UPPSATSER
Kulturgeografiska institutionen
Digitalisering för eller före människan?
- En insyn i utvecklingen av Stockholm som smart stad
Adam Eriksson &
Hugo Uppling
Kurs: 2KU039: Uppsats STS - kulturgeografi, 15 hp Termin: VT2020
Handledare: Adam Lundberg Kursansvarig: Cecilia Bygdell
ABSTRACT
Eriksson, A., Uppling, H. 2020. Digitalisering för eller före människan?. Uppsatser Kulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet.
Utifrån det svårdefinierade begreppet smart stad syftar studien till att förstå vilken riktning, inom begreppet, Stockholm tar i jakten på att bli världens smartaste stad. På så sätt besvaras i studien frågan hur Stockholm blir smart istället för att besvara hur smart Stockholm blir. Med inriktning på implementeringen av nya digitala verktyg inom stadsplanering intervjuas tre aktörer med olika ingångsvinkel till ämnet. Genom denna kartläggning förväntas centrala faktorer och ytterligare viktiga aktörer framträda. Analysen av dessa ämnar leda fram till huruvida riktningen för Stockholm kan anses centreras kring stadens invånare eller kring tekniken, två tydliga läger i debatten kring den smarta staden. Resultatet pekar mot att Stockholm tar en invånarcentrerad riktning i kommunens strävan efter att uppnå sitt mål att bli världens smartaste stad. Detta resultat behöver dock nyanseras där argument som stödjer den andra riktningen också är närvarande i studien. I vidare studier bör samtliga identifierade aktörer intervjuas, i ett försök att nyansera bilden av det splittrade begreppet smart stad.
Keywords: smart stad, digitalisering, stadsplanering, Stockholms stad, artificiell intelligens Handledare: Adam Lundberg.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING 4
1.1 Syfte och frågeställningar 5
1.2 Definitioner och förtydliganden 5
1.3 Uppsatsens struktur 6
2. BAKGRUND 6
2.1 Digitaliseringen av Stockholm 6
2.2 Smart stad som begrepp 7
2.3 Stockholms stad som aktör 7
2.4 Spacemaker AI som aktör 8
2.5 AI Innovation of Sweden som aktör 8
3. METOD 9
4. TEORI 10
4.1 Ett generellt perspektiv - en kritik mot stora teknikföretag 11 4.2 Ett lokalt perspektiv - den smarta staden formas nu 11 4.3 Ett socialt perspektiv - invånarna i centrum 12
5. EMPIRISK ANALYS 13
5.1 Syn på teknik och den smarta staden 13
5.2 Data 15
5.3 Samverkan 16
5.4 Utbildning 18
5.5 Invånarna som central faktor och aktör 19
6. SLUTSATS 21
REFERENSLISTA 23
4
1. INLEDNING
Stockholm ska år 2040 vara världens smartaste stad (Stockholms stad, 2017, s. 9), en minst sagt ambitiös målsättning. Faktum är dock att staden redan år 2019 uppnått målsättningen då den nådde förstaplatsen på Smart City Expo World Congress (Cities Today, 2019). Samtidigt menar IMD Business School och Singapore University of Technology and Design i sin ranking över smarta städer att Stockholm hamnar först på plats 25 år 2019 (IMD, n.d.).
Marknaden kopplad till smarta städer är enorm (Townsend, 2013, kap. 1) och att som stad placera sig högt i ranking är en viktig del av marknadsföringen som förväntas locka både talang och investeringar (IMD, n.d.). På samma sätt som det finns olika rankingsystem finns det olika definitioner på vad som är en smart stad. En snabb googling resulterar i mer än 2.5 miljoner exakta träffar på definitionen av “smart city” vilket skapar en stor osäkerhet kring begreppets innebörd. Denna osäkerhet resulterar i att det går att ifrågasätta hur relevant det egentligen är att undersöka hur smart en stad är och därigenom hur intressant målsättningen att bli smartast egentligen är. Av större vikt torde istället frågor kring hur staden blir smart vara.
Diskussionen om vem som är smartast bortser också ofta från utmaningarna med digitalisering†. Digitala verktyg såsom artificiell intelligens†, maskininlärning† och stora informationsmängder† får allt större utrymme i generellt beslutsfattande. Dessa implementeras idag i städer i förhoppningen om att de ska bli effektivare, grönare och bättre (Townsend, 2013). Genom digitala verktyg uppstår möjligheten att kunna samla mer information samt analysera staden och dess processer. En ny typ av problem uppkommer dock vid implementeringen av dessa verktyg. I den generella diskussionen om artificiell intelligens gör Max Tegmark (2017, s. 37) det tydligt att implementeringen av verktyget är
“den viktigaste diskussionen i vår tid”. Staden är hem för hälften av världens befolkning (Roche, 2014, s. 703) och en försiktighet och reflektion kring de digitala verktygens inflytande är viktig (Townsend, 2013). Likt Tegmarks förhållningssätt till artificiell intelligens behöver även världens städer värdera teknikens inflytande mot stadens invånare.
Resonemanget återkopplar till Jane Jacobs (1961) 50-år-gamla men ännu relevanta idé om att städer ska planeras för dess invånare. På samma sätt går det i dag att reflektera över huruvida digitaliseringen sker för människan eller om den prioriteras före människan.
Den smarta staden bygger på den stad som alltid funnits men har idag en dimension av nya digitala verktyg (Komninos, 2008, s. 248). I och med detta uppkommer ett större intresse av att förstå hur stadens utveckling påverkas av implementeringen av digitala verktyg (Karvonen et al., 2019). I denna studie används begreppet smart stad som ett sätt att förstå värderingen mellan människan och de digitala verktygen. Utifrån denna användning av begreppet framhävs en tudelning som aktörer och städer kan anses fokusera på. Den ena riktningen som utkristalliserar sig är teknik-fokuserad och förknippas med auktoritet medan den andra riktningen utgår från stadens invånare och engagemanget hos dessa (Luque-Ayala
& Marvin, 2015, s. 2112). För att förstå hur en stad utvecklas utifrån de nya förutsättningarna som implementeringen av digitala verktygen innebär, blir det av intresse att studera vilka faktorer och aktörer som får inflytande i utvecklingen.
Stockholms stads ambition att bli världens smartaste stad gör det av intresse att kartlägga stadens aktörer och förstå hur dessa resonerar kring utrymmet tekniken får, specifikt inom stadens planering. Genom kvalitativa intervjuer med aktörer som har olika ingångsvinkel till
† En definition av digitalisering och artificiell intelligens återfinns i avsnitt 1.2. För att läsa mer om begreppen maskininlärning och stora informationsmängder, som är tätt kopplade med artificiell intelligens, hänvisar vi till Nationalencyklopedins definitioner: https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/digitalisering
5
digitaliseringen av stadsplaneringen undersöker studien gemensamma faktorer hos aktörerna.
Detta i förhoppning om att kunna urskilja trender eller argument som pekar mot någon av de två riktningarna i det tudelade begreppet smart stad.
I studien har tre olika aktörer utsätts som representanter för Stockholms arbete med implementeringen av digitala verktyg kopplat till stadsplanering. Den tydligaste anknytningen till staden har Stockholms stad som kommun. Denna aktör arbetar traditionellt sett med stadsplanering men har ambitionen att i högre grad involvera arbetet med digitalisering i dessa processer. En aktör med bra inblick i den tekniska utvecklingen är den nationella plattformen AI Innovation of Sweden som nyligen öppnat en AI-nod‡ i Stockholm.
Deras arbete anses främst vara kopplat till digitala verktyg men genom dessa påverkar aktören stadens utformning. Den sista aktören som studien tar avstamp med hjälp utav är startup-företaget Spacemaker AI som använder artificiell intelligens i sitt beslutsunderlag för att bidra till stadens utveckling. Utifrån aktörernas respektive perspektiv på digitala verktyg, stadsplanering och Stockholm som smart stad är målsättningen att få en bild av vilken riktning utvecklingen tar.
1.1 Syfte och frågeställningar
Genom att kartlägga aktörernas syn på implementering av nya digitala verktyg inom stadsplanering syftar studien till att förstå vilken riktning Stockholm tar som smart stad. För att konkretisera denna kartläggningen syftar studien vidare till att besvara följande två frågeställningar:
• Vilka faktorer identifieras som centrala i arbetet med implementering av de nya verktygen?
• Vilka aktörer identifieras som väsentliga i arbetet med planeringen av den smarta staden?
Den första frågeställningen förväntas bringa klarhet i vilket fokus och vilka prioriteringar de intervjuade aktörerna har. Den andra frågeställning kan fungera som ett komplement till att enbart intervjua tre aktörer och därigenom uppnå en mer komplett kartläggning. Utifrån en analys av resultatet av dessa två frågeställningar förväntas en bild av Stockholms riktning som smart stad målas upp.
1.2 Definitioner och förtydliganden
I syftet återfinns tre begrepp som behöver tydliggöras för att förstå i vilken kontext studien ämnar att röra sig i. Det första begreppet är Digitala verktyg vilket i denna studie tolkas ur ett brett perspektiv. Närmare bestämt tolkas begreppet vara en produkt av digitalisering vilket Nationalencyklopedin (n.d.) definierar som övergången till ett digitalt informationssamhälle.
Exempel på digitala verktyg är artificiell intelligens som är en teknik med intelligens som efterliknar det mänskliga (Nationalencyklopedin, n.d.). Utifrån den breda tolkningen kan digitala verktyg även handla om andra mindre komplicerade verktyg såsom chattforum. Det andra begreppet är Stadsplanering. Detta tolkas i studien som den generella planeringen av staden, utan att behöva fördjupa sig i frågor om exploatering, detaljplaner eller specifika samrådskrav. Syftet med de breda tolkningarna av begreppen är att de ska möjliggöra en diskussion med experter från båda sidor av ett spektrum med digitalisering på ena sidan och
‡ Samarbetscentrum för verksamhet kopplad till artificiell intelligens. Läs mer på: https://www.vinnova.se/p/ai- nod-stockholm/
6
stadsplanering på den andra. Begreppet Smart stad har som tidigare porträtterats inte någon entydig definition utan är i studiens syfte av intresse just på grund av sin tudelning kring synen på invånare och digitala verktyg.
Något som dock framgår ur begreppet är att det är en smart stad, med betoning på stad. Det är således på detta vis studien förhåller sig till Stockholm som plats och tar på så sätt områden utanför kommunens gränser i hänsyn, likt det Stockholms stad presenterar i sin smart stad- strategi (Stockholms stad, 2017, s. 11).
1.3 Uppsatsens struktur
Uppsatsen är indelad i sex avsnitt där det inledande avsnittet åtföljs av en bakgrund till studien samt en presentation av de intervjuade aktörerna. Detta avsnitt följs i sin tur av en redogörelse för studiens metod och utformning. Det fjärde avsnittet presenterar studiens teoretiska ramverk där olika perspektiv på teori kring den smarta staden lyfts fram. Den empiriska analysen återfinns i avsnitt fem och utgör huvuddelen av uppsatsen. Avslutningsvis sammanfattas denna analys och studiens slutsatser presenteras i avsnitt sex.
2. BAKGRUND
Avsnittet bakgrund avser att dels introducera ämnet smarta städer och Stockholm som smart stad och dels att beskriva de intervjuade aktörerna. Avsnitt 3.1 presenterar Sveriges digitaliseringspolitik och kopplar den till Stockholms stads syn på digitaliseringens möjligheter i ambitionen av att vara världens smartaste stad. Detta åtföljs av en bakgrund till begreppet smart stad i avsnitt 3.2. Resterande delar av bakgrunden innehåller en fördjupad presentation av de intervjuade aktörerna. En fullständig lista över intervjuer och namn på respondenterna redovisas i avsnittet intervjuer i referenslistan.
2.1 Digitaliseringen av Stockholm
År 2017 genomförde regeringen en storsatsning inom digitalisering och den dåvarande digitaliseringsminsitern Peter Eriksson förkunnade:“Den industriella revolutionen förändrade världen. Den pågående digitaliseringen av samhället är en nutida revolution av samma dignitet” (Regeringskansliet, 2017). Den nya satsningen gav samma år upphov till ett digitaliseringsråd och året därpå även en ny myndighet, myndigheten för digital förvaltning (Digitaliseringsrådet, n.d.). Målsättningen med den förda digitaliseringspolitiken är att Sverige ska vara bäst i världen på att ta tillvara på digitaliseringens möjligheter (Digitaliseringsrådet, n.d.). Fokuset på digitaliseringen återspeglas även genom plattformarna AI Innovation of Sweden och Forum för Omställning som samordnar och främjar möjligheterna för digitalisering i Sverige. I rapporten “Digitalisering − mer än teknik” skapar innovationsmyndigheten Vinnova (Björkdahl et al., 2018) en ögonblicksbild över svensk forsknings och näringslivets möjligheter och utmaningar kopplat till digitaliseringen av samhället. Myndigheten beskriver att begreppet smarta städer ger drivkraft till utvecklingen av städer samtidigt som att det finns en osäkerhet om vad digitaliseringen har för effekter på arkitekturen och planeringen av staden (Björkdahl et al., 2018, s. 60-65).
I sin ambition att vara världens smartaste stad ämnar Stockholms stad att använda digitaliseringens möjligheter för att göra staden “smartare” (Stockholms stad, 2017, s. 9).
Målet med att bli en “smart och uppkopplad stad” är att digitaliseringen av staden ska förenkla och förbättra invånares liv samtidigt som innovation, tillväxt och konkurrenskraft ökar i staden (Stockholms stad, 2017, s. 10). Kommunen anser att förutsättningarna för detta är goda i Stockholm som har en världsledande startup kultur och innovativa miljöer såsom
7
innovationsklustret i Kista (Stockholms stad, 2017, s. 10), där AI Innovation of Sweden lanserade plattformens Stockholmsnod i januari år 2020 (AI Innovation of Sweden, 2020).
Stockholms stad är även del av EU-initiativet GrowSmarter, där staden anses vara en förebild för andra europeiska städer (GrowSmarter, n.d.). Stockholm blir här prisat för kommunens arbete med miljömässig hållbarhet. Projekt som en stadsgatuvy, användning av artificiell intelligens för att spåra vattenläckage samt för att upptäcka läs- och skrivsvårigheter är alla exempel på digitala verktyg som kommunen presenterar (Stockholms stad, n.d.). I sina mål vill kommunen även förbättra och digitalisera stadens belysnings- och trafikledningsinfrastruktur (Stockholms stad, 2017, s. 12).
Med detta i åtanke följer nedan en fördjupning av begreppet smart stad innan de intervjuade aktörerna presenteras.
2.2 Smart stad som begrepp
Sedan 90-talet har begreppet smart stad, genom en mängd olika benämningar, kopplat samman digitaliseringens möjligheter med staden (Townsend, 2013; Karvonen et al., 2019). Begreppet tar avstamp i de digitala verktygen där många städer och initiativ framhäver informations- och kommunikationsteknik som smarta lösningar (Townsend, 2013; Hollands, 2008). Frekvent förekommande har varit att begreppet sammankopplats med hållbarhetslösningar (Hollands, 2008, s. 303) där digitala verktyg som främjar minskad energiförbrukning i städer utgör ett tydligt exempel på smarthet (Townsend, 2013, s. 249). Med detta perspektiv i åtanke har flera expansiva smart-stad projekt skapats där Songdo och Rio de Janeiro är två exempel (Townsend, 2013, s. 284). Dessa projekt har akademiskt kritiserats då städerna har utformats utifrån ett fokus på den tekniska utvecklingen (Kitchin, 2015) och där det inte gått att bevisa någon större social nytta (March & Ribera-Fumaz, 2019, s. 230). Vidare belyser den akademiska debatten att företag använt sin position för att sälja lösningar som saknar tydlig förankring i nytta (Sadowski & Bendor, 2018). Tydligt i debatten är att social påverkan tidigare varit åtskild från teknisk utveckling, något som kommit att ändras på senare tid (Luque-Ayala & Marvin, 2015, s. 2110). Ovanstående underlag ämnar att skapa förståelse för omfånget av olika syner på den smarta staden, ett begrepp som diskuteras vidare i det teoretiska underlaget i avsnitt fyra.
2.3 Stockholms stad som aktör
Stockholms stad har uttryckt ambitionen för Stockholm att vara “världens smartaste stad”
(Stockholms stad, 2017, s. 9) vilket har varit en utgångspunkt för denna studie. Som Stockholms största kommun ligger det på denna aktör att representera en stor del av stadens invånares åsikter och viljor. Stockholms stad är en av landets största fastighetsägare och äger 60-70% av marken inom kommungränserna men även mycket mark och fastigheter utanför kommunens gränser (Ljungqvist, 2020). På detta vis har de möjlighet att påverka stadens utformning som markägare genom exploateringskontorets markanvisningar och genom stadsbyggnadskontorets uppdrag inom fysisk planering (Ljungqvist, 2020).
Utifrån att Stockholms stad är en stor organisation och att det är av intresse för studien att förstå kommunens synsätt både inom stadsplanering och digitala verktyg genomfördes två intervjuer med aktören. Det första intervjuobjektet var Kristina som arbetar som biträdande IT- direktör på stadsledningskontoret. Den rollen innebär god insyn, och givetvis ansvar, för den digitala utvecklingen inom Stockholms stad. Det andra intervjuobjektet från kommunens sida var Lukas som arbetar som innovationssamordnare på stadsbyggnadskontoret. Han sitter bland annat som samordnare på Senseable Stockholm Lab, ett projekt med bland annat Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) och Massachusetts Institute of Technology (MIT) som syftar till
8
att förstå hur artificiell intelligens och digitalisering kan användas som verktyg för hållbar stadsutveckling, alltså ett område nära kopplat till studiens syfte.
En utmaning med att ha Stockholms stad som aktör är bland annat dess komplexitet, där samma pengar som går till projekt om digital stadsutveckling också måste räcka till att täcka upp basala behov såsom äldrevård och förskola.
2.4 Spacemaker AI som aktör
Spacemaker AI är ett startup-företag som grundades år 2016 och som använder artificiell intelligens för att generera bättre beslutsunderlag tidigare i stadsplanerings- och byggprocesser.
Det är ett mjukvaruföretag som sticker ut genom att de har en arkitekt som medgrundare, något som inte anses vanligt inom branschen (Johansson, 2020). Idén med företaget kretsar kring problematiken med de komplexa processer en arkitekt måste bemöta i ett projekt och att det inte finns något bra verktyg som tar hänsyn till dessa. Utifrån detta omvandlades arkitektur, där det var möjligt, till algoritmer för att lättare kunna optimera och kontrollera processerna.
Företaget är baserat i Norge, där de har sitt huvudkontor, men har ett svenskt kontor med inhemsk försäljningsverksamhet samt en mängd samarbeten och projekt knutna till Stockholm.
Detta kombinerat med det faktum att Spacemaker AI på ett tydligt sätt kombinerar kompetens från digitala verktyg och stadsplanering gör aktören till ett viktigt kugghjul i kartläggningen av Stockholms utveckling som smart stad.
På Spacemaker AI intervjuades Maria som arbetar som Customer Success Manager på kontoret i Stockholm. Denna roll medför att respondenten har god insyn i produkten och hur den kommer att utvecklas vilket är aktuellt utifrån studiens syfte. Kombinationen mellan teknik och arkitektur stärks även av hennes bakgrund på ett större svenskt arkitektkontor, där hon arbetat med hur byggnaders information kan användas. På detta vis representerar aktören Spacemaker AI en intressant balans mellan digitala verktyg och stadsplanering.
Kombinationen av att företaget och forskningsområdet i stort är så pass nytt, samt att projektens ledtider är så pass långa, medför att det i dagsläget kan vara svårt att utvärdera företagets påverkan på staden.
2.5 AI Innovation of Sweden som aktör
AI Innovation of Sweden är ett nationellt center för applicerad forskning om artificiell intelligens som nyligen, år 2020, öppnade en AI-nod i Stockholm (AI Innovation of Sweden, n.d.). Genom att skapa en arena för samarbete mellan företag, offentlig sektor och akademin syftar organisationen till att utveckla och accelerera forskningen kring artificiell intelligens i Sverige och därigenom öka konkurrenskraften internationellt (AI Innovation of Sweden, n.d.).
Den redan nämnda aktören Stockholms stad är en av många samarbetspartners i organisationen och anknytningen till specifikt Stockholm blir än mer relevant i och med centrets nyöppnade samarbetsnod i Stockholm. Utan att ha en direkt koppling till stadsplanering representerar plattformen i studien arbetet med att utveckla de digitala verktygen och på så vis, indirekt påverka stadens utformning. Att förstå hur tekniken utvecklas är en viktig aspekt av kartläggningen och är av intresse då det nära sammanlänkas till den smarta staden och planeringen av denna.
Intervjuobjektet från denna aktör var Petra som är ansvarig för AI Innovation of Swedens Stockholms-nod. Respondenten har en bakgrund som politisk sekreterare och kommunikationschef i Stockholms stadshus med ansvar för bland annat exploateringsfrågor och har därmed varit i närkontakt med frågor inom stadsplanering. Denna kombination bidrar till att respondenten och aktören är högst relevanta med studiens syfte i åtanke.
9
Svårigheter med AI Innovation of Sweden som aktör påminner till viss del om de utmaningar som förknippas med Spacemaker AI, nämligen att de är en ny organisation som därigenom kan vara svår att utvärdera.
3. METOD
Studien tar avstamp i en intervju-baserad metod, vilket grundar sig i Kitchins (2015) erfarenheter kring forskning inom smart stad där han identifierar en avsaknad av denna typ av metod. Kitchin (2015, s. 134) påstår att text- och dokumentanalyser är frekvent förekommande inom forskningen av smarta städer och framhäver samtidigt bristen på fallstudie-baserad förståelse för städers lokala utveckling. Forskaren menar att en intervju-baserad metod kan bidra till en djupare förståelse för diskursen i den lokala kontext. Syftet och frågeställningarna utgår ifrån att undersöka vad aktörer i Stockholm anser vara relevant i utvecklingen av digitala verktyg i den smarta staden. Det är av intresse för studien att förstå den diskussionen som fortgår samt de tankegångar som finns bland aktörer i Stockholm. Semistrukturerade intervjuer skapar insikt i respondenternas egna synsätt och upplevelser, erfarenheter och inställning (Longhurst, 2010, s.105). Utifrån tudelningen av begreppet smart stad uppstår ett behov av att kunna ställa följdfrågor och följa intressanta utsvängningar av ämnet, något som den semistrukturerade intervjun bidrar med (Longhurst, 2010, s.103). Den metod Kitchin föreslår anser vi därför vara väl lämpad för att bäst kunna operationalisera studiens syfte.
Valet av en intervju-baserad metod kräver ett illustrativt urval för att kunna skapa förståelse (Valentine, 2005, s.112) för vilken riktning Stockholm tar som smart stad. Urvalet bestämdes utifrån de två centrala begreppen digitala verktyg och stadsplanering. I Figur 1 har tre aktörer identifierats i ett spektrum som representerar aktörernas utgångspunkt i deras arbete med begreppen. Detta i syfte att fånga upp olika förhållningssätt till arbetet inom digitalisering av stadsplaneringsprocessen. Aktörerna representerar även olika roller i form av kommun, nationell plattform samt företag. Genom att förstå gemensamma problem och aktörernas olika förutsättningar ämnar studien skapa en illustrativ bild av diskursen i Stockholm.
Figur 1. De intervjuade aktörerna placerade i spektrumet mellan Digitala verktyg och Stadsplanering.
I spektrumet placeras Stockholms stad närmast stadsplanering. Samtidigt intervjuades två respondenter inom kommunen med olika anknytning till stadsplanering och digitala verktyg.
Detta för att inkludera aktörens syn på båda begreppen i spektrumet. AI Innovation of Sweden representerar utvecklingen av digitala verktyg genom dess samordnande arbete inom artificiell intelligens. Vidare lämpar sig respondenten från organisationen väl utifrån sin erfarenhet inom stadsplanering. I dess arbete med både digitala verktyg och stadsplanering är Spacemaker AI en lämplig aktör att representera mitten av spektrumet. Respondenterna har kontaktas genom
10
nätverket som har skapats under studiens utförande, vilket kallas för “snowballing” (Valentine, 2005, s. 117).
En problematik med urvalsmetoden är att vissa aktörer som i tidigare studier av smarta städer ansetts centrala, inte finner plats på detta spektrum. Detta medför att dessa aktörer får mer av en passiv roll i studiens utformning. Utifrån studiens utformning i fråga om underfrågeställningen angående aktörer torde dessa ändå kunna identifieras med hjälp av aktörerna på spektrumet. Därmed anses detta urval skapa en illustrativ bild av diskursen om digitalisering av stadsplaneringsprocessen i Stockholm.
Studien ägde rum under de förutsättningar som covid-19-viruset medfört vilket fick som konsekvens att intervjuerna utfördes på distans genom olika videochatt-tjänster. Även om det rumsliga perspektivet kan vara viktigt menar Lo Iacono och kollegor (2016) att videochattar kan bidra med fördelar där intervjurespondenten själv får bestämma sin plats för intervjun.
Viktigt i formatet med semistrukturerad intervju är att skapa samförstånd vilket kan vara mer utmanande i digitalt format (Lo Iacono et al., 2016, s. 6-7). Då det aktuella ämnet för intervjuerna är tydligt kopplat till respondenternas arbete och intresseområden, upplevdes inte något problem med att skapa samförstånd. Att respondenterna videochattar dagligen, med de nya förutsättningarna i åtanke, tyder på att de är vana och införstådda i formatet. Detta innebär att de förstår hur de kan kommunicera genom mediet utan att förlora den sociala kontextuella informationen som är tydlig i en rumslig intervju, något som Lo Iacono och kollegor (2016) belyser som potentiellt problem.
4. TEORI
I den akademiska debatten framkommer det att begreppet smart stad är tudelat och saknar en tydlig definition (Luque-Ayala & Marvin, 2015). Genom att förstå olika delar av den splittrade akademiska debatten skapas i detta avsnitt ett ramverk för att analysera kartläggningen av de studerade aktörerna. Teorin delas in i tre delar enligt det som följer. Först presenteras en generell syn på begreppet i form av kritik mot stora teknikföretags inflytande. Denna del åtföljs av ett lokalt synsätt på den smarta staden där dessa två delar tillsammans representerar tudelningen av begreppet. Det sista avsnittet av det teoretiska ramverket behandlar den sociala aspekten där bland annat Mitchells (2003) teorier om medborgarengagemang kopplas samman med diskussionen om smarta städer. För att tydliggöra tudelningen ytterligare introduceras teoriavsnittet med Komninos (2008) tidiga definition av den smarta staden.
Ett av det tidigaste inläggen i debatten kring den smarta staden är Komninos (2008) bidrag där han lyfter begreppen intelligent stad och cyber-stad. En viktig faktor som skiljer den intelligenta staden från cyber-staden är att det, i den förstnämnda, finns befolknings-initiativ och en kollektiv intelligens (Komninos, 2008, s. 247-249). Intelligenta städer är inget nytt fenomen men intelligensen har idag en ny dimension av digital och artificiell intelligens samt digitala nätverk (Komninos, 2008, s.248). Komninos (2008, s. 248) förklarar att cyber-staden skiljer sig från den intelligenta staden genom att enbart fokusera på implementering av sensorer, digitalt nätverkande och hur människor interagerar med maskiner. Den intelligenta staden utgår istället från människans kapacitet och inblandning i stadens processer samt en blandning av kollektiv och digital intelligens. Komninos (2008, s. 259) lägger vikt vid att den digitala dimensionen inte går att sammanfoga med stadens fysiska dimension. Däremot representerar den digitala dimensionen stadens handlingar mellan olika sektorer där Komninos (2008, s. 258- 259) föreslår att det digitala ska ses som en kollaborativ representation av samhället.
En tydlig skillnad i begreppen är synen på vilka som har inflytande i beslutsprocesser i staden. Den intelligenta staden utgår från det invånarengagemang Luque-Ayala & Marvin
11
(2015, s. 2112) presenterar som ett bottom-up styrsätt. Bottom-up karaktäriseras av lösningar baserade på lokal efterfrågan i syfte att främja miljömässig och social hållbarhet. Motsatsen representeras i cyber-staden som ett centraliserat top-down styrsätt där en beslutsfattande elit utgår ifrån tillgång och prioriterar ekonomisk tillväxt samt utvecklingen av formella samhällsstrukturer (Luque-Ayala & Marvin, 2015, s. 2112).
I det teoretiska underlaget låter vi cyber-staden och top-down förklara en kritik mot stora företag utifrån ett generellt perspektiv av den smarta staden. Vidare låter vi den intelligenta staden och bottom-up representera den smarta staden utifrån ett lokalt, invånar-engagerande perspektiv.
4.1 Ett generellt perspektiv - en kritik mot stora teknikföretag
Det Komninos kallar cyber-stad kan jämföras med den definition av smart stad som stora teknikföretag såsom Cisco och IBM försöker förmedla (Sadowski & Bendor, 2018). Sadowski
& Bendor (2018, s. 542) belyser att dessa företag använder sin etablerade position för att skapa en så kallad sociotekniska imaginära avbildning (eng. socio-technical imaginary). Författarna menar att denna avbildning spelar en kritisk roll i den tekniska utvecklingen (Sadowski &
Bendor, 2018). Sadowski & Bendor (2018) menar att företagets version av smarta städer är djupt etablerad i samhället, där bland annat IBM och Cisco har stöttat ett flertal städer med sina tekniska lösningar. Lösningar som enligt författarna ofta saknar teoretisk grund och påvisad förbättring (Sadowski & Bendor, 2018). Det slutgiltiga målet för företagen är att, utifrån tekniska lösningar av deras teorier om smarta städer, kunna skapa produkter som går att sälja (Sadowski & Bendor, 2018). Marknaden för smarta städer och lösningar är stor och värderas från 100 miljarder (Townsend, 2013, kap. 1) till en triljon dollar (Sadowski & Bendor, 2018, s.
545). Företagen i centrum (Sadowski & Bendor, 2018, s. 552) medför en top-down syn på den smarta staden (Luque-Ayala & Marvin, 2015, s. 2112).
Sadowski & Bendor (2018, s. 557) uppmanar i artikeln till att skapa kontra-narrativ för att omvärdera eller analysera den imaginära avbildning som målas upp av företag. Akademiska teorier tenderar att antingen stödja bottom-up strukturer (Roche, 2014, s. 705-706) eller kritisera de top-down strukturer som generellt sett visat begränsad påverkan på stadens utformning (March & Ribera-Fumaz, 2019, s. 230). Trots detta menade Hollands år 2015 (s. 70) att det inte fanns någon smart stad-modell som inte utgick från ett företagsperspektiv. För att förstå hur alternativa smart stad-modeller tar form fördjupas det lokala perspektivet nedan.
4.2 Ett lokalt perspektiv - den smarta staden formas nu
Redaktörerna av ”Cambridge Journal of Regions, Economy and Society” (2015) efterfrågar en revidering av synen på den smarta staden. I tidskriften bidrar flertalet forskare (Hollands, 2015;
Shelton et al., 2015; Kitchin, 2015) med att belysa en ny syn på smarta städer. De menar att samtida smart stad-projekt formar städerna individuellt vilket medför att teorier och kritik som baseras på det generella konceptet av den smarta staden inte är överförbara i dagens städer (Kitchin, 2015; Shelton et al., 2015). Det generella perspektivet blir således svårt för beslutsfattare att relatera till (Kitchin, 2015, s.134) och utifrån detta föreslår Hollands (2015) istället en metod som undersöker småskaliga bottom-up projekt för att förstå vad som utgör en smart stad.
Ovanstående resonemang går i linje med bland annat Karvonen med kollegor (2019) som menar att ny forskning inom smarta städer snarare fokuserar på processerna som sker i städerna istället för att enbart kritisera det generella konceptet av den smarta staden. Vi väljer att förstå Karvonen med kollegors (2019) akademiska bidrag som ett sätt att förstå samtida projekt som del av Komninos intelligenta stad, baserat på att centrala resonemang överensstämmer med
12
begreppet. Exempelvis menar Karvonen med kollegor (2019, s. 2) att innovation i städer inte enbart är teknisk utan beror på dess kontext vilket implicerar att den digitala dimensionen inte är sammanfogad med den fysiska staden. Digitalisering av staden har ändrat dess utveckling och slutprodukten av denna är beroende av stadens lokala kontext (Karvonen et al., 2019). För att djupare gå in i det lokala perspektivet belyses nedan två sätt att förstå dagens smarta städer.
Haarstad & Wathne (2019, s. 103-104) hävdar att den smarta staden formas av lokala material och resurser som staden besitter. Smart stad-projekt anordnas i samråd mellan lokala aktörer där dessa behöver ha liknande agendor för att gemensamt kunna delta i projekten. Detta skapar ett behov för ett gemensamt ramverk som samtliga inblandade aktörer kan acceptera och utgå från (Haarstad & Wathne, 2019, s. 104). Författarna förklarar att de nya projekten kan upplösa gamla maktstrukturer och skapa nya samarbeten mellan aktörer, som har eller skapar liknande agendor (Haarstad & Wathne, 2019, s. 104-105). Ett nytt forum för samarbeten kan bildas och som konsekvens ändra förhållandet mellan olika aktörer. Därmed belyser författarna vikten av att förstå vilka aktörer som definierar den lokala utveckling samt hur ett smart stad- projekt påverkar aktörsrelationer och intressen i staden.
Även de stora teknikföretagen behöver skräddarsy sin strategi för att bemöta behoven av andra aktörer i olika städer. Detta visar Sadowski & Bendor (2018, s. 544-545) genom ett exempel där Cisco hade ett starkt inflytande i Barcelona fram tills då en ny borgmästare trädde fram och rev upp samarbetet i syfte att istället stärka lokala plattformar. Detta knyter an till Komninos resonemang som lyfter fram engagemang och innovationer genom samarbeten mellan olika samhällsgrupper som centrala aspekter av den intelligenta staden. March &
Ribera-Fumaz (2019, s. 230) menar att ett skifte har skett från top-down till bottom-up dels på grund av ett begränsat genomslag av top-down strukturer men även på grund av ny teknologisk infrastruktur och nya styrsätt som möjliggör en medborgarcentrerad struktur. Forskarna påstår också att flertalet smarta städer, länder och internationella organ stödjer bottom-up strukturen.
Däremot problematiserar March & Ribera-Fumaz (2019, s. 239) borgmästarens tillvägagångssätt där de, trots den medborgarcentrerade strukturen, menar att lösningar och projekt i Barcelona är för tekniskt beroende. Tekniken borde användas som ett verktyg för social förändring (March & Ribera-Fumaz, 2019, s. 239) då tekniken i sig inte kan lösa sociala problem i en stad (Hollands, 2015, s. 74). För att förstå förhållandet invånarna har till staden väljer vi att bemöta ett socialt perspektiv till den smarta staden nedan.
4.3 Ett socialt perspektiv - invånarna i centrum
Som det lokala perspektivet belyser ovan är den sociala beståndsdelen central i utformningen av den smarta staden. För att bemöta det sociala perspektivet i en stad appliceras Don Mitchells (2003) teorier ur boken “The Right to the City”. Även om författaren inte direkt bemöter den smarta staden som koncept kopplas i denna studie det sociala perspektivet av den traditionella staden med tidigare nämnd forskning om smart stad.
Mitchell (2003) nyanserar den sociala aspekten genom att diskutera offentliga urbana platser i en stad och lyfter därigenom varför de är av vikt samt vem eller vilka som har rätt till dessa platser. Offentliga urbana platser är centrala inom stadsplanering och att analysera de olika aktörernas attityder utifrån liknande frågeställningar blir således av stor vikt. Mitchell (2003, s. 17) tar avstamp i att en stad är något pågående som alla invånare delar och skapar tillsammans, vilket resulterar i att olika grupper av människor måste få möjlighet att delta i denna process. Detta kan på ett naturligt sätt sammanlänkas med bland annat Komninos resonemang kring samarbeten mellan olika samhällsgrupper som centralt i utvecklingen av intelligenta städer. Även Hollands (2015, s. 63) beskriver vikten av att stimulera engagemang
13
och göra det möjligt för invånare att lösa komplexa urbana utmaningar för att uppnå en smart stad bortom de stora företagens definitioner.
Utifrån den stora andelen privat ägande och att offentlighet under lång tid kan anses exkluderande finns stora utmaningar med att skapa en inkluderande offentlig sfär (Mitchell, 2003, s. 35). I skapandet av denna sfär är det av yttersta vikt att reflektera över vilka specifika processer som ingår och vilka som har makten att bestämma hur den skall användas (Mitchell, 2003, s. 35). Många initiativ till smarta städer utgår enbart från rätten för invånare att använda sig av teknologi snarare än att utforma smarta initiativ där invånarna är delaktiga i processen (Hollands, 2015, s. 62). Utifrån ovanstående resonemang blir begrepp såsom top-down och bottom-up åter aktuella.
Offentliga urbana platser är en representation av offentligt ägande och åtagande där offentligheten i sig är ett av de stora värdena och något som bör ses som en gemensam rätt till staden (Mitchell, 2003, s. 137). Huruvida interaktion inom dessa platser är effektiva i fråga om att nå ut och påverka den offentliga diskursen beror på det bakomliggande syftet med platsen.
Longan (2000, refererad i Mitchell 2003, s. 35) upptäckte att effektiviteten ökade när det fanns ett bakomliggande behov eller problem att slutas kring. På detta vis blir offentliga platser välfungerande utifrån ett behov snarare än själva möjligheten att nå ut, vilket återigen pekar på vikten av det lokala kunnandet över stora företags mer generaliserande tekniska lösningar.
Mitchell (2003, s. 143) menar vidare att offentliga platser är offentliga då de en gång fysiskt ockuperats och genom det gjorts offentliga. Möjligheten att på detta vis skapa offentliga platser minskar kontinuerligt i takt med att övervakning och andra kontrollerande insatser implementeras (Mitchell, 2003, s. 143), i linje med det Komninos kallar cyber-stad. Detta är något som leder till vad Mitchell (2003, s. 143) kallar öppna platser snarare än offentliga platser där fler och fler platser skapas för invånare, istället för av invånare. Denna trend leder till att smarta städer ger möjlighet för invånare att konsumera och använda de tekniska lösningarna, men inte att vara med och forma dem i någon större utsträckning (Hollands, 2015, s. 73).
Smarthet för invånaren blir då reducerat till att anpassa sig till den konstanta urbana teknologiska utvecklingen (Hollands, 2015, s. 73).
5. EMPIRISK ANALYS
Den empiriska analysen är uppdelad i fem delar som belyser de centrala faktorerna som identifierats i studien och besvarar således den första underfrågeställningen. De identifierade faktorerna är: syn på teknik, data, samverkan, utbildning samt invånare. Faktorerna var centrala teman som samtliga intervjuer berörde och i analysen av dessa faktorer identifieras de ytterligare aktuella aktörer. Utöver de intervjuade aktörerna identifieras även myndigheter, universitet, stora teknikföretag och invånare. Genom att analysera faktorerna och aktörerna skapas förståelse för den riktning Stockholm tar som smart stad.
5.1 Syn på teknik och den smarta staden
Med utgångspunkt i smart stad-begreppets tudelning är det av intresse att förstå de intervjuade aktörernas syn och förhållningssätt till begreppet och teknikens roll i utformningen av staden.
Att ha liknande syn på den smarta staden och tekniken som implementeras anses tyda på att aktörer har det Haarstad & Wathne (2019) kallar för liknande agendor och är därmed en grundförutsättning för att aktörer ska kunna samarbeta. Synen på teknik ger även en indikator på vilken riktning implementeringen av de nya digitala verktygen tar i fråga om det tudelade begreppet. Under intervjuerna framkommer att aktörerna har olika definitioner på den smarta
14
staden men att alla väljer att se digitala verktyg som en ytterligare dimension av staden, vilket går i likhet med Komninos (2008) resonemang kring begreppet intelligent stad.
Stockholms stad anser att en smart stad använder digitala verktyg som möjliggör att människor ska kunna leva på ett hållbart sätt. Representanterna identifierar och är kritiska till att företag använder begreppet för att sälja tjänster och menar istället att tjänsterna måste tillföra nytta till staden. Kristina hänvisar till Stockholms stads strategi för att bli en “smart och uppkopplad stad”, där den digitala infrastrukturen ligger i fokus och att stadens invånare och verksamheter gynnas av att staden tillvaratar digitaliseringens möjligheter. Båda respondenterna ser att IoT§-lösningar och sensorer är centralt i det smarta stadsrummet och integritetsfrågan är något Stockholms stad lyfter som viktig i arbetet med den sociala hållbarheten.
5.1.1 Transparens kan bidra till ett bottom-up synsätt
Respondenten från stadsbyggnadskontoret ser tekniken som ett verktyg som bland annat kan öka transparensen i viktiga processer och belyser samtidigt vikten av att hitta indikatorer som skapar konsensus för att konkretisera dessa processer. Däremot är en utmaning med tekniken att indikatorerna enbart kan medföra svartvita svar och inte har utrymme för nyans. Denna utmaning anser Lukas vara positiv då det framhäver behovet av transparens och ser därigenom att arkitektens traditionella uppgift av att skapa en samlad bild för hur staden ska utvecklas, bör bli mer transparent. Under intervjun framkommer en försiktighet till full övervakning och frågor kring integritet och de etiska aspekterna lyfts flertalet gånger. Enligt respondenten beror transparensen på vem som sköter tekniken, där Stockholms stad är en organisation som enligt lagstiftning bör vara transparenta.
Likt Lukas anser Maria att transparens är viktigt och belyser det genom Spacemaker AIs produkt. Hon förklarar att genom att verktyget tar flera expertisområden i beaktning samtidigt, såsom buller och ljusinsläpp, behöver man inte förlita sig på enskilda experter utan kan istället utveckla iterativt. Att inte enbart experter kan sätta sig in i processen anser Spacemaker AI vara en typ av demokratisering. Från Stockholms stad och stadsbyggnadskontorets sida har dock en viss skepsis identifierats hos en yrkesgrupp där likande digitala verktyg introducerats. I slutändan menar Spacemaker AI att dessa verktyg genom transparens skapar ett värde för stadens invånare.
Maria menar att begreppet smart stad används olika beroende på applicering, och att dessa appliceringar uppfyller olika syften. Spacemaker AI bidrar med att göra staden smartare genom att kunna ta in information vid tidiga skeden av stadsplanering. Företagets syn och produkt har ändrats från att artificiell intelligens har skapat färdiga lösningar till att istället skapa ett beslutsunderlag som stöd i byggnadsprocessen, där människan fattar besluten.
Utifrån ovanstående resonemang framgår det att Spacemaker AI har liknande inställning som Stockholms stad i fråga om transparens inom stadsplanering. Enligt Haarstad & Wathne (2019) är denna samstämmighet en bra grogrund för ett nytt samarbete vilket kan tolkas som att Spacemaker AI har möjlighet att stärka sina band med kommunen och därigenom kunna få mer inflytande i stadens utformning. Spacemaker AI påvisar ett bottom-up synsätt där människan fattar alla beslut och där det digitala verktyget ska tillgängliggöra expertiskunskap för flera. Detta exempel skulle kunna vara en indikation på en ny sorts företagsretorik som skiljer sig från den teknikcentrerade retorik Sadowski & Bendor (2018) presenterar att stora
§ Det engelska uttrycket "Internet of Things", ofta förkortat till "IoT", hänvisar till trenden av enheter med sensorer som är uppkopplade till internet genom att dela information och kommunicera med varandra. Läs mer på: https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/sakernas-internet
15
teknikföretag har. Om så är fallet skulle företagen bidra med ett bottom-up synsätt på stadsplanering i Stockholm.
Bottom-up perspektivet lyser starkt även i AI Innovation of Swedens syn på den smarta staden då plattformens respondent anser att stadens viktigaste resurs är stadens invånare. För att ta del av denna resurs bör en smart stad hitta sätt att engagera stadens invånare i stadens processer, något som de nya digitala verktygen bör bidra med. Petra belyser att det är viktigt att ha en fungerande digital infrastruktur för att möjliggöra engagemang men att det inte per automatik gör staden smart. Hon är optimistisk till digitala lösningar men menar samtidigt att artificiell intelligens inte kommer fatta enfaldiga beslut i framtiden utan göra det på ett transparent och förutsägbart sätt.
5.2 Data
I diskussionen om användningen av digitala verktyg framkommer det att data är en central faktor som i dagsläget skapar utmaningar för att möjliggöra implementering av verktygen.
Diskussionen är centrerad kring vilken data som är väsentlig i utvecklingen av den smarta staden samt att denna ska vara tillgänglig och tillförlitlig.
5.2.1 Tillgänglighet och tillförlitlighet
Respondenten från AI Innovation of Sweden menar att förståelse för vilken data som är värdefull är av största vikt innan Stockholm kan börja använda artificiell intelligens inom stadsplanering. För att förstå vilken data som är användbar för att få digitala verktyg att fungera i den smarta staden hänvisar Petra till processindustrin som inspiration. Hon menar att industrin kan inspirera i områden som exempelvis hur data samlas in, vilken data som är viktig, hur den tillämpas samt vilka etiska aspekter i form av ojämlikhet och ojämställdhet som behöver tas i beaktning. Samtidigt lyfter Spacemaker AI ett annat perspektiv på industri kopplat till data där kvalitetssäkring kommer upp som viktigt. Genom att lyfta Google, ett företag som samlar in stora mängder information, problematiseras industrins roll då det är oklart hur denna data ska hanteras i riktlinjerna till stadsbyggnadsprocessen, där kvalitetssäkrad data är central.
Spacemaker AI efterfrågar användbar och tillgänglig data och menar att synen på datahantering behöver ändras. Detta behöver enligt respondenten ske både på nationell nivå samt på kommunal nivå där samarbeten och delning över dessa gränser är av stor vikt. Här kommer myndigheternas roll in som central, inte enbart för att Lantmäteriet besitter stora mängder data som Spacemaker AI köper och använder men också för att Stockholms stad lägger ansvaret för att underlätta delningsarbetet av data på just myndigheterna. Respondenten från stadsbyggnadskontoret menar att det ligger på de statliga myndigheterna att samordna kommuner för att hitta processer kring delad data som fungerar, exempelvis genom att utlysa medel för samverkan över kommungränserna.
5.2.2 Datat och makten
Det empiriska materialet pekar på att myndigheterna och kommunerna förväntas ta ett ansvar som ersätter det som Sadowski & Bendor (2018) pekar på att företagen ofta innehar.
Respondenterna från Stockholms stad lyfter att den som är i besittning av data är den som besitter makten och menar då att offentliga organisationer behöver ta större äganderätt över sin data. Stockholms stad arbetar för att väva in datainsamling i sin infrastruktur samt avtalsstruktur inom olika samarbeten, med syfte att på sikt även kunna bli dataleverantör, dela data och göra den öppen för de som vill utveckla staden. Här uppkommer dock en ekonomisk motsättning där kommunen får uteblivna intäkter från försäljning av data samtidigt som utgiften som data- distributör ökar, vilket bekymrar den biträdande IT-direktören på Stockholms stad. Vidare
16
framkommer det att Stockholms stad redan besitter mycket data inom kommunen men där det finns problem och utmaningar i fråga om att dela data mellan kommuner eller andra aktörer.
Här lyfter Lukas samarbetet med MIT där delning av data är ett bekymmer då det inte finns rutiner för att klassificera information för delning.
Tydligt i utmaningarna kring data är att inhemsk kompetens är grundläggande, då de intervjuade aktörerna visar skepsis mot både stora företags intressen och deras data. Den ena respondenten från Stockholms stad lyfter en problematik med företags strävan efter enbart ekonomisk vinning. Som motexempel till företagen menar han att samarbeten med universiteten kan vara av högre intresse för kommunen då de till grunden har liknande agenda, nämligen att på något vis skapa nytta för invånarna. Denna typ av resonemang går i enlighet med Haarstad & Wathne (2019) att liknande agendor är viktigt för att samarbeten ska ske.
Resonemanget pekar även på att de intervjuade aktörerna inte återspeglar de stora teknikföretagens imaginära avbildning som Sadowski & Bendor (2018) presenterar, där ett flertal intervjurespondenter identifierar och kritiserar deras retorik kring den smarta staden.
Utifrån det empiriska materialet identifieras stora teknikföretag som viktig aktör trots att de i denna studie får en något svävande roll. Denna roll beror sannolikt på att de inte identifierades som aktör inför studien och på så sätt enbart representeras indirekt i det empiriska materialet. Detta riskerar att leda till en uppmålning av stora teknikföretag utan nämnvärt inflytande av slutprodukten av den smarta staden. Vi upplever en avsaknad av mer konkret empiriskt material för att ingående förstå denna aktör och hur de förhåller sig till andra aktörer samt till sin roll som formare av staden. Trots avsaknaden av underlag från stora teknikföretag går det i de intervjuade aktörernas förhållningssätt till stora teknikföretag att se en kritik mot dessa företags datahantering.
5.3 Samverkan
I det teoretiska underlaget lyfts vikten av att ett lokalt perspektiv behöver antas. Likt det Karvonen med kollegor (2019) föreslår studeras i studien de processerna som sker i Stockholm. I dessa processer är samverkan viktigt och är något som redan lyfts i den empiriska analysen. Begreppet är något som har varit centralt under samtliga intervjuer. Respondenterna ser att samverkan är viktigt i utvecklingen av den smarta staden och identifierar bland annat myndigheterna som en aktör som har ansvar i denna fråga. Nedan presenteras först myndigheternas och andra aktörers roll kopplat till begreppet samverkan för att sedan koppla detta till politik och lokal kunskap.
5.3.1 Myndigheternas roll
Ur det empiriska underlaget utkristalliserar sig en tydlig roll som de intervjuade aktörerna förväntar sig att myndigheterna ska bidra med. Rollen i fråga är att myndigheterna ska skapa förutsättningar för samordning, samarbete och samverkan. Två tydliga aspekter av detta framkommer där den ena berör lagstiftning och styrning och den andra snarare berör incitament.
Dessa två aspekter gestaltas i denna studie av, utifrån det empiriska underlaget, de två myndigheterna Lantmäteriet och Vinnova.
Stockholms stad förklarar att Lantmäteriets roll bland annat är att lagstifta och skapa en nationell kontext i frågor om samordning, exempelvis i syfte att lättare kunna lära av varandra.
Som exempel lyfts att Lantmäteriet lagstiftar samrådsprocessen men även att de måste tolka EU-lagstiftning för att applicera den som svensk lagstiftning. Den nationella kontexten handlar bland annat om att överbrygga det kommunala självstyret och samordna data för att skapa jämförbarhet mellan olika kommuners projekt, något som Lantmäteriet tillsammans med bland annat myndigheten för digital förvaltning ansvarar för. Slutprodukten ses från Stockholms stads
17
sida som ett ramverk för att dela data med andra aktörer på ett effektivt sätt, men de anser samtidigt att myndigheternas arbete för samordning inte är tillräckligt.
Den andra aspekten, som berör incitament för samordning, kretsar till stor del kring olika finansiella medel. Stockholms stad menar att Vinnova genom extern finansiering kan ge mer kraft i olika projekt. Utöver intressanta forskningsområden och upparbetade relationer framkommer extern finansiering som en grogrund för nya samarbeten.
5.3.2 De intervjuade aktörerna och samverkan
Ett samarbete som under intervjuerna lyfts fram är mellan Stockholms stad och AI Innovation of Sweden. Stockholms stad har nyligen, år 2020, blivit samarbetspartner med AI-noden där de uttrycker sig positivt inför detta och ser många möjligheter i potentiella samarbeten. AI Innovation of Sweden uttrycker sig också förhoppningsfullt och positivt till samarbetet men upplever sig sakna en samordnare för artificiell intelligens från kommunens sida som skulle arbeta mot organisationen. Detta resulterar i att AI Innovation of Sweden upplever en avsaknad av initiativ till samverkan från kommunens sida, inte på grund av bristande inställning utan snarare på grund av knappa resurser.
I exemplet ovan skulle extern finansiering genom exempelvis Vinnova möjliggöra starkare samarbete. Samarbetet skulle då förankra aktörernas roller och enligt Haarstad & Wathne (2019) ta vara på den lokala kontexten i partnerskap för en smart stad genom att skapa ett gemensamt ramverk för samverkan. Inställningarna hos aktörerna är liknande vilket gör att beståndsdelarna för samverkan finns, men för att ett tydligt samarbete ska ske behöver kommunen omfördela resurser till samarbetet. Faktorn samverkan knyter nära an till bland annat Komninos (2008) resonemang angående samarbeten mellan olika samhällsgrupper som centralt för en intelligent stad. Utifrån detta perspektiv blir AI Innovation of Swedens roll som samordnare än mer central och ett välfungerande samarbete med Stockholms stad, en aktör som är tänkt att representera samtliga olika samhällsgrupper, blir därför av stor vikt.
Begreppet samarbete är också nära sammanlänkat med Spacemaker AI.
Intervjurespondenten från företaget anser att verktyget som Spacemaker AI producerar är ett samarbetsverktyg. Istället för att arbeta med enstaka experter en åt gången möjliggör verktyget ett iterativt arbetssätt där alla aspekter går att ta hänsyn till samtidigt. Företaget menar att verktyget kan visualisera komplicerade värden för att visa exempelvis på hur samverkan kan utforma projekt. Att Spacemaker AIs produkt utformas för att underlätta samarbete kan också tolkas vara en indikator på att samverkan och samskapande ges större utrymme i kommande stadsplanering av Stockholm.
5.3.3 Politik och lokal kunskap
Den yttersta makten för styrning av dessa samarbeten och att styra den tekniska utvecklingen i stort vilar, enligt Stockholms stad, på politiker. EU är aktiva kring att besluta om lagstiftning kring de nya digitala verktygen och där anser kommunen att det är viktigt för Stockholms stad, som offentlig myndighet, att få en fot med i spelet. Petra, från AI Innovation of Sweden, nyanserar bilden av politiker som beslutsfattare och makthavare kring frågor rörande stadsplanering. Hon lyfter problematik kring den politiska strukturen där frågor såsom stadsplanering ligger centralt, något som resulterar i att lokalpolitiker kan bli överkörda från sina partikollegor, trots att de kanske har bättre lokal kunskap som skulle vara av vikt vid stadsplanering.
Lokal kunskap och kompetens lyfts också av Stockholms stad som en stor utmaning i olika samarbeten för att utveckla staden, både när det kommer till kompetens inom kommunen men också hos deras leverantörer. Det blir problematiskt om det enbart är de stora teknikföretagen
18
som besitter kompetens då detta, enligt Stockholms stad, medför ett betydande maktförhållande i leverantörernas fördel. Å andra sidan påpekas att företagen behöver kunder och är därför intresserade av att lära sig av stora kommuner, vilket enligt Kristina skapar en terrorbalans.
Terrorbalansen visar på det komplicerade förhållandet mellan kommunen och stora teknikföretag vars maktförhållande ännu ej är format. Om det är så att myndigheterna inte uppfyller rollen av att samordna finns det utrymme för stora teknikföretag att anta den positionen. Utifrån ett scenario där de stora teknikföretagen producerar tillförlitlig data kan aktören få stort inflytande i stadens utformning och fylla en del av den roll som myndigheterna förväntas ta. Detta bygger även på att beslutsfattare i kommunen väljer att följa top-down perspektivet som de stora teknikföretagen, enligt det teoretiska underlaget, utgår från. En kommentar från Stockholms stad är att EU är aktiva kring lagstiftning i dessa frågor vilket kan resultera i att stora teknikföretags möjliga inflytande kan begränsas. Om de stora teknikföretagen inte skapar tillit hos kommunen och begränsas av vidare lagstiftning kan företagens uppmålade maktpositionen inte behållas. Möjligtvis kan Spacemaker AIs bottom-up perspektiv och samstämmigheten mellan kommunen och företagets respondent visa på en nya roll företag kan ta. Detta kan antingen tolkas som att företaget är relativt ungt och har lättare att vara visionära kring bottom-up strukturer jämfört med stora teknikföretag, eller att företagets position leder till en syn på teknik som överensstämmer med samtida värderingar kring stadens utveckling.
5.4 Utbildning
Stockholms stads representanter ser fortfarande att stora teknikföretag har mer kunskap om stadens invånare och om den smarta stadens möjligheter än vad de själva har. Tillsammans med att stora teknikföretag inte är tillförlitliga i fråga om den centrala faktorn data framkommer i det empiriska materialet ett högt förtroende till utbildning och universiteten. Utbildning blir därmed den fjärde identifierade centrala faktorn som kommer att redogöras för nedan. En identifierad aktör som har stark koppling till utbildning är just universiteten som genom sin roll som utbildare och samarbetspartner ges stort inflytande i den smarta staden.
5.4.1 Kompetens och utbildning
Med kompetensbristen som bakgrund som en av de stora utmaningarna med arbetet kring de nya digitala verktyg, nämns utbildning som viktig faktor av flera respondenter. Stockholms stad menar rent krasst att fler måste läsa dessa ämnen på universitetet och lägger över stort ansvar på studenter och forskare i det fortsatta arbetet med nya digitala verktyg. Även utbildningsväsendet i form av lärare, lärarhögskolor och skolor får en viktig roll som inspiratör och utbildare. Universitet som ansvarsroll framhävs även av AI Innovation of Sweden som menar att det är denna aktör som ska inspirera och väcka intresse för de nya möjligheter en viss teknik medför.
Stockholms stad har nära samverkan med universiteten i syfte att hitta expertis och kunskap där det främst är universiteten i Stockholm, KTH och Stockholms universitet, som blir av intresse. Kristina från Stockholms stad förklarar att de bland annat samutvecklar projekt i direkta samarbeten med KTH som exempelvis Open Lab och Digital Demo Stockholm.
Ytterligare ett sådant samarbete, om än ej lika lokalt då MIT är involverade, är Senseable Stockholm Lab där Lukas är samordnare. I detta samarbete skapas projekt utifrån stadens behov men även med de akademiska institutionernas nytta i åtanke. MIT nämns också av Spacemaker AI som menar att de har förhållandevis hög involvering inom universitet i syfte att hålla sig uppdaterade kring forskning om maskininlärning och artificiell intelligens.
19
5.4.2 Universitet och makten
Utifrån det empiriska underlaget är det tydligt att MIT, ett utomstående forskningsorgan, får stort inflytande och kan tolkas agera det som Sadowski & Bendor (2018) kallar för visionär ledare. Utan att vara lokalt förankrad är MIT som institution del av ett tätt sammanknutet forskningsarbete med Stockholms stad och även med Spacemaker AI. Med detta i åtanke går det att ha två synsätt på forskningsinstitutet utifrån det lokala perspektivet. Å ena sidan kan MIT:s inblandning förstås som en maktposition i den lokala utvecklingen av Stockholm där en utomstående aktör använder Stockholm och andra städer för forskning. Utöver samarbeten finns det ingen lokal förankring som målas upp som viktigt i bottom-up synsättet, vilket kan komplicera förhållandet. Å andra sidan går det att se att den lokala kunskapen stärks med hjälp av forskningsarbetet som sker i Stockholm. Utifrån detta blir forskningssamarbetet en lokal resurs som hjälper staden utvecklas och förväntas bidra till fler samarbeten eller projekt.
Haarstad & Wathne (2019) påpekar att gamla maktstrukturer reformeras i de nya samarbetsramverken vilket gör att de nya konstellationerna är viktiga att studera. Trots att MIT inte nödvändigtvis vill sälja in en teknikoptimistisk bild på samma sätt som företagen Sadowski
& Bendor (2018) uppmålar, kan det vara värt att notera mängden inflytande en extern aktör får i utvecklingen av den smarta staden. Om en och samma aktör får en alltför stor roll riskerar det att resultera i en enformig syn på den komplexa smarta staden, något som skulle ta bort makten från invånarna som skapare av staden och leda mot ett tydligare top-down synsätt.
Temat utbildning berörs av Stockholms stad också som en typ av rättvisa. För att alla ska kunna ta del av och vara aktiva i digitaliseringens utveckling och möjligheter krävs en utbredd kunskap kring ämnet. Här blir folkbildning i stort en intressant faktor, där bibliotek nämns som ett exempel.
Resonemanget angående utbildning kopplat till digitalisering som en typ av rättvisa kan nära sammanlänkas med de argument Mitchell (2003) för kring vem som har rätt till att delta i stadens offentliga urbana platser. När digitala verktyg i högre grad används vid planering (och i implementeringen) av den smarta staden krävs det att alla ska få möjlighet att förstå hur tekniken fungerar och påverkar utformning såväl som upplevelse av staden. Med utgångspunkt i Mitchells (2003) perspektiv att en stad är något pågående som invånarna skapar tillsammans blir Stockholms stads argumentation om en bredare utbildning, eller folkbildning, kring digitalisering än mer centralt. Kunskapsbrist riskerar resultera i att vissa folkgrupper blir åsidosatta och inte får möjlighet att vare sig involveras eller engagera sig i stadens utformning och utveckling. Från stadsbyggnadskontoret lyfts även att digitalisering i sig möjliggör en typ av ny rättvisa där det, förutsatt att kunskapen väl är på plats, finns stora möjligheter till att föra en bättre och mer inkluderande medborgardialog. Resonemanget går här i linje med det March
& Ribera-Fumaz (2019) kommenterar kring ny teknologi som möjliggör bottom-up, invånarcentrerade, strukturer.
5.5 Invånarna som central faktor och aktör
En fråga som genomsyrar samtliga intervjuer och därigenom identifieras både som faktor och aktör är stadens invånare. Stadens invånare är de som i slutändan blir påverkade av implementeringen av de digitala verktygen vilket samtliga intervjurespondenter lyfter fram.
Invånarna lyfts även fram som centrala i det teoretiska underlag av bland annat Hollands (2015) och Mitchell (2003). I den sista delen av den empiriska analysen analyseras de intervjuade aktörernas syn på stadens invånares roll.
20
5.5.1 Aktörernas syn på invånarnas roll
Respondenterna från Stockholms stad anser att invånare måste få vara delaktiga i fråga om att lämna synpunkter på stadsutvecklingen och samtidigt kunna förstå konsekvenserna av de beslut som fattas. Rent konkret är involvering av medborgare, i dessa processor, beslutade på juridisk nivå. Det är nämligen lagstadgat att exploatering av ett område inte får ske utan samråd med medborgarna, förklarar Kristina från Stockholms stad. Utöver denna lagstadgade skyldighet menar hon även att det finns en stor trend inom offentlig sektor att involvera de som berörs av ett system även i utvecklingsprocesserna.
Från stadsbyggnadskontorets perspektiv involveras invånare främst på två sätt. Det ena är det något mer passiva sättet där man tittar på hur människor använder staden utan att föra någon typ av konversation med dem. Där tar man hjälp av teknik för att kartlägga människors beteenden och det blir därför av vikt att se till att man har deras tillåtelse att göra det. Det andra sättet är att direkt föra en dialog med medborgarna, något som respondenten menar att Stockholms stad är vana vid och kan bli ännu bättre på genom användningen av digitala verktyg.
På samma sätt som kommunen lyfter denna faktor, poängterar även Spacemaker AI medborgardialogen som central när det kommer till den fortsatta utvecklingen av stadsplanering.
Respondenten från AI Innovation of Sweden ser medborgarna som en stads bästa resurs och en stad kan anses smart först när denna resurs tas tillvara på. Detta tycker respondenten inte att Stockholms stad eller någon annan kommun riktigt lyckas med även om hon framhäver att kommunen exempelvis börjar bjuda in till samråd i tidigare skeden. Något som ofta varit förekommande är att främst nejsägare engagerat sig i den lagstadgade samrådsprocessen, något som skapar obalans vid beslutsfattande. Här menar respondenten att staden skulle behöva hitta nya hållbara sätt för att alla ska engagera sig.
Avsaknaden av att engagera alla får som resultat att digitala verktyg enbart har möjlighet att bli ganska bra. I intervjun med AI Innovation of Sweden framkommer det att en del av svårigheten ligger i de gamla värdehierarkierna med medborgare i botten och borgmästare överst. Digitalisering skapar en möjlighet att tillsammans skapa värdenätverk där alla medborgare har en plats för att både få och ge maximal nytta. Vidare framkommer det att offentlig förvaltning, som ett resultat av ovanstående resonemang, skulle behöva förnya hela sin roll från att vara förvaltande till att bli mer utvecklande och där medborgarna utgör en enorm möjlighet och resurs. Offentlig sektor behöver enligt AI Innovation of Sweden öka samverkan och samskapande med medborgarna, något som förhoppningsvis enbart är en tidsfråga.
5.5.2 Vad innebär detta för riktningen av Stockholm som smart stad?
Baserat på det empiriska underlaget ser det vid en första anblick ut som att de olika intervjuade aktörerna har en gemensam syn på invånarnas roll i den fortsatta digitala planeringen av städer.
Det teoretiska underlaget fångar dock upp särskiljande nyanser hos vissa aktörer som kan anses vara av intresse i synen på smarta städer och planering av dessa. En skillnad mellan främst Stockholms stad och AI Innovation of Sweden är att båda respondenterna från kommunens sida lägger stor vikt vid termen involvering av invånare medan det på motsvarande sätt under intervjun med AI Innovation of Sweden istället läggs vikt vid engagemang. Begreppen är givetvis närbesläktade men går också att tolka som en förlängning av skillnaden på synsättet av en stads invånare som konsumenter eller som medskapare. Att i enlighet med det Stockholms stad säger kring att involvera medborgare på ett passivt plan genom sensorer kopplas tydligt till Komninos (2008) cyber-stad samt det resonemang Hollands (2015) för om invånare som konsumenter snarare än formare. Samtidigt nämns ovan att respondentens resonemang kring
