• No results found

Gravfynd från Hovgården, Ivö sn, Skåne Oldeberg, Andreas Fornvännen 353-361 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1950_353 Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Gravfynd från Hovgården, Ivö sn, Skåne Oldeberg, Andreas Fornvännen 353-361 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1950_353 Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
10
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Gravfynd från Hovgården, Ivö sn, Skåne Oldeberg, Andreas

Fornvännen 353-361

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1950_353

Ingår i: samla.raa.se

(2)

GRAVFYND FRÅN HOVGÅRDEN, IVÖ SN, SKÅNE

Av Andreas Oldeberg

r ör någon tid sedan påträffades under grustäkt i en låg ås kallad Ångbåtshultet vid Hovgården i Ivö sn, Skåne, tre urne- gravar, vilka förtjäna en närmare beskrivning.

1

I den först påträffade graven tillvaratogs ett numera täm- ligen fragmentariskt lerkärl jämte en liten samling sotiga brända ben och en liten bronsring (fig. 1). Kärlet har i sitt oskadade skick haft ett starkt utsvängt bukparti. Fragmenten av halspartiet samt övre delen av buken uppvisa en slät yta medan bukens nedre del är mera ojämn och rabbig. Botten- partiet, som till större delen är bevarat, har en diameter av 7,7 cm. Bukdiametern torde ha uppgått till 14 cm. Godstjock- leken är 5—7 mm. Godset är brunsvart, delvis skiktat, upp- blandat med tämligen små sandkorn och ganska hårt. Färgen på utsidan är rödbrun, medan insidan är mera gråbrun. Den lilla bronsringen, som låg bland de brända benen i kärlet, är tämligen liten och flat med en yttre diameter av 1,7 cm, en bredd av 5 mm och en tjocklek av 2,5 mm. Tvärsnittet är spetsovalt. Den har grågrön ärgpatina.

I den andra graven hittades ett lerkärl, innehållande en stor samling sotiga brända ben och ett fragment av en rakkniv av brons (fig. 2). Lerkärlet, som var något fragmentariskt, harblivit restaurerat. Det tillhör den tunnformiga typen med ojämnt, rabbigt och slätt halsparti. På gränsen mellan halsen och buken finnas tre knoppliknande utsprång (öron) placerade på lika avstånd från varandra. Kärlet har en höjd av 20,5 cm, en bukvidd av ca 17 cm och en bottendiameter av 12,3 cm. God- set, som har en tjocklek av 8 mm, är delvis skiktat, något sand-

1 Denna uppsats ingår i cn manuskriptsamling, som tillägnats Gustaf Hallström på hans 70-ärsdag den 11 juli 1950.

(3)

1 V II Ii Ii A S II I. I t l i II Ii R G

Fig. 1. Grav 1. Hovgården, Ivö sn, Skåne. Lerkärl och bronsring, ca 1I2, cu •/,. .S7«/.

hist. mus, — Grab 1. Hovgården, Ksp. Ivö, Schonen. Tongefäss und Hronzering.

blandat, tämligen fast och h a r en b r u n s v a r t kärna, något lju- sare mot k a n t e r n a . Utsidan är rödbrun, insidan m e r a svart- brun. Rakknivsfragmentet h a r tillhört en k n i v t y p med något uppåtsvängt blad, troligen en mellanform mellan Montelius, Minnen 1241 och 1447. Det är a v b r u t e t i båda ä n d a r och även eggen är till stor del b o r t b r u t e n . B r o t t y t o r n a äro delvis nya, delvis gamla. N u v a r a n d e längd är 5 cm; bredden är 117 cm och tjockleken 1 mm. Det h a r blågrön ärgpatina.

I den tredje graven, som erbjuder det största intresset, p å - träffades ett något fragmentariskt lerkärl, som v a r till hälften fyllt med en relativt stor samling sotiga b r ä n d a ben. Ovanpå de b r ä n d a benen i k r u k a n låg vid fyndtillfället två små minia- t y r k ä r l av b r ä n d lera, och ett dylikt av ä n n u m i n d r e format hittades sedermera bland de b r ä n d a benen från samma k r u k a (fig. 3). Denna h a r blivit r e s t a u r e r a d och h a r visat sig tillhöra en k ä r l t y p med vid överdel och smalare underdel. Mynnings- k a n t e n ä r relativt rak. S t r a x u n d e r m y n n i n g s r a n d e n finnas tre knoppliknande u t s p r å n g (öron), placerade ungefär på lika av- stånd från v a r a n d r a . Kärlets m y n n i n g s d i a m e t e r är ungefär

15 cm, och bottendiametern är 11 cm; höjden är 19,5 cm. Ytan hos k ä r l e t är bucklig och ojämn och färgen såväl på in- som

(4)

G II A V /•' t V D F It i ,V I I I) V G i /( I) Ii N

utsidan är r ö d b r u n med b r u n s v a r t a fläckar. Godset är grovt, något skiktat u p p b l a n d a t med s m ä r r e sandkorn, relativt h å r t med g r å s v a r t kärna, något ljusare mot k a n t e r n a .

Av de t r e m i n i a t y r k ä r - len (fig. 4), vilka alla äro formade som bronsålderns hängkärl, h a r det största en b u k d i a m e t e r av 11,5 cm, en m y n n i n g s d i a m e t e r av 7,9—8,4 cm och en höjd av 6,1 cm. Godset är grovt men mycket hårt, u p p - blandat med delvis tämli- gen stora sandkorn samt är s t a r k t bränt. Färgen är till större delen rödbrun, m e n ett m i n d r e p a r t i av botten är gråsvart. Godset, som är h å r t b r ä n t och del- vis glaserat, är genomsatt med stora sprickor, vilka troligen bildats vid b r ä n - ningen. Godstjockleken ä r ca 1 cm. På halsen vid övergången till b u k p a r t i e t finnas två avlånga hål el- ler springor, m o t s v a r a n - de hängkärlens u p p h ä n g - ningshål. Det andra något m i n d r e m i n i a t y r h ä n g k ä r -

let h a r en b u k d i a m e t e r av 9,5 cm, en mynningsdiameter av ca 6,5 cm och en höjd av 4 cm. Godset, som h a r en tjocklek av 7 mm, är h å r t b r ä n t , delvis glaserat, och är u p p b l a n d a t med enstaka större sandkorn; det h a r r ö d b r u n färg och är delvis genomsatt med stora sprickor. På halsen vid övergången till b u k p a r t i e t finnas två avlånga hål, motsvarande hängkärlens upphängningshål. Kärlet h a r vid b r ä n n i n g e n bli- vit något deformerat. Det tredje kärlet, som låg bland de

Pig. 2. Grav 2. Hovgården, Ivö sn, Skåne.

Lerkärl, fragment av rakkniv. Va. ca Vi- Sta- tens hist. mus. •— Grab 2. Hovgården, Ksp. Ivö, Schonen. Tongefäss, Rasicrmesser-Frugmenl.

(5)

A \ ii 7( ;•; A S O I D Ii II li It G

T ,

Hpp

Fig. 3. Grav 3. Hovgården, Ivö sn, Skåne. Lerkärl, tre miniatyrhängkärl av bränd lera, ca Va- Statens hist. mus. — Grab 3. Hovgärden, Ksp. Ivö, Schonen. Ton-

gefäss, drei Mininlur-llångegefåsse aus gebranntem Ton.

brända benen, är mycket litet och har en bukdiameter av 3,2 cm, en mynningsdiameter av 2,2 cm, samt en höjd av 1,9 cm. Godset är hårdbränt, svagt sintrat, något uppblandat med små sandkorn samt har en grå färg med mörkare flammor. På halsen vid övergången till bukpartiet finnas två små runda hål, motsvarande hängkärlens upphängningshål.

Amanuensen N. G. Gejvall har benäget undersökt de brända

benen från alla tre gravarna, och enligt honom kan följande

anföras. I grav 1 påträffades ett tandfragment som antyder att

här begravts en individ i åldern 6—10 år. En del kalottfrag-

ment uppvisa i tabula externa en porositet, som förmodligen

är av patologisk karaktär och som icke tidigare påträffats bland

(6)

G R A V F Y N D F R Å N H O V G Å R D E N

Fig. 4. Grav 3. Hovgården, Ivö sn, Skåne. Tre miniatyrhängkärl av bränd lera, ca V8. Statens hilt. mus. — Grab 3. Hovgården, Ksp. Ivö, Schonen. Drei Mi-

niatur II ängegejåsse aus gebranntem Ton.

(7)

A N D R E A S O L D E B E R G

Fig. -i. Stor gotländsk skålnål uv brons ( c a1/ , ) , tre miniulyrsvärd av bron» oeh etl dylikt uv järn, miniulyrspjulspets och miniatyrormhand av brons (ca 1jt) . allt frun olika provinser och tillhörande såväl gravar som lösa fynd. Statens hist. mus.

— Grosse Schalennadel von Golland aus Bronze (ca 1f^), drei Miniaturschwerter uns Bronze und eines uns Eisen, Miniaturlanzenspilze aus Bronze, Miniatur- urmbund uns Bronze (ca 1jt) , alle aus verschiedenen Landschaflen und sowohl

Grabgut wie Einzelfunde.

brända ben från förhistorisk tid. I grav 2 hittades några gan- ska grova fragment av ögonbrynsbågar och pannben samt en del fragment av extremitetben med tjocka tvärsnitt. Kranie- suturema ha hos här gravlagda individ börjat slutas även i sina yttre delar. Karaktärerna tala tillsammans för en man i eller något över medelåldern. I grav 3 voro benen väl för- brända med i allmänhet tunna tvärsnitt. Att döma av beskaf- fenheten hos en del tandrötter samt av kalottfragmentens sutur- kanter synes den döde ha varit en ung individ, sannolikt under 20 år. Vidare häntyder en del bevarade fragment av ögon- brynsbågar (framför allt delar av trigonum supra orbitale) att den som gravlagts varit en kvinna. Bland benen finnas några fragment (kotdelar och epifyser) av ett lamm, som sannolikt bränts på bålet samtidigt med kvinnan.

Det sparsamma gravgodset samt även arten av detsamma

ger en antydan om, att gravarna härröra från ett sent skede av

bronsåldern. Den lilla flata bronsringen, som barnet i grav 1

(8)

G R A V F Y N D F R Å N H O V G Å R D E N

fått med sig, är av en tämligen sällsynt typ. Den torde ha varit för liten som fingerring men kan ha varit använd som påsy- ningsbeslag på en dräkt eller burits som ett enkelt smycke.

Rakkniven, som mannen i grav 2 erhållit som gravgåva, synes ha tillhört en sen typ och torde få dateras till 5:e priodens slut eller 6:e periodens början. Vad slutligen beträffar de små mi- niatyrhängkärlen av bränd lera i grav 3, så antyder deras form, främst upphängningshålens placering under mynningsranden, att de böra tillhöra 6:e perioden.

Det är första gången som vi i Sverige funnit miniatyrefter- bildningar i bränd lera av bronsålderns hängkärl,

2

och det är betecknande, att de just tillhöra en kvinnograv. I en del fall har tidigare kunnat iakttagas, att man som gravgods förfärdigat efterbildningar i brons i liten skala av framför allt vapen såsom dolkar och svärd. Dessa miniatyrföremål ha fått representera originalföremålet. Jag nämner här som exempel några dylika föremål, avbildade i fig. 5. Sålunda finnes längst till vänster i bildfältet ett symboliskt bronssvärd, tillhörande ett gravfynd från Torslunda i Tierps sn, Uppland,

3

funnet i ett stenröse jämte en halskrage, en tutulusformad bälteprydnad samt sex lik- artade hängprydnader, alla av brons samt brända ben. Miniatyr- svärdet, som har en längd av 12,2 cm, är omsorgsfullt utformat och motsvarar ganska väl ett kortsvärd från äldre bronsålder.

Det eleganta lilla svärdet med det profilerade fästet från Run- tuna sn, Södermanland, utan lokaluppgift med en längd av 13,6 cm torde väl närmast föreställa ett Mörigensvärd från yngre bronsåldern. Det tredje 17 cm långa miniatyrsvärdet av brons tillhör ett gravfynd från Flädie i Alfshög sn, Halland.

4

Det på- träffades i ett stenröse jämte en kniv, en kam och en syl, alla av brons. Miniatyrsvärdet, som är tämligen schematiserat, kan tänkas efterbilda vissa kontinentala svärd under yngre brons- ålder, ungefär som Montelius Minnen fig. 1201. Det märkliga 8,8 cm långa miniatyrsvärdet av järn, som med sina spiralupp- rullningar vid skaftänden vill imitera ett antennsvärd, har fun-

' Ett danskt fynd av ett dylikt miniatyrhängkärl föreligger från Vindum på Jylland, se Johs. Brendsted, Danmarks Oldtid II, Bronze- alderen, s. 247, fig. 234.

' O. Montelius, Minnen från vår forntid, 909.

1 Montelius, Minnen, 1204.

(9)

A N D R E A S O L D E B E R G

nits vid Bjärsgård i Gråmanstorps sn, Skåne, j ä m t e två oorne- rade rakknivar, en pilspets, en pincett och två sylar, allt av brons, samt brända ben i ett lerkärl.5 Intressant ä r den 6,5 cm långa miniatyrspjutspetsen av brons från Vemmerlövs sn, Skåne.0

Den ä r ensamstående i sitt slag och torde efter formen att döma få dateras till yngre bronsålder. Den tillhör en samling forn- saker, vilka tillfördes Statens historiska m u s e u m 1864, och inga n ä r m a r e fyndomständigheter äro kända. Även den lilla b r o n s - a r m r i n g e n h a r tillhört en större samling och vi veta om den endast, att den h ä r r ö r från Simris sn, Skåne. Den h a r en dia- m e t e r av 4,1 cm och tillhör en form, som är vanlig under yngre bronsålder.

Det kan tänkas, a t t det varit av sparsamhetsskäl, som m a n förfärdigat dylika efterbildningar, då m a n vid vissa tillfällen haft ont om metall. Å andra sidan h a r m a n i en del fall icke varit rädd att spendera brons, då det varit fråga om att som votivföremål åstadkomma förstorade efterbildningar av ett bruksföremål. J a g t ä n k e r n ä r m a s t på de stora gotländska skål- n å l a m a av brons, varav en mycket stor, ca 70 cm lång från Hultungs i Bunge sn, funnen vid plöjning i en åker, avbildas h ä r i fig. 5. Dessa nålar ha tidigare ansetts stå i religionens tjänst, och en teori h a r framförts, att de skulle ha tillhört b ä r - altare.7 De ha nog också en viss likhet med de nålliknande stån- dare med skålformig överdel, vilka sammanhålla j ä m p l a t t o r n a till ett dylikt bäraltare, funnet i Minusinskområdet i Sibirien.

De gotländska nålarnas mycket v a r i e r a n d e storlek synes mig emellertid motsäga, a t t de haft någon praktisk uppgift att fylla.

Enligt min mening är det rimligare att tolka dem som e n b a r t votivföremål, avsedda att nedläggas som särskilt värdefulla of- fer i jorden. S a m m a tankegång torde ha legat till grund vid förfärdigandet av stenålderns mycket stora upp till en halv m e - t e r långa tunnackiga flintyxor.K Som en ytterligare parallell-

5 Montelius, Minnen, 1204.

8 Montelius, Minnen, 1219.

7 H. Hansson, Gotlands bronsålder, Stockholm 1927, s. 46 ff., 133. — B. Nerman, Vartill ha de stora gotländska skälnålarna från bronsåldern använts?, Fornvännen 1939, s. 337 ff.

8 Oscar Montelius, Svenska fornsaker, fig. 20. — Johs. Brendsted, Dan- marks Oldtid, Köbenhavn, I, 1938, s. 149, fig. 94.

(10)

a II i v /•• t v II /• /( i v // o i G i /( n B v

f ö r e t e e l s e k a n m a n m ö j l i g e n b e t r a k t a v o t i v s k u l p t u r e r n a i M e - d e l h a v s l ä n d e r n a , v i l k a f ö r e k o m m a i o l i k a s t o r l e k a r f r å n m i n i a - t y r f o r m a t till ö v e r n a t u r l i g s t o r l e k , ofta p å s a m m a t e m p e l p l a t s . I ä l d s t a t i d ä r o d e v a n l i g e n u t f ö r d a i b r ä n d l e r a , s e n a r e ä v e n i s t e n och b r o n s . "

ZUSAMMENFASSUNG

Andreas Oldeberg: Ein Grabfund aus Hovgården, Kirchspiel Ivö, SkAne

Bei Hovgården im Kirchspiel Ivö, Schonen, sind beim Kiesholen an einem niedrigen Höhenriickcn drei Urnengräbcr entdeckt worden. Im ersten Grab wurden eine Anzahl Gefäss-Scherben, eine kleine Sammlung verbrannter Knochen und ein kleiner flacher Bronzering gefunden (Abb. 1). Im zweiten Grabe wurde ein tonnenförmiges Gefäss, eine grosse Sammlung verbrannter Knochen sowie ein Fragment eines Bronze- Rasiermessers angetroffen (Abb. 2). Das drilte Grab enthielt ein Ton- gefäss mit einer ziemlich grossen Sammlung verbrannter Knochen sowie drei Miniatur-Hängegefässe aus gebranntem Ton (Abb. 3), mit Bauch- Durchmesscrn von respektive 11,5 cm, 9,5 cm und 3,2 cm. Zufolge einer von Amanuens N. G. Gojvall vorgenommenen Untersuchung scheint im Grab 1 oin junges Individuum im Alter von 6—10 Jahren begraben worden zu sein. Die Knochen im Grab 2 scheinen von einem Mann in odcr etwas iiber dem mittleren Alter herzuriihren. Und dio Knochen vom Grab 3 stammen, nach allem zu urteilen, von einer Frau, die wahr- scheinlich das 20. J a h r noch nicht erreicht hatte.

Das ärmliche Grabgut deutet an, dass die Gräber der späten Bronze- zeit angehören. Von grösstem Interesse sind indessen die zu Grab 3 ge- hörenden Miniaturgefässe (Abb. 4—5). Abgesehcn von einem dänischen Fund haben sich hier im Norden bisher noch keine solchen Nachbildungcn der Hängegcfässe der Bronzezeit gefunden. Nach der Form zu urteilen, dalieren sie das Grab in die Endperiode der Bronzezeit. Diese Miniatur- gefässe in gebranntem Ton sind sicher als billiger Ersalz tur Hängegc- fässe aus Bronze hergestellt worden, die der Tote im Leben in Gebrauch gehabt haben konnte. Sie durften daher als Votivgaben derselben Art betrachtet werden, wie gewisse Miniaturgegenstände aus Bronzo und Eisen (Abb. 5). Auch einige Gegenstände in ubernaliirlicher Grösso durften als derartige Votivgaben betrachtet werden können, z. B. gewisse Schalennadeln aus Gotland (Abta. 5), und diese wären dann in grossem Format ausgefiihrt worden, um einen besonders grossen Wert zu reprä- sentieren.

" Enligt benägen uppgift av docent Olof Wessberg.

References

Related documents

Pär Olsén har i en uppsats betitlad >Några halsringar från övergångstiden mellan brons- och järnålder» i Studier tillägnade Gunnar Ekholm 1934, behandlat vissa ringar

Handtagets eller skaftets avslutande ände bär spår efter hugg och kanterna äro nötta; den ände, som varit Fortsättning av käppen, uppvisar dels ett avskuret parti, dels

gjutsömmar. Huru skulle den gjutform ha varit beskaffad, som ifråga om spännets överdel haft ett lö-tal tvådelade styckformar av fast material, vilka visserligen lämnat spår

Från bronsåldern ha ännu allt för få fynd blivit undersökta för att man skulle fä en nägot så när tillförlitlig uppfattning om kariesfrekvensen.. Men det förefaller, som om

Statens Historiska Museum har i sin ägo ett stenklot från Södermanland, inv.-n:r 15,651, ornerat med koncentriska cirklar, vilket enligt en icke fullt bevisad, men troligen

Formhalvorna passa mycket väl tillsammans, men den ena halvan är avbruten och har en längd av 18,5 cm, den andra som är oskadad, har en längd av 22,4 cm.. Den förra har upptill

Bland spännen i Statens Histo- riska Museum återkommer denna ornamentsdetalj i mer eller mindre förvanskad form endast på fyra dylika från Bohuslän och ett från Västergötland

Den är förfärdigad av granit och med sina avplanade, lätt kullriga sidor, av vilka en uppvisar en tydlig slipyta, utgör den en typisk malsten eller »löpare» till en