Den spelande kroppen
En fenomenologisk studie om cellolärares syn på kroppen vid spel på cello The playing body
A phenomenological study about cello teachers view on the body when playing the cello
Josefin Stenmark
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Institutionen för konstnärliga studier
Musiklärarprogrammet, inriktning gymnasieskolan Självständigt arbete 2, avancerad nivå, 15 hp Handledare: Ann-Sofie Paulander
Examinator: Lia Lonnert Datum: 2017-05-23
Sammanfattning
Kurstitel: Självständigt arbete 2 – Musiklärare
Kurskod: MUAL15
Nivå/högskolepoäng: Avancerad nivå, 15 hp Termin och år: VT 2017
Syftet med studien är att utforska och beskriva hur några cellolärare ser på fenomenet den spelande kroppen. I arbetets bakgrundskapitel ges en forskningsöversikt av musikers hälsa och skadeförebyggande instrumentalundervisning samt ett avsnitt om ”musikerergonomi”.
Bakgrunden visar att musiker är en yrkesgrupp som har en stressig och pressande arbetsmiljö.
Detta i kombination med hög belastning på vissa kroppsdelar leder till problem med bland annat smärtor. Studiens vetenskapsfilosofiska perspektiv är fenomenologi där ett livsvärlds- perspektiv är utgångspunkten tillsammans med Merleau-Pontys och syn på kroppen som sub- jekt. I metodkapitlet presenteras studiens valda metod vilken är semistrukturerad intervju som i föreliggande studie videofilmas. I resultatet presenteras cellolärarnas syn på den spelande kroppen i tre meningsenheter. Den första, den levande kroppen tar upp kroppen som helhet, andning och kroppars olikheter. Där visas att cellolärarna har en helhetssyn på kroppen där cellisters olikheter behöver tas i beaktning och andningen ses som central. Andra meningsen- heten kroppskännedom delas in i avsnitten att närvara i sin kropp, vanans makt, när kropps- ligt engagemang blir negativt och när det gör ont. Meningsenheten beskriver hur cellolärarna ser på att uppleva den egna kroppen och känna efter samt vikten av att vara vaksam på smär- tor och spänningar. I den tredje och sista meningsenheten kroppslig omsorg presenteras sam- spel mellan kropp och cello, avspänning, uppvärmning, stretch och yoga och annan träning.
Där presenteras cellolärarnas syn på hur cellospelet kan ske med fokus på avspänning samt övningar med och utan instrument för att ta hand om kroppen. Avslutningsvis diskuteras re- sultatet i relation till tidigare presenterad litteratur och ett fenomenologiskt perspektiv. Dis- kussionen delas in i två delar där den första den spelande kroppen, visar hur kroppen ses om en helhet med sittställning och andning som centrala delar. Därtill erfar cellolärarna att grundkonditionen är av vikt för den spelande kroppens välbefinnande. I den andra delen kroppens syntes visas hur kroppsmedvetenhet och vanor är faktorer som enligt cellolärarna skapar förutsättningar och välmående för den spelande kroppen. Avslutningsvis diskuteras hur cellon som yttre objekt kan införlivas i den levande kroppen och på så vis bli en del av en helhet i form av den spelade kroppen.
Nyckelord: Cello, kroppen, fenomenologi, ergonomi, instrumentalundervisning, fysisk hälsa,
Abstract
Course Title: Thesis 2 – Music Education
Course Code: MUAL15
Credits: Advanced level, 15 credits Semester and year: Spring term 2017
The aim of this study is to explore and describe the views of some cello teachers on the phe- nomenon the playing body. In the background chapter of the work you will find a presentation of previous research of musicians’ health and injury prevention in music education and a sec- tion about “musician ergonomics”. The background shows that being a musician is an occu- pation with a stressful and pressing work place environment. This in combination with high strain on some body parts leads to problems such as pain. The science philosophical perspec- tive of the study is phenomenology where a life-world perspective is the starting point togeth- er with Merleau-Ponty´s view on the body as the subject. In the method chapter, the method of the study is presented which consists of semi-structured interviews that are documented with video. In the result, the cello teachers’ views on the playing body is presented in three meaningful units. The first, the living body takes up the body as a whole, breathing and bod- ies differences. There it is shown that the cello teachers have a holistic approach on the body where cellists’ differences need to be taken into account and the breathing is seen as essencial.
The second meaningful unit body awareness is divided into to be present in the body, force of the habit, when bodily involvement becomes negative and when it hurts. The meaningful unit describes how the cello teachers view the experience of the own body and being attentive to feelings and the importance of being alert to pain and tension. In the third and final meaning- ful unit bodily care, interaction between body and cello, relaxation, warm-up, stretch and yoga and other exercise, are presented. It introduces the celloteachers’ view on how cello can be played with focus on eliminating tensions and exercises with or without instruments for bodily care. Lastly the result is discussed in relation to previously presented literature and a phenomenological perspective. The discussion is divided into two parts, where the first, the playing body, shows how the body is seen as a whole, with sitting position and respiration being central subjects. In addition the cello teachers witness that basic condition is of im- portance for the well-being of the playing body. In the second part the synthesis of the body it shows how bodily awareness and habits are factors that according to the cello teachers create opportunities and well-being for the playing body. Finally there is discussion on how the cello as an exterior object can be incorporated with the living body and in that way become part of a whole in the shape of the playing body.
Keywords: Cello, body, phenomenology, ergonomics, instrumental teaching, physical health.
”… i de bästa fall, när man hör en framstående musiker,
är instrumentet ett med kroppen.”
- En av cellolärarna i studien
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
FÖRORD ... 7
1 INLEDNING ... 8
1.1INLEDANDE TEXT ... 8
1.2PROBLEMOMRÅDE ... 8
1.3ARBETETS DISPOSITION ... 9
2 BAKGRUND ... 10
2.1FORSKNING INOM OMRÅDET ... 10
2.1.1 Musikers hälsa ... 10
2.1.2 Skadeförebyggande instrumentalundervisning ... 12
2.2”MUSIKERERGONOMI” ... 12
2.2.1 Allmänna principer för musikerergonomi ... 13
2.2.2 Ergonomiska principer för cellister ... 14
2.3PROBLEMFORMULERING, SYFTE OCH FORSKNINGSFRÅGOR ... 14
3 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 16
3.1KUNSKAPSTEORETISKT PERSPEKTIV ... 16
3.2FENOMENOLOGI ... 16
3.2.1 Intentionalitet ... 17
3.2.2 Livsvärld ... 17
3.2.3 Till-världen-varo ... 18
4 METOD ... 20
4.1METODOLOGISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 20
4.1.1 Semistrukturerad intervju ... 20
4.2DESIGN AV STUDIEN ... 21
4.2.1 Urval av intervjupersoner ... 21
4.2.2 Datainsamling ... 22
4.2.3 Bearbetning och analys ... 23
4.2.4 Etiska överväganden ... 23
4.2.5 Giltighet och tillförlitlighet ... 24
5 RESULTAT ... 25
5.1DEN LEVANDE KROPPEN ... 25
5.1.1 Kroppen som helhet ... 25
5.1.2 Andning ... 26
5.1.3 Kroppars olikheter ... 26
5.2KROPPSKÄNNEDOM ... 27
5.2.1 Att närvara i sin kropp ... 27
5.2.2 Vanans makt ... 28
5.2.3 När kroppsligt engagemang blir negativt ... 28
5.2.4 När det gör ont ... 28
5.3KROPPSLIG OMSORG ... 29
5.3.1 Samspel mellan kropp och cello ... 29
5.3.2 Avspänning ... 32
5.3.3 Uppvärmning ... 32
5.3.4 Stretch ... 33
5.3.5 Yoga och annan träning ... 34
5.4SAMMANFATTNING... 35
6 DISKUSSION ... 37
6.1RESULTATDISKUSSION... 37
6.1.1 Den spelande kroppen ... 37
6.1.2 Kroppens syntes ... 38
6.2METODDISKUSSION ... 40
6.3ARBETETS BETYDELSE ... 41
6.4FORTSATT FORSKNING ... 41
REFERENSER ... 43
BILAGOR ... 44
BILAGA 1INFORMATION OM FORSKNINGSSTUDIE... 44
BILAGA 2SAMTYCKE TILL MEDVERKAN I FORSKNINGSSTUDIE ... 45
BILAGA 3INTERVJUGUIDE... 46
Förord
Trots att detta arbete heter Självständigt Arbete 2 är det inte alltid jag känt mig speciellt själv- ständig i arbetet med denna uppsats, utan i hög grad beroende av andra. Därför vill jag tacka ett antal personer vars hjälp har varit oerhört viktigt för mig i färdigställandet av detta arbete.
Först och främst vill jag tacka de cellolärare som medverkar i denna studie. Era tankar och erfarenheter utgör grunden för min undersökning och utan dessa hade jag inte haft något att skriva om.
Stort tack till min påhejande familj, peppande klasskompisar och stöttande sambo.
Avslutningsvis vill jag rikta mitt varmaste tack till min handledare Ann-Sofie Paulander, dina smarta tankar, djupa reflektioner och uppmuntrande kommentarer har varit ovärderliga.
Tack!
1 Inledning
Detta kapitel utgör arbetets inledning. Först presenteras en inledande text som beskriver arbe- tets intresseområde. Därefter följer en presentation av studiens problemområde och avslut- ningsvis några rader om arbetets disposition.
1.1 Inledande text
Halvvägs in i min musiklärarutbildning drabbades jag av överansträngning i båda mina hand- leder. Skadan uppstod som en följd av för mycket datoranvändning i kombination med övning på mina instrument cello och kontrabas. För första gången i mitt liv strejkade min kropp och kunde inte utföra det mitt huvud ville på grund av för stora smärtor. Det var en obehaglig upp- levelse och vissa stunder kändes det som både hela min framtida karriär som musiklärare stod på spel och samtidigt också min passion för att spela cello. Efter nu cirka ett och ett halvt år av rehabilitering med hjälp av arbetsterapeut, sjukgymnast, akupunktur och ergonomiunder- visning på musikhögskola har det blivit mycket bättre. Idag fungerar mina handleder bra även om jag har en ökad sårbarhet och känslighet för hög belastning. Under denna rehabilitering tvingades jag för första gången på allvar reflektera över hur jag använder min kropp när jag spelar på mina instrument. Även om inte min skada direkt uppstod från felaktig spelteknik blev jag tvungen att tänka mer på kroppen när jag spelade under min rehabilitering. Fram till dess hade jag aldrig på så stort allvar behövt tänka på det. Även om jag, precis som de flesta i min umgängeskrets, ibland haft ont i rygg, nacke, skuldror och armar, var det aldrig tidigare ett så stort problem att det har fått mig att ändra min spelteknik eller hur jag har förhållit mig till ergonomiskt spel.
Under min utbildningstid har de instrumentallärare jag haft varit mer eller mindre ergono- miskt inriktade. Vissa har lagt mycket tid på hur det ska kännas för mig som elev och andra har fokuserat mer på det klingande resultatet. Jag har också stött på varierande förståelse för smärta, där vissa lärare är oförstående över att smärta uppstår och andra tycker att det är helt okej att det gör lite ont ibland, som ett kvitto på att eleven övar mycket. Andra verkar tycka att det ”ingår” att musiker kan dra på sig skador för att kunna lära sig något av detta. Bland mina cellokollegor har jag stött på flera studiekamrater med problem med smärtor i främst rygg och axlar redan i unga år. Jag känner också till ett par verksamma cellopedagoger som varit sjukskrivna på grund av belastningsskador till följd av cellospelet.
Som blivande cellolärare har jag tänkt en del på vad jag kan göra för att förhindra att skador uppstår vid musicerande på cello. Det är svårt, för att inte säga omöjligt för en lärare att veta hur en elev upplever känslan i sin egen kropp, var finns det onödiga spänningar och var är det avslappnat? Det är endast hur det låter och hur det ser ut när eleven spelar som läraren kan uppmärksamma. Visst går det att prata om och träna på, men hur? Dessa funderingar gör mig nyfiken på hur jag som lärare kan arbeta med att främja ergonomiskt cellospel hos eleverna.
1.2 Problemområde
Forskning visar att flertalet musiker har problem med sin hälsa till följd av yrket och dess arbetsmiljö (Ginsborg, Spahn & Williamon, 2012 och Liljeholm Johansson, 2010). Vad gäller fysisk hälsa är belastningsskador vanligt förekommande med smärtor i bland annat rygg, nacke, axlar, armar och händer (Kaladjev, 2000). Belastningsskadorna är enligt Kaladjev en följd av den långvariga och ensidiga belastning som det innebär att spela ett instrument. Vi- dare menar Kaladjev också att stråkmusiker är en grupp som är mer utsatta för belastnings- skador än andra instrumentgrupper. Det är alltså i likhet med mina personliga erfarenheter, inte ovanligt att cellister i egenskap av stråkmusiker drabbas av olika typer av problem med
fysisk hälsa till följd av cellospel. För att förbättra musikers hälsa menar Ginsborg et al.
(2012) att den enskilde musikerns kunskap om ergonomi är av stor betydelse i kombination med allmän omsorg om kroppen. Kaladjev (2000) Karp (2011) och Rickert, Barrett och Ack- ermann (2015) påpekar att musiklärare har en viktig roll att spela då de kunskaper om ergo- nomi de förmedlar påverkar elevers sätt att spela.
Att musikers arbetsmiljö präglas av hög socialt tryck och att musiker i hög grad identifierar sig med sin yrkesroll beskrivs av Liljeholm Johansson (2010) som en bidragande orsak till fysiska och psykiska skador . Detta medför att de uppvisar en ovilja mot att tala om sina pro- blem, vilket för till följd att det tar lång tid för dem som drabbats av skador att söka hjälp.
Detta sätt att hantera, eller snarare försök att undvika hantera problem, leder till att rehabilite- ring från skador tar längre tid än om de hade påbörjats i ett tidigare skede menar Liljeholm Johansson. I och med att kroppen och fysisk hälsa är en förutsättning för att spela ett instru- ment är det av intresse att undersöka och beskriva hur de som spelar instrument ser på sin spelande kropp. Genom att i denna studie belysa den spelande kroppen ges förhoppningsvis en ökad kunskap om fysisk hälsa och musicerande. Med bakgrund i att stråkmusiker enligt Kaladjev (2000) är en grupp som i hög grad drabbad av belastningsskador och att jag själv är cellist, vill jag i föreliggande studie undersöka vilken syn cellolärare har på kroppen i relation till cellospel.
1.3 Arbetets disposition
Arbetet inleds med en bakgrund som ger en översikt av tidigare forskning inom området samt en områdesorientering. Därefter presenteras arbetets vetenskapsfilosofiska utgångspunkt som är fenomenologi. Efter detta följer studiens metodologiska utgångspunkter och valda metod som är semistrukturerad intervju. Därefter presenteras studiens resultat med sammanställning- ar av intervjusvar i form av tre meningsenheter: den levande kroppen, kroppskännedom och kroppslig omsorg. Avslutningsvis följer en diskussion där studiens resultat sätts i relation till tidigare forskning samt det vetenskapsfilosofiska perspektivet fenomenologi: den spelande kroppen och kroppens syntes. Till sist förs en diskussion kring metodval, arbetets betydelse och framtida forskning.
2 Bakgrund
I detta kapitel ges en bakgrund till studiens ämne. Först görs en översikt av forskning inom området följt av ett avsnitt om ”musikerergonomi” och avslutningsvis presenteras studiens problemformulering, syfte och forskningsfrågor.
2.1 Forskning inom området
I följande avsnitt presenteras en översikt av forskning inom området. Avsnittet delas in i två avsnitt: musikers hälsa och ”skadeförebyggande instrumentalundervisning”.
2.1.1 Musikers hälsa
Begreppet hälsa definieras av Världshälsoorganisationen som ”ett tillstånd av fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och ej blott frånvaro av sjukdom och handikapp” (WHO, 2016).
Denna definition innebär att i människors hälsa inkluderas alltså psykiska, sociala och fysiska aspekter i fenomenet välbefinnande. Musikers hälsa har under åren varit föremål för flera stu- dier och undersökningar, redan 1988 gjordes av Harman en sammanställning av artiklar inom området som innehöll mer än 300 titlar (Harman, 1988). Listan gjorde inte anspråk på att vara fullständig och ämnet har fortsatt vara av intresse för forskningen. En orsak till att musikers hälsa är av intresse skulle kunna vara att flertalet studierna visar att musiker är en yrkesgrupp som inte alltid har en bra hälsa (Ginsborg, Spahn & Williamon, 2012; Liljeholm Johansson, 2010; Kaladjev, 2000; Rickert, Barrett & Ackermann, 2015). I en avhandling som berör forskning inom området musiker, fysisk hälsa och ergonomi, har Kaladjev (2000) bland annat undersökt orsakerna till att musiker i hög grad drabbas av yrkesrelaterade besvär i rörelseor- ganen. Till att börja med konstaterar Kaladjev att belastningsskador är vanligt förekommande hos musiker. Kaladjev menar att orsakerna till yrkesrelaterade besvär hos musiker i hög grad beror på den speciella belastning som kroppen utsätts för vid musicerande, och det faktum att den belastats under lång tid. I Kaladjevs studie visas att även musiklärare är drabbade av lik- nande problematik som musiker. Även Ginsborg, Spahn och Williamon (2012) menar att be- lastningsskador, det vill säga skador som uppstår på grund av för hög belastning under för lång tid, är vanliga bland musiker då de ägnar stor tid till likartade rörelser som påfrestar kroppen. Kaladjev menar att stråkmusiker synes vara en grupp som i högre grad drabbas av belastningsskador än andra instrumentalister. Kaladjev menar att detta skulle kunna bero på att stråkmusiker är aktiva och spelar under stor del av orkesterrepertoaren och därför får mindre tid för vila och återhämtning.
Enligt Ginsborg et al. (2012) är de delar av kroppen som musiker drabbas av skador i främst rygg och nacke som följt av axlar, armar, handleder och fingrar. Även Kaladjev (2000) menar att utsatta delar av kroppen som drabbas av smärtor främst är nacke, axlar, ländrygg, överarm, underarm, armbåge och hand/fingrar. Även hörselrelaterade besvär såsom tinnitus förekom- mer bland musiker som en effekt av en pressad arbetssituation och högljudd arbetsmiljö me- nar Ginsborg et al. I Liljeholm Johanssons (2010) avhandling visas att musiker med en höjd armarmposition (violin, viola, tvärflöjt och trumpet) lider större risk att drabbas av smärtor i nacke och axlar än musiker med neutral armposition. Denna risk är enlig Liljeholm Johansson inte beroende av den psykosociala arbetsmiljön utan är endast beroende av den förhöjda arm- positionen och den tid som armen är i sitt höjda läge. Detta skulle också kunna kopplas till Kaladjevs slutsats om att stråkmusiker i högre grad är skadedrabbade än andra instrument- grupper då violinister och violaster är stråkmusiker och spelar med förhöjd armposition.
Musikers fysiska och psykiska hälsa är enligt Ginsborg et al. (2012) ofta sammankopplad och påverkar varandra. En musikers känsla av stress och press kan ofta ta sig fysiska uttryck i form av spänningar och smärtor i kroppen. Ginsborg et al. menar att en stor del av musikerna upplever stress och press i samband med musicerade. Detta då yrket dels är kopplat till pre- station i form av framföranden men också i och med att konkurrensen inom yrket är ständigt närvarande. Denna psykiska press i kombination med att musiker ofta arbetar med kroppen på ett statiskt sätt, gör att många drabbas av problem med smärtor i kroppen. Ginsborg et al. me- nar att musikerns förhållningssätt till stress och konkurrens ses som viktiga delar i förbättran- det av hälsan, något som anses vara inom kontroll för den enskillde musikern. Andra faktorer som är utom den enskilde musikerns kontroll menar Ginsborg et al. är till exempel arbetsbe- lastning och stressnivå på en arbetsplats, och att även desssa är viktiga att ha i beräkningen i arbetet med förbättringar av musikers hälsa. I sin avhandling har Liljheholm Johansson (2010) undersök just dessa faktorer som ligger utom den enkilde musikerns kontroll då hon undersökt musikers psykosociala arbetsmiljö i med utgångspunkt i svenska symfoniorkestrar.
Liljeholm Johannsons avhandling av intresse i och med att den är relativt ny samt att en stor del av verksamma orkestermusiker i Sverige varit delaktiga i den. I sin avhandling beskriver Liljeholm Johansson att musikers psykosociala arbetsmiljö präglas av en hög social kontroll mellan de verksamma musikerna och att stort ansvar läggs på den enskilde musikern. Det är den enskilde musikerns ansvar att bibehålla god musikalisk kvalitet i sitt arbete och om en musiker har svårt att göra det kan det kommenteras av kollegorna. Detta leder enligt Lilje- holm Johansson till att pressen på den enskilde musikern är stort vilket påverkar musikernas välmående negativt. I studien visas att förbättrat organisatoriskt arbete med tydligare ansvars- fördelning, tydligare ledning från chefer och bättre planering av säsongen förbättrar musiker- nas välmående. Dock visade det sig i studien att denna förbättring inte påverkade musikernas fysiska besvär. Liljeholm Johansson drar slutsatsen att de fysiska besvären är yrkesrelaterade och inte påverkas av organisationen i den orkester som musikern är verksam.
Ginsborg et al. (2012) menar att musiker ofta i hög grad identifierar sig med sin yrkesroll att det upplevs som svårt för dem att vara sjukskrivna eller byta karriär. Även Liljeholm Johans- son (2010) lyfter det faktum att orkestermusiker undviker att söka hjälp för fysiska besvär i form av belastningsskador. Liljeholm Johansson kopplar denna ovilja att söka hjälp till det hon beskriver som ett hårt socialt tyck på att vara en duktig musiker och att detta minskade musikernas benägenhet att tidigt söka hjälp för fysiska besvär. Denna ovilja att söka hjälp och även att vidta förebyggande åtgärder för att förhindra utvecklandet av allvarliga fysiska be- svär kan enligt Liljholm Johansson påverka och skada den framtida karriären för musikerna.
Rickert, Barrett och Ackermann (2015) har i en studie undersökt musikhögskolestudenter och verksamma musikers attityder till hälsa och skador genom att intervjua studenter och musiker som spelar cello. I studiens resultat visas att musikhögskolestudenter har en låg medvetenhet kring hälsa och de risker i form av belastningsskador som cellospelet kan innebära. Det verk- samma musikerna i studien är i högre grad medvetna om olika aspekter av hälsa som till ex- empel risker med att spela med smärta och att kost, styrketräning och sömn är viktigt för att behålla god hälsa. Rickert el al. lyfter vidare en oroande trend i attityd hos musikerstudenterna som karaktäriseras av en låg medvetenhet om den egna hälsan i kombination med att inte ta smärtor i kroppen på allvar, utan se det som en del i vad det innebär att vara musiker. Hos de verksamma musikerna i är medvetenheten större, men de individer är medvetna är det ofta till följd av att de själva har haft skadeproblem som påverkat deras spel.
2.1.2 Skadeförebyggande instrumentalundervisning
I och med att de belastningsskador musiker drabbas av framträder efter en längre tid gör att Kaladjev (2000) drar slutsatsen att förebyggande åtgärder bör sättas in i ett så tidigt skede som möjligt för att förhindra att dessa skador utvecklas. I sin avhandling undersöker Kaladjev hur undervining i ergonomiskt spel kan påverka barns utveckling som instrumentalister. Med anledning av detta intresserar han sig också för hur ergonomiskt tänkande kan påverka ut- vecklingen av barns instrumentala färdigheter. Utifrån sin undersökning drar Kaladjev slutsat- sen att många olika faktorer bidrar till att barn utvecklar instrumentala och musikaliska fär- digheter. Vidare anser Kaladjev att de skador som drabbar musiker och musiklärare kan före- byggas om elevens utveckling som helhet tas hänsyn till när hen lär sig ett instrument. Gins- borg et al. (2012) menar att just den ergonomiska kunskapen utifrån det specifika instrument som spelas är en av de faktorer som den enskilde musikern kan kontrollera för att påverka den egna hälsan. Vidare menar Ginsborg et al. att även ansvar för den egna grundkonditionen och medvetenhet om kroppen är viktiga aspekter för att förbättra den egna hälsa samt även att det är av stor vikt att medvetenhet om hälsa finns med en musiker ända från spelandets början för att skapa så goda förutsättningar som möjligt för en hållbar karriär. Även Rickert et al. (2015) menar i sin studie att det förebyggande arbetet är mycket viktigt. I studien lyfter Rickert et al.
att lärarna har en viktigt roll och att musikstudenterna upplever att deras lärare inte alltid hjäl- per dem på ett sätt som de skulle önska eller behöva.
En studie som undersöker hur stråkinstrumentundervisning kan bedrivas på ergonomisk grund har undersökts av Karp (2011) i ett examensarbete. Karp har intervjuat sex personer med olika bakgrund, bland annat några instrumentallärare, en ergonom, en sjukgymnast och en lärare i alexanderteknik. Karp ger en bild av att den enskilde lärarens kompetens inom ergo- nomiområdet är av mycket stor vikt samt att läraren i sin undervisning prioriterar kvalitet framför kvantitet. Ett helhetsperspektiv på eleven där det fysiska och psykiska samverkar är något som Karp också lyfter fram som viktiga aspekter i undervisning i ergonomiskt spel.
Karps arbete är här intressant utifrån att den behandlar stråkundervisning och hur sådan undervisning kan bedrivas på ergonomisk grund.
En översikt av forskning inom området ger sammanfattningsvis en bild av musiker som en grupp som har en påfrestande arbetsmiljö både fysiskt och psykiskt (Liljeholm Johansson, 2010; Ginsborg et al., 2012; Kaladjev, 2000). Upplevelsen av stress och press i samband med musicerande är enligt Ginsborg et al. (2012) vanligt förekommande bland musiker och detta kan i sin tur leda till spänningar och smärta i kroppen. Liljeholm Johansson (2010) menar att det sociala trycket inom orkestrar påverkar musikers hälsa negativt samt minskar musikernas benägenhet att söka hjälp för fysiska problem. Kaladjev (2000) menar att musiker ofta drab- bas av belastningsskador som en följd av långvarig och ensidig belastning och att stråkmusi- ker är en grupp som drabbas i högre grad än andra grupper. För att komma åt problematiken med musikers hälsa lyfter Kaladjev, Rickert et al. (2015) och Karp (2010) musiklärarnas roll och vikten av att ett ergonomiskt och hälsofrämjande perspektiv på är med eleven från start.
2.2 ”Musikerergonomi”
Avsnittet består av en områdesorientering inom ämnet ergonomi och instrumentalspel. I och med att det vid sidan om forskning finns ytterligare kunskap som är av intresse för studien.
Med anledning av detta följer därför här ett avsnitt som hämtas från andra källor som kan an- ses vara av intresse i utforskandet av fenomenet den spelade kroppen.
Ergonomi är enligt Malmquist och Edström (2017) ”läran om människan och arbete” eller
”samspelet mellan människan och arbetsredskapen”. Ämnet ergonomi är en relativt ung tvär-
vetenskaplig disciplin som har sin utgångspunkt i att analysera och förbättra människors ar- betsmiljö samt deras användande av arbetsredskap för att skapa goda förutsättningar för män- niskan i arbete. Dessa goda förutsättningar gäller i första hand kroppens positioner och funkt- ioner men är enligt Malmquist och Edström också inriktad på den sociala och psykiska delen av arbetsmiljön. ”Musikerergonomi” är inte ett etablerat begrepp men används här i denna uppsats för att beskriva det område som behandlar samspelet mellan människan och de in- strument hon spelar.
2.2.1 Allmänna principer för musikerergonomi
Artist- och Musikerhälsan utgörs av en grupp av läkare, fysioterapeuter, ergonomer, instru- mentalpedagoger med flera som tillsammans arbetar med musiker och musiklärares arbets- miljö. De har tillsammans en samlad specialkompetens inom både fysisk och psykisk hälsa för musiker och musiklärare, och tips och råd finns att läsa på deras hemsida www.artist- musikerhalsan.se. Artist och Musikerhälsans (2017) fokus inom musikerergonomi ligger på att en musiker ska sträva efter att hitta och använda sig av mjuka och avspända rörelser när hen spelar på sitt instrument. De menar att sådana rörelser förhindrar spänningar och på sikt även belastningsskador. Gällande rörelser och rörelsemönster betonas på Artist- och Musiker- hälsans hemsida att kroppsmedveten kan skilja sig mellan olika personer. Vissa är mer med- veta och känner lätt av förändringar i rörelser och positioner medan andra har svårare att känna det. Därtill poängterars det på hemsidan att vanor, det som är bekant tar tid att förändra och att kroppen kan protetstera när förändringar ska göras. För att ge musiker och musiklärare möjlighet att kunna uppnå förbättrad ergonomi med instrumenten finns det på Artist- och Mu- sikerhälsans hemsida en beskrivning av kroppens anatomi, detta för att kunskap om hur krop- pen fungerar ses som hjälpsamt för att kunna förbättra dess användning. I beskrivningarna av kroppens anatomi lyfts skelettet och ryggraden fram som bärande och avgörande delar för hur övriga kroppsdelar fungerar. Det gäller till exempel för armar och fingrar som används myck- et av musiker i instrumentalspel. Genom att använda sig av en bra kroppshållning får kroppen möjlighet att fungera på ett bra sätt. Blodcirkulationen av syre, näring och annat som behövs för att musklerna ska kunna arbeta lyfts också fram på hemsidan. För att god cirkulation ska kunna möjliggöras ses andningen som central. Därtill står det i informationen på hemsidan att spänningar förhindrar denna cirkulation genom att det då blir trängre i till exempel musklerna.
Schenck (2006) presenterar i en metodbok för instrumentalpedagoger åtta grundläggande er- gonomiska principer för instrumentalspel. Dessa ergonomiska principer blottar ett ämnesom- råde som inte än utforskats i så stor utsträckning varför Schencks tankar har relevans för före- liggande studie. Den första av Schencks principer är muskelekonomi där han menar att det är viktigt att endast de muskler som behöver användas används, samt att dessa inte används med mer kraft än vad som är nödvändigt. Princip två berör frågan om medvetenhet vilket syftar till att en instrumentalist behöver vara medveten om hur hen använder sin kropp. Enligt Schenck är medvetenhet en förmåga som behöver tränas upp och att den är viktig för att kunna upp- märksamma hur kroppen används. Den tredje principen rör balans och symmetri i instrumen- talspel. Med detta menar Schenck att en musiker ska sträva efter en så jämn belastning mellan kroppens sidor som möjligt. Detta kan dock vara svårt beroende på ett instruments utform- ning, fiol och tvärflöjt är exempel på instrument som till exempel ses som mindre symmet- riska. Just asymmetri kan enligt Schenck få konsekvenser för hur starka musklerna är på olika sidor av kroppen och han rekommenderar därför att musklerna tränas upp symmetriskt på båda sidor av kroppen även utanför instrumentalspelet. Nästa grundläggande princip är rö- relse. Schenck betonar där att det finns rörelser även i en stillastående position. Det är viktigt, menar han, att kroppsställningar är dynamiska och inte statiska, för att inte mista smidigheten i kroppen. När det gäller principen leder rör sig dessa enligt Schenck i ett omfång mellan två
ytterlägen, och ledernas funktion ligger bäst nära mitten av rörelseomfånget. För att undvika förslitningsskador och spänningar är också principen pauser enligt Schenck av stor betydelse.
Kroppen behöver tillfällen att vila och återhämta sig och därför menar Schenck att pauser är en viktig och god vana att lära elever. För att kunna utöva musik krävs även god grundkondit- ion menar Schenck. Detta utifrån att vi är som ”atleter” (s. 107) och därmed också beroende av våra muskler. I och med detta behöver vi också se till att musklerna är i god kondition, både de som används vid instrumentalspel men också de som finns i andra delar av kroppen.
Avslutningsvis beskriver Schenck vikten av att vara rädd om hörseln, i och med dess viktiga roll i musicerande. Att ta ansvar för sin hörsel är enligt Schenck upp till var och en, men han påpekar också att alla musiker utgör en del av varandras ljudmiljö.
2.2.2 Ergonomiska principer för cellister
Ergonomi specifikt inriktad på cellister finns inte i särskilt hög grad beskriven i litteraturen.
Till viss del finns tankar om kroppen presenterade i olika celloskolor men främst innehåller dessa skolor endast noter och övningar utan några tydliga skriftliga instruktioner gällande kroppens förhållande till cellon. I nyare svenska celloskolor är det till exempel ofta bara en eller ett par bilder i början av boken som visar hur man sitter med cellon och hur stråken hålls (Råberg, 1998; Lundström, 2003; Johansson & Malén Friman, 2014). Troligtvis förlitar sig författarna till celloskolorna istället på att lärare i cello har kunskap om ergonomi som de i sin tur förmedlar denna till eleven.
Enligt Artist- och Musikerhälsan (2017) gäller samma grundläggande ergonomiska principer för cellister som för övriga instrumentalister. Det cellister behöver vara extra uppmärksamma på enligt deras hemsida, är det faktum att cellister är hänvisade till att alltid sitta i samma po- sition och därigenom har minskade variationsmöjligheter. I och med detta blir cellisters sitt- ställning en mycket viktig del i den ergonomiska omsorgen om kroppen. Enligt Artist- och Musikerhälsan är en god sittställning avgörande för att armarna och fingrarna ska fungera på ett bra sätt i och med att sittställningen gör att axlar och skuldror kan fungerar bra. Andra spe- cifika svårigheter som Artist- och Musikerhälsan lyfter är att en cellist bör försöka motverka de gripreflexer som alla människor har i sina händer. Gripreflexen gör att mer kraft än nöd- vändigt används av händer och fingrar, och därför är det bra att testa och se hur lite kraft en cellist klarar sig med när hen håller i stråken. Båda händernas tummar är också något som nämns, dessa ska vara lätt böjda och avspända och inte översträckta och spända då spänningar lätt kan sprida sig till andra delar av kroppen enligt hemsidan. För vänsterhanden kan över- sträckning leda till spänningar i fingrarna vilket minskar rörligheten, och för högerhanden kan översträckning leda till att spänningar sprider sig i hela stråkarmen.
2.3 Problemformulering, syfte och forskningsfrågor
Utifrån ovanstående resonmang är det synliggjort att forskning inom området musicerande och fysisk hälsa visar att musiker är en grupp som i hög grad drabbas av yrkesrelaterade be- svär i rörelseapparaten (Liljeholm Johansson, 2010; Ginsborg et al. 2012; Kaladjev 2000).
Den forskning som presenteras är i ofta beskrivande av de hälsorelaterade problem som musi- ker har till följd av sittt spel och till viss del också beskrivande av åtgärderna. Forskningen visar också att musikers fysiska hälsa inte är god, samt att mer kunskap om området behövs.
Även om tidigare studier har kroppen i beaktning är det sällan den får utgöra huvudfokus, och inte heller utifrån ett perspektiv på kroppen som ”spelande” det vill säga hur kroppen fungerar när den spelar ett instrument. Då Rickert et al. (2015), Kaladjev (2000) och Karp (2011) lyfter fram vikten av att goda vanor skapas tidigt och därigenom också betonar lärarens betydelse för skapandet av ett ergonomiskt förhållningssätt, inriktar jag mig i denna studie på hur lärare ser på den spelande kroppen. Den forskning som finns är inte specifikt inriktad på cello, även
om Karps uppsats till viss del tar upp spel på detta instrument, så ger det inte en fördjupad bild av just cellospel och dess specifika utmaningar. Utifrån Kaladjevs (2000) beskrivning av att stråkmusiker är mer utsatta än andra instrumentgrupper och att cellon är ett av dessa stråk- instrument, blir en fördjupning på cellospel här motiverad.
Med bakgrund av detta önskar jag i föreliggande studie undersöka hur några cellolärare ser på kroppen och vilka tankar de har om användningen av kroppen vid cellospel. Studiens syfte är att utforska och beskriva några cellolärares syn på den cellospelande kroppen, studiens fråge- ställningar är följande:
Frågeställningar:
1) Vilken syn har cellolärare på den spelande kroppen?
2) Vad betraktas av vikt för den spelande kroppens välbefinnande?
3) På vilka sätt erfar cellolärare att förutsättningar för en spelande kropp skapas?
3 Teoretiska utgångspunkter
I detta kapitel presenteras studiens kunskapsteoretiska och vetenskapsfilosofiska perspektiv.
Kapitlet inleds med några ord om interpretativism följt av det vetenskapsfilosofiska perspek- tivet fenomenologi.
3.1 Kunskapsteoretiskt perspektiv
Ett kunskapsteoretiskt perspektiv som har uppkommit ur ett kritiskt förhållningssätt till posi- tivistisk syn på kunskap inom samhällsvetenskap, är enligt Bryman (2011) interpretativism.
Inom detta tolkande perspektiv, betraktas samhällsvetenskapliga studieobjekt, såsom männi- skor och deras sociala sammanhang, som något som i grunden skiljer sig från naturvetenskap- ens studieobjekt. Skillnaden mellan samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga studieob- jekt medför enligt Bryman, att skilda synsätt på kunskap bör användas inom de två olika forskningsfälten. Bryman hävdar till exempel att forskare som utgår från ett tolkningsperspek- tiv främst eftersträvar att skapa förståelse för forskningsobjektet i deras sammanhang till skillnad mot forskare som utifrån kvantifierande ansatser söker falsifiera hypoteser. Fokus för en tolkningsinriktad forskare ligger alltså vanligtvis på att fånga en subjektiv innebörd av handlingar utifrån en social kontext. Föreliggande studie, som avser att utforska hur cello- lärare ser på den spelande kroppen, ligger inom det samhällsvetenskapliga fältet och undersö- ker människor utifrån det sammanhang de verkar i. I och med en sådan inriktning blir ett tolkningsperspektiv användbart och förenligt med studiens syfte och forskningsfrågor.
3.2 Fenomenologi
Föreliggande studie utgår som ovan nämnts, från en interpretativistisk kunskapssyn. Då stu- dien avser att utforska människors erfarande av den spelande kroppen som fenomen, används fenomenologi som tolkningsperspektiv. Fenomenologi innebär i detta fall, att tolkningarna befinner sig på relativt ”låg” nivå genom att de främst syftar till att beskriva människors erfa- rande av den spelande kroppen utan att tolka dessa i alltför stor utsträckning. Detta går också att beskriva som att tolkningarna är relativt empirinära då de utgår från människors utsagor.
Det vetenskapsfilosofiska perspektivet fenomenologi får enligt Jan Bengtsson (1988) sin bör- jan i och med utgivningen av Edmunds Husserls verk Logische Untersuchungen år 1901.
Bengtsson menar att Husserls fenomenologi egentligen borde kallas för den nya fenomenolo- gin då den inte ska förväxlas med tidigare fenomenologier utan ses som något nytt. Efter Hus- serls nya fenomenologi har dock ett flertal andra inriktningar inom fenomenologi uppkommit.
Enligt Bengtsson bör fenomenologi därför snarare kallas för en fenomenologisk rörelse eller för fenomenologier, i och med att innehållet skiljer sig åt. I denna studie är det dock den fe- nomenologi som Husserl beskrev samt den något senare franska fenomenologin med Maurice Merleau-Ponty som står i fokus. För enkelhetens skull används dock i denna studie begreppet fenomenologi i stället för fenomenologier på det sätt som Bengtsson använder det.
I en formulering om fenomenologi eftersträvar Husserl en återgång till ”sakerna själva”, vilket är något som kan ses som ett kännetecken för all fenomenologi även efter Husserl menar Bengtsson (1988, s. 19). Med denna formulering riktar Husserl kritik mot de många veten- skapliga metoder som enligt honom inte är tillräckligt anpassade efter de forskningsobjekt som undersöks. Husserl hävdar enligt Bengtsson, att fokus för undersökningar inte bör vara metoder, utan fenomen. En metod bör alltså inte stå i centrum för en undersökning utan det är själva fenomenet som forskaren försöker skapa förståelse för som ska stå i centrum. Enligt Bengtsson innebär detta att en forskare främst bör utgå från det utforskade fenomenet, dock, med en samtidig strävan att inte påverkas av sina tidigare erfarenheter eller föreställningar om
detta fenomen. Med detta som utgångspunkt kan Husserls fenomenologi också ses som en slags ”metod” för vetenskapliga undersökningar menar Bengtsson vidare. Med detta följer att föreliggande studie studerar fenomenet den spelande kroppen och att jag i min forskarroll bär på en strävan efter att beskriva detta fenomen på ett så djupgående sätt som möjligt inom ar- betes ramar. I fenomenologisk anda söker jag därför här synliggöra fenomenet den spelande kroppen genom att beskriva det, utan att mina förutfattade meningar ska ta alltför stor plats.
3.2.1 Intentionalitet
Själva ordet fenomen kommer från grekiskan och betyder ”det som visar sig” (NE, 2017a).
Utifrån ett fenomenologiskt perspektiv medför detta enligt Bengtsson (2005), att det fenomen som visar sig, också alltid visar sig för någon. Bengtsson beskriver detta som följande:
För fenomenologins vidkommande är det av särskilt intresse att det inte kan finnas något som visar sig utan att det finns någon som det visar sig för. Det som visar sig förutsätter med andra ord någon att visa sig för; fenomenologibegreppet innesluter därför ett ömsesidigt beroende mellan objekt och subjekt. (Bengtsson, 2005, s. 12)
Med detta menar Bengtsson att sakerna, eller fenomenen som betraktas, alltid betraktas av någon, och att det är denna person som avgör hur dessa saker eller fenomen erfars. Bengtsson menar också att ett subjekts fokus alltid är riktad mot något annat än sig självt och att detta inom fenomenologi benämns intentionalitet. Karlsson (1999) menar i sin tur att begreppet intentionalitet beskriver relationen mellan fenomenet och subjektet som upplever det, där de båda är beroende av varandra. Paulander (2011) menar att vårt medvetande är ständigt riktat mot fenomen i vår omgivning och att det ibland sker omedvetet. Vid andra tillfällen kan där- emot medvetandet riktas direkt mot ett aktuellt fenomen och på så sätt styras. I föreliggande studie har intervjupersonernas medvetande riktats mot studiens ämnesområde den spelande kroppen och deras tankar kring detta fenomen. Även mitt medvetande som forskare riktas mot samma fenomen utifrån hur intervjupersonerna erfar fenomenet. Själva betraktandet av feno- men utgör således en grundläggande aspekt i föreliggande uppsats.
3.2.2 Livsvärld
Livsvärld ett begrepp inom fenomenologi som används för att beskriva en persons samlade erfarenheter och intryck. Den beskrivs av Bengtsson (1988) som ”… den konkret erfarbara verklighet som vi dagligen lever våra liv i och tar för given i alla våra aktiviteter.” (s. 38).
Livsvärlden är med andra ord ständigt närvarande och allting tar sin utgångspunkt i en per- sons livsvärld. Det är en komplex samling av intryck och erfarenheter som alla sätts samman till ett sammanhang vilket är unikt för varje individ. Bengtsson (2005) beskriver livsvärldens komplexitet på följande sätt:
Livsvärlden är en differentierad och komplex verklighet med en rikedom av skilda egenskaper och egenskapstyper som inte låter sig reduceras. I livsvärlden finner vi därför inte bara fysiska egenskaper hos alla ting som vi använder och erfar. Jag själv och andra subjekt har också psykiska egenskaper och de är inte identiska med fysiska egenskaper. (Bengtsson, 2005, s. 19–20)
Med detta åsyftar Bengtsson (2005) alla de upplevelser och erfarenheter som en person har satt samman till en gemensam bild av världen. Denna sammansättning sker spontant och utan aktivt handlande från personens sida. Livsvärlden är komplex och innehåller många olika ty- per av egenskaper, såsom fysiska egenskaper och känslor eller andra mentala egenskaper.
Livsvärlden ska också tillåtas ha komplexitet och tjänar enligt Bengtsson inte på att förenklas till något mindre komplext än vad det är.
Bengtsson (1988) menar också att allting tar sin utgångspunkt i livsvärlden och så även veten- skapliga teorier. Vidare menar Bengtsson att det var ur just ett perspektiv på vetenskap som Husserl till en början myntade begreppet livsvärld. Husserl var kritisk mot en objektivistisk syn på människan och menade att alla vetenskapliga teorier måste sättas i människors sam- manhang. Utan denna relation till människorna finns det risk att vetenskapen inte längre blir relevant för människor ansåg Husserl enligt Bengtsson. I föreliggande studie undersöks den spelande kroppen, ett fenomen som inte finns beskrivet i någon större utsträckning sen tidi- gare. Ett livsvärldsperspektiv som utgångspunkt som ger möjlighet till att börja beskriva fe- nomenet. Med detta förhållningssätt avser studien att beskriva den spelande kroppen utifrån hur intervjupersonerna erfar fenomenet i sina livsvärldar. Perspektivet möjliggör infångandet av den komplexitet som fenomenet innebär samt sätter de intervjuade personernas tankar in i deras aktuella sammanhang.
3.2.3 Till-världen-varo
Livsvärldsperspektivet har vidareutvecklats av bland andra Merleau-Ponty (Bengtsson, 2005).
Merleau-Ponty betonar kroppen som utgångspunkt för livsvärlden genom att han anser att varje individ upplever sin omvärld genom sin kropp, och att det är genom den levda kroppen som världen erfars. Genom att förändringar i kroppen sker, sker också förändringar i upple- velsen av livsvärlden menar Merleau-Ponty. Detta kan enligt Bengtsson (1988) gälla både dramatiska förändringar av kroppen likväl som skador, men också de sätt som yttre föremål kan bli till en del av en persons levda kropp. En person som använder sig av ett föremål kan efter ett tag uppleva föremålet som subjekt istället för objekt, alltså som en del eller en för- längning av den egna kroppen. Merleau-Ponty använder exemplet med en blind person och dennes käpp. Efter en tid med användandet av en käpp blir den till en slags förlängd arm för den blinde i stället för ett objekt. Genom denna förlängda arm kan omvärlden därmed varse- blivs på ett liknande sätt ”som” genom den egna kroppen. Bengtsson menar att för att ett ting ska upplevas som en del av den egna kroppen krävs det att en vana skapas. Denna vana är det som gör att ett ting upphör att vara ett separat objekt, och istället blir som en del av den levda kroppen.
När vi flyttar på vår kropp sker det enligt Merleau-Ponty (1997) inte på samma sätt som när vi flyttar ett yttre fysiskt objekt som till exempel en stol. Istället menar Merleau-Ponty att hand- lingen som innebär att flytta kroppen skiljer sig åt, då denna motoriska rörelse grundar sig själva handlingen, och inte i tanken om en handling. Att utföra en rörelse mot ett föremål in- nebär däremot att vår kropp redan är hos föremålet ifråga och att den tar sig dit. Merleau- Ponty säger:
En rörelse är inlärd när kroppen har förstått den, när den med andra ord har införli- vat den i sin >>värld>>, och att röra på sin kropp är att genom den rikta sig mot tingen, att låta den svara på deras utmaning som den utan föreställning är utsatt för.
(Merleau-Ponty, 1997, s. 101)
Med detta menar Merleau-Ponty (1997) att kroppens rörelser behöver läras in och att detta i sin tur innebär en strävan efter att rikta kroppen mot de aktuella föremålen.
Merleau-Pontys (1997) syn på hur vi upplever omvärlden genom vår kropp, skiljer sig från tidigare filosofiska tankegångar. Enligt Bengtsson (1988) använder Merleau-Ponty begreppet
”levande kropp” för att beskriva kroppen som ett subjekt (s. 77). Det är genom den levande kroppen som subjekt som människan är till-världen, och det är även på detta sätt hon står i relation till andra människor. Begreppet levande kropp innebär också enligt Bengtsson en förmåga hos oss människor att uppleva andra människor som levande kroppar med medvetna sinnen, och inte som enbart fysiska kroppar. Merleau-Pontys synsätt på kroppen som subjekt grundar sig i att vi inte upplever vår egen kropp på samma sätt som andra fysiska föremål i vår omgivning. Därtill är vårt perspektiv på kroppen alltid är detsamma menar han, det vill säga, vi kan inte välja att uppleva vår kropp från ett annat perspektiv än det vi har. Merleau- Ponty menar också att vi inte heller kan undgå våra kroppar. Med dessa argument drar Mer- leau-Ponty slutsatsen att kroppen är det subjekt som är ständigt närvarande i allt vi gör, och så länge vi lever finns ingen möjlighet att undvika vår kropp.
Följden av ovanstående resonemang blir att de föremål som vi människor använder oss av och införlivar i våra levda kroppar också skulle kunna utgöras av musikinstrument. Med anled- ning av detta blir också Merleau-Pontys (1997) tankar om vår till-världen-varo användbar i föreliggande studie. Instrumentalister som spenderar mycket tid med sitt instrument och på så sätt skapar en vana överbryggar distansen mellan instrumentet som objekt och den egna krop- pen som subjekt. På så sätt kan ett instrument upplevas som en förlängning av den egna krop- pen och inte som ett separat föremål. Genom detta blir också ett instrument ett sätt för en in- strumentalist att uppfatta sin omvärld med.
4 Metod
I detta kapitel presenteras studiens metodologiska utgångspunkter samt val av metod. I ka- pitlet redogörs även för urval av intervjupersoner, studiens genomförande, etiska övervägan- den samt dess trovärdighet och giltighet.
4.1 Metodologiska utgångspunkter
Föreliggande studie har som syfte att utforska cellolärares syn på fenomenet den spelande kroppen. Med anledning av detta används en kvalitativ forskningsansats som enligt Bryman (2011) bland annat karaktäriseras av att den tar sin utgångspunkt i ett intresse för hur indivi- der eller grupper upplever och tänker om specifika saker och fenomen. Med en kvalitativ an- sats ligger forskarens intresse i att undersöka fenomen och hur dessa upplevs, vilket gör an- satsen lämplig i föreliggande studie. För att fånga upp dessa upplevelser och tankar är olika typer av intervjuer en vanligt förekommande metod inom kvalitativ forskning enligt Bryman.
Detta i och med att intervjun möjliggör för en forskare att skapa förståelse för hur individer upplever och tänker om olika saker. I föreliggande studie möjliggör den kvalitativa karaktären uppfångandet av cellolärares uppfattningar, tankar och erfarenheter av den spelande kroppen vilket görs genom intervjuer. Då föreliggande studies undersökning riktas mot kroppen och hur den används blir det också intressant för undersökningen att se hur cellolärarna använder sig av kroppen. För att möta detta behov och möjliggöra för de intervjuade personerna visa övningar eller annat videofilmas även intervjuerna. Med videoobservation som komplette- rande metod till intervju möjliggörs därmed en beskrivning av fenomenet den spelande krop- pen på ett mångsidigt sätt.
Enligt Bryman (2011) sammanfaller kvalitativ forskning ofta med en induktiv ansats i sitt förhållande till teori eller teoribildning. Med en induktiv ansats menar Bryman att en forskare använder insamlade data för att generera ny teori. Detta till skillnad mot deduktiv ansats där redan befintliga teorier prövas av en forskare för att kunna bekräftas eller falsifieras. Förelig- gande studie har inte sin utgångspunkt i någon tydlig, befintlig teori utan söker forma anta- ganden utifrån insamlade data. Med detta förhållningssätt, även om det inte är säkert att ny teori bildas, är föreliggande studies ansats induktiv.
4.1.1 Semistrukturerad intervju
Intervju är ett vanligt och beprövat sätt att forska på inom kvalitativ forskning enligt Bryman (2011). Han menar att det är en metod som är praktisk att genomföra utifrån ett tidsperspektiv samtidigt som den kan ge en fördjupad bild av en persons tankar och upplevelser av olika fenomen. Då föreliggande studies syfte är att utforska och beskriva hur cellolärare ser på den spelande kroppen utifrån ett fenomenologiskt perspektiv, är intervjun väl anpassad metod för denna studie.
I föreliggande studie används semistrukturerade intervjuer som enligt Bryman (2011) känne- tecknas av att forskaren har en intervjuguide som utgångspunkt under intervjun. En intervju- guide är en samling teman med eller utan tillhörande frågor som forskaren vill ta upp under intervjun. Även om teman och frågor finns är flexibiliteten hög i den semistrukturerade inter- vjun. Vid sidan av intervjuguiden är utgångspunkten också det informanten ser som viktigt och intressant. Enligt Bryman används semistrukturerade intervjuer i de fall där forskaren har ett intresse av att undersöka något specifik inom det aktuella området. En uppdelning i teman gör det möjligt att ringa in och fråga om det som intresserar forskaren. Bjørndal (2005) menar att det dock finns en risk med att forskaren i sina val av teman och frågor påverkar intervju- personernas svar i alltför hög utsträckning. Forskarens syn på det aktuella fenomenet kan
forma intervjupersonernas svar vilket kan leda till att andra intressanta aspekter inte kommer fram. I denna studie där intresseområdet kan ses som relativt tydligt ger den semistrukturerade intervjun möjlighet till att styra intervjupersonernas uppmärksamhet mot det aktuella intresse- området. Användandet av intervjuguide underlättar också analysarbetet då vissa teman där- med redan finns och alla intervjupersonerna har talat om saker inom samma område. Trots den semistrukturerade intervjuns svaghet med att den kan styra intervjupersonerna i för hög grad har den flera fördelar som överväger och gör den användbar i föreliggande fall. Förde- larna är framförallt dess flexibilitet och möjlighet för intervjupersonerna att föra resonemang kring det aktuella ämnet som är av intresse i föreliggande studie.
För att ytterligare synliggöra fenomenet den spelande kroppen används videofilmning för att spela in de semistrukturerade intervjuerna. Då studiens undersökning riktar sig mot den spe- lande kroppen, ett fenomen som kan upplevas enklare att visa än att beskriva med ord är det av intresse att även dokumentera vad cellolärarna gör med kroppen under intervjun. Bjørndal (2005) menar att videoupptagning möjliggör uppfångandet av mer komplex kommunikation jämfört med endast ljudupptagning. Vidare hävdar också Bjørndal att videofilmningens an- vändning inom bland annat estetiska forskningsområden, har ökat tack vare att det där även finns ett intresse av att registrera det visuella. Att videofilma intervjuerna i föreliggande studie ger intervjupersonerna möjlighet att visa vad det talar om, med eller utan instrument, och på så vis också registrera den kommunikation som sker under intervjun med kroppsspråk och även andra visuella aspekter. Genom att ge intervjun ytterligare en dimension i form av video- inspelning underlättas förhoppningsvis cellolärarnas möjligheter till att förklara sina tankar och idéer. Detta kan i sin tur tänkas leda till en fördjupad förståelse av fenomenet den spe- lande kroppen.
4.2 Design av studien
I detta avsnitt redogörs för studiens design såsom urval av intervjupersoner, studiens genom- förande samt dess trovärdighet och giltighet.
4.2.1 Urval av intervjupersoner
I föreliggande studie används ett målstyrt urval av intervjupersoner utifrån studiens syfte att utforska och beskriva några cellolärares syn på den spelande kroppen. Enligt Bryman (2011) är ett målstyrt urval baserat på att en forskare söker upp relevanta personer utifrån det ämne eller område som ska undersökas. I föreliggande studie har ett antal cellolärare valts ut utifrån att jag som forskare haft kunskap om att dessa personer har kunskap inom ämnesområdet fy- sisk hälsa och spel på cello. Efter detta urval visade sig det att de tre cellolärarna också varit eller fortfarande är verksamma som musiker i orkestrar. Två av intervjupersoner har varit kända av mig som forskare sedan tidigare och den tredje har jag fått tips om från bekanta i celloundervisningskretsar och av lärare i ergonomi. Detta för att komma åt och intervjua just de specifika personer som har kunskap om, intresse för och även en genomtänkt syn på den spelande kroppen.
Enligt Kvale och Brinkmann (2009) är svaret på hur många intervjupersoner en studie behö- ver: ”Intervjua så många personer som behövs för att ta reda på det du behöver veta” (s. 129).
Med detta menas att det är svårt att ge tydliga riktlinjer för antal intervjupersoner i en studie då detta är beroende av studiens syfte och forskningsfrågor. Kvale och Brinkmann menar vi- dare att ett större antal intervjupersoner inte alltid ger större förståelse för ett ämnesområde då tiden för att analysera det insamlade materialet kan minska. De hävdar vidare att studier kan vinna på att ha ett mindre antal intervjupersoner då det insamlade materialet då kan analyseras mer djupgående. I föreliggande studie är antalet intervjupersoner tre, ett antal som är anpassat
till studiens omfattning samt även ger möjlighet till en mer djupgående analys av intervjuerna.
Då föreliggande studies syfte är att utforska och beskriva den spelande kroppen utifrån ett fenomenologiskt perspektiv, möjliggör tre intervjupersoner en fördjupad analys och förhopp- ningsvis större förståelse av de intervjuade personernas livsvärld. Ett större antal intervjuper- soner hade i denna studie gjort att det insamlade materialet kanske inte hade kunnat analyse- ras lika djupgående och på så sätt inte heller ge en tydlig bild av hur intervjupersonerna erfar den spelande kroppen i sina livsvärldar. Nedan följer en kort beskrivning av studiens intervju- personer. Namnen är fingerade och intervjupersonerna heter egentligen något annat.
Anton är 70–80 år med 50 års undervisningserfarenhet som cellolärare. Han har tidigare varit verksam som musiker i flertalet symfoniorkestrar.
Bengt är 50–60 år med 35 års undervisningserfarenhet som cellolärare. Han har varit/är verk- sam som frilansande musiker i olika symfoniorkestrar.
Carin är 40–50 år med 15 års undervisningserfarenhet som cellolärare. Hon har varit/är verk- sam som frilansande musiker i diverse orkestrar.
4.2.2 Datainsamling
Den första kontakten med intervjupersonerna togs via mejl där en kortare beskrivning av stu- dien och dess syfte presenterades. De tilltänkta intervjupersonerna återkom med positiva svar inom en vecka och därefter skedde fortsatt kontakt via mejl och i något fall via telefon. Tid och plats för intervjuerna bestämdes gemensamt utifrån de inblandades scheman, vilket kräv- de en del pusslande som till slut gick i lås. Vid själva intervjutillfället fick intervjupersonerna ytterligare skriftlig information om studien samt ett samtyckesformulär om medverkan i forskningsstudien att fylla i och underteckna. Båda dokumenteten finns bifogat som bilagor i föreliggande uppsats (bilaga 1 och bilaga 2). Intervjuerna genomfördes på intervjupersonernas respektive hemorter, i deras hem eller på deras arbetsplatser och tog mellan 25–50 minuter att genomföra. Inspelningarna skedde med ljudinspelning på mobiltelefon och videofilmning samt ljudinspelning med både videokamera och dator. Datorns inspelningar fungerade som
”backup”.
För att möjliggöra för intervjupersonerna att visa vad de talade om skedde intervjuerna delvis med att både jag och intervjupersonen satt med våra instrument. Detta för att underlätta för intervjupersonerna att förklara sina tankar genom att både berätta och visa med kroppen. In- tervjun videofilmades för att dessa rörelser också skulle kunna dokumenteras. Att även jag hade mitt instrument skapade en situation där intervjupersonerna fick förklara för mig vilket förhoppningsvis skapade fördjupad förståelse för ämnet. Vid intervjuerna ställdes frågor uti- från en intervjuguide som finns bifogad i föreliggande arbete (bilaga 3). Intervjuguidens te- man var: inledande frågor, kroppsanvändning vid cellospel, övningar med eller utan instru- ment och kunskap om ergonomi. Till dessa teman fanns ett antal frågor som fungerade som stöd. Alla frågor ställdes dock inte till alla intervjupersoner. I största möjliga mån fick inter- vjupersonerna tala fritt utifrån varje tema samtidigt som jag också emellanåt ställde frågor.
Följdfrågor ställdes också för att fördjupa samtalet kring områden jag i stunden upplevde som extra intressanta och vid andra tillfällen uppmanade jag även intervjupersonerna att visa med kroppen det de hade beskrivit. Jag upplevde att intervjupersonerna som positiva och nyfikna på det aktuella fenomenet den spelande kroppen. Min uppfattning är att samtliga intervjuper- soner hade relativt tydliga uppfattningar om det aktuella området och att deras svar var ge- nomtänkta. Detta stödjer att valet av dessa intervjupersoner var lämpligt utifrån studiens syfte och forskningsfrågor.
4.2.3 Bearbetning och analys
Analysen av intervjuerna började redan direkt efter genomförd intervju då anteckningar kring intervjun gjordes. Detta för att fånga upp tankar och reflektioner som jag hade direkt efter intervjun. Intervjuerna transkriberades sedan på forskarens hemort. All transkription skedde från videofilmen som spelades upp i Windows Media Player. Filen spelades upp i normal- tempo som stoppades för att få tid till att skriva ner och göra anteckningar. Det var ingen vi- deotranskription som gjordes utan endast transkription av tal samt anteckningar om rörelser i de fall där det var nödvändigt för förståelsen av intervjupersonernas resonemang. Transkript- ionen skrevs ner i ett Word-dokument och det tog mellan 6–8 timmar att transkribera varje intervju. För läsbarhetens skull har språkliga ändringar gjorts i intervjupersonernas uttalanden, mumlanden och upprepningar har tagits bort och talspråk har korrigerats för att deras uttalan- den ska bli mer lättlästa. Vid sidan av transkriptionen gjordes också anteckningar i ett separat Word-dokument. Dessa anteckningar sparades för att kunna användas som stöd i analysar- betet på samma sätt som anteckningarna som gjordes direkt efter den genomförda intervjun.
Efter att transkriptionen var genomförd formades meningsenheter efter den analysmodell som presenteras av Karlsson (1999). Den av Karlsson presenterade analysmodellen börjar med en genomläsning av allt material följt av en indelning av innehållet i olika meningsenheter uti- från det fenomen som ska undersökas. Mitt analysarbete gick till så att jag fann olika me- ningsenheter i mina anteckningar och i transkriptionerna av intervjuerna. Dessa meningsen- heter formades av att de berörde samma saker, till exempel ”andning”, eller ett gemensamt förhållningssätt, till exempel ”helhetssyn på kroppen”. När dessa var fastställda skrevs de transkriberade intervjuerna ut på papper och där färgmarkerades meningsenheterna med olika färger, som mest rörde det sig om uppemot 20 olika mindre underkategorier uppdelade i 4 stora meningsenheter. Meningsenheterna och underkategorierna markerades sedan i tran- skriptionerna och kopierades till nya Word-dokument. Varje meningsenhet fick ett separat dokument med underkategorier. De meningsenheter som framkom till en början rörde hur cellolärarna såg på kroppen, hur det såg på upplevelsen av den egna kroppen samt på vilka sätt de ansåg att de kan ta hand om sin kropp, med och utan instrument. Dessa meningsenhet- er utgör slutligen grund för det som senare blev det färdiga resultatet.
4.2.4 Etiska överväganden
I föreliggande studie undersöks hur cellolärare ser på fenomenet den spelande kroppen genom intervjuer och videoobservation. Enligt Vetenskapsrådet (2017) är det viktigt att forskning som involverar människor följer vissa principer för att skydda de som medverkar. Den första av dessa principer är informerat samtycke vilket innebär att de medverkande själva ska välja om de vill delta i studien eller inte. Viktigt för denna princip är att deltagarna innan de tar ställning till om de vill medverka eller inte, får information om studien. I föreliggande studie har intervjupersonerna före studiens genomförande informerats om studiens syfte, tillväga- gångssätt, vad deras medverkan innebär samt i vilka sammanhang som insamlad data kommer användas. Detta i enighet med Vetenskapsrådets riktlinjer om information inför samtycke.
Därtill informerades om att medverkande i studien är frivilligt och att de har rätt att avbryta sitt deltagande i studien när de vill om de så önskar. Samtycke om medverkan i studien har fyllts i och undertecknats av samtliga medverkande (bilaga 1 och bilaga 2).
Bryman (2011) anser att det är viktigt att deltagare i en studie lovas anonymitet och att be- skrivning av personer görs på ett sätt som inte möjliggör identifiering av deltagarna. Med ut- gångspunkt i detta har samtliga deltagare i denna studie anonymiserats för att skydda deras identiteter. Vidare har också det insamlade materialet behandlats med stor försiktighet för att förhindra att obehöriga får tillgång till det. Detta upplevdes av deltagarna i studien som extra
viktigt i och med att intervjuerna filmandes. I samtycket för deltagande i studien fick inter- vjupersonerna ta ställning till om det filmade materialet fick visas för endast forskaren eller för forskaren och handledaren för arbetet. Intervjupersonerna blev där även försäkrade om att ingen utöver de personer de samtyckt till får tillgång till det inspelade materialet.
4.2.5 Giltighet och tillförlitlighet
Bryman (2011) menar att kvalitativa studier kan bedömas utifrån graden av giltighet och till- förlitlighet. Begreppen ersätter enligt Bryman den kvantitativa forskningens validitet och reli- abilitet. Att validitet och reliabilitet av vissa anses vara mindre användbara begrepp i kvalita- tiva sammanhang, har enligt Bryman att göra med att den kvalitativa forskningen fokuserar på andra saker än den kvantitativa. Inom den kvantitativa forskningen står mätbarhet vanligtvis i centrum och vilka verktyg som används för att mäta. Den kvalitativa forskningen har ett annat fokus där inte mätbarhet spelar samma roll. I och med detta menar Bryman att begreppen gil- tighet och tillförlitlighet är mer lämpliga att använda.
Kvale och Brinkmann (2009) menar att giltigheten avser huruvida en studie undersöker det den har för avsikt att undersöka. Vidare menar Kvale och Brinkmann att giltigheten inte är begränsad till studiens slutliga resultat, utan den är också något som bör finnas med i alla steg i en forskningsprocess. I föreliggande studie har jag som forskare haft som mål att kontinuer- ligt hålla studiens syfte och forskningsfrågor levande i minnet för att säkerställa att studien bibehåller tänkt fokus. Detta visas till exempel genom att frågorna i intervjuguiden formule- rades utifrån studiens syfte och frågeställningar. Då frågorna utformats utifrån studiens syfte och frågeställningar kan det antas att intervjupersonernas svar också stämmer väl överens med det studien avser att undersöka.
Begreppet tillförlitlighet menar Bryman (2011) bland annat rör huruvida forskaren är trovär- dig i sin beskrivning av en social verklighet som gör att den känns acceptabel även i andras ögon. Vidare menar Bryman att det är viktigt i en kvalitativ studie att beskrivningarna som görs är tillräckligt fylliga. Detta för att andra ska kunna ges en uppfattning om huruvida det beskrivna innehållet också är överförbart till andra sammanhang. I föreliggande studie har noggranna och tydliga beskrivningar av de intervjuade personernas livsvärld eftersträvats för att stärka studiens tillförlitlighet. Bryman menar att en annan viktig del i en kvalitativ studies tillförlitlighet är hur pålitlig studien är. En studies pålitlighet påverkas enligt Bryman av hur väl de olika stegen i forskningsprocessen beskrivs av forskaren. Detta ger insyn i hur proces- sen gått till samt med vilken kvalitet de olika stegen genomförts. För att styrka föreliggande studies giltighet har stegen i forskningsprocessen beskrivits noggrant ovan. Därtill finns också de använda intervjuguiden bifogad för att redovisa vad som varit intervjuernas utgångspunkt.
