Kurs: BG 1115 Examensarbete, kandidat, jazz, 15 hp 2020
Konstnärlig kandidatexamen i musik, 180 hp Institutionen för jazz
Handledare: Irene Sjögren
Clara Fornander
Verktyg för att skapa musik mer obehindrat
Sökandet efter de kompositions- och
arrangeringsmetoder som kan underlätta för mig
Skriftlig reflektion inom självständigt, konstnärligt arbete
Det självständiga, konstnärliga arbetet finns dokumenterat i KMH:s digitala arkiv.
I
Abstract
In this project I have composed and arranged music for a concert, which was to be played with a combination of instruments never before tried by me. I have explored different approaches to composition and arranging with the goal of becoming more comfortable than earlier in this process.
I am emphasizing a few different techniques for composing such as improvisation, randomization and limitation and I describe how I have used these when writing my new songs. Subsequently I explain how I have rearranged three of my older songs and also describe the implementation of rehearsals as well as the concert itself.
Towards the end of my thesis I share my insights and experiences of the writing methods I have explored through the project. I point out what has worked out well and what can be improved in my upcoming projects. I reflect upon the importance of lyrics, meaningfulness and making use of what one already possesses. The project has had its setbacks but above all it has provided me with new attitudes and working methods which I will most likely benefit from in the future.
II
Innehållsförteckning
Verktyg för att skapa musik mer obehindrat ... 2
Förord ... 2
1. Inledning ... 2
1.1 Syfte och frågeställningar ... 2
1.2 Bakgrund ... 3
2. Ensemble ... 3
3. Kompositionsmetoder ... 4
3.1 Improvisation ... 4
3.2 Parafrasering ... 4
3.3 Slump ... 5
3.4 Begränsning och upprepning av motiv ... 5
4. Mina nya kompositioner ... 6
4.1 “Lay your trust in me” ... 6
4.2 ”Continuation” ... 7
4.3 ”Hold me, unfold me” ... 8
5. Arrangering av äldre kompositioner ... 9
5.1 ”A dream within a dream” ... 10
5.2 ”The turning of seasons” ... 10
5.3 ”Tamara” ... 10
6. Repetitioner ... 11
7. Konserten ... 12
8. Reflektion ... 13
8.1 Om min process ... 13
8.2 Konstnärliga uttryck ... 14
8.3 Reflektion över metoderna ... 14
8.4 Insikter och lärdomar ... 16
9. Avslutning ... 17
10. Källförteckning ... 18
Internet ... 18
III
Litteratur ... 18
Skivor ... 18
Bilagor ... 19
2
Verktyg för att skapa musik mer obehindrat
Förord
En viktig del i uppladdningen inför examenskonserten under läsåret 2019–2020 har varit mina inspirerande lektioner i komposition för Peter Danemo1 samt ett par värdefulla träffar med den mentala tränaren Kjell Fagéus2. Jag vill tacka dessa två då de har gett mig nya infallsvinklar till komposition och bidragit till en mental inställning som gynnat mig i examensprojektet. Jag vill även tacka min handledare Irene Sjögren som stöttat och väglett mig genom hela processen såväl före som efter min examenskonsert.
1. Inledning
Före mina studier på Kungl. Musikhögskolan (KMH) studerade jag på två folkhögskolor där jag för första gången förkovrade mig i jazz och sångimprovisation. Det var under denna tid som jag skrev min första komposition. Från och med då har jag nästan enbart skrivit i samband med skoluppgifter och ensembleprojekt. I övrigt har jag ofta haft många korta låtidéer, men sällan utvecklat dem till färdiga kompositioner att spela ihop med andra.
Jag har alltid haft höga krav på mig själv inom skolmiljön. På musikhögskolan, som jag upplevde som en något mer individualistisk plattform än folkhögskolorna, utvecklade jag en viss prestationsångest kring att ”blotta mig” som kompositör och musiker. I början på kandidatutbildningen skrev jag för första gången ny musik till en hel konsert genom kurserna Eget Projekt 1 och 2. Här skrev jag material som jag delvis blev väldigt nöjd med och som ledde till en lust att fylla på min bank av egenskriven musik. Däremot sköt jag mestadels upp låtskrivandet in i det sista och hade svårt att hitta rutiner och att känna mig färdig och helt nöjd med låtarna. Jag kände osäkerhet över vad andra skulle tycka om mina låtar och oroade mig över att bli kritiskt bedömd samt fastnade i petitesser som ströp åt mitt flöde och min inspiration till att fortsätta skriva.
Jag har inför detta arbete hoppats på att kunna utvecklas i processen att skriva musik och planera en egen konsert samt bli mer bekväm i denna process som jag troligtvis kommer ägna mig mycket åt framöver.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med mitt arbete är att undersöka hur jag så obehindrat som möjligt kan genomgå processen att förbereda egenskriven musik inför en konsert. Finns det några metoder kring komposition och arrangering som passar mig bättre än andra? Kan jag förhålla mig mer kreativt till att använda improvisation i komponerandet?
Förhoppningen är att konserten ska ge en rättvis bild av mig som musiker i nuläget och att musiken ska ge utrymme för mina och medmusikernas många olika konstnärliga uttryck.
1 Peter Danemo. Trumslagare och kompositör som bl.a. undervisar på Kungl. Musikhögskolan.
2 Kjell Fagéus. Klarinettist och mental tränare, tidigare kursledare på Kungl. Musikhögskolan.
3
1.2 Bakgrund
Det finns egentligen inget regelverk för vad en komposition ska innehålla. Kompositören har oändliga valmöjligheter och en enorm frihet, men dessa kan vara besvärande och
överväldigande. Kompositören har förmodligen en viss bild av hur en komposition ska se ut.
Är denne dessutom perfektionist är det lätt att fastna vid olika beslut och stoppa det kreativa flödet, vilket kan leda till att den musikaliska grundidén aldrig färdigställs till en komposition.
Efter att ha deltagit i olika kurser samt läst i böcker och på hemsidor om komposition har jag förstått att problematiken som jag nämnt ovan inte bara upplevs av mig utan är generellt för komposition. Det som ofta rekommenderas för att generera idéer och finna en känsla av riktning är att smalna av valet av kompositionsverktyg inför komponerandet. Så här skriver kompositören Patrick McGuire i frågan:
Narrowing down your tools can help generate ideas and direction. […] Limitations are great for developing initial ideas but don’t have to inform each and every thing about your process.
[…] A minimalist songwriting approach highlights the strengths of an idea and discards the rest. Depending on your personality, this mentality will either drive you mad or help improve your work in a big way. It’s not for everyone, but every songwriter will learn a lot from trying it. (McGuire 2019)
2. Ensemble
Följande musiker har ingått i ensemblen för mitt självständiga arbete.
Gustav Renberg – gitarr Filip Magnusson – fiol Ester Thunander – fiol Tomas Sjödell – kontrabas Edvin Fridolfsson – trummor
Dessa instrument – sång, gitarr, kontrabas, trummor och fiol – skulle komma att bilda en för mig helt ny sättning. I tidigare egna musikprojekt har jag aldrig haft med fiol, men jag har en koppling till detta instrument eftersom jag själv spelat klassisk fiol under min uppväxt och alltid fascinerats av improviserande jazzviolinister. Gitarr som enda ackordsinstrument är också ovant för mig eftersom jag vanligtvis spelat min musik med pianist.
Jazzstudenterna Gustav och Tomas har gått årskurserna under respektive över mig på KMH.
Jag har spelat väldigt frekvent med båda i olika konstellationer, såväl inom som utanför skolans väggar. Båda är så pålitliga, musikaliska och trygga att samarbeta med.
Att spela med folkmusiker har av tidigare erfarenheter visat sig inspirerande för mig. Jag har lyssnat en del på svensk folkmusik, såsom albumet Keyed Up av gruppen Väsen3, och har under uppväxten även spelat lite folkmusik själv. Folkmusik har en viss slags ornamentik som jag gillar. Med förtjusning kunde jag tillfråga min kusin Ester att delta i projektet eftersom hon
3 Svensk folkmusiktrio med musikerna Mikael Marin, Olov Johansson och Roger Tallroth.
4
bodde i Stockholm under året. Hon är folkmusiker med violin och hardingfela4 som huvudinstrument.
Den andra violinisten, Filip, och trummisen Edvin är inriktade på jazz. Jag har spelat med dessa två endast vid ett par tillfällen, men har alltid uppskattat bådas spelstil och kreativitet.
3. Kompositionsmetoder
Jag har valt att ha med tre nyskrivna och tre äldre låtar, samt ett extranummer. Här följer en beskrivning av metoder jag använt i skapandet av text och musik till de tre nya kompositionerna. Några metoder har jag tidigare använt mig av eller hittat på själv under processens gång. Andra fick jag tips om i böcker samt från min kompositionslärare och tidigare lärare.
3.1 Improvisation
Jag har fått uppfattningen att etablerade kompositörer använder sig av improvisation i väldigt stor utsträckning. Ron Gorow lyfter i sin bok Hearing and Writing Music fram att improvisation är att komponera i stunden (Gorow 2006: 212). Skillnaden mellan improvisationer jag gjort och kompositioner jag skrivit är att jag ägnat mycket tid åt planering och dokumentation i kompositioner, medan improvisationer skett i stunden och sällan skrivits ner. Enligt boken Lathund för låtskrivare av Eva Hillered (2009) finns det dock mycket bra material som kan komma ur en improvisatörs improvisationer. Enligt författaren kan man genom att spela in en improvisation sedan i lugn och ro plocka ut det man gillar – idéer och fragment som sedan kan användas som del eller helhet i en komposition (Hillered 2009).
En av mina tidigare huvudinstrumentslärare, Lina Nyberg, har tipsat mig om att använda egenskrivet textstoff för att improvisera med, antingen själv eller med någon medmusiker. Att spela in detta och sedan plocka ut det bästa kan ge inspiration till låtskrivandet. Man stjäl ju inte någon annans idéer än sina egna.
Ett annat sätt att använda improvisation på som jag i projektet kommit att tänka på är att jamma fram en ordlös melodi – a cappella eller till något harmoniskt att förhålla sig till – och sedan i efterhand textförfatta och harmonisera melodin.
Trumslagaren och kompositören Peter Danemo rådde mig att improvisera med utgångspunkt från en av kompositionens parametrar i taget – rytm, harmonik, melodi respektive text – för att inte överväldigas av tanken om att alla delar måste beaktas samtidigt.
3.2 Parafrasering
Den andra metoden är att göra en parafras. I detta fall innebär denna metod att man skriver musik som är medvetet inspirerad av andras musik. Man väljer en låt och analyserar sedan dess musikaliska innehåll samt stil och form för att till slut låta sig påverkas kraftigt av dessa i sitt eget skrivande. Så länge metoden ger upphov till nya idéer så kan analysen göras efter tycke och smak. Det kan till exempel handla om att undersöka stämning, orkestrering, textstruktur
4 Även kallad Hardangerfela. En norsk variant av violin, med resonanssträngar och rika dekorationer.
5
och melodiska rörelser men även om basgångsrörelser, upprepning av specifika segment samt hur stora intervall som används i de olika melodifraserna. Bob Brookmeyer5 belyser i en intervjubok att det också går bra att använda sig av mer abstrakta beskrivningar såsom tyngd och struktur, där strukturen är resultatet av uppbyggnaden av en fras (Rivello 2019).
Metoden att göra en parafras kan appliceras på textskrivande genom att man analyserar andras texter vars stil man gillar. Analysarbetet kan i bästa fall leda till insikter om vanor i ens eget skrivsätt och om nya stilgrepp att ta till.
3.3 Slump
Slumpen går att dra nytta av för att få nya idéer som inte annars skulle kommit till. En variant är att använda en tärning som får påverka valet av bastoner och således även harmonik. I det fallet kan man på förhand bestämma vad varje siffra på tärningen ska motsvara. En annan metod är att skriva upp alla tolv toner på små lappar och i blindo dra upp ett antal som får avgöra utfallet i en melodisk rörelse. Samma metod går att tillämpa med ackord istället för toner om man slumpmässigt skulle vilja skapa en harmonisk rörelse.
Även då man ska skriva låttexter kan slumpen nyttjas. Ett tips från Hillered (2009) är att nedteckna textstoff i en anteckningsbok så fort man hör ord och fraser man gillar. Man kan sedan skriva ner sådana här insamlade ord och fraser på små lappar och lägga dem i till exempel en låda. Sedan kan man dra några lappar åt gången och komponera meningar och textfraser utifrån deras innehåll. Att använda denna metod kan leda till meningar som man inte skulle kommit på annars.
3.4 Begränsning och upprepning av motiv
Saxofonisten och jazzutbildaren Jamey Aebersold framhåller att användningen av upprepning är ett naturligt grepp inom alla sorters musik, och inte minst i jazzsolon (Aebersold 2000: 4). Att begränsa sig till en viss musikalisk grundidé ger ett tydligt spår även i komposition och kan användas för att underlätta en skrivprocess. Bob Brookmeyer förklarar, enligt citatet nedan, att han ofta använder sig av så kallade moduler:
With the module, we found out that three pitches were the optimum […] Their interest is in their numerical or intervallic content, the numbers between each pitch. Once you have numbers — music is built on numbers — the numbers can be used to generate more pitches.
[…] It’s a great way to construct pitch streams — pitch segments that have a defined unalterable relationship to the original starting point — the module […] So we are generating material that by its nature functions as a unifying force. […] The possibilities for creating new lines are virtually limitless. Rhythmic and harmonic areas likewise expand, and we find ourselves in new territory, as free as we wish to be to invent and evolve. (Rivello 2019: 45-46)
Brookmeyer lyfter fram att man kan studera alla möjliga varianter av en liten uppsättning tonmaterial genom att bland annat invertera intervallförhållandena i en modul (det vill säga spegelvända toninnehållet kring en bestämd tonhöjd), skriva frasen baklänges och transponera
5 Robert ”Bob” Brookmeyer (1929-2011) – amerikansk trombonist, pianist, arrangör och kompositör.
6
den. Man kan med denna metod låta själva intervallsiffrorna generera såväl melodier som rytmer, basgångar och ackordföljder. Dave Rivello och Bob Brookmeyer understryker att arbetssättet är en perfekt kombination av intellekt och intuition och ska ses som ett förhållningssätt till komposition, inte som ett inrutat system (Rivello 2019).
Inom textskrivande kan det handla om att begränsa sig till en viss stil eller meningsbyggnad, men Hillered understryker att man även bör basera skrivandet på genuina idéer och känslor som man antingen nedtecknar utifrån självupplevda händelser eller förvrängningar av sådana. Detta för att om det ska bli engagerande för den som lyssnar behöver det vara engagerande även för författaren (Hillered 2009).
4. Mina nya kompositioner
Det var under vintern och fram till och med början på februari som jag som mest skrev musik och texter till examenskonserten. I januari började mina låtalster så smått att utvecklas till färdiga kompositioner. Texterna kom i regel alltid till i slutet av processen – efter melodi, harmonik och form. I vissa fall fanns inga texter skrivna till låtarna förrän en kort tid före konserten.
Nedan följer beskrivningar av de tre nya låtar som jag skrivit för projektet samt tillvägagångssätt jag använt för var och en av dessa. I komponeringen har jag, utan särskild ordning eller systematik, använt de metoder jag tidigare beskrivit. Flera metoder förekommer för respektive låt och anges inom parantes inom texten då de använts.
4.1 “Lay your trust in me”
Jag påbörjade komponerandet inför examenskonserten genom att skriva en parafras på låten
”Misdirection/Determined” ur jazzpianisten Julian Shores album Filaments (Shore 2013) som har inspirerat mig länge. Efter att ha transkriberat text, melodi och ackord ifrån låten analyserade jag formen, hur de melodiska rörelserna inom delarna formmässigt såg ut samt ungefär hur stora intervall mellan tonerna och yttertonerna i melodifraserna som användes i de olika delarna6. Därefter skrev jag en identisk form och komponerade små tonserier för de respektive delarna. Dessa utvecklade jag med ett fritt förhållningssätt till originalet. Jag ville även skapa något i stil med de körpålägg som fanns i inspirationsobjektet och skrev därför en stämma som Ester antingen kunde sjunga eller spela. Parafraseringsprocessen ledde till låten
”Lay your trust in me”7 där endast de mest basala parametrarna i ”Misdirection/Determined”
såsom låtformen och melodifrasernas melodiska form behållits (3.2).
Jag bestämde mig för att låtens text skulle handla om tillit. Texten kom till genom att jag associerade fritt och skrev ner fraser utifrån mina tankar kring ämnet (3.1).
6 Se bilaga 1 för min grafiska analys av ”Misdirection/Determined”.
7 Se bilaga 2 för fullständig not.
7
4.2 ”Continuation”
Vid påbörjandet av kompositionen ”Continuation”8 planerade jag att göra en parafras av ytterligare en låt ur Filaments (Shore 2013) och tog nu utgångspunkt från ”Grey Light, Green Lily”. Vid noggrann lyssning och analys upptäckte jag att en och samma ton fanns med i pianot i större delen av låten (3.2). Utifrån detta fick jag idén att improvisera fram en egen melodi kring en lång bordunton. På så vis kunde jag införliva min vision om att använda improvisation i mitt komponerande. I appen Loopy HD9 skapade jag en lång bordunton till vilken jag sedan spelade in en improvisation. Nästa steg var att jag på nytt dokumenterade de delar jag gillade, enligt Hillereds modell (och då även till en metronoms fasta tempo) (Hillered 2009: 47) (3.1).
Nu hade jag åtta takter musik som skulle komma att utgöra introt och C-delen. Till dessa takter ville jag skriva ackord och hade en bild av att det skulle komma ett nytt ackord på varje ny halvnot. Jag nyttjade nu metoden att bruka slumpen som hjälpmedel i mitt komponerande genom att använda mig av en tärning som fick påverka valet av baston och således även harmoniken. Min idé var att varje siffra på tärningen hade en förutbestämd funktion som meloditonen på det aktuella stället skulle motsvara – om det blev en trea på tärningen skulle t.ex. tonen utgöra ett ackords ters. Jag kunde nu välja ackord utifrån den bestämda bastonen.
Jag var begränsad till en viss grundton men kunde välja typ av ackord (moll- eller dur-ackord osv.) utifrån vad jag tyckte lät bäst. Med slumpen som ingrediens hade jag fått nya harmoniska idéer (3.3).
Övriga delar var något trögare att få ihop, men det underlättade då jag testade en princip ur boken Bob Brookmeyer in Conversation with Dave Rivello att återbruka små moduler, dvs.
tonföljdsbyggstenar, på alla tänkbara sätt för att generera nytt material (Rivello 2019). Jag beslöt mig för att vrida och vända på de tre första tonerna i introt (Figur 1) på flera olika sätt och fick slutligen fram ett motiv innehållande samma intervall-förhållanden som de ursprungliga tonernas och med längden av en takt. Detta motiv kom att bli låtens huvudsakliga motiv och utgör nu själva melodin för A-delen (Figur 2). Nu fanns en melodisk koppling mellan A- och C-delen (3.4).
Det enkla grundmotivet repeterades över hela A-delen och färglades med desto mer rörlig harmonik. I varje ny takt låg ett ackord i vilket grundmotivets toner fanns med.
Figur 1: Första takten i introt av ”Continuation”
Figur 2: Huvudmotivet i ”Continuation”
8 Se bilaga 3 för fullständig not.
9 Loopy HD, 2019, A Tasty Pixel Pty Ltd. En musikproduktionsapp för smartphones i vilken man kan skapa korta inspelningar som sedan kan loopas (dvs. upprepas utan stopp).
8
Till slut kom även en B-del till då jag fortsatt improviserade vid pianot. Jag hade här ett lite folkmusikinspirerat sound med mycket punkterade åttondelar och sextondelar (3.1). Till C- delens melodi skrev jag två fiolstämmor som gjorde delen mer rörlig och flytande.
Att skriva text till ”Continuation” var från början inte planerat, men jag gjorde som Eva Hillered föreslår: skapade textfraser utifrån den givna melodin efter att ha 1) lyssnat in låtens stämning, 2) döpt låten utifrån stämningen och sedan 3) associerat fritt utifrån detta genom fri flödesskrivning (Hillered 2009: 49, 52). Jag hittade några ord som var sköna att sjunga till den aktuella rytmen och fortsatte associera utifrån dessa ord. Det resulterade i några textfraser till B- och D-delarna (4.1).
4.3 ”Hold me, unfold me”
En januarikväll sjöng jag vid mitt keyboard och improviserade spontant fram fyra ackord (Cm7/Eb, Dm/F, Gm9, F6/A) som jag fastnade för. Till dem sjöng jag en improviserad sångfras med texten: ”Say my name, say my name”. Jag dokumenterade det hela i Logic10 och denna bit skulle komma att bli grunden och C-delen för min låt ”Hold me, unfold me”11 (3.1).
När jag utvecklade låten valde jag att hålla mig till upprepning och harmonisk enkelhet som grund snarare än att fokusera på avancerad harmonik. Mina fyra först skrivna ackord kom således att upprepas väldigt mycket i två variationer med endast en liten harmonisk skillnad (Cm7/Eb, Dm/F, Gm9, F6/A respektive Cm7, Bb/D, Ebmaj7, Fsus4) (3.4).
Den något harmoniskt utsvävande B-delen togs från den bordun-improvisation som hade inlett komponeringen av ”Continuation”. Det var en melodi med arpeggio-struktur i vilken de ackord som jag skrivit råkade korrespondera fint med de fyra ”Hold me, unfold me”-ackorden (Figur 3) (3.1 och 3.4).
Figur 3: B-delen i ”Hold me, unfold me”
Jag kände instinktivt att texten skulle handla om kärlek och intimitet och började spåna på textidéer genom att skriva ner allt jag kunde komma på kring ämnet och associera från en fras
10 Logic X Pro, Apple Distribution International, 2019. Ett musikproduktionsprogram för inspelning m.m.
11 Se bilaga 4 för fullständig not.
9
till en annan. I textskrivandet tog jag inspiration från texter skrivna av Alexa Barchini12 – sångerska och textförfattare i Filaments-albumet (Shore 2013) (3.2). Jag ville skriva mer som hon gör och ville prova att hålla mig till korta, poetiska meningsbyggnader där förklarande ord verkar fattas – som i Barchinis text i ”Made Very Small” ur Filaments:
”Dust that drifts on quiet floors and under closed doors, the pieces so close but so small sink in and wash over me, He comes, and goes, and goes.”
Kanske skulle enkla och något diffusa meningar öppna upp för fler personliga tolkningar hos lyssnaren på samma sätt som jag fann olika möjliga tolkningar i Barchinis texter? Jag byggde upp meningarna i varje del enligt tydliga strukturer och höll fast vid dessa, enligt Hillereds råd:
”Generellt blir en text sångvänlig när texten har en rytm och en form genom att man använder sig av upprepningar och/eller rimmönster, allitteration (bokstavsrim i början av orden) och assonans (inrim där vokalen i två ord följs av samma konsonant)”. (Hillered 2009: 50)
Som exempel använder jag mig av upprepning i början av varje fras i låtens D-del (med ordet
”every…”), och i A-delen följer varje fras strukturen av en uppmaning (”hold me”, ”warm me”,
”have me” osv.). Att skriva text utifrån en viss struktur och med mycket upprepningar gav mig en känsla av frihet. När jag på detta sätt tog bort kravet på att skapa en sedvanlig berättelsetext upplevde jag ett mycket starkare flöde i att skriva mina textfraser än förut (3.4).
Utifrån låtens kärlekstema bad jag under första repet trumslagaren Edvin att imitera hjärtslag i sitt spel genom att spela på dämpade pukor och med mycket baskagge. Även Peter Danemo har sagt att det utifrån ett känsloperspektiv går att beskriva hur en trummis ska spela – något jag knappt tänkt på att göra förut men som verkligen underlättade i detta fall.
5. Arrangering av äldre kompositioner
Jag tog under projektet med tre av mina äldre låtar och arrangerade om dem för att anpassa dem till projektets ensemble samt för att upptäcka förbättringsmöjligheter för framförandet av dem. De tre låtarna jag arrangerade om var ”A dream within a dream”, ”The turning of seasons”
och ”Tamara” – låtar som jag skrev under mitt andra respektive tredje år på musikhögskolan och som jag varit sugen på att utveckla.
De metoder jag använt för att arrangera om mina låtar har jag till viss del fått från Peter Danemo. Han föreslog att man spelar sina låtars melodier med lika långa notvärden på varje ton för att enbart fokusera på det tonmässiga innehållet. Med detta arbetssätt ombad han mig att lära känna tonmaterialet och upptäcka vad som är essensen i melodierna. Vilka intervall och tonserier upprepas? Bildar tonmaterialet något ackord som kan nyttjas i harmoniken? Vi tittade
12 Alexa Barchini. Amerikansk sångerska.
10
också med ett analyserande öga på låtarnas rytmiska innehåll för att upptäcka om det någonstans kunde förändras för att gynna musiken. De två olika principer som genomsyrat arrangeringsarbetet såväl formmässigt, harmoniskt och melodiskt som rytmiskt har varit att:
1) Förstärka kompositionens huvudsakliga essens genom upprepning och begränsning.
2) Skapa variation mellan olika delar där det tidigare uppfattats som tjatigt eller alltför upprepande.
5.1 ”A dream within a dream”
”A dream within a dream”13 har jag bearbetat med avstamp i ovanstående metod – dvs. att lära känna låten rejält för att se vad som kan utvecklas, upprepas och bearbetas. Låten är omgjord från fyrtakt till tretakt vilket jag tycker blivit mer naturligt. Jag har ändrat om vissa ackord för att skapa variation från del till del. Jag skrev även till ett intro och ett mellanspel som påminde om detta intro. I slutet skrev jag till fyra takter med nya ackord och en rimmande ytterligare textrad efter ”A dream within a dream is all we seem” – ”but following routines is our means”.
5.2 ”The turning of seasons”
I ”The turning of seasons”14 ville jag skapa en tydlig stämning av det som låten handlar om – skiftet mellan vinter och vår – och funderade över hur jag orkestreringsmässigt kunde komma åt detta. Ackord, text och melodi förblev oförändrade. Ändringarna från tidigare versioner gällde istället soloformen, en tillagd takt och diverse nya orkestreringsdirektiv. Jag skrev bland annat utförliga stämmor till violinisterna med mycket pizzicato och tvåstämmighet som ett färgläggande lager bakom sången. Pizzicato-delarna skulle påminna om naturen i form av regn och snöflingor.
5.3 ”Tamara”
”Tamara”15 skrevs i sjutakt och fyrtakt och var före projektet noterad på ett onödigt svårförståeligt sätt. Jag ägnade först tid åt att förenkla notationen. Detta gjorde jag genom att skriva de långa sjutakterna som fyrtakter och tretakter och notera om rytmiska förlopp så logiskt som möjligt gällande pauser, notvärden och överbindningsbågar så att nedslagen enkelt skulle gå att tyda.
Nästa steg var att förändra delar som jag hade tröttnat på och tyckte bröt av för mycket från de övriga delarna. Jag bestämde mig för att låta D-delen (en av de få delarna som hade varit i fyrtakt) göras om till sjutakt. Jag skrev också ett antal rytmiska ackordsförskjutningar i denna omarbetade del vilket skapade enstaka överraskningsmoment här och där.
Vad gäller harmoniken var jag intresserad av att komma bort från de fyra ackord (Bbmaj7, F/A, Abmaj7, Gm7) som hade präglat hela E-delen. Jag utforskade hur jag kunde reharmonisera
13 Se bilaga 5 för fullständig not.
14 Se bilaga 6 för fullständig not.
15 Se bilaga 7 för fullständig not.
11
denna del utan att behöva ändra på melodin. För varje ackord skrev jag upp de meloditoner som fanns med, spelade dessa meloditoner som ackord och lekte runt på pianot för att finna de bastoner som passade till dessa toner. På detta sätt fick jag fram många passande alternativa ackord till mina ursprungliga och började placera ut dessa efter behag. Figur 4 nedan visar vilka som till slut kom att användas.
Takt i E-delen av
”Tamara”
Meloditoner Tidigare ackord Ackord efter reharmonisering
1, 9 A, C, D Bbmaj7 Bbmaj7, Gm11
2, 10 A, C, D F/A F/A, C11
3, 11 Ab, Bb, C, Eb Abmaj7 Abmaj7, Fm9
4, 12 A, C, D Gm7 Gm7, F/A, C11, B7alt
5, 13 F, G, A, C, D Bbmaj7 Bbmaj7, F/A,
6, 14 F, G, A, C, D F/A G/B, Gm9
7, 15 F, Ab, Bb, C, Eb Abmaj7 Bbm7, Fm/Ab
8, 16 G, A, C, D Gm7 Abmaj7, Dm7, C11
Figur 4: Reharmonisering av E-delen i ”Tamara”.
Denna reharmonisering tillsammans med att jag även placerade vissa ackord en fjärdedel senare än i originalet resulterade i en rytmiskt mer rörlig basgång och en känsla av överraskning.
I B-delen, som hittills alltid hade varit svårspelad, skrev jag om vissa rytmer för att skapa ett tydligare rytmiskt kompmönster som påminde om A-delens komprytmik. Jag bestämde mig också för ett nytt intro som bestod av en kollektiv improvisation i ett modalt ljudlandskap och som succesivt skulle leda in i temat. Soloformen delades upp på två olika delar av låten (E- och B-del).
Slutligen arrangerade jag enkla stämmor för violinisterna, där den ena spelade pizzicato på fjärdedelar på tonika och kvint i en F-dur-harmonik, medan den andre förgyllde musiken med improviserade sounds. Den enkla fjärdedelsrytmen i ena violinstämman förstärktes av ett enkelt, stabilt trumkomp som kontrasterade bra mot de rytmiskt komplexa gitarr- och basstämmorna. I två av mittendelarna skrev jag pizzicato- och legatostämmor (ledtonsstämmor) för violinisterna.
6. Repetitioner
Jag ville inför helgruppsrepetitionerna att vi skulle träffas i små konstellationer för att spela ihop oss och prova små låtfragment. Detta ville jag göra för att få en bild av hur de respektive musikerna föredrog att bidra till musiken. Ville de ha en kompande roll? I vilken utsträckning ville de ha ett traditionellt solo? Jag ville också få reda på de möjligheter som fanns i fråga om vilka sounds som kunde finnas i arrangemangen. Sådana träffar genomfördes med Gustav, Filip respektive Ester.
Ensemblen genomförde fem repetitioner i helgrupp, varav det sista var ett genrep. Jämfört med i mina tidigare projekt hade jag kommit långt i komponerandet inför repetitionerna.
Ensemblen kom med idéer kring groove och harmonik. Mellan träffarna skrev jag stråkstämmor, gjorde små harmoniska förändringar och planerade övergångarna mellan låtarna.
12
Vid ett tillfälle träffades enbart jag, Ester och Filip för att öva och diskutera detaljer såsom intonering, dynamik och stråk i de stämmor de tilldelats. Vid två repetitioner medverkade min handledare Irene Sjögren och gav feedback åt ensemblen. Mot slutet av rep-perioden diskuterades främst detaljer kring dynamik samt vem som skulle vara solist på de olika låtarna.
7. Konserten
Konserten genomfördes i Kungasalen med Erik Metall som tillfrågad ljudtekniker.
Soundchecken gick väldigt smidigt och ljudbilden på scen blev betryggande bra. Timmen före konserten kände jag mig stressad över att hinna förbereda mig med scenutstyrsel, uppvärmning och att mentalt hinna landa, men de andra musikernas lugn spred sig till mig. Min nervositet kom och gick under konserten men var för det mesta inte alltför överväldigande. Mer än vid tidigare konserter lyckades jag vända nervösa tankar till ett sådant fokus jag har när jag övar på egen hand, med fokus på min röst och det jag vill uttrycka musikaliskt. Överlag njöt jag av att äntligen få framföra min egen musik för så många människor i en så stor sal som Kungasalen, och med ett så pass bra scenljud som ljudteknikern fixat åt ensemblen.
Mathilde Nyegaard16 hade inför konserten hjälpt mig att göra rörliga bildkollage som projicerades på en stor skärm bakom oss musiker och färglade scenen (Figur 5). Under utarbetandet av projektionerna hade Mathilde fått veta vilken känsla som skulle förmedlas.
Mycket av min färginspiration kom från albumomslaget17 till Filaments (2013) (Figur 6).
Figur 5: Utdrag ur Mathilde Nyegaards projektioner som användes under konserten den 20 februari.
Figur 6: Albumomslag av Daniel Boccato till albumet Filaments (Shore 2013).
16 KMH-student inriktad på musik- och mediaproduktion.
17 Designer av Filaments albumomslag: Daniel Boccato. Publicerad med tillåtelse av Julian Shore.
13
Konserten startades med ”A dream within a dream” på kvartett. Sedan kom violinisterna in på scen och vi spelade ”The turning of seasons”. Då den var slut gick den direkt in i en fri improvisation mellan mig och Ester. Improvisationen återkopplade till såväl ”The turning of seasons” som ”Continuation” som vi successivt gled in i genom improvisationen. Efter
”Continuation” spelade vi ”Lay your trust in me” och “Hold me unfold me”. Till slut avslutade vi programmet med “Tamara”. Efter att vi tagit emot applåder och blommor framförde jag och Gustav extranumret ”Tidig morgon”, baserad på dikten Tidig gryning av Edith Södergran.
Denna egenskrivna låt, som ligger mig varmt om hjärtat, låg utanför projektet och hade inte bearbetats utifrån någon av metoderna jag undersökt i mitt arbete.
8. Reflektion
8.1 Om min process
I början av projektet hade jag svårt att fokusera eftersom det var så många delar av mitt musicerande jag då kände ett behov av att utveckla. Jag ville jobba med improvisation och uppgifter från huvudinstrumentläraren, med komposition utifrån mina kompositionslektioner och med rehabiliteringsövningar för att stärka min röst. Ju mer projektet framskred desto tydligare blev dess inriktning och jag upptäckte under tidens gång vad mina fokusområden skulle vara. Något förändrades i mig då jag gradvis insåg att jag gjorde denna examenskonsert för min egen skull och faktiskt har en inre vilja att få uttrycka mig musikaliskt. Mer och mer vågade jag fantisera om hur det skulle se ut och kännas på scen då jag fick uttrycka mig konstnärligt. Jag kände meningsfullhet och kom närmare min inre motivation att genomföra projektet, snarare än att jag styrdes av viljan att behaga andra.
Jag stötte visserligen på motgångar i låtskrivandet under några tillfällen i processen. Det kunde handla om att jag ”körde fast” då jag konstant ändrade mig fram och tillbaka kring ackord och korta melodisnuttar. Jag kunde också uppleva att allt material var dåligt och tappade inspirationen och känslan av riktning, men hjälptes av det som Eva Hillered understryker, nämligen att knepet då man kört fast är att erövra den svagare hjärnhalvans arbetsform. Om man har en dominans i att använda vänster hjärnhalva (vilket jag personligen verkar ha enligt bokens beskrivning) behöver man lära sig att få igång det kreativa flödet, samla in ett stort material och dämpa den kritiska bedömningen. För detta föreslår hon exempelvis fri flödesskrivning, improvisation och att låta det oväntade ”lägga sig i” och påverka ens kreativa process och menar att detta ökar chansen att slippa stopp i processen och ökar ens möjligheter att få till en fungerande helhet (Hillered 2009: 179-180).
Vad som också underlättade för att komma till klarhet var att ta konkreta beslut: att antingen bestämma mig för att en viss låt är färdig eller att aktivt se till att byta inriktning för att söka inspiration och få till ett nytt flöde. Bob Brookmeyer resonerar kring det som att koncentrera musiken till sin innersta kärnpunkt. Han hävdar att man måste se till att hitta själva inspirationen, alltså fröet, i kompositionen. Den är enligt Brookmeyer kärnan av en själv i kompositionen utifrån vilken musiken enkelt kommer kunna växa (Rivello 2019: 29). Även att ta musiken till en ensemblesituation har underlättat för mig – både för att utifrån höra vad det centrala i låten faktiskt är så att jag kan fortsätta skriva utifrån det men också för att höra hur bra musiken kan låta när den spelas av andra och på så vis hitta glädjen i komponerandet.
14
8.2 Konstnärliga uttryck
Jag tycker att konserten hade utrymme för konstnärligt uttryck både för mig och mina medmusiker, och jag kände en stark känsla av meningsfullhet i det konstnärliga förmedlandet under många av låtarna. I de något långsammare och till synes enklare låtarna, där texten stod i centrum, såsom i ”Hold me, unfold me” och extranumret ”Tidig morgon”, upplevde jag att det var lättare för mig att leva mig in i musiken än det var i övriga låtar – kanske för att de hade utrymme för eftertänksamhet kring textfraserna.
Eftersom jag fått spela med så bra och trevliga musiker var det väldigt inspirerande under såväl konsert som repetitioner. Balansen var väldigt lagom mellan mig som tydlig ledare och ensemblen som tillåtande miljö där allas idéer och synpunkter gällande saker som kompstil, orkestrering och dynamik var välkomna. Bandet verkade också känna sig fria att bidra med de sounds och uttryck de ville genom hela processen. Medmusikerna bidrog med extremt positiv attityd, välvilja och musikalitet vilket gav mig mod och inspiration att fortsätta. Bob Brookmeyer belyser vikten av väl valda vänner i all den ensamhet som man kan uppleva då man skriver musik själv på sin kammare (Rivello 2019: 31).
Jag är mycket stolt över medmusikerna och tror att vi under konserten upplevdes förmedla en uppfriskande ljudbild med de folkmusikinspirerade klangerna tillsammans med det akustiska jazzsoundet. Jag vill fortsätta att beblanda mig med musiker som inte bara är härliga personer utan som också kommer från olika musikaliska bakgrunder. Detta för att jag insett hur mycket jag gillar när stilen blir en crossover mellan olika genrer, fast med grunden i modern jazz. Jag gillar när soundet känns personligt och odefinierbart.
Vad gäller det visuella är jag mycket nöjd med beslutet att ha med rörliga bildprojektioner under konserten. Det gav en ytterligare dimension till musiken och skapade en något mer magisk upplevelse för mig personligen, men troligen också för publiken. Projektionerna förmedlande många av de vackra färger jag hade sett framför mig vid visualiseringen av konserten – dock med Mathilde Nyegaards personliga touch som förstås blev en härlig överraskning för oss alla.
8.3 Reflektion över metoderna
Jag har i detta projekt förnyat mitt sätt att skriva musik. Att systematiskt prova nya metoder och sedan verkligen sätta ord på vad jag gjort har fått mig att lära mig mer om hur jag kan göra i framtiden.
Improvisation
Även om improvisation funnits med i starten av många av mina tidigare låtskrivningsprocesser tror jag att jag skulle kunna förhålla mig mer öppet till detta framöver.
Jag har nu utforskat ett mer lättsamt förhållningssätt till att använda improvisation i komponeringen, men jag skulle vilja utforska att utgå ifrån fler av de separata parametrarna rytm, harmonik, melodi och text, men även att använda improvisationen som grepp, inte bara i starten av processen utan även då jag färdigställer en komposition.
15
Parafrasering
Att aktivt tillåta mig att inspireras av någon annans musik har hjälpt mig hitta en viss riktning i processen och har blivit ett nytt förhållningssätt för mig. Jag har upptäckt att parafrasmetoden snabbt kan ta mig framåt i mitt musikskrivande och fungera som en katalysator för mina idéer utan att för den sakens skull utmynna i en upplevd kopia av inspirationsobjektet.
Slump
Jag har kommit till insikt om att metoden att använda slumpen i komponerandet är som en slags självpåtvingad begränsning – man låter något slumpas fram och begränsar sig till att använda det. Framöver kommer jag fortsätta att använda mig av slumpen som hjälpmedel för att bli mindre kritisk och mer kreativ och öppen för överraskningar. Vare sig materialet till slut kommer till användning eller inte så har jag upplevt att slumpen visat sig vara bra att använda för att få igång en kreativ skrivprocess. Förutom att använda mig av slumpen vid val av ord och ackord vill jag utforska slumpmässiga val av toner, ackordsfärgningar och kanske till och med låthandlingar.
Begränsning och upprepning av motiv
Metoden att begränsa sig till få motiv i såväl improvisation som komposition tar jag med mig som ett effektivt verktyg i framtida improvisationer och konserter. Det har underlättat min skrivprocess att våga upprepa mig och att inte känna att det måste krystas fram helt nya idéer till varenda ny del. Bob Brookmeyer belyser att upprepning även gynnar lyssnaren:
“Keep talking [musically] about what you are talking about. It’s basically that simple. We fear boring the listener, intrinsically, so we will truncate our thought and offer up something ‘else’
for a while to keep that fear at bay. In reality, the opposite is true. The listener wants to know who you are and what you have to say and the constant changing of subject matter is both irritating and off-putting.” (Rivello 2019: 35-36)
De olika typer av begränsningar som jag använde mig av visade sig vara effektiva för att skapa idérikedom och flöde. Detta upplevde jag till exempel då jag skrev texten till ”Hold me, unfold me” samt då jag vände och vred på små moduler av melodin inom en komposition.
Genom begränsning fann jag en känsla av mening i min arbetsprocess vilket gjorde att jag mådde bättre och lättare kom vidare i det jag skulle göra.
Arrangeringsmetoder
I min konsert tog jag vara på tre av mina äldre låtar, vilket verkligen var värdefullt. I omarrangeringsprocessen hittade jag själva essensen, eller det som utmärkte och genomsyrade låtarna och lät detta få ta större plats, samt skapade mer variation där det behövdes.
Sammantaget upplever jag nu låtarna som stilmässigt mer tydliga och sammanhållna än förut, och med mer intressant harmonik och rytmisk spänning än tidigare. I efterskalvet av andra projekt har jag ibland bara velat lämna låtar bakom mig och gå vidare, men jag tror att det kan vara hälsosamt att genomarbeta det som är värt fler chanser till förbättring.
16
8.4 Insikter och lärdomar
De metoder jag använt för komposition och arrangering har alla varit hjälpsamma, men den som vägt tyngst är begränsning. Jag tror att den behövs för att hålla samman sitt kreativa flöde och att man utan den blir alltför splittrad, precis som jag ofta känt mig inför mitt övande och skrivande. Jag har nu upptäckt poängen i att använda mig av begränsningar och av material jag redan skapat – att visa omsorg för de idéer och kunskaper jag besitter.
Jag har ofta fastnat längre än nödvändigt i att redigera harmonik i skrivprocesser under årens gång. Kanske beror det på att texten och själva innebörden av låten inte hunnit befästas och att harmoniken på så vis upptagit för mycket av min uppmärksamhet? Kanske handlar det om ett dåligt självförtroende hos mig vad gäller att kunna stå för min musik? Eller om en vilja att utmana mig själv och att kunna behärska svårare harmonik än jag gör i nuläget. Jag ser dock en viss fara i om mitt skrivande styrs mer av sin harmoniska komplexitet och variation än av det musikaliskt smakfulla innehållet. Till viss del har jag i projektet utvecklats på denna punkt, men min vision till nästa projekt är att komma ifrån denna problematik ännu mer. Det som kan bidra till att jag ser helheten av musiken snarare än att jag fastnar i harmoniska detaljer, som inte är betydande för uttrycket i låten, är att utgå mer ifrån sångtexter och sångimprovisation i mitt komponerande. Detta ska jag därför fortsätta lägga fokus på i framtida projekt.
Den kanske viktigaste insikten jag fått under projektet och fortfarande vill påminna mig om är att vara mindre självkritisk och undvika tankar om vad andra kommer tycka och tänka om mig och min musik. Citatet nedan är av Stephen Nachmanovitch ur boken Free Play (Nachmanovitch 1990) och belyser att det är processen snarare än resultatet som bör driva en framåt. Så lekfullt vill jag förhålla mig till komposition, övning och uppträdanden.
There is a German word, Funktionslust, which means the pleasure of doing, of producing an effect, as distinct from the pleasure of attaining the effect or having something. Creativity exists in the searching even more than in the finding or being found. We take pleasure in energetic repetition, practice, ritual. As play, the act is its own destination. The focus is on process, not product. (Nachmanovitch 1990: 45)
Vad som var tongivande i mitt textskrivande av ”Hold me, unfold me” var att jag från ett tidigt skede i textskrivandet kände en meningsfullhet i vad jag skrev. Jag hade en vision om vad texten skulle handla om och förmedla för känsla inom mig. Bob Brookmeyer belyser vikten av denna sorts meningsfullhet så här: ”If I write something with no meaning for me, it’s a waste.
If I write something that has meaning, then I’m in business. I should live and die by that”
(Rivello 2019: 32). För mina framtida projekt hoppas jag tidigt kunna känna en meningsfullhet och inre motivation inför det jag vill uttrycka snarare än att fastna i grubblerier över s.k. borden och måsten. Jag vill behålla insikten om det som påpekas i Free Play: ”improvisation, composition, writing, painting […], all creative acts are forms of play” (Nachmanovitch 1990:
42).
17
9. Avslutning
Jag tror mig ha förstått att en kreativ process inte är något som börjar ur ingenting. Det material jag har att använda mig av finns överallt runtomkring mig och det handlar bara om att se det och ta vara på det – att använda mig av det jag redan har. Att våga begränsa mig inom ett område istället för att flyga iväg i tankar om det oändliga. Att utforska mitt äldre material för att ge det en andra chans. Att se potentialen i och använda mig av alla mina idéer. Att nyfiket vända och vrida på dem för att upptäcka nya möjligheter. Att använda mig av verktyget improvisation som jag ägnat mig åt så mycket de senaste åren.
Projektet har förstås lett till att jag har nytt material att använda mig av framöver. Jag har breddat min bekvämlighetszon något och hittat nya sätt att komma igång med mitt skrivande och konsertplanerande. Troligtvis vågar jag framöver fortsätta upptäcka nya arbetsformer, sättningar och orkestreringsmöjligheter och drivas av en inre motivation att utforska och utnyttja de verktyg och det material jag har samlat på mig.
18
10. Källförteckning
Internet
McGuire, Patrick. (2019), Songwriting Tips: Embracing Boundaries and Scarcity to Unleash Creativity, https://www.tunecore.com/blog/2019/02/songwriting-tips-embracing- boundaries-and-scarcity-to-unleash-creativity.html (besökt 2020-05-22).
Litteratur
Aebersold, Jamey. Jazz Handbook, Jamey Aebersold Jazz, New Albany, IN, http://jazzbooks.com/jazz/FQBK (E-bok hämtad 2020-04-25).
Gorow, Ron. (2006), Hearing and Writing Music: Professional Training for Today’s Musician, Expanded 2nd ed., September Pub, Studio City, Calif.
Hillered, Eva. (2009), Lathund för låtskrivare, Singing Songwriting Studio, Enskede.
Nachmanovitch, Stephen. (1990), Free Play: The Power of Improvisation in Life and Art, 1st ed., J.P. Tarcher/Perigee Books., New York, NY.
Rivello, Dave. (2019), Bob Brookmeyer in Conversation with Dave Rivello, First edition., ArtistShare, New York, NY.
Skivor
Shore, Julian. Filaments. Tone Rogue Records; 2013.
Väsen (Mikael Marin, Olov Johansson och Roger Tallroth), Keyed Up. North Side; 2004.
19
Bilagor
Bilaga 1: Analys av Misdirection/Determined Bilaga 2: Lay your trust in me
Bilaga 3: Continuation
Bilaga 4: Hold me, unfold me Bilaga 5: A dream within a dream Bilaga 6: The turning of seasons Bilaga 7: Tamara
Bilaga 1
Bilaga 2
Bilaga 3
Bilaga 4
Bilaga 5
Bilaga 6
Bilaga 7
