Hur operationaliseras hållbarhetsbegreppet inom svensk planering?
VISION ? ? ? ÅTGÄRD
En fallstudie av Stockholms stad
Erik Engström, FP15
Kandidatarbete 15hp, FM1473
Institutionen för Fysisk planering - BTH Handledare: Sabrina Fredin
Förord
Detta kandidatarbete uppfördes under våren 2018 och markerar slutet på min utbildning inom Fysisk Planering på Blekinge tekniska högskola. Jag vill framföra ett tack till alla studiekamrater och lärare som har hjälpt mig under min studietid. Jag vill även framföra ett tack till samtliga som bidragit med hjälp under detta arbete.
Avslutningsvis vill jag framföra ett särskilt tack till min handledare Sabrina Fredin som under arbetets gång har bidragit med synpunkter, råd, kritik, vägledning och engagemang vilket minst sagt har underlättat arbetsgången.
Tack!
Erik Engström
Karlskrona, 2018-05-22
Sammanfattning
Nyckelord: Hållbarhet, Hållbar utveckling, Hållbarhetsbegreppet, Operationalisering, Hållbarhetsvision, Hållbarhetsstrategier, Hållbarhetsåtgärder
Denna uppsats undersöker hur hållbarhetsbegreppet operationaliseras inom svensk planering. Hållbarhetsbegreppet är idag frekvent använt inom den fysiska planeringen genom olika policy- och visionsdokument. Samtidigt är hållbarhet ett diffust och komplext begrepp som saknar en entydig definition och definieras olika från person till person och organisation till organisation. Hur ska då kommuner förhålla sig till och använda hållbarhetsbegreppet i vägledande och styrande dokument?
För att möjliggöra en undersökning av de komplexa sammanhang som omger hållbarhetsbegreppet bygger denna studie på en fallstudie av Stockholms stad där kommunala strategiska plandokument har undersökts för att se hur hållbarhetsbegreppet används.
Detta genomfördes genom att dokumenten analyserades utifrån faktorer och indikatorer som identifierades ur studiens teoretiska ramverk. De faktorer dokumenten analyserades utifrån fokuserade huvudsakligen på hur hållbarhetsbegreppet operationaliserades genom dokumentet. Detta innebär hur begreppet definieras, vilka visioner och målformuleringar som presenteras, vilka utmaningar som presenteras, hur hållbarhet ska uppnås, genom vilka strategier och åtgärder samt hur dessa motiveras.
Resultatet visade att hållbarhetsbegreppet är ett svårt begrepp att hantera men att det inom Stockholms stad har gjorts försök till att etablera en konsekvent operationalisering av hållbarhetsbegreppet men att detta i praktiken har fallerat. Detta visar sig genom en problematik i att översätta övergripande hållbarhetsvisioner till konkreta och applicerbara åtgärder. Detta på grund av begreppets komplexa karaktär samt att det har använts inkonsekvent mellan de olika dokumenten som analyserats. Det gick även att utläsa tendenser till att Stockholms stad använder hållbarhetsbegreppets diffusa karaktär för att förankra önskvärda planeringsprinciper. Detta då det föreslås åtgärder med hållbarhetsplanering som motivering utan att en tydlig förankring presenteras.
Alla illustrationer är gjorda av författaren om inte annat uppges.
Innehållsförteckning
Inledning...4
Bakgrund...4
Problemformulering...5
Syfte...5
Avgränsning...6
Teori...7
Introduktion...7
Hållbarhetsbegreppet och de olika hållbarhetsdimensionerna...8
Strategiska ställningstaganden i operationaliseringen av hållbarhet...13
Hållbarhetsvision till åtgärd...17
Områdesöversikt...19
Introduktion...19
Hållbarhetsbegreppet och de olika hållbarhetsdimensionerna...19
Strategiska ställningstaganden i operationaliseringen av hållbarhet...20
Hållbarhetsvision till åtgärd...21
Metod...22
Introduktion...22
Fallstudie...22
Innehållsanalys...24
Stockholms stads operationalisering av hållbarhets...27
Introduktion av Stockholms stad...27
Fallstudiens innehållsanalys...29
Stämmer den presenterade hållbarhetsvisionen överens med dokumentet i övrigt?...40
Slutsats...42
Introduktion...42
Hur framställs hållbarhetsbegreppet i visioner och målformuleringar?...42
Hur konsekvent är användningen av hållbarhetsbegreppet mellan olika dokument?...43
Hur förhåller sig de föreslagna planeringsåtgärderna/principerna till de visioner och målformuleringar som finns med avseende på hållbarhet?...44
Avslutningsvis...44
Källförteckning...45
Skriftliga källor...45
Internetkällor...46
Bildkällor...47
Inledning
Hållbarhet är en faktor som idag mer eller mindre är närvarande oavsett vilka frågor som debatteras på beslutsfattande nivåer lokalt, regionalt, nationellt och globalt.
Hållbarhetsbegreppet har alltså utvecklats till ett centralt begrepp i diskussionen om hur samhället bör vara och utvecklas (De Roo & Porter 2007:6). Detta är även fallet inom den fysiska planeringen där hållbarhetsbegreppet har fått en alltmer central roll i diskussionen om hur den fysiska miljön ska utformas, efter vilka riktlinjer detta ska göras samt mot vilka mål den fysiska planeringen ska sträva mot.
Hållbarhetsbegreppet används frekvent av myndigheter, kommuner och privata aktörer.
Begreppet är centralt i framtagandet av olika strategi- och visionsdokument, översiktsplaner och policys. Hållbarhetsbegreppet är även centralt i ett senare skede av processen genom diverse planprogram, planbeskrivningar och avslutningsvis uppföljningsarbeten (Boverket 2017). Hållbarhetsaspekten är således i olika utsträckning närvarande i samtliga skeden i diskussionen angående den fysiska miljöns utformning och utveckling.
Vanligt förekommande är att begreppet används utan att en innebörd eller definition presenteras vilket möjliggör för missförstånd. Om styrande och vägledande dokument använder sig av ett begrepp utan att beskriva vad som menas med begreppet möjliggör det för processens övriga aktörer att individuellt tolka begreppet. Detta kan då innebära att begreppet ges en innebörd som istället för att stå för vad det initialt skulle göra, speglar den specifika aktörens intresse. Användningen av odefinierade eller vagt definierade begrepp i olika målformuleringar, visioner och strategier medför även att det blir problematiskt att arbeta efter och uppnå vad som egentligen syftas (De Roo & Porter 2007:9)
Hållbarhetsbegreppet utgörs huvudsakligen av det ekologiska perspektivet, det sociala perspektivet och det ekonomiska perspektivet. Olika kommuner har skilda förutsättningar med avseende på geografi, resurser och storlek. Detta innebär att framtidsvisioner, målformuleringar och strategier också behöver skilja sig då de olika kommunerna behöver förhålla sig till hållbarhetsbegreppets olika dimensioner sett till kommunens specifika förutsättningar (Persson 2013:303). Används då hållbarhetsbegreppet av en kommunen utan att det begreppet definieras för just den specifika kommunen kopplat till dennes förutsättningar uppstår en problembild. Detta då begrepp som saknar mening används och ges betydande vikt i officiella dokument som vägleder och styr den fysiska miljöns utformning.
Bakgrund
Problemformulering
Den fysiska planeringen utgår i stor utsträckning från olika dokument som i olika utsträckning styr och vägleder dels den fysiska miljöns utformning dels de processer som omger framtagandet av denna. När hållbarhetsbegreppet används i dessa dokument utan definition och innebörd uppstår det möjligheter för individuella tolkningar och missförstånd.
Vilket i sin tur innebär en problematik när begreppet ska operationaliseras genom hur visionerna ska uppnås och strategierna genomföras. Begreppets vaga innebörd innebär också att det kan användas för att legitimera och förankra beslut som egentligen inte speglar det allmänna intresset genom att hållbarhetsbegreppets diffushet möjliggör för begreppet att fungera som stöd för alla åtgärder.
Syfte
Syftet med detta kandidatarbete är att undersöka hur hållbarhetsbegreppet definieras och operationaliseras i styrande och vägledande dokument. Syftet är vidare att undersöka om hållbarhetsbegreppets vaghet utnyttjas från kommunens sida för att förankra önskvärda planeringsprinciper utan en tydlig koppling till hållbarhetsproblematik. Detta görs för att hållbarhetsbegreppet är ett komplext begrepp som är centralt och frekvent använt i dagens planering. Begreppets komplexitet och diffushet beaktas inte i dagens planering vilket försvårar implementeringen av ett hållbarhetsarbete .Denna studie görs för att belysa denna problematik.
Med begreppets operationalisering menas i denna studie hur hållbarhetsbegreppet översätts från visioner och mål till verklighet. Detta innebär huruvida den definitionen av hållbarhet och de hållbarhetsvisioner som presenterar stämmer gentemot föreslagna åtgärder eller om de åtgärder som presenteras inte kommer resultera i det man eftersträvar.
Det innebär även hur hållbarhetsbegreppet används för att motivera de planeringsprinciper som föreslås.
Utifrån studiens syfte, bakgrund och problemformulering har en frågeställning formulerats:
Hur operationaliserar Stockholms stad hållbarhetsbegreppet?
Hur framställs hållbarhetsbegreppet i visioner och målformuleringar?
Hur konsekvent är användningen av hållbarhetsbegreppet mellan olika dokument?
Hur förhåller sig de föreslagna åtgärderna/principerna till de visioner och målformuleringar som finns med avseende på hållbarhet?
Avgränsning
För att denna studie ska kunna genomföras har undersökningen avgränsats ur olika avseenden. Denna studie har geografiskt avgränsats till den administrativa kommungränsen för Stockholms stad. Detta har gjorts på grund av kommunens regionala kontext och förutsättningar. Stockholm utgör kärnan av Storstockholm vilket är Sveriges största storstadsregion. Delegationen för hållbara städer (2012:13) beskriver hur urbaniseringen till storstadsregioner resulterar i att den största problematiken med avseende på hållbar utveckling finns i städerna men även störst möjligheter för att utveckla hållbara lösningar (2012:3). Därför har således denna studie avgränsats till Stockholms stad.
Vidare har denna studie avgränsats till att enbart undersöka hur hållbarhetsbegreppet definieras och operationaliseras i de officiellt publicerade dokument som finns att tillgå på kommunens hemsida. Denna studie kommer alltså inte att undersöka den process och dialog som föreligger den eventuella definitionen av hållbarhetsbegreppet som presenteras.
Denna studie kommer heller inte att undersöka vilka åtgärder som genomförs i praktiken för att uppnå de mål och genomföra de strategier som har formulerats. Studien kommer endast undersöka de åtgärder som presenteras i samband med eventuella hållbarhetsformuleringar och strategier. Denna avgränsning har gjorts för att Stockholms stads översiktsplan antogs i samband med att denna studie genomförs vilket innebär att föreslagna åtgärder ännu inte hunnit implementeras.
Studien har avgränsats till att undersöka hur hållbarhetsbegreppet operationaliseras i en nutida kontext. Hållbarhetsbegreppets historiska utveckling och förändring över tid undersöks därför inte. Dessa avgränsningar har gjorts för att anpassa studien till den givna tidsramen. Avgränsningarna, med avseende på att studien avgränsas till att enbart studera de styrande och vägledande dokumenten, har gjorts för att det är genom dokumenten som hållbarhetsbegreppet operationaliseras och därför det som närmast förhåller sig till studiens syfte och frågeställning.
Teori
Den teoretiska ansatsen denna studie förhåller sig till är hållbarhet. Hållbarhetsbegreppet är av diffus karaktär då det finns flera olika definitioner och tolkningar angående begreppets innebörd och betydelse (De Roo & Porter 2007:2). För att behandla denna problematik kommer en forskningsöversikt över hållbarhet att redogöras för. Detta innebär en redogörelse över tidigare studier och forskning inom området som syftar till att ge läsaren en överblick över begreppets olika definitioner och tolkningar dels ur ett teoretiskt perspektiv, dels konkretiserat inom svensk planering. Detta kommer sedan att fungera som studiens teoretiska ramverk.
Forskningsöversikten har strukturerats utifrån tre huvudsakliga teman som är centrala gentemot studiens frågeställning och syfte. Varje tema kommer diskuteras genom att artiklar och rapporter som behandlar temat kommer beskrivas och ställas mot varandra.
Detta syftar till att bilda en översikt över de olika perspektiven inom området. De teman som har identifierats som centrala i denna studie är:
Hållbarhetsbegreppet och de olika hållbarhetsdimensionerna Strategiska ställningstaganden i operationaliseringen av hållbarhet Hållbarhetsvision till åtgärd
Avslutningsvis för varje tema följer ett avsnitt som kort sammanfattar temat och de diskussioner som har behandlats. Detta syftar till att knyta samman och förtydliga studiens teoretiska ramverk. Utifrån dessa sammanfattningar har sedan ett antal faktorer identifierats som utgör olika nyckelord och indikatorer i den innehållsanalys som kommer genomföras.
Dessa presenteras sedan utifrån vilket tema de berör under det metodiska avsnittet.
De modeller och definitioner av hållbarhet som diskuteras i detta avsnitt representerar modeller som fortfarande är aktuella idag. Det är inte tänkt att det ska återge en kronologisk beskrivning över begreppets utveckling utan de presenteras för att de fortfarande anses vara aktuella vilket visar att det finns flera olika aktuella definitioner av begreppet.
Introduktion
Hållbarhetsbegreppet och de olika hållbarhetsdimensionerna
Det inledande och grundläggande temat som kommer behandlas och diskuteras är hållbarhetsbegreppet och de olika hållbarhetsdimensionerna. Temat behandlar olika definitioner och modeller av hållbarhet, hur de olika dimensionerna menas integrera med varandra samt att antalet hållbarhetsdefinitioner innebär att begreppet kan betraktas som diffust. Detta tema är centralt gentemot studiens syfte och frågeställning då problematiken som undersöks grundar sig i att hållbarhetsbegreppet är ett komplext och vagt begrepp då det finns flera olika sätt att tolka dess innebörd och betydelse.
De Roo & Porter (2007) beskriver hur planeringsprocessen och den fysiska planeringen är full av vad de kallar för ”fuzzy concepts”, det vill säga diffusa begrepp. Ett begrepp kan betraktas som diffust om det finns flera olika definitioner över vad begreppet innebär. De beskriver även hur diffusa begrepp inte framgångsrikt går att implementera då begreppets otydlighet innebär att det inte finns några lämpliga verktyg eller metoder. Detta kan innebära att även de mest fundamentala begreppen inom planeringen behöver ses över (De Roo &
Porter 2007:9).
Hållbarhetsbegreppet beskrivs som ett av det mest politiskt förankrade, frekvent använda och tydligaste exemplet på diffusa begrepp i dagens fysiska planering. Författarna menar att planeringsprocessen hade effektiviserats genom att hållbarhetsbegreppets diffushet tas i beaktning (De Roo & Porter 2007:115). Begreppets diffushet menas resultera i att olika parter upplever sig vara överens men att skiljaktigheterna i begreppets innebörd leder till en avvikelse mellan förväntning och resultat (De Roo & Porter 2007:2). Giddings et al. (2002:188) beskriver också hur hållbarhetsbegreppet är ett konflikterat begrepp som definieras olika från person till person och organisation till organisation beroende på vilken världssyn och agenda individen eller organisationen har. Detta influerar även hur olika problem och åtgärder formuleras i debatten om hållbarhet. Även Persson (2013) beskriver hur hållbarhetsbegreppet är diffust och att implementation av begreppet kan resultera i flera olika utkomster beroende på de faktiska förutsättningarna, men att detta inte enbart går att härleda till begreppets diffushet. Persson (2013) hävdar att de olika utkomsterna av implementationen av hållbarhetsbegreppet även går att härleda till hur begreppet tilldelas nya definitioner genom framtagandeprocessen av nya översiktsplaner (2013:303). För att exemplifiera vad som beskrivs ovan kommer nu ett antal olika hållbarhetsmodeller och definitioner att presenteras.
I Brundtlandsrapporten, publicerad av World Commission on Environment and Development (WCED), definieras ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet som dimensioner vilka tillsammans utgör hållbarhetsbegreppet och grunden för en hållbar utveckling (WCED 1987:11–12). En hållbar utveckling definieras i Brundtlandsrapporten enligt följande:
”Sustainable development is development that meets the needs of the present without compromising the ability of future generations to meet their own needs.” WCED 1987:41
Hållbar utveckling är enligt WCED (1987) en samhällsutveckling som tillgodoser dagens behov utan att riskera möjligheten för framtida generationer att tillgodose deras behov (WCED 1987:41). Ekonomisk hållbarhet innebär ekonomisk tillväxt, men enbart ekonomisk tillväxt är inte hållbart. Den ekonomiska tillväxten behöver exempelvis vara tillgänglig för samtliga medborgare i en kommun för att kunna betraktas som socialt hållbar. Ekonomisk hållbarhet innebär alltså tillväxt som samtliga får ta del av (WCED 1987:42). Detta beskriver
även hur Brundtlandsrapporten uppfattar relationen mellan social och ekonomisk hållbarhet där ekonomisk tillväxt, som samtliga får möjligheten att ta del av, är en förutsättning för dagens grundläggande behov ska kunna tillgodoses.
Den sociala aspekten av hållbarhet beskrivs utifrån ojämlikheterna i vilka behov som tillgodoses för olika individer. Detta menas bero på förekomsten av socioekonomiska strukturer, maktstrukturer och samhällsnormer (WCED 1987:37, 41–42). Social hållbarhet relateras således till ekologisk hållbarhet genom hur konsumtionen av ekologiskt kapital är en förutsättning för social hållbarhet genom tillgodoseendet av fundamentala behov samt hur dessa fördelas (WCED 1987:41–42).
Ekologisk och ekonomisk hållbarhet förhåller sig till varandra genom hur ekonomisk tillväxt i stor utsträckning grundar sig i ekologiskt kapital och att det i ett hållbart samhälle behöver finnas en balans mellan de sociala och ekonomiska hållbarhetsdimensionerna inom gränsen för vad miljön klarar (WCED 1987:52). Hållbarhetsmodellen enligt Brundtlandsrapporten illustreras nedan:
Ekonomi Social
Ekologi
Hållbarhetsmodellen enligt Brundtlandsrapportens principer som visar hur de olika aspekterna relaterar till varandra. Det visar hur hållbarhet uppnås där de tre hållbarhetsdimensionerna samverkar, vilket illustreras av hur de olika hållbarhetsaspekterna överlappar varandra.
Trots att Brundtlandsrapporten publicerades för över 30 år sedan anses det som presenterades i rapporten fortfarande vara högst relevant. Detta då cirka en fjärdedel av kommunerna i Sverige hänvisar till den definition av hållbarhet och hållbar utveckling som presenterades i Brundtlandsrapporten i styrande och vägledande dokument (Persson 2013:305). Det som presenteras i Brundtlandsrapporten är alltså fortfarande aktuellt för denna studie i och med att de svenska kommunerna i stor utsträckning utgår från och hänvisar till vad som beskrivs i rapporten.
Giddings et al. (2002) kritiserar Brundtlandsrapportens hållbarhetsmodellen utifrån hur individuellt de olika hållbarhetsaspekterna behandlas och menar att hållbarhetsaspekterna är mer integrerade i varandra (Giddings et al. 2002:187–188). Författarna beskriver problematiken med att hållbarhetsbegreppets olika aspekter behandlas separerat enligt följande:
Illustration (1) över Brundtlandsrapportens hållbarhetsmodell.
Genom att separera de olika hållbarhetsdimensionerna menar författarna att det inte kan implementeras ett framgångsrikt hållbarhetsarbete. Separationen innebär snarare att begreppet förlorar sitt värde då relationerna mellan de olika aspekterna förbises (Giddings et al. 2002:188–189). Även Bina (2013:1042) beskriver hur det behöver etableras ett nytt perspektiv på socioekonomisk tillväxt som i större utsträckning inkluderar sammanhanget och förhållandet mellan människan och naturen. Det finns således en konsensus om att hållbarhetsbegreppets olika hållbarhetsaspekter är väl integrerade med varandra och att den separation som görs mellan hållbarhetsaspekterna i Brundtlandsrapporten försvårar hållbarhetsarbetet snarare än främjar det. Samtidigt hänvisar cirka en fjärdedel av kommunerna i Sverige enbart till Brundtlandsrapportens hållbarhetsmodell i deras hållbarhetsarbete (Persson 2013:305). Det finns alltså en skiljaktighet i hur forskningen beskriver interaktionsgraden mellan de olika hållbarhetsaspekterna och hur kommunerna väljer att implementera hållbarhetsbegreppet i praktiken. Orsakerna till varför det skiljer sig kan förklaras i en diskussion om skillnaden mellan teori och praktik. Den generella teorin innebär problematik vid implementering i den kontextuella praktiken.
Giddings et al. (2002:191–194) presenterar utifrån kritiken mot Brundtlandsrapporten en alternativ hållbarhetsmodell som förklarar hur författarna menar att hållbarhetsbegreppets dimensioner förhåller sig till varandra. Ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet utgör olika lager som interagerar med varandra genom hur de begränsar och möjliggör för varandra.
Den ekologiska hållbarhetsaspekten utgör grunden för hållbarhetsbegreppet då det är i det ekologiska som det sociala och ekonomiska kan existera. Inom det ekologiska utgör sedan det sociala en grund för det ekonomiska då sociala sammanhang är grundläggande för ekonomiskt system. Modellen är således uppbyggd utifrån att de olika hållbarhetsaspekterna inte går att separera då de är helt integrerade och beroende av varandra och behöver behandlas utifrån dessa förutsättningarna (Gidding et al. 2002:192). Hållbarhetsmodellen illustreras nedan:
”(…) They are interconnected, with the economy dependent on society and the environment while human existence and society are dependent on, and within the environment. The separation of environment, society and economy often leads to a narrow techno-scientific approach, while issues to do with society that are most likely to challenge the present socioeconomic structure are often marginalized (…)” Giddings et al.
2002:187
Ekologi Social Ekonomi
Illustration (2) över Giddings et als. (2002)
Författarna betonar att den ekonomiska aspektens placering i illustrationen inte innebär att det utgör den centrala hållbarhetsaspekten. Det istället ska visa på hur det ekonomiska inte kan existera i ett sammanhang utan det sociala och ekologiska hållbarhetsperspektivet (Gidding et al. 2002:191–193). Modellen presenterar ett annat perspektiv på hur hållbarhetsdimensionerna samverkar med varandra jämfört med hur det beskrivs i Brundtlandsrapporten. Hållbarhetsmodellen som Giddings et al. (2002:192) presenterar är även i större utsträckning kompatibelt med hur Bina (2013:1042) beskriver att det socioekonomiska behöver sättas i ett sammanhang där det ekologiska inkluderas genom att se förhållandet mellan människa och naturen. Samtidigt går det att ifrågasätta modellen utifrån i vilken utsträckning det är möjligt för det sociala att kunna existera utan någon form av ekonomiskt system då ekonomi är en grundpelare för ett samhälle.
I samband med Förenta Nationernas konferens om hållbar utveckling i Rio fastställdes det hur det behövs mer förståelse angående den ekonomiska, sociala och ekologiska aspekten av hållbarhet samt hur dessa interagerar med varandra. I konferensrapporten, även känd som Rio+20, formuleras utifrån detta ytterligare en hållbarhetsmodell. Rapportens huvudsakliga tema är hur hållbarhet kan eftersträvas genom att implementera ett ekonomiskt system (The green economy) som bekämpar fattigdom och hjälper utvecklingsländer att utvecklas hållbart och då också minska den negativa påverkan på miljön (UN 2012:2–3).
I Rio+20 beskrivs det hur den gröna ekonomin är ett fundamentalt verktyg som behöver implementeras för ett framgångsrikt hållbarhetsarbete och möjliggörandet för en hållbar utveckling (UN 2012:10). Den ekonomiska aspekten av hållbarhetsbegreppet ges därmed stor prioritet då en ekonomisk tillväxt som uppnås inom rätt ramar möjliggör för ett fortsatt arbete med hållbarhetsbegreppets övriga dimensioner. Det beskrivs hur ekonomisk tillväxt i den gröna miljön inte ska ske på bekostnad av miljön men att social problematik som fattigdom och hunger samt speciella förutsättningar för utvecklingsländer ska beaktas (UN 2012:11–12). Hållbarhetsbegreppets sociala aspekt kopplas till den gröna ekonomin genom beaktandet av hur olika länder har olika förutsättningar och problematik kopplat till hållbarhetsbegreppets olika aspekter och att de skilda förutsättningarna ska visas hänsyn, samt att utvecklingsländer som väljer att implementera en grön ekonomi ska ges stöd. Det beskrivs också hur den ekonomiska tillväxten i den gröna ekonomin i större utsträckning än tidigare måste tillhöra alla individer i samhället (UN 2012:11–14). Den ekologiska hållbarhetsaspekten är i rapporten förenligt med bevarandet och skyddandet av miljön. I rapporten beskrivs det att den gröna ekonomin innebär att den ekologiska faktorn blir en del i beslutsfattanden och att det därmed bidrar till en ekonomisk tillväxt som värnar om naturens resurser (UN 2012:12, 17). Nedan illustreras hur de olika hållbarhetsdimensionerna menas förhålla sig till varandra:
Ekonomi
Ekologi Social
Illustration (3) över den gröna ekonomin som hållbarhetsmodell.
Hållbarhetsmodellen som illustreras i illustration tre visar hur den gröna ekonomin möjliggör för en ekonomisk tillväxt samtidigt som tillväxten är socialt hållbar genom att åtgärder tas för att fördela välfärden jämnt, skapa lika möjligheter alla, social inkludering och höja den generella levnadsstandarden. Detta förhåller sig sedan till den ekologiska aspekten då detta sker integrerat med ekologiskt perspektiv i beslutsfattandet samt inom ramarna för de ekologiska gränserna (UN 2012:2 punkt 4). Den gröna ekonomin som hållbarhetsmodell kan ifrågasättas utifrån i vilken utsträckning det ekologiska kommer att beaktas eller om det huvudsakligen är en socioekonomiskt orienterad modell som genom namnet anspelar på den ekologiska hållbarhetsdimensionen.
Den gröna ekonomin kritiseras av Bina (2013) för att ha formulerats i en tidsperiod som präglades av en global ekonomisk kris och ett ökande klimathot. Kritiken riktas mot tilliten till att den gröna ekonomin menas kunna lösa båda kriserna. Detta då en grön tillväxt vanligtvis minskar den ekonomiska tillväxten eller att den ekologiska hållbarhetsdimensionen förlorar då den ekonomiska tillväxten prioriteras (Bina 2013:1023–1024, 1027). Det finns samtidigt likheter i hur den gröna ekonomin och den hållbarhetsmodell Giddings et al. (2002) presenterar med avseende på hur integrationen mellan de olika hållbarhetsaspekterna beskrivs utifrån hur de möjliggör för varandra. Det som skiljer sig är uppfattningen över vilken aspekt som anses möjliggöra för de andra. Detta kan förklaras av att hållbarhetsbegreppet definieras olika beroende på omständigheterna och därmed följer de globala trenderna.
Detta resonemang stödjs även av hur Persson (2013:303) menar att hållbarhetsbegreppet tilldelas en nya definitioner genom framtagandeprocessen av nya översiktsplaner delvis på grund av de nya omständigheterna.
Sammanfattning
Gemensamt för de artiklar och rapporter som har behandlats under detta tema är att hållbarhetsbegreppet utgörs av ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet. Det som skiljer de olika hållbarhetsmodellerna som presenterats och kritiserats är hur de olika hållbarhetsaspekterna menas relatera och förhålla sig till varandra. Samtidigt resulterar faktumet att det finns flera olika definitioner och uppfattningar av hållbarhetsbegreppet att hållbarhetsbegreppet kan betraktas som diffust vilket innebär att det finns problematik förankrat med att implementera begreppet. Detta då begreppets otydlighet innebär svårigheter i att identifiera lämpliga verktyg och metoder för att uppnå det diffusa målet (De Roo & Porter 2007:9).
Detta kommer att tillämpas i denna studie genom att det kommer undersökas hur kommunen behandlar begreppets vaghet i dokumenten samt genom att de hållbarhetsmodeller som presenterats i detta avsnitt kommer att fungera som underlag och referensmaterial för den innehållsanalys som kommer genomföras. Utifrån hur hållbarhetsbegreppet definieras och uttrycks i hållbarhetsvisioner kan innehållsanalysens resultat jämföras med referensmaterialet och analyseras och diskuteras vidare. Detta kommer sedan utgöra grunden utifrån vad Stockholms stads operationalisering av hållbarhetsbegreppet strävar mot.
Strategiska ställningstaganden i operationaliseringen av hållbarhet
Det andra temat som kommer behandlas och diskuteras är vilka strategiska ställningstagandet som behöver göras i operationaliseringen av hållbarhet. Huruvida det ska göras genom en mänsklig beteendeförändring, framtida teknologiska och marknadsorienterade lösningar eller särskilda planeringsprinciper. Formuleras lösningen som att handling behöver tas nu eller att den tekniska utvecklingen innebär att problemet löser sig själv i framtiden. Detta tema har identifierats som centralt då de strategiska ställningstaganden i operationaliseringen av hållbarhetsbegreppet styr vilka åtgärder och strategier som formuleras.
Hållbarhetsbegreppets breda och differentierade innebörd innebär att det även finns olika uppfattningar hur hållbarhet ska uppnås, genom vilka medel och vilken typ av förändringar som krävs. I ett försök att reda ut hållbarhetsbegreppets komplexitet tog Hopwood et al. (2005:41) fram ett diagram som kartlade och klassificerade hållbarhet utifrån trender, ideologier, inställning till förändring och hur det ska uppnås.
Hopwood et al. (2005:39) menar att hållbarhet handlar om samverkandet mellan socioekonomiska och ekologiska faktorer och att de olika hållbarhetsdefinitioner som finns med förhåller sig till dessa två faktorer. Detta utgör grunderna för kartläggningsdiagrammet vars axlar utgörs av i vilken utsträckning socioekonomisk jämlikhet eftersträvas samt i vilken utsträckning ekologisk medvetenhet uppvisas (Hopwood et al. 2005:41). Utifrån detta har tre övergripande ställningstaganden till hållbarhet och hur det ska uppnås identifierats.
Dessa är status quo, reformation (reform) och transformation (transform).
Illustration (4). Klassificeringsdiagram av hållbarhet (Hopwood et al. 2005:41).
Illustration tagen enligt källhänvisning.
Status quo innebär att behovet till förändring erkänns men att varken ekologiska eller socioekonomiska faktorer står inför kritisk problematik och att hållbarhet kan uppnås med framtidens kunskap och teknik utan fundamentala förändringar i samhället, beslutsfattandet eller socioekonomiska strukturer (Hopwood et al. 2005:42). Reformation innebär att det finns en medvetenhet om att hållbarhetsproblematiken växer och att denna beror på en obalans i samhället samt brist på kunskap. Det accepteras att levnadsmönstret kommer behöva förändras och att detta ska göras genom beslutsfattande organ och internationella organisationer. Teknologi beskrivs ha en roll i värnandet av miljön (Hopwood et al. 2005:43).
Transformation är av en mer drastisk karaktär och beskriver hållbarhetsproblematiken som grundad i samhällets fundamentala strukturer och hur mänskligheten interagerar med miljön. Reformistiska förändringar anses vara otillräckliga då en fullständig förändring mellan människan och miljöns samverkan är nödvändigt. Transformation kan vara uteslutande ekologiskt inriktad men också en samverkan mellan socioekonomi och ekologi (Hopwood et al. 2005:45). Detta diagram och de tre förhållningssätt till förändring kommer fungera som riktlinjer i studien genom att det empiriska materialet kommer implementeras i diagrammet utifrån innehållsanalysens resultat.
Ett tydligt exempel på en hållbarhetsmodell som menar att hållbarhet kan uppnås genom en ekonomisk reform är den gröna ekonomin. I Rio+20 beskrivs den gröna ekonomin som ett fundamentalt viktigt verktyg för att uppnå hållbarhet:
”In this regard, we consider green economy in the context sustainable development and poverty eradication as one of the important tools available for achieving sustainable development (…)” UN 2012:10
Det finns alltså en tilltro till att hållbarhet kan uppnås genom implementeringen av ett nytt ekonomiskt system. Det går samtidigt att utläsa hur det ekonomiska systemet inte menas möjliggöra för ett ohållbart beteende utan att den gröna ekonomin ska möjliggöra för en ekonomisk tillväxt som sker inom ekologins gränser och som är tillgänglig för hela mänskligheten. Det förutsätter därmed en förändring av det mänskliga beteendet, men att denna förändring initieras av den gröna ekonomin.
I Rio+20 går det även att utläsa viss tilltro till teknologiska lösningar. I rapporten beskrivs det hur utvecklingsländer står inför en större utmaning i att implementera en grön ekonomi än vad länder i västvärlden gör. För att underlätta implementeringen av den gröna ekonomin i utvecklingsländer menas teknologiskt stöd vara ett verktyg:
”We recognize that the efforts of developing countries that choose to implement green economy policies in the context of sustainable development and poverty eradication should be supported through technical and technological assistance” UN 2012:14
Teknologi menas vara ett verktyg för att implementera den gröna ekonomin och arbeta mot en hållbar utveckling. Däremot hänvisas det inte till framtida teknologiska lösningar utan teknologi som redan implementerats i övriga världen men som ännu inte har införts i utvecklingsländer. Det finns således viss tilltro till ekonomiska och teknologiska lösningar i den gröna ekonomin samtidigt som det förutsätts en förändring i det mänskliga beteendet för att uppnå hållbarhet (UN 2012). Samtidigt går det att ifrågasätta i vilken utsträckning västvärldens tekniska lösningar är hållbara.
Bina (2013) kritiserar den gröna ekonomin för att inte i praktiken syfta till att bryta några mönster eller strukturer. Levnads- och konsumtionsmönster ifrågasätts alltså inte, utan kan snarare antas öka i framtiden. Den gröna ekonomin främjar inte en hållbar utveckling genom att förändra sättet människan ser på saker eller beteendemönster kopplat till konsumtion utan snarare genom förhoppningen om att den ekonomiska tillväxten och ohållbara levnadsstilen görs hållbar genom ny teknologi, effektiviserade processer och ekonomiska incitament (Bina 2013:1037). Den gröna ekonomin beskrivs utifrån kritiken snarare förhålla sig till förändring med perspektivet status quo (Hopwood et al.2005:42). Inställningen att framtida lösningar kommer eliminera hållbarhetsproblematiken är praktisk då det innebär att handling inte behöver tas. Samtidigt uppstår en diskussion om ett hållbart samhälle är olika mycket hållbart beroende på om det har uppnåtts genom teknik, planering eller beteendeförändring.
Vidare kritiserar Bina (2013) den gröna ekonomin för att vara en metod för att skapa konsensus genom en pragmatisk lösning det ökade klimatproblemet och den pågående ekonomiska krisen, men att den gröna ekonomin i verkligheten inte åstadkom vad som förväntades eller bidrog till en faktisk förändring. Den gröna ekonomin kan beskrivas som ett misslyckande i att skapa förutsättningarna för verklig förändring och istället vara en handling som innebär att åtgärder inte behöver tas i och med tilltron till marknadsorienterade och teknologiska lösningar (Bina 2013:1042). En för stark tilltro till att hållbarhet kan nås genom teknologiska lösningar eller ekonomiska incitament och stimuleringar på den ekonomiska marknaden kan utifrån kritiken som beskrivs ovan resultera i att människan separerar sig från hålbarhetssammanhanget, vilket kan antas medföra viss problematik.
Denna uppfattning delas av Giddings et al. (2002:187) som beskriver hur en separation av hållbarhetsaspekterna utan att se till hur de relaterar till varandra speglar hur människan har exkluderat sig från i vilket sammanhang den existerar:
”The separation of environment, society and economy often leads to a narrow techno-scientific approach, while issues to do with society that are most likely to challenge the present socio-economic structure are often marginalized (…)” Giddings et al. 2002:187
Nödvändigt menas vara att sammanhanget ges en ökad vikt vid studerandet av olika fenomen. Detta då hållbarhet kräver mer än tekniska lösningar som möjliggör för människan att fortsätta sitt levnadsmönster utan hänsyn till sammanhanget. Det krävs en fundamental förändring i hur människan uppfattar ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet samt hur de förhåller sig till varandra. Framförallt krävs det kompetens och verktyg för att bryta barriärer och möjliggöra för tvärsektoriellt seende (Gidding et al. 2002:194–195). Ur den kritik som har riktats mot tilltron till framtida lösningar går det att utläsa hur det snarare borde vara det ohållbara mänskliga beteendet som behandlas. I den gröna ekonomin verkar det förutsättas ett förändrat mänskligt beteende men att det i praktiken kanske inte lyckats implementerats. Detta resulterar återigen i diskussionen om huruvida hållbarhet är olika beroende på om det har uppnåtts genom teknik eller beteendeförändring.
Persson (2013) lyfter i sin slutsats fram en problematik i att hållbarhetsbegreppet har kapats av planeringsprofessionen. Detta då ställningstaganden i arbetet mot en hållbar utveckling gjordes genom planeringsprinciper som har varit centrala planeringsprinciper i den svenska planeringen redan innan hållbarhetsbegreppet etablerades (2013:12).
Persson (2013) beskriver ett mönster inom planeringen där problemen formuleras utifrån önskvärda planeringsprinciper snarare än de faktiska problemen. Detta menas resultera i att planeringen per automatik anses vara hållbar då problematiken kopplad till hållbarhet har formulerats utifrån de planeringsprinciper som enligt en gemensam uppfattning utgör en god planering. Hållbarhet är således ingenting som aktivt eftersträvas inom planeringen idag utan planeringen har blivit hållbar per automatik utifrån att hållbarhetsbegreppet inkluderats i den delade uppfattningen över vad god planering är (Persson 2013:312).
Ställningstagandet för planeringsprincipen innebär alltså att konkret handling inte behöver tas då de principer vi planerar efter kommer lösa problemet.
Sammanfattning
Generellt sett finns det en konsensus om hur det krävs en förändring för att ett samhälle ska kunna bli hållbart. Skillnaderna ligger i vilken utsträckning detta ska ske genom en strukturell förändring i det mänskliga beteendet och människans koppling till hållbarhetsaspekterna eller genom att framtida ekonomiska och teknologiska lösningar implementeras i hållbarhetsarbetet (Hopwood et al. 2005:41). Avslutningsvis har det även identifierats ett mönster där hållbarhetsbegreppet används för att motivera planeringsprinciper. Detta menas innebära att hållbarhetsbegreppet används som ett ställningstagande och argument för planeringsprinciper snarare än de verkliga problemen associerade med hållbarhet (Persson 2013:312). Med avseende på vad som beskrivs under detta tema tillämpas detta genom att studien kommer undersöka det empiriska materialet efter hur inställningen till förändring presenteras. Detta görs med avseende på vilken typ av åtgärder och strategier som föreslås, hur dessa förhåller sig till hållbarhetsproblematiken samt om åtgärderna riktar sig mot en teknologisk tilltro eller en förändring i det mänskliga beteendet. Det kommer också fungera som ett underlag för att utläsa huruvida en föreslagen planeringsprincip föreslås för att jobba mot hållbarhet eller om det är en önskvärd planeringsprincip som motiveras genom hållbarhetsbegreppet.
Hållbarhetsvision till åtgärd
Det tredje och avslutande temat som kommer behandlas är hur hållbarhetsbegreppet konkretiseras från vision till strategi och åtgärd samt hur detta motiveras. Detta är mindre än tidigare teman men identifierat som viktigt för denna studie då temat konkretiserar tidigare teman till ett svenskt kommunalt planeringsperspektiv samt då formulerade strategier och åtgärder är en av de huvudsakliga faktorerna i operationaliseringen av hållbarhetsbegreppet. Detta tema är inte forskat om i samma utsträckning som övriga teman. Diskussionen kommer därför huvudsakligen utgöras av en text.
Som tidigare etablerats finns det en delad uppfattning om att hållbarhetsbegreppet är diffust och att detta behöver beaktas vid implementeringen av begreppet för ett framgångsrikt resultat (De Roo & Porter 2007:9, 115; Persson 2013:303; Giddings et al.2002:187). Persson (2013:305) beskriver också hur hållbarhetsarbetet inom svenska kommuner i stor utsträckning verkar tas för givet utan att det egentligen konkretiseras utöver referenser till exempelvis Brundtlandsrapporten. Det är även väldigt få kommuner som lyfter potentiella konflikter mellan de olika hållbarhetsaspekterna. Persson (2013) fortsätter med att summera hur hållbarhet betraktas som ett ideal snarare än någonting som ska implementeras i praktiken, vilket resulterar i att lokala förutsättningar försummas vid kommunens hållbarhetsarbete (2013:307). Det går därmed att utläsa en lucka mellan hur hållbarhetsbegreppet brukas i praktiken och hur forskningen menar att det behöver användas. Detta då forskningen beskriver hur begreppet behöver kontextualiseras utifrån rådande omständigheter och att begreppets diffushet behöver beaktas vid implementering medan begreppet i praktiken snarare är ett politiskt ställningstagande som sällan konkretiseras till faktiska åtgärder.
Persson (2013:301–302) beskriver hur det svenska planeringssystemet innebär att hållbarhetsarbetet i stor utsträckning tillfaller det kommunala ansvaret genom översiktsplaneringen. Persson fortsätter med att redogöra för hur vissa återkommande definitioner av begreppet resulterar i att liknande planeringsåtgärder implementeras. I rapporten framgår det att översiktsplanerna föreslår ett antal olika planeringsåtgärder för en hållbar utveckling trots den tidigare beskrivna diffusheten i hållbarhetsarbetet. Det redogörs dock enbart i liten utsträckning hur dessa faktiskt relaterar till de olika hållbarhetsmålen (Persson 2013:309). Den kompakta staden (The Compact City) och förtätning (Anti-Sprawl) lyfts som två exempel på olika strategier som presenteras i olika översiktsplaner för att arbeta mot en hållbar utveckling. Hållbarhetsstrategierna fokuseras mot städerna och den urbana miljön vilket resulterar i att landsbygden inte beaktas i samma utsträckning (Persson 2013:309). Operationaliseringen av hållbarhetsbegreppet centreras således till översiktliga kommunala dokument och till urbana miljöer.
Sammanfattning
Operationaliseringen av hållbarhetsbegreppet tillfaller i stor utsträckning kommunen på grund av det svenska kommunala planeringssystemet (Persson 2013:301–302). Samtidigt verkar kommunerna betrakta hållbarhetsbegreppet som ett ideal att sträva efter snarare än någonting som aktivt ska formulera och styra planeringen. En anledning till detta kan vara hur hållbarhetsbegreppet beskrivs vara diffust, mångtydigt och vagt med avseende på att begreppet är tolkningsbart och därmed tilldelas olika definitioner i olika sammanhang och situationer. Uppfattningen om att begreppets vaghet kan påverka implementeringen av hållbarhetsbegreppet i den fysiska planeringen negativt är också delad (De Roo & Porter 2007:9, 115; Persson 2013:303).
Detta kommer tillämpas i detta kandidatarbete genom att det kommer fungera som underlag för att identifiera om kommunen försöker nå en hållbar utveckling eller om det betraktas som ett ideal samt genom vilka åtgärder och strategier som hållbarhetsbegreppet operationaliseras med i de olika dokumenten. Det kommer även fungera som underlag för analys över hur föreslagna åtgärder motiveras och kopplas till kommunens förutsättningar och omständigheter.
BESLUT
SocialEkologiEkonomi
BESLUT
Social
Ekologi
Ekonomi
BESLUT
SocialEkologiEkonomi
BESLUT
Social
Ekologi
Ekonomi
Områdesöversikt
Under detta avsnitt redovisas en områdesöversikt över hållbarhet. I dokumentets inledningen beskrevs det hur hållbarhetsbegreppet används frekvent på samtliga nivåer i samhället samt hur begreppet är centralt i policy- och visionsdokument. Under detta avsnitt kommer det redogöras för vad den svenska myndigheten Boverket samt den svenska regeringen, i form av Delegationen för hållbara städer, presenterar inom området. Detta kommer presenteras utifrån samma teman som tidigare.
Introduktion
Hållbarhetsbegreppet och de olika hållbarhetsdimensionerna
Delegationen för hållbara städer tog på uppdrag från regeringen fram en rapport som beskriver de hinder som finns och som förhindrar en hållbar stadsutveckling för svenska städer (Delegationen för hållbara städer 2012:2). I rapporten beskrivs det hur hållbarhetsbegreppet utgörs av ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet som tillsammans vägs in i olika beslut.
Det redogörs även för att det finns flera olika tolkningar och modeller angående hur de tre hållbarhetsdimensionerna menas förhålla sig till varandra. Detta är problematiskt när hållbarhetsbegreppet ska appliceras i beslutsfattandet. Hållbarhetsbegreppet menas även inte ha implementerats framgångsrikt i svenska städer då det ekonomiska perspektivet prioriteras (Delegationen för hållbara städer 2012:11). En förutsättning för en framgångsrik hållbarhetsmodell beskrivs genomgående i rapporten vara ett helhetsperspektiv där hållbarhetsbegreppets olika aspekter balanserar med varandra i beslutsfattandet (Delegationen för hållbara städer 2012).
Illustration (5) över hur de olika hållbarhetsaspekterna faktiskt interagerar/bör interagera med varandra vid beslutsfattande.
I en kunskapssammanställning om hållbarhet beskriver Boverket (2014) hur majoriteten av Sveriges kommuner definierar begreppet utifrån ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet men att det ofta saknas konkreta ställningstaganden, strategier och tvärsektoriella hanteringsmetoder för hållbarhet (2014:11, 33–34). I rapporten beskrivs det även, likt tidigare beskrivet, hur hållbarhetsbegreppet är diffust och att det kan resultera i problematik vid applicering (2014:9, 18–19). Det finns således en konsensus om hur hållbarhetsbegreppets diffusa karaktär gör det problematiskt för svenska kommuner att implementera ett framgångsrikt hållbarhetsarbete. Detta kommer att tillämpas i fallstudien genom att kommunens tydlighet och hantering av hållbarhetsbegreppets diffusa karaktär kommer undersökas.
Delegationen för hållbara städer (2012:3) beskriver 15 hinder som på olika sätt förhindrar en hållbar stadsutveckling och att hållbarhet då kan uppnås om dessa hinder åtgärdas.
Dessa har sedan delats in i sex underkategorier där de olika hindren kategoriseras utifrån hur det utgör ett hinder mot det önskvärda målet (Delegationen för hållbara städer 2012:10). Utifrån de kategorier av hinder som presenteras i rapporten går det att utläsa ett ställningstagande där människan tilldelas en central roll med stort ansvar. Det finns en underliggande problematik i hur människan uppfattar att det socioekonomiska och det ekologiska samverkar med varandra. Denna problematik visar sig i beslutsfattandet och oförmågan att implementera ett helhetsperspektiv med ett tvärsektoriellt arbete (Delegationen för hållbara städer 2012:10, 12, 16). Det beskrivs även hur ohållbara beteenden behöver förändras främst med avseende på konsumtion och resursförbrukning. Detta ska göras genom en kombination av teknisk utveckling och ekonomiska initiativ (Delegationen för hållbara städer 2012:12).
Boverket (2014) behandlar frågan ur ett mer administrativt perspektiv och försöker identifiera framgångsfaktorer och problematik i hur kommuner förhåller sig till hållbarhet för att kunna utveckla eventuell vägledning. Resultatet av detta presenteras som att det finns en underliggande problematik i hur svårt det är att få politiskt stöd i för en långsiktig och hållbar planering samt att det saknas kompetens för att erhålla det politiska stödet (Boverket 2014:33–34). Hållbarhet ska således uppnås genom att kommunerna får vägledning och hjälp att utveckla kompetensbaserade verktyg och metoder för att bättre kunna få politiskt stöd. Det innebär även att hållbarhet ska uppnås genom att människan, i form av politikerna, i större utsträckning behöver förstå samverkandet mellan människans socioekonomiska strukturer och det ekologiska.
Det finns således likheter i hur hållbarhet ska operationaliseras genom en förändring i hur människan uppfattar sin roll i hållbarhetens sammanhang. Det skiljer sig dock hur detta ska uppnås mellan att utveckla kommunens kompetens eller genom teknik och ekonomiska incitament. Detta används i studien genom att det empiriska materialet kommer undersökas efter vilka förändringsfaktorer som identifieras.
Strategiska ställningstaganden i operationaliseringen av hållbarhet
Hållbarhetsvision till åtgärd
Delegationen för hållbara städer (2012) har utifrån de hinder som beskrivs identifierat diverse framgångsfaktorer som kan användas för att underlätta kommunernas arbete i att översätta vision till åtgärd. Dessa utgörs exempelvis av att det behöver etableras nationella riktlinjer för en hållbar stadsutveckling som kommunerna kan använda sig av för att åtgärda de hinder som har presenterats (Delegationen för hållbara städer 2012:27–29). Ytterligare en faktor som kan hjälpa kommunerna menas vara demonstrationsprojekt som efter utvärderingar kan studeras av kommunerna och även eventuellt implementeras i praktiken (Delegationen för hållbara städer 2012:30).
Boverket (2014) har istället identifierat verktyg som kan hjälpa kommunerna att erhålla politiskt stöd i att konkretisera deras hållbarhetsvisioner till faktiska planeringsåtgärder. De verktyg som kommunerna borde utrustas med menas vara att hållbarhetsbedömningar blir ett krav och att verktygen för utvärderingar och uppföljningar utvecklas. Detta då fullständiga utvärderingar konkretiserar de vinster en långsiktigt och hållbar planering innebär vilket underlättar processen att få politiskt stöd för hållbarhetsplaneringen (Boverket 2014:34).
Båda texterna presenterar faktorer som syftar till att vägleda och underlätta kommunernas konkretisering av deras hållbarhetsvisioner. Det som skiljer sig är vilken typ av verktyg som förespråkas vilket förklaras av att faktorerna grundar sig i olika problematik. Detta tillämpas i denna studie genom att det empiriska materialet undersöks utifrån hur hållbarhetsvisionen översätts till åtgärder. Sedan diskuteras detta utifrån hur de faktorer som presenterats ovan hade kunnat underlätta processen.
Metod
För att svara på den frågeställning som har formulerats samt uppnå studiens syfte ska forskningsdesignen fallstudie användas i kombination med metoden innehållsanalys. Detta ska göras med en kvalitativ ansats.
Introduktion
Fallstudie
Detta kandidatarbete ska genomföras genom en fallstudie med utgångspunkt i det syfte och den frågeställning som presenterades i inledningen. Fallet som fallstudien kommer genomföras på utgörs av Stockholms stad.
En fallstudie är en forskningsdesign som riktar sin uppmärksamhet mot förekomsten av ett specifikt fenomen, i detta fallet hur kommuner operationaliserar hållbarhetsbegreppet, med syftet att utförligt och omfattande beskriva de relationer, processer och företeelser som inträffar och orsakas i samband med det specifika fenomenet i det specifika fallet (Denscombe 2016:91). Fallstudie som forskningsdesign är lämplig när studiens frågeställning är formulerad för att svara på frågor som hur och varför. Det är även en lämplig forskningsdesign då det fenomen som ska studeras är relevant och aktuellt i en nutida kontext men där fenomenets olika aspekter och faktorer enbart kan studeras, inte aktivt förändras eller manipuleras (Yin 2007:17, 22, 25).
Varför fallstudie?
Fallstudie som forskningsdesign är lämpligt för detta kandidatarbete då frågeställningen syftar till att svara på hur kommuner operationaliserar hållbarhetsbegreppet (Yin 2007:22).
Fenomenet som studeras är även högst aktuellt då det är en central politisk fråga samt då det i de lagstiftningar den fysiska planeringen ska förhålla sig till framgår hur hållbarhetsaspekten ska beaktas vid kommunal planering.
Plan- och bygglagen inleds med:
”I denna lag finns bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om byggande. Bestämmelserna syftar till att, med hänsyn till den enskilda människans frihet, främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer.” SFS 2010:900 1 kap. 1§ (egen markering).
Det beskrivs även hur varje kommun ska han en översiktsplan som omfattar hela kommunen och som är aktuell. För att säkerställa översiktsplanens aktualitet sker det inför varje mandatperiod en aktualitetsprövning av dokumentet (Boverket 2016). I översiktsplanen ska det även framgå hur kommunen genom den fysiska planeringen beaktar och samordnar de nationella och regionala mål som finns för att uppnå en hållbar utveckling inom kommunen (SFS 2010:900 1 kap. 1§; SFS 2010:900 3 kap. 5§ punkt 4).
Detta innebär att det i varje kommuns översiktsplan ska framgå och redogöras för hur hållbarhetsaspekten beaktas vilket möjliggör för fenomenet att studeras i sin kontext och det aktuella sammanhanget, vilket en fallstudie lämpar sig för. Utöver en kommuns översiktsplan är det även vanligt förekommande att det finns ytterligare vision- och strategidokument där hållbarhetsbegreppet behandlas.
Ytterligare en faktor som gör forskningsdesignen fallstudie tillrådlig för denna studie är det kommunala systemet som finns i Sverige. Detta då varje kommun ska visa på hur den fysiska planeringen beaktar hållbarhetsperspektivet i den specifika kommunens planering vilket resulterar i tydligt avgränsade och fristående fall som kan studeras. Detta kan då göras genom att studera de visioner, ställningstaganden, målformuleringar, strategier och åtgärder som kommunen presenterar (Denscombe 2016:91).
Avslutningsvis anses forskningsdesignen fallstudie vara lämplig för detta kandidatarbete då fenomenet som ska studeras innehåller flera olika komplexa sammanhang. För att möjliggöra en helhetssyn där dessa sammanhang och kontexter kan beaktas förutsätts det omfattande och utförliga analyser vilket möjliggörs i forskningsdesignen fallstudie (Denscombe 2016:92–93; Yin 2007:17). De sammanhang som utgör fenomenets komplexitet är hur operationaliseringen av hållbarhetsbegreppet förhåller sig till de olika hållbarhetsdimensionerna, hur föreslagna åtgärder förhåller sig till presenterade visioner, hur vision och förutsättningar samverkar samt hur de olika dokumenten samverkar.
Ett förtydligande bör göras med avseende på att en fallstudie vanligtvis även hade undersökt den processen som föreligger operationaliserande av hållbarhetsbegreppet. Den fallstudie som kommer genomföras kommer inte undersöka denna aspekt. Detta då denna studie syftar till att undersöka de förhållanden och processer som operationaliseringen av hållbarhetsbegreppet innebär snarare än de processer som föreligger användningen av hållbarhet. Detta framgår även under avsnittet avgränsning.
Problematik med fallstudie som forskningsdesign
Det finns problematik förenat med forskningsdesignen fallstudie. Inledningsvis har kritik riktats mot att generell och teoretisk kunskap är mer värdefull än den kontextuella och praktiska kunskap som en fallstudie producerar (Flyvbjerg 2006:221). Det har även ifrågasatts hur det är möjligt att göra en vetenskaplig generalisering utifrån fallstudiens undersökning av det specifika fallet (Yin 2007:28; Flyvbjerg 2006:224). Denna kritik bemöts genom att studien inte ämnar resultera i en teoretisk handbok med steg och åtgärder som vid applicering resulterar i hållbarhet. Studien syftar snarare till att identifiera faktorer och problem i operationaliseringen av hållbarhetsbegreppet som hindrar ett framgångsrikt hållbarhetsarbete. Hållbarhetsbegreppets diffushet och komplexitet innebär även att kontextuella förutsättningar behöver beaktas då det är i kontexten som begreppet ges betydelse. Ytterligare kritik mot forskningsdesignen fallstudie är att slutresultatet blir ett kvalitativt resultat som en process eller redovisningen av ett sammanhang snarare än data som kvantitativt kan mätas (Denscombe 2016:104). Denna kritik bemöts med att hållbarhet inte går att kvantifiera eller mätas utan är av en kvalitativ karaktär och därför ett lämpligt fenomen för en fallstudie. I kandidatarbetet har således kritik mot forskningsdesignen beaktats enligt ovan.
