Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper
Fredrik Eriksson
Kristinehamns provisoriska generalplan
En idéanalys av den lokala fysiska planeringen, åren 1940-43
The temporal master plan of Kristinehamn
An analysis of ideas of the local physical planning, the years 1940-43
Statsvetenskap C-uppsats
Datum/Termin: 090118/HT Handledare: Freddy Kjellström Examinator: Curt Räftegård
Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60
Information@kau.se www.kau.se
ABSTRACT
Essay in political science, C-level, by Fredrik Eriksson, autumn semester 2008.
Tutor: Freddy Kjellström.
"The temporal master plan of Kristinehamn – An analysis of ideas of the local physical planning,
the years 1940-43"
The purpose of this essay is to study how the local creators of a "master plan" for the swedish city Kristinehamn, the years between 1940 to -43, looked on their planning. It is an analysis of ideas case study. A hypothesis is upheld for the research: that the local physical planning had largely extended ambitions what regards central state control in a way that is similar to planned economy. Questions that are asked include: Was the planning assumed to be a tool for the state to regulate the environment? Can the planning be seen as a mean to control the society in time and space? The essay search for verification of the hypothesis by a theoretical analysis apparatus made upp of ideal types. With four for this purpose formed types of planning, the ideal is compared with the real documents from Kristinehamn. The analysis here made can not verify the hypothesis. Instead of being a hierarchial and vertical form of planning, this reserch shows how the local planners had a more temporal and horizontal view on their effort. This result might even clarify that the intention behind the swedish welfare society, "Folkhemmet", were not as centrally planned as often assumed by critics.
FIGURFÖRTECKNING... s. 1 FÖRKORTNINGAR... s. 1
1 INLEDNING ... s. 2 1.1 Generalplanering som planhushållning? ... s. 2 1.2 Syfte och forskningsfrågor ... s. 4 1.3 Metod, material och avgränsning ... s. 5 1.3.1 Idéanalys... s. 5 1.3.2 Källor och dokument... s. 6 1.3.3 Avgränsning ... s. 6 1.4 Disposition... s. 7
2 TEORETISK RAM... s. 8 2.1 Konceptet planering... s. 8 2.2 Från vertikalt till horisontellt samhälle ... s. 10 2.2.1 Det vertikala maskinsamhället ... s. 11 2.2.2 Ett horisontellt problem... s. 12 2.3 Dimensionerna ... s. 14 2.3.1 Aktörernas syn på planens omgivningsberoende... s. 14 2.3.2 Aktörernas syn på planeringens omfattning... s. 14 2.4 Idealtyperna ... s. 15 2.4.1 Idealtypen "Planhushållning"... s. 16 2.4.2 Idealtypen "Provisorisk planering" ... s. 16 2.4.3 Idealtypen "Sekventiell planering" ... s. 17 2.4.4 Idealtypen "Låt gå"... s. 17 2.4.5 Idealtyperna i en matris ... s. 18
3.1 Den lokala planeringens bakgrund ... s. 19 3.1.1 Kristinehamns byggnadsnämnd ... s. 19 3.1.2 Stadsplanearkitekten ... s. 21 3.2 Generalplanen... s. 22 3.2.1 Arkitektens förslag ... s. 23 3.2.2 Byggnadsnämndens syn på generalplanen... s. 23 3.2.3 Arkitektens syn på generalplanen ... s. 25 3.2.4 En reglerande planering ... s. 26 3.2.5 En temporär generalplan ... s. 30
4 ANALYS OCH SLUTSATSER ... s. 34 4.1 En provisorisk planering ... s. 34 4.1.1 Analysresultatet i en matris... s. 36 4.2 Slutsatser ... s. 37
REFERENSFÖRTECKNING ... s. 42
FIGURFÖRTECKNING:
Fig. 1: Idealtyperna i en matris... s. 18 Fig. 2: Analysesultatet i en matris... s. 36
FÖRKORTNINGAR:
BN Byggnadsnämnden (i Kristinehamn)
KTH Kungliga tekniska högskolan
PM Promemoria
SAP Sveriges socialdemokratiska arbetarparti
SF Stadsfullmäktige (i Kristinehamn)
SOU Statens offentliga utredningar
1 INLEDNING
1.1 Generalplanering som planhushållning?
År 1940 kom en stockholmsarkitekt med egen firma till Kristinehamn. Han hade anlitats av Byggnadsnämnden för att göra stadsplaner åt staden. Under två år utformade Harry Egler sina planer enligt kontraktet, innan han 1943 för Stadsfullmäktige presenterade ett förslag om en
"generalplan". Avsikten med en sådan var att samordna den tidigare tämligen oreglerade fysiska planeringen. Anbudet om generalplanering godtogs av stadsfullmäktige samma år.
År 1960 kom den färdiga översikten, tryckt som Generalplan för Kristinehamn att fastställas av fullmäktige, efter att först ha granskats och godkänts av Kungliga byggnadsstyrelsen.1 En ganska lång tid hade då förflutit sedan Egler framlagt sitt förslag, men med generalplanen kom nya tankegångar om hur samhället ska planeras till staden. Den process som inleddes under andra världskriget skulle med tiden leda till allt mer omfattande planer för Kristinehamns bebyggelse. Generalplan för Kristinehamn blev senare närmast en slags lokal plattform för miljonprogram och totalsanering.
Vad var det egentligen för idéer som låg bakom den nya fysiska planeringen? Stod den lokalt utformade generalplanen i någon förbindelse med en mer övergripande nationell ambition att styra samhället? Kan den allt ivrigare lokala planeringen ses som en del av en utvidgad nationell samhällsplanering med radikala politiska undertoner?
Frågorna ska här infogas i en diskussion om marknadens relation till samhället.2
"Folkhemmet" kan uppfattas som ett statligt försök att samordna ett välfärdssamhälle, en tredje väg mellan kommunism och kapitalism. En sak som inte helt klarlagts i det svenska sammanhanget är om planeringen av samhället under och snart efter kriget hade vidare socialistiska ambitioner än vad som förverkligades. Alltså, hade staten avsikter att stärka den offentliga sektorns kontroll över marknaden?3 Statens, och därmed kommunernas, förhållande till marknaden är ett notoriskt svårlöst problem som alla moderna samhällen måste ta itu med.
Genom att relatera till hur Folkhemmet var ordnat kan vi lära något om hur dagens politiska och ekonomiska situation ska hanteras.
Den högljudda trätan mellan de borgerliga och socialdemokratin om samhällets planering i
"planhushållningsdebatten" åren närmast efter andra världskriget, handlade om statens roll
1 Egler, Harry, Generalplan för Kristinehamn, Stadsarkitektkontoret, Kristinehamn 1955.
2 Lindblom, Charles E., Marknad och samhälle, SNS Förlag, Stockholm 2003.
3Petersson, Olof, Stadsbyggnad – Den offentliga maktens organisation, SNS Förlag, Stockholm 2005, s. 19ff. I uppsatsen avses med "offentlig sektor" och det "offentlig" statlig och kommunal verksamhet.
inom näringslivet.4 Det var frågan om i hur stor utsträckning det offentliga skulle delta i den ekonomiska utvecklingen. Mot statliga regleringar och centralstyrning stod den liberala läran om fri marknadshushållning som alternativ princip. Det svenska näringslivet och den borgerliga oppositionen fann mycket ideologisk kraft i sitt motstånd mot den politik socialdemokratin antogs vilja införa. Efter kriget var frågan om i hur stor utsträckning
"krigsregleringarna" skulle vara kvar.5 Det är inte helt lätt att bilda sig en uppfattning vad de inblandade egentligen hade för politiska avsikter med sina retoriska utfall. Debatten var hätsk fram till valet 1948. Därefter tog en mer sansad relation mellan parterna vid.
Under samma tid som det offentligas roll inom den ekonomiska utvecklingen debatterades utformades utan dispyt också en ny nationell syn på den fysiska delen av samhällsplaneringen.6 Genom en allt tydligare översikt av de lokala mark- och vattenförhållandena skulle de kommunala offentliga företrädarna komma att få en större kontroll över den påföljande detaljerade stadsplaneringen. "Den fysiska planeringen uppfattas ofta som ett viktigt instrument vid utformningen av det framtida samhället."7 Ett konstaterande som statsvetaren Alf Sundin inleder sin doktorsavhandling med. Den fysiska planering som utformades under andra världskriget var ännu mera ambitiös än tidigare samhällsplanering. Planeringen blev, som Sundin påpekar, ett redskap för att påverka samhällets utveckling "…tillsammans med övriga politiska och ekonomiska medel…".8 Kommunerna, som enhet i den offentliga sektorn, förordades sedan av staten att uppföra en generalplan för den framtida bebyggelseutvecklingen. Den nya byggnadslagen med väsentligt utvidgad makt för det offentliga antogs år 1947.
Den ekonomiska samhällsplaneringen kom egentligen inte att lämna ritbordet hos de nationella politikerna. Socialdemokraterna (SAP) gavs inte stora möjligheter att implementera de kanske väl vidlyftiga idéer de hade om planhushållning. De idéer som dryftades på det ekonomiska området kom dock att ges en möjlig tillämpning inom den fysiska planeringen.
"Från olika politiska utgångspunkter har insiktsfulla bedömare hävdat att bostadspolitiken blev det tydligaste exemplet på planhushållning i Sverige."9
4 Lewin, Leif, Ideologi och strategi – svensk politik under 100 år, Norstedts, Stockholm 1985, s. 204ff.
5 Lewin, s. 209.
6 SOU 1945:15, Stadsplaneutredningen 1942. del 3, Förslag till byggnadslag m.m., Justitiedepartementet.
7 Sundin, Alf, Självstyrelsens paradoxer – En studie om den kommunala självstyrelsens förutsättningar och restriktioner inom plan- och byggsektorn, Karlstad högskola, 1997, s. 21.
8Sundin, s. 21.
9 Strömberg, Thord, "Planmonopol och aktörsutrymme – Den kommunala planeringens möjligheter och restriktioner" i Hall, Thomas (red.), Perspektiv på planering – Frågställningar och frontlinjer inom planeringshistorisk forskning, Ord&Form, Uppsala 1991, s. 117.
Här fick de nationella tankegångarna en högst reell funktion i stadssamhällena. Genom detta förhållande motiveras en undersökning av vad som karaktäriserade den fysiska planeringen i dess lokala utformning, för att säga något om den planering som SAP egentligen avsåg att införa. Med generalplanen blir detaljplanering av tomter och bebyggelse en tydligare angelägenhet för stat och kommun. Här inordnas mindre delar i en övergripande helhet;
näringslivet underställs samhället; privat ägande underordnas ett offentligt; medborgares intressen ställs i relation till allmänintresset. På många sätt kan man finna den ideologiska motsättningen mellan liberalismen och socialismen tydliggjord i den här fysiska formen av planering. Den fysiska planeringen borde kanske ha varit mer omstridd än den blev? Till yttermera visso är den fysiska planeringen fortfarande aktuell i den kommunala verksamheten. Idag är den ännu tydligare en del av den lokala planeringsverksamheten i form av generalplanens efterträdare sen år 1987 – översiktsplanen.
1.2 Syfte och forskningsfrågor
Föreliggande deskriptiva undersökning av lokalt historiskt material ska granska en del av den samhällsplanering som med tiden antogs i Kristinehamns fullmäktige.
Syftet med undersökningen är att söka svar på vilka politiska ambitioner som fanns bakom den fysiska planeringen i Kristinehamn under åren 1940-43.
Forskningsfrågan som undersökningen ska försöka besvara är sluten och hypotetiskt formulerad: Såg de lokala aktörerna, Egler och Byggnadsnämnden, planering som ett politiskt redskap för den offentliga sektorns överordning och reglering av marknaden, d.v.s.
som en form av planhushållning?10
De frågor som sedan ska vägleda undersökningen och utgöra analysredskap i studiet av de dokumenterade texterna är: Såg upphovsmännen till den lokala generalplanen det som nödvändigt att hierarkiskt underordna omgivningen (marknaden) genom en beständig planering? Såg de i generalplanen ett samordnande hjälpmedel för det offentliga att reglera det enskilda och i förlängningen det privata?
Frågeställningarna ska ses som heuristiska hypoteser. Undersökningen går ut på att bedöma om ett antagande, att den översiktliga planeringen kan ses som en form av fysisk planhushållning, möjligen bekräftas genom en analys av aktörers avsikter utlästa i lokala dokument. Om den hypotesen inte kan verifieras tyder det i så fall på att svaret på forskningsfrågan ska sökas i en annan riktning.
10 Byggnadsnämnden uppfattas här, utan problematisering av dess sammansättning, som en aktör.
1.3 Metod, material och avgränsning 1.3.1 Idéanalys
Metoden för att i uppsatsen söka svar på forskningsfrågorna är en idéanalys av lokala dokument som finns om beslutet att göra en generalplan för Kristinehamn. Med hjälp av idealtyper ska tankegångar och avsikter bakom den nya planeringen tydliggöras.
"Idealtyperna fungerar här som ett raster, en tolkningsram".11 Utformningen av dem är att se som en del av uppsatsens undersökning. Idealtypernas utformning är avgörande för det resultat som analysen med dem sedan ger. "När undersökningen utgår från olika idealtyper är det rimligt att resultatet av studien blir att någon av idealtyperna bättre än de andra beskriver de föreställningar som ska studeras".12 Därför är den tolkningsram idealtyperna utgör nära knuten till det teoretiska perspektivet.
Metoden, att använda idealtyper för att kunna säga något om de i de dokumenterade texterna prövade realtyperna, ska därtill uppfattas som en form av beskrivande idèanalys.13 Genom en jämförelse med idealiseringar av olika synsätt på planering ska något mer än vad som bara står i dokumenten kunna sägas. Därför har det för undersökningens skull konstruerats fyra idealtyper med skilda sätt att se på planering. De har namngivits i minskad grad av vertikalitet i relation till den först nämnda: "Planhushållning"; "Provisorisk planering"; "Sekventiell planering" och "Låt gå". De har särskiljts genom att två polära dimensioner utvisar olika synsätt på planering beroende av hur de kombineras. Vilket tydliggörs i kap. 2, där analysredskapet formges.
Göran Bergström och Kristina Boréus konstaterar att idéanalys kan användas av flera vetenskapliga inriktningar. "Ju lösare analysmodellen är och ju mer man betonar inriktning mot tolkning desto mer anknyter man till en hermeneutisk tradition."14 Tydligt specificerade idealtyper kan i stället uppfattas som att aspirera på ett neutralt observationsspråk. Skillnaden anmäler genast ett problem med validitet och reliabilitet. För att inte stå helt utan möjlighet att tolka innehållet i dokumenten måste en viss precision uppnås i konstruktionen av analysredskapet. Här har en avvägning mellan en hermeneutisk och mer specificerad analysmodell gjorts. Tolkningsproblemen är kopplade till den operationalisering av begreppen som ska göras. Saken utreds ytterligare för uppsatsens avsikter i den teoretiska delen (kap. 2)
11 Bergström, Göran & Boréus Kristina (red.), Textens mening och makt – Metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys, Studentlitteratur, Lund 2005, s 162.
12 Bergström & Boréus, s. 162.
13 Bergström & Boréus, s. 155.
14 Bergström & Boréus, s. 174.
1.3.2 Källor och dokument
Följaktligen är validiteten i den här uppsatsen nära knuten till den utformade analysmetoden och de granskade källorna. I fallet med idealtyperna har använts beskrivningar av planering utifrån olika politiska ståndpunkter. Utgångspunkten för konstruerandet av idealtyperna, den benämnd "Planhushållning", finns i Olof Peterssons Makt i det öppna samhället. Genom en närläsning av denna bok hämtas mycket av uppsatsens teoretiska sätt att hantera olika synsätt på planering. Det teoretiska ramverket bärs upp av Petersson och Alf Sundin, som har synat fysisk planering ur ett statsvetenskapligt perspektiv. Sundin har prövat idealtyper i sin studie, vilka tillsammans med vägledning av metodboken Textens mening och makt har påverkat utformningen av analysapparaten i uppsatsen.
De realtyper som ska förhållas till den skapade teoretiska analysramen finns i det lokala arkivet. I Kristinehamns Stadsarkiv har byggnadsnämnden dokumenterat det handhavande med generalplanering som här närmare ska granskas. Det är uteslutande det lokala materialet som ska analyseras empiriskt i denna uppsats. Undersökningens giltighet är beroende av i vilken utsträckning som detta material kan anses tillräckligt för att besvara forskningsfrågorna. Ett sakförhållandena som avgörs vid själva analysen.
Utöver nämnt material kommer därtill några sekundärkällor att stödja resonemanget och redovisas fortlöpande i fotnoter samt i referensförteckningen. Det finns bl. a. en del äldre material skrivet om Kristinehamn av författare från orten, som underbygger den empiriska undersökningen. Därtill är en del hänvisningar knutna till det teoretiska ramverket.
En anmärkning om citationsteknik kan vara på sin plats. Korta citat har inom anföringstecken arbetats in i den fortlöpande texten, men om citaten överstigit ca. två rader har de istället lyfts ur den vanliga texten och markerats med indrag och mindre typsnitt.
1.3.3 Avgränsning
För att gå på djupet med en undersökning av hur de samtida aktörerna såg på den fysiska planeringens roll i samhällsutvecklingen krävs en del avgränsningar.
Här har valts att göra en fallstudie av lokal planering under en tid begränsad av åren från 1940 till -43. Kommunen, då staden, Kristinehamn har använts för att belysa den syn på planeringen som kan ha varit mer allmänt utbredd i Sverige vid tiden. En anledning till valet är faktumet att den översiktliga planeringen nådde Kristinehamn tidigare än på andra håll.
Utan att ha varit påverkade av den följande planhushållningsdebatten blev de lokala planansvariga i Kristinehamns Byggnadsnämnd tvungna att ta ställning till de nya idéerna.
Således har de kommit att föregripa den diskussion som omsider fick en nationell utbredning.
Därtill finns en utförlig argumentation om generalplanens fördelar från planarkitekten i den lokala dokumentationen. Tillsammans ger uppsatsens båda aktörer, Harry Egler och Kristinehamns Byggnadsnämnd, en intressant och ganska bred bild av vad som utmärker den fysiska planering, som sedan också får Stadsfullmäktiges medgivande.
De slutsatser som ska dras utifrån denna begränsning kommer naturligtvis att säga mer om staden Kristinehamns stadsplanering under krigstiden än om något annat, men idéanalysens resultat ska vara möjligt att jämföra med undersökningar av annat material.
Uppsatsens delar ska ses i en helhet. I analysen av de lokala dokumenten används ett analysredskap som är en del av undersökningen. Utformningen av idealtyperna i det följande, ska kunna användas för vidare studier av andra kommuners syn på den fysiska planering som försiggick under samma tid som här undersökts. En annan möjlighet är att gå vidare med uppsatsens analysapparat och genomföra en granskning av de utredningar och propositioner som ligger bakom planeringen på det nationella planet. Vidare skulle sedan olika lokala resultat kunna jämföras med det nationella för att därav dra slutsatser om den planering som faktiskt tillämpades i Folkhemmet.
Den här undersökningen är med bakgrund av det ovan sagda, att se som ett tvärsnitt av en tid då planering blev en allt väsentligare syssla för den offentliga sektorn. Det är början på en tid med allt mer omfattande tankegångar om samhällsplanering i Sverige som belyses här. För att inte äventyra undersökningsresultatets validitet ska inte några allt för långt gångna generaliseringar göras. Vissa konsekvenser har emellertid undersökningens resultat för den diskussion som i anförts här i inledningen. Dessa kommenteras sist i uppsatsen.
1.4 Disposition
Efter den här inledningen följer undersökningens två huvuddelar och ett avslutande kapitel.
Först det teoretiska kapitel 2, "Teoretisk ram", om konceptet planering och dess olika i uppsatsen använda former. Vidare i kapitlet den viktiga delen om utformningen av det analysredskap som ska användas i idéanalysen av de lokala dokumenten. Därefter utgör det empiriska kapitel 3, "Fysisk planering i Kristinehamn, 1940-43", uppsatsens substansdel.
Undersökningen utförs genom ett studium av de relevanta dokument, som Kristinehamns Byggnadsnämnd arkiverat om turerna kring stadsplanering och en generalplan för staden.
Slutligen presenteras i kapitel 4, "Analys och slutsatser", undersökningens resultat och påföljande reflektioner.
2 TEORETISK RAM
Planering är en del av den verksamhet ett samhälle måste praktisera för att fungera. Även privata företag nyttjar planering för sin verksamhets fortlevnad. I detta teorikapitel ska först planering i den mening som används i uppsatsen ringas in. Sen ska ett mer preciserat sätt att se på användningen av planering i samhällsutvecklingen utformas. Här kommer begreppet
"Planhushållning" att utgöra den heuristiska förutsättningen för den fortsatta undersökningen;
som en grund till utformandet av det mätredskap för analys som används vid det empiriska studiet. Analysredskapet är konstruerat av två dimensioner som vid kombination ger upphov till fyra idealtypiska sätt att se på planering. Slutligen i kapitlet kommer idealtyperna att gestaltas i en överskådlig matris.
2.1 Konceptet planering
Vad är egentligen planering? Handlar planering om att förekomma framtiden, att söka kontrollera den eller rent av om att kolonisera den?15 Motsatsen till företeelsen skulle kunna vara något helt igenom improviserat, men vare sig det totalt planerade eller det helt spontana torde existera i verkligheten. Sundin pekar på det problematiska med att forska om företeelsen: "Planering tillhör de begrepp inom samhällsvetenskapen, som är mångtydiga och mycket svåra att definiera."16 Han påpekar att ordet har en politisk innebörd och därför ofta ges olika betydningar i skilda sammanhang. Klarläggas ska i alla fall att verksamheten planering har med försök att påverka den framtida utvecklingen att göra.
"Planering definieras [här] som en mer eller mindre distinkt aktivitet vid sidan av till exempel genomförande (implementering) och utvärdering (evaluering)."17 En del i en politisk process för att söka påverka framtida samhällsliv således. Dock ska upprepas att planering som företeelse är notoriskt svårt att definiera och hantera statsvetenskapligt. "Det är först när planerande aktiviteter sätts i samband med andra faser i processen och kopplas till specifika objekt […] som studier av planering blir empiriskt meningsfulla."18 Här ska ett idealtypiskt skapat analysredskap hjälpa till att granska synen på planering hos ett par kommunala aktörer.
Det är den idémässiga bakgrunden till planeringen som står i fokus för analysen.
15 Knudsen, Tim, "Den planerande förvaltningen" i Rothstein, Bo (red.), Politik som organisation – Förvaltningspolitikens grundproblem, SNS Förlag, Stockholm 1997, 97f.
16 Sundin, s. 70.
17 Elander, Ingemar, "Socialdemokratin och samhällsplaneringen" i Hall (red.).
18 Elander, s. 102.
Om begreppet planering härefter lyfts ner på en mer konkret nivå, så kan sägas att denna uppsats hanterar offentlig samhällsplanering praktiserad på lokal nivå. "Samhällsplanering handlar om hur mark- och vattenområden ska användas för bebyggelse, infrastruktur och verksamheter."19 Lokal nivå är kommunal nivå och, under den historiska tid i Kristinehamn som här hanteras, också stadens nivå. Samhällsplaneringens utformning ligger i huvudsak på ett nationellt plan och fysisk planering är att se som en tillämpning av den nationella planläggningen på den lokala nivån. Samhällsplaneringen är den verksamhet som får sin utformning i de lokala sammanhangen. Det handlar här om "…den rumsliga aspekten, den framtida miljöns utformning, d.v.s. fysisk planering."20
Den fysiska planering, som i det följande ämnas en närmare analys, är således den politiska verklighet som undersökningens frågor är kopplad till. Inom den fysiska planeringen tillkom 1947, i och med nya byggnadslagen, också den form av "generalplanering" som närmare synas i den här uppsatsen.21 Det är väsentligt att ringa in vad som åsyftas med den här formen av planering och vad dess rättsliga funktion var.
Generalplaner skulle enligt lagen upprättas av städer och landskommuner 'i den mån så erfordras till ledning för normal planläggning'. Generalplanens uppgift var att ange grunddragen för markens användning till olika ändamål. Planen kunde bli rättsligt bindande genom att den helt eller delvis fastställdes av Kunglig Majestät. I allmänhet ansågs det emellertid vara tillräckligt att planen antogs av den kommunala styrelsen, varefter den fick tjäna som ledning för kommande detaljplanering.22
Åskådliggjort är härmed att generalplanering står i ett oklart förhållande till lagen, men att de direktiv som fanns kring relationen stat/kommun ändå var ganska tydliga. Problem uppkom sedan med att få kommuner att faktiskt göra en översiktlig planering och framförallt att juridiskt binda generalplaner. "De icke fastställda planerna kom att fungera som politiska program snarare än som tvingande institut för byggnads- och stadsplaner."23 Ett faktum som ligger bakom revideringen av planeringen fram till den nya plan- och byggnadslagen, färdig 1987. Viktigt att lägga märke till är att statsmakternas ambition på området kan synas vara mer hierarkisk än vad utfallet sedan blev. Den här uppsatsen undersöker också just avsikter bakom planering och inte dess faktiska tillämpning.
Till följd av att olika tider benämner samma ting på skilda vis kan en viss begreppsförvirring inom stadsbyggandet uppstå kring termerna "stadsplan" och
19 Boverkets hemsida, ”Samhällsplanering”;
http://www.boverket.se/templates/Page.aspx?id=144&epslanguage=SV, 081204.
20 Sundin, s. 72.
21 Sundin, s. 23f.
22 Åström, Kell, Stadsplanering i Sverige, Byggförlaget, Stockholm 1993, s. 90.
23 Sundin, s. 24.
"stadsplanering". Här ska kort preciseras vad som i uppsatsen menas med orden.24 Den senare termen, stadsplanering, sammanblandas ofta med samhällsbyggnad och samhällsplanering överhuvudtaget, men avser egentligen en mer estetiskt inriktad ansträngning till ordnad stadsbyggnad. I uppsatsen används "stadsplanering" och "fysisk planering" som synonymer.
"Stadsplaner" var förr, under den här utredda tiden, också de detaljerade planer som kunde bindas juridiskt. Stadsplaner var de specificerade planer vilka man avsåg att samordna med en generalplan. Ett förfarande som fortfarande praktiseras, men nu under nya namn: en
"översiktsplan" samordnar de olika "detaljplanerna" som sedan fastställs av kommunen.
Viktigt att poängtera slutligen, är den här uppsatsens definition av det centrala begrepp, som används inte minst för den idealtypiska analysen. Med "planhushållning" menas således i den här undersökningen inte ett statligt övertagande av samhällets ekonomiska verksamheter, d.v.s. planekonomi. Med planhushållning ska här förstås den offentliga sektorns ambition till en överordnad styrning av olika politiska och ekonomiska verksamhetsfält i samhället; att vertikalt vilja reglera marknader och hierarkiskt inordna privat ägande under det allmännas riktlinjer. Motsatsen är hävdande av friheter för privat ägande och för en oreglerad marknad, d.v.s. marknadshushållning.
2.2 Från vertikalt till horisontellt samhälle
Olof Petersson framför i boken Makt i det öppna samhället ett resonemang, om hur samhällsutvecklingen i Sverige under den senare tiden har gått från att vara hierarkiskt behärskat vertikalt till att istället öppnas upp för horisontell styrning.25 På många sätt menar Petersson, att utvecklingen sedan 1970-talet kan ses som en decentralisering och en avreglering av statens maktbefogenheter. Istället för ett centralstyrt samhälle som bygger på en hierarkisk princip har vi enligt denna beskrivning fått ett samhälle med en mer öppen struktur. Frågan är om denna samhällsbild kan sägas vara riktig?
Den fysiska planeringen ska alltså ha gått från en stark centralstyrning, vid tiden för tillkomsten av det material som den här uppsatsen undersöker, till dagens allt mer decentraliserade förhållande. En rörelse från en vertikal styrning till avreglering i horisontell mening. En utveckling som också kan uppfattas, som att den offentliga sektorns politiska strävan efter inflytande på marknaden genom planering har minskat.
24 En sammanfattning om stadsplanering finns i Nyström, Jan, Planeringens grunder – En översikt, Studentlitteratur, Lund 2003, s. 121ff.
25 Petersson, Olof, Makt i det öppna samhället, Carlssons, Stockholm 1989.
2.2.1 Det vertikala maskinsamhället
Petersson framför intressanta funderingar kring karaktären av ett förflutet "vertikalt samhälle", som han menar skiljer sig mycket åt från vår egen tids "horisontella samhälle":
"Det vertikala samhället bygger på en hierarkisk princip, på en mer eller mindre strikt genomförd över- och underordning."26 Han ger det förflutna en närmast topografisk struktur;
hierarkin och ordningen har karaktäriserat alla samhällen i det förflutna. Människor har förr rangordnats efter börd och stånd. Skillnaden med den efterföljande modellen är att "…i industrisamhället var förhållandet till produktionsmedlen den viktigaste bestämningsfaktorn;
den sociala ställningen avgjordes av klasstillhörigheten."27 Vad som ändå dröjde sig kvar i det industriella s.k. "maskinsamhället" var den vertikala och hierarkiska ordningen.
Det är ett ganska oroande perspektiv som Petersson för fram. Det maskinsamhälle han beskriver har vi nyss lämnat, eller är i full gång att lämna. Nu håller vi på att gå in i en
"efterindustriell" (Peterssons term) värld med nya sätt att leva i och ordna samhället. Ett samhälle som kan kallas "horisontellt". Petersson vill emellertid inte se något tydligt brott i historien: "Att samhället håller på att förändras från en vertikal till en horisontell struktur innebär givetvis inte att det är frågan om ett plötsligt inträffande epokskifte."28 Ett faktum som gör att man kan föreställa sig företeelser av vertikal karaktär även i ett horisontellt samhälle, likaväl som tvärt om. Det senare fallet har betydelse i den här uppsatsen; för Petersson besvarar inte med någon tydlighet frågor under vilken tid som maskinsamhället var den förhärskande samhällsmodellen. Ehuru han frammanar föreställningen om planhushållningen som en form av vertikal och hierarkisk styrning, så kan det inte med säkerhet sägas när ett planhushållningssamhälle verkligen fanns bara för att vissa styrande vill använda planering som redskap för att styra.
Industrisamhällets asymmetriska förhållande mellan ingående aktörer har också gett utrymme för en ny form av beslutsfattare enligt Petersson. Maskinsamhällets vertikala princip ska genom sin instrumentella logik ha skapat föreställningar om att man kan styra samhället som en fabrik. "Ett subjekt, det må vara en ingenjör, beslutsfattare, planerare, härskare, eller sändare, styr och kontrollerar, via ett instrument något underlydande subjekt."29 Planeraren får betydelse i denna uppsats, och det instrument ett sådant subjekt använder är planen, här t.
ex. generalplanen. Frågan man kan ställa sig, och som ligger i linje med frågeställningen i uppsatsen, är på vilken nivå som planen ligger och med vilken omfattning planeraren tänkt sig
26 Petersson, s. 55.
27 Petersson, s. 55.
28 Petersson, s. 57.
29 Petersson, s. 55f.
att planera för. Vad tar planeraren i beaktande i sin planering? Vilken roll ger det planerande subjektet den verklighet som planen avser att styra? Vad är planens tänkta omfattning och vilken betydelse har sammanhanget den är tänkt att verka i?
Det är således i relation till vad Petersson ovan menar med ett vertikalt samhälle som användningen av begreppet planhushållning ska förstås i den här uppsatsen. Det är ordnat efter en hierarkisk princip med strikt över- och underordning. Det är ett klassamhälle med speciella subjekt satta till att ordna samhället efter en instrumentell logik. Härvid finns en roll för en planerare som med verktyget planen avser att kontrollera andra subjekt. Frågan är vad som är planeringens avsikt. "Planhushållning utgör ett försök att ordna hela samhället efter den instrumentella rationalitetens princip."30 Ett praktexempel på hur man kan försöka skapa ett maskinsamhälle, således. Här tas inte några horisontella anspråk i beaktande. Här är planeringen vertikal i alla aspekter; både vad gäller planens allmakt och i bristen på respekt för omgivningens mångfald. Planhushållaren avser med sin planering att underordna hela samhället.
2.2.2 Ett horisontellt problem
Alf Sundin har i sin avhandling Självstyrelsens paradoxer redogjort för ett problem som öppnar upp sig inom ett marknadsstyrt s.k. horisontellt samhälle. Petersson ägnar egentligen större delen av sin bok åt att beskriva hur maskinsamhället idag har förändrats till ett efterindustriellt samhälle. Det är ett horisontellt samhälle som kontrasteras mot det vertikala. I föreliggande uppsats ska inte det öppna samhället närmare granskas – frågan som har ställts handlar ju om stadsplanering kan anses vara ett redskap för ett vertikalt samhälles fortbestånd.
Däremot har Sundin i sina konklusioner kring det nu alltmer öppna samhälle vi upplever gett några insikter om motsatserna vertikal-horisontell just vad gäller fysisk planering.
Sundin har intresserat sig för den kommunala självstyrelsen och dess relation till omgivande lokala faktorer. Det är en skillnad menar han gentemot tidigare forskning. "Den kommunala självstyrelsen och kommunens omvärldsberoende kan analytiskt betraktas ur två perspektiv, ett vertikalt och ett horisontellt."31 Han själv har alltså valt att studera kommunerna ur ett horisontellt perspektiv, medan den mesta tidigare forskningen har synat saken ur ett vertikalt perspektiv. "Kommunen och den kommunala förvaltningen har
30 Petersson, s. 17.
31 Sundin, s. 39.
betraktats i relation till statsmakterna regionalt och centralt, ett hierarkiskt perspektiv."32 Ett synsätt som används i den här uppsatsen.
Skillnaden ligger egentligen i den senaste tidens decentralisering av makt till kommunal nivå genom den nya plan- och byggnadslagen (1987). Sundin tar fäste i Peterssons påstående om dagens förändring från ett vertikalt till ett horisontellt samhälle och går vidare med ett konstaterande. "Den horisontella dimensionen – d.v.s. interaktionen mellan självständigt agerande aktörer på lokal nivå – har enligt vår bedömning fått en allt starkare ställning inom plan- och byggområdet."33 Det senare har betydelse för frågeställningen i den här uppsatsen.
Citatet säger ju att samhället numera har gått emot en horisontell utveckling, vilket antyder att det varit mer vertikalt ordnat tidigare.
Frågan om Kristinehamns fysiska planering var att se som en del av en nationell planhushållning blir härmed en fråga om i hur stor utsträckning planeringen kan sägas ha en vertikal orientering. Planhushållning är att se som det mest vertikala sättet att organisera och planera ett samhälle. Motsatsen är marknadens frihet i horisontell mening. Sundin har inte undersökt den fysiska planeringen under den tid då den etablerades. En sak som återstår att ta itu med här.
Konsekvensen av den senare tidens decentralisering av samhällsordningen, som Petersson också behandlar, är att det kommunala självstyret har ökat. Gentemot staten vill säga. För genom ökad frihet i vertikal mening så har en risk för horisontell bundenhet blivit tydligare.
Ett faktum som Alf Sundin har undersökt i sin studie. Han visar här att olika faktorer i de lokala samhällena kan inverka på möjligheten att utforma och förverkliga en översiktlig planläggning. Främst har näringsliv och medborgare fått ökad betydelse för den fysiska planeringens utformning. Paradoxen är en följd av den minskande vertikala regleringen. "En ökad självstyrelse kan för vissa kommuner leda till en minskad lokal autonomi."34 Det är därför inte heller självklart att en horisontell utveckling av den fysiska planeringen är bara fördelaktig. Kommunerna kan förlora sin frihet gentemot de omgivande krafterna istället för att vara kontrollerade uppifrån. Ett decentraliserat samhälle kan vara lika ofritt som ett centraliserat. Kommunerna befinner sig på ett sätt mellan stat och marknad, som Odyssevs mellan Skylla och Karybdis.
32 Sundin, s. 40.
33 Sundin, s. 40. Sundins kursivering.
34 Sundin, s. 364.
2.3 Dimensionerna
Fyra idealtypiska sätt att uppfatta planering ska utformas för att sedan kunna tillämpas vid en jämförelse med de lokala dokumentens realtyper. Här konstrueras idealtyperna genom att positionera dem i förhållande till två polära dimensioner.35 Båda dimensionerna har en vertikal och en mer horisontell riktning. Det handlar om hur de granskade planeringsansvariga uppfattar sin planering i förhållande till omgivningen; respektive hur de ser på sin planering i relation till de delar som eventuellt ska underordnas. För att styrka analysen giltighet har en operationalisering med hjälp av tid- och rumsaspekter utförts. Det ett sätt att göra kombinationer av dimensionerna till en måttstock.
2.3.1 Aktörernas syn på planens omgivningsberoende
Den ena "kronologiska" variabeln handlar om aktörernas syn på omgivningens betydelse för planeringen: är planeringen överordnad omgivningen eller är omgivningen fri från planering?
Det handlar om planerarnas uppfattning om i vilken utsträckning de med planering kan styra utvecklingen i samhället. En vertikal syn på saken är att planeringen bestämmer utvecklingen;
hierarkiskt. En horisontell syn på saken innebär att marknaden bestämmer utvecklingen.
Tidsaspekten här har att göra med den uppfattning aktörerna har om planeringens utsträckning kronologiskt. En vertikal ståndpunkt är att planen anses beständig över lång tid.
Planerarna ser sin plan som överordnad omgivningen vilket ger samhället en hierarkisk karaktär. En horisontell motsats är uppfattning om temporär planering. Här ges omgivningens krafter större utrymme och härmed har marknaden möjlighet att spela en större roll
Dimensionen heter "Aktörernas syn på planens omgivningsberoende" och polerna kallas Hierarkisk respektive Öppen.
2.3.2 Aktörernas syn på planeringens omfattning
Den andra "rumsorienterade" dimensionen är en variabel mellan synen på vilken avsikt aktörerna anser att deras planering ska ha. Det handlar om planerarna lägger fokus vid själva planen, en vertikal syn, respektive om de ingående delarna är oantastliga, en horisontell uppfattning. Antingen är planen den viktiga styrande helheten för de delar som ska inordnas eller så är den väsentliga enheten i planeringen de delar som ska ingå i planen. Udden i en reglerande attityd till planeringen är riktad gentemot frihet för stadsplaner och ägare av den mark som ska regleras med planeringen.
35 Förfarandet att skapa idealtyper med hjälp av dimensioner är inspirerat av Sundin, se s. 73ff.
Rumsaspekten här har att göra med den syn aktörerna har på planeringens omfattning. Det handlar om förhållandet mellan översiktlig och detaljerad planering. Om planeringens huvudsakliga fokus ligger på helhetens inordning av delarna så får avsikten anses vara vertikal. Här har det offentliga ett övergripande ansvar för samordningen. Om däremot planerarna fokuserar på delarnas fristående karaktär och på planering som obefogad så får synsättet anses vara horisontellt. Därmed får det enskilda och det privata spela huvudrollen.
Dimensionen heter "Aktörernas syn på planeringens omfattning" och polerna kallas Reglerande respektive Sekundär.
2.4 Idealtyperna
Med kombinationer av dessa dimensioner kan fyra olika analytiskt tillämpbara idealtypiska positioner skapas. Idealtyperna i det följande ska inte ses som politiska partiers olika syn på planering utan de är hjälpredskap för en möjlig klassificering.36
Frågan som måste besvaras är hur en läsare av uppsatsen ska kunna veta att den tolkning som gjorts är rimlig? Först ska sägas, att med idealtyper skapas här en strategi vid idéanalysen som kan kallas uttolkningsorienterad. "Uttolkaren söker inte i första hand återskapa en avsändares eller andra mottagares mening." 37 Härvid kommer den mening och kontext som är samtida med de analyserade texterna i bakgrunden. Istället blir uttolkarens "förförståelse"
central. För att skapa en intersubjektivt användbar förståelse av texterna lyfts idealtyperna fram för att strukturera den tolkning som görs. Idealtyperna fungerar som ett slags teoretiska
"glasögon" genom vilka man kan betrakta samhällsföreteelser.
För att göra tydningarna av texterna säkrare fungerar det idealtypiska "rastret" som struktur. Det är ett spel mellan föreställningar om planering och marknad; vertikalt och horisontellt samhälle; syn på planen respektive omgivningen. Det hela operationaliseras genom rum- och tidsaspekterna; där begreppspar för tid; beständig/temporär respektive rum;
helhet/del, utgör en måttstock för giltiga tolkningar av de dokumenterade texterna.
Genom att söka i det analyserade materialet efter de tid- och rumsaspekter som preciserats i dimensionerna ska det gå att med någorlunda säkerhet kunna klassificera tankegångar som varande vertikalt eller horisontellt orienterade. Därmed ska också resultatet kunna säga något om vilket planeringssyn som de lokala aktörerna Egler och Kristinehamns BN hade i sin planering. Helt enkelt ska undersökningen kunna ge svar på vilken idealtyp som bäst beskriver den realtyp som aktörerna representerar.
36 Bergström & Boreus, s. 160.
37 Bergström & Boreus, s. 25.
2.4.1 Idealtypen "Planhushållning"
En tydlig vertikal syn på planering framträder om de två ytterpositionerna i dimensionerna kombineras, d.v.s. polerna Hierarkisk och Reglerande.
Här får marknaden och det privata stå tillbaka. Litet beroende av omgivningen betyder stor frihet för planerarna. Här finner man en socialistisk optimism kring planeringens möjligheter.
Planens omfattning ska vara stor både i tid och rum. Tidsaspekten är hierarkisk; en som inordnar omgivningen i en planering, likt "femårsplaner" underordnade all verksamhet en allomfattande plan för en bestämd tid. Rumsaspekten är också tydligt bestämd; det centrala subjektet är helheten och planeraren inordnar de delar som inte kan ses som fristående enheter. Den vertikala orienteringen på dimensionerna är entydig; här tillåts ingen horisontell utbredning alls. Skepsisen mot egenintressen övervägs bara av tron på möjligheten att kunna organisera en framtid efter ett gemensamt samhällsintresse. Ett samhälle byggt på den här principen är väldigt långt ifrån marknadsstyrt.
Det är inte orimligt att kalla en dylik syn på planeringen för "Planhushållning".
2.4.2 Idealtypen "Provisorisk planering"
En mindre centralstyrd syn på planering framträder om man kombinerar en vertikal pol:
Reglerande, med en horisontell: Öppen.
En större medvetenhet om omgivningens betydelse kan skönjas här. Det må vara en fråga om marknadens ekonomiska betydelse för samhället. Inte i någon tydligt liberal mening, men som underlag för samhällets fortlevnad. Öppenheten inför omgivande krafter ger en kronologisk beredskap för förändring. Därmed kommer planeringen att bli temporär för att kunna parera utvecklingen i samhället. Däremot har planerarna en tro på möjligheten att inordna planeringens delar i en helhet. Planeringen syftar härmed till att möjliggöra en inventering av det rum som det ska planeras för. Detaljerade planer regleras därmed av en övergripande planering för att skapa ordning i samhällsutvecklingen. Den vertikala orienteringen vad gäller rummet synliggörs i tron på möjligheten att reglera delarna, men gentemot omgivning och marknad finns en horisontell öppenhet som ger planeringen en temporär karaktär.
En uppfattning om utveckling som kallas "Provisorisk planering".38
38 Wigforss, Ernst, "Om provisoriska utopier", ur Frihet och gemenskap, Tidens förlag, Stockholm 1962, s. 84.
2.4.3 Idealtypen "Sekventiell planering"
Vid en kombination av dimensionerna genom den horisontella polen Sekundär och den vertikala polen Hierarkisk så får man en syn på planering som inte heller är helt centralstyrd.
Här kan man se hur just delarna ska ha ett företräde i planeringen. Det är för individernas skull och deras frihet från omgivningen som samhället vertikalt ska gå in och reglera t. ex.
marknadens horisontella utbredning. Det är delarna som befinner sig i centrum och deras frihet kan behöva en vertikal kontroll för att garanteras. Härmed får en rumslig utbredning sin begränsning. Delarna kan på inga villkor underordnas en rumslig helhet. Vilket innebär en syn på planering som inte med lätthet kan acceptera en reglering av de detaljerade planerna för en samordnings skull. Detta för att skydda de ägare av egendom, vilka ses som samhällets viktigaste beståndsdelar. Däremot kan en samhällelig överordning vara motiverad när det kommer till planering i tid. Det finns ett beständigt drag i tanken på att planera med delar i fokus; det är en känsla av en "tidlös" nödvändighet att jämt behöva förbättra samhället som ger planeringen en hierarkisk roll. Det offentliga bevakar således vertikalt de rättigheter som finns hos samhällets delar.
Synen på nödvändigheten att påverka framtiden kallas "Sekventiell planering".39
2.4.4 Idealtypen "Låt gå"
Den mest negativa synen på planering kan man utforma vid kombination av dimensionernas båda horisontella poler: Sekundär och Öppen.
Den horisontella omgivningen är företrädesvis marknaden och det ekonomiskt produktiva näringslivet. Det som planeraren ska anpassa sin planering till – om det alls behöver planeras, vill säga. Tillsammans med individer och privat äganderätt utgör marknadens frihet den ledande principen som nästan omöjliggör planering helt. Här kan man inte alls prata om vertikal styrning av någon sort. Både rums- och tidsaspekten har en begränsad betydelse för den här planeringssynen. Man kan knappt mena att det finns någon planerare som har den här uppfattningen. Möjligt är dock att tänka sig en planering som önskar släppa in de omgivande krafterna och som därför har för avsikt att avreglera. Det är då ett politiskt ställningstagande mot planering – en samhällsplanering för marknadens frihet.
Nära motsatsen till planhushållning, således. Därför heter idealtypen "Låt gå".
39 Lindblom, s. 260.
2.4.5 Idealtyperna i en matris
I en fyrfältare (fig. 1) kan idealtyperna placeras i följande fält alltefter kombinationer av de dimensioner som i sin tur ger olika relation till planeringens problematik.
Fig. 1 Aktörernas syn på planeringens omfattning
Syn på planering
Syn på
omgivning
Reglerande Sekundär
Hierarkisk Planhushållning Sekventiell planering
Aktörernas syn på planens omgivningsberoende
Öppen Provisorisk planering Låt gå
3 FYSISK PLANERING I KRISTINEHAMN, 1940-43
Kapitel tre är uppsatsens substanskapitel. Här görs en empirisk granskning av de lokala dokumenten med den teoretiska inramningen som stöd. Undersökningen söker svar på frågorna om avsikter med planering i tid och rum. Först ska de båda aktörer som står i fokus ges utrymme. Ansvarig för den fysiska planering i Kristinehamn är stadens Byggnadsnämnd.
Uppdraget att göra stadsplaner fick stockholmsarkitekten Harry Egler. Kapitlet slutar med en fördjupad studie av det förslag om en generalplan som Egler kom med. Här är en dokumenterad promemoria från arkitekten den intressantaste delen att undersöka.
3.1 Den lokala stadsplaneringens bakgrund
Kristinehamn kom under andra världskriget att påbörja en omfattande förnyelse av den då 300 år gamla stadsplanen.40 En ny syn på planering sökte lösa den moderna tidens problem med stadsbyggnad. Handelns uppsving och biltrafikens tillkomst under 1900-talet var stora skillnader från förr. Såväl som omständigheten att inom stadsområdet samsades bostäder med industri. För en fortsatt fysisk planering fanns följaktligen en del att samordna. Frågan är vilka syften planerarna hade med sina tankar om förnyelse. Kan de sägas ha en strävan efter att vertikalt underordna omgivning genom en omfattande planering? Ville de med sin planering hierarkiskt bestämma över omgivningens utbredning i tid. Var deras planering ämnad att rumsligt reglera samhällets mindre enheter? Kan aktörernas avsikter synas vara att söka kontrollera utvecklingen lokalt på ett sätt som kan kallas planhushållning?
3.1.1 Kristinehamns byggnadsnämnd
Byggnadsnämnden (BN) i Kristinehamn börjar under vårvintern 1940 diskutera hur problemet med stadsingenjör och stadsarkitekt skulle lösas. En tidigare anställd stadsingenjör hade under hela 30-talet skött den fysiska planeringen utan någon uttrycklig ambition med planeringen av intresse för den här undersökningen. När stadsingenjören ryckte in för beredskap stod Kristinehamn utan tjänsteman med ansvar för fysisk planering. Under ett möte den 13 mars behandlas ärendet och BN beslutar att undersöka arkitektbefattningen närmare.41 Den 11 september inkommer sedan BN med en presentation för Stadsfullmäktige (SF) av sin utredning om stadsarkitektsbefattningen. Den finns att läsa som bilaga.
40 Staden grundades av staten 1642.
41 BN:s protokoll 13 mars 1940, § 31, 32.
Efter att tydligt ha markerat, att det är ”…önskvärt och av största vikt för staden att stadsplanearbetet forceras och att aktuella stadsplanefrågor snarast erhålla sin lösning,”
anhåller BN om att en ”…med stadsplanearbete förtrogen person snarast möjligt ställas till Byggnadsnämndens förfogande."42 Brådskan ska ses med bakgrund i avsaknaden av planansvarig tjänsteman och att det uppkommit en del olösta ärenden med tiden. Det går annars inte att se själva ivern att lösa problemet som tecken på någon utpräglad planeringssyn.
Möjligen skvallrar det om en viss radikalitet, men inte om hur planeringen ska utföras. Det i texten påföljande resonemanget handlar om att eventuellt dela stadsarkitekt med omliggande städer, omfattningen av anställningen i tid, anställningsform och den aktuella lönefrågan. En argumentation som leder till det förslag BN kommer med, en till tidsläget anpassad, men tillfällig lösning:
Staden söker snarast möjligt träffa uppgörelse med härför lämpad arkitekt att under viss tid, förslagsvis 2 år, mot visst årligt arvode, utarbeta de stadsplaneförslag, Byggnadsnämnden anvisar ävensom att i övrigt vara Byggnadsnämndens sakkunnige.43
Det viktiga att lägga märke till här är, att stadsplanearbetet står i fokus för BN. De uppfattar att det finns problem inom området och att det är tämligen akut att hitta lösningar. Nämnden ser sig såsom anvisare av förslag för planeringen och har därmed en lokal ambition i centrum för arrangemanget. Tanken är att den hjälp som här sökes, förutom att vara omedelbar problemlösare, också ska inventera framtidens behov. Medan frågor om "…anställningsform, lönevillkor, arbetssysselsättning m.m." utreds, "…kan erfarenhet vinnas angående omfattning av stadsplanearbetet framledes…".44
Här finns egentligen inte mycket att knyta till en förmodad planhushållning. Möjligen är nämndens uppfattning om sig själv som ansvarig att anvisa stadsplaneförslag en vertikal syn på saken. Staden är representant för den offentliga sektorn och avsikt att planera finns. Därtill är nämndens iver att styra upp utvecklingen, åtminstone tecken på att marknaden inte har förtroende att ensamt agera utan att stadens politiskt ansvariga medverkar. Det må därför i varje fall inte kunna ses som en horisontell syn på företeelsen. Det är dock för tidigt att uttala sig om BN:s syn på inordningen av detaljerade stadsplaner och privat ägande, d.v.s. de delar som rumsligt skulle synas i förhållande till den fysisk planeringen. Hittills tyder inget på en lokal ambition att ta kontroll över annat än en eftersatt stadsplanering.
42 Bilaga 45 till BN:s protokoll 11 sept.1940, §135.
43 Bilaga 45 till BN:s protokoll 11 sept.1940, §135.
44 Bilaga 45 till BN:s protokoll 11 sept.1940, §135.
3.1.2 Stadsplanearkitekten
Några månader efter sitt förslag har BN också utannonserat en arkitekttjänst för stadens räkning. På BN:s första möte 1941, tas frågan om ”stadsarkitektbefattningen” upp.45 Utan att nämna andra sökande till tjänsten, så visar det sig att en tydligen högaktuell ansökan just kommit in. Den är ifrån Harry Egler och han har skissat på stadsplanering för staden och lämnat in sin meritlista till detta sammanträde. Av dokumenten framkommer, att BN:s ordförande (borgmästare Elis Nordenfelt, omvald på mötet) och Egler har mötts för att talas vid om stadsplanering i Kristinehamn.
Herr ordförande meddelade, att arkitekten Egler vid besök hos honom förklarat, att han icke observerat kungörelsen i tidningarna om tjänsten, i anledning varav ansökningshandlingarna icke inom utsatt tid kommit nämnden tillhanda.46
I BN:s inneliggande handlingar för 8 januari finns i början inget förtryckt om Egler i programmet för mötet. Första rubricerade ämnet för dagen är skrivet med maskin: ”Bordlagda ärendet angående stadsarkitektbefattningen”. I marginalen har sedan någon, i blyerts, skrivit dit ”Egler ant gm just”, vilket innebär första officiella förekomsten av arkitektens namn i stadens dokument.47 I sammanträdesprotokollet för dagen har någon, under den maskinskrivna marginalrubriken ”Stadsarkitektbefattningen”, för hand lagt till ”Trans. Egler”.
Under paragraf 4 presenteras arkitektens bakgrund:
Sedan föregående sammanträde hade ansökning till tjänsten inkommit från arkitekten Harry Egler, Stockholm. Från ansökningshandlingarna antecknades, att Egler, som vore född den 20 juli 1908, avlagt arkitektexamen vid Tekniska Högskolan i Stockholm år 1935, att han åren 1935-1940 innehaft anställningar hos olika arkitekter, varvid han bl.a. och huvudsakligen varit sysselsatt med upprättandet av byggnads- och stadsplaner m. fl. stadsplaneärenden, att han vissa tider åren 1937 och 1940 varit förordnad som assistent å länsarkitektkontoret i Stockholm, att han sedan läsåret 1938-1939 uppehölle befattning som assistent i stadsanläggningslära vid Tekniska Högskolan samt att han under tiden 1/1 1937-1/3 1940 varit anställd å H. S. B:s stadsplaneavdelning, vars chef han varit sedan 1/3 1940.48
Utbildningen Egler fick vid KTH, var emellertid inte speciellt utförlig vad gäller vare sig fysisk planering eller samhällsplanering i stort.49 Det fanns t.ex. ingen professur i stadsbyggnad. Viss stadsbyggnadsundervisning gavs åt arkitekter, väg- och vattenbyggare under början av 30-talet, men det fanns ingen mer specialiserad undervisning i stadsplanering,
45 BN:s protokoll, 8 jan. 1941, § 4.
46 BN:s protokoll, 8 jan. 1941, § 4.
47 BN:s inneliggande handlingar för 8 jan. 1941. I de "inneliggande handlingarna" finns material som av olika skäl inte medtagits i nämndernas protokoll, men som ofta ligger till grund för ärendens behandling. Här finns program för möten och ofta originaldokument.
48 BN:s protokoll, 8 jan. 1941, § 4.
49 Clason, Anders Plantänkande och planering – en studie i 1940-talets samhällsplaneringsidéer och initiativ, meddelande M82:11 från Statens institut för byggnadsforskning, Stockholm 1982, s. 8.
