Arbetsrelaterad stress i prehospital akutsjukvård

Arbetsrelaterad stress i

prehospital akutsjukvård

- Ambulanssjuksköterskors

upplevelser och hantering

Tove Wennberg Forsberg och Linnéa Wittlock

Examensarbete, 15 hp

Innehållsförteckning

Strävan efter kontroll ... 11

Erfarenhetens betydelse ... 11

Brist på kontroll ... 12

Förberedelse av utrustning och material ... 13

Vikten av stöd från kollegor och organisation ... 13

Behov av återhämtning ... 14

Vikten av reflektion i arbetsgruppen ... 15

Arbetsrelaterad stress i prehospital akutsjukvård -

Ambulanssjuksköterskors upplevelser och hantering.

Abstrakt

Bakgrund: Många ambulanssjuksköterskor upplever att kraven på dem stiger samt att arbetsrelaterad stress ökar allt mer. Ambulanssjuksköterskor måste ha kunskap inom många områden och samtidigt bedriva en patientsäker vård. Arbetsmiljön upplevs i många lägen bristfällig och har betydelse för upplevelsen av arbetsrelaterad stress.

Motiv: Vid granskning av tidigare forskning observeras att många sjuksköterskor upplever att kraven på dem ökar samt att den arbetsrelaterade stressen stiger. Mer kunskap behövs om arbetsrelaterad stress i prehospital akutsjukvård och hur ambulanssjuksköterskor upplever och hanterar den i sitt arbete.

Syfte: Att belysa hur ambulanssjuksköterskor upplever och hanterar arbetsrelaterad stress i prehospital akutsjukvård.

Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes på fyra ambulansstationer i Region Västernorrland som är belagda i både glesbygd och storstad. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys.

Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier: ”känslomässig belastning”, ”strävan efter kontroll” och ”vikten av stöd från kollegor och organisation”.

Konklusion: Det framkom i studien att flera aspekter påverkar

ambulanssjuksköterskors upplevelse av arbetsrelaterad stress. Dessa aspekter kan leda till konsekvenser för patientsäkerheten och personalens egen hälsa om inga åtgärder vidtas. Mängden krav som ställs och graden av kontroll som upplevs i arbetssituationer kan vara avgörande för om arbetet skapar stress. Den

arbetsrelaterade stressen upplevs som ett allt mer stigande problem i arbetet som kräver förbättringsåtgärder. Dessa åtgärder bör tas fram gemensamt med personal och ledningen. Detta för att personalen kan och känner sin egen arbetsmiljö mest och kan förmedla problemen men också komma med förslag till förbättring.

Tabell 1. Översikt över arbetets omfattning.

Magister (max 8000 ord)

Antal sidor 25

Antal ord 7872

Antal tabeller 3

Antal figurer 1

Work-related stress in prehospital emergency care -

Ambulance nurses' experiences and management.

Abstract

Background: Many ambulance nurses feel that demands on their professional care

and work-related stress are increasing all the time. Ambulance nurses must have knowledge in many different areas and at the same time provide patient-safe care. The work environment is perceived as inadequate in many situations and has meaning for the experience of work-related stress.

Motive: While reviewing previous research, it was observed that many nurses experience that the demands on them increase and that the work-related stress increases. More knowledge about work-related stress in prehospital emergency care is needed and how ambulance nurses experience and manage it in their work. Aim: To shed light on how ambulance nurses experience and handle work-related

stress in prehospital emergency care.

Method: Semi-structured interviews were conducted at four ambulance stations in

the Västernorrland Region, which are covered in both sparsely populated areas and large cities. The interviews were analyzed by qualitative content analysis.

Results: The analysis resulted in three categories: “emotional strain”, “the pursuit of

control” and “the importance of support from colleagues and the organization”.

Conclusion: The study showed that several aspects affect ambulance nurses'

experience of work-related stress. Aspects that, if no action is taken, can lead to

consequences for patient safety and staff health. The amount of demands made and the degree of control experienced in work situations can be decisive for whether the work creates stress. Work-related stress is perceived as an increasing problem at work that requires improvement measures. These measures should be developed jointly with staff and management. This is because the staff know their own work environment the most and can convey the problems but also come up with

suggestions for improvement.

Introduktion

I dagens samhälle utgör ambulanssjukvården en stor del av svensk hälso- och sjukvård och definieras enligt Socialstyrelsens författningssamling (SOSFS) som omedelbara medicinska insatser som utförs av hälso- och sjukvårdspersonal i en varierande arbetsmiljö utanför sjukhus. Detta omfattar sjukvårdsinsatser som utförs i patientens hem eller på offentlig plats vart som helst runt om i landet (SOSFS

2009:10, 1 kap. 2 §). Ambulanssjuksköterskor hanterar en mängd olika situationer under sin yrkesverksamma tid. Trots arbetsrelaterad stress uppskattar många sitt yrke och upplever att de klarar av att hantera de olika situationerna. Det upplevs givande, glädjande och tillfredsställande att ge andra människor vård och det gör det lättare att hantera det som upplevs påfrestande i yrket (Van der Ploeg och Kleber, 2003). Å andra sidan kan dessa situationer i den prehospitala arbetsmiljön ofta vara riskfyllda för ambulanssjuksköterskan eftersom det uppstår psykiskt och fysiskt krävande situationer såsom arbete vid trafikolyckor, hot- och våldssituationer samt dagliga arbetsuppgifter med lyft och förflyttning av patient. Tidigare forskning belyser att olycksrelaterade skador hos personal inom den prehospitala

akutsjukvården är relativt sett vanligare i jämförelse med andra yrkesgrupper i samhället och inom hälso- och sjukvården (Sterud, Ekeberg och Hem, 2006). Även fast ambulanssjuksköterskor upplever en mening med sitt yrke har det visat sig att personal som arbetar inom akutsjukvård har en ökad risk att drabbas av

arbetsrelaterad stress än vad annan övrig studerad yrkespersonal har (Van der Ploeg och Kleber, 2003).

Bakgrund

kunskapsbaserad och ändamålsenlig hälso- och sjukvård. Syftet med

kompetensbeskrivningen är bland annat att bidra till att ge patienter och närstående en god och säker ambulanssjukvård, tydliggöra professionen och yrkesutövningen. Utifrån den prehospitala arbetsmiljön beskriver Ahl och Nyström (2012) att

samspelet och kommunikationen mellan ambulanssjuksköterska och patient

påverkar upplevelsen av situationen och omhändertagandet av patienten. Även vid en stressig och intensiv situation behöver ambulanssjuksköterskan besitta den

professionella kompetens som förväntas för att ge patienterna tillit och en god och säker vård.

Arbetsrelaterad stress kan definieras som en rad sammanhängande reaktioner exempelvis emotionella, kognitiva, fysiologiska och beteendemässiga. Dessa reaktioner är negativa och skadliga aspekter i arbetet, arbetsmiljön och arbetsorganisationen. Reaktionerna är tillstånd som kännetecknas av stor

anspänning, ångest och oftast en känsla av att inte klara av situationen (Europeiska kommissionen 2002, 7). Arbetsrelaterad stress uppstår när individen upplever sig stressad av att en eller flera situationer överskrider dennes tillgängliga resurser. Individen kan uppleva stress i arbetet när tiden, kompetensen och det sociala stödet inte räcker till i arbetet för att kunna hantera och utföra sina arbetsuppgifter på ett tillfredsställande sätt (Cox, Griffiths och Rial-Gonzalez 2000, 35–37). Stress kan påverka på olika sätt, det mest avgörande för i vilken utsträckning människan påverkas är beroende på hur denne uppfattar en situation i kombination till dennes hälsotillstånd. Detta bestäms i sin tur av exempelvis genetiska faktorer, utbildning och tidigare erfarenheter. Människor upplever oväntade situationer på olika sätt och det blir avgörande för utfallet av dennes stressreaktion (Lundberg och Wentz 2004, 36–38). När människan utsätts för påfrestande utmaningar aktiveras kroppens egna stressfysiologiska system. Det är när kroppen under lång tid utsätts för denna

Yrkesverksamma människor tillbringar större delen av sitt liv på sin arbetsplats. Det är av stor vikt att arbetsmiljön är god eftersom det bidrar till förutsättningar för arbetstagaren att kunna utföra ett bra arbete samt för att kunna hantera det

vardagliga livet. Arbetsgivaren har det yttersta ansvaret för att en god arbetsmiljö på arbetsplatsen upprätthålls och att förhindra risken till olycksfall och ohälsa.

Arbetsmiljön delas upp i fysisk och psykosocial arbetsmiljö vilka regleras av arbetsmiljölagen. Arbetsmiljölagen belyser även vikten av att arbetsgivaren

tillsammans med arbetstagaren ska samverka för att upprätthålla en god arbetsmiljö (SFS 1977:1160, 3 kap. 1 a §). Ambulanssjuksköterskor arbetar inom en väldigt ansträngd arbetsmiljö där arbetsdagarna är hårt pressade, både fysiskt och psykiskt då arbetet karaktäriseras av snabba förändringar och ställer höga krav på personalen. Likaså höjs nivån på stress då insatserna är livsnödvändiga för att patienterna inte ska försämras i sin sjukdom eller i värsta fall avlida (Lim, Hepworth och Bogossian, 2011).

Tidigare forskning belyser att yrkesverksamma inom prehospital akutsjukvård åsamkar sig fler kroppsliga besvär gentemot tjänstgörande människor i allmänhet och besvären har även visat sig leda till förtidspensionering för många

ambulanssjuksköterskor (Sterud, Ekeberg och Hem, 2006). Psykosociala faktorer som ambulanssjuksköterskor beskriver är upplevda känslor av arbetsmiljön som kan orsaka psykisk trötthet, otillfredsställelse och arbetsrelaterad stress (Zhang et al. 2019). Ambulanssjuksköterskor är utsatta för känslomässiga krav och att dessa krav är förknippade med högre nivåer av dålig mental hälsa och dålig sömnkvalitet. Arbetsmiljön inom den prehospitala sjukvården kan innebära hälsorisker för ambulanssjuksköterskan då arbetet även är fysiskt påfrestande. Det innebär bland annat omedelbar beredskap, ogynnsamma arbetsställningar, tunga lyft, att arbeta under tidspress samt en förmåga att kunna hantera allvarliga situationer (Hansen et al. 2012).

För att en människa ska uppleva mening är förmågan av att kunna hantera olika situationer av stor betydelse. Förmågan av att kunna hantera dessa situationer påverkas av om människan upplever en känsla av sammanhang (KASAM). I begreppet känsla av sammanhang ingår begriplighet, hanterbarhet och

saknar upplevelse av mening så har det heller inte så stor betydelse för förståelsen eller hanteringen av olika situationer. Begriplighet innebär hur människan upplever stimuli från den inre och yttre miljön, hur information hanteras, struktureras och ordnas på ett begripligt sätt. Hanterbarhet handlar om hur människan förväntas klara av det oförutsägbara och att erfarenheterna som uppstår går att hantera. Meningsfullhet innebär för människan att få känna sig delaktig och inräknad (Skärsäter 2009, 728–729).

Svensson och Fridlund (2008) menar att den arbetsmiljö som

ambulanssjuksköterskor arbetar i kan innebära att de ökar kraven på sig själva och kollegan eller upplever sig otillräckliga, särskilt i situationer då de inte upplever kontroll över arbetet. Karasek och Theorell (1990, 32–35) krav- och kontrollmodell belyser hur den anställda upplever sin arbetssituation med avseende på stress, hälsa och produktivitet. Krav- och kontrollmodellen handlar om mängden krav som ställs på den anställde och graden av kontroll som individen har över sin situation. Denna kombination är förenad med obalans som kan leda till ohälsa. Så länge individen upplever sig ha hög grad av kontroll så utgör inte kraven något större problem mot hälsan. Modellen används som en förklaring till varför olika arbetssituationer kan vara mer eller mindre stressiga, beroende på vilken kombination av de två faktorerna arbetet innehåller.

Problemformulering

att många sjuksköterskor upplever att kraven på dem ökar samt att den

arbetsrelaterade stressen stiger. Mer kunskap behövs om arbetsrelaterad stress i prehospital akutsjukvård och hur ambulanssjuksköterskor upplever och hanterar det i sitt arbete, vilket ligger till grund för denna magisteruppsats.

Syfte

Syftet med studien är att belysa hur ambulanssjuksköterskor upplever och hanterar arbetsrelaterad stress i prehospital akutsjukvård.

Metod

Design

För att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelse av arbetsrelaterad stress valdes en intervjustudie med kvalitativ design. Polit och Beck (2017, 479) rekommenderar sådana studier när det handlar om att beskriva ett fenomen samt egenskaper hos ett fenomen. Studien är genomförd utifrån ett kvalitativt deskriptivt arbetssätt med induktiv ansats eftersom upplevelserna då belyses efter hur de tolkas av deltagarna. Därefter sammanställdes intervjuerna så detaljerat som möjligt utan förutfattade meningar (Graneheim och Lundman, 2004). Intervjuerna utgick från en

semistrukturerad intervjuguide som innefattade hur frågorna ställdes och i vilken ordning de ställdes, att frågorna var förutbestämda men att det fanns utrymme för fria reflektioner hos deltagarna gällande ämnesområdet (Polit och Beck 2017, 510).

Studiekontext

Urval /Deltagare

Inklusions- och exklusionskriterier

För att inkluderas i studien krävdes det att informanterna var legitimerad sjuksköterska med specialistutbildning i ambulanssjukvård, antingen

tillsvidareanställda eller hade ett långtidsvikariat på den utvalda ambulansstationen samt att de arbetat i minst två år prehospitalt. Timanställda, sommarvikarier och föräldraledigheter exkluderas. Anledningen till att dessa inte inkluderades i studien var för att författarna ansåg att deltagarna bör ha en viss tids erfarenhet av det prehospitala arbetet samt att dessa troligen inte kommer att arbeta kvar under

datainsamlingsperioden. Deltagarna som inkluderades i studien blev totalt 12 stycken i åldrarna 32–51 år och författarna var mån om att inkludera lika många män som kvinnor för att minska risken för könsskillnader i studien.

Datainsamling/Procedur

En förfrågan om att få rekrytera informanter till studien gjordes via mailkontakt med enhetschefer på fyra ambulansstationer i Region Västernorrlands län där information om studiens syfte och tillvägagångssätt presenterades (Bilaga 1). När enhetscheferna godkänt rekryteringen efterfrågades en maillista till alla ambulanssjuksköterskor på stationerna. I mailet till deltagarna fanns en förfrågan om att delta i studien

tillsammans med forskningsinformation och intervjuguide (Bilaga 2 och 3). I svarsmailet från deltagarna efterfrågades information om verksam tid inom ambulanssjukvården, år som specialiserad ambulanssjuksköterska samt om de arbetar aktivt just nu. Detta efterfrågas för att säkerställa att deltagarna hade de inklusionskriterier som önskades. Intervjuguiden bifogades för att ge deltagarna möjlighet att reflektera över ämnet. Inför intervjun informerades deltagarna både muntligt och skriftligt via ett samtyckesformulär att deltagandet i studien var frivilligt och att all information hanterades konfidentiellt (Bilaga 4). De individuella

intervjuerna genomfördes via videolänk med semistrukturerad intervjuguide i

tydliggjordes och därefter genomfördes ytterligare 10 intervjuer. Intervjuernas inspelningstid varierade mellan 14 - 33 minuter och intervjumaterialet

transkriberades i Microsoft Word och blev totalt 66 sidor.

Figur 1. Flödesschema för datainsamling

Analys

Graneheim och Lundman (2004) och Graneheim, Lindgren och Lundman (2017) beskriver att innehållsanalyser innehåller intervjutexter av manifest och latent innehåll. Både manifest och latent innehåll handlar om tolkning men tolkningarna varierar i djup och abstraktionsnivå. Det manifesta innehållet beskriver det

uppenbara och synliga medan det latenta innehållet innebär en tolkning av den underliggande innebörden av texten. I den här studien har en manifest analys valts där likheter och skillnader har synliggjorts av den insamlade datan. Detta genom att författarna under analysprocessen valt att vara textnära samt haft en låg grad av tolkning.

Graneheim, Lindgren och Lundman (2017) ger förslag på tillvägagångssätt för hur en analysprocess kan se ut vilket har följts i den här studien. Som första steg i

analysprocessen lästes samtliga intervjuer igenom flera gånger var för sig och

tillsammans för att få en helhetsbild av innehållet. Varje intervju fick därefter en egen färg och nummer för att författarna skulle kunna hålla isär intervjuerna och ha

möjlighet att spåra tillbaka till originaltexten. Hela den transkriberade texten

kopieras in i en tabell och all text som svarade på syftet formades till meningsbärande enheter. Därefter strukturerades de meningsbärande enheterna till mindre

det väsentliga i innehållet bevarades. Kondenserade meningsenheter gjordes därefter om till koder som sedan bearbetades och analyserades för att synliggöra likheter och skillnader. Koderna som liknade varandra grupperades och bildade initialt 23

subkategorier som efter en reflektions- och diskussionsprocess mellan författarna resulterade i åtta subkategorier. Slutligen skapades tre kategorier, vilket är ett förslag på tillvägagångssätt för hur en analysprocess kan se ut enligt Graneheim, Lindgren och Lundman (2017).

Tabell 2. Exempel på meningsbärande enhet, kondenserad meningsenhet, kod, subkategori och kategori utifrån innehållsanalysen.

Forskningsetiska överväganden

Enligt Vetenskapsrådet (2002) ska en studie hanteras utifrån grundläggande individskyddskrav som innehåller informationskravet, samtyckeskravet,

studiens syfte. Samtyckeskravet innebär att deltagarna själva kan styra över sitt medverkande i studien. Konfidentialitetskravet handlar om att deltagarnas

personuppgifter avidentifieras med en färg och siffra, detta hanteras i enlighet med dataskyddslagen General Data Protection Regulation (GDPR) (Datainspektionen 2016). Personuppgifterna förvarades på en säker plats i form av lösenordskyddade datorer så att ingen obehörig kunde ta del av deltagarnas personliga integritet. När denna magisteruppsats är godkänd av Umeå Universitet kommer alla inspelningar samt transkriberingar att förstöras och kasseras. Slutligen enligt nyttjandekravet har uppgifterna om de enskilda personerna endast använts för studiens

forskningsändamål vilket innebär att det samlade materialet inte förs vidare för kommersiellt bruk eller andra vetenskapliga syften.

Etiska problem som uppstod i studien var att en av författarna var arbetskamrat med några av deltagarna. Det fanns en risk att deltagarna kunde få svårt att skilja på vilken roll författaren hade vid intervjun. Därför genomfördes intervjuerna av den som inte hade någon tidigare relation till deltagarna.

Resultat

Resultatet som presenteras utgår från tre kategorier och åtta subkategorier (Tabell 3). Resultatet styrks med autentiska citat direkt tagna från transkriberingen.

Känslomässig belastning

När arbetsrelaterad stress upplevs som känslomässig belastning beskrivs det som att känna sig otillräcklig och att få en känsla av prestationsångest.

Känsla av otillräcklighet

Ambulanssjuksköterskorna beskriver en upplevelse av otillräcklighet när det är lång framkörningstid till allvarligt sjuka eller skadade patienter eller att det är mycket trafik på vägarna vid transport av en kritisk patient. Känslan av otillräcklighet beskrivs bland annat vid hot- och våldssituationer när den egna säkerheten upplevs måste gå först trots att det finns en person i nöd som kräver ett snabbt

omhändertagande. Att känna sig otillräcklig upplevs också när resurserna hamnar hos patienter som egentligen inte är i behov av akut ambulanssjukvård, som då tar upp dyrbar tid från andra bättre behövande eller när patienter i ett kritiskt tillstånd bara försämras trots adekvata åtgärder.

”När jag blir otillräcklig alltså att jag inte räcker till för patienten och man är ensam bak i ambulansen, man har en svårt sjuk patient och det är beslut som ska fattas på kort tid, man vill ju göra allt man kan för patienten och när man inte får resultat av

behandling eller man liksom gör allt man kan men patienten försvinner, rinner mellan fingrarna på en, det är väldig frustrerande och stressigt liksom”

Känslan av att inte vara tillräcklig förekom också i andra sammanhang. Deltagarna upplever otillräcklighet när inte resurser eller rätt kompetens finns tillgängligt vid omhändertagandet av vissa patienter. Patienter med psykisk ohälsa upplevdes svårare att omhänderta än patienter med medicinska sjukdomstillstånd.

”Vi har för dålig kunskap om att ta hand om alla psyklarm och det kan stressa mig för att det inte finns några resurser för att kunna göra av psykpatienten någonstans, det borde finnas mera psykteam eller en speciell psykambulans i länet”

Känsla av prestationsångest

Prestationsångest upplever deltagarna som allra mest när snabba beslut ska fattas på egen hand och då uppstår en rädsla över att göra fel i stressade situationer. Det skapas prestationsångest över att inte känna tillfredsställelse över att ha gjort

trygghet i yrket inte upplevs och erfarenhet saknas. Deltagarna upplever att kraven på dem stiger samt att den arbetsrelaterade stressen ökar allt mer. De uppmuntrar även till att försöka sänka kraven på sig själva, alla är nya någon gång och så måste det få vara.

“Försöker sänka mina egna förväntningar på mig själv och mina egna krav för annars får man ganska mycket prestationsångest tror jag, man kan ju inte rädda alla liksom...”

Strävan efter kontroll

Att uppleva kontroll framställdes som en förutsättning för att kunna hantera stressen i arbetet inom den prehospitala akutsjukvården. Att ha kontroll upplevdes också̊ som ett outtalat krav och kriterium för att klara av att vara professionell som

ambulanssjuksköterska.

Erfarenhetens betydelse

Att vara ny i yrket upplever deltagarna som stressande oavsett vad larmen handlade om. De beskriver att de upplever brist på kontroll på grund av avsaknad av tillräcklig kunskap. Det upplevs att stress hanteras sämre som ny vilket ofta leder till

tunnelseende och brist på fokus över hela situationen. Deltagarna upplever även en rädsla över att göra fel och att pressen på sig själv ökar när stress uppstår. Som ny beskriver deltagarna sig som nervösa för minsta lilla och en ständig känsla av att alltid vara på tå inför kommande larm.

“Första året i ambulansen minns jag att jag kollade pulsen på mig själv (skratt) man blir lite stirrig och är uppstressad och det märktes ju på mig att jag var lite hispig, jag hade 120–130 i vilopuls”

Deltagarna i studien upplever att erfarenheten kommer med tiden och att det skapar trygghet i yrket och hjälper till att minska stress i arbetet. Erfarenhet innebär enligt deltagarna att ambulanssjuksköterskan har varit med om mycket under sin

”När man har jobbat några år så minskar ju den grundläggande stressen för att man har en erfarenhet i bagaget och mycket rutiner och man har sett väldigt mycket så man går mycket på det”

Ambulanssjuksköterskorna beskriver att det är lättare att arbeta och tänka på flera saker samtidigt när det finns erfarenhet i yrket och att det minskar den

arbetsrelaterade stressen. Exempelvis upplevs det lättare att fatta beslut om

framförandet av ambulansen och att det inte nödvändigtvis krävs att köra blått trots att det är en kritisk patient i ambulansen, det finns en medvetenhet över att det snarare kan påkalla onödig uppmärksamhet. Erfarenheten bidrar därmed att deltagarna upplever ökad trygghet över att kunna tänka ett steg längre vid kritiska situationer och att inte stressen tar över lika lätt. En trygghet upplevs över att ha erfarenhet då det finns mer kunskap att tillgå oavsett vad situationen handlar om.

”Många kommer här och vill köra blått det första dom gör och det första dom gör är att slå på blåljusen i garaget och det behöver man inte göra klockan halv sex på morgonen för det är inget folk ute utan det enda man gör är att dra på sig massa

uppmärksamhet… men det lär man sig”

Brist på kontroll

Deltagarna beskriver att om kontroll upplevs över arbetet minskar arbetsrelaterad stress. Finns det ett bra samarbete mellan kollegor så upplevs mer kontroll, den enskilde upplever att det är lättare att hitta ett lugn i sin yrkesroll och kan hantera stress bättre. Deltagarna upplever brist på kontroll när det inte finns möjlighet att göra klart då ett nytt larm väntar. Det bidrar till ett ofta omedvetet påskyndande av arbetet som pågår här och nu, då finns en risk att viktig information missas för att fokuset övergått till larmet som väntar. Avsaknaden av kontroll upplevs oftast i början av en utryckning om det är brist på information om patientens tillstånd, eller om kontrollen inte går att upprätthålla vid ankomst till en svår olycka.

”Stress är då som sagt om stressen slår över, man tappar fokus helt, man blir alldeles för stressad och tappar kontrollen”

information kan försummas och behandlingsriktlinjer glöms bort på grund av nedsatt tankeförmåga. Detta beskriver deltagarna kan leda till att avgörande behandling för patienten kan försämras. För att ta sig ur stresskonen, återfå fokus och kontroll över situationen, hanteras det genom att låta kollegan ta över arbetet. Då ges möjlighet att ta ett steg tillbaka för att samla tankarna och återta kontroll över situationen.

“Skulle man hamna i stresskonen är det viktigt att ta ett steg tillbaka, kanske gå ifrån helt för att komma tillbaka… men vi är ju två stycken som jobbar så byt plats, låt kollegan ta över så att man själv får samla sig”

Förberedelse av utrustning och material

För att minska risken av arbetsrelaterad stress upplever deltagarna att det är viktigt att känna till vilken utrustning som finns i bilen och att material är påfyllt vid påbörjat arbetspass. Deltagarna upplever att det är viktigt att gå igenom utrustning som inte används speciellt ofta för att uppdatera och lära sig hantera den inför kommande larm. Det framkommer även att ett stort stressmoment i arbetet är när utrustningen inte fungerar eller krånglar vid ett omhändertagande av en patient, det är något som förväntas ska fungera. Det anses även vara viktigt med god kunskap över hur material och utrustning ska hanteras för att uppleva kontroll i arbetet och minska onödig arbetsrelaterad stress.

“När saker och ting inte flyter på som det ska, då blir det en arbetsrelaterad stress om utrustningen inte fungerar när man har en patient... att värdena inte visar rätt, det förlitar man ju sig på men det brukar lösa sig i slutänden”

Vikten av stöd från kollegor och organisation

Behov av återhämtning

Deltagarna beskriver arbetsrelaterad stress som både positiv och negativ. Den positiva stressen anser deltagarna är en kortvarig stress som uppstår plötsligt men som är lätt att lösa och snabbt går över. Denna stress leder till ökat adrenalinpåslag, blir mer på tårna, skärpt och bättre fokus förutsatt att stressen är måttlig och

kontrollerad. Blir stressen däremot för hög och pågår under längre tid övergår den positiva stressen till att bli negativ. Negativ stress beskriver deltagarna är stress som tar över och påverkar bemötandet av andra människor. Pågår negativ stress under för lång tid beskriver deltagarna det som en långvarig stress som leder till ökad trötthet, irritation, utmattning, oro, nedstämdhet och en känsla av att inte vilja gå till arbetet.

“Jag tror att stress kan vara väldigt bra när det är den här kortvariga stressen, det gör att man är på tårna och man fokuserar och man blir skärpt ähh...”

“Där man hela tiden har höga nivåer av stress som ligger på och skapar stress, oro och brist på sömn och energi”

Återhämtning i ambulansyrket beskrivs var nödvändigt för att kunna hantera arbetsrelaterad stress. Det handlar om att vara noga med att avsätta tid till vila och intag av mat för att upprätthålla energi och fokus för att kunna utföra arbetet. Deltagarna beskriver även att det kan påverka patienten genom att det inte finns någon ork över till att göra det där lilla extra eller bemöta patienten på det sätt som önskats.

“Har man haft sju-åtta larm på rad och inte hunnit äta så kanske man omedvetet tappar den här sociala biten ähh... inte för att man missköter sig men att…men man kan ju tappa det om man inte fått äta, vila eller fått någon återhämtning”

Återhämtning i arbetet beskriver deltagarna även handlar om att få möjlighet till träning. Träning leder till bättre hantering av stress och är avgörande för att förebygga arbetsskador. Deltagarna upplever även att det inte är accepterat att prioritera träning och återhämtning om inte övriga sysslor på stationen är gjorda vilket upplevs bygga på stressen mer.

Deltagarna uttrycker att arbetsrelaterad stress ökar när arbetsbelastningen blir för hög. Är det för få resurser gentemot larmfrekvens leder det ofta till övertid, oavsett om det är ett dag, natt eller dygnspass och ingen tid för återhämtning finns vilket då upplevs påverka sömnen. Den höga arbetsbelastningen beskrivs även påverka deltagarnas välmående när det inte finns möjlighet till måltidsuppehåll, reflektion eller nedvarvning.

“Brist på återhämtning vid för hög arbetsbelastning skapar stress”

“Det är nog det här när man inte får äta, det är ju väldigt jobbigt och man bara får nya larm hela tiden. Om jag inte får äta så sjunker ju blodsockret…”

Den höga arbetsbelastningen upplevs framför allt när det ligger på från SOS larmcentral. Deltagarna upplever en frustration när de blir uppringda av SOS på vägen in till sjukhuset när en patient redan befinner sig i bilen. Det upplevs som stressande när information förmedlas om att det finns prio ettor som väntar och kräver en ambulans. Det förekommer också att SOS skickar ett nytt ärende under överrapportering av en patient eller när personalen återställer bilen efter patienten lämnats till mottagande enhet. Känslan av att inte få göra klart och andas ut efter ett uppdrag upplevs både stressigt och frustrerande.

“Då kan dom ringa och säga: vi har en etta som ligger och väntar... och även om man skiter i, eller jaa vi måste skriva journal och vi måste lämna rapport, för det har vi en laglig rätt till att göra men även om vi vet de så känner man samtidigt att nu finns det en person i nöd som behöver oss och att vi är närmsta gripbara ambulans så blir det ändå att vi skyndar på”

Vikten av reflektion i arbetsgruppen

just inträffat. Reflektion leder också till att uppgifter eller information som inte rapporterats, i efterhand kan kompletteras. Det bidrar till den egna utvecklingen som ambulanssjuksköterska då reflektioner också ger möjlighet till att utvärdera om arbetet hade kunnat gjorts annorlunda. Deltagarna beskriver att stressen byggs på mer och mer om det inte finns möjlighet för bearbetning och att bägaren tillslut rinner över.

”Om man inte hinner prata ut om en särskild händelse innan man får ett nytt larm, man känner själv att det bara växer på. Man hinner inte bearbeta det ena larmet innan nästa kommer”

Särskilda händelser med barn upplevs extra påfrestande och stressande för

deltagarna, där upplevs betydelsen av bearbetning och reflektion viktig för att arbetet inte ska tas med hem och leda till problem längre fram. Möjligheten finns att ställa en ambulans så att personalen hinner ikapp sina egna känslor och tankar. Det finns även så kallade kamratstödjare som ser till och följer upp hur personalen mår efter

särskilda händelser för att minska stressen. Kamratstödjarna är kollegor vilket några av deltagarna beskriver som ett problem och inte känner sig bekväm med att öppna upp sig för. Det mest betydelsefulla för att minska arbetsrelaterad stress utifrån deltagarna anses vara bearbetningen med sin kollega i bilen efter avslutade larm.

“Det kan ju även vara en traumatisk händelse som man liksom upplever… unga

personer, barn eller stort trauma, en händelse som fastnar hos sig och som man går och tänker på och liksom inte kan hantera själv som då blir en långvarig stress”

Deltagarna i studien upplever att det är ett gemensamt ansvar att upprätthålla en god arbetsmiljö för att minska upplevelsen av arbetsrelaterad stress. Det innebär att det ska upplevas högt i tak och att kunskap ska kunna utbytas med varandra, det skall vara tillåtet att prioritera det som i stunden behövs för att återhämta sig som

“Det ska vara högt i tak och att man ska kunna bolla och diskutera även när man känner att man inte har gjort ett bra jobb, att man ska ha en hög toleransnivå på kollegorna så att det inte blir massa skitsnack om varandra...”

Behov av kunskap

Det finns vissa larm som ambulanssjuksköterskor inte vill vara med om och det finns larm som inte upplevs särskilt ofta. Deltagarna beskriver att emellanåt upplevs situationer där den egna eller kollegans kompetens ifrågasätts. Exempel på detta kunde vara ovanliga larm såsom förlossning, barnlarm eller stora olyckor, vilket framkallade stresspåslag och osäkerhet i hur situationen ska hanteras. Att vara förberedd på det oförberedda syftar ambulanssjuksköterskorna till att minska den arbetsrelaterade stressen genom att upprätthålla en hög nivå på utbildningar och uppdatera sina kunskaper teoretiskt och praktiskt. Ambulanssjuksköterskorna upplever att regionens utbildningskoncept bidrar till att minska arbetsrelaterad stress. Utbildningskonceptet innehåller refresh-utbildningar i Prehospital Trauma Life Support (PTHLS), Advanced Medical Life Support (AMLS), körutbildningar, internutbildningar i en plattform som heter Tilda samt årliga A-HLR på barn och vuxna. Genom dessa utbildningar upplever deltagarna sig mer förberedd på sitt arbete och kommande larm.

“Hålla sig väl uppdaterad, öva, läsa på, träna på moment som man är osäker på... Ju mer förberedd du är ju lugnare kommer du att bli... Ju mer tränad du är på olika moment så kommer du att hantera situationen i skarpt läge... Det anser jag är jätteviktigt”

Diskussion

Resultatdiskussion

de påverkas av arbetsrelaterad stress på olika sätt och att de har olika syn på stresshantering och stressreducerande metoder.

Ambulanssjuksköterskorna i studien upplever att kraven på dem stiger samt att arbetsrelaterad stress ökar allt mer. Arbetsrelaterad stress påverkar deltagarna i olika utsträckning där det framkom i studien att kortvarig stress ofta upplevs som positivt medan långvarig stress upplevs som negativ. Europeiska kommissionen (2002, 7–8) beskriver att stress kan ha en positiv inverkan på människor i yrkeslivet, det

förutsätter dock att stressen som upplevs åtföljs av möjligheten till kontroll. När känslan av att ha kontroll över en stressfull situation blir stressupplevelsen som “livets krydda” samt en utmaning i arbetet i stället för ett hot. Förloras däremot känslan av kontroll kan stress resultera i en kris, vilket påverkar hälsan. När människan utsätts för långvarig stress kommer det att leda till upplevelser av känslomässiga reaktioner såsom oro, olust, rastlöshet, trötthet och depression då arbetsförhållandena inte är optimala (Europeiska kommissionen 2002, 7–8). Utifrån resultatet i denna studie framkom aspekter som upplevdes utsätta

ambulanssjuksköterskor för obalans. Brist på kontroll, reflektion, bearbetning, återhämtning och den höga arbetsbelastningen är bara några identifierade orsaker som tvingar ambulanssjuksköterskor att arbeta i denna obalans och som upplevs orsaka ohälsa. Karasek och Theorell (1990, 32–35) krav- och kontrollmodell handlar om just de krav som ställs på individen och graden av kontroll som människan har över sin situation. Denna kombination är förenad med obalans och kan leda till ohälsa.

Resultatet visar på att ambulanssjuksköterskor upplever stress när pressen på dem ökar samtidigt som arbetet förväntas hanteras och utföras med samma goda kvalitet och säkerhet. Deltagarna menar att en arbetsmiljö som saknar stöd i form av

så har det heller inte så stor betydelse för förståelsen eller hanteringen av situationen. För att människan ska uppleva mening i sitt arbete är förmågan av att kunna hantera olika situationer av stor betydelse (Skärsäter 2009, 728–729). Utifrån begreppet KASAM beskrivs även hanterbarhet, vilket innebär att individen har de resurser som krävs i ett visst sammanhang för att hantera stress (Skärsäter 2009, 728–729). Hanterbarhet menar författarna till studien kan ses som resurser och förmågor som finns hos individen själv och i deras omgivning. De erfarenheter som skapas med tiden och träningen i arbetet spelar stor roll för utvecklingen, men det krävs då också att ambulanssjuksköterskan får tid och möjlighet att tillämpa den. Likaså belyser Wireklint Sundström et al. (2019) att patientmöten i kombination med utbildning var den mest effektiva inlärningsprocessen för att utveckla professionella kunskaper och färdigheter.

Resultatet visar att stress upplevs när larmfrekvensen är hög och det inte finns utrymme eller tid för återhämtning eller bearbetning. Deltagarna upplever även att det blir avbrutna i sitt arbete på grund av nya larm och att de då omedvetet

prioriterar mellan patienter. För att återhämtning ska vara möjligt i arbetet beskriver deltagarna i studien att det gäller att vara noga med att avsätta tid till vila, träning eller intag av mat för att kunna upprätthålla energi och fokus för att arbetet ska kunna utföras på ett tillfredsställande och säkert sätt. Karlsson, Niemelä och Jonsson (2011) och Sofianopoulos et al. (2011) styrker detta i sina studier då de betonar

problematiken av att ambulanspersonalen aldrig med säkerhet kan veta om de hinner äta, gå på toaletten eller få någon form av återhämtning då de ständigt upplever ett stresspåslag under arbetspassen oavsett om de har uppdrag eller inte. Författarna till studien anser att en chef och arbetskollegor bör uppmuntra varandra mer till att prioritera träning och återhämtning i arbetet för att på så sätt kunna upprätthålla en god hälsa och förebygga skador. Vandevala et al. (2017) bekräftar även att om det inte finns möjlighet till återhämtning så leder det till ökad trötthet, irritabilitet och att arbetet inte utförs lika effektivt.

Deltagarna i studien upplever att de utsätts för höga arbetskrav med mycket ansvar som förväntas utföras på ett korrekt sätt. Ilić et al. (2017) belyser att utbrändhet inom yrket tenderar att ignoreras även fast det har allvarliga konsekvenser för deras

förändringar i organisationen görs. Utöver det beskriver Jonsson och Segersten (2004) att ambulanssjuksköterskan arbetar på oregelbundna tider i känslomässiga situationer, vilket är aspekter som också kan bidra till långvarig stress. Det

framkommer i denna studies resultat att deltagarna upplevde brist på tid för reflektion och bearbetning efter varje patientfall. Får inte deltagarna tid mellan larmen utan ständigt blir dragna på nya larm så upplever de att stressen bara byggs på. Likaså upplever de inte att det kan hantera arbetet så som de önskat när det inte får några pauser för återhämtning och för att fylla på med ny energi. Rippstein-Leuenberger et al. (2017) belyser vikten av god kommunikation och diskussion med sin kollega samt möjligheten till pauser som nödvändigt för att upprätthålla en god arbetsmiljö. Det upplevs av deltagarna i denna studie att det inte finns tillräckligt med resurser för att tid skall kunna avsättas till reflektion och bearbetning.

Författarna till denna studie anser att reflektion och bearbetning tillsammans med kollegor är ett sätt att ta lärdom och utveckla sig och tid för detta bör inom

ambulanssjukvården prioriteras.

Arbetsrelaterad stress upplevde deltagarna ökar när det brister i samarbetet mellan kollegor och/eller chefen. När det inte ges möjlighet för var och en att prioritera det som för stunden behövs allra mest för att kunna återhämta sig i arbetet utan att det skapas irritation i arbetsgruppen. Sarafis et al. (2016) bekräftar att gott samarbete mellan kollegor skapar arbetstillfredsställelse och påverkar patientvården positivt. I studiens resultat belystes även chefens betydelse i arbetet att minska upplevelsen av arbetsrelaterad stress. Det framkommer att deltagarna upplever att bristande

ledarstöd i form av en chef som inte lyssnar eller tar tag och försöker lösa problem på arbetsplatsen upplevs stressande och kan leda till nedsatt tillfredsställelse på arbetet. Vilket även Sterud et al. (2011) beskriver är ett problem på arbetsplatser. Deltagarna i denna studie upplever att de näst intill dagligen kommer i kontakt med situationer som bidrar till arbetsrelaterad stress. Detta kan exempelvis vara upplevelsen av att inte kunna hantera en situation på grund av att de upplever att de hamnar i

stresskonen och förlorar kontrollen. Det kan även bero på att det uppstår osämja i arbetsgruppen eller att någon blir orättvist behandlad. Detta belyser även Donnelly (2012) och Bohström, Carlström och Sjöström (2017) är ett problem. Vidare

vara intressant att studera vidare på hela intersektionalitetsperspektivet utifrån etnicitet, sexuell läggning eller religion, om detta kan vara en orsak till varför personalen upplever att de blir orättvist behandlade på arbetsplatsen.

Ambulanssjuksköterskorna beskriver upplevelsen av arbetsrelaterad stress när känslan av otillräcklighet uppstår. Att vid hot- och våldssituationer behöva avvakta på behörigt avstånd och invänta annan profession såsom polis för att säkerhetsställa att den egna säkerheten upprätthålls. Känslan av otillräcklighet upplevdes då hotfulla situationer begränsade ambulanssjuksköterskornas tillgång till patienten, som kunde befinna sig i ett livshotande tillstånd. I andra situationer där otillräcklighet upplevdes var när ambulanssjuksköterskan satt ensam bak i ambulansen med en kritisk patient, där livsavgörande beslut behövde fattas på egen hand. Bohström, Carlström och Sjöström (2017) och Petrie et al. (2018) beskriver att i ambulanssjuksköterskans arbetsuppgifter ingår det bland annat att befinna sig först på plats vid olyckor, oförutsägbara situationer såsom hot- och våldssituationer samt traumatiska

händelser där de många gånger också måste arbeta under tidspress. Dessa situationer är alla stressorer som kan leda till posttraumatiskt stressyndrom.

Deltagarna upplevde en känsla av stress och otillräcklighet när ambulansresurserna prioriterades på patienter som inte ansågs vara i behov av akut ambulanssjukvård. Deltagarna upplever att fler icke- brådskande patientfall ökar inom

ambulanssjukvården som tar upp dyrbar tid från de personer som befinner sig i nöd. Ahl, Nyström och Jansson (2006) styrker studiens resultat genom att de belyser hur den svenska ambulanssjukvården belastas av fler personer som inte kräver

ambulanssjukvård. Var tredje ambulanstransport ansågs vara onödig och olämplig eftersom det tog upp värdefulla vårdresurser från ambulanssjukvården. De antyder vidare att vården av allvarligt sjuka och skadade patienter skulle öka och

effektiviseras om onödiga ambulanstransporter av icke kritiskt sjuka patienter kunde undvikas. Det framkommer att många patienter som ringer ambulans, som inte är i behov av akut ambulanssjukvård, gör det för att undvika att behöva vänta på

Författarna till studien har inte jämfört skillnaden mellan män och kvinnors upplevelser av stress, trots detta uppfattas ändå en latent skillnad mellan deras

beskrivningar. Majoriteten av männen upplever att stress i arbetet är tillfälligt och att stressade situationer oftast löser sig efter arbetets gång. Kvinnorna i studien

beskriver att det upplever arbetsrelaterad stress bredare än männen och att de vill bygga upp en plan som arbetet kan följa för att de ska uppleva kontroll och känna sig förberedda på situationen. Likaså belyser Büssing et al. (2017) att kvinnor och män faktiskt skiljer sig avsevärt i frekvensen av stressuppfattning, arbetsbörda och utbrändhetssymtom. Författarna anser att mer forskning behövs i området stress utifrån ett genusperspektiv inom ambulanssjukvården då det har visat sig finnas skillnader i upplevelsen av arbetsrelaterad stress i denna studie.

Metoddiskussion

Syftet med studien var att belysa hur ambulanssjuksköterskor upplever och hanterar arbetsrelaterad stress i prehospital akutsjukvård. Samtliga ambulanssjuksköterskor som tillfrågades var intresserade av att delta i studien. Detta kan betraktas som att deltagarna ansåg ämnet intressant och betydelsefullt, vilket ansågs var en styrka. För att kunna ta del av ambulanssjuksköterskors upplevelser och känslor av

arbetsrelaterad stress ansågs en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie med induktiv ansats vara lämplig. Detta för att en kvalitativ ansats kan samla in information för att beskriva ett ämne snarare än att kvantitativt mäta det. Den induktiva ansatsen användes för att utgå från observationer av verkligheten. Detta bidrog till en djupare förståelse i deltagarnas upplevelser och beskrivningar om arbetsrelaterad stress och vilka åtgärder som ansågs viktiga. Upplevelserna belystes då efter hur de tolkades av deltagarna och författarna kunde vid vissa tillfällen styra intervjun genom att ställa följdfrågor som gav relevant information mot studiens syfte (Graneheim och Lundman, 2004; Bryman 2018, 562–563). Detta ansågs vara en styrka enligt författarna.

Författarna har valt att diskutera studiens styrkor och svagheter utifrån begreppen:

trovärdighet, pålitlighet och överförbarhet som beskrivs i Graneheim, Lindgren och

deltagare anses öka chansen att se på det valda ämnet utifrån flera aspekter. Till studien valdes 12 ambulanssjuksköterskor fördelade på fyra stationer belägna i storstad och glesbygd inom Västernorrlands län. Detta ses som en styrka eftersom deltagarna var utspridda över ett större område, det var varierande ålder och yrkeserfarenhet samt att urvalet var jämnt fördelat mellan kvinnor och män.Detta anses som en styrka eftersom det är stor sannolikhet att deltagarna under sin yrkeskarriär blivit utsatta för arbetsrelaterad stress och med erfarenheten hade deltagarna olika syn på åtgärder för hantering av stressen. Det är däremot viktigt att ha i åtanke att 12 deltagare inte representerar alla ambulanssjuksköterskor i hela Sverige vilket kan medföra en risk att arbetsrelaterad stress inte upplevs likadant hos alla. Detta kan medföra att resultatets trovärdighet därför ses som en svaghet

(Graneheim och Lundman, 2004). Hade däremot studien genomförts med deltagare från hela Sverige skulle resultatet troligtvis sett annorlunda ut. Författarna upplevde inte att någon nytillkommen information framkom under sista intervjun och

troligtvis skulle fler intervjuer inte tillfört något ytterligare till denna studie. Enligt Kvale och Brinkmann (2014, 156) uppnås datamättnad efter cirka 10 intervjuer eller då deltagarna inte längre ger någon ny information. Detta var anledningen till att författarna för denna studie valde att nöja sig med 12 intervjuer. Fler studier är således viktiga för ämnesområdes trovärdighet.

Graneheim, Lindgren och Lundman (2017) menar också att analysschemat i form av meningsbärande enheter måste överensstämma med studiens urval av deltagare, datainsamling och kontext för att erhålla en hög trovärdighet. Enligt Kvale och Brinkmann (2014, 89–90) bör intervjuteknik övas genom att utföra praktiska intervjuer. Författarna hade ingen tidigare förkunskap eller erfarenhet av intervjuteknik, därför genomfördes två testintervjuer för att säkerställa

intervjuguidens hållbarhet samt om det fungerade bra att intervjua via Zoom.us. Efter testintervjuerna reviderades intervjuguiden något genom att vissa frågor omformulerades och bytte ordning samt att följdfrågor förtydligades för att få ett resultat som mer korrekt svarade mot studiens syfte. Testintervjuerna innehöll däremot relevant information och inkluderades därför i studien.

är involverade i analysprocessen eftersom tolkningen av textmaterialet kan variera mellan författarna (Graneheim, Lindgren och Lundman, 2017). För att deltagarna inte skulle uppleva hinder att uttrycka sina upplevelser och erfarenheter av ämnet lades stor vikt på att intervjuerna skulle genomföras professionellt. Eftersom det fanns en tidigare arbetsrelation mellan en av författarna och några av deltagarna genomfördes alla intervjuer med båda författarna närvarande. Detta för att den ena författaren då kunde ha ansvaret som intervjuare och den andre med relation till deltagaren kunde medverka som passiv observatör. Intervjuerna genomfördes via videolänk vilket resulterade i att deltagarna kunde bestämma en tid som passade dem bäst. Risken att bli avbruten på grund av ett arbetspass med inkommande larm

minskade då deltagarna valde att utföra intervjun på ledig tid på en plats som kändes trygg och fri från störmoment. Enligt Bryman (2018, 566) är detta ett

tillvägagångssätt att sträva efter då en lugn och trygg miljö bidrar till att deltagarna får möjlighet att tänka efter under intervjun vilket oftast leder till mer utförliga svar. Enligt Kvale och Brinkmann (2014, 51-53) är maktsymmetri vanligt förekommande i kvalitativa forskningsintervjuer. En medvetenhet fanns att deltagarna kunde känna sig obekväma i en “två-mot-en” situation men upplägget valdes ändå eftersom den hade fler fördelar än nackdelar. Under analysmetoden har författarna diskuterat och reflekterat över processen tillsammans och emellanåt med stöd av handledaren, som rekommenderas av Graneheim, Lindgren och Lundman (2017).

Konklusion

Det framkom i studien att det finns flera aspekter som påverkar

Referenser

Aasa, Ulrika och Wiitavaara, Birgitta. 2016. Personalens hälsa och arbetsmiljö. I Suserud, Björn-Ove och Lundberg, Lars (Red.). Prehospital akutsjukvård. 2. uppl. Stockholm: Liber, 72–78.

Ahl, Caroline; Nyström, Maria och Jansson, Lilian. 2006. Making up one’s mind: –

Patients’ experiences of calling an ambulance. Accident and Emergency Nursing 14(1): 11-9. doi: 10.1016/j.aaen.2005.10.002.

Ahl, Caroline och Nyström, Maria. 2012. To handle the unexpected – The meaning of caring in pre-hospital emergency care. International Emergency Nursing 20(1): 33–41. doi: https://doi.org/10.1016/j.ienj.2011.03.001.

Bohström, Dan; Carlström, Eric och Sjöström, Nils. 2017. Managing stress in prehospital care: Strategies used by ambulance nurses. International Emergency Nursing 32: 28–33. https://doi.org/10.1016/j.ienj.2016.08.004.

Brinkmann, Svend och Kvale, Steinar. 2014. Den kvalitativa forskningsintervjun. 3. uppl. Lund: Studentlitteratur AB.

Bryman, Alan. 2018. Samhällsvetenskapliga metoder. 3. uppl. Stockholm: Liber. Büssing, Arndt; Falkenberg, Zarah; Schoppe, Carina; Recchia, Daniela R. och Poier, Désirée. 2017. Work stress associated cool down reactions among nurses and hospital physicians and their relation to burnout symptoms. BMC Health Services Research 17(1): 551. doi: 10.1186/s12913-017-2445-3.

Cox, Tom; Griffiths, Amanda och Rial-González, Eusebio. 2000. Research on

Work-related Stress. Luxemburg: European Agency for Safety and Health at Work.

Datainspektionen. 2016. Dataskyddsförordningen.

https://www.datainspektionen.se/lagar-- regler/dataskyddsforordningen/dataskyddsforordningen---fulltext/?fbclid=IwAR0LoX-RxiDp5iHo_R7h7LdzLf8KxdwtvgHrosTOxFAv98hvRBxSXpMHARE (Hämtad 2020-11-15).

Donnelly, Elizabeth. 2012. Work-related stress and posttraumatic stress in emergency medical services. Prehospital Emergency Care 16(1): 76–85.

https://doi.org/10.3109/10903127.2011.621044.

Eriksen, Hege R.; Ihlebaek, Camilla; Mikkelsen, Anne; Grønningsaeter, Hilde; Sandal, Gro M. och Ursin, Holger. 2002. Improving subjective health at the worksite. A randomized controlled trial of stress management training, physical exercise and an integrated health programme. Occupational Medicine 52(7): 383–391. doi: 10.1093/occmed/52.7.383. Europeiska kommissionen. 2002. Arbetsrelaterad stress - Livets krydda eller ett spel med

livet som insats? - Sammanfattning. Luxenburg: Byrån för Europeiska gemenskapens

Graneheim, Ulla H. och Lundman, Berit. 2004. Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education

Today 24(2): 105–112. doi: 10.1016/j.nedt.2003.10.001.

Graneheim, Ulla H.; Lindgren, Britt-Marie och Lundman, Berit. 2017. Methodological challenges in qualitative content analysis: A discussion paper. Nurse Education Today 56: 29-34. https://doi.org/10.1016/j.nedt.2017.06.002.

Hansen, Claus D.; Rasmussen, Kurt; Kyed, Morten; Nielsen, Kent J. och Andersen, Johan H. 2012. Physical and psychosocial work environment factors and their association with health outcomes in Danish ambulance personnel – a cross-sectional study. BMC Public

Health 12: 534. doi: 10.1186/1471-2458-12-534.

Ilić, Ivana M.; Arandjelović, Mirjana Ž.; Jovanović, Jovica M. och Nešić, Milkica M. 2017. Relationships of work-related psychosocial risks, stress, individual factors and burnout – Questionnaire survey among emergency physicians and nurses. Medycyna Pracy 68(2): 167–178. https://doi.org/10.13075/mp.5893.00516.

Jonsson, Anders och Segersten, Kerstin. 2004. Daily Stress and Concept of Self in Swedish Ambulance Personnel. Prehospital and Disaster Medicine 19(3):

https://doi.org/https://doi.org/10.1017/S1049023X00001825.

Karlsson, Kåre; Niemelä, Patrik och Jonsson, Anders. 2011. Heart rate as a marker of stress in ambulance personnel: a pilot study of the body's response to the ambulance alarm. Prehospital and Disaster Medicine 26(1): 21-26. doi:10.1017/S1049023X10000129. Karasek, Robert A. och Theorell, Tores. 1990. Healthy work: Stress, productivity and the

reconstruction of working life. New York: Basic Books.

Lim, Joanne; Hepworth, Julie och Bogossian, Fiona. 2011. A qualitative analysis of stress, uplifts and coping in the personal and professional lives of Singaporean nurses. Journal of

Advanced Nursing 67(5): 1022–1033. https://doi.org/10.1111/j.1365- 2648.2010.05572.x.

Lundberg, Ulf. och Wentz, Görel. 2004. Stressad hjärna, stressad kropp: om sambanden

mellan psykisk stress och kroppslig ohälsa. Stockholm: Wahlström & Widstrand.

Petrie, Katherine; Milligan- Saville, Josie; Gayed, Aimée; Deady, Mark; Phelps, Andrea; Dell, Lisa; Forbes, David; Bryant, Richard A.; Calvo, Rafael A.; Glozier, Nicholas och Harvey Samuel B. 2018. Prevalence of PTSD and common mental disorders amongst ambulance personnel: a systematic review and meta-analysis. Social Psychiatry and

Psychiatric Epidemiology 53(9): 897–909. https://doi.org/10.1007/s00127- 018-1539-5.

Polit, Denise F. och Beck, Cheryl T. 2017. Nursing research: Generating and Assessing

Evidence for Nursing Practise. 10. uppl. Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott

Williams & Wilkins, cop.

Riksföreningen för ambulanssjuksköterskor och svensk sjuksköterskeförening 2012.

Kompetensbeskrivning för ambulanssjuksköterska.

Rippstein-Leuenberger, Karin; Mauthner, Oliver; Sexton, Bryan J. och Schwendimann, Rene. 2017. A qualitative analysis of the Three Good Things intervention in healthcare workers. BMJ Open 7(5). https://doi.org/10.1136/bmjopen-2017-015826.

Sarafis, Pavlos; Rousaki, Eirini; Tsounis, Andreas; Malliarou, Maria; Lahana, Liana; Bamidis, Panagiotis; Niakas, Dimitris och Papastavrou, Evridiki. 2016. The impact of occupational stress on nurses’ caring behaviors and their health related quality of life. BMC

Nursing 27(15): 56. https://doi.org/10.1186/s12912-016-0178-y.

Skärsäter, Ingela. 2009. Psykisk ohälsa. I Edberg, Anna-Karin och Wijk, Helle (Red).

Omvårdnadens grunder: hälsa och ohälsa. Lund: Studentlitteratur, 711–744.

SFS 1977:1160. Arbetsmiljölagen.

Sofianopoulos, Sarah; Williams, Brett; Archer, Frank och Thompson, Bruce. 2011. The exploration of physical fatigue, sleep and depression in paramedics: a pilot study. Journal

of Emergency Primary Health Care 9(1): 1–33. doi:10.33151/AJP.9.1.37.

SOSFS 2009:10. Socialstyrelsens föreskrifter om ambulanssjukvård.

Sterud, Tom; Ekeberg, Øivind och Hem, Erlend. 2006. Health status in the ambulance services: a systematic review. BMC Health Services Research 6(82). doi: 10.1186/1472-6963-6-82.

Sterud, Tom; Hem, Erlend; Lau, Bjørn och Ekeberg, Øivind. 2011. A comparison of general and ambulance specific stressors: Predictors of job satisfaction and health problems in a nationwide one-year follow-up study of Norwegian ambulance personnel. Journal of

Occupational Medicine and Toxicology 6(10). https://doi.org/10.1186/1745-6673-6-10.

Svensson, Anders och Fridlund, Bengt. 2008. Experiences of and actions towards worries among ambulance nurses in their professional life: A critical incident study. International

Emergency Nursing 16(1): 35-42. doi:10.1016/j.ienj.2007.10.002.

Van der Ploeg, Eleonore och Kleber, Rolf J. 2003. Acute and chronic job stressors among ambulance personell: predictors of health symptoms. Occupational and Environmental

Medicine 60(1): 40-46. doi: 10.1136/oem.60.suppl_1.i40.

Vandevala, Tushna; Pavey, Louisa; Chelidoni, Olga; Chang, Nai-Feng; Creagh-Brown, Ben och Cox, Anna. 2017. Psychological rumination and recovery from work in intensive care professionals: Associations with stress, burnout, depression and health. Journal of

Intensive Care 2(5): 16. https://doi.org/10.1186/s40560-017-0209-0.

Vetenskapsrådet. 2002. Forskningsetiska principer inom

humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Vetenskapsrådet.

http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf (Hämtad 2020-12-12).

Bilagor

Bilaga 1

Till enhetschef för ambulansen i Region Västernorrland

Förfrågan – angående medgivande att rekrytera deltagare till en intervjustudie. Ambulansen måste vara bemannad dygnet runt och med verksamheten kommer även uppdrag som innebär att arbeta i riskfyllda miljöer som kan äventyra både patienten och vårdarna. Det kan även förekomma fysisk- och/eller psykisk stress samt

obekväma arbetstider som kan innebära dygnstjänstgöring med omedelbar beredskap och där framförande av fordon ska behärskas. För

ambulanssjuksköterskor sker den primära arbetsmiljön både i patientens hem och i ambulansens vårdutrymme där patientsäker och kvalificerad vård förväntas utföras. Omvårdnadsåtgärder som sker i den prehospitala arbetsmiljön är i vissa avseenden unik och påträffas inte i andra vårdmiljöer. Ambulanssjuksköterskan ska vara förberedd på att vara oförberedd inför varje patientmöte, vilket ofta kräver snabb problemlösning beroende på om det är en kritisk eller icke kritisk patient. Detta kan leda till ökad upplevelse av arbetsrelaterad stress. Utöver arbetsmiljön i ambulansens vårdutrymme finns likaså stora risker avseende trafiken i relation till det arbete som utförs under transport, vilket kan orsaka skador hos både ambulanspersonalen och för patienten. Ambulanssjuksköterskor måste inför varje möte med en ny patient planera sitt arbete och den omvårdnad som behövs för att värna om patientens välbefinnande samt för att lindra lidande.

Vi önskar att fördjupa vår kunskap om arbetsrelaterad stress i prehospital

akutsjukvård och hur ambulanssjuksköterskor upplever och hanterar det i sitt arbete. Detta vill vi ta reda på genom att intervjua både manliga och kvinnliga

ambulanssjuksköterskor i varierande åldrar där syftet är att låta dem beskriva sina upplevelser utifrån en semistrukturerad intervjuguide.

För att inkluderas i studien krävs det att informanterna är legitimerad sjuksköterska med specialistutbildning i ambulanssjukvård, antingen tillsvidareanställda eller har ett långtidsvikariat på den utvalda ambulansstationen, samt att de arbetat i minst två år prehospitalt. Deltagandet i studien är helt frivilligt och kan när som helst avbrytas. Ingen ersättning kommer att utdelas, men kan utföras under arbetstid när

personalen inte är upptagna på larm. Intervjuerna kommer att spelas in och sedan transkriberas, det sammanställda resultatet kommer att presenteras i vår

magisteruppsats på avancerad nivå vid Umeå Universitet. Materialet kan komma att publiceras på Digitala vetenskapliga Arkivet (DiVA).

Deltagarnas personuppgifter kommer under transkriberingen att avidentifieras och hanteras i enlighet med dataskyddslagen General Data Protection Regulation (GDPR). Umeå Universitet har ansvaret över behandlingen av personuppgifter och har du frågor angående detta är du välkommen att kontakta Umeå Universitets

Denna förfrågan avser ett godkännande om tillstånd att rekrytera deltagare till denna studie på ambulansstationer i Region Västernorrland. Intervjuerna kommer att ske under november/december år 2020. Efter ditt medgivande som enhetschef kommer ett informationsbrev att skickas ut till din personal. Därmed önskas e-postadresser till dina anställda ambulanssjuksköterskor som bifogad fil vid svar på denna

mailförfrågan.

Med vänliga hälsningar

Tove Wennberg Forsberg Linnéa Wittlock

Leg. Sjuksköterska Leg. Sjuksköterska

Specialistutbildning Ambulanssjukvård Specialistutbildning Ambulanssjukvård Institutionen för omvårdnad Institutionen för omvårdnad

Umeå Universitet Umeå Universitet

Tel: 073–0644726 Tel: 073–3338834

E-post: tove_wennberg@hotmail.com E-post: linnea.wittlock@hotmail.com

Lina Gyllencreutz Umeå Universitets dataskyddsombud Handledare För kontakt med dataskyddsombudet, Disputerad ambulanssjuksköterska vänligen skriv till:

Institutionen för omvårdnad, E-post: pulo@umu.se Umeå Universitet

Bilaga 2

Informationsbrev

Specialistutbildade ambulanssjuksköterskor förväntas kunna identifiera riskfyllda vårdmiljöer, förflytta sjuka eller skadade patienter samt transportera dessa på ett trafik- och patientsäkert sätt. Ambulansen ska vara bemannad dygnet runt och med verksamheten kommer även uppdrag som innebär att arbeta i riskfyllda miljöer som kan äventyra både patienten och vårdarna. Det kan även förekomma fysisk- och/eller psykisk belastning samt medföra obekväma arbetstider som innebär

dygnstjänstgöring där en omedelbar beredskap och framförande av fordon ska behärskas.

För ambulanssjuksköterskor sker den primära arbetsmiljön både i patientens hem och i ambulansens vårdutrymme där patientsäker och kvalificerad vård förväntas utföras på ett säkert sätt. Omvårdnadsåtgärder som sker i den prehospitala arbetsmiljön är i vissa avseenden unik och påträffas inte i andra vårdmiljöer.

Ambulanssjuksköterskor måste inför varje möte med en ny patient planera sitt arbete och den omvårdnad som behövs för att värna om patientens välbefinnande samt för att lindra lidande. Vid granskning av tidigare forskning observeras det att många sjuksköterskor upplever att arbetsrelaterad stress och att kraven på dem ökar. Det finns bristande kunskap kring arbetsrelaterad stress i prehospital akutsjukvård och hur ambulanssjuksköterskor upplever och hanterar det i sitt arbete, vilket ligger till grund för denna uppsats.

Syfte och frågeställning

Är att belysa hur ambulanssjuksköterskor upplever och hanterar arbetsrelaterad stress i prehospital akutsjukvård.

Vad innebär det att delta i studien och hur går den till?

För deltagande i studien söker vi dig som är legitimerad sjuksköterska med

specialistsjuksköterskeutbildning inom ambulanssjukvård i Region Västernorrland. Kriterier för att medverka i studien är att du ska ha arbetat inom

ambulanssjukvården i minst 2 år, antingen vara tillsvidareanställd eller har ett långtidsvikariat.

Studien kommer gå till så att du kommer att intervjuas via videolänk under ett tillfälle, med båda författarna närvarande, med stöd av en semistrukturerad intervjuguide (bifogad i utskick). När du lämnat samtycke till att delta i studien kommer vi att boka in en tid med dig för att genomföra intervjun som beräknas pågå̊ i cirka 30 minuter. Vi kommer även be dig svara på frågor om kön, ålder, hur många år du har arbetat i ambulanssjukvården, hur många år du har arbetat som

legitimerad sjuksköterska och hur många år du har arbetat som legitimerad

ambulanssjuksköterska. Vi ber dig att bortse från den rådande pandemin Covid-19 som pågår då den just nu utgör en stor del av den arbetsrelaterade stressen.

vår magisteruppsats på avancerad nivå vid Umeå Universitet. Materialet kan komma att publiceras på Digitala vetenskapliga Arkivet (DiVA).

Hantering av dina personuppgifter

Dina personuppgifter kommer under transkriberingen att avidentifieras och hanteras i enlighet med dataskyddslagen General Data Protection Regulation (GDPR). Umeå universitet har ansvaret över behandlingen av personuppgifter och har du frågor angående detta är du välkommen att kontakta Umeå Universitets skyddsombud. Inga obehöriga kommer kunna ta del av materialet och all information behandlas

konfidentiellt. Enbart författarna till magisteruppsatsen och handledaren kommer att ta del av informationen under arbetets gång.

Vill du delta i studien ber vi dig kontakta någon av författarna via e-post, som kontrolleras dagligen. I andra hand når du oss på telefon under dagtid.

Kontaktuppgifter finner du i slutet av detta brev. Intervjuerna kommer att

genomföras under v. 48–49 men om du önskar en annan tidpunkt är vi flexibla och anpassar oss efter ditt önskemål i möjligaste mån.

Ansvariga för studien

Författarna för denna studie är studenterna Tove Wennberg Forsberg och Linnéa Wittlock som går specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning

ambulanssjukvård vid Umeå Universitet. Med vänliga hälsningar

Tove Wennberg Forsberg Linnéa Wittlock

Leg. Sjuksköterska Leg. Sjuksköterska

Telefon: 073-0644726 Telefon: 073-3338834

E-post: tove_wennberg@hotmail.com E-post: linnea.wittlock@hotmail.com

Lina Gyllencreutz Umeå Universitets dataskyddsombud Handledare För kontakt med dataskyddsombudet, Disputerad ambulanssjuksköterska vänligen skriv till:

Institutionen för omvårdnad, E-post: pulo@umu.se Umeå Universitet

E-post: lina.gyllencreutz@umu.se

Bilaga 3

Intervjuguide

Studiens titel: Arbetsrelaterad stress i prehospital akutsjukvård - Ambulanssjuksköterskors upplevelser och hantering.

Syftet med studien: är att belysa hur ambulanssjuksköterskor upplever och hanterar arbetsrelaterad stress i prehospital akutsjukvård.

Bakgrundsfrågor Kön?

Ålder? 

Hur många år har du arbetat i ambulanssjukvården?

Hur många år har du arbetat som legitimerad sjuksköterska?

Hur många år har du arbetat som legitimerad ambulanssjuksköterska?

Huvudfrågor

1. Kan du beskriva vad arbetsrelaterad stress är för dig? 2. Kan du beskriva vad kortvarig stress innebär för dig?

• Kan du beskriva hur du upplever att kortvarig arbetsrelaterad stress påverkar dig och hur du som ambulanssjuksköterska hanterar det i ditt arbete?

3. Kan du beskriva vad långvarig stress innebär för dig?

• Kan du beskriva hur du upplever att långvarig arbetsrelaterad stress påverkar dig och hur du som ambulanssjuksköterska hanterar det i ditt arbete?

4. När upplever du arbetsrelaterad stress som mest?

• Kan du beskriva varför dessa situationer skapar stress för dig i ditt arbete?

5. Upplever du att den arbetsrelaterade stressen kan vara både positiv och negativ för dig i ditt arbete? På vilket sätt?

6. Upplever du att patientsäkerheten påverkas på grund av arbetsrelaterad stress?

• Kan du beskriva varför och hur du upplever eller hanterar detta i så fall? 7. Vad ser du för möjliga åtgärder för att minska upplevelsen av arbetsrelaterad

stress på arbetet?

• Vems ansvar är det att åtgärder görs?

8. Hur gör arbetsgivaren för att engagera sig i att minska arbetsrelaterad stress på din arbetsplats?

Exempel på följdfrågor till frågeområdet beroende på vilken riktning intervjun tar: Hur tänkte Du då?

Hur upplevde Du det då? Hur menar Du då?

Jag skulle vilja att Du berättar mer för oss om... Kan Du beskriva det närmare?

Har Vi förstått Dig rätt när Du säger? På vilket sätt?