Meddelad i Stockholm
Dok.Id 350810
Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid
Box 2302
103 17 Stockholm
Birger Jarls Torg 5 08-561 690 00 08-14 98 89 måndag – fredag 08:00-16:00 E-post: kammarrattenistockholm@dom.se
www.kammarrattenistockholm.domstol.se
KLAGANDE
Svea Inkasso AB, 556214-1423
Ombud: Advokat Claes Månsson Brunnsgränd 4
111 30 Stockholm
MOTPART Datainspektionen Box 8114
104 20 Stockholm
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Förvaltningsrätten i Stockholms dom den 30 mars 2015 i mål nr 24063-14, se bilaga A
SAKEN
Tillämpning av inkassolagen _________________________
KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
Kammarrätten bifaller överklagandet och upphäver Datainspektionens beslut den 15 september 2014 om att meddela Svea Inkasso AB föreskrifter.
_________________________
KAMMARRÄTTEN I STOCKHOLM
DOM
Avdelning 03 Mål nr 4369-15
YRKANDEN M.M.
Svea Inkasso AB (Svea Inkasso) yrkar Datainspektionens beslut om föreskrifter ska undanröjas. Till stöd för sin talan hänvisar Svea Inkasso till vad som har anförts i förvaltningsrätten och anför därutöver bl.a.
följande. Svea Inkasso har inga invändningar vad gäller föreskrifter avseende betalningspåminnelser och kostnader/avgifter som uppkommit i inkassoskedet. Svea Inkasso anser däremot att det inte är förenligt med 5 § inkassolagen (1974:182) att utfärda föreskrifter om att inkassokrav ska innehålla specificerade uppgifter om kostnader och avgifter som inte uppkommit i inkassoförfarandet. Det kan t.ex. gälla mellan parterna avtalade kostnader för att utsända en faktura eller en
administrationsavgift för hantering av pappersfakturor, eller en administrativ avgift avseende vad som helst annat inom ramen för avtalsförhållandet. De aktuella administrativa avgifterna faller inte in under begreppet kostnad i 5 § inkassolagen och måste följaktligen betraktas som en del av det kapitalbelopp som tillkommer borgenären enligt avtal. Att se varje delpost i en faktura som en fordran som kräver specifikation är direkt felaktigt och behövs inte för att gäldenären ska kunna identifiera fordran. Administrativa kostnader kan avse kända och okända avgifter av allehanda slag. Det är inte möjligt för borgenärerna att till sitt inkassoföretag överföra all denna information när en faktura inte betalas. Det är inte heller möjligt att förutse vilka preciseringar som skulle kunna krävas i en framtid. De aktuella föreskrifterna kommer att medföra enorma systemförändringar i borgenärernas reskontra- och faktureringssystem och i system för överförande av sådan information samt för hantering av fordringarna i inkassoskedet hos Svea Inkasso till kostnader som kan uppgå till flera miljoner kronor. Det framstår som orimligt att ålägga Svea Inkasso betungande förpliktelser som inte står i proportion till vad som skulle uppnås.
2
Datainspektionen bestrider bifall till överklagandet och anför bl.a.
följande. Syftet med 5 § inkassolagen är att gäldenären i kravbrevet ska få sådana uppgifter om grunden för fordran att gäldenären kan identifiera den fordran som avses. Administrativa kostnader kan, som Svea Inkasso anfört, avse kända och okända avgifter av allehanda slag, vilket talar för att för att inspektionens föreskrifter är befogade.
SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE
Bakgrund m.m.
Enligt den föreskrift som Datainspektionen meddelat Svea Inkasso ska bolaget i inkassokrav ange vad som fordras i ersättning för
inkassokostnad, kostnad för betalningspåminnelse, faktureringsavgift och andra administrativa avgifter var för sig på ett sådant sätt att det tydligt framgår vilken typ av kostnad som avses och vilket belopp som man kräver ersättning för redovisat per kostnad.
Enligt 1 § första stycket inkassolagen gäller lagen indrivning av egen eller annans fordran genom krav eller annan inkassoåtgärd
(inkassoverksamhet).
I 5 § första stycket samma lag föreskrivs att krav mot gäldenären ska framställas skriftligt. Kravet ska innehålla tydlig uppgift om borgenärens namn och om det förhållande som fordringen grundar sig på. Vidare anges i andra stycket att i krav ska anges vad som fordras i kapital, ränta och ersättning för kostnader var för sig.
Enligt 15 § samma lag kan Datainspektionen, om tillsyn föranleder det, meddela föreskrifter om bl.a. hur inkassoverksamhet ska bedrivas.
KAMMARRÄTTEN I STOCKHOLM
DOM
Avdelning 03 Mål nr 4369-15
De föreskrifter som Datainspektionen kan meddela med stöd av 15 § inkassolagen får inte ges annat eller vidsträcktare innehåll än som behövs för att trygga efterlevnaden av inkassolagen (RÅ 1992 ref 38).
Enligt 2 § lagen (1981:739) om ersättning för inkassokostnader m.m. är gäldenären skyldig att utge ersättning för skriftlig betalningspåminnelse rörande skulden, om avtal därom har träffats senast i samband med skuldens uppkomst.
I 3 § samma lag föreskrivs att gäldenären vidare är skyldig att utge ersättning för
1. krav rörande skulden, om kravbrev som har utformats på ett sådant sätt som anges i 5 § inkassolagen har lämnats över eller sänts till gäldenären, 2. upprättande av fullständig plan för amortering av återstående del av skulden, om planen har tillkommit i samråd med gäldenären samt har satts upp skriftligt och lämnats över eller sänts till gäldenären.
Finns det fog för inspektionens föreskrift?
Bestämmelserna i 5 § andra stycket inkassolagen om vad ett krav ska innehålla infördes i samband med att inkassolagen trädde i kraft år 1975.
Av förarbetena framgår bl.a. följande. Av lagens inledande bestämmelser följer att reglerna i förevarande paragraf avser endast sådana krav som ingår som ett led i indrivning av en fordran. Reglerna är inte tillämpliga på åtgärder som innebär endast en påminnelse om skulden, oavsett om åtgärden vidtas före eller efter förfallodagen (prop. 1974:42 s. 109).
Kravbrevet bör innehålla så detaljerade uppgifter som möjligt om vad som fordras. Kapitalbelopp, ränta och ersättning för kostnader bör anges var för sig. Givetvis är det önskvärt att inte bara kapital och
kostnadsersättning utan också ränta anges till beloppet. Avser kravet flera delbelopp, bör räntan på varje delbelopp preciseras enligt de nu angivna principerna (a. prop. s. 73 f.).
4
Bestämmelserna i 5 § första stycket inkassolagen om att kravet ska innehålla tydligt uppgift om det förhållande som fordringen grundar sig på infördes genom ändringar i lagen år 1981. Av förarbetena framgår att bakgrunden till lagändringarna var att det i praktiken hade vållat stora svårigheter att får fram en god efterlevnad av reglerna i 5 § om
utformningen av krav mot en gäldenär (prop. 1980/81:10 s. 83). Enligt Datainspektionen förekom det att kravbrev inte på ett tillfredsställande sätt angav borgenärens identitet eller grunden för fordringen. Vidare anfördes bl.a. att eftersom borgenären eller dennes ombud regelmässigt står i begrepp att vidta rättsliga eller andra mer ingripande åtgärder mot gäldenären, om denne inte betalar på grund av kravet, är det angeläget att kravet innehåller korrekt och lättillgänglig information som är av
betydelse för att gäldenären ska kunna betala frivilligt eller anmäla invändningar mot borgenärens anspråk (a prop. s. 83 f.). Bestämmelsen om att ett krav ska innehålla tydlig uppgift om det förhållande som fordringen grundar sig på innebär inte att det krävs detaljerade uppgifter i detta hänseende (a. prop. s. 146 f.). Det fordras dock att gäldenären i själva kravbrevet eller i en handling som fogas vid kravbrevet får sådana uppgifter om grunden för fordringen att han kan identifiera den fordran som avses. Är det frågan om en fordran p.g.a. lån bör sålunda detta anges jämte datum e.d. för låneavtalet. Avser fordringen ett köp av en vara eller en tjänst ska uppgift lämnas om detta och om datum för avtalet eller för en tidigare utsänd faktura. Det kan däremot inte anses nödvändigt att kravbrevet i dessa senare fall innehåller uppgift om varans eller tjänstens art.
Av lagtexten och förarbetena till 5 § första stycket kan inte läsas ut något annat än att bestämmelsen om att kravet ska innehålla en tydlig uppgift om det förhållande som fordringen grundar sig på tar sikte på
sakuppgifter, exempelvis att det är frågan om en fordran på grund av ett lån samt datum eller dylikt för låneavtalet. Enligt kammarrättens mening innebär således denna bestämmelse inte något krav på att en fordran, vare
KAMMARRÄTTEN I STOCKHOLM
DOM
Avdelning 03 Mål nr 4369-15
sig helt eller delvis, ska specificeras till belopp. Datainspektionens
föreskrift om att de aktuella ersättningsposterna ska specificeras både vad avser vilken typ av kostnad som ska ersättas och vilket belopp som man kräver ersättning för redovisat per kostnad kan därför inte meddelas med stöd av denna bestämmelse.
Bestämmelsen i 5 § i andra stycket inkassolagen om att det i kravet ska anges vad som fordras i kapital, ränta och ersättning för kostnader
innebär däremot ett krav på att nämnda poster ska anges var för sig i form av belopp. Vid en bedömning av vad som avses med nämnda delposter ska beaktas att lagen endast gäller för inkassoverksamhet och inte sådana åtgärder som borgenären vidtar mot gäldenären som inte är anse som inkassoåtgärder, exempelvis att endast påminna om en skuld. Det innebär enligt kammarrättens mening att delposten kapital avser hela det belopp som fordran uppgår till när borgenären överlämnar beloppet för
indrivning till inkassoföretaget, med undantag för ränta som enligt bestämmelsen redovisas särskilt. Delposten ersättning för kostnader bör vidare uppfattas enbart ta sikte på kostnader som uppkommit i samband med inkassoförfarandet. Kammarrätten anser således att vare sig kravet att redovisa kapital eller ersättning för kostnader enligt denna
bestämmelse innefattar en skyldighet att i inkassokravet specificera till vilken del borgenärens fordran avser vissa kostnader som uppkommit i det förhållande som föregår förfarandet hos inkassoföretaget, exempelvis faktureringsavgift eller andra administrativa kostnader.
Datainspektionens föreskrift innehåller vidare ett krav på att Svea Inkasso ska redovisa till vilken del begärd ersättning avser kostnad för betalningspåminnelse. Enbart en påminnelse om att betalning ska ske är inte en inkassoåtgärd och ingår därför inte i inkassoverksamhet. Däremot framgår av 2 § lagen om ersättning för inkassokostnader m.m. att
gäldenären är skyldig att under vissa förutsättningar utge ersättning för skriftlig betalningspåminnelse rörande skulden. Det finns emellertid
6
ingen skyldighet enligt 5 § andra stycket inkassolagen att ett inkassokrav ska innehålla uppgift om ersättning för en sådan kostnad.
Sammanfattningsvis anser kammarrätten att Datainspektionens föreskrift saknar laga grund såvitt avser krav på specifikation i fråga om kostnad för faktureringsavgift och andra administrativa kostnader samt
betalningspåminnelse.
Vad gäller den föreskrivna specifikationen avseende ersättning för inkassokostnader kan kammarrätten konstatera att Svea Inkasso i de inkassokrav som ligger till grund för Datainspektionens beslut har redovisat denna ersättningspost för sig och således åtskilt från
delposterna kapital och ränta. Inkassokravens innehåll uppfyller således vad som föreskrivs i 5 § andra stycket inkassolagen. Enligt
kammarrättens mening saknar Datainspektionens föreskrift därför fog i denna del.
Överklagandet ska således bifallas och Datainspektionens beslut om föreskrifter upphävas.
_________________________
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B (formulär 1).
Thomas Rolén Elisabet Reimers Hanna Kristiansson kammarrättspresident kammarrättsråd kammarrättsråd ordförande referent
Jessica Vásquez Sepúlveda föredragande
FÖRVALTNINGSRÄTTEN I STOCKHOLM
Allmänna avdelningen Enhet 10
DOM
2015-03-30
Meddelad i Stockholm
Mål nr 24063-14
Dok.Id 577616
Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid
115 76 Stockholm
Tegeluddsvägen 1 08-561 680 00 08-561 680 01 måndag – fredag 08:00-16:30 E-post:
forvaltningsrattenistockholm@dom.se
KLAGANDE
Svea Inkasso Aktiebolag, 556214-1423
Ombud: Advokaten Claes Månsson Advokat Claes Månsson AB Brunnsgränd 4
111 30 Stockholm
MOTPART Datainspektionen Box 8114
104 20 Stockholm
ÖVERKLAGAT BESLUT
Datainspektionens beslut 2014-09-15, bilaga 1 SAKEN
Föreskrifter enligt inkassolagen ___________________
FÖRVALTNINGSRÄTTENS AVGÖRANDE
Förvaltningsrätten avslår överklagandet.
1
Bilaga A
YRKANDEN
Svea Inkasso Aktiebolag (bolaget) yrkar att de beslutade föreskrifterna ska undanröjas och anför i huvudsak följande. Gäldenären ska med stöd av inkassokravets utformning begripa fordringens grund utan att behöva leta rätt på fakturan som lämnats obetald. Allehanda kostnader som uppkommit i ett avtalsförhållande behöver inte specificeras var för sig. Ett inkassokrav kan naturligt nog inte innehålla all information om det bakomliggande av- tal som motiverar kravet på betalning. Det är uppenbart att det endast är fråga om kostnader för inkassoförfarandet som ska specificeras. Det måste bedömas som uteslutet att lagstiftaren ansett att andra kostnader, som inte alls har med inkassoförfarandet att göra, ska preciseras särskilt i ett inkas- sokrav. Endast olika köp behöver särredovisas. Det är även orimligt att ett inkassokrav tyngs med sådana uppgifter som det är fråga om i föreskriften.
Det får anses ligga i sakens natur att i beställningen ingående kostnader ska ingå i det redovisade kapitalbeloppet. Denna uppfattning styrks även av vad som enligt förarbetena gäller avseende ränta, som i vissa fall kan be- dömas ingå i kapitalbeloppet. Datainspektionens ställningstagande utgör ett avsteg från den praxis som inkassobranschen har tillämpat sedan inkasso- lagen trädde i kraft. Gäldenärerna har inte efterfråga specificering av såd- ana uppgifter som det är fråga om i föreskriften.
Datainspektionen vidhåller det överklagade beslutet och anför i huvudsak följande. Föreskrifterna beror på att bolaget inte har rättat till tidigare kon- staterade brister. Utgångspunkten när man utformar ett inkassokrav bör vara att gäldenären med ledning av de uppgifter som lämnas i kravet ges möjlighet att ta ställning till kravet i alla delar. Även debitering av kostna- der för betalningspåminnelser bygger på avtal mellan borgenären och gäl- denären och sådana kostnader uppkommer inte inom ramen för själva in- kassoförfarandet. Det råder konsensus kring att krav på ersättning för kost- naden för en betalningspåminnelse ska specificeras i inkassokravet. Före-
FÖRVALTNINGSRÄTTEN I STOCKHOLM
DOM
24063-14Allmänna avdelningen
komsten av fakturavgifter har ökat i takt med att andra sätt att underrätta om betalningsanspråk än genom pappersfakturor har utvecklats. Det var inte så vanligt att debitera fakturaavgifter när inkassolagen trädde i kraft.
Om allehanda administrativa kostnader ingår i det som redovisas som kapi- talbelopp kan beskrivningen av vad fordran avser bli missvisande. Därmed finns en risk för att inkassokravet inte innehåller en tydlig uppgift om det förhållande som fordran grundar sig på.
SKÄLEN FÖR AVGÖRANDET
Inkassoverksamhet ska bedrivas enligt god inkassosed vilket i 4 § inkasso- lagen (1974:182) har specificerats som att gäldenär inte ska vållas onödig skada eller olägenhet eller utsättas för otillbörlig påtryckning eller annan otillbörlig inkassoåtgärd.
God inkassosed har vidare specificerats i 5-6 §§ inkassolagen med att rätts- lig åtgärd med anledning av en fordran inte får vidtas förrän gäldenären tillställts ett skriftligt krav (inkassokrav) med tydlig uppgift om borgenä- rens namn och om det förhållande som fordringen grundar sig på. I kravet ska vad som fordras i kapital, ränta och ersättning för kostnader anges var för sig.
Av förarbetena till bestämmelserna i inkassolagen (prop. 1974:42 s. 70 ff.
samt prop. 1980/81:10 s. 82 f.) framgår bl.a. följande. Syftet med inkasso- kravet är att ge gäldenären en rimlig möjlighet att frivilligt betala sin skuld och ge denne ett underlag för sitt ställningstagande. Krav mot gäldenären bör framställas skriftligt och kravbrevet bör innehålla så detaljerade upp- gifter som möjligt av vad som fordras. Kapitalbelopp, ränta och ersättning för kostnader bör anges var för sig. Det är angeläget att ett krav innehåller korrekt och lättillgänglig information som är av betydelse för att gäldenä- ren ska kunna betala frivilligt eller anmäla invändningar mot anspråket. Ett
3
minimikrav är att uppgift inte bara lämnas om borgenärens namn utan även om grunden för fordringen. En sådan skyldighet kan inte anses oskäligt betungande.
Förvaltningsrättens bedömning
Frågan i målet är om Datainspektionen har haft fog för att förelägga bola- get att i inkassokravet ange vad som fordras i ersättning för inkassokostna- der, kostnader för betalningspåminnelser, fakturaavgift och andra administ- rativa avgifter var för sig på ett sådant sätt att det tydligt framgår vilken typ av kostnad som avses och vilket belopp man kräver ersättning för.
Bolaget har anfört att de kostnader som ska anges endast innefattar sådana kostnader som uppkommit med anledning av förfarandet hos inkassobola- get och att kapitalbeloppet inte behöver redovisas uppdelat på bl.a. faktura- avgifter och andra administrativa avgifter samt att allehanda kostnader som uppkommit i ett avtalsförhållande inte behöver specificeras var för sig.
Ett inkassokrav ska enligt inkassolagen innehålla tydliga uppgifter om det förhållande som fordringen grundar sig på. Av förarbetena följer att det grundläggande syftet med ett specificerat inkassokrav är att gäldenären ska få lättillgänglig information för att kunna ta ställning till om fordran ska bestridas. Gäldenären ska således utifrån vad som anges i inkassokravet begripa fordringens grund utan att behöva leta rätt på fakturan som ligger till grund för kravet. Detta medför, enligt förvaltningsrättens mening, att det finns skäl att ställa krav på att det som fordras i ersättning för inkasso- kostnader, kostnader för betalningspåminnelser, fakturaavgift och andra administrativa avgifter ska anges var för sig på ett sådant sätt att det tydligt framgår vilken typ av kostnad som avses. En sådan tolkning har även stöd i specialmotiveringen till inkassolagen (prop. 1974:42 s. 109) där det anges att om kravet avser flera delbelopp ska varje delbelopp anges för sig.
FÖRVALTNINGSRÄTTEN I STOCKHOLM
DOM
24063-14Allmänna avdelningen
Många av de kostnader för betalningspåminnelser och andra administrativa avgifter som avses i målet påförs gäldenären efter det att den ursprungliga fordran har förfallit till betalning. Även detta talar, enligt förvaltningsrät- tens mening för, att det finns skäl för att i inkassokravet tydligt upplysa gäldenären om vad i inkassokravet som avser det ursprungliga kravet och vad som avser administrativa kostnader.
Genom att inte i tillräckligt detaljerad omfattning ange var för sig vad som fordras för kostnader har bolaget därmed enligt förvaltningsrättens mening brutit mot 5 § inkassolagen. Datainspektionen har därmed haft fog för att meddela de i målet aktuella föreskrifterna. Överklagandet ska därför avslås.
HUR MAN ÖVERKLAGAR
Detta avgörande kan överklagas. Information om hur man överklagar finns i bilaga 2 (DV 3109A).
Emma Millberg
Förvaltningsrättsfiskal.
Nämndemännen Oiva Kaarela, Ingegerd Linton och Ulla-Maj Samuelsson har också deltagit i avgörandet. Föredraganden Benny Lindholm har hand- lagt målet.
5
Bilaga
www.domstol.se
DV 3109 A • 2013-06 • Producerat av Domstolsver- ket
HUR MAN ÖVERKLAGAR
Om Ni vill överklaga förvaltningsrättens dom/beslut ska Ni skriva till Kammarrätten i Stockholm.
Skrivelsen ska dock skickas eller lämnas till förvaltningsrätten. Tala om varför Ni an- ser att domen/beslutet ska ändras och vilken ändring Ni vill ha. Sänd även med sådant som Ni anser ha betydelse och som Ni inte tidigare gett in.
• För att kammarrätten ska kunna ta upp Ert överklagande måste Er skrivelse ha kom- mit in till förvaltningsrätten inom tre veckor från den dag då Ni fick del av do- men/beslutet. Om beslutet har meddelats vid en muntlig förhandling, eller det vid en sådan förhandling har angetts när beslutet kommer att meddelas, ska dock överkla- gandet ha kommit in inom tre veckor från den dag domstolens beslut meddelades.
Om sista dagen för överklagande infaller på lördag, söndag eller helgdag, midsom- marafton, julafton eller nyårsafton räcker det att besvärshandlingen kommer in nästa vardag.
• Om klaganden är en part som företräder det allmänna, ska överklagandet alltid ha kommit in inom tre veckor från den dag beslut meddelades.
• Tala om vilken dom eller vilket beslut Ni överklagar genom att anteckna förvalt- ningsrättens namn och målnummer.
• Uppge person-/organisationsnummer, postadress, e-postadress och telefonnum- mer till bostaden och mobiltelefon. Adress och telefonnummer till Er arbetsplats ska också anges samt eventuell annan adress där Ni kan nås för delgivning. Har Ni re- dan tidigare lämnat dessa uppgifter i målet – och om de fortfarande är aktuella – be- höver Ni inte uppge dem igen.
• Om Ni anlitar ombud, ska ombudets namn, postadress, e-postadress, telefon- nummer till arbetsplatsen och mobiltele- fonnummer anges.
• Om någon person- eller adressuppgift änd- ras, ska Ni utan dröjsmål anmäla ändringen till kammarrätten.
Adressen till förvaltningsrätten framgår av för- valtningsrättens dom/beslut.
Behöver Ni fler upplysningar om hur man överklagar kan Ni vända Er till förvaltningsrät- ten.
Bilaga
DV 681 Formulär 1
HUR MAN ÖVERKLAGAR
Den som vill överklaga kammarrättens avgörande ska skriva till Högsta förvaltningsdomstolen. Skrivelsen ställs alltså till Högsta förvaltningsdomstolen men ska skickas eller lämnas till kammarrätten.
Överklagandet ska ha kommit in till kammarrätten inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. Om beslutet har meddelats vid en muntlig förhandling, eller det vid en sådan förhandling har angetts när beslutet kommer att meddelas, ska dock överklagandet ha kommit in inom tre veckor från den dag domstolens beslut meddelades. Tiden för överklagande för det allmänna räknas dock från den dag beslutet meddelades.
Om sista dagen för överklagande infaller på en lördag, söndag eller helgdag, midsommar-, jul- eller nyårsafton, räcker det att skrivelsen kommer in nästa vardag.
För att ett överklagande ska kunna tas upp i Högsta förvaltningsdomstolen krävs att prövningstillstånd meddelas. Högsta förvaltningsdomstolen lämnar prövningstillstånd om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas eller om det finns synnerliga skäl till sådan prövning, såsom att det finns grund för resning eller att målets utgång i kammarrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.
Om prövningstillstånd inte meddelas står kammarrättens beslut fast. Det är därför viktigt att det klart och tydligt framgår av överklagandet till Högsta förvaltningsdomstolen varför man anser att prövningstillstånd bör meddelas.
Skrivelsen med överklagande ska innehålla följande uppgifter;
1. den klagandes namn, person-/organisationsnummer, postadress, e-postadress och telefonnummer till bostaden och mobiltelefon. Dessutom ska adress och telefonnummer till arbetsplatsen och eventuell annan plats där klaganden kan nås för delgivning lämnas om dessa uppgifter inte tidigare uppgetts i målet. Om klaganden anlitar ombud, ska ombudets namn, postadress, e-postadress, telefonnummer till arbetsplatsen och mobiltelefonnummer anges.Om någon person- eller adressuppgift ändras är det viktigt att anmälan snarast görs till Högsta förvaltningsdomstolen
2. det beslut som överklagas med uppgift om kammarrättens namn, målnummer samt dagen för beslutet 3. de skäl som klaganden vill åberopa för sin begäran om att få prövningstillstånd
4. den ändring av kammarrättens beslut som klaganden vill få till stånd och skälen för detta 5. de bevis som klaganden vill åberopa och vad han/hon vill styrka med varje särskilt bevis.
