utan lyssnar. Därefter bjuds intervjuade brukare och övriga brukare inom verksamheten att sitta i den inre ringen i cirka 20 minuter. Diskussionen förs fortfarande bara i den inre ringen.

Slutligen sitter alla i en gemensam yttre cirkel och samtalar om de tankar som väckts kring bemötande, inflytande/delaktighet.

Diskussion och rekommendationer

Projektet har visat på vikten av en engagerad pro- jektgrupp med brett representantskap samt att akvariemodellen möjliggjorde en dialog. Dessut- om var färganalysen ett viktigt, tydliggörande pedagogiskt verktyg. De brukare som ingick i revisionsgrupperna menade att projektet betytt mycket för deras självkänsla och de har stärkts genom att vara involverade i förändring, fått nya kunskaper, delat erfarenheter med andra, upplevt att arbetet varit meningsfullt samt att de förbätt- rat sina framtida anställningsmöjligheter.

En ökad insyn innebär att information och kunskapsunderlag görs synligt och tillgängligt samt att många diskussioner som förs kan vara öppna och offentliga. I något skede i projektet lyftes önskemål fram om att Göteborgsmodellen skulle kunna vara ett sätt att nå en jämförbarhet mellan organisationer och över tid. Några cen- trala frågor att lösa är; På vilken nivå skall rap- porterna med sina resultat och färganalyser vara offentliga? Skall det vara en rapport för verk- samheten, för enheten eller för Göteborgs Stad?

Går det att jämföra olika enheter i olika delar av staden utifrån färgmatrisen? Hur kan verksam- heterna följa upp synpunkterna? Vem har ansvar för att leda förändring? Förslag till utvecklings- områden för framtida brukarrevisioner är att;

• arbeta fram en manual eller checklista som rör observationer

• utveckla en struktur på avrapporteringsda- gen, akvariemetoden, för ett ökat deltagan- de

• förtydliga färgbedömningarnas/matrisens funktion

• visa på mervärdet med modellen för berör- da parter

• diskutera hur en utvidgning kan genomför- as och en mer permanent form skapas

• att sträva mot att alla som berörs inklude- ras

• skapa mötesplatser där brukare och politi- ker kan mötas

• eftersträva en maktbalans där brukare får möjligheter att verka för att synpunkter blir hörda

• förtydliga verksamhets- och enhetschefer- nas engagemang och motivation. ■ nen. Brukarna tyckte revisionen var spännande.

Brukarna uppskattade intervjuerna, såg sig sed- da och menade att det kändes viktigt att deras synpunkter togs tillvara. När det gäller återrap- porteringen uppskattades akvarieformen. Det var bra att sitta i samma ring som personalen och enhetschefen då det gav en förhoppning om att man kunde förändra både verksamheten och den egna situationen och samtidigt vara en del av för- ändringsprocessen. Två brukare menade att de var väl medvetna om att beslut tas på annat håll men hoppades att personalen skulle föra synpunk- terna vidare till beslutsfattare som exempelvis politiker.

Under avrapporteringen i akvarieform mena- de personal i de olika verksamheterna att det var både skönt och bra att sitta och lyssna och inte uttala sig. För en och annan var dock väntan frus- trerande. Flera bland personalen förde fram att det är viktigt att nå dem som är svåra att nå, som är mycket otrygga, rädda och kanske har svårt att prata. Lösningar diskuterades.

Båda enhetscheferna ställde sig positiva till att återupprepa revisionerna och kunde tänka sig att modellen kunde fungera även i andra grup- per. När det gällde frågan vem som har ansvar för en uppföljning var enhetscheferna inte riktigt på det klara med hur det skulle gå till. Enhets- cheferna var tveksamma till att man skulle kun- na jämföra verksamheter från olika delar av Gö- teborg.

Innehåll och förslag i

revisionsgruppernas rapporter

Det visade sig vara svårt att jämföra de sex rap- porterna beroende på att frågeformuläret var olika för grupperna, revisionsgrupperna hade oli- ka gruppkaraktäristika och genom att det var tre olika typer av verksamheter. Brukare från verk- samheten framförde exempelvis att man ville ha mer aktiviteter, ställen där man kunde äta till- sammans med andra, få reda på i god tid om per- sonalen byts ut, önskemål om mer flexibel tid och att kunna påverka valet av bostad. Brukarna upp- skattade att ha ”levande” handlingsplaner, att ha vecko- och månadsmöten med andra brukare och personal, när det fanns mycket aktiviteter att välja på, att kunna bli hämtad samt att få infor- mation vilket skapade trygghet.

Innehåll

SAMMANFATTNING ... 4

INLEDNING – OM BRUKARINFLYTANDE ... 7

Bakgrund till projektet med brukarrevision i Göteborgs Stad ... 8

Projektets syfte ... 8

Projektets organisering ... 9

Utvärderingens syfte och metod ... 9

GENOMFÖRANDE AV BRUKARREVISION I GÖTEBORG ... 11

Utbildningen ... 11

Förberedelsedag ... 12

Intervjudag ... 12

Diskussions- och reflektionsdag ... 12

Rapportdag ... 12

Frågeformulär och färgmatris ... 13

Dialogen som teoretisk bakgrund till projektet ... 14

Vad var nytt? Vad skiljer projektets modell från andra brukarrevisionsmodeller? ... 15

UPPFATTNINGAR OM MODELLEN ... 16

Brukarrevisionsgrupperna – vad tyckte de om modellen? ... 16

Utbildnings- och förberedelsedagen... 16

Intervjudagen ... 16

Diskussionsdagen ... 17

Rapportdagen ... 18

Brukarna från verksamheten – vad tyckte de om modellen? ... 19

Personalen från verksamheten – vad tyckte de om modellen? ... 19

Enhetscheferna – vad tyckte de om modellen? ... 20

Projekt- och styrgruppernas uppfattning om projektet i sin helhet ... 21

INNEHÅLL OCH FÖRSLAG I REVISIONSGRUPPERNAS RAPPORTER ... 23

Granskningsrapporternas innehåll ... 23

Ett exempel från en rapport; olika uppfattningar om vad möten är till för ... 23

Förslag till förbättringsområden i verksamheten enligt brukarna ... 24

DISKUSSION OCH REKOMMENDATIONER ... 26

Stärktes brukarrösten i kvalitetsarbetet? ... 26

Ger brukarrevisionen ökad insyn i verksamheterna? ... 27

Kan brukarrevision ersätta enkätundersökningar till brukare inom handikappverksamheter? .... 27

Vad behövs för att brukarrevision ska ge förutsättningar för dialog? ... 27

Förslag till utvecklingsområden ... 28

Förutsättningar för brukarrevision ... 28

Förslag till utveckling av avrapporteringsdagen ... 28

Framtida utmaningar för brukarrevision ... 29

REFERENSER ... 31

U

Göteborgs Stad tillsatte en projektledare (från kvalitetsgruppen, stadskansliet) och representan- ter från olika verksamheter i staden med anknyt- ning till funktionshinderområdet.

Mer information om projektet finns på http://

www.kvalitet.goteborg.se/brukarrevision/.

I samband med att den offentliga sektorn väx- te i Sverige startade en debatt om brukarinfly- tande och brukarmedverkan. Man menade att nya kanaler och sätt för att fånga upp brukarnas roll i välfärden behövdes. Brukare är ett begrepp som ofta används inom kommunal förvaltning.

Brukarorientering som samlingsbegrepp rymmer till exempel brukarmedverkan, brukarinflytande, involvering av brukare och empowerment.

Varför är det intressant att använda ett bru- karorienterat perspektiv i utvecklingsarbete?

Dahlberg och Vedung (2001) har kommit fram till några argument för brukarorientering:

• skapar möjligheter för ett medborgarskap och en medmänsklighet där alla skall kun- na artikulera sina behov och få respekt

• ger tillfredsställelse åt deltagaren

• ger legitimitet åt en verksamhet

Inledning – om brukarinflytande

• gör verksamheten mer effektiv utifrån an- tagandet att aktiva brukare gör verksam- heten billigare

• ökar brukarens makt genom att göra den egenupplevda erfarenhetsbaserade kunska- pen specifik

• kan förbättra servicen

• en organisations förmåga att skapa kvali- tet ökar då den är starkt sammankopplad med organisationens förmåga att förstå bru- karens behov

När det gäller brukarorientering kan man tala om olika grader av deltagande (Starrin & Fors- berg 1997). Graden av deltagande står i relation till hur mycket ansvar, insyn, befogenheter och makt brukarna ges i ett visst projekt. Graden av deltagande visas nedan där högre siffror visar på högre grad av deltagande;

1. att återföra informationen till de som del- tagit

2. att låta personer delta i datainsamlandet 3. att låta människor ha insyn i hela proces-

sen

4. involvera människor i besluten

5. uppmuntra en grupp att ta ansvar för hela processen

Ett annat sätt att se på inflytande är att inflytan- de antingen kan vara direkt eller indirekt. Direkt inflytande innebär att verksamheten förändras utifrån exempelvis brukarnas rekommendationer

1 Synskadades Riksförbund (SRF), Handikappföreningarnas samarbetsorgan (HSO), Göteborgs Dövas Förening (GDF), De Handikappades Riksförbund (DHR) och För Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna (FUB).

2 Handikappanslaget är Göteborgs Stads projektmedel för att stimulera utvecklingen av stödet till göteborgare med funktionshinder.

och indirekt att brukarna ger synpunkter på den service de får. I andra studier har man pekat på följande villkor för att brukarmedverkan skall fungera;

• att alla inkluderas som berörs (och deras intressen, behov, synpunkter)

• att mötesplatser skapas där brukare och po- litiker kan mötas och där man kan väga varandras argument

• att maktbalans eftersträvas genom att bru- kare får reella möjligheter att verka för sina synpunkter

• information och kunskapsunderlag görs synligt och tillgängligt

• diskussionerna skall vara öppna och offent- liga

I projektet skulle brukare stå för en betydande del av revisionsgruppen (två av fyra deltagare) för att sedan granska och värdera samma typ av verksamhet som de själva fick stöd från. Man kan säga att brukarna i projektet hade ett utforskan- de uppdrag. Detta gjorde modellen både unik och speciell eftersom det vanliga när det gäller forsk- ning och utvecklingsarbete är att de som befors- kas (alltså brukarna i verksamheterna) för det första inte har tagit initiativ till forskningen och för det andra sällan involveras i analyser och dis- kussioner (Starrin & Holmer 1993). I annan del- tagarbaserad forskning eller utvärdering har man haft dubbla syften med att exempelvis brukare deltar. Dels kan det handla om den kunskap som brukarna för med sig och dels den effekt som del- tagandet har för den enskilde brukaren (Lund- berg & Starrin 2001). Brukarna fick ekonomisk ersättning för sin arbetsinsats liksom övriga i bru- karrevisonsgruppen. Jag nämner det då det inte är en självklarhet när brukare inkluderas i forsk- ningsarbete men kan ha betydelse för engage- manget.

Bakgrund till projektet med brukarrevision i Göteborgs Stad

Nya grupper gör sig hörda och rätten att definie- ra problem och problemlösningar ligger inte läng- re självklart hos professioner av olika slag. Som nämndes ovan är det relativt nytt i Sverige att man börjar se sig om efter samarbetsformer med

brukare som bygger på en hög grad av deltagande.

Under mitten av 1990-talet påbörjades i Gö- teborgs Stad ett arbete med att ta fram balanse- rade styrkort och genomföra enkäter för att ta reda på brukarens behov och önskemål. Utgångs- punkten var att finna ett system där fokus låg på brukaren och där verksamheterna och kommun- ledningen skulle få underlag för att fatta beslut.

Genom kvalitetsarbete skulle möjligheten att fatta faktabaserade beslut stärkas. Inom verksamhet- sområdet funktionshinder startade detta arbete 1999. Att mäta den upplevda kvaliteten med en- käter till brukare visade sig i vissa fall vara myck- et svårt. Det var svårt att ställa förståeliga frå- gor och samtidigt kunna göra dem tillräckligt all- männa för att göra jämförelser. Olika försök gjor- des och under 2005 togs en förenklad brukaren- kät fram inom funktionshinderområdet i stads- delarna Majorna och Bergsjön. Utmaningen att vidareutveckla mätningen av kvalitet med enkä- ter till brukare inom funktionshinderområdet kvarstod.

En metod som fram tills dess inte använts var brukarrevision eller brukargranskning. Tanken är att brukare involveras i kvalitetsutvecklingen genom att göra en granskning av en enhet eller verksamhet som ger vård, stöd eller service till personer med funktionshinder. Granskningen ut- förs av brukare och/eller närstående. Under 2006 genomfördes ett pilotprojekt i Göteborgs Stad med syfte att pröva brukarrevision som metod.

Projektet var en förstudie eller pilotstudie med namnet Brukarorienterad utvärdering av verk- samhet inom Göteborgs Stad – Brukarrevision.

Projektet gick ibland också under namnet Göte- borgsmodellen. Den samlade handikapprörelsen i Göteborg ansökte gemensamt om medel från Handikappanslaget för att genomföra projektet.

Projektets syfte

Utifrån projektansökan ville man ta fram och be- skriva en arbetsmodell för brukarrevision samt genomföra en första pilotstudie med inriktning mot verksamheter för människor med psykiska och intellektuella funktionshinder. Syftet var att;

• stärka brukarinflytandet genom att invol- vera brukarna i kvalitetsarbete och kun- skapsutveckling

• få en garanti för kvalitet i verksamheter för människor som av olika skäl har svårt att komma till tals

• nå en ökad insyn i verksamheterna

Ytterligare en förhoppning var att brukarrevision till viss del kunde ersätta enkätundersökningar till brukare inom handikappverksamheter. Revi- sionsgrupperna skulle granska tre olika typer av verksamheter: boende och daglig verksamhet för intellektuellt funktionshindrade samt boendestöd för psykiskt funktionshindrade. Grupperna skul- le rikta in sig på områdena inflytande/delaktig- het samt bemötande.

Projektets organisering

Projektet kan delas in i en förberedelse- och pla- neringsfas (januari-maj), utbildningsfas för revi- sionsgrupperna (juni-augusti), utförande av pilot- arbetet (augusti-september) samt avrapportering (oktober). För att organisera projektet har det funnits en styrgrupp och en projektgrupp.

Styrgruppen har bestått av ordföranden för Handikappföreningarnas samarbetsorgan (HSO), en representant för kvalitetsutveckling Göteborg Stad samt en verksamhetschef inom funktionshin- derområdet från stadsdelen Linnéstaden.

Projektgruppen har bestått av fyra represen- tanter från handikapporganisationer (HSO, GDF, DHR och FUB), fyra representanter från funk- tionshinderområdet i olika stadsdelar (Bergsjön, Gunnared, Tynnered och Frölunda) samt en pro- jektledare från kvalitetsgruppen på stadskansliet.

Utvärderingens syfte och metod

Utvärderingen beställdes av projektägarna, Gö- teborgs Stad samt den samlade handikapprörel- sen och utfördes av mig, Christina Norman, ge- nom FoU i Väst/GR. Jag hade ett forskarstöd från FoU i Väst/GR och utförde utvärderingen under tre månader, augusti –oktober 2006, parallellt med mitt arbete som handledare i Via Nova. Un- der november och december skrevs utvärderings- rapporten.

Ledorden i projektet var inflytande och del- aktighet utifrån ett brukarperspektiv. Min ut- gångspunkt när jag gav mig in i projektet var bland annat tidigare studier runt återhämtning

inom frivilligsektorn och utvärderingar av sam- verkansprojekt. I mycket av de studier och litte- ratur som jag tagit del av, intresserar man sig för relationen mellan frivilligorganisationer och kom- munal verksamhet vilket också brukarrevisionen är ett exempel på.

Utvärderingen skulle svara på hur de som arbetat med modellen uppfattat den (brukarrevi- sionsgrupperna) samt hur modellen uppfattats av dem som berörts (verksamheterna och brukarna i verksamheterna). Det material som samlades in var:

• bandade, semistrukturerade intervjuer med fyra brukare, tre anställda samt projektle- daren

• telefonintervjuer med två verksamhetschefer

• sex brukarrevisionsrapporter

• tre fokuserade gruppintervjuer där de sex brukarrevisionsgrupperna delats in i tre grupper utifrån respektive funktionshinder- område

• observation av fem återrapporteringar av fem brukarrevisionsgrupper (av totalt sex)

• skrivet material som utbildningsmaterial och revisionsrapporter

De individuella intervjuerna bandades och tog mellan en halvtimma till en timma och skrevs ut ord för ord efteråt. Intervjuerna skickades sedan tillbaka till dem som intervjuats för en möjlighet att stryka, ändra eller förtydliga uttalanden som de inte var nöjda med. De som intervjuats fick ett förfrankerat kuvert för att med lätthet kunna returnera intervjun efter genomläsning.

De tre fokuserade gruppintervjuerna gjordes med två revisionsteam åt gången (åtta personer) som bägge hörde till samma verksamhetsområ- de och tog två timmar vardera. Intervjuerna ban- dades och skrevs även de ut ord för ord. Dessa skickades emellertid inte tillbaka till dem som in- tervjuats då det var svårt att urskilja vem som sa vad. Från dessa intervjuer har inte heller citat hämtats, istället återges ställningstaganden och generella uttalanden i utvärderingsrapporten.

Telefonintervjuerna skrevs ut och mailades till de som intervjuats för genomläsning och korri- gering. Detta gav möjlighet att använda citat från texterna i utvärderingen.

Under observationen av återrapporteringarna satt jag i egenskap av utvärderare utanför både den yttre ringen (personal och brukare) och den inre ringen (revisionsgruppen och brukare), till- räckligt långt borta för att störa så lite som möj- ligt. Under återrapporteringen förde jag anteck- ningar som även de har använts i utvärderingen.

Det var en fördel att använda sig av olika sätt att samla in data då det gav en bred bild och möjlighet att kontrollera och säkerställa vissa tendenser eller uttalanden. Eftersom de fokuse- rade gruppdiskussionerna gjordes efter det att återrapporteringarna observerats fanns här en möjlighet att förtydliga och/eller stämma av mina tolkningar. I vissa delar kan upplägget liknas vid en form av validering. ■

Genomförande av

brukarrevision i Göteborg

B

Först bildades sex revisonsgrupper med fyra deltagare i varje grupp. En brukarrevisionsgrupp bestod av två brukare, en närstående och en sam- ordnare som besökte en verksamhet inom funk- tionshinder under en dag och ställde frågor till brukare och personal om inflytande/delaktighet och bemötande. De verksamheter man besökte var två boenden samt två dagcentraler eller dag- lig verksamhet (för brukare med intellektuella funktionshinder) samt två boendestödsverksam- heter (för brukare med psykiska funktionshinder).

Kriterier för att ingå i revisionsgruppen var att personerna i fråga blivit rekommenderade, var intresserade och hade förmågan att ställa frågor.

Brukarens eller den funktionshindrades roll i grup- pen var att hjälpa verksamheten att se något som personer utan det specifika funktionshindret inte kan se. Den närstående kunde vara en god vän, släkt, god man eller kontaktperson till person med funktionshinder. Han eller hon skulle inte vara närstående till någon av brukarrevisorerna i gruppen, men ha erfarenhet av att som närståen- de ha haft med verksamheter inom det gällande funktionshinderområdet att göra. Samordnaren var en person från Göteborgs Stad med erfaren-

het av kvalitetsarbete. Han eller hon behövde inte ha någon erfarenhet av funktionshinder utan tan- ken var att han/hon skulle se verksamheten uti- från sin bakgrund med kvalitetsarbete. Av de fyra samordnarna var de flesta obekanta med de oli- ka verksamhetsområdena. Efter att de sex bru- karrevisionsgrupperna bildats (med fyra deltaga- re i varje grupp) påbörjades en utbildning för grupperna.

Utbildningen

Utbildningen genomfördes i två steg, en och en halv dag i juni och två dagar i augusti-september 2006. De första utbildningsdagarna inriktades på att förstå utvärderingsmetoden och att arbeta fram frågorna för intervjuerna. Frågeguiden var olika beroende på vilken verksamhet som skulle granskas.

På höstens sista utbildningsdag tränades in- tervjuteknik. Mycket tid lades på att praktiskt i olika övningssituationer träna sig på att ställa frågor. Mindre tid lades vid att föreläsa om inter- vjuteknik, istället spelades ett antal interaktiva scener upp för att visa på bland annat misstag som skulle kunna begås under en intervju. Mot slutet av utbildningen utvärderades utbildningen genom samtal i akvarieform, samma metod som använts för att återföra tankar till verksamheten

Figur 1.

under rapportdagen (se förklaring av akvariemo- dellen längre fram). På så sätt fick samtliga även en praktisk erfarenhet av hur rapportdagen skulle gå till. Totalt utbildades 25 personer under dessa dagar.

Förberedelsedag

I denna fas skildes revisionsgrupperna från pro- jektet och projektledningen och man arbetade på egen hand. Under förberedelsedagen träffades varje grupp på sitt håll och de hade en halv dag till sitt förfogande. Tre saker skulle diskuteras;

verksamheten som skulle granskas, frågorna som skulle ställas samt hur intervjudagen skulle gå till.

Grupperna hade fått en viss frihet att komplette- ra med egna frågor så länge de handlade om in- flytande/delaktighet eller bemötande. De kunde också stryka eller omformulera någon fråga om gruppen kände sig obekväm med det tidigare frå- geformuläret. Det slutgiltiga frågeformuläret skulle ses som ett stöd och ett verktyg för bru- karrevisionsgruppen och inte som ett hinder.

Intervjudag

Intervjudagen inleddes med en informationsträff där brukarrevisorerna träffade personal och bru- kare vid den besökta verksamheten. Därefter arbetade brukarrevisorerna i par. En brukare ar- betade med närstående och en annan brukare arbetade tillsammans med samordnaren. Bruka- ren var den som ställde frågor och samordnare/

närstående antecknade och kompletterade med följdfrågor vid behov. Totalt intervjuades sex personer under dagen; fyra brukare och två från personalen. Samordnaren hade liksom den när- stående rollen att i första hand anteckna svaren på frågorna som brukaren ställde. Han eller hon hade kontakt med den granskade verksamheten, samordnade gruppen under dagarna och tog an- svar för att en granskningsrapport skrevs. Man poängterade att samordnaren var en samordna- re och ingen ledare, det vill säga att personen skulle vara duktig på att ta en underordnad, lyss- nande roll.

Diskussions- och reflektionsdag

Så snart som möjligt efter intervjuerna skulle bru- karrevisionsgruppen träffas under en halv dag då

intrycken skulle sammanfattas och olika delom- råden inom bemötande och delaktighet/inflytan- de bedömas. Verksamhetens styrkor och förbätt- ringsområden diskuterades. Styrkor och/eller svagheter bestämdes när intervjuerna gav ett entydigt svar eller då brukarrevisionsgruppen var enig. I de frågor där man inte var överens i grup- pen, eller tyckte att man fått olika svar från in- tervjuerna, kunde kommentaren lyftas under rap- portdagen som en fråga att ta upp.

Gruppen gjorde också en färgbedömning av verksamheten där svaren och frågeområdena sorterades under grönt, gult eller rött kort. Fär- gerna var tänkta att på ett enkelt sätt kunna sig- nalera till verksamheten vad gruppen hade sett.

En annan tanke var att det var ett pedagogiskt verktyg både för gruppen (att få igång diskussio- nen när man tvingas ta ställning till delområde efter delområde) och för verksamheten (att visa på ett tydligt sätt vad gruppen kommit fram till).

Samordnarna hade ett övergripande ansvar att sammanställa rapporten.

Granskningsrapporten skrevs utifrån en för- utbestämd mall, var cirka tre sidor lång och inne- höll;

• mål och syfte med granskningen (en halv sida)

• en helhetsbedömning av den besökta verk- samheten och sammanfattning av intryck (en halv sida)

• en sida om inflytande med styrkor, förbätt- ringsområden, frågor samt färgbedömning

• en sida om delaktighet och bemötande med styrkor, förbättringsområden, frågor samt färgbedömning

Rapportdag

Cirka en vecka efter intervjuerna återrapporte- rade gruppen sin syn på verksamhetens styrkor och förbättringsområden såväl muntligt som skriftligt till personal och brukare. Rapportda- gen skulle vara från två timmar till en halv dag och den var tänkt som den viktigaste delen av arbetet. Syftet var att skapa förståelse för vad brukarrevisionsgruppen hade kommit fram till och reflekterat över. Under avrapporteringen hade samordnaren ansvaret för att driva fram processen och fungera som samtalsledare. Åter- föringen gavs i något som kallades ”akvarieform”

(Seaman & Fellenz 1989, Andersen 1991, Weis- bord & Janoff 1995).

AKVARIEFORMEN

Till en början sitter alla, det vill säga samtliga bru- karrevisorer, intervjuade brukare, övriga brukare, per- sonalen och verksamhetens chef i en gemensam cirkel av stolar utan bord emellan. Samtalet börjar med en incheckning, eller ”runda” där alla får chans att säga något om hur det är att vara där. Anled- ningen är att har man väl sagt någonting på ett möte så är sannolikheten mycket större att man gör det igen. Därför görs rundan som ett första försök att skapa delaktighet. Efter incheckning sker samtalet i två ringar där brukarrevisorerna sätter sig i en inre cirkel med ryggen mot övriga. Samtalet sker sedan mellan personerna i den inre ringen.

Brukarrevisionsgruppen för ett samtal under cirka 20 minuter och diskuterar styrkor, förbättringsom- råden, frågor och färgbedömningar som har gjorts.

Övriga får inte chans att svara utan kan bara välja att lyssna. Därefter bjuds intervjuade brukare och övriga brukare inom verksamheten att sitta i den inre ringen i cirka 20 minuter. Revisionsgruppen förutom samordnaren går till den yttre ringen. Dis- kussionen förs fortfarande bara i den inre ringen om delaktighet/inflytande och bemötande utifrån vad de hört och om de fått några nya tankar.

Slutligen sitter alla i en gemensam yttre cirkel och samtalar om de tankar som väckts kring bemötan- de och inflytande/delaktighet. Där ges även perso- nalen chans att reflektera över vad de har hört.

Syftet är att skapa förståelse för vad som står i rapporten, men även få samtalet att växa vidare där nya lärdomar dras i ett samtal på lika villkor.

En annan tanke är att genom denna metod stärka brukarrösten, genom att det kommer ett antal bru- kare utifrån som inte är i beroendeställning till per- sonalen. De kan därigenom hjälpa till att få ett samtal på något jämnare villkor.

Frågeformulär och färgmatris

Revisionsgruppen arbetade fram ett frågeformu- lär under utbildningsdagarna vilket skulle använ- das i de kommande intervjuerna med brukare och personal i verksamheterna. Frågeformulären for- mulerades lite olika beroende på vilken typ av verksamhet som skulle besökas. Verksamheterna var daglig verksamhet (intellektuella funktions- hinder), boende (intellektuella funktionshinder) samt boendestöd (psykiska funktionshinder).

Genomgående fanns dock vissa olika huvudte- man och underteman. Nedan visas ett axplock av frågorna;

BEMÖTANDE Trivsel

Hur trivs du på din arbetsplats? (Vad är roligt och vad är tråkigt?)

Trivs du med all din personal? (Vad är det som gör att du trivs/inte trivs?)

Kan du säga till personalen att inte komma in i din lägenhet om du vill vara ifred?

Stöd, omtanke och lyssnande

Tycker du att du får tillräcklig hjälp av personalen?

Litar personalen på att du klarar saker själv och kan lära dig?

Säger ni god morgon när ni kommer och hej då när ni går?

(Vill du det?)

Rast, lunch och fika

Har du lugn och ro vid rast och lunch? (Vill du ha det? Något som kan göras bättre?)

Kan du vara med och bestämma vad du äter till lunch? (Vill du det?)

Konflikter och problemsituationer

Vem pratar du med om du har problem på jobbet? (med personalen, arbetskamrater)

Hur löser ni bråk i bostaden?

INFLYTANDE/DELAKTIGHET

Arbete och arbetsuppgifter (frågor för daglig verksamhet)

Får du vara med och bestämma vilka arbetsuppgifter du skall göra på ditt arbete?

Får du bestämma var du vill arbeta? (Vilken stadsdel? Vil- ken grupp?)

Rutiner (frågor för boenden)

Får du den hjälp du behöver på morgonen? (toalettbesök, m.m) (Är det så du vill ha det?)

Får du bestämma över dina egna pengar?

Får du välja stödperson/kontaktperson på din gruppbostad?

Fritid (frågor för boende och boendestöd) Får du bestämma vem som skall hälsa på dig och när? (Får flickvän/pojkvän sova över?)

Får du bestämma vad du skall göra på din fritid?

Får du stöd för att genomföra fritidsaktiviteter?

Får du hjälp att hålla kontakt med vänner och anhöriga?

(Skulle du vilja ha det?)

Mat, kläder och möbler (frågor för boende) Får du vara med och bestämma maten som du skall äta?

(inköp)

Får du bestämma vilka kläder du skall ha på dig?

Möten och planering (blandade frågor) Har ni möten med personal? (Vad pratar ni om då?) Har ni möten där ni gör upp en plan för hur du skall ha det på ditt arbete? (Vilka är med?)

Får du vara med och bestämma hur du skall nyttja ditt boen- destöd?

De flesta frågor som ställdes till personalen refe- rerade till brukarnas situation som; Kan bruka- rna vara med och bestämma vad de äter till lunch? Eller, tycker du att ni kan ge tillräckligt stöd till brukarna? Men frågorna kunde också röra arbetssituationen i sig sett utifrån persona- lens perspektiv, som till exempel; Är du rädd för att du hjälper brukarna för lite?

Färgmatrisen var dels ett hjälpmedel vid dis- kussionsdagen för revisionsgrupperna och dels ett sätt att konkret synliggöra revisionens resultat för personal och brukare. Färgmatrisen var in- delad i tre färger; grönt, gult och rött och följde varje tema och undertema i frågeformuläret. Grön färg indikerade att det fungerade väl, gul att det fanns förbättringsområden att ta tag i samt röd färg att det inte fungerade på verksamheten uti- från en viss aspekt. Exempelvis kunde färgalter- nativen för ”Möten och Planering” vara:

Med sina intervjuer samt övriga intryck under intervjudagen diskuterade revisionsgruppen sig fram till olika färger för varje delområde.

Dialogen som teoretisk bakgrund till projektet

Projektet var tänkt att granska verksamheter, inte enskilda individer. Genom modellen, och speci- ellt formen för återrapportering (akvarieformen) hoppades man uppnå en skillnad i hur man upp- fattar och förstår ett resultat eller ett förslag.

Projektledaren uttryckte det som:

Jag tycker att det enklaste sättet att sammanfatta det på är att vi inte agerar utifrån ett dokument eller verksamhetsplan eller vad chefen säger, utan vi agerar utifrån en förståelse. … Förståelse sker genom dialogen, och dialogen pratar vi mycket om, men den kanske inte finns så ofta som vi tror. Utan det blir ofta så att det blir ett samtal där vi försöker bevisa vem som har rätt, och så vidare, istället för att utforska.

Dialogen som fenomen fördes fram som det cen- trala redskapet, den röda tråden och beskrevs som ett samtal där flera olika åsikter får plats samtidigt och där man kunde reflektera över åsik- terna. Projektledaren menade att ”det finns inga vinnare eller förlorare utan det handlar mer om att man ser vilka möjligheter som finns”. För- hoppningen med modellen var att akvariemodel- len skulle skapa avvaktan och lyssnande för att öka förståelsen. Projektledaren menade att: ”Jag tror att det lätt hamnar i enbart mätningar, det är en risk att vi går för fort fram. Vi kanske bör- jar mäta för tidigt och vi kanske skall bestämma först hur vi jobbar.” Projektledaren reflekterade vidare kring hur en fortgående förändringspro- cess kan skapas och uppehöll sig vid utmaningen att tydliggöra metod och bakomliggande teorier.

Projektledaren menade att man i projektgrup-

Möten och planering Brukarna är inte delaktiga i möten och planering

Brukarna är ofta delaktiga i möten och planering.

Brukarna är ibland delaktiga i möten och planering.

RÖD GUL GRÖN

pen och med revisionsgrupperna inte talade så mycket om teorin bakom men att det helt klart fanns en teoretisk plattform till modellen som i viss mån har släktskap med andra dialogbasera- de verktyg som till exempel Open Space och World Café.

Projektledaren uttryckte en vision om att föra

”en dialog om dialogen” som ett sätt att knyta an till verkligheten (till verksamhetens vardag) och göra insikter till egna insikter. Tanken med akvariemodellen var att skapa en situation för reflektion där deltagarna skulle reflektera över vad vi gör med och mot varandra, vilket kan ska- pa en dialog. Genom att brukarrevisionsgrupper- na, brukarna och verksamhetsrepresentanterna fick en chans att pröva modellen var förhopp- ningen att visa på att det faktiskt går att skapa en dialog.

Projektledaren beskrev vidare sin synpunkt på idén med brukarrevisionerna:

Jag tänker att detta är ett sätt att få en chans att påverka på ett vettigt sätt och även att andra bru- kare kan titta på en annan verksamhet som brukare och att granska den. Jag är väldigt förtjust i tanken.

Vad var nytt? Vad skiljer projektets modell från andra brukarrevisionsmodeller?

De flesta av försöken att utföra brukarrevisio- ner i Sverige har använt sig av intervjuer. Men, det finns skäl att tro att det finns skillnader när det gäller graden av deltagande och inflytande för brukare i själva revisionsarbetet då organi- seringen och styrningen av projekten sett olika ut runt om i Sverige (www.inflytandeguiden.se).

De olika delmoment, utifrån vilka man skulle kunna jämföra de olika modellerna för brukarre- vision skulle kunna vara; hur planeringen av upp- draget gått till, hur man kommit fram till frågor- na och vad som skall undersökas, hur revisionen genomförts, tolkningen av resultatet samt vilka som involverats i revisionsarbetet. Men, det är inget jag kan uttala mig om säkert. ”Göteborgs- modellen” verkade utmärka sig främst genom:

• att själva revisionen utfördes under en kort och intensiv tidsperiod

• att återrapporteringen gjordes annorlunda, i akvarieform

• att tid för reflektion fanns inlagd vid olika moment

• att man gjort försök att lägga in mätning Akvarieformen var tänkt som en metod för att dels öka lyssnandet (för dem som inte fick prata) och dels att starta en dialog runt rapportens inne- håll. Projektgruppen menade att själva återrap- porteringen skulle skilja sig från det gängse sät- tet att avrapportera (överlämna och återberät- ta).

Det är så synd att inte ta vara på att man faktiskt har tänkt och att man har många kloka synpunkter och inte lägger tid i att överföra detta. Man tror att en rapport kan förändra men det är kanske inte rap- porten som har betydelse utan kanske är det samta- let. Det är kanske där man kan förändra.

I modellens olika faser fanns tid inlagd för re- flektioner; i utbildningsfasen, förberedelsedagen, reflektionsdagen samt avrapporteringsdagen.

Vikten av reflektion, dialog och tanke fördes fram i rapporten från projektledningen då ”alltför mycket arbete görs utan att tid läggs för att ska- pa förståelse för det tänkta”. Redan tidigt i pro- jektplaneringen ville man lägga tyngd vid att det inte räcker med att lämna ifrån sig en rapport för att skapa förståelse då alltför många samtal mest handlar om att bekräfta det vi redan vet istället för att lyssna efter det vi inte vet. Projekt- ledaren menade att ”människor behöver ges chans att lyssna utan att direkt börja försvara våra redan tänkta tankar”.

Dessutom hade man gjort försök att lägga in en mätning (mellan verksamheter och över tid) genom att revisionsgruppen gjorde färgbedöm- ningar på ett antal olika delområden under infly- tande/delaktighet och bemötande. ■

Uppfattningar om modellen

Brukarrevisionsgrupperna – vad tyckte de om modellen?

Brukarna i revisionsgruppen tyckte genomgåen- de att projektet gett dem mycket på ett person- ligt plan. Man trodde exempelvis innan utbild- ningsdagarna kom igång och innan man började arbeta på egen hand med revisionen att ”detta klarar jag aldrig”. Men, alla såg sig motbevisa- de och var mycket stolta och kände ett ökat egen- värde genom att man faktiskt utfört en revision.

Man sa att det var ”spännande, roligt, nästan som att vara på teater och nyfiken på vad som skulle hända”. Innan avrapporteringsdagen var många mycket nervösa men fann snabbt ett stöd i gruppen.

Utbildnings- och förberedelsedagen

När det gällde utbildningsdagarna tyckte grup- perna att det var bra att lägga mycket tid på prak- tisk övning av intervjuer. Man hade till och med behövt ännu lite mer tid. Det var också bra att spela ”brukarrevisionsteater” under utbildning- en för att på ett enkelt och praktiskt sätt få ett samtal om hur man bör och inte bör bete sig un- der brukarrevisionen.

Under förberedelsedagen fanns det mycket att diskutera, allt från rent praktiska frågor (hur man kommer till verksamheten) till intensiva diskus- sioner hur frågorna skulle hänga ihop. Grupper- na hade ju fått en viss frihet att komplettera med egna frågor så länge det handlade om inflytan- de/delaktighet eller bemötande. Förändringarna som gjordes var att stryka frågor som man tyck- te återupprepades eller att lägga till följdfrågor.

I fokusgruppdiskussionen förde flera revi- sionsgrupper fram att man på förhand visste väl-

digt lite om verksamheten. Kanske hade man önskat en kortfattad presentation av verksam- heten innan. Revisionsgrupperna var emellertid noga med att understryka att det fanns en poäng med att inte veta för mycket då mycket förhands- information kunde påverka tolkningen av brukar- nas uppfattningar. Man resonerade som så att om revisionsgrupperna får reda på för mycket infor- mation om verksamheten och från personalen så skulle man ha uppfattat brukarnas bild annorlun- da.

Ett exempel på att det var en fördel att inte veta så mycket om verksamhetens rutiner fördes fram i den fokuserade gruppdiskussionen. Exem- plet handlade om hur man uppfattar mötenas karaktär, form och funktion:

Brukarna sa (i intervjuerna) att de bara hade möten på morgonen och personalen sa; nej, vi har även mö- ten vid lunch och ett senare på dagen… men egentli- gen tycker jag det var bra att vi fick informationen först från brukarna, för brukarna uppfattade det som att de bara hade ett möte. Och det var på morgonen.

De andra tillfällena som personalen senare nämnde uppfattade brukarna inte som några möten.

Intervjudagen

Tanken var att intervjudagen skulle inledas med en informationsträff med både brukare och per- sonal, vilket var önskvärt men inte praktiskt ge- nomförbart. Boendestödet för de med psykiska funktionshinder fungerade ofta så att personal- gruppen träffades på morgonen, kanske mitt på dagen och på eftermiddagen. Tiden emellan gick var och en (ibland två och två) till de brukare som hade boendestöd. Det medförde att de hade få tillfällen då alla samlades på samma ställe. I verksamhetslokalen träffade man sällan bruka-

re, mötena skedde oftast i hemmen. Annorlunda var det för daglig verksamhet och i gruppboende där både personal och brukare började sin dag i samma lokal och på samma tid.

I fokusgrupperna förde man fram sina erfa- renheter av intervjudagen och menade att det var viktigt att vara flexibel i relation till verksamhe- ten. Detta var speciellt viktigt för verksamheter som inte är samlade på ett ställe, såsom boende- stödet. Det krävde ganska mycket planering och grupperna fick vara beredda på att ändra tider, att folk blev sjuka eller kanske ändrade sig osv.

Revisionsgrupperna förde fram tveksamhet inför att ha personal med på intervjun men insåg att det ibland var nödvändigt då den som skulle in- tervjuas var otrygg och rädd. Men kanske skulle någon annan varit med, en vän eller anhörig?

Man diskuterade att kanske kunde viss rädsla stillas genom att frågorna delades ut i förväg?

En annan sak som grupperna förde fram var att det var viktigt att veta om de som blev inter- vjuade fortfarande fick sin dagliga ersättning ut- betald ifall de stannade hemma från jobbet för att göra en intervju. Kanske skulle de som blev intervjuade ha en ersättning från projektet? Eller skulle man göra intervjun på kvällstid? En bru- kare sa:

Jag tror att det skulle hjälpa om vi besökte verk- samheten, kanske en gång innan. Men det får inte var för nära i tid så att man blir påverkad och får förhandsuppfattningar. Det som är bra är att det blir känt varför vi kommer och vad vi skall göra.

Då kanske man kan få andra och fler brukare att ställa upp på intervjun.

Under intervjun hade samordnaren och den an- höriga uppgiften att anteckna. I en av de fokuse- rade gruppdiskussionerna berättade en samord- nare att han sammanfattade efteråt det som den intervjuade hade sagt, vilket uppfattades som positivt. De som intervjuades fick höra sina egna ord. Han menade att han gjorde det nog först för sin egen skull, för att stämma av; var det så här ni tänkte? Men då det visade sig att han fick en positiv respons fortsatte han med metoden.

De revisionsgrupper som besökt dagcentra- ler (för intellektuellt funktionshindrade) menade att en del brukare inte riktigt visste varför grup- pen var där. Det var förväntan när vi kom och de såg fram emot det hela men förstod inte riktigt

innebörden i vad det handlade om.”

I intervjuerna med personer med intellektuel- la funktionshinder fördes svårigheten fram att de intervjuade ibland pratade om annat som inte di- rekt hade med frågorna att göra.

Diskussionsdagen

Under diskussionsdagen träffades varje grupp på sitt håll och hade en halv dag till sitt förfogande vilket visade sig vara för lite tid då samordnaren inte hann skriva rapporten innan dagens slut. För några grupper fick det som följd att övriga grupp- medlemmar inte fick rapporten i tillräckligt god tid innan avrapporteringen för att de skulle kun- na förbereda sig. I fokusgruppdiskussionen förde en brukare fram att det var förvånande att man först kunde vara så positiv ”efter intervjuerna”

för att sedan ändra sina uppfattningar under dis- kussionsdagen. Under diskussionsdagen kom an- dra synpunkter fram från revisionsgruppen och man blev mer kritisk och såg situationer i ett an- nat ljus. Dessutom var det en fördel, menade man, att alltid vara två personer vid intervjuerna då man kunde uppfatta svar och intryck på två oli- ka sätt.

I brukarrevisionsgrupperna skrev man inte ut intervjuerna efteråt utan förlitade sig till minnet, känslan och de anteckningar som den andre del- tagaren (anhörig eller samordnare) skrev under intervjun. Man jämförde sedan sina respektive intryck efteråt, en deltagare sa att ”man är in- tresserad av svaren men det är känslan från in- tervjuerna som man är ute efter. Det är inte in- tressant vad de säger.”

En revisionsgrupp lade även märke till inred- ning och andra synintryck och inkluderade dessa i sin rapport:

Sedan tittade vi oss också omkring, som det här med att menyn var i liten stil och att den satt på kylskåpet. Det undrade vi sedan lite extra om och lyfte upp i intervjuerna. Vi tänkte att det kunde bi- dra till att brukarna inte var så delaktig i maten som serverades eftersom man inte visste vad som skulle serveras nästa dag. Vi tittade ju på lokalerna också att de var väldigt trivsamma att det var hem- trevligt och att det gav ett allmänt trevligt intryck och en välkomnande atmosfär. Vi lyssnade också på tonen mellan personal och brukare.

Från projektledningen fanns förståelse för att för-

länga förberedelsedagen från en halvdag till en heldag för att ge bättre förutsättningar för grup- pen att analysera och få en fylligare rapport.

Rapportdagen

Rapportdagen skulle vara från två timmar till en halv dag och var tänkt som den viktigaste delen av arbetet. Avrapporteringen tog dock aldrig så lång tid, utan varade mellan en till två timmar.

Syftet var att skapa förståelse för vad brukarre- visionsgruppen hade sett och reflekterat över.

Akvariemodellen visade sig genomgående vara en uppskattad metod av alla berörda och de all- ra flesta sa att de upplevt något nytt och något annorlunda. Vid akvarieformen började samta- let med en avcheckning, eller ”en runda” där alla fick chans att säga något om hur det är att vara där. Anledningen till rundan var, enligt projekt- gruppen, att har man väl sagt någonting på ett möte så är sannolikheten mycket större att man gör det igen. Tanken var att göra ett första för- sök att skapa delaktighet. Alla brukarrevisions- grupperna gjorde inte denna ”runda”. Men det är svårt att säga hur mycket dynamiken i samta- let påverkades av det. Efter rundan skulle sam- talet fortsätta i två ringar där brukarrevisorerna satte sig i en inre cirkel med ryggen mot övriga och återberättade rapporten.

En deltagare menade att akvarieformen var ett viktigt och bra sätt att framföra resultaten på men pekade på att en del förbättringar behövde göras:

Det är väl svårt att sitta och samtala där inne för de där ute tappar ju intresset ganska fort ... när jag satt ute (i den yttre ringen) då tappade jag intresset för det som pågick i den inre ringen och det var ju inte meningen.

Överlag berättade revisionsgrupperna att de fått mycket positiva reaktioner från personalen:

…någon fick ju en sådan här aha-upplevelse och de fick idéer hur de kunde gå vidare. De uppskattade att vi tog upp saker som de inte själva hade tänkt på eller kommit på. De var mycket glada över det här sättet att få det presenterat för sig och de tyckte att det var en bekräftelse på sitt arbete.

I nästa fas bjöds intervjuade brukare och övriga brukare inom verksamheten att sitta i den inre ringen. Denna del i akvarieformen var svårare

att genomföra delvis då andra brukare (som inte intervjuats) inte hade bjudits in till rapportering- en. En revisionsgrupp fann sig snabbt då brukare inte ville sätta sig i den inre ringen. Samordnaren fann en alternativ lösning och gjorde det hela som en mindre samtalsgrupp vid ena kanten av ring- en. En annan deltagare sa:

…det kändes som om folk lyssnade ... men om nå- gon tycker det är svårt (om att känna sig utsatt) kanske man kan ha en halvcirkel istället och då ser man ju också varandra. Men det gäller väl att inte ha för stora grupper.

Slutligen satt alla i en gemensam yttre cirkel och samtalade kring bemötande och inflytande/del- aktighet. Där gavs även personalen chans att reflektera över vad de hade hört. Syftet var att skapa förståelse för vad som stod i rapporten. En brukare från en revisionsgrupp beskrev intryck- et som akvarieformen gav:

Ja, när man sitter inne i ringen då glömmer man ju bort alla andra runt omkring, man tittar ju bara på varandra. Jag tycker att det inte är en dum form att redovisa på eftersom man blir koncentrerad och inte störd av följdfrågor som annars kan komma. Man blir väldigt fokuserad. Vi fick upplevelsen att bru- karna var jättenöjda med att det var deras synpunk- ter som kom fram.

Revisionsgrupperna fick vid ett flertal tillfällen föra fram att det var brukarnas perspektiv som de utgick från. Ofta fick brukarperspektivet fung- era som en förklaring till varför de gett vissa omdömen i sin avrapportering. Det kunde bli en viss förvirring då personalen i slutet av akvarie- modellen fick chans att prata och då ville ”rätta till” missförstånd som sagts tidigare. Revisions- gruppen fick bemöta det som antingen ett miss- förstånd från brukarens sida eller som en brist hos verksamheten (informationsflödet kanske inte fungerar och otydlighet när det gäller beslutsgång och forum för beslut).

Ett annat exempel på att se en och samma sak från olika perspektiv var då en revisionsgrupp under avrapporteringsdagen lyfte fram fördelen med att verksamheten hade infört taxivärdar som såg till att man kom i rätt taxi i slutet av dagen.

Revisionsgruppen tyckte det signalerade ett fint avslut på dagen. Verksamheten hade, å andra si- dan, haft ett annat mer praktiskt skäl, att man fick rätt bil.