Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige licens. För att se en kopia av denna licens, besök http://creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/. Verket har publicerats i www.globalarkivet.se.
Problem med storebror
I Moçambique, en av frontstaterna i kampen mot apartheid, var förberedelserna dåliga för hur landet skulle bemöta det nya Sydafrika, den regionala stormakten.
Ur ett säkerhetsperspektiv var det oerhört viktigt för grannländerna att Sydafrika
demokratiserades eftersom apartheidregimen systematiskt hade destabiliserat hela regionen alltsedan avkolonialiseringen inleddes.
- Det är klart att vi kände oss lättade efter apartheidens slut, då behövde vi inte tänka på det längre. Det uppstod genast en ny anda där man skulle bygga relationerna på vänskap och samarbete, säger Iraé Baptista Lundin, antropolog som undervisar i internationella relationer i Maputo.
- Men snart stod det klart att Sydafrika var en stormakt och som uppträdde därefter. Landet hade förberett sig för livet efter apartheid men det hade inte regionen. Vissa hävdar till och med att det nya Sydafrika är värre för Moçambique än vad det gamla var. Då kunde man kalla dem för bastards, men idag är vi vänner och partners trots att Moçambique och de andra länderna i regionen ofta behandlas som lillebror, säger Iraé.
Den politiska övergången till demokrati i Sydafrika präglades av förhandlingar och överläggningar. Det är troligt att även den regionala politiken fanns med i beräkningarna, bland både politiker och affärsmän. I Moçambique är en sådan uppdelning knappt möjlig eftersom de olika sfärerna flyter samman, vilket till viss del förklarar förekomsten av korruption i landet.
Men i Sydafrika finns det en mer än 100 år gammal ekonomisk elit och den hade förberett sig väl inför övergången från apartheid. De sydafrikanska företagens taktik var ofta att erkänna en del samröre med den gamla regimen, men inte alltför mycket, för att kunna framstå som trovärdiga och sedan fortsätta med verksamheten och dessutom expandera regionalt.
- Ingen vill något annat. Politikerna i Sydafrika vill ha kvar den ekonomiska tillväxten, människorna vill ha arbetstillfällena och här i Moçambique vill vi ha deras produkter. Därför är det bättre för alla att glömma och sopa under mattan, säger Iraé Baptista Lundin.
Sydafrika drar längsta strået
Ett exempel är Maputokorridoren, vägförbindelsen mellan Johannesburg och Maputo som var tänkt som tillväxtskapande för båda länderna, men än så länge är det bara Sydafrika som haft möjligheterna att dra nytta av den. Nelspruit, den sydafrikanska stad som ligger närmast moçambikiska gränsen, är ett shoppingparadis för medelklassen i Maputo. Ingen vet exakt hur mycket pengar som flödar ut från Moçambique den vägen, men det rör sig om miljontals kronor varje vecka.
Men det är inte bara de penningstarka moçambikierna, de som till exempel kan uppsöka kliniker med portugisisktalande personal, som åker till grannlandet och spenderar meticais.
Alldeles efter gränsen säljs det potatis, lök och andra grönsaker som fraktas i chapas,
minibussar, till Maputo och där konkurrerar ut de moçambikiska varorna. När Moçambiques regering försökte komma tillrätta med problemet genom att skärpa visumreglerna var det följaktligen affärsinnehavare i Nelspruit som klagade ljudligast.
Hjälpen är bortglömd
Enligt Iraé Baptista Lundin sitter Sydafrika på två stolar samtidigt: å ena sidan försöker landet ta ett regionalt ansvar men å andra sidan känner de att den egna befolkningen måste gå före regionen.
- Ur ett nationellt perspektiv är det smart av Sydafrika att skriva bilaterala handelsavtal med EU eftersom det inte är grannländerna landet konkurrerar med utan snarare Brasilien, Indien eller Kina. Men det är inte bra för regionens utveckling. Tyvärr är det nog så att det enda i regionen som intresserar Sydafrika är tillgång till marknaden.
Även Anton Johnston, makroekonom på svenska ambassaden i Maputo, anser att Sydafrika ofta agerar tufft gentemot Moçambique.
- Det är business och inte grannsämja som präglar handelsförhandlingar länderna emellan.
Moçambique har inga fördelar av att de som grannland hjälpte ANC i kampen mot apartheid.
Nu är det affärer som gäller och då har naturligtvis Sydafrika ett stort försprång.
Kanske kommer relationen mellan de två grannländerna att bli en liknande hate/love-relation som präglar förhållandet mellan USA och Mexico. De som kommer över Rio Grande och lyckas i USA älskar landet. På samma sätt har de moçambikier som tar del av den
sydafrikanska ekonomin inget att klaga på, medan andra ser Sydafrika som en hämsko för den egna utvecklingen.
Men varken avlänkning från den sydafrikanska ekonomin eller skapande av andra regionala forum utan Sydafrika är några alternativ, enligt Iraé Baptista Lundin. Det gäller tvärtom att integrera så mycket som möjligt för att skapa utrymmer för påverkan och maktdelning.
- Det var vårt eget fel att vi inte var förberedda. Vi var väldigt upptagna med att bekämpa apartheid, men visste inte vad vi skulle göra när vi vunnit kampen.
Johan Sävström, Maputo
