Examensarbete i socialt arbete Malmö Universitet 15 hp Hälsa och samhälle
Socionomprogrammet 205 06 Malmö Juni 2021
ATT VARA I VÅLDETS SKUGGA
EN STUDIE OM BARN SOM UPPLEVER VÅLD
I NÄRA RELATIONER
EMMY VOONG
1
BEING IN THE SHADOW OF VIOLENCE
A STUDY ABOUT CHILDREN WITNESSING
INTIMATE PARTNER VIOLENCE
Authors: Emmy Voong & Khatera Moradi
Title: Being in the shadow of violence - A study about children witnessing domestic violence Degree project in social work 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Social Work 2021
ABSTRACT
Domestic violence is a phenomenon that occurs in many families. It's a worldwide problem but when it’s brought up the focus tends to lay on the adults that are directly involved. Children are in the shadow of the adult conflict even though several studies point out that children, particularly infants and preschool children, are present while the violence occurs. Therefore the aim of this study was to investigate how children experience domestic violence and how it affects their mental health and behaviour.
The chosen method is a qualitative literature research for this study. Eight peer reviewed articles were chosen to have credibility and quality in exploring this issue. Systematic literature analysis is used as a method to illustrate how witnessing domestic violence affects the emotional bond of children and their caregivers. In analysing our results, we applied John Bowlby's attachment theory. By understanding children's attachment pattern, it's easier to give them the kind of help they need. Also it will give a bigger picture of a child's behaviour and explain what they are explosured to.
This study found out that when children witness domestic violence it affects them negatively both in their childhood and in their adult life. Those children often feel shame and guilt. The Swedish government has decided that professionals should have the right competens to help these children, but also the family. It's a very complex issue because there is not an easy solution for helping these families. Both the victim and the child get emotional and behaviour problems throughout their lives. The perpetrator can use different methods to use violence. This is why it's very important to talk about children who witness domestic violence and spread knowledge about this issue. Children are often in the shadow of their parents' domestic violence and forgotten that they are the victim too.
Key words:
2
FÖRORD
Det har varit väldigt roligt och lärorikt att få skriva denna examensarbetet. Först och främst vill vi tacka vår handledare Oskar Krantz för hans hjälp och engagemang i vår uppsats. Vi har fått bra respons och feedback från honom under hela skrivprocessen. Detta ledde till att vi alltid lärde oss något nytt och kunde därmed förbättra arbetet kontinuerlig. Nu när vår uppsats är färdig är vi väldig nöjda med resultatet.
Att bevittna och uppleva våld i hemmet är något inga barn borde vara med om. Genom denna uppsats hoppas vi kunna bidra med kunskap, ge upplysning kring barnens upplevelser och behov. Under vår utbildning har vi märkt att barn som upplever våld i hemmet oftast hamnar mellan stolarna. Det tenderar att offret och förövaren är i fokus när det talas om våldet och dess konsekvenser. Barn hamnar i skuggan när ämnet våld i nära relationer tas upp trots att de själva finns närvarande och är offer för våldet. Våldet finns i barnens närmiljö och de blir ofrivilligt påverkad av det. Av denna anledning känns det rätt att vi just valde att belysa detta ämnet.
3
Innehållsförteckning
ABSTRACT 1 FÖRORD 2 1 INLEDNING 5 1.1 Problemformulering 5 1.2 Syfte 6 1.3 Frågeställning 6 2 KUNSKAPSLÄGE 6 2.1 Våld i nära relationer 62.1.1 Psykisk- eller fysisk barnmisshandel 7
2.1.2 När förekommer våldet och i vilken grad? 7
2.2 Barns upplevelse när det bevittnar våld 8
2.2.1 Vad händer när barn bevittnar våld? 8
2.2.2 Förövarperspektivet 9
2.2.3 Barns traumatiska band till förövaren och andra närstående 9 2.2.4 Det emotionella bandet mellan offer och förövare 10 2.3 Våld i hemmet normaliseras till en del av familjens vardag 11
2.3.1 Brist i föräldraroll 12
2.3.2 Varningstecken på att barnet upplever våld i hemmet 12
2.3.3 Riskfaktorer och skyddsfaktorer 13
2.3.4 Barnets överlevnadsstrategier 14
2.3.5 Problem i vuxna relationer 14
2.4 Vad krävs från personer som möter barn som har bevittnat våld? 14 2.4.1 Att skapa upplevd trygghet för barn som har upplevt våld i hemmet 15
3 TEORI 15
3.1 Barns anknytning och behov 15
3.2 Bowlbys anknytningsteori 16
3.3 Barns anknytningsmönster 17
3.3.1 Olika typer av otrygg anknytning 18
3.4 Trygghetscirkel 19
3.5 Konsekvenser av en otrygg anknytning hos barn 19
4 METOD 21
4.1 Metodval 21
4.2 Datainsamling 21
4
4.4 Analysmetod 23
4.5 Metodologiska problem 23
4.6 Etiska aspekter 24
4.7 Reliabilitet, validitet och trovärdighet 24
4.8 Arbetsfördelning 25
5 RESULTAT OCH ANALYS 25
5.1 Upplevelse av våld 25
5.1.1 Barn som bevittnar, upplever och exponerar våld 25
5.1.2 När och hur sker våld i nära relationer 27
5.1.3 Vad känner barnen? 28
5.2 Skydd och riskfaktorer 30
5.2.1 Föräldrarnas roll 30
5.2.2 En trygg omgivningen 31
5.2.3 Barns behov 32
5.3 Konsekvenser 33
5.3.1 Skuld och skamkänslor ökar risk för inte prata om våldet 33
5.3.2 Bortträngning 35
5.3.3 Psykiska ohälsa och utvecklingsproblematik 36
5
1 INLEDNING
I detta avsnitt presenteras studiens problemformulering, syfte och frågeställning.
1.1 Problemformulering
Vi bor i en värld där det dagligen förekommer våld i nära relationer. Det är framför allt kvinnor som blir utsatta av män för våld i olika former och att prata om det är vanligtvis tabubelagt. Enligt Brås, Brottsförebyggande rådets, nationella kartläggning av brott i nära relationer blir en av fyra kvinnor under sin livstid utsatt (BRÅ 2021). I en rapport av NCK, Nationellt Centrum För Kvinnofrid, om barn som upplever våld framkommer statistiken att en av tio barn i Sverige har varit med om det. Enligt kommittén mot barnmisshandel var det cirka 200 000 barn i Sverige år 2017 som bevittnat våld i hemmet. Av dessa beräknades att en av tjugo svenska barn upplever våld i hemmet ofta. Samtidigt finns det en risk för barn som upplever våld att själva bli utsatta för direkt våld (Janson 2010). Barn är väl medvetna när våldet sker i hemmet även om de inte är närvarande i samma rum när våldet sker. Vilket leder till att de blir utsatta för indirekt våld. När barn upplever våldet leder det till en mängd
allvarliga konsekvenser både mentalt och fysisk. Våldets konsekvenser är bland annat: svårigheter med att upprätthålla och bibehålla sociala relationer, olika beteendeproblem, psykosomatiska problem och försämrad skolprestation (Broberg m.fl. 2011). Våldets konsekvenser blir ett folkhälsoproblem då många barn blir utsatta.
När det kommer till socialnämndens kännedom att ett barn bevittnar eller utsatts för våld är det viktigaste att först skydda barnet mot hot och våld. När deras säkerhet är säkerställt kan man utifrån en individuell bedömning kolla vilka insatser barnet behöver samt hur barnet är påverkad av våldet exempelvis att barnet har fått någon form av psykisk ohälsa eller
beteendeproblematik som konsekvens till våldet (Broberg m.fl.2011). När ett barn bevittnar våld i nära relationer bör socialnämnden, med anledning till våldet utreda vilka stöd och insatser barnet är i behov av. Sedan är det av stor vikt att stöd och insatser genomförs med kvalité och socialtjänsten bör ha kontinuerlig uppföljning. Vid behov så kan socialtjänsten erbjuda fler insatser till barnet. När barn får rätt stöd och insatser så förebygger man att barnet utvecklar fler problem senare i livet (Broberg m.fl.2011).
6 lider i tystnad av att ofrivilligt få uppleva och bevittna våld i föräldrarelationen. Vi vill därför göra en sammanställning av forskningsläget kring barnens upplevelser och hur det påverkar dem. Anledningen är att det behövs kunskap om förebyggande och åtgärdande arbete. De konsekvenser som kan uppstå när barn bevittnar och upplever våld behöver belysas och deras behov behöver synliggöras. Detta för att barn i förlängningen ska kunna få den hjälp de behöver (NCK 2021).
1.2 Syfte
Syftet är att beskriva forskningsläget kring barns upplevelse av att bevittna och uppleva våld i nära relationer samt att undersöka hur dessa barn påverkas av våldet utifrån psykisk ohälsa och beteendeproblematik.
1.3 Frågeställning
1. Hur upplever barn att bevittna våld i hemmet?
2. Hur påverkas barns psykiska hälsa och utveckling av att bevittna våld i hemmet?
2 KUNSKAPSLÄGE
I detta avsnitt presenteras bakgrundsinformation för att förstå studiens resultat. Huvudämnet är våld i nära relationer.
2.1 Våld i nära relationer
Det är barnmisshandel när vuxna eller ens förälder utsätter barnet för någon form av
misshandel eller barn tvingas uppleva eller höra våld i närmiljön. Våld kan skada barn fysiskt eller psykiskt till exempel genom skador på kroppen eller kränkningar. I begreppet våld ingår varje handling riktad mot någon annan person som genom denna handling smärtar, kränker, skadar, får denna person att göra något mot sin vilja eller att avstå från att göra det den vill. Det finns olika typer av våld till exempel fysiskt, psykiskt, latent, försummelse, sexuellt, ekonomiskt materiellt eller våld riktat mot funktionsnedsättning (Broberg m.fl. 2012; Johansson m.fl. 2019; Eriksson m.fl. 2015).
7 2.1.1 Psykisk- eller fysisk barnmisshandel
Barn blir allvarligt påverkat när den till exempel blir utsatt för psykisk- eller fysisk
misshandel, har blivit hotats till livet eller bevittnar när någon annan blir utsatt. Då hamnar de i ett tillstånd som kallas för traumatisering vilket innebär att barnet inte klarar av att hantera sina känslor samt upplevelser efter en allvarlig händelse (Eriksson m.fl. 2015; Johansson m.fl. 2019).
Barn utsätts för en form av psykiskt våld när de bevittnar sin förälder att bli utsatt för fysiskt våld i hemmet. Detta påverkar barnets utveckling och hälsa på ett negativt sätt. Definitionen av psykisk barnmisshandel är inte entydigt och det är oftast inte lätt att avgränsa var gränsen går. Skadorna som inte syns utanpå är lika skadligt för barnet som fysiskt våld eller sexuellt utnyttjande. Ett antal exempel på psykisk barnmisshandel är till exempel att bevittna våld i hemmet, utfrysning, orimligt hårda bestraffningar, kritik, nedvärdering, hån, påtvingad isolering eller försummelse. Det är av stor vikt att ha i åtanke att alla former av fysiskt våld eller sexuellt våld mot barnet ingår i psykisk misshandel, eftersom våldet sätter sitt spår och barnets psykiska hälsa påverkas negativt (Eriksson m.fl. 2015; Janson 2010; Johansson m.fl. 2019).
När en vuxen som ett barn letar efter omsorg och kärlek hos den som utövar våld så leder det till ökad psykiska konsekvenser till skillnad från när det är en främling som utövar våld. Barn som befinner sig i hem där våld när som helst kan uppstå befinner sig i ett ökat
spänningstillstånd. Detta kan hämma deras utveckling och öka risk för avvikelser i socialt beteende (Janson 2010).
Betydelsen av barn som bevittnar våld kan vara olika. Det finns två olika uppfattningar vad gäller barn som bevittnar våld såsom att barn inte ses som offer om dem bara upplever våld eller att barn är offer eftersom de utsatts för indirekt våld (Eriksson m.fl. 2015; Johansson m.fl. 2019). Enligt brottsbalken förekommer det både brottsliga och straffbara handlingar när våld sker i hemmet eftersom modern blir utsatt för direkt- och indirekt våld (Eriksson m.fl. 2015). Det är bra att poängtera att våldsutövare är samma person som sedan tröstar barnet och detta har betydelse för barnets emotionella- och beteendemässiga problem senare i livet (Johansson m.fl. 2019; Eriksson m.fl. 2015). Till följd av våldet förlorar barnet sin tillit i vuxna och får en negativ syn på sin omvärld. Sorgligen så börjar barnet förlora tilliten i sig själv också (Johansson m.fl.2019; Eriksson m.fl.2015).
2.1.2 När förekommer våldet och i vilken grad?
Det finns situationsbundet våld exempelvis våldet är ömsesidigt, engångstillfälle, spontana slag, sporadiskt eller i affekt. Situationsbundet våld är vanligt förekommande vid missbruk till exempel när förövaren är påverkat av alkohol eller narkotika. Oftast är det utmattning som gör att man går över gränsen och det leder till anhörig våld. När det gäller våld i nära
relationer där våldsutövaren vill kontrollera och ha dominans över den utsatta talar man om kontrollerande våld, det är systematisk och har en tendens att eskalera (Eriksson m.fl. 2015; Johansson m.fl. 2019). Oftast har man att göra med att en part som vill kontrollera den andra parten till exempel partnern är allt, stalkers och personen är stark känslomässigt. Det finns även våldsutövare som har relationssvårigheter och är antisocial (Eriksson m.fl. 2015; Johansson m.fl. 2019).
8 för våld senare i livet än barn som har bevittnat våld. Det ska poängteras att barn inte är
någon homogen grupp och att deras upplevelser av våldet skiljs åt. Det gäller även hur de bearbetar och tolkar våld. Faktorer som kan påverka skillnaderna är personlighet, kön, ålder och om det finns skyddsfaktorer i deras omgivning. Det sistnämnda kan exempelvis vara vuxna personen de har tillit hos (Janson 2010; Eriksson m.fl. 2015; Johansson m.fl. 2019).
2.2 Barns upplevelse när det bevittnar våld
Hur barn reagerar på våldsamma situationer kan bero på många faktorer. Eriksson med flera (2015) menar att det finns tre typer av risk som visar sig vara förknippade med vilka
konsekvenser en traumatisk händelse har i barnets utveckling (Eriksson m.fl. 2015).
Risk typ 1: Barnets personlighet och tidigare livserfarenheter t.ex. obearbetade trauma och
kriser, depression eller ångest, bristfällig mental beredskap och förberedelse. Barnet har ett temperament såsom utåtagerande och impulsivitet (Eriksson m.fl. 2015).
Risk typ 2: Det handlar om de olika faktorer i barnets omsorgsmiljö som ökar risken för
problemet, t.ex. dålig kommunikation och tilltro i familjen, ingen bryr sig om barnet både i hemmet och i skolan, barnet saknar eller har ett bristfällig socialt nätverk, det finns reaktioner som är förbjudet både hemma och i skolan, sekundära trauma eller andra svåra livssituationer (Eriksson m.fl. 2015).
Risk typ 3: Våld i nära relationer kan vara mer eller mindre återkommande samt mer eller
mindre allvarligt. Våldet mellan barnets föräldrar eller närstående kan vara alltifrån
livshotande, dödligt eller endast hot och kränkningar. Barnet som bevittnar detta upplever det som skrämmande. Våldets karaktär påverkar i vilken grad barnet har upplevt eller utsatts för våld till exempel om barnet blivit utsatt, bevittnat allvarliga och oväntade traumatiska
händelser eller blivit livshotad. De situationer där barnet har känt sig hjälplös och har upplevt skuldkänslor påverkar också våldets konsekvenser. När barn blir utsatt för olika former av våld ökar det även risken av att barnet får olika former av ohälsa och multipla psykiska problem eller beteendeproblem senare i livet (Eriksson m.fl. 2015).
Barn som bevittnar pappas våld mot mamman blir dubbelt traumatiserade. Det innebär att de blir utsatt för våldet samtidig de måste förhålla sig till att det är pappan som är våldsutövaren. Om barnet har emotionella band till pappan kan barnet förneka hans våldshandlingar. Våldet som sker i hemmet är ett dolt brott. Barn väljer oftast att inte berätta om våldet och
hemlighålla den. Barns höga lojalitet mot sina föräldrar och känslor av skam är anledningar till att barn inte berättar för andra om det som sker inom hemmets fyra väggar. Barnen med dåliga erfarenheter av polisen, hälso- och sjukvård eller socialtjänsten saknar ibland tillit för de professionella. Slutligen kan det finnas hopp hos barn att det ska bli bättre inom familjen som gör att de väljer att avstå från att berätta om våld i hemmet (Janson 2010; Johansson m.fl. 2019; Eriksson m.fl. 2015).
2.2.1 Vad händer när barn bevittnar våld?
9 Nackdelen med denna respons är att det sker automatisk och kan dras igång även i onödan. Hjärnan vet inte skillnaden mellan riktiga hot och upplevt hot, till exempel bara en tanke. Då reagerar kroppen automatiskt på ett falsklarm och detta upplevs vara ett stort problem för dem som tidigare har varit med om allvarliga händelser i livet. För ens larm triggas igång när saker och ting påminner dem om händelsen. Denna företeelse blir vidare en stor belastning för människokroppen (Johansson m.fl. 2019). Ett annat sätt att reagera på fara kallas för att frysa (freeze), vilket innebär att kroppen reagerar genom att bli helt stilla, dvs. ’frysa till is’, i stället för att strida eller fly (Johansson m.fl.2019).
När barn bevittnar sitt våld i föräldrarelation påverkar det barnets hjärna negativt eftersom barnet får ett utvecklingstrauma s.k. hyperaktivering. Barnet är väldigt känsligt och vid hyperaktivering så blir barnets kropp apatisk och stängs ner (Johansson m.fl.2019).
Posttraumatiska stressreaktioner kan uppstå i det långa loppet hos barn som får bevittna våld upprepade gånger (Janson 2010; Johansson m.fl. 2019; Eriksson m.fl. 2015). Barnets hjärna blir automatisk påverkat när den blir utsatt för allvarliga händelser som skapar stress hos barnet, särskilt tre delar av hjärnan: hjärnans rädslor center, hjärnans minne och hjärnans s.k. kontrollpanel. Dessa delar av hjärna samverkar med varandra där den ena tar upp
information, den andra analyserar information och den sista planerar barnets reaktion (Johansson m.fl.2019).
2.2.2 Förövarperspektivet
Justine Van Lawick menar att ett stort problem hos våldsutövare är att de använder våld som en disciplinåtgärd för att rätta barnets beteende eller andra närstående. Våldsutövaren använder sig av olika våldshandlingar för att uppfostra sitt barn och närstående. Vilket leder till att den våldsamma föräldern får ett okontrollerad beteende, som innebär att våldsutövare är emotionellt instabil samt har svårt att kontrollera sitt beteende. Våldsutövaren använder därför våld för att få kontroll över varje situation som skapar frustration och irritation hos honom, men även kontroll över barnet eller andra närstående (Lawick 2013).
Enligt Lawick är det viktigt att man fokuserar på att beteende inom familjer är
kontextualiserat. Vilket innebär att man måste beakta alla kontexter som kan vara relevanta för familjevåldet. Detta skapar en större förståelse vad gäller familjevåld, exempel på dessa kontexter är bland annat:
● könsskillnader ● maktförhållande ● kultur och socialisation ● sociala omständigheter ● psykopatologin
● familjedynamik
● fysisk sjukdom och så vidare (Lawick 2013)
2.2.3 Barns traumatiska band till förövaren och andra närstående
10 mammor och barn (Eriksson m fl. 2015). Barn som bevittnar våld i hemmet berättar om många olika erfarenheter, problembilder och livssituationer. Det har visat att många barn menar att de inte kan förstå våldet. Barn har svårt att avgöra våldsamma situationer eller situationer som leder till våld. Därför lever dessa barn under konstant rädsla. Många barn som bevittnar våld känner skuld, skam och ansvar eftersom de inte kan förstå anledningen till våldet. Det ska tilläggas att alla barn inte upplever våldet på samma sätt eftersom det finns skillnader på deras erfarenheter (Eriksson m.fl. 2015; Johansson m.fl. 2019).
Barn som bevittnar våld har ett traumatiskt band till förövaren. Vilket innebär att barnet har emotionella band till förövaren som kan vara bland annat rädsla, hat, kärlek, hat, skuld, hopp och medlidande. Det sammansatta bandet binder samman barnet och förövaren (Eriksson m.fl. 2015).
För barnet innebär det att den vill förstå och är emotionellt beroende, nedanför finns två exempel på hur barnets emotionella band fungerar:
Exempel 1:
Pappan är våldsam mot mamman, men barnet älskar både föräldrarna och börjar t.ex. skuldsatta sig själv genom att tro att det är hen som är orsaken till bråket (Eriksson m.fl. 2015).
Exempel 2:
Pappan är våldsam mot mamman, barnet känner hat till pappan och skäms att hen inte kan hjälpa sin mamma, eftersom barnet är rädd för honom. Samtidig kan barnet ha hoppet kvar att våldet kommer att upphöra någon dag (Eriksson m.fl. 2015; Janson 2010).
Utifrån de ovanstående exempel kan man se att barnet kan ha en kombination av olika emotionella band när den upplever våld (Eriksson m.fl. 2015).
2.2.4 Det emotionella bandet mellan offer och förövare
Kvinnor som utsatts för våld i nära relationer har olika starka emotionella band till sin förövare och väljer därför att stanna kvar (Enander & Holmberg 2011).
Exempel på emotionella band (traumatiska band) kan enligt Enander och Holmberg (2011) vara: ● Kärlek ● Medlidande ● Rädsla ● Skuld ● Skam ● Förståelse ● Beroende ● Internalisering
11 relation att fungera både när de är tillsammans och när de är separerade (Eriksson m.fl.2015; Johansson m.fl. 2019; Enander & Holmberg 2011)
Skuld och skam är vanligt förekommande hos våldsutsatta kvinnor vilket hindrar dem från att söka hjälp och stöd för sin utsatthet (Enander & Holmberg 2011).
Skuldkänslor ökar när den våldsutsatta kvinnan ser att andra i familjen drabbas av våldet t.ex. barn, närstående eller djur. Kvinnan kan känna skuld inför både att lämna och stanna kvar hos sin våldsutövare, samt känner att det är hon som är orsaken till våldet och därmed ökar
hennes skuldkänslor. Hon känner skuld och skam inför att hennes barn bevittnar våld och känner sig misslyckad i hennes föräldraroll (Enander & Holmberg 2011).
Skamkänslor handlar om rädslan av att bli dömd och bli stigmatiserad. Kvinnan börjar med självanklagelser såsom att hon inte är värd någonting, ingen tar henne på allvar och rädslan av vilken reaktioner som uppkommer hos professionella. Många kvinnor är rädda och oroliga om vad som kommer att hända med deras barn. Det finns en rädsla av att deras barn kommer tas ifrån dem, att de blir utvisade ifall de berättar om våldet eller om hemligheten om våldet kommer fram (Enander & Holmberg 2011).
2.3 Våld i hemmet normaliseras till en del av familjens vardag
Det kan ibland vara svårt att genomskåda om det finns våld inom familjer och om barnen blir utsatta av att uppleva det som sker. Janson (2010) nämner ett flertal orsaker till detta. Att våld i hemmet uppfattas ur ett kvinnor- och vuxenperspektiv. Barnperspektivet hamnar därmed i skymundan. De inblandade vuxna kan sakna insikten av hur barn blir påverkad av våldet som sker mellan de vuxna eller tränger bort att de hör och ser det. Vidare menar författaren på att det finns en rädsla att barnen ska bli omhändertagna om våld i hemmet avslöjas (Janson 2010).
Enander & Holmberg (2011) menar att normaliseringsprocess ger en förklaring till varför kvinnor väljer att stanna kvar i en våldsam relation. Utifrån normaliseringsprocessen ser man hur våldet stegvis normaliseras av båda parterna samt att gränserna mellan beteende som är acceptabelt och oacceptabelt suddas ut stegvis.
Under normaliseringsprocessen använder mannen sig av olika kontrollmekanismer. Det finns tre olika typer av kontrollmekanismer som används av mannen enligt Enander & Holmberg (2011):
1. Kontrollerad gränsmarkering innebär att mannen använder olika former av våld för att sätta gränser och kontrollera kvinnan (Enander & Holmberg 2011).
2. Isolering kan ske psykisk och fysisk, det innebär att mannen använder strategier för att hindra kvinnan att ha sociala kontakter. Isolering förstärker mannens makt och kvinnan verklighetsbild, eftersom det finns ingen annan som kan ge sin motbild av situationen som mannen utsätter kvinnan för (Enander & Holmberg 2011).
3. Växling mellan våld och värme leder oftast till att kvinnan blir emotionellt beroende av mannen eftersom mannen växlar mellan att vara kärleksfullt och att vara våldsam. Kvinnan är fast i en gisslan- och tortyrsituation. Dessa kvinnor håller oftast fast vid dem goda minnen hon har med den våldsamma mannen och tror att dem bra stunderna är normaltillståndet (Enander & Holmberg 2011).
12 Mannen vill förstärka sin manlighet och använder olika typer av kontrollmekanismer för att ha makt och kontroll över kvinnan. Medan kvinnans försöker oftast att anpassa sig efter förövarens krav för att undvika våldet. Blir kvinnan utsatt för en kombination av de ovanstående kontrollmekanismer försvinner hennes livsutrymme samt hennes självbild försämras och hon internaliserar våldet. Hon ser mannen som den viktigaste referenspunkt och går med på hans förklaringar, som oftast leder till att kvinnan tar på sig skulden (Eriksson m.fl. 2015; Enander & Holmberg 2011).
Hon anpassar sig för att undvika våldet till exempel genom att välja bort aktiviteter och sociala kontakter, uppfylla mannens krav och önskningar. I denna processen tar hon över mannens värderingar av henne och anpassningen blir en form av strategi för kvinnan att undvika bli utsatt för våld i nära relationer (Enander & Holmberg 2011).
Det är vanligt att även barn vänjer sig vid våld under normaliseringsprocessen eftersom det blir en del av familjens vardag (Eriksson m.fl. 2015).
Ett annat stort problem som kvinnor utsätts för är separationsvåld, som innebar att våldet ökar för kvinnor i samband med separationen från den våldsamma mannen. Därför behöver dessa kvinnor även stöd och hjälp efter en separation. Barnet upplever våldet även efter föräldrarnas separation, därför behöver barnet stöd och hjälp även efter föräldrarnas
separation. Varje år blir ett antal kvinnor mördade av sina män just i samband med eller efter en separation. Det är därför av stor vikt att dessa kvinnor får hjälp i både
separationsprocessen och efter separationen (Ekbrand 2006 se Enander & Holmberg 2011). 2.3.1 Brist i föräldraroll
Barn blir avvisad eller bortstött av föräldrar som är upptagen i bråk med varandra. Vilket i sin tur leder till att barn kan utveckla en otrygg anknytning. Föräldrar som är inte närvarande kan leda till att barn saknar en trygg bas. Det är psykisk påfrestande för barn att se sin mamma bli utsatt för våld av pappa. Barn kan då känna sig maktlös, oro eller rädsla inför händelsen (Eriksson m.fl. 2015). Föräldrar brister i sin föräldraroll eftersom barnet växer upp under allvarliga omständigheter (Eriksson m.fl. 2015; Johansson m.fl.2019).
2.3.2 Varningstecken på att barnet upplever våld i hemmet
Som det tidigare nämndes anmäler barn sällan våld i hemmet. Barn är rädda för konsekvenserna av deras handling och att bli straffad ifall de väljer att anmäla våldet.
Sorgligt nog har många av dessa barn upplevt våldet under en väldigt lång tid. De har därmed blivit vana vid våldet och tror samtidigt att det är normalt att leva under de omständigheter (Eriksson m.fl. 2015; Johansson m.fl. 2019).
Varningstecken hos barn som upplever våld i nära relationer är bland annat:
● Barnet har en avvikande beteende t.ex. hamnar i kriminalitet, beroende, ovilja av att samarbeta
● Icke åldersadekvat beteende t.ex. barnet uppträder för barnslig eller mer vuxet för sin ålder
● Dåligt självförtroende exempelvis barnet är väldig osäker på sig själv ● Sängvätande till exempel barnet kissar i sin säng
● Viktförändringar exempelvis går ner i vikt eller går upp i vikt
● Är känslomässigt instabil t.ex. är misstänksam, orolig, upplever en inre tomhet, har självskadebeteende, rädd för att bli övergiven, impulsiv
13 ● Snabba växlingar mellan känslor till exempel barnet kan gå från arg till glad väldigt
snabbt
● Svårt med nya känslomässiga relationer t.ex. kamratrelationer ● Lättskrämd t.ex. från rörelser, ljud och mörker
(Eriksson m.fl. 2015; Johansson m.fl. 2019)
Ovanstående varningstecken varierar från barn till barn eftersom våldet påverkar barn på olika sätt och att barn upplever våld på olika sätt. Dessa ovanstående beteende kan även förekomma hos barn som inte har bevittnat eller blivit utsatt för våld. Men dessa symptom är en stark indikator på att barnet kan vara utsatt för indirekt eller direkt misshandel dvs.
psykisk- eller fysisk misshandel (Eriksson m.fl. 2015; Johansson m.fl. 2019) 2.3.3 Riskfaktorer och skyddsfaktorer
Våld mot barn och mödrar är vanligare i familjer med dålig ekonomi och låg social position (Janson 2010). Det är viktigt att förstå vad som påverkar barns förmåga för att klara av svåra händelser. Det är viktigt att se i vilken grad barnet är utsatt och hur man kan stötta dem på olika sätt. Genom att kolla på riskfaktorer i omsorgs miljön som kan öka eller orsakar
problem går det att beskriva hur barnet påverkas av olika händelser. Det är av stor vikt att öka kunskapen och förståelsen om de olika riskfaktorer som finns i barnets omsorgsmiljö för att kunna erbjuda rätt stöd och hjälp till både barnet och familjen (Johansson m.fl. 2019). Exempel på olika riskfaktorer kan vara bland annat:
● Omsorgsgivaren lider av psykisk ohälsa ● Barnet bor i ett otryggt område
● Omsorgsgivaren missbrukar t.ex. narkotika, alkohol ● Barnet har en kronisk sjukdom eller funktionsvariation ● Familjen har det dåligt ställt ekonomiskt
● Barnet har varit med om flera traumatiska livshändelser ● Barnet har få vänner eller saknar socialt nätverk
(Johansson m.fl. 2019; Eriksson m.fl. 2015; Janson 2010).
Riskfaktorer kan liknas som magneter det vill säga att dem drar till sig andra risker. Ovanstående riskfaktorer ökar risk för våld i nära relationer (Johansson m.fl. 2019). Men man måste ha i åtanken att det finns familjer som har en dålig ekonomi och uppfostrar sina barn utan våld (Eriksson m.fl. 2015).
De finns även flera olika skyddsfaktorer som minskar våld i familjen och ökar barnets motståndskraft bland annat:
● Att barnet är fysiskt frisk ● Att barnet har hög intelligens
● Barnet har en trygg anknytning och har trygga vuxna omkring sig ● Familjen har det bra ställt ekonomiskt
● Barnet har ett lätt temperament t.ex. barnet är inte utåtagerande ● Barnet bor i ett tryggt område
(Johansson m.fl. 2019; Eriksson m.fl. 2015)
14 livet. Det är viktigt för barn i utsatta situationer att de vuxna som finns i barns liv försöker göra allt de kan för att bidra med skyddsfaktorer. Barn som bevittnar och utsatts för våld behöver extra mycket tålamod, omsorg och värme från vuxna i deras närhet. Detta är en skyddsfaktor som minskar risken för att barnet drar till sig andra negativa risker exempelvis i skolan eller i relationer till sina vänner (Johansson m.fl. 2019; Eriksson m.fl.2015). Det är även viktigt att barn har en trygg anknytning till den föräldern som inte utövar våld eftersom det är en viktig skyddsfaktor. I tonåren kan våldets negativa effekter mildras om barnet har bra kompisrelationer (Janson 2010).
2.3.4 Barnets överlevnadsstrategier
Barn använder sig av olika överlevnadsstrategier. Barn som upplever våld kan osynliggöras då tystnad är en förekommande strategi och reaktion. Genom tystnad kan risker för
konsekvenser minimeras. Men det kan även leda till att barnen isoleras och att beroendet av sina föräldrar ökas (Janson 2010; Johansson m.fl. 2019; Eriksson m.fl. 2015). Av
anledningen av våld i nära relationer är ett tabubelagt ämne i samhället händer det att
föräldrar förbjuder barnen att prata om våldet som sker i hemmet. Att inte få prata om våldet som sker kan leda till att trauma från händelserna osynliggöras. Det försvårar möjligheten för barnen att kunna förstå, tolka och bearbeta våldet (Janson 2010).
Barn som bevittnar våld använder sig av olika överlevnadsstrategier för att hantera rädsla och ångest. När deras strategier misslyckas kan det leda till en känsla av hjälplöshet. För att bli sedd och accepterad börjar söner ibland imitera förövarens beteende genom och identifierar sig med den dominerande. Flickor kan däremot börja identifiera sig till förövaren genom att stötta förövaren när denna person visar känslor som skuld, skam och ångest (Janson 2010; Johansson m.fl. 2019; Eriksson m.fl. 2015).
2.3.5 Problem i vuxna relationer
Det är vanligare att män som använder våld själv har vuxit upp i en våldsam miljö. När barn bevittnar pappas våld mot mamman finns det större risk för pojkar att bli våldsutövare i sina vuxenrelationer. När det gäller flickor så är risken större att de blir utsatt för våld även som vuxen. Anledningen till detta är inte att barn som bevittnar våld i nära relationer ser våldet som något bra. Dessa barn tycker att våldet är skrämmande och upprörande. Men de ser våldet som ett sätt att lösa problem och har uppfattat att våldet inte innebär slutet av relationer, särskilt bland pojkar som har blivit utsatt för våld eller har bevittnat våld. (Johansson m.fl. 2019; Eriksson m.fl. 2015).
2.4 Vad krävs från personer som möter barn som har bevittnat våld?
Det finns konsekvenser när barn upplever våld i hemmet. Under de senaste 20 åren har kunskapen om barn som har upplevt våld, bevittnat våld i nära relationer starkt ökat
15 Det är socialtjänstens ansvar enligt 5:11§ SoL (2001:453) att den våldsutsatta och dennes närstående (oftast barn) ska få stöd och hjälp från socialtjänsten. Socialtjänsten ska även särskilt beakta barn som bevittnar eller upplever våld i familjen samt erbjuda dem rätt stöd och hjälp vid behov. I de flesta fall krävs det vårdnadshavarens samtycke till insatser som rör barn. Men undantag kan göras enligt 6:13a § föräldrabalken (Eriksson m.fl. 2015).
Socialtjänsten kan bevilja insatser till barnet enlig följandet fyra punkter:
1. Insatser utifrån hälso- och sjukvårdslagen, HSL (2017:30), såsom psykologiska- och psykiatriska utredningar samt behandlingar.
2. Öppna behandlingar enligt socialtjänstlagen, SoL (2001:453), t.ex. barn- och ungdomshälsan.
3. En kontaktperson eller kontaktfamilj enligt socialtjänstlagen 3:6§ SoL. 4. Barnet kan få vissa insatser enligt lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade, LSS (1993:397). (Eriksson m.fl.2015).
Enligt den gällande lagstiftningen är det viktigt att barnet kommer till tals och är delaktig i en utredning. Samtidigt så finns det skrivningar som begränsar barnets inflytande bl.a.
vårdnadshavaren kan neka socialtjänsten samtycke (Eriksson m.fl. 2015).
Det är viktigt att förövaren inte är närvarande när man samtalar med våldsutsatta kvinnor eller barn. För annars är risken stor att de inte berättar om sin utsatthet. De behöver trygghet när frågorna om våld ställs (Enander & Holmberg 2011).
2.4.1 Att skapa upplevd trygghet för barn som har upplevt våld i hemmet
När man arbetar med barn som bevittnar våld är det viktigt att sätta på sig trauma glasögonen och ha förståelse för dessa barn. Samtidigt hela tiden försöka komma på olika sätt för att kunna erbjuda barnet trygghet. Det sägs olika barn har olika behov, vilket även innebär att trygghet för barn ser olika ut. För att skapa upplevd trygghet krävs fysisk-, känslomässigt-, social/relationell- och kulturell trygghet. Det ena påverkar det andra och ett exempel är när barnet bevittnar våld i hemmet skapar det rädsla/skräck hos barnet. Vilket oftast leder till att barnet isolerar sig och får svårigheter att lita på människor. Samtidigt så firar familjen inte högtider vilket gör att barnet känner sig utanför bland de andra barn. Detta är bara ett
exempel för att ge en förklaring till varför det är viktigt att skapa upplevd trygghet hos barnet. Då alla bitar ingår i detta och påverkar varandra (Eriksson m.fl. 2015; Johansson m.fl. 2019; Janson 2010)
3 TEORI
I detta avsnitt presenteras Bowlbys anknytningsteori som denna studie har som utgångspunkt för att analysera resultaten och besvara studiens frågeställningar.
3.1 Barns anknytning och behov
Anknytning (attachment) innebär att individer har starka känslomässiga band till dem
16 för att må bra samt bli en stabil och trygg vuxen. Men även för att kunna upprätthålla och bibehålla kärleksfulla relationer senare i livet. Barn behöver få sina primära behov
tillgodosedda för att må bra och kunna utvecklas rätt. En trygg anknytning innebär att det är av stor vikt att barn har trygga anknytningspersoner i sin närhet som de kan vända sig till för att uttrycka sina känslor och upplevelser. Barn behöver en trygg omsorgs miljö där
omsorgsgivare ger de närhet, trygghet, omvårdnad och skydd för att barnet ska utvecklas optimalt (Bowlby 2010; Broberg m.fl. 2012)
Bowlby menar att en trygg anknytning är en viktig byggsten för att barnet ska utvecklas mest gynnsamt eftersom det skapar förutsägbarhet och stabilitet för både barnet och föräldern (Bowlby 2010). När barnets förälder utövar våld i hemmet och barnet bevittnar det vågar barnet inte söka stöd och tröst hos sina föräldrar. Vilket kan vara kännetecknen för en otrygg anknytning (Sinisalo & Hällen 2018; Bowlby 2010; Broberg m.fl. 2012).
Det räcker inte enbart med omsorgsgivare fysiska närvaro, utan den psykiska närvaron från föräldern till barnet är viktigast. Omsorgsgivaren ska kunna ha förmåga att vara lyhörd för hur barnet uttrycker sina känslor och upplevelser samt besvara dem på ett tryggt sätt. Detta ligger till grund för en trygg anknytning. När barnets anknytningsperson psykisk otillgängligt kan detta leda till allvarliga konsekvenser (Wallroth 2010; Lundén 2010; Bowlby 2010; Broberg m.fl. 2012), nedanför finns ett exempel på detta:
Ett barn har upplevt att omsorgsgivaren har varit fysiskt närvarande men de har endast varit psykiskt närvarande under vissa perioder. Detta kan vara en förklaring till barnets
inlärnings- och relationssvårigheter senare i livet.
Att omsorgsgivaren är lyhörd och tålmodig är viktigt för att barnet ska kunna våga vända sig till sin omsorgsgivare när det uppstår skrämmande eller traumatiska situationer. När barn är rädd, ledsen eller orolig kan de inte vända sig till sina anknytningspersoner. När de väl söker tröst och stöd så är det vanligt att de blir bortstött och avvisad. Detta leder till en otrygg anknytning. När ett barn blir bortstött och avvisad gång på gång av sin omsorgsgivare lär barnet sig att det inte går att söka stöd eller närhet från vuxna. Av denna anledningen tar barn ansvar av att klara sig själv i traumatiska och skrämmande händelser. Det är bra att påpeka att det inte enbart är barnets föräldrar som kan vara anknytningspersoner till den. Utan de trygga vuxna som barnet kan vända sig till när de behöver skydd kan också ses som en
anknytningsperson (Bowlby 2010; Broberg m.fl. 2012; Wallroth 2010; Lundén 2010).
3.2 Bowlbys anknytningsteori
Med hjälp av evolutionsbiologin la Bowlby grunden för anknytningsteorin under 1950-talet och framåt. Bowlby gjorde en väldigt stor insats vad gäller utvecklingspsykologin och för att öka förståelsen för bandet mellan föräldrar och barn. Genom anknytningsteori undersökte han hur det känslomässiga bandet mellan barn och dess närmaste omsorgsgivare växte fram under barnets första levnadsår samt hur dessa band påverkar de senare i vuxenlivet (Bowlby 2010). Bowlby och hans team gjorde ett experiment mellan 1940 och 1950 där de studerade
separationen mellan vuxna och barn mellan 0–3 år. Detta skedde i samband med exempelvis sjukhus- eller barnhems vistelser. Bowlby och hans team kom fram till att vid separation mellan föräldrar och barn kunde det uppstå en sorgereaktion hos det lilla barnet.
17 Studien visade även ett återkommande mönster i barns reaktioner vid separation som delades upp i tre faser:
1. Protest: Barn börjar skrika och vill att föräldern kommer tillbaka.
2. Förtvivlan: Barn börjar känna sig förtvivlad och tänker att föräldern aldrig kommer tillbaka och är kanske borta för alltid.
3. Detachment: Barn börjar stänga av sig och förbereder sig i ett liv där föräldrar aldrig kommer tillbaka igen.
(Bowlby 2010; Broberg m.fl. 2012; Wallroth 2010)
Studien visade att det är väldigt viktigt med en trygg bas för barns utveckling. Det är en biologisk drift som barn har för att knyta an till sin omsorgsgivare. Närhet är lika viktigt för barnet som föda. Bowlby menar att barnets anknytningssystem är biologiskt medfött och syftet med detta är människor kan söka närhet till andra för att kunna överleva. När barnet behöver skydd och tröst så aktiveras anknytningssystemet automatisk. Därav börjar barnet locka till sig närhet och skydd genom att uttrycka känslor och uttryck. Till exempelvis genom att gråta, le och söka fysisk kontakt. När barn upplever fara och känner behov av skydd aktiverar deras utforskande system samtidigt så aktiveras omsorgsgivarens
omvårdnadssystem. Anknytningsrelationen är en förutsättning för barns överlevnad i en farlig värld. Bowlby menar att barn inte kan överleva utan en anknytningsperson (Wallroth 2010; Broberg m.fl. 2012; Bowlby 2010; Lundén 2010). Omsorgssvikt innebär att barn far illa eftersom föräldrarna brister i sin föräldraroll. Till exempel att föräldern sätter sina egna behov framför barnets behov. Omsorgssvikt innefattar dessutom att det finns en störning i föräldrars och barns relation (Lundén 2010).
3.3 Barns anknytningsmönster
Det går att dela upp anknytningsmönster enligt två principer: trygg eller otrygg anknytning. Barn med en trygg anknytning till sina föräldrar litar på sin omsorgsgivare eller den föräldrar som huvudsakligen tar hand om barnet. Eftersom barnet har upplevt att omsorgsgivaren är närvarande både fysiskt och psykiskt samt kommer finnas där när barnet behöver den som mest. Omsorgsgivaren har varit lyhörd och skapat tilltro hos barnet, utifrån detta kan barnet förutsäga hur omsorgsgivaren kommer att reagera i vissa situationer. Barnet har upplevt trygghet och därför vågar barnet söka stöd och tröst hos sina föräldrar i svåra situationer. Det ska tilläggas att även barn med en trygg anknytning upplever ängsla och rädsla eftersom det är mänskligt, däremot så innebär trygghet i detta sammanhang att barnet har tilltro i att det går att vända sig till sin omsorgsgivare ifall den behöver skydd och närhet. Ett barn med en trygg anknytning utvecklar sin förmåga att samspela med andra, detta i sin tur påverkar barnets vuxenrelationer positivt (Broberg m.fl. 2012; Bowlby 2010; Sinisalo & Hällen 2018; Ainsworth m.fl. 1978).
18 sina föräldrar. Det är tydligt att barn med en otrygg anknytning uppvisar aggression och får beteendeproblem senare i livet. De upplevs oftast som utåtagerande och kan hoppa, börja slå, skutta, söka uppmärksamhet samt har koncentrations- och inlärningssvårigheter (Broberg m.fl. 2012; Bowlby 2010; Sinisalo & Hällen 2018; Lundén 2010; Ainsworth 1978). 3.3.1 Olika typer av otrygg anknytning
En otrygg anknytning kan definieras i tre typer:
Otrygg ambivalent/ motsträvig anknytning: Barnet söker närhet trots att ingen fara hotar Barn med en otrygg ambivalent anknytning har upplevt att deras omsorgsgivare inte har varit tillgängliga när de har sökt närhet, tröst eller skydd. Barnet har fått en uppfattning att det inte går att lita på sin omsorgsgivare eftersom deras beteende inte har varit förutsebart för barnet och därför vet barnet inte hur omsorgsgivaren kommer att reagera vid barnets anknytning signaler. För barn med ambivalent anknytning är omvärlden en skrämmande plats. De kan därför vara osjälvständig och klängiga genom att kräva mycket uppmärksamhet. De lägger mycket energi och tid för att få närhet och trygghet från sin omsorgsgivare vilket leder till deras behov av utforskandet inte blir uppfyllda. Barnets beteende blir motsatsen av barn som har en trygg anknytning (Broberg m.fl. 2012; Bowlby 2010; Ainsworth m.fl. 1978).
Otrygg undvikande anknytning: Söker inte närhet trots att fara hotar
Barn med en otrygg undvikande anknytning har upplevt att omsorgsgivaren har avvisat, bortstött eller förlöjligat deras anknytning signaler. Även att deras omsorgsgivare inte riktigt är redo för att tillgodose barnets behov till exempel föräldern har varit självupptagen. Därför undviker dessa barn att uppvisa sina anknytningssignaler och lär sig att deaktivera sitt anknytningssystem. De visar att de inte är i behov av närhet och trygghet från vuxna eller får anpassa sig efter deras anknytningsperson för att få närhet. Detta leder till att barnet lägger fokusen på sitt utforskande. Av denna anledning får man intrycket att de är väldig
självständiga. Men det har visat sig att dessa barn uppvisar samma stressnivåer som barn vid skrämmande situationer. De kan också påvisa oro runt anknytningspersonen. Det som skiljer sig är att barn med en undvikande anknytning aldrig riktigt får sitt trygghetsbehov uppfylld. Under barndomen och i sitt vuxenliv har de hård kontroll över sina känslor eftersom de tror att relationer inte uppfyller deras behov eller önskningar (Broberg m.fl. 2012; Bowlby 2010; Kaiser 2018; Ainsworth 1978).
Desorienterad anknytning: Inget organiserat mönster
19 anknytningsmönster, då barnet kunde visa en kombination av dessa beteendemönster
(Broberg m.fl. 2012; Bowlby 2010; Kaiser 2018; Lundén 2010; Ainsworth 1978).
3.4 Trygghetscirkel
Nedanför i figur 1 ser man hur en trygghetscirkel fungerar. Kortfattat så ser man hur ett barn lämnar sin trygga bas och sedan återvänder sig till den säkra hamnen. Figuren visar vilken betydelse omsorgsgivare har i barnets trygghetssökande och utforskande. Barnet utforskar på egen hand samtidigt så har den möjligheten till att återvända sig till sin trygga bas. När barnet återvänder sig för att söka stöd och tröst så är det genom omsorgsgivaren som barnet sedan organiserar sina känslor och upplevelser (Broberg m.fl. 2012; Bowlby 2010).
Figur 1: Bilden visar trygghetscirkeln som illustreras omvårdnaden med de två utsträckta händerna. I övre
cirkeln kan man se att barnet lämnar sin trygga bas för att utforska. Barnet är medveten att det finns trygghet och stöd, när barnet märker att det finns en risk för att förlora kontakten med de öppna händer så återvänder barnet. Barnet återvänder till sin trygga bas, den säkra hamnen är tillgängligt för att erbjuda barnet trygghet, tröst och skydd, utifrån tryggheten och närheten från sin förälder kan barnet organisera sina känslor kring utflykt (Broberg m.fl. 2012:90).
3.5 Konsekvenser av en otrygg anknytning hos barn
20 Barn som uppvisar ett otryggt anknytningsmönster är oftast rädd att bli lämnad av sin
förälder. De barn som har en otrygg anknytning löper större risk till att uppleva eller bli utsatt för våld i vuxenlivet om man jämför de med de barn som har en trygg anknytning (Sinisalo & Hällen 2018; Bowlby 2010; Broberg m.fl. 2012).
Det är tydligt att våldet även påverkar barnets överlevnadsstrategier och barnets syn på världen. Till följd av våldet saknar dessa barn känslan av trygghet, de upplever oftast skuld- och skamkänslor genom att skylla allt på sig själv. Det finns skillnader på symptom när det gäller pojkar och flickor som upplever våld, till exempel flickor uppvisar mer
internaliserande (inåtvända) symptom såsom: självskadebeteende eller depression och pojkar uppvisar mer externaliserade (utåtriktade) symptom såsom aggressivitet (Sinisalo & Hällen 2018).
Sinisalo & Hällen menar att barn som bevittnar våld i föräldrarelationen löper en större risk för ohälsa och utvecklar svårigheter, det som påverkar risken är våldets allvarlighetsgrad. Våldet skapar både interna reaktioner såsom PTSD och depression samt externa reaktioner såsom beteendeproblematik och dålig impulskontroll hos barnet. Det finns både primära och sekundära konsekvenser hur våldet påverkar barnet. Exempel på direkta konsekvenser, det vill säga den primära, är att barnet får posttraumatisk stress (PTSD) direkt efter att ha blivit utsatt för våld. Sedan har man även indirekta konsekvenser, det vill säga sekundära,
exempelvis att barnet är tvungen att flytta till en annan stad och av denna anledning förlorar sitt sociala nätverk (Sinisalo & Hällen 2018).
Det går att identifiera skillnader i våldets konsekvenser hos förskolebarn och tonåringar. Bland annat att förskolebarn uppvisar en försämrad kognitiv förmåga och har
inlärningssvårigheter medan tonåringar oftast hamnar i psykisk ohälsa och utvecklar beteendeproblematik (Sinisalo & Hällen 2018).
När man arbetar med tonåringar som uppvisar symptom på psykisk ohälsa eller har beteendeproblematik är det av stor vikt att inte döma tonåringen utifrån sina nuvarande symptom. För annars kan man missa våldet som sker i barnets hem. Det är viktigt att skapa förståelse för barnets anknytningsmönster och beteendemönster. Barn som bevittnar våld i föräldrarelation får negativa konsekvenser som är både kortsiktiga och långsiktiga både i sin uppväxtfamilj och i sina vuxenrelationer (Sinisalo & Hällen 2018; Broberg m.fl. 2010; Bowlby 2010).
Det har visat sig att barn som bevittnar våld även utvecklar relationssvårigheter, till exempel i kamratrelationer. Eftersom de utvecklar någon form av otrygg anknytning till sin
omsorgsgivare under sin uppväxt har de svårt att uppvisa sina känslor eller upplevelser. Andra anledningar till att barnet utvecklar relationssvårigheter är för att barnet
beteendeproblematik såsom ett utåtagerande beteende, visar aggression, har svårt att släppa in någon i sitt liv, är tillbakadragen och tystlåten. Risken är större för dessa barn att även
uppleva våld i sina kärleksrelationer senare i livet (Sinisalo & Hällen 2018; Broberg m.fl. 2012; Bowlby 2010).
Sammanfattningsvis så kan man utifrån Bowlbys anknytningsteori förstå att det
21 större förståelse för barnet beteendeproblematik och emotionella svårigheter. Man får en bättre uppfattning mellan våld i hemmet och barnets framtida svårigheter. Det är viktigt att barns utforskande och trygghet stödjas av en förälder. Annars är risken stor att barnet kan utveckla någon form att otrygg anknytning som kan leda till allvarliga konsekvenser för barnet genom livet.
4 METOD
Under denna rubrik presenteras följande punkter: metodval, datainsamling, urvalsmetod: inklusions- och exklusionskriterier, analysmetod, metodologiska problem, etiska aspekter, reliabilitet och validitet och arbetsfördelning. Denna kvalitativa studie har sin grund på tidigare forskning och insamlade data.
4.1 Metodval
Det beslutades att den bästa metoden för denna studie var att använda kvalitativ metod. Att tillämpa den kvalitativa metoden för undersökningen ger fördelen till flexibiliteten att utforma undersökningen efter fynd av empiri. Självaste begreppet upplevelse är centralt i uppsatsens frågeställning och är svårt att mäta eller få en djupare förståelse av genom att använda kvantitativ metod. Med den kvalitativa ansatsen kan barn som bevittnar vålds upplevelse undersökas på ett djupare nivå (Eliasson 2018).
Metodvalet består av en kvalitativ studie där en systematisk litteraturstudie genomfördes och insamlade data analyserades. Texterna är systematisk för att kunna få svar på uppsatsens syfte och problemformulering (Fridberg 2017). Fridberg menar att kvalitativa studier förbättrar vår förståelse gentemot den andres perspektiv eftersom man samlar empirin genom bland annat intervjuer där forskarna träffar informanterna för att skapa en förståelse för deras perspektiv, värderingar och uppfattningar. Dessutom finns det utrymme för diskussion och att ställa följdfrågor. Till skillnad från kvantitativ metod undersöker inte kvalitativ metod utbredda förhållanden och ger ett generaliserande svar. Därmed kan resultaten som framkommer i principen enbart appliceras på de åtta olika vetenskapliga artiklar som analyserat i denna studie (Eliasson 2018; Fridberg 2017). I den tidigare data som författarna har använt sig har forskarna intervjuat både barn och föräldrar för att få en inblick i deras uppfattningar och erfarenheter. Frågeställningen handlar om barns upplevelse av att bevittna våld i hemmet vilket inte kan besvaras med kvantitativ metod och systematisk insamling av mätbara enheter. Nackdelen med att genomföra litteraturstudie är att uppsatsens är baserad på andra forskares uppfattning av intervjupersonerna. De kan ha misstolkat intervjupersonerna och denna uppsatsens författare kan i andra hand ha gjort misstolkningar av tidigare insamlad. Denna studie baseras därmed på tillit att de andra forskarna har genomfört deras studie på ett korrekt sätt.
4.2 Datainsamling
22 antal artiklar. Vidare skedde en omfattande läsning i abstract delen av artiklarna för att välja artiklar som passar in i uppsatsens syfte och problemformulering. Slutligen blev urvalet bestående av totalt åtta artiklar. Se tabell 1 för en sammanställning av urvalet. Andra delar av uppsatsen som inledning, kunskapsläge, teori och metodkapitlen består av material insamlad från offentliga rapporter och böcker inom området som hittades via sökning på internet. Tabell 1: Litteratursökning: Presentation av artiklar
Databas Sökord N n Datum Urval
1. Sociological abstracts
Children, domestic violence
3493 2 2021-04-24 1.Ainhoa, I., & Cater Åsa. 2018 2.Gregory m.fl. 2019. 2. Psycinfo Children as Witnesses to Homicidal Violence
2 1 2021-04-25 Sven Å Christianson, Azade Azad, Lina Leander & Heidi Selenius 2013
3. Pubmed Impact of intimate partner violence
66 1 2021-04-25 Kita, S., Tobe, H., Umeshita, K., Hayashi, M., & Kamibeppu, K. 2020 4. Sociological abstracts Child witness violence 290 1 2021-04-27 Dodaj, A. 2019 5. Sociological abstracts Consequences of childhood abuse
341 1 2021-05-01 Frederick, J., & Goddard, C. 2008
6. Swepub Barn upplever våld 8 1 2021-05-02 Överlien, C 2007 7. Sociological abstracts witness domestic violence 248 1 2021-05-05 Kimball, E 2016
Tabellnot: I tabellen presenteras databaserna och vilka sökord som använts. Kolumnen N avser antalet
sökträffar och kolumnen n avser antalet artiklar valda utifrån relevans för uppsatsen. Under urval presenteras de utvalda artiklarna.
4.3 Urvalsmetod: Inklusions- och exklusionskriterier
Författarna valde att använda sig av inklusionskriterier för att få fram insamlade data som har relevans /giltighet för denna studie, men även för att bibehålla arbetets kvalité. De
inklusionskriterier som har varit avgörande för urvalet i denna studie är bland annat
23 artiklarna skall vara peer-reviewed. Artiklarna begränsades till det svenska och engelska språket. Utifrån dessa inklusionskriterier förstärkas även validiteten i denna studie eftersom samtliga artiklarna får mer relevans (Fridberg 2017). Författarna ville få en allmän överblick över forskningsområdet och det visades att större delar av den insamlad data är relativt lik varandra. Denna uppsats innehåller inga intervjuer utförda av författarna av resurs och etiska skäl. Därav anledningen innehåller ett antal av de vetenskapliga artiklarna intervjuer så att man fortfarande får med barnens eget berättelser och upplevelser.
4.4 Analysmetod
Författarna har läst igenom de utvalda artiklarna med noggrannhet och granskat dess innehåll. Artiklarna har lästs utifrån sin helhet och det gjordes en kartläggning på artiklarnas resultat. Författarna kunde hitta gemensamma drag i innehållen i ett antal artiklar. Utifrån det
skapades tre huvudtema i uppsatsen. De tre huvudteman är barns upplevelse av våldet, skydd och riskfaktorer samt konsekvenser. Dessa är utgångspunkten för analys med hjälp av vald teori. Av resultaten gick det att identifiera att barn blir negativ påverkat när de upplever våld i hemmet och till följd av våldets konsekvenser kan barnet få bland annat psykisk ohälsa och beteendeproblematik. Men flera studier påvisar emellertid att stöd från omgivningen kan minska effekterna av våldet. Dessutom är barnens egenskaper också avgörande för hur de blir påverkad. Egenskaperna kan vara barnens ålder eller tolkning av våldet.
4.5 Metodologiska problem
Författarna har försökt att vara självreflexiva i sitt förhållande till studien för att ens förförståelse ska påverka studieresultatet minimalt. I Aspers bok förklaras begreppet förförståelse som något alla forskare har. Det innebär att människor har antagande om det som ska studeras, till exempel miljön eller intervjupersoner. Ens förförståelse ligger bakom och bidrar till exempelvis till frågeställningens formulering (Asper 2011).
Det som lockade en av författarna till ämnet var att hon hade hört talas om att barn som bevittnar våld får större konsekvenser än de som blir utsatta för våld, men nu vet man att det går hand i hand eftersom det ena påverkar det andra. Författarna tyckte att när det sker våld i hemmet så hamnar barnet oftast i skymundan eftersom fokus ligger på mamman och pappan. Av den anledningen började diskussioner och olika erfarenheter komma upp hos dem.
I början av uppsatsskrivandet fanns det förväntningar på att resultatet skulle kunna ge en ökad förståelse för hur man kan hjälpa utsatta barn. Men i efterhand insågs att ämnet var mycket mer komplex än vad man trodde utan några enkla lösningar. Barns relation till sina föräldrar är betydelsefull och man behöver förstå deras relation till sina föräldrar vilket blev en stor riktning i arbetet.
24 författarna känna igen. Författarna var väl medveten att detta ämnet kommer att väcka en del känslor hos dem, men tyckte att det behövdes belysas mer. Både författarna har haft personer i sitt sociala nätverk som har bevittnat och upplevt olika former av våld i nära relationer eller våld mellan föräldrar. Därmed kan det också ha påverkat arbetets inriktning att också belysa anhörigas betydelse i barnens liv.
4.6 Etiska aspekter
Val av metod att samla in empiriskt material genomfördes med omsorg. På grund av rådande pandemi ansågs det vara oetisk samt riskfylld att genomföra intervjuer. Det bedöms även vara riskfylld att genomföra intervjuer via nätet när man inte är i en fysisk rum då ämnet är
känsligt. Därav ovanstående anledningar var insamling av empiriskt material via
litteraturstudie mest lämplig. Genom att vara transparent med studiens genomförande och vilka källor som använts medför det både en etisk aspekt och ökad tillförlitlighet på
uppsatsens innehåll. Denna uppsatsen har inte genomförts av författarnas eget vinstintresse och står fri från yttre påverkan. Studien har genomförts med noggrannhet för att resultatet ska innehålla hög kvalité. En forskares tillvägagångssätt påverkar resultatet av studien och hur samhällsnyttig studien blir. Emellertid finns etiska aspekter som ska tas hänsyn till vid genomförande av forskning (Vetenskapsrådet u.å.; Vetenskapsrådet 2017).
Ämnet barn som bevittnar och upplever våld i hemmet är mycket känslig för alla inblandade. Som forskare bör man genomföra sin forskning på ett ansvarsfullt sätt då man har ansvar för människorna som berörs av studien. Begreppet individskyddskravet innebär att individer inte får tas skada av studien varken kort- eller långsiktig. Detta innebär att denna uppsats
exempelvis inte bestod av egna intervjuer med barn. Det är en moralisk fråga då
undersökningen är av en privat och känslig karaktär. Tidsramen och omfattningen av denna uppsats tillåter oss inte ha möjlighet att genomföra en intervju i en fysisk miljö. För att genomföra intervjuer med barn skulle det krävas en etikprövning. Samtidigt behövs studier för att kunna öka kunskap som kan leda till utveckling. Som att bidra med kunskap som kan öka människors välbefinnande. Både individskyddskravet och forskningskravet har övervägts i denna studien. Att producera innehåll med kunskap om barn som upplever våld i hemmet är angeläget för att kunna bidra till ökad hälsa hos de. Detta görs genom att undersöka redan befintliga vetenskapliga studier för att få en helhetsbild (Vetenskapsrådet u.å.).
Individskyddskravet innefattar bland annat samtyckeskravet som innebär att studiedeltagarna har rätten att i varje fall frivilligt medverka i undersökningen. Förutom rätt att delta frivilligt har de likaså rätt att sätta sina egna villkor för deltagandet samt rätt att avbryta deltagandet utan konsekvenser. För barn skulle det innebära att samtycke även krävs från vårdnadshavare. Vid val av artiklar var det viktigt att välja de studier som genomförts med deltagarnas
samtycke. Detta kan man undersöka genom att läsa igenom metoddelen i artiklarna för att bilda en uppfattning om studier har genomförts enligt forskningsetiska principer
(Vetenskapsrådet u.å.).
4.7 Reliabilitet, validitet och trovärdighet
25 för att öka reliabiliteten. De utvalda artiklarna har bidragit till studiens grundläggande
resultat. Men samtidigt bidragit med olika aspekter kring upplevelsen av våld har lett till att resultatdelen har fått en bredare aspekt kring barnens upplevelser. Vilket kan ge en ökad trovärdigheten och pålitlighet (Eliasson 2018).
Trovärdighet är även viktig för kvalitativa studier och utgår utifrån begreppen transparens, triangulering, återkoppling till fältet och generaliserbarhet. Med transparens avslöjas studiens genomförande och kan därmed kritisera och diskuteras. Därmed har studiens genomförande presenterats i tidigare underrubriker för studiens metoddel. Triangulering handlar om att använda olika metoder, data och teoretiska perspektiv för att få en bredare och kanske ibland motsägelsefulla aspekter i resultatdelen. Denna studie har brister i form av att analysen endast utgick från en teori (anknytningsteorin). Men för resultatdelen har olika personers perspektiv om barn som upplever våld i nära relationer inhämtats inklusive barnens egna. Återkoppling till fältet handlar just om att återkoppla till de intervjuade personerna för att få deras
synpunkter om studiens resultat. Detta för att forskaren ska ha tolkat svaren rätt men det kan också leda till ny information till studien. I denna studie var återkoppling inte möjlig då egna intervjuer inte genomfördes och de intervjuade personerna i urval materialet var anonyma personer. Generaliserbarhet handlar om att kunna applicera resultaten på andra personer samt i olika miljöer och tider (Ahrne & Svensson 2015).
4.8 Arbetsfördelning
Under arbetets gång har ett flitigt samarbete varit centralt för författarna. Författarna har tillsammans diskuterat fram till val av ämne att skriva om som båda fann intressant. Därför har det varit naturligt för oss att båda har satt sig in i arbetet. Vi har växlat mellan att arbeta ihop och separat under uppsatsskrivandet. Separat då litteratursökningen genomfördes från två enskilda håll och att vi har ansvarat för att skriva olika kapitel. Därefter har vi gått igenom hela arbetet och bearbetat varje enskilt stycke tillsammans. Vi har framförallt arbetat ihop då vi diskuterade mycket tillsammans vad uppsatsens olika delar ska innehålla. Samarbetet har skett framförallt via möten online och chatt. Men också via fysiska möten när möjligheten fanns. Författarna har haft olika arbetssätt och därför kompletterade de varandra på ett bra sätt. De har även under hela studiens gång varit nöjda med varandras arbetsinsatser.
5 RESULTAT OCH ANALYS
I detta avsnitt presenteras resultat och analys med hjälp av anknytningsteorin. Av resultaten går det att identifiera att en bra anknytning mellan modern och barnet är nödvändig för att barnet ska må bra och bli en stabil vuxen. På grund av våld i hemmet kan barn utveckla någon form av otrygg anknytning. Det kan sedan leda till att barnet inte vågar söka tröst och stöd hos sin anknytningsperson eller andra vuxna i sin närhet (Bowlby 2010; Broberg m.fl. 2012).
5.1 Upplevelse av våld
5.1.1 Barn som bevittnar, upplever och exponerar våld
26 som utsätts för våldet. Tidigt 1980-talet började man belysa ämnet barn som bevittnar våld för att undersöka barnens hälsa. Mellan 1980 och 2010 har dock barnens situation endast berörts i begränsad utsträckning. Senare åren har man lagt mer fokus på barn som bevittnar våld (Överlien 2007; Dodaj 2019).
Definitionen av barn som bevittnar våld är inte entydig och kan tolkas och uppfattas på olika sätt beroende på individer. Definitionen kan tolkas som att barn ser och hör våldet mellan deras föräldrar eller vårdnadshavare. Termen uppleva våld kan också används och innefattar att till exempel barn hör när det kastas, hotas, skrikas och slåss i familjen. Det innefattar att barn med alla sina sinnen upplever våldet och höjer barnets status som subjekt (Gregory m.fl. 2020; Överlien 2007). Detta utsätter barnet för skräck och rädsla som är en form av psykisk misshandel (Överlien 2007; Dodaj 2019). Det är svårt att ge en tydlig definition när det gäller barn som bevittnar våld men det finns en sammankoppling mellan det direkta och indirekta misshandel. Exempelvis kan barn bli indirekt påverkad av den direkta misshandeln som sker i hemmet (Ainhoa & Cater 2018; Dodaj 2019).
Föräldrar menar på att de försöker hindra deras barn från att bevittna våld i hemmet. Trots det visar det sig att cirka 85–90 % av barnen upplever våld i hem där våld i nära relationer
förekommer. En del av dessa barn blir dessutom själv offer för våldet (Ainhoa & Cater 2018; Dodaj 2019; Överlien 2007). Begreppet exponera gör barn mer inkluderande i våldet i jämförelse med att bevittna. Med begreppet exponera menar man att barn är medveten om våldet och blir exponerad av dess konsekvenser också. Exempelvis att få höra detaljer om en anhörig som blivit utsatt för våld eller se hur personen har blivit påverkad av våldet (Överlien 2007).
Dodajs studie presenterar att mellan 59 % och 80 % av barn någon gång har bevittnat våld i hemmet vilket är uppseendeväckande då resultaten i polisregistret och inom vårdens
dokumentation visar att 9% till 20% av barn någon gång har bevittnat våld i hemmet. Enligt Överlien är det mellan 10% och 33% av alla barn som har upplevt våld beroende på vilka studier man kollar på. De olika resultaten kan förklaras med hur begreppen tolkas som tidigare nämnd. Det kan också förklaras med att begreppet bevittna våld även används när våld förekommer mellan föräldrar och syskon menar Dodaj (Dodaj 2019; Överlien 2007). Dessa barn lever i en livsmiljö där det uppstår våld som de själva inte kan välja bort eller välja att inte bli påverkad av (Överlien 2007).
Av ovanstående artiklar framkommer att många barn utsätts för att uppleva våld i nära relationer mellan sina vårdgivare. Fenomenet ökar risken för barn själva att bli utsatta för våld i olika former. Våldet anses vara en form av psykisk misshandel när barn hör när det kastas, hotas, skrikas och slåss i familjen framkommer det både i Dodajs och Överliens artiklar. Eftersom att det kan utsätta barn för skräck och rädsla. Att barn i hemmet utsätts i deras närmiljö som väcker fram skräck och rädsla kan enligt Bowlbys anknytningsteori tolkas som att dessa barn lever i en otrygg miljö. Personen som skapar denna otrygga miljö för barnets finns i dess närhet. Eftersom förövaren finns i barns nära omgivning. Bowlbys anknytningsteori är baserad på barns relation till sina vårdgivare, det vill säga det
