• No results found

Urnegravar vid Augustenborg i Borrby sn., Skåne Arbman, Holger Fornvännen 29, 56-59 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1934_056 Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Urnegravar vid Augustenborg i Borrby sn., Skåne Arbman, Holger Fornvännen 29, 56-59 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1934_056 Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
7
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Urnegravar vid Augustenborg i Borrby sn., Skåne

Arbman, Holger

Fornvännen 29, 56-59

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1934_056

Ingår i: samla.raa.se

(2)

FYND 0( H FÖREMÅL I SVENSKA MUSEER

URNEGRAVAR VID AUGUSTENBORG I BORRBY SN, SKÄNE

Ar 1931 påträffades vid grusläkt vid Augustenborg två gravar från slu-tet av bronsåldern. Urnorna, som innehöllo brända, rengjorda ben, voro nedsatta i jorden utan något skydd av stenar. De stodo med överkanten c:a 40 cm. under markytan. Med stor sannolikhet föreligga här fynd

från två gravar under flat mark.1

Grav 1. Stor urna (fig. 1) med brun, glättad yta, två bandformiga öron. Partiet nedanför buken är ornerat med inristade linjer, grankvistformigt, delvis något oregelbundet ställda. Själva mynningsranden är bortslagen.

1 Fyndet anmäldes till riksantikvarien av intendent G. J:son Karlin och

en efterundersökning utfördes av amanuensen R. Blomqvist, vilken emeller-tid ej förde något nytt i dagen. Fynden ha i St. H. M. inv.-nr 19757 men äro tills vidare deponerade i Kulturhistoriska Museet i Lund. Kärlen ha restaurerats av konservator Gräns, Lund.

(3)

F Y S D O C H F Ö R E M A L l S V E S S K A M U S E E R 57

H: 37 cm. Största diam: 34 cm. över urnan har skålen (fig. 2) varit placerad upp-ooh nedvänd såsom lock. Skå-lens yta är svart, glättad, det bandformiga örat är upptill avslutat med två flikar, som göra ett ansa-lunata-liknande intryck (fig. 3). Diam. 30 cm. H: 14,5 cm. I urnan lågo, troligen ovanpå de brända

benen2, en bronspincett (fig.

4 a), ornerad med enkla linjer

längs kanterna, 1: 4,8 cm; en enkel rakkniv av brons (fig. 4 d), vars skaft bildats genom att kanterna hamrats in, 1: 6,8 cm; ett fragment av en brons-såg (fig. 4 c), 1: 5,4 cm, och en bronspryl (fig. 4 b), 1: 4,8 cm.

Grav 2. Stor urna (fig. 5) med svag ansats till ett utbildat bukparti. Ytan är gråbrun, täckt med ett rått, grovt ytlager. H: 30,5 cm. Diam.: 25,8 cm.

Den har som lock haft skålen, fig. 6, med svart glättad yta.3 Diam. 23 cm.

Urnan innehöll blott brända ben.

Fig. 2.

2 Urnan rasade ned och krossades vid grustäkten, varför närmare

detal-jer angående fyndens läge ej äro kända.

3 Det bandformiga örat med en markerad, längsgäende mittås omgiven

(4)

5 8 F Y S D O C H F Ö R E M A L I S V E S S K A M U S E E R

(5)

F Y S D O C H F Ö R E M A L I S V E S S K A M V S E E It 59

Fig. 6.

Gravarna äro troligen anlagda under en tidig del av Montelius femte pe-riod, därom vittnar formen på urnan i grav 1 och pincetten mod ovanligt smal bygel. Augustonborg ligger nära Östersjön söder om Simrishamn, och det är helt i överensstämmelse med vad man kan vänta sig, att vi i dessa trakter skola påträffa fynd, som antyda förbindelser med Nordtyskland, tro-ligen via Bornholm. Sådana detaljer som ristningarna på urnans nedre jiarti och de små tapjiarna vid skålens handtag återfinna vi just i trakter-na söder om Östersjön.* Men de förekomma även på det ödanska området, där en del skålar äro funna, som stå den fig. 2 avbildade skålen från

Augustonborg mycket nära.5 Skåne och östra Danmark bilda under denna

tid ett kulturområde, som står i livlig kontakt med Nordtyskland, direkt eller via Bornholm. Bland bevisen därför skall endast nämnas det grav-skick, där brandrestorna från likbålet spela en viktig roll och bisättas

till-samman med urnan, som innehåller de brända benen.6 I något varierande

former möter oss detta gravskick under bronsålderns slut just inom de

näranda områdena,7 innan det blir utbrett över större delar av Skandinavien.

Holger Arbman. av tvä hälkälar är tydligen då skålen rekonstruerades (i Lund) utformat ex analogia, emedan hela örat saknas.

* Jfr ex. V o s s und S t i m m i n g: Vorgeschichtliche Altertiimer aus der Mark Brandenburg Abth. III, Taf. 6: 3, Taf. 4: 3, Taf. 7: 5.

8 S e h e s t e d : Archseologisko Undersogelser 1878—1881, Pl. XXIII: 10,

Kärl mod tappar vid öronen äro även funna i Holstein (Museet i Kiol).

6 B. M. V i f o t : Tidiga urnebrandgropar i Skåne, Medd. fr. Lunds univ.

hist. museum 1933, sid. 68 ff.

7 Även i de angränsande trakterna av Sverige förekommer detta

grav-skick i några fall under bronsåldern. Jag återkommer till detta i ett annat, större sammanhang.

(6)

6 0 F Y N D O C H F Ö R E M A L I S V E N S K A M U S E B II

Fig. 7.

Halsring med medalj över Carl IX. Dat. 1(103.

EN GUSTAV ADOLFS-MEDALJ MED K E D J A

I saraband mod Gustav II Adolfs-jubileet 1932 riktades K. Myntkabinettet med en ny dyrbar gåva av sin välgörare dr Otto Smith, vilken ju genom donationen av sin stora och utsökta kollektion av grekiska mynt redan dess-förinnan intar platsen som samlingens störste enskilde gynnare. Till min-nesutställningen i Nordiska Museet hade från friherre Fritz Koenig-Wart-hausen på SommersKoenig-Wart-hausen i WUrttemberg, i vars släkt den länge befunnit sig, inlånats en medalj med konungens bild på ena och drottning Maria Eleonoras på den andra sidan (B. E. Hildebrand: Sveriges och svenska konungahusets minnespenningar I, 1874, s. 236, nr 300), hängande i en förgylld silverkedja, besatt med slipade granater (utställningskatalogen nr

134 a). Kedjan, som i varje fall härstammar från 1600-talet, torde sanno-likt ursprungligen tillhöra medaljen, vilken även i och för sig är ganska sällsynt. Men framför allt är det ytterst ovanligt att i original påträffa dylika medaljkedjor, som man stundom finner avbildade på samtida

por-trätt av framstående personligheter från 1500- och 1600-talen1. I K.

Mynt-kabinettet finnes förut ingen sådan kedja men väl en halsring av silver, daterad 1603, med en medalj över Carl IX (Hildebrand: a. a., sid. 82, nr 3). För att det vackra och märkliga smycket icke ånyo skulle behöva lämna landet, erbjöd sig dr Smith att söka förvärva detsamma och skänka det till K. Myntkabinettet (inv. 20311), där det nu utgör en prydnad i den för-nämliga samling av jiraktmedaljer över Gustav II Adolf och hans gemål som äro utställda i museet.

B. Th.

(7)

v . . - . " , ' . - • : • • ' • ' . ' • ) ' > . '

-\''

I T

TA r

•C t- t • < •>' ' . lv,f

. 0

n

v -c

t -C

c fe

$ * % , (1 < • >

I€JI

-K

$ < $ >

eo

w-'

1

-'i

i t A < •.'i ifex • • > l e ,

L

j

- • « * • * • « * • A . f % \ v , > •• '' --<rv'"' , > . „

ti

si

1

3

<i

1

'V

(g j p

8

v-' - • ^ i j t é ? j ^

f

- • « *

k.

.••vt. • c

-c

4f

5

J L

i>

k

v-V?

y o

k i t ) K \

r

\ -Fig. 8.

Medalj med Gustav II Adolfs och (på frånsidan) Maria Eleonoras bilder jämte halskedja.

References

Related documents

343 Huvudet med den upprullade nacktofsen och de stora käftarna har onekligen något gemensamt mod do stora, realistiska, profil- sedda huvud vi känna från 800-talet, framför allt

Efter hand som Björkö-materialet växte och fynden från Vendel och Tuna kommo till, blev det allt svårare för honom att bemästra de vetenskapliga uppgifterna.. Hans små,

Vår kännedom om guldsmedernas arbete i ädla metaller måste vi i brist på upplysande fyndkomplex hämta från annat håll, dels na- turligtvis från produkterna själva, dels från

becksvärdet är järnålder, vilket väl stämmer med vad som ovan sagts om vår 6:te periods samtidighet med järnåldern på konti- nenten. Kråknässvärdet har varit länge i bruk,

Att franska liksom engelska spännen ha mittås, beror tydligen på att denna detalj övertagits från de engelska takåsformade spännena till Frankrike, där en grov list uppträder

Svenska Fornminnesföreningen sammanträdde till årsmöte i Statens historiska museum don 7 mars 1940.. Vid do ordinarie föreningsförhand- lingarna omvaldos do

Fästet är tyvärr mycket svårt skadat (fig. Såväl knoppen som parerståugen äro av trä. ovala, knappen belagd med ett band av tunt silverbleck runt om med linjär

Dessa utgrävningar gåvo icke klart besked, huruvida lämningarna i mossen härrörde från en boplats eller voro av- annan karaktär.. Arne fastslog emellertid dateringen till