Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige licens. För att se en kopia av denna licens, besök http://creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/. Verket har publicerats i www.globalarkivet.se.
När kunskapen går förlorad
Hiv/aids slår hårdast mot fattiga länder och fattiga länder blir ännu fattigare av aids. Nittiofem procent av alla människor med hiv lever i u-länder. Men det är inte bara på pengar de blir fattigare.
Det finns olika sätt att beräkna fattigdom och kostnader för aids. Man kan räkna i BNP, bruttonationalprodukt, som är det samlade värdet av tjänster och varor i ett land. Enligt en rapport från Världsbanken för några år sedan kommer ett land där 20 procent av den vuxna befolkningen lever med hiv, efter 20 år att ha en BNP som är 67 procent lägre än om man inte
drabbats av hiv. I flera länder i södra Afrika ligger hiv-förekomsten idag på över 20 procent vilket kan stämma till en viss eftertanke.
Men Tony Barnett, professor vid London School of Economics, vill inte bara räkna i pengar utan även ta med begreppet humankapital när man talar om kostnaderna för aids. Och då blir bilden ännu dystrare.
- Lagar, kultur och traditioner bygger upp ett samhälle, säger han, och det är en kunskap som överförs mellan generationerna. Nu, när den vuxna befolkningen insjuknar och dör, hinner den inte göra detta arbete. Från föräldrar till barn förs inte längre över sådant som färdigheter, värderingar, kultur, kunskap, identitet, relationer över generationsgränser, lycka, en social ordning.
- Denna förlust räknas sällan som en kostnad i aidssammanhang. Men den slår hårt eftersom ju fattigare ett land eller ett samhälle är, desto viktigare blir sådana strukturer som tradition, samhällsordning, hushåll och familj och den trygghet dessa kan ge.
Tony Barnett menar att perspektivet måste vara långt eftersom vi har ansvar för kommande generationer.
- Politiker, säger han, har ett ganska kort perspektiv, särskilt när det gäller att fördela pengar.
Kostnaderna för bromsmediciner är ett exempel.
- Vilket perspektiv ska vi ha när det gäller bromsmedicinernas fördelar: i förhållande till individen eller samhället i kanske över 100 år? frågar han.
Vi kan inte smita undan genom att säga att sådana frågor är för komplexa.
Dagens beslut kommer att få mycket långvariga följder.
- Att göra något kostar pengar. Att inte göra något kostar pengar. Det finns inget val, menar Tony Barnett.
Kerstin Bjurman
