Ex ARCHIVO PALMSKIÖLDiAm
NUNC PRIMUM IN LUCEM EDITA,
Quorum CONT.^iJ:am,
Confcnt. sfmplisfi Facultatc Philofoghka*
In liegia Academia Uffalimß>
. FRiESIDiE
ADMODUM RE VER. CELEBERRIMO VJRÖ;
Mag.
OLAVO O.
C
EL
SI O,HISTOR. PROFESS. REG, & ORD.
atque
E. A. S. S. MEMORO,
1 niblicum bonorum rxtmeri meritlie defert
'Έ TRU S G A VELIUS,
DAIEKARLVS.
η AuditorioCarol. Maj.ad dicm Scptcmfe»
An n i μDC CLL
Horis, ante merüüem, Colitis*
U Ρ s Α L i m.
I1ÖGÅREB0RNA
FRU PROBSTINNAN,
Fru ELISABET TILAS,
MIN H0GGUNSTIGA GYNNARINNA.
H0GÅREBORNA
FRU LECTORSKAN,
FRUBEATA EMPORELIA»
MIN GUNSTIGA PATRONESSA,
Ά illSten, Fruer mig, at Eder bårj få wifa
Den wordnad, iom utafett tackiamthjertagår
For all then ynneii jag uti få många år
Af Eder niutithar; dock hur* wil jag then priia Då wiljen ofta år, at pennan wåj ikal flyta,
Kan man i orden ej fig yttra iom han
Och altidtycker man fig ta for litet ciL Fail åmne gihtes nog; dock wjlja orden tryta.
Jag har den formen haft at riiutä Edart goda «,
Tå jag i tjo år fått flttia wid Ert bord ;·
Kort lagt: then ynneiffornaf Eder biifwitipord Långe florre warit ån jag kunnatmig förmoda.'
(
Ku Fruer, hwad wi! jag altfå tilbaka gifwa?
Hwad ikal min gäfwa bli ? Hwad wildetblifåf godt ?
Jag har råttingen-ting, thet mg.af Er ej fått;
Min *gåfwa lårer tå wift mycket ringa blifwa.
Ei annat finnas kan at Eder öfwerlemna, Ån fom en liten fkånk: beftår af tio blad,
Så myckenwordnad til, fom ord i hwarje rad Upoffrar jag, fom harthen åran mig at nämna·
HöG^REBORNA FRUARNAS
odrniokafle tienare Fetrus Gavehus,
THESES HONNULL/E HISTORtCfc
Hiftoria, qaemadmodum tcftis cfl temporum
Bc lux veritatis; ita absque illa, plurimae res me*
morabiles, fpisfiffima tegerentur caligine.
II
Quotics unita fuerint, ftib Magiftratu Dantco,
tria regna ieptentrionalia ,· femper fcre aliquid.
éetrimenti cepitimperiumSuecanum.
III.
Atuno 151.2, fa&um eft aliquod initium fu-
iurse reformationis, a b.m Dg£L Mari. Lutliero,
qui etiam, pr# Zuinglio, primus Reformator mc-
rit©ftatukur. Hoc quoque tempore, reuiuiicere
coeperunt Studia litterarum·
Philippus Melanehthon a noftratibus reffc
diftmgiikur in priorem & poßeriorem.
¥.
Redu£Hone illa bonorum ecclefiafticorum, a Gu- ihvofmojufiaacperafh,nihilinjuriae clero illatum
gsfi, regno g uaaauisilla infignifuem emolumento.
ΨΙ.
ConiuetuåohumandidefunStos,more,eosdem goneremandi, inSuecfa, antiquior efle videtur.
Runas, ante örtum, in patrianoflra, ehriftia-i
fat firmis probatur wionibusc
POLITICO ECCLESIASTICA ΐ*§
berérdh år, kan och fortfeenfkull ickie beiufäl, a|£
fåclhana cafus medh then andfagna Tekti cönfciéa^
tien till befuårningh fkall meenthee,v/ära..få .bliffuefc
thå conclufiué få laken ther p! beråahdes,cffter, medh wttryckeligh Icript fådhana eontradl icke Forbudhin,
och the andragne motkaft eller oblect icke nog- fanipt beuifa thett fom thc brukas tili« medhan the
altt foruidtt vtfftreckrc åro, och for:de ecktefkap,ic¬
kie heller thér igenom icke kan förlagt wardha ,
effter huar och eehs behagh, Teslikes iå år och
thenna gradüum compäratio iniqua"och olika lédhér*
forty att endogh att heckteikaps itickrän vti then an- dhra grad eller ledh forbudift Sr, iå folier dogh ic-
kie ther utaff, att modheriy/ters man år vti lika grad. kan och ickie niedh fcrißkenne beuifag.
Så mode och then fententien, erurit duo in car-
ne vna , medh forfiåndh och achtfamhét på thet fornt
foreftåår brukat wardha/Ty thet fyncs iii darligba
huar på Chnus vtl fatnma rum Mätt. giffuer be-
ikeedh &c. Chr:us bbffuer ther fråghat pm ätfkilnat
i ecktenikap, och ickie om secktefkäps fticktan &e.«
Så fuaradhe har» och diredle ex princip!js, quod v- nio Mia ceniugalis inter maritum & vxorem diumi-
tus inftitüta & ordinata, neutiquam fit refcindenda ,
thet ochfå år effter naturligit forftåndh, Qaod vnum
eft, dtuidi non pöteft. Och kan man flå klarliga fee, att medh thenne fententie: Erimt duo in carne Vna, fådhana contrarius i affinitetet, ther man nu omtalar, icke ni p/hiberar wardha, wii och ickie
förmedel någhen godh confequens folia , om Jagh
en fafth itiedh mm fadherbrodher i«fådhana foruan-
tans llaår , att Jagh forthenfkuli medh min fadher-
broders huftrti vti lika grad wara fkall, flå att for¬
thenikull och for then olikhet fkull, fådhana foruan-
& Uns
110 MONUMENTA
η · * ' .· - ■ ν'';Υ-ί -Γ"ν·
tans iure dlulno icke kan forbudiη v wardha. Och effter nu genom then andragne fcrifftt och beuijs,
forbemelte contrad icke må foruågrat wardha, och elies formedels then helge ikrifft icke vttryckeligit,
fom nu hérdt år, vardher forbudit, iå kan iu in«
ghen beilutha, at thet vttryckeliga år emoth Guds bodh, huarfore och inghen figh medh fhoge therut-
éffuer medh till att forarga haffua kan; Thy om thet än fafth for itt nytt Exempel fynnerligh her i Rijket iblandh then menighe man acktat wardha kan, få blifFuer dogh likuel inghom ther medh nå-
fhenie årforargelfeemooth Gudzgiffuin,befolningh,effter thetwtanwppenbarlighaen reen aeck«ic-
tefkaps ftadghe, och ingen pellicat eller incarftus.
Men på thet inghen figh fielff någhen befynnerligh forargelfe vtan orfaak foretagha haffua ikall, will til-
börligit och aff nodhenne wara, effter then meni-
ghe hopen vti fådhanafaker ringha forffåndh haffaer,
och icke meera ån huadh fom the aff theras prac- dicanter och annat gott folck wnderuift wardha, we- ta kunne, attlaerefåderna fådhana faker forclara och wnderuifa, attfådhant secktefkap vti fcrifftenne medh
vttryckeligh ordh icke forbudit år, och forthenlkuli inghenicke therutaff någhen forargelfe behoffue att tagha,
heller gora figh ther offr någhen confcientia.
Jy thetiu åren rett secktefkaps ftadge och ickie hor¬
dom eller lonikaleije, therutéffuer man medh refta
kän figh forargha , fåfom thet ochinghommedh ikåål
ellerretttherutoffuer attbefuåra haffuakan.Såbehoffuer
och inghen tuiffla, att effter vti thetta fall iu chri-
fteligha betenckt år, att båttre år wara och bliffa effter Gudz ordningh, en vti orenlighet, huilka then AIzuollige Gudh, vidh fuårth ftraff få hårde¬
liga forbiuder, Så wardher och her hoos hogha och wich-
POLITICO ECCLESIASTICA. ut wlchtlga orfaker icke obenegne. Mer> huar nu ni¬
ghorthennavtoffuerfaak fådhana beiked och forklarningh till figh fielff medh någhen fremmandhe forgh , onytteliga feeladha will, och figh ther medh
bekymbra, (om honom inghen macht påligger, thef
må han och fielff forfuara, forty huar nogor figh
fielff fådhant ingiffua och någhen forargelfe ther aff göra heller tagha kundhe, fl alle faker ikulJe for- thenfkull tilbaka bliffua, lå hadhe man fannerligha
then Romerika Kyrkiones wilfarilfe ( huilken dogh
ftoort ikeen och anleende i verdenne hafft haffuer) alrigh angripit , vtan heller vti fådhana måtto mo-
fte bliffua låtit, therutöffr vij tå euigliga befuårat
hadhe rnofth bliffua» och alrigh tili war fanneehrt-
fteliga frijhet komma kunnet. Och år nu intz min¬
dre, ån når man begynte then praedikan emoth På-
uens Regemente, giorde och thett famma hoofz huar
man thet hdgfte betenkiande, ther man och fadhet Thet moffhe iu wara rett» huadh the nye prsedi-
kare låra, alleneft thett wardher giffuandes forar¬
gelfe iblandh folket. Dogh effter fådhana nytt ickie
år mooth Gudz ordh, haffuer man icke kunnet for the offendikels eller forargelfe fkull, wenth ther
medh ighen, fåfom vti thet fall ochfit frijdtt och o«
forbudit år, huarfore geh Conclufiue fådhant «ek»
teikap hoos then menighe mäh inghen forargelfe
(iå fierran han theruti rett wnderuift wardher3 medh retto giffua kann.
FINIS
Hoc igitur Normanni fcripto nobii affignato ic poffridie p.le&o, most ad refponfionem|, quac|hie fub«
iieietur,properabamus, noη enim nobis plus ad re-
R a " (pon*
fif MONOMENTA
fpondendum fpatiiquam unius diei conceiTumerat,cum ipfe Norrnannus,tanquam hujusrei diu confcius,tantum temporis in conficiendo hoc fuo fcripto habuiffef,
quantum voluit, vnde & faåum eft, vt temporis usqj anguftia nobisinterclufis, noftra minus plena ac fuffi-
ciens euaferit. Nam Summam totiusrei brevitercom- plexi, quas minus ad rem facere videbantur, intaga
dimifimus in tempus aliud diligentius confutanda. I- gitur 1.7 meniis juiii in monafterium reuerft, fenatu!»
iiuiponfionisiilic iamunafrequens aderat, (criptumcumfcripto Norrnannipoft nonnuliahoc noftra re-ex- cuiatoria verba commendauimus.Quod illi fufcipientes,
acrurfus cuidam. ex prafentibus}ad manum tradentes,
coram omnibus recitari mandauerunt. Sed fcripto iam
irecit3to , volens fenatus de re inter fe conferre*, nos
paulatim feeedere iuflit, nec tarnen ita multo po/t
rurius revocavit, ubi quidam eorum adnos converfi»
non ieviter nobifcum expoftulabant, usq, quod libe- rius, aut ut ipfi dicebant,incircumfpe<ftius quasdam in
noftra refponfione pofuerimusf Regiamenisn non Nor-
fiDanni cauiTam effe,quamidcirco ropjeftius traélatam oportuit. Geterum accepta noftra excufatione ipfa
rurfus redintegrata refponß,o eii, ac tandem poft mul¬
to ferventius vitro citroque ia&afa, ßgnißcauimus nos anoftra fententia difcedere non pofte. Verumtamen
ne quis fufpic'aretur,.nos tanquam officii immemores,
de ßdc erga Regiaai Maieftatem aliquid ob eam cau- iam remmuros ene, 'ad' proteftatipnem qualem ac
quantam a nobis Sup.· eajre fieri vellet ipfa R. M.,nos
paratos effe fimul oftendirnus, atque ita pro illo tem¬
pore dimifll fumus, non tarnen fine exhortaticne,
quatenus interru.de mutatipne in melius fententi«no·
ftrce cogitaremus, Transeuntibusiraqiie diebus aliquot jfine traäatione huius jaegotii/plaeuit nobis, vtinterim
pöliticö éCclesiastica/
diirri fic vacaret, formam aliquam Proteftationisfcripto complexarn conficeremus , usque ut fi foriitan eidem
daretur locus, ad manum tune eilet, quod polc enti
fenatui oftenderetur, Ergo fic confe&o fcripto i11o,
omnesptpemodum, qul mfententiam ilJamconcefferant»
eidern m.ox iubfcripferunt.
Forma Proteftationis;
Vij underfcreffne goreallom kunnigtt, att vij fam-i
felt medh någhra andhra aff klerkeriit wore tilhopa i Wafttna, Anno domini 1552, tilkallade genom itor-
mechtige forftes och landsherres Her Goftaffsf medh
Guds nadhe, SuerigsGöt. ochwend.&c. Konungh,]W.
a. n. Herres fcriffueife, til attförhandla een cecktefkaps faak, Högbemålie K xM. anlangende, Nemligha om
HansKong:eMait:z (kulle medh retto och then helghe
fkrifftz tillåtilfe, må till archta tagha fm framlidne
foritinnos (faligh och hogloffligh i åminnelfe) Syffer
dotter.
Sä endogh wti famma faaks forhandlingh figh St- ikilieligemeninghar tiIdroghe,^fä att wij wndericreffhe
lu ther på ftodhe, att fådhana eckteikap ingelunde
offuer eens kommermedhfcrifftenne, medhan i thea
andhra ledhen linea inaequali,få well i Suågerlkap fom ikylfkap, finnes then forbudin wara. Likueli efffer
thett K. Maittz fielff och Sädhan Η. N.rååclh mera wo»
ro benägne till then andhra parten, fom then me-
ningh hadhe att fådhant emot fcrifftenne ickie wara
ikulle, therfore att thenne perfon: huftrus fyfterdot-
ter, ickie fans i Texten fä wttryckeligha benemdh,
kom faken på fidftonnether till, attthet K.JM.herom
ftadhe ifinnet, och fielff hetröftade figh medh itt
gott Samuet for gudh géra kunne,ikullethå haffua fin
framgångh. Men wij fom annorlundha tilfmnes wo-
ro, och ickie beträffade ofs medh ett gott femuet
lf4 MONUMENTA 1
gåå ifrå wår meningh/Ioffuade tå och In for gudh,
och K. Mattz betygade, fåfom en nu her icriffteligha betygha, att wij ickie tefs mindre, widh then troo·
ikap, huldfkap, och manfkap, fom wij Η. K. Μ och
hans K. M. wnga arffherikaptilfagdtt och fuorit haff-
ua, faile ochovijklighe bliffue wilie, och ofs alleitåds och wti alle måtto iå beuife, fom trogne wnderflterfm
rette herre och Konung bör att göra, fökiandes altidh
effrer hans KonungeligeMattz befta och longligh be- ftondh, få attvijoch vti thenna fakenne,H.K. Mattz nampnoch godhe tychte, genomall then foogh och lempo fom ofs år möielighit och wij befinna kunna,
forfechtaoch forfuara wilia, och alrigh famma faak
röra eller andragha widh then grundh eller meningh, ittnåghen ikulle ther aff oriaak haffua, till att antin¬
gen medh ordh eller gerningar figh emot H. Kongl.
Mattz otroligha ftella eller bemerkia låtha. Så att
huar någhot annat (thet gudh altidh forbiudejL medh
olz famfelt eller fynnerliga kunne befunnet wardha,
tå beplichte wij ofz huar för figh (iå fierran han brotzligh finnes)wndher all|then peenochftraff, fom vproreike och troolöfa moenn lagligha och tilbörligha
må palagtt wardha. Datum Vaftenis j Julii,anno vt(up.
LAURENTIUS Vpialenfis fubicripfit.
BOTHUIDUS Strengnenfis Subf.
ERICUS Scarenfis Sub.
Ex capitulo nonnulli Subfcripferunt.
Porro cum eflent quidam huius quoque fententiar, (vt videri voluerunt) qui tamen nobifcum no η voluerunt lubfcribere proteftationis fcripto, hic iam permiiTo , non abs re fore vifum eft, vt etiam finguli acquisque
pro fe tale aliquod Icriptum conficeret, vsque vt ii feparatim de fententia rogaremur, haberet tunc quis¬
que in promtu,quodpro fe exhiberet, fcriptum igitur
. iftius-
FOLITICO ECCLESIASTlCAé
iftiusmodi, quod Egopro mea perfona propria offerre ftatui, ii forte ame requireretur, erat ejus forma^qu«
hic fubijeitur.
Jagh LAURENTIUS Vplnfis görkunnigttoch al¬
lom vetterligit, ^ttJagh famfelt medhfiere aff Clerke- rijtworom tilhopai Waftena,AnnoD:ni 1552. kallatge-
nom ftormechtigh forftas och Landzherras Her Gö- ftaffzmedh Gudsnådhe,Suerigis,Götis, Wendis&cKo-
ningh, W.a.N. herres fcriffuelfe, till att fampt medh the andra förhandla en aerktefkaps faak H.K. M. an-
langande , Nemliga om Η. K. M. motte medh retto och fcrifftennes tillåtilfe tilaeckta tagha fine framlid- Λ neforftinnos (faligh och höglofflighi åminnelfe) Sy-
fterdotter &c. Så effter thet att famma faak fyntes wa- ra faft fuår til beuegande,och några affofshadhe ther«- utöffuer på thet hogfte warit formante, att man herpå giffua ikulle högbemelte K. M, the fuar,fom man
, fortröffeladhefighforthenfkulltil, attfakenabeftååfå myckitJagh,och anfuarafåfomme*rochinpåforhuar eehfinnet,guds ftrengadom$granneli¬enaff ofs
ga ranfakandes och offueruaegandes, huadh then hel-
gjje fcrifft her om giffuaeller tillåtha kundhe. Men effter thett Jagh iåföm och andhra flera, anfeendes famma fcriffts retta grundh och meningh, (fafoin thet
figh bör) och ickie then blotta bookftaff allena, ickie
annat förnimma kundhe, ån attthen andra ledhen v-
ti olika linea , få wel i fuågerfkap fom fkylfkap iufor- budin år, få vel fom alla andhraprfoner fommedh then
ene,nemlighafadherbrodershuftru,huilkenther i Tex¬
ten upnemdh år, wiffe jagh forthenfkull ickie annat
for mightill att fuara i fakenne,aen attforberördeseck-
tefkap, fomvti annan ledh Linea inacquali (fqm nu fagt år) funnitwardher, iu ickie år i fcrifftenne tillåtit, kunde och forthenfkull ickie fortröffa K. Mattz, att H. K.
MONUMENTS
Η. K. Μ. fammaieckttnflcapvtanfyndhInfbrgudh fulfc.
kompna motte.
Dogh huar hans K. M. etiestycktes aff andhrom grundelighare bericht fått haffua, och betröfte figh
forthenfkull fielffmz ett gottfanmettthett fultélie, 1å-
ther man then vtan all vidar genfsegn eller difputatie
etr.oth Η. K.M. ikee, dogh bhffutr iag (iåfcm Jagh e- inellan Gudh och min conicientiie ickie annars kan) rppå min meningh, att fådhana gifftermål ingalund
raedh fkrifftcnne kan forfuaras, och effter thet vell
&ee kundhe, att Jagh fampt medh andhra fom her om
theras meningh drifteligha vtgiffuit haffua, therutéff-
tter"motte komma vti någon fufpition elier mistancka ,
lika fomJagh for thenfkuli icke fkulle wiliewara min herre och konungh wnderdånigh, huldh och troo, att
Jagh thetta Rycket for guds bodhikuil icke gilla kun¬
dhe: Så p:tefterade Jagh och for rnigh,fåfom och al¬
la andhra, och betygade in for gudh och Η. K. M.
fåfom her ånnu fcriffteliga proiefterar och betyghar,
attjag icketefs mindre fkall ochwill bliffua fafth och
©vikliga widh then troofkap, huifkap oeh raandfkap,
fom Jagh H. N. och Η. N.vnga arffherikaρtilfagtt och
fuorit haffuer, få fant migh hielpe then Euighe- och barmhertige gudh, och sitidh effter min ytterile^för- mågenhet fökia och traélera effter hansK.M. och me-
nigha Rikzens befta och longliga beftåndh, och tuscrt
om medh lijffoch macht affuaeria, affikaffa, förhindra
©ch fortagha all then deel, forn^Hk KVM.kundhewa- ta wnder öghonet», vti huad fom [helft måtto thet och hendha kundhe, få ait huar någotannat (thetgudh
I Euigfietenne forbiudej medhmigh kunde befunnit Wardha, få forplichter Jagh migh och her tilforenne medh thenn· min nseruarandhe fcriffuelfe, vnder all
then
POLITICO ECCLESIASTICA.
ihenpeenoch ilraff, Tom en troloos ochwproriib Man,
medh retta må wppålagttwardha, daf.
Ego LAURENTIUS qui fup. fubfcripft
manu propria.
Itaque poil dies aliquot fut fup. diélum eil)
conuenitnte rurfum in Monailerio Senatu, & nos
quoque hoee fcripta nobifcum afferentes, eo nos con-
tulimus, ac mox poft verba aliqua hac de re ad Senatum hahita, fcripta iila p:teilationum, tum com¬
mune illud, cui omnes fubicripieramus, tum etiam quod quisque pro ie comparauerat, cidern Senatui exhibuimus. Quae ilie accipiens, illud folum tum recitari coram fefe fedt, quod plurium fubfcripfio
teilabatur effe commune. Ceterum eo nön ptbato, Lnterrogatus eil etiam Ordinarius Lincopenfis , num
ipfc quoque aiiquid icripiiffet in hoc negotio, quo fuam fententiam patefaceret, qui annuens mox p:tu- lit, & ipfe feriptum fuum, led longe prolixius,
quam cujusque noilrum; Qubd inde iaélurn erat,
quod, quia a nobis ilatim ab initio difpiitationis de- feciffet, eius deteffionis rationem reddere, ac no- fira argumenta refellere, conatus, paucis fe his ex- tricare non potuerit inde igitur B:ni de Senatu oecafionem fumenies, rurfum folitis fuis argumentis, tncrepationibus, minis & cxhortationibus nos aggref- fi funt, fed fruilra; Nam etiamnum lifcere ac eon-
fianter diximus, nos a noilra, imo Scripturat fen-
tentia , dtfcedere non poffe. Tandem etiam dimifli furaus, fed ita, vt iarn ipfe Senatus parum nobis x-
quius videretur,
Pendente ad iilum modum negotio, prseterie»
' runt dies aliquot , ita vt nemo vel nos vocaret, vel alioqui quicquam eil locutus§ vnde non diilicile
erat eonijcere, tum ipfam Regiam MaiefUtesn, tum
S &
MÖNÜMENTA
& alios^ quif pro·Ifta? caufa efie' viderentür,non bene
nobifcum efle* contentos0 Quare* ne quid p:ärrögan-
tiarm irr hoc tam ardüo & ierio negotio- facere, aut·
fecifie videremur,, pmefertim' cum quidänv nöftrunv polt aduentum, nondum Regi«· Μ. feie pratfentäffent,»
v placuit prfcriptänv aliquarm fuppiieationenrr viam no-
bis ad1 Regiürm colloquiunvp:parare; id quod· & ita?
moxTåännreftV jiixta forjnam itifra fcriptäm;
Stormechtige forft'e Karre Nådhige Herre;
%KjOfocH·ödmiukeliga och' wuderdånligha tro tieneft':
euinnerligh« helfe medh' GudH. Idher N.·
Kbmgli· Maiéttzwerdigas gunfteligha til· att förnimma»#
huruiédes^ wijivnderfereffne fattige' men, fom effter
fdér Kongf. Klattrz' icriflfteligha kallefie* ti® tffetfna*
aeekteikaps>iäak; och* högfiuichtiga HandBelly fämfelr
medhi the andhre kompne åroρ vti ftoor HeHym»*
mer ocfr forgH warit haffuay och em nu aereyTer—
fbre att vij befruefte,· att wiji famma- faak ickie: an—
narr iko^a kunne förHandlaysen' att wij iu®IdHer K.
Kfatt^ til' någHof misliagh filfelifc giffüa* moftfe Ty endbgh idHer K; M". HänuernnghfamligHä· ölT forfac-τ Ifelåtery atthuar och' en afrsff ikullé och motte·
drifteliga foregiffuay Jiiiad fom Helft'man· modde, til
fekenne' tiena kunneiickiiel narr Vijj ther emotiv
Hetenkie themringha fbrfårenhet, ibm vijj haffue tilÄ
att illogey ocli medh: lémpo' driffua lådHäna> handlin»
gary fynnerliga?im f©rIHHer Kbngl! KfattizytHen vij?
merke medh fkarpftnnigHet och förftåndh1* Högtt afff Gudhibegåffuat wära:■ kämtHet ickie annars vara »3 aen att-vijj off her om iu mofte Heitymbra. Ther'
till? Haffuer' tHet" figfr: ochfå medR fielffue fakertne
att eHuru*wijioflThervrihnam fHickay få: fkole wijl dbgh' tHet nepliga kunne1vmuikay atfvij ickie ach«·
fädfe vardhe ilikf gfcrnä* oefr vtafå någhem annor»'
me—
.POIjITJCO lECCLESlÄSXIGÄ, aiß menlngh göra, xn ihen Tamms , Tom Taken iretzliga
kraeffr. ;Menthz låthe vij tillthen Offuerfte Gudh,
huru nödhige vVij Ildher N. [K. IM. fortérne téller y- terligare bekymbra \vilie; Ty vti huadh och ihiiru
ftoor hiertans bckymber 'Ider ;N. rK. Μ rnu ällarede
tilForenne fladder, thet kenne vij well och nogh- Tamliga terikie, och ther tmedh mykit iheller thet täladhe, Tom Ider;K. Matt.·ζ befuaerningar detta och
lifa motte, huar vij genom fkogliga orfäker, och
then helge Tcrifftz fafte grundh, imedh lika igdrä
kundhe,; Så fölloch rtidhcn medh thet forfte ende- les forkortt, få ,wij thet ifcriffteliga fuare, Tom vij
(å hafiigtt från ofz leuerera mofthe., Teke kunne
medh then flijth offuerfee, Tom thertill vel behöff-
des. Tor thenna ifortälde orfaken fkuli, haffue wij,
K®re Nådighe Herre, varit Yfåfom Tocberördt år) bekyiribrade., få att wij och therfore lickie baffua
well driftat till att gißfua ofz in for idher !K. M. <e»
ghen perfon ; Ty år och nu wår allra vnderdänig-
Ae och édmiiikeiigafte bon til Idher -Ν. ?K. M.,ratt Ider nådh, for gudz fkull.j werdigas ofz fattige men till godho holle, och medh ofz nådheliga d£fueffee,s
huar ofz någhot antingen (criffteligha eller munt¬
liga kan obetenckt seller ofogeliga medh ordhom vn~
fallit wara. Ty endogh wij vti thenna måtto våre
brifter icke neka ikunne., Tå ffkall dogh (nefth Gudz hielp) hoos ofz ickie annat befunnet wardha, «η
att vij iu itroligha, och vtan all argha iifth, then helge Tcrifftz grundh och Tetta ?meningh, Tå wellii
thenna Taak, Torn alla andhra, tffter wort yterftö Torftond, forkunne och franibére: Theslikes :att Vij
©chfå ickie annars emottIdher K. M, til Tinnes aera5
en Tom vnderdånige, troghne och welüilioge wnder*·
fåter emott Theres rette Herre och Konungh wara
S t Tkoie?
MONUMENTA
fkole. Thett flelle vij till then Euige Gudh, att il·
dher K. Mai:tz granneligha betenkia wiile, och off«
laeruiegha fcrifftena, fom thenna faken aniangar f
ikulle Idher K. M. tefz mindre figh förundra, ait vij ofz her vtinnan tyckes något aiuarfamiiga ffeltt haffua, och gerna fedtt, att thet företagna giffter-
mål hadhe kunnit tilbaka bliffua -y Så weet och then Offuerfte Gudh , huru nodugtt vij fee, att Idher Nå-
dhes och Ider Nådz elfkeligha kasre barns god ha ryckte, vtaff thenna eller några andhra orfaker,fkul-
le komma på någhen olernpo, thet the dogh altrdh fokia, fom Iders Nådz K. M. och menighe Rijket
medh intet gott mena. Thenn Afzmeétige Euige Gudh, beuara Idher K. M. for alt ohdrt , och giffue
Ider Nådh fin helghe andhe, aff huilkom all godh
och beilondsghråådh komma plegha,At Ider K. M. thefc
mottebefinnaochforetagha, fomlder Ν ochmenigaIder
N. Rike,vtilengdenmotte beftondeligi; wara.dat. Vafte-
nis. Anno 155t. ?g Augufti. I. K M.
Troghne vnderfäterochCapellaner.LAURENT Vpn: ROTHUIDUS Sfrengn. ERICUS Scarenfts,
poftridie igitur ab hoc iupplicationis fcripto reddito,
hoc eft4 Augufti, vocari nos fecit Regia Majeftag
in arcem adcolloquium, ubi mox fumpta occafione
ab eo, quod fuppficationis fcriptum continebat, fznos contriftatosefle.&c. Eodiduxit habitumad nosferrro«
nem, vt intelligeretur , fpflus Majeftatem lönge plu-
res ac Maiores habere trifliti« caufTas, quam nosf
Cumque par eilet, eafdem minui atque euacuari, vi- deri tarnen nos id contra agere, vt fua Ma- ieftas longe reddatur triftior, quando id, quod neque contra apertam fcripturam eilet, neque fidei chriftianae bonifue moribus obeffet, tanta pninacia, foiumadcon-
sumeliam fueeRegise p:ion£, oppugnaremus, non ob«
' ffan-
