SLOVO Journal of Slavic Languages, Literatures and Cultures
Volume 57, 2016
Slovo
Journal of Slavic Languages, Literatures and Cultures No. 57, 2016
Editors:
Julie Hansen, Irina Lysén, Jussi Nuorluoto,
Thomas Rosén & Jelena Spasenić
UPPSALA UNIVERSITET
Department of Modern Languages
Slovo. Journal of Slavic Languages, Literatures and Cultures No. 57, 2016
Front cover: Uppsala University Library Carolina Rediviva with marching students in the foreground. Johan Way, 1842 (UUB).
ISSN: 2001–7395
EDITORIAL: 7 IRINA LYSÉN
ÄR EN ZIGENARE MER OANPASSNINGSBAR ÄN EN ROM? EN PILOTSTUDIE OM KOLLOKATIONER FÖR ORDEN CIKÁN OCH ROM I MODERN, TJECKISK
TIDNINGSTEXT 9
IRENE ELMEROT
THE CZECH PARTICLE UŽ: SOME SEMANTIC ASPECTS 24
TORA HEDIN
АРХИВ ПРОФЕССОРА ОЛАФА БРОКА В НОРВЕЖСКОЙ НАЦИОНАЛЬНОЙ
БИБЛИОТЕКЕ 35
TAMARA LÖNNGREN
”MODERSKAPET UTAN GLASYR”. OMVÄRDERING AV MODER-POLEN-
SYMBOLEN I POLSKA NUTIDA LITTERÄRA TEXTER OCH BLOGGAR 48 MAŁGORZATA ANNA PACKALÉN PARKMAN
TRANSLATING CULTURE-SPECIFIC ITEMS: THE LEGAL TERMINOLOGY OF
SHAKESPEARE’S SONNET 46 IN RUSSIAN TRANSLATIONS 60 ELENA RASSOKHINA
RECENSION. MARIANNA S. LANDA: MAXIMILIAN VOLOSHIN’S POETIC LEGACY AND THE POST-SOVIET RUSSIAN IDENTITY. BASINGSTOKE,
HAMPSHIRE 2015: PALGRAVE MACMILLIAN. ISBN 978-113-748-261-7, 273 S. 78 EMMA-LINA LÖFLUND
REVIEW. A NEW GENERATION OF HISTORICAL LINGUISTS FROM BRNO:
THREE DIFFERENT PROFILES 86
JUSSI NUORLUOTO
NEWS FROM UPPSALA 92
NIKITA MIKHAYLOV
BIBLIOGRAPHY FOR 2015 95
JOHAN MUSKALA
Editorial
Another year has flown by and the time has come, as always in December, to launch a new issue of Slovo: Journal of Slavic Languages, Literatures and Cultures. This year’s issue contains five articles, two reviews, News from Uppsala (a recurrent section, this year by Dr. Nikita Mikhaylov), as well as a bibliography of publications by Uppsala Slavists for 2015 (compiled by Johan Muskala).
The articles in the current issue cover a range of languages and areas of Slavistic scholarship. Tora Hedin (Stockholm) and Irene Elmerot (Stockholm) have dedicated their respective contributions to modern Czech linguistics. Tamara Lönngren (Tromsø/Saint Petersburg) adds to her list of publications on the little-investigated archives of the Norwegian Slavist Olaf Broch. Małgorzata Anna Packalén Parkman (Uppsala) analyses the re-evaluation of the iconic image of the “Polish Mother”. Elena Rassokhina (Umeå) examines the abundant legal terminology in Shakespeare’s sonnet 46 and the difficulties which arise when translating it into Russian.
In addition, this issue of Slovo contains two reviews: A New Generation of Historical Linguists from Brno: Three Different Profiles (by Jussi Nuorluoto, Uppsala) and a review of Marianna S. Landa’s Maximilian Voloshin’s Poetic Legacy and the Post-Sovjet Russian Identity (by Emma-Lina Löflund, Stockholm).
The years of 2015 and 2016, now also approaching its conclusion, have certainly been memorable for Uppsala Slavists. The period has been marked by the fact that, in mid-December of last year, the Nobel Prize Laureate in Literature, Svetlana A.
Aleksievich, visited Uppsala University together with the Laureates in Physics and Chemistry, as well as the Peace Prize Laureates. Aleksievich’s visit to the University Library began with the opening of an exhibition of her works. She also had the opportunity to acquaint herself with parts of the Library’s collections, particularly the collection of Slavonic manuscripts.
Another important event in the life of Scandinavian Slavistics was the 20th Nordic Congress of Slavists, which took place in Stockholm 17-21 August 2016. Uppsala University was represented by one of the most largest contingents, with fourteen participants.
We would like to remind our readers that Slovo: Journal of Slavic Languages, Literatures and Cultures has now been listed in the Erih Plus database, run by the European Science Foundation (ESF) together with the Norwegian Social Science Data
Services (NSD). This will hopefully encourage scholars from a wider range of universities and scholarly institutions to submit manuscripts.
The editors of Slovo wish to express their sincere gratitude to the authors of articles and reviews published in this issue, as well as to the journal’s international Advisory Board for their important work. Finally, on behalf of all the Uppsala Slavists, the editors wish to convey season’s greetings and many good wishes for the coming year to all authors, members of the Advisory Board and, of course, all readers of our 57th issue!
Irina Lysén Uppsala, December 2016
Är en zigenare mer oanpassningsbar än en rom?
En pilotstudie om kollokationer för orden Cikán och Rom i modern, tjeckisk tidningstext
Irene Elmerot
Institutionen för slaviska och baltiska språk, finska, nederländska och tyska irel5167@student.su.se
Abstract. Are “Gypsies” less adaptable than “Roma”? A pilot study on collocations for the Czech words Cikán and Rom in modern newspaper and magazine texts
The purpose of this study is to explore the linguistic Othering of Roma people in a large corpus of modern newspaper and magazine texts in Czech. The texts that form the basis of the chosen corpus are taken from the Czech Republic’s largest daily newspapers and some of the largest magazines, which have sizable readerships. Answers to my hypotheses and questions about adjectives are given from a purely statistical perspective. Although more negative than positive adjectives are found before both studied terms – Rom and Cikán, many are neutral or stereotypically neutral. This study demonstrates how corpus linguistics can contribute to research into Othering, since the method used provides results from a substantial amount of basic data. The results are in line with previous research, and confirm it by means of an analysis of a large amount of data.
1. Inledning
Syftet med denna studie är att undersöka den språkliga andrafieringen av romer i ett stort textmaterial med modernt, tjeckiskt språkbruk. De tidnings- och tidskriftstexter som ligger till grund för materialet kommer från Tjeckiens största dagstidningar och några av de största tidskrifterna. De har alltså lästs av många personer när de gavs ut, men kan först numera studeras överskådligt genom att arbeta med ett korpus som innehåller dem.
Detta är en statistisk undersökning av andrafieringen av romer i det moderna språkbruket i tjeckiska. Källmaterialet är tidningstext från subkorpusar till det
tjeckiska nationalkorpuset, i detta fall samlingen SYN (se 5. Källmaterial), från 1989 (enstaka inlägg) till 2009. Metoden grundas i att sålla ut adjektiv som syftar på begreppen Rom (svenska ’rom’) och Cikán (svenska ’zigenare’). Resultatet av sållningen visar hur andrafieringen ser ut i de mest populära tidningarna och tidskrifterna, och denna pilotstudie kan därför ge ytterligare grund för vidare studier.
Jag vill gärna tacka lektorerna Klas Rönnbäck, för den ursprungliga idén till denna studie, och Tora Hedin för ledsagning i allt som rör det tjeckiska. Tack också till de anonyma granskarna av denna artikel för konstruktiva kommentarer.
1. Historisk bakgrund
Romer har funnits i det som nu är Tjeckien åtminstone från sen medeltid, ungefär lika länge som i Sverige – enligt encyklopedien Ottův slovník naučný sedan år 1416 (Ottův slovník naučný 2892:366), eller möjligen redan tidigare. Under romantiken beskrevs resande (romer eller ej) ofta som särskilt exotiska och kulturellt aktiva, och det mest kända exemplet i tjeckiskt sammanhang är Karel Hynek Máchas bok Cikáni, som även har satts upp som pjäs. Ett stycke ur den visar hur dessa, som ändå fått benämningen Cikán, ’zigenare’, stereotypiskt beskrivs som underdåniga (åtminstone den yngre), resande musiker:
Byli to dva cikáni. Napřed šel malý, po maďarsku vystrojený mladík […] Postava jeho byla nepatrná, malá; hlava, jakož i on celý, k pravé straně se nachýlela. Jeho pravá ruka byla o poznání delší nežli levá, a ze zvyku nosil obličej ustavičně do země obrácený; leč obličej jeho byl krásný, obzvláště vysoké, hrdě sklenuté čelo a temnomodré oko, jehožto smutné časem zplanutí nevolně k soucitnosti budilo. Druhý cikán, mnohem starší, byl celý modře a méně skvostně oblečen. Nad opálenými tvářemi hořely černé oči, co dvě hvězdy na večerním nebi. Mladší měl převěšený přes rameno lesknoucími se strunami potažený cimbál; starší nesl pod paždím hudební nástroj, podobný našim houslím. Byli cestující hudebníci. (Mácha 1924:14)1
Dagens beskrivningar tycks betydligt mindre romantiska, stolta och färgglada.
Romerna har en speciell ställning i Tjeckien – å ena sidan klumpas de ofta ihop med folk från andra länder (Zalabáková 2012:832), å andra sidan nämns deras språk,
1 Engelsk översättning, gjord av Geoffrey Chew, nedladdad från
http://www.academia.edu/9874209/Karel_Hynek_M%C3%A1cha_Cik%C3%A1ni_Gypsies_1835_chapter_2:
They were two gypsies. In front came a short youth […] His figure was slim and slight, and his head, like his whole person, was bent to the right. His right hand was noticeably larger than his left, and out of habit he kept his eyes constantly turned to the ground; but his face was handsome, an especially high, proudly arched forehead, and a dark blue eye, whose intermittent desolate intensity elicited involuntary sympathy. The second gypsy, much older, was dressed entirely in blue, and less extravagantly. His dark eyes, above sunburnt cheeks, blazed like two stars in the evening sky. The younger one had a dulcimer slung over his shoulder, with glittering strings; the older one carried under his arm a musical instrument similar to our violin. They were itinerant musicians.
2 Ti totiž byli v některých případech automaticky a takříkajíc jedním dechem zahrnuti do sdělení týkajících se
„cizinců“ a jejich začasté „exotických“ kultur. Ocitli se tak po boku jiných menšin (s odlišnou kulturou), „ne- našinců“ nebo prostě „cizinců“, např. muslimů (kteří samozřejmě nemusí být vždy ne-Češi) a uprchlíků (tedy
romani, inte alls bland (icke-tjeckiska) språk som nämns i mediatexter tillsammans med ordet mluvící, enligt Fidler (2016:45–46). Där skriver hon också (Fidler 2016:56) att det måste anses märkligt att språket romani inte fanns bland de 30 främsta kollokationerna i media från 1989 till 2009, trots att det är ett av fyra officiellt skyddade språk i landet.
Ordet Rom började första gången användas i tjeckiskt material under andra halvan av 1960-talet, även om det blev mer vanligt efter sammetsrevolutionen, medan ordet Cikán har förekommit redan i de tidigast skrivna texterna som finns i det nationella korpuset. Båda orden får därmed anses vara väletablerade i tjeckisk text efter 1989, även om Cikán givetvis har en väsentligt längre historia och förekommer i vokabulären även hos människor födda före 1960. Värt att nämna är att inte alla i denna folkgrupp accepterar beteckningen rom – i Nationalencyklopedien konstateras att för vissa grupper betyder ordet istället bara ’gift man’, men att de accepterar adjektivet romsk om sitt folk. I exempelvis svenska TT-språket, en rekommendation från den språkvårdande Mediespråksgruppen till svenska journalister, står följande:
Vissa kallar sig själva romer, andra zigenare. Mediespråksgruppen har intrycket att ordet rom sprider sig i svenskan, men vi ser inte stöd för att ordet zigenare i sig skulle vara nedsättande. Att ta hänsyn till vad en intervjuperson vill kalla sig är snarare en fråga om artighet.
Motsvarande journalistisk praxis i Tjeckien kan givetvis påverka resultatet av denna studie för tabellerna med ordet Rom, men risken är liten. Ordföranden för den tjeckiska organisationen Romské občanské iniciativy, Emil Ščuka, ska också ha sagt i tjeckoslovakisk tv 1990: ”Cikáni je označení deklasované sociální skupiny, Romové je označení národa” (Zigenare är benämningen för en socialgrupp i utanförskap, romer är benämningen på ett folk) (Pape 2007:46).
2. Teori
Denna studie utgår från professor Masako Fidlers teori (Fidler 2016:38) om att titta på språket som en fingervisning om möjliga sinnebilder av ”De andra” som – mer eller mindre undermedvetet – ligger till grund för hur majoritetsbefolkningen ser på en viss minoritet i landet. Språkliga mönster är mer eller mindre normala för ett språks läsare, och det går med statistiska metoder att få fram vilka mönster som är vanligast, vilket också innebär att vi kan se vad en läsare bör tycka är självklart och inte lika självklart.
Hon hävdar också (2016:52) att ordfrekvensen i ett välbalanserat referenskorpus (såsom SYN här) bör återspegla allmänna språkanvändningsmönster, vilka hänger samman med vad de som kan korpusets språk normalt läser i vardagen.
„jinakosti“ společnou „tradiční“ kulturu (o problematice romské tradice viz Hirt a Jakoubek 2004, Svoboda 2006). (Zalabáková 2012, 83)
Som Fidler också skriver i en artikel med Václav Cvrček, påverkas vi och hela vår världsbild av ordkombinationer som ofta förekommer tillsammans:
We anticipate that such expectations are inevitably built on patterns of language use through consistent exposure. (This idea is not entirely new; other scholars have made observations that point in this direction.) Take, for example, the phrase “illegal immigrant”. The two words prime one another through repetition; readers exposed to this phrase are likely to think of this sequence even when encountering the word immigrant without a modifier; for such readers the word often invokes suspicion about migration (Stubbs 1996:197). Language use thus leads to the reader’s conceptualization of the world (point of view). (Fidler och Cvrček 2015:198)
3.1 Frågeställningar
Följande frågor kommer att ställas på materialet:
(1) Vilka adjektiv är vanliga som bestämningar till orden Cikán och Rom i detta källmaterial, och i vilken utsträckning är dessa adjektiv positivt eller negativt laddade?
(2) Skiljer sig språkbruket åt mellan texter som använder ordet Cikán respektive Rom?
(3) Finns det en mångfald av olika adjektiviska begrepp, eller är det bara ett fåtal begrepp som återanvänds?
Dessa frågor ska besvaras genom den statistiska metoden här, och de kan återanvändas även i större studier framöver. Mot bakgrund av tidigare forskning (se nedan) bör svaret på fråga 1 luta åt att negativt laddade adjektiv är de vanligaste, eller åtminstone de vanligaste utöver neutrala adjektiv. Fråga 2 torde därför besvaras med ett ”ja”, frågan är i vilken utsträckning, och huruvida det blir positiva, neutrala eller stereotypt neutrala adjektiv som får högst antal förekomster. Detta leder till följande hypoteser:
3.2 Hypoteser
(1) a) att neutrala adjektiv som rör individer (stor, kort, lokalboende etc.) är vanligt förekommande, och
b) att bland icke-neutrala adjektiv är negativt laddade adjektiv de mest frekvent förekommande.
(2) att skribenter som använder begreppet Rom även visar mer respekt i övrigt och därmed är mindre öppet negativa och stereotypa i sina formuleringar.
(3) att ett fåtal begrepp återanvänds.
3. Tidigare forskning
Andrafiering förekommer oftare i statsvetenskapliga, medievetenskapliga och filosofiska artiklar än i språkvetenskapliga, men det finns några som på senare år har forskat just på hur romer behandlas i skrift i länderna som en gång låg bakom järnridån. Det har även blivit ett populärvetenskapligt debattämne, i skrivande stund i Sverige senast genom journalisten Hynek Pallas bok Oanpassbara medborgare, där
han har intervjuat människor i Tjeckien och studerat arkivmaterial om vad som har skrivits om romerna i Tjeckien tidigare. Begreppet språklig andrafiering verkar inte i dagsläget förekomma på svenska, men däremot finns några som tidigare har använt det på engelska, bland andra Harrison (2009) samt Dako och Yitah (2012).
McGarry (2014) har undersökt romers (re)presentation i medier runtom i Europa, och konstaterar att romernas politiska identitet beror på både hur majoritetsbefolkningen upplever dem och på forskning. Han har bland annat observerat beskrivningar som ”socialt eftersatta”, och anser (McGarry 2014:769) att den huvudsakliga utmaningen är att motbevisa svartmålningen av romer som grupp i lokala, rikstäckande och internationella sammanhang.
Från Institutet för mediestudier kom en bok om den svenska mediebilden av romer (Pollack et al. 2015) där Ester Pollack och Anna Roosvall skriver om rapporteringen i Dagens Nyheter och Aftonbladet 1995–2014, det vill säga ungefär samma tid som denna studie berör. De har studerat rubrikerna till 502 artiklar, de flesta publicerade efter 2010 – detta på grund av den då ökade inflyttningen av romer från bland annat Bulgarien och Rumänien. De konstaterar (Pollack et al. 2015:21) att användningen av begreppet rom ökar kraftigt under perioden, men att begreppet zigenare ändå förekommer ända in på 2010-talet, om än oftast när artikeln handlar om historiska händelser som andra världskriget. I samma bok skriver Elitsa Ivanova om beskrivningen av romer i bulgariska medier och konstaterar att forskningen om hur romer representeras i olika länders medier inte är så omfattande (Pollack et al.
2015:73), men att de beskrivningar som har studerats är ”klichéartade och de är antingen exotiserande” – det som i föreliggande artikel kallas för stereotypt neutrala.
I en artikel jämför Catalano (2013) beskrivningen av romer i brottsrelaterade tidningsartiklar med beskrivningen av företagsledare inom finansvärlden i motsvarande, brottsrelaterade tidningsartiklar i USA och Kanada. Hon använder diskursanalys och kognitiv lingvistik för att konstatera att medvetenheten måste höjas om hur dessa media beskriver människor med olika bakgrund, men grundar sin artikel på bara 35 nyhetsartiklar. Hon kommer dock fram till liknande resultat som föreliggande studie, nämligen att kollokationerna med orden gypsy och roma bildar stereotyper och negativa tankegångar.
Tack vare att det tjeckiska nationalkorpuset är så stort, har några språkforskare börjat använda det i liknande syften, inte minst Masako Fidler. Här ligger dock fokus på de tjeckiska orden, adjektiven, till skillnad från Fidlers undersökning om hur andra språk än tjeckiska uppfattas.
Tess Slavíčková och Peter Zvagulis skriver i sin artikel (2014) om hur de har arbetat långsiktigt med att beskriva så kallat hate speech i såväl brittiska som tjeckiska nyhetsartiklar, och att det mesta sådant de hittade i tjeckisk text berörde romer och vietnameser. De noterar (2014:159) att begreppet nepřízpůsobivý občan,
’oanpassningsbar medborgare’, är den senare tidens kodord för romer. De analyserar
här främst en enda nyhetsartikel, men skriver (2014:167) att de framöver ska arbeta med det tjeckiska nationalkorpuset. I skrivande stund hittar jag dock inte någon nyare artikel av dem som grundar sig på det.
I inledningen till boken Obraz Romů v středoevropských masmédiích po roce 1989 (Karhanová, Homoláč och Nekvapil 2003:3) säger författarna att de med boken ville sammanställa vilka (retoriska) medel, metoder och genrer som typiskt används när journalister skriver om romer. De artikelförfattare som i boken berör Tjeckien utgick dock ifrån talat språk och tidningsartiklar om muntliga tv-debatter, samt intervjuer med tjecker om romer apropå händelserna i nämnda tidningsartiklar. Deras tjeckiska material handlar enbart om tre våldsdåd som begicks i början av 1990-talet, som alla ledde till att en rom dog. Deras arbete har gjorts med en helt annan metod än föreliggande studie, och deras källmaterial är mycket mindre. I artikeln ”‚Je trestné topit Roma?‘ (Prezentace násilné smrti Tibora Danihela v českém tisku)” (”Är det olagligt att mörda en rom?” En presentation av Tibor Danihels våldsamma död i den tjeckiska pressen) skriver Anna Šabatová, Jiří Homoláč och Kamila Karhanová att där en rom blir våldsoffer, får journalister en ursäkt att skriva om negativa stereotyper, vilket avspeglas även i relativt neutrala texter. Att forskarna här fokuserar på våld innebär att romerna automatiskt får en offerroll, vilket vinklar resultatet på ett sätt som skiljer sig från mitt:
Událost, kdy se Rom stal obětí trestného činu, se tak paradoxně (při aktivaci relačního páru Romové – majorita „logicky“) stává příležitostí k tematizaci problému romské kriminality a k mediální produkci a reprodukci negativních stereotypů o Romech. Zkušenost majoritní společnosti s kriminálním a obecně asociálním chováním Romů slouží k vysvětlení (omluvě) jejích protiromských postojů i v textech, které jsou vůči romské menšině v zásadě vstřícné. (Šabatová, Homoláč och Karhanová 2003:101)3
Deras resultat visar dock på en viktig aspekt av andrafieringen, vilket gav mig ännu en anledning att undersöka det i denna studie.
Även Kluknavská och Zagibová (2013) har studerat våldsdåd, i deras fall 2011, och nämner också adjektivet nepřizpůsobivý (’oanpassningsbar’), samt de negativa adjektiven rozzuřený (ilsken) och agresivní (’aggressiv’). Deras källmaterial är artiklar ut tidningarna Blesk, Mladá Fronta Dnes och Právo från den 8 augusti till 8 september 2011 (2013:306).
Inför denna studie studerades bland annat också antropologen Zalabáková (2012), som bland annat skriver att så mycket av de exotiska beskrivningarna i tjeckiska media utgörs av kulturuttryck, framför allt mat och musik (inklusive dans).
3 Översatt på följande vis i den engelska sammanfattningen till artikeln: A case in which a Romany is a victim of a crime therefore paradoxically (although in terms of the Romanies – majority pairing this may be logically) offers an opportunity for discussing the problem of the Romany crime rate and for the media to produce and reproduce negative stereotypes of Romanies. The majority population’s experience with the criminal and generally anti-social behaviour of Romanies serves to explain (excuse) their anti-Romany attitudes, even in texts
Det finns fler som skrivit om andrafiering av romer, till exempel Doubek, Levínská och Bittnerová (2015), men deras forskning visade sig inte tillföra mer än allmän bakgrundsinformation för denna studie.
4. Källmaterial
SYN är ett icke-referenskorpus med fem miljoner lemmata som består av texter från alla synkroniskt skrivna referenskorpusar i SYN-serien, det vill säga sex olika korpusar. De (i skrivande stund) senaste texterna lades till i januari 2014. De flesta texter kommer från tidningar och tidskrifter, tack vare att cirka 1,1 miljarder ord uteslutande är tidnings- och tidskriftstext från 1989 till 2009. Tre av de korpusar som ingår i SYN är balanserade med andra sorters texter, de andra är enbart från tidningar och tidskrifter. Bland annat ingår alla nummer av de största dagstidningarna i landet (Mladá fronta DNES, Lidové noviny, Právo, Hospodářské noviny och Blesk) samt tidskrifterna Reflex, Respekt och Týden från 1998 till 2009. Läs gärna mer på http://wiki.korpus.cz/doku.php/en:cnk:syn (på engelska).
Källmaterialet omfattar stora mängder ord och kan sökas i relativt enkelt. Det finns även en så kallad wiki som dels förklarar hur sökningar kan göras, dels innehåller en kurs i hur användarna kan göra sina sökningar.
5. Metod
Statistiska metoder är användbara bland annat för att snabbt går att få ett stort urval som underlag. Att statistiskt titta på framför allt positiva och negativa adjektiv i denna position ger ett underlag till hur andrafieringen ser ut i den offentliga, skrivna diskursen. Här kan vi se kontrasten mellan värdeladdade ord och neutrala ord i ett stort urval text ur de vanligaste tidningarna och tidskrifterna i Tjeckien.
Fidler och Cvrček har skrivit att genom statistiskt arbete minskar risken för att forskaren är eller anses subjektiv, och statistiken kan användas för att komplettera mer kvalitativa studier (Fidler och Cvrček 2015:199). Å andra sidan nämner till exempel Watson (kommande 2017:8) att det förekommer kritik mot att använda kvantitativ metod för att undersöka uttryck, eftersom den exakta ordalydelsen kan variera – något som upptäcktes även i föreliggande studie och beskrivs nedan. Resultatet blir ändå ett smakprov på vad statistiskt arbete kan åstadkomma och visa på inför eventuella framtida, större studier.
Denna studie kommer att avgränsa sig till perioden 1989 till 2009. I sin avhandling från Oakland university skrev A.A.G. Schneeweis att det i Europa först under 1990- talet för första gången började pratas och skrivas mer seriöst och respektfullt om romer, inte bara om ”zigenare”:
Europe in 1990 understood the implications of Holocaust-like and ethnic cleansing projects; yet it also understood Gypsy otherness. In order to allow the Gypsy to be Roma, the press (among other key institutions) needed to start building a vocabulary and framework for living with difference (an ongoing process to this day). The discourse of the civilized Gypsy began carving this body of knowledge. (Schneeweis 2009:147)
Det stärker valet av period som källmaterial till en sådan här pilotstudie. Det är möjligt att användningen av orden Rom och Cikán har ändrats på fler sätt över den tid som studien täcker. Detta kan i sig vara ett ämne för framtida forskning.
I denna artikel undersöks andrafiering från en språkvetenskaplig vinkel, genom en statistisk undersökning av kollokationer, i detta fall de adjektiv som var kollokat till de två valda begreppen för samma folkgrupp. Genom sökning i korpusar (serien SYN på www.korpus.cz) framgår vilka adjektiv som syftar på ordet Cikán, dels ordet Rom. I praktiken avgränsas sökningen till att enbart fokusera på de adjektiv som står närmast till vänster om orden, för att få fram ett meningsfullt statistiskt resultat där adjektivet med mycket hög säkerhet kan antas syfta på dessa substantiv, och inte på något annat ord i texten.
Med denna metod sorteras alltså ett antal träffar bort som är nog så relevanta rent sociolingvistiskt för den som vill se en texts sammantagna tendens och vad den egentligen säger om romer i sin helhet. Adjektiven som står i samma mening, men längre bort från substantivet i fråga, kan mycket väl också syfta på något som tillhör romerna eller på något som nämns i samband med dem, men då faller det alltså bort i gallringen (ett exempel: ”V České republice jsou skinheadi, kteří říkají o Cikánech špatné věci”, ur Mladá Fronta Dnes den 28 augusti 1997). Likaså bortfaller även exempel där det är substantiv som definierar romerna, som i ”… zbavit se přezíravosti a rozšířeného předsudku že každý Cikán je nevzdělanec, lenoch a kriminálník …”
(Mladá Fronta Dnes den 13 augusti 1997) eller ”Cikáni jsou podvodníci” (Mladá fronta Dnes den 5 augusti 2000). Det förefaller osannolikt att detta bortfall skulle göra någon större skillnad för resultatet då det inte torde finnas någon anledning att anta att dessa bestämningar systematiskt skiljer sig åt från de adjektiv som står i direkt anslutning till substantiven.
Ett problem med metoden är dock att det bland de positiva adjektiven före ordet Cikán förekommer ord i negativ kontext. Ett exempel är dobrý, ’bra, god’ i den synnerligen negativa kontexten ”En död zigenare är en bra zigenare”. Likaså förekommer adjektivet chytrý (’smart’) i en sats som följs direkt av ”för sådana [dvs.
smarta zigenare] måste ju finnas” – en icke-positiv mening i sammanhanget. I sin helhet är dock detta inte av avgörande betydelse för resultaten.
Adjektiv som isolerat kan förefalla neutrala eller positiva, men i praktiken är mer eller mindre stereotypiserande, förekommer också. Ett exempel är kočovný (’nomadisk, vandrande’). Ibland kan också texternas författare använda ett positivt begrepp för att i praktiken – mer eller mindre underförstått – antyda eller anspela på en mycket negativ stereotyp, som när det uttryckligen står att en rom är anständig,
eftersom stereotypen är att hen inte är det. Detta innebär ett visst metodproblem, eftersom sådana adjektiv blir svårare att kategorisera och sortera rent statistiskt.
Den statistiska bearbetningen av materialet bygger på att sortera ut de adjektiv som är värdeladdade respektive neutrala, dvs. positivt laddade adjektiv (kategoriserade med ett P i det ur databasen utlyfta materialet, hädanefter kallade positiva adjektiv), negativt laddade adjektiv (Neg, hädanefter kallade negativa adjektiv) och stereotypiserande neutrala (SN) respektive till synes neutrala (Neu) sådana. Under sorteringen framstod geografiska benämningar (som tjeckisk eller Kolín-boende) väldigt tydligt, så kategorin geografiskt adjektiv (G) fick läggas till. Eftersom jag inte stötte på någon tidigare modell för sådan kategorisering under arbetet, är indelningen helt och hållet min egen. Kategoriseringen återfinns i sin helhet i appendix till denna artikel.
Det första sökordet blev Cikán (som här kommer att översättas med det svenska ordet zigenare) i olika former, med närmast stående adjektiv markerade, och det andra sökordet blev Rom. Sökningen gjordes i den del av korpuset som gav träffar från åren 1989–2009 genom en lemmasökning i publicistiskt material (alltså ingen skönlitteratur). Sökningen utgick från meningar där det finns ett adjektiv inom ett ord från huvudordet. Resultatet blev 707 träffar för Cikán och 142 för Rom.
Träffar exkluderades från urvalet efter manuell genomläsning, ifall texten handlade om filmen/musikalen Cikáni jdou do nebe, om pjäser och filmer regisserade av Miroslav Cikán, om Máchas bok/pjäs Cikáni eller Pusjkins bok som på tjeckiska också heter så, samt i viss mån de som handlade om fotografen Josef Koudelkas foton av romer. Därtill kunde träffarna som syftade på klubben med namnet U Cikána i Hradec Králove och på övriga personer med efternamnet Cikán sorteras bort. Kvar blev 484 träffar för Cikán.
Väl inne i databasen sorterades de på frekvens och de lemmata som står närmast till vänster om huvudordet valdes först ut. Ett problem med korpusets träffrapportering av lemmata blir att negerade ord inte noteras separat, utan för att kontrollera om ett ord står i sin positiva eller negativa form måste forskaren återgå till listan och se efter där.
Så är till exempel fallet med ordet přizpůsobivý, anpassningsbar, som har sex träffar i frekvenslistan, men samtliga dessa är egentligen negerade, det vill säga oanpassningsbar, eller oanpassbar, som Pallas (2016) kallar det. Värt att notera är också att korpussökningen inte ger träffar på feminint böjda varianter, det vill säga att inga former av ordet Cikánka är med bland träffarna.
6. Resultat
För båda orden utgör de geografiska adjektiven ungefär en tredjedel (29,7 % för Cikán, 36,7 % för Rom). De negativa adjektiven är dubbelt så många för ordet Cikán som för ordet Rom (15,8 % för Cikán, 8,25 % för Rom). De neutrala adjektiven är å
andra sidan nästan dubbelt så många för ordet Rom som för ordet Cikán (25,15 % för Cikán, 47,7 % för Rom). Värt att notera är att de positiva adjektiven är flera gånger så många för ordet Cikán (6,5 % för Cikán, 0,9 % för Rom), se vidare diskussion nedan.
De adjektiv som hamnade i kategorin Stereotypt neutrala blev en dryg femtedel av alla adjektiven före ordet för zigenare, medan det bara blev sex procent före ordet rom (22 % för Cikán, 6,4 % för Rom).
Varken i tabell 1 eller 2 är alla ord med, utan bara de vanligaste, för att ge en mer översiktlig bild. Se appendix för en mer komplett lista.
Geografiska Negativa Neutrala Positiva Stereotypt neutrala
rumunský 23 špinavý 14 mladý 14 slavný 9 kočovný 25
český 14 přizpůsobivý 6 olašský 9 dobrý 8 potulný 15
mořský 13 mrtvý 4 představený 8 kočující 12
místní 12 zatracený 3 starý 6 slušný 11
španělský 10 mnohý 5 černý 6
maďarský 7 jediný 4 bílý 5
zdejší 6 nazvaný 4
andaluský 6 obyčejný 4
moravský 6 další 4
Tabell 1. Före Cikán. Siffran motsvarar antalet förekomster av sammanlagt 484 träffar.
Geografiska Negativa Neutrala Positiva Stereotypt neutrala slovenský 8 opilý 1 mladý 6 zlatý 1 slabý 2
český 7 tokající 1 místní 5 zaměstnaný 2
kostelecký 3 brutální 1 olašský 4 kočující 1 vsetínský 3 přizpůsobivý 1 jiný 3 sebejistý 1 moravský 3 nepřátelský 1 starý 2 žebrající 1 rumunský 2 rozvášněný 1 jediný 2
francouzský 2 vyhlížející 1 ostatní 2
Tabell 2. Före Rom. Siffran motsvarar antalet förekomster av sammanlagt 109 träffar.
Geografiskt adjektiv
Negativt adjektiv
Neutralt adjektiv
Positivt adjektiv
Stereotypt neutralt adjektiv
Före Cikán 29,75 % 15,9 % 25 % 6,6 % 22,5 %
Före Rom 36,7 % 8,25 % 47,7 % 0,9 % 6 %
Tabell 3. Procent av respektive tabells träffar.
Det enda ord bland dessa som förekommer i negerad form är adjektivet přizpůsobivý, det vill säga ’anpassningsbar’, som dessutom enbart förekommer negerat – vilket alltså bevisar påståendena att oanpassningsbar är ett vanligt förekommande adjektiv i samband med det tjeckiska ord som motsvarar det svenska zigenare, och att det förekommer en gång ihop med ordet Rom.
Frågeställningarna besvaras på följande vis:
Som tabellerna visar, är de allra vanligaste adjektiven rent geografiska och neutrala ord. Dock är de rent negativa fler än de positiva både framför Cikán och Rom, vilket framgår av tabell 3. Värt att notera är att andelen positiva ord förefaller vara fler runt användandet av ordet Cikán, men dobrý (’bra’) används i hälften av fallen inte i en positiv kontext.
Det är en mångfald ord som används, eftersom inget kommer upp i mer än 5,6 procent av alla ord som står närmast varken Cikán eller Rom. Det vanligaste negativa adjektivet är dock špinavý, ’smutsig’, som förekommer i 1,9 procent av fallen, och bara i samband med ordet Cikán. De olika adjektiv som betyder något i stil med icke-bofast (kategoriserat som stereotypt neutralt) förekommer i 7,3 procent av fallen före ordet Cikán och bara i ett enda fall (0,7 procent) ihop med ordet Rom.
Hypoteserna besvaras på följande vis:
1. a) att neutrala adjektiv som rör individer (stor, kort, lokalboende etc.) är vanligt förekommande.
Ja, de neutrala adjektiven är väldigt vanligt förekommande, och vill en slå ihop dem med de geografiska och/eller med de stereotypt neutrala, blir det än mer så. Det är tydligast för tabell 1. Det är något förvånande, på ett för mänskligheten positivt sätt, och är en motvikt till den forskning som framhäver att det så ofta förekommer negativa aspekter i artiklar om romer.
b) att bland icke-neutrala adjektiv är negativt laddade adjektiv de mest frekvent förekommande.
För tabell 1 (före Cikán) stämmer denna hypotes bra. Det vanligaste av de negativa adjektiven, špinavý, är lika vanligt som ordet mlady (’ung’) bland de neutrala eller český (’tjeckisk’) bland de geografiska adjektiven. För tabell 2 (före Rom) förefaller det också stämma, men antalet värdeladdade adjektiv är markant lägre. Före ordet
Cikán förekommer positiva ord inte ens hälften så ofta som negativa (32 förekomster, inklusive fyra där dobrý egentligen skrivits i en negativ omgivning). Före ordet Rom finns bara ett enda positivt ord, jämfört med nio negativa.
2. att skribenter som använder begreppet Rom även visar mer respekt i övrigt och därmed är mindre öppet negativa och stereotypa i sina formuleringar.
Ja, detta verkar stämma. En tiondel av förekomsterna (8 + 6) rör någon som är ung eller slovak – adjektiv som inte kan anses nedsättande i sig, men som självklart kan användas i nedsättande sammanhang. Bland de negativa adjektiven förekommer inte špinavý över huvud taget, men det finns en förekomst av nepřízpůsobivý,
’oanpassningsbar’. Värt att notera ur ett samhällsperspektiv är dock att mindre öppen rasism inte nödvändigtvis betyder mindre rasism – kanske har det bara blivit lite mindre accepterat, i linje med det Schneeweis skriver.
3. att ett fåtal begrepp återanvänds.
Detta stämmer delvis – ordet för smutsig förekommer 14 av 77 gånger (dvs. i 18 procent av fallen) före ordet Cikán, och ord som betyder något i stil med vandrare eller kringresande förekommer 52 gånger av 109 (i drygt 47 procent av fallen). I övrigt förekom många olika ord, och oanpassningsbar förekom inte så ofta som forskningen och populärvetenskapen kan ge intryck av.
7. Slutdiskussion
Kvantitativa studier på korpusar kan fortfarande kännas nytt inom språkvetenskapen, även om det var flera årtionden sedan forskare slutade påstå att det inte skulle gå att utforska det Saussure kallade för la parole, användningen av språket i konkreta situationer. Mitt arbete har utgått från miljontals ord, ur vilka har plockats de som faktiskt står närmast varandra, som förekommer tillsammans och därmed kan pekas ut som vanliga kollokationer. Metoden har vissa brister, men låter oss ändå tydligt se vad som är vanligast och vilka mönster som förekommer i ett stort korpus. Resultatet stämmer med mycket tidigare forskning, men visar på andra perspektiv och andra sätt att mäta det språk som folk får sig till livs i vardagen, när de läser de vanligaste tidningarna och tidskrifterna.
Hypotes 1 a) stämmer delvis. Bara 9 (före Rom) respektive 22 procent (före Cikán) av adjektiven är uttalat värdeladdade, och en förvånansvärt hög andel är till synes neutrala. Med den diskriminering som vi vet att romer utsätts för var förväntningen snarast att fler skulle vara värdeladdade. Metoden gör att vi dock inte kan utläsa hur artikeln som adjektiven kommer från är skriven, och resultatet skulle kunna kompletteras med en större artikelstudie om hur texterna som helhet är formulerade.
Hypotes 1 b) stämmer enligt resultatet. Detta är i linje med vad andra forskare har konstaterat – att romer beskrivs negativt och med en tydlig andrafiering i tjeckisk media. Det är tydligare att kontextlöst positiva ord, som dobrý, står i en negativ kontext än att kontextlöst negativa ord i själva verket står i en positiv kontext.
Hypotes 2 stämmer, vilket bland annat procentsatserna för negativa respektive neutrala adjektiv före orden Cikán respektive Rom visar (negativa före Cikán = 16 procent, före Rom 8 procent). En romsk tradition som ofta beskrivs av forskare som själva är eller har umgåtts mycket med romer (se Vivian och Dundes 2004 samt Tesăr 2012), är de renlighetsideal som finns, och som innebär strikta regler för hur och att människor, kläder och husgeråd ska tvättas. En paradox i resultatet här är då att det negativa ord som är mest högfrekvent ihop med ordet för zigenare är špinavý,
’smutsig’. (Adjektivet förekommer inte heller alls bland dem som använder ordet rom.) Detta är en stereotyp som återkommer i alla möjliga sammanhang, trots att det samtidigt motstrider romernas renhetsideal. Schneeweis tar i sin avhandling (2009:75) upp flera exempel på hur vanligt detta har varit genom tiderna, från 900-talets Persien till tyska krönikor, ryska ordspråk och brittisk tidningstext från 1960-talet, och det förekommer än idag.
Hypotes 3 stämmer delvis, på så sätt att orden för smutsig och kringresande är vanliga, men i övrigt är det ganska stor spridning, framför allt före begreppet Rom.
Inledningsvis fanns ingen förväntan på att så många adjektiv skulle vara geografiska.
De fick till slut bli en egen kategori, eftersom de inte per definition måste vara neutrala, även om de ser sådana ut. Att just tjeckisk är det näst vanligaste (före ordet Cikán är rumänsk vanligare, före ordet Rom är slovakisk vanligare) av de geografiska adjektiven leder till frågan om tjeckiska romer på något sätt framställs som mer eller mindre positiva än andra. Den får besvaras i en annan studie. Möjligen kan en anledning vara att många, även yngre, romer fortfarande anses vara från Slovakien eller andra länder, eftersom många romer kom därifrån under arbetskraftsinvandringen efter 1945. Det tredje vanligaste före Cikán är dock mořský (’havs-’), vilket kommer från artiklar om andra länder. En fråga som uppstår är om detta fenomen, att de geografiska adjektiven är så många, är ett tecken på ”vi och dem”-mentalitet? Nu är romer en folkgrupp som förekommer över stora delar av världen, så det kan vara en tillfällighet, men det är svårt att bevisa.
Till skillnad från Zalabákovás resultat återfanns i denna studie inget typiskt kulturellt uttryck, eftersom det bara finns någon enstaka förekomst av adjektiv som har med musik att göra, och ingen som rör mat (just mat nämner inte heller Zalabáková i samband med romer, det förekommer oftare tillsammans med andra grupper). Hur användningen av de båda begreppen har utvecklats över tid är en annan intressant fråga, men inget som passar denna studie.
Framöver skulle resultatet av denna studie kunna utgöra grunden för ett djupare arbete där dessa adjektiv och uttryck kan jämföras med adjektiv som används även om andra icke-tjeckiska minoritetsgrupper i republiken Tjeckien, för att kunna undersöka om det är en allmän andrafiering som pågår, som inte är specifik för just romer. Syftet med ett sådant arbete skulle vara att motsäga dem som hävdar att romer är på ett visst sätt genom att peka på att andra grupper omtalas eller har omtalats på samma sätt. Att jämföra hur dessa begrepp har använts diakront, vilka uttryck som har varit mest använda under olika tidsepoker, verkar inte ha gjorts förut för detta källmaterial.
Litteratur
Catalano, Theresa. 2013. ”The Roma and Wall Street/CEOs: Linguistic construction of identity in U.S. and Canadian crime reports.” Faculty Publications: Department of Teaching, Learning and Teacher Education. Paper 182.
http://digitalcommons.unl.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=1181&context=teachlear nfacpub, 2016-09-14.
Dako, Kari, & Yitah, Helen. ”Pidgin, ‘broken’ English and Othering in Ghanaian literature.” Legon Journal of the Humanities 1; 202–230.
Doubek, David, Levínská, Marketa & Bittnerová, Dana. 2015, ”Roma as the Others”, Intercultural Education, vol. 26, no. 2, s. 131.
Fidler, Masako & Cvrček, Václav. 2015. ”A data-driven analysis of reader viewpoints:
Reconstructing the historical reader using keyword analysis.” Journal of Slavic Linguistics 23(2), 197–239.
Fidler, Masako. 2016. ”The others in the Czech Republic: Their image and their languages.” Multilingualism and Minorities in the Czech Sociolinguistic Space, a special issue of the International Journal of the Sociology of Language 238, 3; 37–
58.
Harrison, Gai. 2009. ”Language Politics, Linguistic Capital and Bilingual Practitioners in Social Work”. The British Journal of Social Work, 1/1/2009, Vol. 39, 6; 1082–
1100.
Karhanová, Kamila, Homoláč, Jiří & Nekvapil, Jiří. 2003. Obraz Romů v středoevropských masmédiích po roce 1989. Brno: Doplněk.
http://ulug.ff.cuni.cz/projekty/romove/obraz_romu.pdf, 2016-09-14.
Kluknavská, A, & Zagibová, L 2013. ”Neprispósobiví Rómovia a slušná váčšina?
Spravodajský diskurz po násilných udalostiach na severe Českej republiky 2011”.
Central European Political Studies Review / Stredoevropske Politicke Studie, vol.
15, no. 4, s. 300–323.
Křen, M., Čermák, F., Hlaváčová, J., Hnátková, M., Jelínek, T., Kocek, J., Kopřivová, M., Novotná, R., Petkevič, V., Procházka, P., Schmiedtová, V., Skoumalová, H., Šulc, M. 2014. Korpus SYN, version 3 from 27 Jan 2014. Prag: Ústav Českého národního korpusu FF UK. http://www.korpus.cz.
Mácha, Karel Hynek. 1924. Cikáni a jiná próza. Prag: Nakladatel B. Kocí, Knihkupec Praze I., Masarykovo Nábřeží č. 14.
http://kramerius4.nkp.cz/search/i.jsp?pid=uuid:287d5e20-e7d2-11e3-b72e-
005056827e52#monograph-page_uuid:23be7510-22ef-11e4-8c14-5ef3fc9bb22f, 2016-09-14.
McGarry, Aidan. ”Roma as a political identity: Exploring representations of Roma in Europe”. Ethnicities, vol. 14, no. 6, ss. 756–774.
Nationalencyklopedin, ”romer”.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/romer (hämtad 2016-11-07) Ottův slovník naučný: illustrovaná encyklopaedie obecných vědomosti. Pátý díl.
(1892). Praha: J. Otto.
https://ia802608.us.archive.org/35/items/ottvslovnknauni55ottogoog/ottvslovnknau ni55ottogoog.pdf, 2016-09-14.
Pallas, Hynek. 2016. Oanpassbara medborgare: historien om förföljelsen av de tjeckiska romerna. Stockholm: Atlas.
Pape, Iveta. 2007. Jak pracovat s romskými žáky. Prag: Slovo 21
Pollack, Ester, Roosvall, Anna, Caldaras, Hans, Szoppe, Adam, Hammarberg,
Thomas, Ivanova, Elitsa & Lars Truedson. 2015. Mediebilden av romer. Stockholm:
Institutet för mediestudier.
Schneeweis, Adina Alexandra Giurgiu. 2009. Talking difference: discourses about the Gypsy / Roma in Europe since 1989. (Diss.) http://hdl.handle.net/11299/56088, 2016-09-14.
Slavíčková, Tess, & Zvagulis, Peter. 2014, ”Monitoring anti-minority rhetoric in the Czech print media: A critical discourse analysis”. Journal of Language & Politics, vol. 13, no. 1, ss. 152–170.
Tesăr, C. 2012. ”Becoming Rom (male), becoming Romni (female) among Romanian Cortorari Roma: On body and gender.” Romani Studies 22.2, 113–140,
https://muse.jhu.edu/article/489108/pdf, 2016-09-14.
TT-språket. 2013. ”Omdiskuterade ord”, https://info.tt.se/tt-
spraket/navigation/rekommendationer-fr-mediespraksgruppen/omdiskuterade-ord/, 2016-11-04.
Vivian, C. and L. Dundes. 2004. ”The Crossroads of Culture and Health Among the Roma (Gypsies).” Journal Of Nursing Scholarship, 36.1, 86–91,
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15098424, 2016-09-14.
Watson, Christine. Kommande 2017. ”Truth, doubt and hearsay in 17th-century Russian news translations”. Utkast skickat av författaren, läst 2016-09-15.
Zalabáková, Jitka. 2012. Afričané, Romové a další „cizinci“ v české mediální realitě.
AntropoWebZin 2/2012, 79–87.
http://www.antropoweb.cz/media/document/antropowebzin-2-2012-final.pdf, 2016- 09-14.
The Czech Particle už: Some Semantic Aspects
Tora Hedin
Department of Slavic and Baltic Studies, Finnish, Dutch and German, Stockholm University
tora.hedin@slav.su.se
Abstract. The Czech Particle už: Some Semantic Aspects
The present study analyzes the semantics of the Czech polyfunctional word už in comparison with the Russian words уже and уж. Over the last decades, these words have become easier to study because researchers can check hypotheses on the basis of a huge body of data in text corpora. Using relevant lexicographic information, theoretical investigations and corpus data, the study aims to identify and describe additional distinctive features of už that should be included in its lexicographic description. The empirical data have been collected from the Czech National Corpus (CNK), subcorpus SYN2010. I have considered the temporal and metatextual uses of už, as well as certain uses in which there is no temporal or metatextual meaning.
1. Introduction
Polyfunctional words are important elements of communication but thus far have not been described, principally because it is often difficult to identify the distinctive features that should be included into their lexicographic description. What makes the investigation of such words and their description difficult is their intricate semantic structure. Interest in such words has increased over the past twenty years, due in part to the fact that the creation of large text corpora now allows researchers to check hypotheses on the basis of a huge body of materials (cf. Čermák 2008).
The present study analyzes the Czech polyfunctional word už. Although the word has been described in a number of dictionaries and analyzed in some theoretical studies (cf.
Komárek 1958, 1979, Karlík 1998, Heyde-Zybatow & Malink 2008), these descriptions are far from complete. To identify the important features of the semantic structure of this word, it could therefore be useful to examine related languages in which the components of its semantics and function are described fairly completely and have been incorporated into a more refined theoretical context. The most suitable Slavic language for this task is Russian, since the Russian words уже and уж corresponding to Czech už are exhaustively presented in a number of theoretical studies. For this reason the analysis of Czech už will be analyzed in comparison with its Russian counterparts.
2. Aims, material
Using relevant lexicographic information, theoretical investigations and corpus data, including materials of parallel corpora, the present study aims to identify and describe additional distinctive features of už that should be included in its lexicographic description.
The present analysis includes the following procedures:
i. check descriptions of už in a number of well-known dictionaries;
ii. exemplify some distinctive features of už with typical contexts from the SYN2010;
iii. identify a number of additional distinctive features that should be included in the definition of už.
The empirical data have been collected from the Czech National Corpus (CNK), subcorpus SYN2010, which contains over 121 million tokens. For the present study the corpus data were used for selection and analysis of typical diagnostic contexts. All corpus data were collected in September and October 2015
3. Lexicographic information
I first checked descriptions of Russian уже/уж and Czech už in a number of well-known dictionaries. For the present analysis the following works were selected: for Russian уже/уж: Словарь русского языка в 4-х томах, (Dictionary of Russian in 4 Volumes) known as Малый академический словарь (Concise Academic Dictionary, henceforth MAS) and Большой толковый словарь русского языка (Comprehensive Explanatory Dictionary of Russian) (BTS). For Czech už: Slovník spisovného jazyka českého (SSJČ) and Slovník spisovné češtiny pro školu a veřejnost (SSČ).
The Russian dictionaries (MAS 1985–1988, IV: 472–473; BTS 2000: 1376–1377) present уже and уж similarly. Both words are described as representatives of two parts of speech—adverbs and particles. In meanings that are most closely connected with the idea of time they are said to be adverbs, and when they are used as intensifiers they are defined as particles. Three meanings are specified for уже, and four are given for уж. As an adverb уж is defined as an absolute synonym of уже. Cf. (1) and (2):
(1) Андрей Иванович уж пять дней не ходил в мастерскую. (Вересаев, Два конца)
Andrej Ivanovič hadn’t visited his workshop for five days already. (Veresaev, Two Ends)
(2) На холме хлеб уже скошен и убран в копны, а внизу еще только косят.
(Чехов, Степь)
The grain had already been cut and gathered into sheaves on the hill, but below they were still reaping. (Čexov, The Steppe1)
As a particle two meanings are given for уже and three for уж. The third meaning of уж is folk-poetic and will not be considered here.2 Cf. (3):
(3) Уж зачем ты, алая заря, просыпалася. (Лермонтов, Песня про купца Калашникова)
Oh why hast thou, scarlet dawn, awakened? (Lermontov The Song of the Merchant Kalashnikov)
The criteria for attributing one or another meaning to уже and уж as a particle are unclear in such a description. As adverbs уже and уж are interpreted as absolute synonyms, i.e., are interchangeable in all contexts, but intuitively one senses that despite their similarity this is not so because each of them has some additional individual characteristics. Thus, for example, in the sentence Вы уже были в Швеции? (Have you already/ever been to Sweden?) such a substitution is impossible.
Czech už and its alternative již3 are most fully described in SSJČ (1989: VI:422). Five meanings are given, and in all of them už is classified as an adverb:
1. Sudden, almost unexpected beginning or course of an action, indicates that it is complete, finished, definitive: at this/that time, all at once (in contrast to the earlier state): už přijeli (they have come now); to jméno mu už zůstalo (that name (has) stuck to him); jak to dořekl, už tu byli (as soon as/the moment he said it they were there);
1 Anton Chekhov, The Steppe and Other Stories, trans. Ronald Hingely (London: Oxford University Press, 1980), 5
2 Czech lacks this meaning.
3 The forms již and už are alternatives in Standard Czech, and differ stylistically – již is bookish and už is neutral. In Czech lexicography they are traditionally considered together. Following the Czech lexicographic tradition I consider již/už as a single unit, so that in the analysis below only už is indicated.
už jsem to pochopil (I (have) understood it/I get it); už to mám! (I have it!); schůze už (brzo) skončí (the meeting will soon be over); on už přijde (he will come soon) brzy 2. Emphasizes, intensifies the meaning of a word (often together with a temporal adverb): už třetí noc nespím (I haven’t been able to sleep for three nights); už od pondělka pekli koláče (they have been baking cakes since Monday); já už to nějak vydržím (I can’t take it any more); už od dveří křičí, že má hlad (already in the doorway/still standing in the door/ he screamed that he was hungry); už se na to nemohu dívat (I can’t stand to look at it any more); už nejsem žádná mladice (I’m no longer a young woman); neudělám to, už kvůli matce ne (if only for mother’s sake, I’m not going to do it)
3. Emphasizes desire, request/exhortation or threat; renders the utterance intimate, familiar: už aby byly prázdniny (if only summer vacation were here!); tady to máš a už jeď! (take this and go now!); už se na mne nehněvej! (don’t be angry with me any more); mlčte už! (be quiet now!); už dost! (that’s enough!); už toho nech! (stop it!);
už ať jsi venku! (get out!); – tak už tedy jsme zas doma (so now we’re home again) 4. In the combination už ne indicates that an action is (will be) completed or that thus far it has not been (will not be) repeated: už neprší (it’s not raining any more); už se to nestane (it won’t happen again); už nevím, kdy to bylo (I forget/have forgotten/
who it was); děkuji, už si nevezmu (thank you, I don’t want any more) 5. Už už v, užuž (any moment now: just about to)
In meanings 1 and 4 the adverb už is connected with the idea of time, while meanings 2 and 3 have to do instead with intensification. Meanings 1 and 4 are further delimited by the features “a sudden beginning or end or the completed state of an action” vs. “the cessation of an action,” while in 2 and 3 už intensifies the meaning of a word or an exhortation or threat. Such a definition makes it difficult to distinguish the distinctive features that are uniquely characteristic of each individual meaning given in the dictionary.
Meaning 5 covers už už and its one-word spelling užuž used as an intensifier. Including these words in the dictionary is of questionable value, since corpus data indicate that they are not very frequent. Out of a total of 282 917 contexts with už in subcorpus SYN2010, there are 349 examples of už už and 324 of užuž. It is also difficult to understand why už už is given in this particular dictionary entry rather than treated as a separate lexeme or construction. It will therefore not be analyzed in the present study.
The concise dictionary SSČ (2001:480) distinguishes two meanings of už: one temporal (už odjeli/they have already gone); už neprší (it’s not raining any more) and one focusing/intensifying (už budu hodný (I’m going to be nice now); to už nespravíš (there’s no way you can fix it any more). In the first case it is classified as an adverb, in the second as a particle, but the dictionary provides no detailed description.
It is clear that traditional dictionaries are incapable of distinguishing and describing adequately the meaning of polyfunctional words such as už and уж/уже. The existing theoretical studies of už in Czech likewise do not enable us to distinguish and describe
any additional distinctive features of the word. Thus Heyde-Zybatow & Malink (2008) consider the combinatorial behavior of už/uže/hižo in Czech, Russian and Upper Sorbian with respect to the imperfective and perfective aspect. Karlík (1998) analyzes only the phraseme když už. Komárek (1958, 1979) attempts to find a single element that is typical of all uses of už. He considers two possible uses as two propositions, one of which in part or completely contradicts the other. Thus, for example, the sentence Tehdy už byl učitelem (“At that time he was already a teacher”) presupposes that during some period of time he was not a teacher, but that he became one in a subsequent period. In this case two propositions are implied—“he was not a teacher” and “he became a teacher,” which follow one upon the other. The first proposition is expressed implicitly, and the second negating it is explicit.
Because these studies of Czech už do not permit us to describe the word už in all its meanings, I turned to semantic investigations of similar words in Russian— уж and уже.
The use of these words has been studied by Boguslavskij (1996), Apresjan (1995), Gojdina (1979), Moiseev (1978), Paillard (1986/87), Mustajoki (1990), Mendoza (2000), Zybatow (1990), Uryson (2007) and Levontina (2008). Certain aspects treated in these works (for example, diachronic changes (Mendoza 2000), syntactic behavior (Gojdina 1979) and communicative functions (Mustajoki 1990) do not deal with the semantic analysis of уж and уже and will not be considered here. The above works that do address the semantic description of these words are Apresjan (1995), Boguslavskij (1996), Uryson (2007) and Levontina (2008). Apresjan (1995) provides only a brief description of уже in comparison with еще. Levontina (2008) considers certain instances of the use of уж. Boguslavskij (1996) and Uryson (2007) have a detailed analysis of these words, and for that reason my study of Czech už relies primarily on them.
One important question is whether už is an adverb or a particle. Most scholars (for example, Boguslavskij 1996, Apresjan 1995, Uryson 2007, Levontina 2008, Komárek 1958, 1979) classify už as a particle. For several reasons, that description seems most correct and relevant.
First, as an adverb of time both уже/уж (Он уже приходил – “He has already come”) and už (On se už vrátil – “He has already returned”) can be used together with other temporal adverbs (Он уже вчера приходил/ On se už včera vrátil). It is strange to consider that one such adverb is capable of modifying another. It is much more natural to regard уже/уж and už as particles modifying adverbs.
Second, one of the operative criteria determining whether a given morphologically invariable word is a particle or an adverb concerns the capability of the word to be used as an independent reply to a question. In contrast to adverbs, particles do not have this capability. Thus the answer to the question Когда он приходил?/ Kdy se vrátil? can be
вчера/včera (yesterday), сегодня/dneska (today), рано/brzo (early), поздно/pozdě (late), but not уже/уж or už; i.e., these words are not adverbs.
In the present study I consider the temporal and metatextual uses of už, as well as certain uses in which there is no temporal or metatextual meaning.
4. Semantics
4.1 Temporal uses of Czech už
The temporal meaning is described in detail in Boguslavskij (1996: 227–302), who distinguishes two temporal uses of уже/уж: а) Он пришел уже в десять часов (“He arrived already/as early as ten o’clock”) and (b) Когда он пришел, было уже 10 часов.
(“When he arrived it was already 10 o’clock”). He attributes the same meaning to (a) and (b): “reality outstrips expectation.” In cases such as (a), event P has taken place earlier than expected (anticipation of this type is called P-expectation), while in type (b) an event has taken place later than expected (t-expectation). Let us examine this model as it applies to Czech už.
(а1) Vrátil se už v deset hodin.
He returned already at 10 o’clock/He had returned by 10 o’clock already/He was already back by 10 o’clock.
(b1) Když se vrátil, už bylo deset hodin.
When he returned it was already 10 o’clock.
In variant a1 the meaning of už is interpreted as follows: už (P, t) = “during a certain period of time P did not take place”; “it was possible to expect that at moment t the situation will continue not to take place”; “situation P began to take place at moment t or earlier and is still going on at t.” Cf. (4):
(4) První sníh přišel už 9. listopadu.
The first snow fell already on 9 November.
