Kungl. Vetenskapsakademien har till uppgift att främja vetenskaperna och stärka deras inflytande i samhället.

Kungl. Vetenskapsakademien har till uppgift att främja vetenskaperna och stärka deras inflytande i samhället.

The Royal Swedish Academ y of Sciences has as its aim to promote the sciences and strengthen their influence in society.

Stockholm 20 maj 20 20 Dnr: KVA/ 20 20 / 92/ 76

Göran K. H ansson/ em Ständig sek r eterare Telefon: 0 70 -673 94 97 E-post: elin.m ellqvist@kva.se

Miljödepartem entet Klim atenh eten

m.remissvar@reger ingskan sliet.se em i.hijino@reger ingskansliet.se

Y t t r a n d e o m b e t ä n k a n d e t V ä g e n t i l l e n k li m a t p o s i t i v f r a m t i d ( S O U 2 0 2 0 :4 , D n r . M 2 0 2 0 / 0 0 16 6 / K l )

Kun gl. Veten skapsakadem ien (KVA) önskar läm na följan de yttrande beträffan de betän kan det Vägen till en klim atposit iv fram tid av Klim atpolitiska vägvalsutredn in gen (SOU 20 20 :4).

Sa m m a n fa t t n in g

• KVA välkomn ar den Klimatpolitiska Vägvalsutredn ingen (SOU 20 20 :4) och plan ern a om en sven sk strategi för nettonegativa utsläpp av växthusgaser. De flesta scen arier av Th e

In ter govern m ental Pan el on Clim ate Chan ge (IPCC) för att klara Parisavtalet förutsätter m ycket stora n egativa u tsläpp. Realism en i detta kan starkt ifrågasättas, m en åtgär der för att testa och utveckla olika tänkbara altern ativ m åste självfallet vidtas i FN:s

m edlemsländer . Arbetet bör kom m a igån g sn arast och den strategi som väljs bör ta fasta på lösnin gar som kan gen erera nettoupptag av växthusgaser i närtid. Tidsaspekten är central – och kan inte nog betonas – eftersom utsläppen av växthusgaser , främst koldioxid,

ackum uleras i atm osfären .

• KVA stödjer utredn ingens övergripan de förslag om ”att särskilda m ål för kompletteran de åtgärder bör fastställas och beslutas”, ”att kon tr ollstationer för kom pletterande åtgärder bör gen om föras” och ”att en helt äckande och tran sparen t r edovisn ing av kom pletteran de åtgärder bör utvecklas”.

• KVA stöder förslaget om att Sverige på EU-n ivå bör ver ka för att främ ja ”ett separat tekn ikn eutralt styrmedel för att stim ulera utvecklin gen av negativa utsläpp m ed EU- gemensam finan siering”. Vikten av ”tekn ikn eutralitet” kan inte nog un derstrykas.

• KVA stödjer förslaget att in rätta ett nation ellt cen trum för n egativa utsläpp. Detta cen ter bör

dock in te begrän sas till bio-CCS (avskiljning, tran sport och lagrin g av koldioxid av biogent

ursprun g) utan om fatta an dra typer av kom pletterand e åtgärder som syftar till att reducera

halten av växthusgaser i atm osfären . En huvudu ppgift för ett sådant centrum skulle vara att

växthu sgaser av alla tän kbara åtgärder som påverkar utsläpp och u pptag av växthusgaser, från tekniklösn in gar till för ändrin gar av konsum tion sm ön ster, social n orm er, styrmedel och lagstiftn in g. Ett sådan t verktyg skulle kun na bidra m ed viktig kun skap i sam ban d m ed beslut om åtgärder för att n å klim atmålen .

• KVA stöder ren t allm änt förslaget om en satsn in g på bio-CCS m en konstaterar att medan utredn ingen lägger stor vikt vid detta så ges in te samm a prior itet i närtid till åtgär der för att öka kolin lagrin gen i skog och jordbruksmark. Nettoin lagrin gen i skog och åker mar k

motsvarar årligen idag i storleksordn in gen 8 0 % av Sveriges fysiska utsläpp. Det borde därför fin nas goda m öjligheter att öka denn a an del. Men genom att ge prior itet till bio-CCS blir dess an del helt dom inerande – och i prin cip oersättligt – när det gäller strategin för negativa utsläpp. Detta är problematiskt givet de osäkerheter som fin ns krin g en storskalig tilläm pn in g av denn a tekn ik, och i ljuset av utredn in gen s egna kon stateran de om att

”spridn in g av riskerna bör vara en ledstjär na”. Utredningen s bedöm nin g att uppn å en lagrin g via bio-CCS på 1,8 m iljon er ton koldioxid redan till 20 30 m åste bedöm as som optim istisk och kräva m ycket stora och om edelbara insatser.

• KVA ifrågasätter utrednin gens avvisande av alt ernativet att föra in bio-CCS under EU:s utsläppshandel. KVA förordar istället en sådan förän drin g av EU:s utsläppshandelssystem, (ETS) att bio-CCS kan generera utsläppsrätter. Pr isnivån in om ETS är dock sådan att den ej räcker för att få igån g tillräckliga in vesterin gar . Utredn ingens förslag om ett riktat stöd till bio-CCS i Sver ige m ed s.k. omvänt auktion sförfaran de fram står därför som ett klokt kom plement.

• KVA vill särskilt rikta blicken m ot s.k. nature-based solutions som båd e avskiljer och lagrar koldioxid samtidigt som den biologiska m ån gfalden stärks. Detta dels i ljuset av ett flertal vetenskapliga studier som framhäver r isken m ed att de tropiska skogarna, främ st Amazon as men även de afrikanska, i samban d m ed avskognin g och klim atförändr ingar bör jar skifta från kolsän kor till kolkällor, dels för att stärka ekosystem s förmåga att leva m ed förändrade förutsättn ingar, d vs. deras resiliens. För detta behövs biologisk m ångfald som upprätthåller centrala ekosystemfun ktion er och som kan svara olika på sam m a störnin g utan att

fun ktion er går förlorade, s.k. respon sdiversit et.

• KVA är starkt kritisk till att utredn ingen avstår från att lägga förslag till åtgärder för att

stärka in lagrin gen av kol i skogsmarken . Frågan överlä mn as istället till Skogsutrednin gen

20 19 (M 20 19:0 2), vars dir ektiv dock in te prim ärt fokuserar på dessa aspekter. Förklarin gen

till utrednin gen s försiktiga hållnin g synes vara frågan s relativa kom plexitet. Mot bakgrun d

av de uppen bart stora potentialer som föreligger vad gäller in bin dn ing i skogsmark vill KVA

fram hålla behovet av en skyn dsam an alys av avvägnin gen m ellan uttagen av råvara ur

skogen, möjlighetern a till substit ution – dvs. att ersätta fossila råvaror och produ kter m ed

råvara och produkter från skogen – sam t utvecklingen av kollagret i skogen över tid. En sådan studie behövs som u nd erlag för beslut om åtgär der för ökad inlagr ing i skogsm arken .

• KVA n oterar att de förslag som utrednin gen väcker på jordbrukets område är relativt om fattan de. Dock sakn as ett m era samlat grepp i försla gsform vad avser m öjligheterna att bygga kol i mar ken via en u tvecklin g mot odlin gsm etoder med m in im erad jordbearbetn in g och stän digt bevuxen m ark.

• KVA konstaterar att utredn ingen i olika avsn itt behandlar den biologiska mångfalden och hur den skulle påver kas av olika m öjliga åtgärder att bin da kol i jordbru kslandskapet.

Avvägnin gen m ellan kolin lagrin g och biologisk m ån gfald fram hålls av utredn in gen som mycket viktig, men frågan behan dlas bit vis in kon sekvent och ett sam lat grepp saknas. Så för ordas t.ex. beskognin g av jordbruksmark ”som kan kom m a att tas ur bruk fram över”.

Det ta syn es stå i strid m ed etablerad kun skap där igen växn in g och igen plan terin g, förutom avver kn ing, är de faktorer ”som har störst negativ påverkan på rödlistade arter i Sverige.”

• KVA n oterar att utredn in gen lyfter fram d et br istan de kun skapsläget inom en rad om råden.

Vissa försla g görs om forsknin gsin satser men förslagen borde, en ligt KVA, fått en bredare inriktn in g till stöd för grun dläggande forskn ing röran de ökad system förståelse av

klimatsystem et, där kolets kretslopp är en huvudfråga, in te m in st dess samspel m ed den levan de biosfär en och vår skötsel av den na in klusive skogar och jord bruksm ark. KVA vill även stödja förslag om ytterligare forskn ing och utvecklin gsarbete kr ing CCS-tekn iken . Den ultim ata kolsän kan i ett berggrun dsförvar är in te koldioxid som gas utan koldioxid i fast form, dvs. karbonat. Det är logiskt att m an söker utveckla tekn ik för karbonatisering av koldioxiden som en länk i avskiljn in gsprocessen i stället för att ensidigt satsa på tran sport av avskild gas som sedan pumpas n er i ett ber gförvar vars fram tida integrit et in te kan garanteras.

• KVA stöder förslaget om ökade FoU-insatser in om två viktiga om råden, ”återvätn ingen s effekter på em ission en av växthusgaser” samt ”klim atinducerade skador på skog”. KVA invänder dock m ot förslaget att Skogsstyrelsen tilldela s rollen av forskningsråd . Detta bör vara en uppgift för etablerade forskn ingsråd såsom For mas och Veten skapsrådet. KVA stöder också förslaget om ökad forsknin g krin g potentialen för lagrin g av kold ioxid i Sverige, men det behöver skapas klarhet om vem som ska an svara för forskn in gen och hur den ska fin ansieras.

• KVA stöder utrednin gen s bedöm nin g att biokol är en tekn ik som kan bidra till att betydan de

negativa utsläpp uppn ås till 20 45. Vår bedöm nin g är d ock att för att m öta poten tialen

stöder även försla get att utreda stödåtgär der inom land sbygdsprogram met, m en vill un derstryka att stöd in te bör begrän sas till detta då jordbruksmark bara är ett av m ånga an vändnin gsom råden . An dra viktiga användn in gsomr åden är exempelvis som kolsän ka i ur bana jordar och avfallshanterin g samt som en integr erad del i form av pyrolys i

bioen ergisystem , särskilt värmesystem .

• KVA stöder förslaget om återvätnin g av torvmar ker. Ambitionsn ivån om en årlig reduktion av koldioxidutsläppen m ed 0 ,5 m iljon er ton till 20 30 och 0 ,9 miljon er ton till 20 45 är dock alldeles för låg. Poten tialen ligger i storleksordn in gen 10 miljon er ton och KVA förordar en kr aftigt ökad åter vätn in g, inte min st beträffande de bördigaste m arkerna där utsläppen är som störst.

S p e cifik a s yn p u n k t e r Allm än t

Möjligheter finn s fortfaran de att n å Parisavtalets klim atmål. Men d e utsläppsmin skningar som måste ske är betydande. Mänskligheten står in för en en orm utm an ing när vi på bara några decenn ier behöver fasa ut användn in gen av fossila brän slen och m inska utsläppen av växthusgaser till nära n oll. Samtidigt kan vi kon statera att klim atförän drin gen är bara en av flera allvarliga utman in gar som våra sam hällen står in för. Den sn abba utarm ningen av vitala ekosystem och biologisk m ångfald bedöms vara ett poten tiellt lika allvarligt hot och

kopplin garna till klimatförändrin gen är tydliga. Ordför anden i The In tergovern m en tal Science- Policy Platform on Biodiversit y an d Ecosystem Services (IPBES) och tid igare ordföranden i IPCC, Bob Watson , uttryckte n yligen att ”Vi kan in te lösa h oten om ett förän drat klimat och för lustern a av biologisk mångfald isolerade från varan dra. Antin gen löser vi båda eller löser vi ingen”.

I sitt förslag att EU ska bli klim atn eutralt till 20 50 kon staterar EU-komm ission en att ett av de viktigaste redskapen för att lyckas med detta är att utveckla och stärka så kallade kolsänkor i landskapet:

”Kolsän kor är lika viktiga som m in skade utslä pp. Att bibehålla och förstär ka den naturliga kolsän ka som utgörs av skogar, mark och jordbruksom råden och kustnära våtm ar ker är avgörande för att strategin ska bli fram gån gsrik.”

De allra flesta klim atscen arier i IPCC:s senaste rapporter förutsätter om fattan de n egativa

utsläpp för att klim atmålen ska kun na n ås. Den m etod som i första han d anvisas är BECCS –

eller bio-CCS – där stora m än gder biomassa blir förem ål för förbrän nin g och där koldioxiden

fångas in och lagras i geologiska form ation er. De kvan tit eter som n äm ns i IPCC:s olika scenar ier är mycket om fattan de och skulle kräva odlin gsarealer för ener gigrödor m otsvaran de Indiens landyta eller m er. Stor skepsis har r ests från olika forskare om r im ligheten i att kun na sätta av så stora markar ealer för bio-CCS.

Oavsett realism en i olika scen arier från IPCC fram står det som an geläget att enskilda län der snarast utvecklar åtgärdsprogram för att åstadkomm a n ettoupptag av koldioxid. KVA välkom nar därför tillsättan det av den Klim atpolitiska Vägvalsutredn in gen (SOU 20 20 :4) och reger ingen s avsikt att an ta en strategi för hur Sver ige kan n å en situation m ed negativa utsläpp av växthusgaser. Eftersom m erparten av utsläppen av växthusgaser är långlivade och

ackumuleras i atmosfären är det an geläget att arbetet m ed strategin ges hög priorit et och att lösn ingar väljs som kan bör ja gen erera n ettoupptag av växthusgaser i närtid.

Det är viktigt att un derstryka – vilket utredn ingen också gör – att den svenska str ategin för negativa utsläpp nära sam ordnas m ed EU:s klim atpolitik. En skärpning av EU:s m ål för

utsläppsredu ktioner är när a föreståen de. Negativa utsläpp ingår i EU:s långsiktiga klim atpolitik men egen tlig styr ning sakn as, bortsett från LULUCF-sektorn (m arkan vän dn in g, för ändrad markan vändn in g och skogsbruk). Den sven ska strategin vad gäller kom pletterand e åtgärder måste där för , som utrednin gen fram håller, ”planeras, definieras, genom föras och styras” så att de funger ar väl i relation till EU:s n uvarande och framtida regelver k.

Arbetet för att främ ja negativa utsläpp behöv er påbörjas om gåen de

Utredn ingen har gjort ett viktigt och betydelsefullt arbete med att belysa de utman in gar vi står inför, och den roll som negativa utsläpp spelar för att han tera dessa. KVA delar u tredn ingens övergr ipan de slutsats om att en strategi och handlin gsplan för att nå n egativa utsläpp bör beslutas om sn arast och att ett arbete för att främja n egativa utsläpp behöver påbörjas omgåen de. Vi stödjer fullt ut förslagen om att ”särskild a mål för kom pletterande åtgärder bör fastställas och beslutas”, ”kontrollstationer för kom pletterande åtgärder bör gen omföras” och att

”en h eltäckan de och tran sparent redovisnin g av kom pletterande åtgärder bör utvecklas”.

Vi instämm er i utredn in gen s slutsats om att Sverige har syn nerligen goda förutsättnin gar för att med rätt styrm edel på plats kun na n å n egativa utsläpp av växthusgaser. Så som utr ednin gen också konstaterar är det av stor vikt att alla EU:s m edlem sländer är med och bidrar. Därför vill KVA särskilt uttrycka vårt stöd till förslaget om att Sverige på EU-n ivå bör ver ka för att främja

”ett separat teknikn eutralt styrm edel med EU-gemensam finan sier ing”.

Lan dekosy stem ens bety delse

Två viktiga for skarorgan , IPCC och IPBES, lämn ade samm anlagt fyra tunga rapporter un der år en 20 18 och 20 19 och varn ade för att klim atkr isen och hotet mot den biologiska mån gfalden är akuta och nära samm an kopplade. Förstörelsen av olika ekosystem leder redan idag till stora utsläpp. Sam tidigt kan n oteras att redan den n ivå på u ppvärmn in gen som hit tills uppnåtts inn ebär allvar liga hot för hela ekosystem , som exem pelvis korallrev och n aturen i Arktis.

Forskn in gen varn ar för dom inoeffekter, som t.ex. skogsbrän der orsakade av klim atrelaterad torka och som kan leda till ytterligare stora utsläpp när skogar nas kolförråd förbr änn s.

IPCC:s rapport Clim ate Change an d Land visar att det är nödvän digt att ta tillvara den fulla poten tialen för att öka kolinlagrin gen i lan d- och vattenekosystem om Par isavtalets långsiktiga mål ska n ås. Att skydda kolförråd samt öka och skydda kolsänkor i n aturliga ekosystem har fått den veten skapliga ben ämn ingen ”naturbaserade klim atlösn ingar” (n atural clim ate solutions, NCS). Naturbaserade klimatlösnin gar har som syfte att bevara och öka kolinlagr in g i skogar, våtmarker och hav, samt in om jordbruket. Forskn in gen är tydlig vad gäller de n aturbaserade klim atlösn in garn as stora potential. IPCC noterar särskilt behovet av ”improved su stain able forest m anagem ent”, att även skogsbru ket som sådant behöver förän dras. Skogs- och jordbruket globalt står inför en klimatomställnin g, där hållbar produktion, min skade utsläpp, ökade kolsän kor, bättre resiliens för kolförråd, och an passn in g går han d i han d.

Utr edningen för eslår aktiviteter inom LULUCF-sektorn motsvarande drygt 1 m iljon ton koldioxid årligen till 20 30 och kn appt 3 m iljoner ton till 20 45. Nettoinlagr ingen i skog och åkerm ark motsvarar årligen idag i storleksordn in gen 8 0 % av Sver iges territoriella utsläpp. En rad studier har visat på goda m öjligheter att öka den na andel, dvs. att utnyttja fotosyn tesen till att öka in bindn in gen i både skogar och åkermar k. 1 m iljon ton koldioxid, vilket är förslaget till 20 30 , motsvarar bara ett par procen t den årliga LULUCF-sän kan. Förslaget till 20 45, dvs. 3 m iljon er ton koldioxid, är m indre än 10 % av den årliga LULUCF-kolsän kan och motsvarar m indre än en tr edjedel av de n ationella utsläpp som sker ifrån dikade organogen a

jordar/ sum pskogar idag. Vi välkom nar utredningens uttalan de att poten tialen till 20 45 kan vara betydligt större än den som an ges, m en ställer frågan varför inte förslag r edan nu läggs som kan leda till att en större poten tial tillvaratas i närtid. KVA vill som exem pel peka på att forskning visat att den ökad e vallodlin gen , som är en konsekven s av ett sn abbt ökande an tal hästar i vårt lan d, lett till en ökad inlagr in g av kol m otsvarande m er än 2 m iljoner ton koldioxid årligen (denn a volym fin ns in te med i LULUCF-rapporterin gen).

Totala am bition snivån bör höjas

Utredn ingen gör en bred gen om gån g av de utm aningar vårt samhälle står inför på

klim atom rådet m ed fokus r iktat på s.k. kom pletterand e åtgärder. De m ål som sätts upp för

sådana åtgärder – 3,7 m iljoner ton koldioxid per år till 20 30 samt 10 ,7 miljon er ton koldioxid per år till 20 45 – är för hållan devis ambitiösa och svar ar upp m ot de volymn ivåer som an ges i klim atlagen. Som redan fram hållits är dock utrednin gens förslag vad gäller kolin lagrin g i olika landekosystem påtagligt för siktiga. Vad gäller skogsmarken avstår utredn in gen helt från konkreta för slag. H är borde fin nas utrym m e – både inom skogs- och jordbru ksmar k – att höja ambit ioner na. H öjda am bit ion er är för övrigt starkt m otiverade, dels mot bakgru nd av att Sveriges klim atmål kan komm a att bli förem ål för skärpn in gar, dels m ot bakgrun d av att Sverige efter 20 45 en ligt klim atlagen förutsätts ha nettoutsläpp som är lägr e än n oll och slutligen m ot bakgrun d av att klimatutm an ingen är global. Om Sverige kan leverera lösn ingar på bred fron t som kan exporteras till an dra län der så vore m ycket vun net.

Utrednin gen ägn ar stort utrym m e åt bio-CCS, vilket är n aturligt med tan ke på att om rådet är nytt, att bio-CCS erbjuder en betydande potential och att rader av tekn iska och juridiska aspekter m åste beredas in n an beslut om ett åtgärdsprogram kan tas. Frågan m åste dock ställas varför in te samm a prioritet ges åt förslag till åtgärder n är det gäller den av både IPCC och IPBES betonade n öd vän diga kolin lagrin gen i olika lan dekosystem. Tiden är knapp för att m öta

Parisavtalets målsättn in gar och alla möjliga alt ernativ till utsläppsreduktion er och åtgärder för negativa utsläpp måste noga värderas.

KVA vill påminn a om försök in om Skogsstyrelsen för n ågra år sedan i att beräkna hur vir kesförråden i den svenska skogen kom mer att utvecklas fram till år 210 0 (Skogliga kon sekven sanalyser – SKA 15). Olika scenar ier testades, där skillnaden främst bestod i olika stora vir kesuttag. Alla scen arier baserades på en genom snit tlig tem peraturökn in g fram till 210 0 på 2°C, vilket i sig an tas öka vir kestillväxten.

I alla scenarier förväntades virkesförrådet i skogen öka från dagen s ca 3 m iljarder

skogskubikmeter (m3sk) till m ellan 3,7 och 5 m iljarder m3sk, dvs. en ökn in g på 25 – 65 %.

Noteras bör att varje m 3sk levan de ved beräknas m otsvara en kolin lagrin g på 1,375 ton koldioxid – om virkesförrådet således skulle öka m ed 1 m iljard m3sk in nebär det en ökad kolsän ka i skogen på 1,375 miljarder ton koldioxid.

Vir kesuttaget har naturligtvis avgöran de betydelse för virkesförrådets utvecklin g och därm ed sänkan i skogen . Ett uttag motsvarande 90 % av tillväxten förväntas t.ex. ge en ökn in g av vir kesförrådet till år 210 0 på hela 2 m iljarder m 3sk medan ett uttag på 10 0 %, som företrädare för skogsindustrin ofta uttalar sig till förm ån för , skulle öka virkesförrådet m ed 1 m iljard m 3sk.

Oavsett vilken strategi som väljs för virkesuttagen i fram tiden är m öjligheterna till betydan de

ökn in g av in bind nin gen av kol i skogen goda – båd e i n ärtid och i tidsperspektivet till år 210 0 .

Åtgärder för ökad kolsänka på skogsm ark

Utr ednin gen konstaterar ”att Sverige är ett glest befolkat skogsland; m er än två tredjedelar av Sveriges lan dyta är täckt av skog”. Detta in nebär, en ligt utredn ingen, ”att åtgärder som påver kar kolin lagr in gen i skog och m ark och m öjligheten att producera förnybar råvara på ett hållbart sätt är av stor betydelse för de n ationella n ettoutsläppen”. I konsekvensan alysen (kapit el 20 .14) framhålls vidare att ”kolsän kan i skog och mark skulle, i ett kort tidsperspektiv, öka om arealen skyddad produktiv skogsm ark ökar, till exem pel för att främ ja biologisk m ångfald för att n å miljökvalitetsm ålet Levand e skogar och leva upp till de internationella åtaganden som gjorts för att skydda ekosystem en”. Utrednin gen konstaterar också att vissa skogsbruksåtgär der som främ jar biologisk mån gfald har som bon useffekt att öka kolsän kan . Till exem pel kan ”skogarn as om loppstider förlän gas på vissa delar av virkesprodu ktion smar ken genom att avverkn in gen skjuts framåt några tiotal år”.

Utr ednin gen hän visar i kapitel 6.1.1. till ett antal under lagsrapporter som projektet

Samver kan sprocess skogsproduktion har tagit fram . I stort sett hela detta avsnit t har fokus på traditionell skogsprodu ktion och m an förutsätter också, i de flesta fall, att hela den årliga tillväxten kan avverkas och att detta är ett hållbart brukan de. I ett efterföljande kapitel

diskuteras effekter na av att öka arealandelen av m ark som undan tas från vir kesproduktion. Det konstateras att detta kan ha en posit iv effekt på kolinla grin gen på den berörda marken och att det därtill skulle bidra till att öka den biologiska m ångfalden . Men utredningen kon staterar också att avver kn ingsmöjlighetern a m inskar och att d et i sin tur påverkar

substitution spotentialen . Utredn ingen gör dock in gen an alys av hur d essa två (till synes) motsatsförhållanden antas påver ka kolbalansen visavi atm osfären i olika tidsperspektiv. En fråga som bör bli förem ål för sam ma typ av avvägnin g är för övrigt betydelsen av äldr e skogars poten tial både som kolsän ka och för bevarand et av biologisk m ån gfald.

Frågan om att öka skogen s kolsänka, t.ex. gen om att öka naturhän syn en på den brukade ar ealen, begrän sa de årliga avverkn in garn a till en viss n ivå, skydda m era skog i reservat eller att hålla tillbaka avverkn in gsin ten sit eten , avstår utredn ingen att ta ställn ing till.

Avvägn in gen m ellan uttagen av råvara från skogen och ett relativt sett ökat kollager är cen tral,

in te m in st i kon texten av utvecklin gen mot en m er biobaserad ekon omi. Möjligheterna att

ersätta fossila råvaror m ed råvaror från skogen fram står som goda på en rad om råden . Den

krit iska frågan är hur m ycket råvara som skulle behövas i en avancerad bioekon om i? Dessa

behov påver kas av faktorer som efterfrågan på mar knaden och komm and e in novationer, men

också av hur utvecklin gen m ot mer cirkulära materialflöden fortskrid er. Vidare m åste behoven

av råvara i sin tur avvägas m ot en rad faktorer såsom m ålen om ett hållbart och lönsam t

skogsbruk, skogssän kans ut veckling, risker na m ed ökad lagring i skogen i ett varm are klimat

(insektsan grepp, storm ar och bränder), bevaran det av biologisk mån gfald samt m öjligh etern a

till friluftsliv och rekreation . Det vore därför önskvärt att vidga perspektivet från en biobaserad ekonom i till en biosfärsbaserad ekonom i, där h ela ekosystemet eller naturkapit alet och de ekologiska tjänster som gen ereras beaktas. Detta angreppssätt tilläm pas på ett fler tal platser i världen (t.ex. t he Natural Capit al Project, Stan ford Universit y) och lyfts fram i en pågåen de utrednin g i Storbr itan nien om den ekon om iska betydelsen av biologisk mån gfald (The Dasgupta Review: Indepen den t Review on the Econom ics of Biodiversity – Gov.UK) där det klargörs att samhället och ekonom in in går i biosfären och är beroen de av den . Där för är det an geläget, vilket också beton as av IPCC och IBPES, att ekosystemen s fu ndam entala roll i våra sam hällen – och i ekon om in – ges starkt ökad uppm ärksam het.

Förklarin gen till utredn in gen s försiktiga hålln in g i frågan om ökad kolinlagr ing i skog syn es vara just frågans r elativa kom plexitet. Det fram hålls (s. 214) att ”frågan om åtgärder på skogsmark är alltför komplex för att den n a utredn ing ska kun na ge ett en tydigt svar på hur skogen och

skogsm arken n yttjas”. Man hän skjuter istället den na viktiga fråga till projektet Samverkan skogsproduktion och till Skogsutrednin gen (M 20 19:0 2), vilken har som u ppgift att ”föreslå de åtgärder som behövs för att uppfylla internationella åtaganden om biologisk m ån gfald och klimat.” Detta är defin it ivt in te en acceptabel för klaring, givet att Skogsutrednin gens direktiv inte lägger primärt fokus på klim atkon sekven sern a.

Utrednin gen s sätt att behandla frågan om skogsmar ken s nyttjande – dvs. att avstå från förslag – kon trasterar star kt m ot de riktlin jer som n yligen an tagits av den finska regerin gen vad gäller formern a för m arkan vändn in g, m ålen om ett hållbart skogsbruk, tillgången till virke, d en biologiska mån gfalden, rekreation sanvän dnin gen och klim atpolitiken . De n ya r iktlinjer na baserar sig på förän drin gar na i om världen och på r egerin gsprogramm ets centrala m ål, det vill säga målet om klimatneutralitet 20 35, m ålet om att stoppa utar mn in gen av den biologiska mån gfalden och målen för ett hållbart skogsbruk. Den ansvariga m yn digheten i Finlan d, Forststyrelsen, har till en följd för första gån gen satt upp tillväxtm ål i fråga om kolsän kor och kollager för sin affärsver ksam het. Målet för de m ångbruksskogar där det bedrivs affärs- verksamh et är att vidta såd ana åtgärder under plan eringsperioden som ökar kolsänkorna med min st 10 % före 20 35.

I praktiken inn ebär ändrin garn a att man i Forststyrelsens skogsbru k i fortsättnin gen ska satsa starkt på aktiv n aturvård, klimatmässig motståndskraft, restaurerin g av myrm arker, ökad odling av olikåldrig skog och vatten skydd sam t på att sam ord na planer in gen av rekreation s-,

naturturism - och ren skötselanvändn in gen . Sam tid igt med det plan m ässiga genom förandet av

dessa åtgärder kom m er råvaruförsörjn in gen inom skogsbioekonomin och arbetet med att uppnå

dess positiva effekter på r egionalekon om in och sysselsättn ingen att fortsätta i enlighet m ed de

region ala n aturresursplan ern a.

Åtgärder på jordbruksm ar k

J or dbrukets pr im ära u ppgift är produktion en av livsm edel. Utredn in gen hän visar både till den sven ska livsmedelsstrategin , som förespråkar en ökad svensk livsmedelsproduktion , och till klim atkon ven tion en , som beton ar att olika klimatåtgär der måste beakta att

”livsm edelsproduktion en säkerställs”. Sam tidigt är d et ett faktum att andelen odlin gsmar k på jorden krym per allt medan efterfrågan på livsm edel förutsätts öka, in te min st på grund av att befolknin gen växer . Ett var mare och torrare klim at kom mer sann olikt att m edföra att stora om råden i södra Europa får reducerad produktion sförm åga. Klim atförän drin gen förväntas sam tidigt kun na leda till en ökad produktion spotential i Sver ige. Dessa olika förhållan den till trots föreslår utrednin gen åtgärder som m inskar tillgän glig jordbruksm ark.

KVA stöder delar av de förslag som utredn in gen lägger beträffan de ökad kolinlagrin g inom jordbru kssektorn . Men an alyserna in kluderar inte tillr äckligt de stora förd elar som kan vin nas vid en om ställn in g av själva jordbru ksproduktion en. Vidare har vi reservation er m ot förslagen om att beskoga jordbruksm ark som tagits ur bruk eller som kan kom ma att tas ur bruk.

Förän drade jordbruksm etoder i syfte att öka kolinlagringen leder till bättre

an passn ingsför måga, m ind re näringsutsläpp till vatten drag sam t en ökad möjlighet att nå övriga miljömål. Det klim atpolitiska rådet lyfter i sin senaste rapport fram jord bruket som den sektor där det i pr incip helt sakn as politik i dagsläget för att klimatmålen ska nås. Det är därför an geläget att synergieffektern a mellan en ökad kolin lagring och an dra sidon yttor vid en om ställning av jordbruket utreds vidare med utgån gspu nkt i existerand e forskn in g och att förslagen som utrednin gen lägger ses som ett m in im u m att arbeta vidare utifrån .

De er far en heter som fin n s av s.k. conservation agriculture (minim erad jordbear betnin g, odlin g av m ellan grödor, varierad växtföljd, m arken alltid täckt och gen omvävd av växan de eller vissn ande r ötter) visar att m an kan halvera energiför br ukningen på gården , m in ska behovet av mineralgödsel och bekäm pn ingsmedel, öka den biologiska mån gfalden, min ska n ärin gsläckaget och öka kolin lagr in gen i marken med över 1 ton CO

/ ha sam tidigt som skörden bibehålls eller till och m ed ökar. Tilläm pat på 50 0 0 0 0 h ektar skulle detta ge en kolsän ka på över 0 ,5 m iljon ton CO

/ år. Det fram står som mär kligt att utredn ingen inte när mare an alyserat erfaren heter som dessa.

Utr ednin gen nämn er i olika avsn itt betydelsen av biologisk mån gfald och hu r den påverkas av olika möjliga åtgär der att binda kol i jordbrukslan dskapet. Avvägn in gen mellan kolin lagrin g och biologisk m ångfald är m ycket viktig, m en behan dlas bit vis in kon sekven t. H är efterlyser

Vetenskapsakademien ett sam lat grepp.

På jordbru ksm ark som tagits ur bruk eller ”som kan kom ma att tas ur bruk fram över” (s.18 2)

bedöms beskogn in g läm plig för att gynn a kolbalan sen , och på mark som redan börjat växa igen

”bör åtgärder som främ jar tillväxten vidtas, utan att den biologiska mån gfalden utarm as”. Detta är , en ligt KVA:s m en ing, i strid m ed etablerad kun skap kring de största hoten mot den

biologiska mån gfalden . Igen växn in g, upphör d hävd och igen planterin g är förutom avverknin g de faktorer som har störst n egativ påverkan på rödlistade arter i Sverige (Tillstån d och trend er för arter och deras livsm iljöer – rödlistade arter i Sverige 20 20 ). På an nat håll i utredn in gen framhålls, i m otsats till ovan ståen de, m arkan vän dn ing som bibehåller ett öppet landskap och det kol som är bundet i det (t.ex. vallodling), vilket också gynn ar den biologiska m ångfalden (s.192).

Förslaget att beskoga jordbruksm ark som tagits eller kan kom ma att tas ur bruk på sidan 18 2 är också i m otsats till det som står på sidan 218: ”Eftersom svenska betesm arker red an har r elativt stor a män gder kol inbun det i mar ken bör åtgärderna sn arare bevara existerand e kolförråd i naturbetesm arker ”. J ust n aturbetesm arker i skogsbygdern a utm ärker sig blan d jor dbruksm ark un der avvecklin g. Vet enskapsakademien an ser att dessa m arker bör bevaras och ej beskogas, båd e för den biologiska m ån gfalden s och kolsän kan s skull.

En av de åtgär der som över vägs för att öka in bin dn in gen av kol är att an vän da främ man de trädslag, som contortatall, hybr idasp, och hybridlärk (s. 20 2). Detta diskuteras utan beaktande av effekterna på biologisk mån gfald. Globalt sett är fr ämm ande arter ett av de allra största hoten mot biologisk mån gfald. Så är till exem pel con tortatallen klassad som invasiv art av

Naturvårdsver ket, den är förknippad m ed konflikter gentemot ren närin gen , och i

Artdatabankens risklista är den iden tifierad som en art ”m ed stor eller potentiellt stor ekologisk effekt som har potential att etablera sig över stora om råden ”. KVA anser att an vänd andet av främm ande arter ska un dvikas, då det är i strid m ed bevaran det av den biologiska m ångfalden .

Det är an märkn in gsvärt att m an i utredn in gen inte ser den stora potential som fin n s i

en ergiskogsodlin g och att man inte tillvaratar den på ett bättre sätt. Sådan odlin g uppfyller flera kr av; den har kort etabler in gstid och kan på kort sikt ta upp stora m ängd er koldioxid från atmosfären som la gras i m ark och biom assa. Upplagrin gen i mar ken fortgår un der lång tid och den ovan jordiska biom assan kan för slagsvis använ das för en ergiproduktion kopplat till CCS- an läggn in gar. Ener giskogsodling på de arealer som nu föreslås för fån ggrödor och för

traditionell skogsodlin g sku lle avsevärt öka m öjlighetern a att nå klimatmålen . Sum man av de ar ealer som förslås som m öjliga för en ergiskog, fån ggr ödor och beskognin g (tabell 6.1) är ca 50 0 0 0 0 hektar. En försiktig uppskattning av kolin bin dn in gen ger vid han den att uppem ot 8 – 9 miljoner ton koldioxid årligen skulle kunn a un dandras atm osfären om d et kom bin erades m ed CCS. Och detta mål skulle uppn ås betydligt sn abbar e än de värden som an ges i tabell 6.1.

På sidan 193 beskrivs att in lagrin gen av kol i biom assa i energiskogssystem inte in går i dagens

dessa bestäm s. An vänds biomassan konsekven t i bio-CCS så förefaller det mär kligt om man in te skulle få tillgodoräkna sig detta.

Återvätning av torvm arker

Torvm arkerna i Sverige ger i dag upphov till cir ka 11,5 m iljon er ton koldioxidekvivalenter utsläpp årligen . Utredn ingen för eslår att 10 0 0 0 0 hektar dikad sum pskog skulle återställas genom återvätn in g sam t 10 0 0 0 hektar övergiven jordbruksmar k på torvm ark. Detta är en mycket försiktig uppskattn in g av behoven och potentialen som definit ivt borde utökas. KVA anser att politiska styr medel behövs för att aktivt ku nn a m inska utsläppen och öka kolsänkor na på torvm ar kern a.

KVA m enar att målet på sikt bör vara att all dränerad torvm ark bör göras blötare, särskilt den bördiga mar ken . Istället föreslår, som näm nts, utredningen att åter väta <1/ 10 av drän erad torvm ark, 10 0 0 0 0 h ektar skogsm ark och 10 0 0 0 hektar åker mark, och d essutom pekas mar k ut som används i begränsad omfattnin g eller har övergivits. Det är oftast fattigar e m ark som överges, m ark som har låga eller in ga em issioner. Dessutom föreslås att denn a mark ska

återvätas successivt un der 20 år till år 20 40 , vilket KVA an ser är både för lån gsamt och för litet.

Då växthusgasrapporterin gen använd er en och sam m a em issionsfaktor för n ärin gsfattig och r ik mark, samtid igt som vi vet att de r ika m arkern a släpper ut m er, skulle den föresla gna åtgärden se ut som en m inskn ing i n ationell rapportering, men i realiteten inte ge m ycket effekt alls. Det är de mest bördiga m arkern a som borde återvätas snar ast – eftersom de har höga em issioner – vilket är skogsm ark om ca 40 0 0 0 0 till 50 0 0 0 0 h ektar enligt Markin venterin gen (SLU), sam t därtill också all organ ogen jordbruksmar k. Vidare borde en avveckling av torvbrytnin gen i landet övervägas. Sam m anlagt skulle en årlig avgång i storleksordnin gen 10 miljoner ton koldioxidekvivalenter ku nn a förhin dras, och den restaurerade mar ken skulle åter bli en kolsän ka.

Utrednin gen föreslår åtgärder som en dast min skar årliga em issioner med 0 ,5 m iljon er ton till 20 30 och 0 ,9 m iljon er ton koldioxidekvivalenter till 20 45. Frågan är hur utredningen

reson erar? Givet uppgiften i direktiven borde det vara en självklarhet att föreslå åtgärder som går betydligt längre ifråga om utsläppsreduktioner. Veten skapsakadem ien ifrågasätter varför utredn ingen avstår från dylika förslag.

Biokol

KVA delar utredningens uppfattnin g att biokol är den tekn ik inom ”an dra tekniker för n egativa

utsläpp” som har störst poten tial att bidra till n egativa utsläpp före år 20 45 (kapit el 17).

In ter nation ella studier bekräftar för övrigt uppfattnin gen att biokolet har stor potential som kolsän ka. I en studie från år 20 18 av Royal Society (UK) uppskattas behovet av n egativa utslä pp globalt för att klara 2°- graders målet fram till år 210 0 till drygt 80 0 miljarder ton koldioxid. I samm a studie bedöm des det m öjliga bidraget globalt fr ån biokol till un gefär en fjär dedel, dvs.

20 0 miljarder ton .

Utr ednin gen uttrycker sig d ock försiktigt om poten tialerna i Sverige och verkar inte vara klar över den utveckling som de facto redan pågår i vårt lan d, som t.ex. att Europas för n ärvaran de stör sta biokolproduktion san läggn ing fin ns i Sverige (Skån efrös an läggn in g i Ham m enhög) där biokol och fjär rvär me via pyrolys produceras m ed hjälp av r estprodu kter från jor dbruket.

KVA stöder utredn in gens förslag att biokolsanläggnin gar fortsatt ska kun na få in vesteringsstöd genom Klim atklivet (s. 665). Satsnin garn a in om klimatklivet har var it viktiga för att init iera produktion en av biokol i Sverige. Vad som dock behövs lån gsiktigt för att öka an vändn ingen av biokol är en ersättn in g för den bin dning av koldioxid som görs. En dylik ersättn in g skulle ge potentiella aktörer ekonom iska incitam ent för att skala upp om van dlin gen av olika typer av biomassa till biokol till en mer betydande n ivå.

Biokol är ett nytt och delvis om oget teknikom råde som spänn er över ett antal sam hällssektorer (klimat, en ergi, jordbruk, skogsbruk, avfallshan ter ing, vatten, stadsutvecklin g m m ) och olika myndigheters ansvarsområden. Vetenskapsakadem ien vill därför förorda att Sverige satsar på utvecklin gen av en n ationell strategi på området. I sam band m ed detta bör ett nationellt kun skapscen tru m för biokol skapas som har m öjlighet att ta ett helhetsgr epp på biokolet och dess användn in g.

KVA stöder utredn in gens förslag att utreda möjligheten att ge stöd till biokolsan vändn ing inom landsbygdsprogram m et (s. 665). Stödet bör dock inte begrän sas till detta eftersom

jordbru ksmar k bara är ett av m ån ga använ dnin gsom råden. Pyrolyserad biomassa kan inte bara an vändas som biokol och källa till n egativa utslä pp utan kan också använ das som

bioen ergiresurs för att ersätta fossila bränslen, inte m in st fossilt kol. På kort och m edellång sikt kan även det ta an vän dn in gsom råde bidra aktivt till att uppnå klim atmålen .

KVA stöder utredn in gens u ppfattn in g att det behövs ytterligare forskn in g och utvärderin g av sven ska biokolsprojekt för att avgöra i vilken utsträcknin g biokol som kolsän ka kan bidra till att uppfylla Sveriges m iljöm ål (s. 665). Särskilt frågan om biokols långsiktiga stabilitet behöver ytterligare forskn ing. KVA in stäm mer i utredn in gen s bedöm nin g att den fr ivilliga m arknad en för klim atkom pen sation kan bidra till att utveckla n ya tekn iker för negativa utslä pp (s. 665).

KVA an ser att biokol har goda förutsättn ingar att vara intressant för fr ivilligm ar kn aden (s. 669)

men det förutsätter att en trovärdighet krin g biokol som kolsän ka kan byggas upp – t.ex. via certifier in g – vilket för utsätter åtgärder för n ationell samordnin g och en strategi som näm nts ovan.

Avskiljn in g och lagring av biogen koldioxid

Bio-CCS är en intressan t m öjligh et att reducera halt en av koldioxid i atmosfären . Som fram går av utrednin gen återstår dock en rad osäker heter , krin g lagstiftn in g, tekn ik, praktisk hanterin g, fin ansierin g etc., vilket gör det svårt att idag bedöma d ess poten tial, främ st på kor t sikt.

Utredarens för hoppningar om bio-CCS som kom pletteran de åtgärd redan 20 30 förefaller mot den n a bakgr und optim istisk. Det finn s idag bara ett fåtal anläggn in gar i världen som tilläm par CCS-tekn iken i hyggligt stor skala. Men ingar na är också delade om hur lån gt gången processen är vad gäller lagrin gsplatser i Norge – som enligt utredn ingen fram hålls som alter n ativ för lagrin g av svenska utsläpp åtmin stone fram till 20 30 – och n är sådana kan fin nas tillgän gliga.

Samtidigt kon staterar såväl utredn ingen som den samlade forskn ingen att n egativa utsläpp behöver börja gen ereras redan i n ärtid .

KVA är, som redan framför ts, i prin cip posit iv till de förslag som utredn ingen lägger som rör stöd till forsknin g och utvecklin g om teknik för koldioxidin fån gn in g. Sådan teknik m ed

in riktning på biogent kol kan vara en del av lösn in gen för att uppn å n egativa utsläpp i Sver ige. I Sverige finn s precis som utredn ingen kon staterar en rad stora pun ktkällor av biogena utsläpp.

Utvecklas möjligheten att avskilja den biogen a koldioxiden gen om bio-CCS på ett lån gsiktigt hållbart sätt och det samtidigt möjliggör en am bit ion sökning i klim atarbetet så är det positivt.

Koldioxidlagrin g i geologiska form ationer

Samm anställn in gen och an alysen av tän kbara platser för koldioxidlagrin g i ber ggrun den är översiktlig. H är demonstreras den begrän sade kapaciteten för lagr ing i Sverige och behovet av utökad e platsbeskrivnin gar . Den långsiktiga hållbarh eten av geologiska förvar för koldioxid är dock inte självklar , vilket bör noteras och förtydligas. Bedöm n ingen är att 99 % eller m er av koldioxid som in jekteras på läm plig geologisk lagrin gsplats finn s kvar som gas efter 10 0 0 år, men även att naturligt förekom mande koldioxidfickor kan kvar hålla gaser i m iljon tals år. Det inn ebär, att valda geologiska förvarsplatser m åste vara täta och in takta under överskådlig fram tid.

Avskiljn in g av koldioxid från pun ktkällor och användn ing av ber ggrun den som en slutgilt ig koldioxidsän ka inn ebär kan ske en möjlighet att n ärma sig n eutralitet eller n egativ

koldioxidbalans. Men den u ltim ata kolsän kan i ett berggrundsförvar är in te koldioxid som gas

utan koldioxid i fast form , dvs. kar bonat. Det är logiskt att man söker utveckla tekn ik för

karbon atiser ing av koldioxiden som en län k i avskiljningsprocessen i stället för att ensidigt satsa på tr an sport av avskild gas som sedan pum pas ner i ett ber gförvar vars fram tida in tegrit et inte kan garanteras. Karbonatiserin g som ett led i avskiljn ingsprocessen kan vara en strategi som kan leda till en närm ast invän dnin gsfri depon erin g av avskild koldioxid i berggrun den. Enligt KVA finn s här tveklöst öppn ingar för teknikutvecklin g och n ytänkande och en fördjupad analys och utvärdering.

Begreppsfloran behöv er klaras ut

Vetenskapsakadem ien anser att det är av värde att begr eppet bio-CCS och övriga begrepp förklar as. Akadem ien an ser det också viktigt att påpeka att analyser och åtgärdsförslag rörande flertalet CCS-kon cept i prin cip är oberoende av koldioxiden s ursprun g, och in te en bart gäller koldioxid från fossila kolkällor vilket ofta hävdas i den politiska debatten . Växthuseffekten till följd av ökad koldioxidhalt i atm osfären är givetvis inte beroen de av ursprun get när väl koldioxiden har n år atm osfären . Förutsättn in gen för att bio-CCS ska ge n egativt

koldioxidutsläpp är att den koldioxid som avges vid för bränn in g av biomassa motsvarar den m ängd som biom assan tagit upp un der sin livstid , men också att m otsvaran de m än gd koldioxid tas upp vid återväxten av biom assa. Detta resoneman g är starkt fören klat, och bortser från de för skjutn in gar i tid och om fattnin g som finn s m ellan d et att koldioxid frigörs/ fån gas via bio-CCS respektive binds i växan de biom assa och mar ksystem . Resoneman get förutsätter en starkt förenklad beskrivn in g av den kom plexa processkedjan frigörelse och återupptag. I realiteten skiljer sig kin etiken för de olika delprocessern a kraftigt, och flera olika processer och möjliga kolsän kor måste beaktas vid återgången av frigjord koldioxid till biosfären oavsett koldioxidens ursprun g. Detta måste över vägas i störr e detalj för att ge underlag för utvärderin gen av olika åtgärder.

Fin ansieringen av bio-CCS

Utr ednin gen avvisar tan ken att kollagrin g genom bio-CCS bör föras in un der EU:s

utsläppshandel. Vetenskapsakadem ien har svårt att förstå motiven för det. Tvärtom fram står

det som rim ligt att ver ka för en sådan än drin g av han delsdirektivet som kan leda till att bio-CCS

kan gener era utsläppsrätter. En an slutn ing till EU ETS lär dock in te räcka för att få igån g

investerin gar tillräckligt sn abbt. Priset på EU:s utsläppsm arkn ad ligger idag run t 20 0 SEK per

ton. Kostn aden för avskiljning och lagrin g av ett ton koldioxid bedöms ligga på 10 0 0 SEK. Det

föreslagna, riktade stödet till svenskbaserad bio-CCS (t.ex. via det föreslagn a omvän da

Beslut i detta ären de har fattats av ständige sekreteraren efter förber edande ar bete av An ders Wijkm an , Bert Allard, Lars E. Ericson , Carl Folke, An ders Lindroth och Lars Tran vik, samtliga ledam öter av Kun gl. Vetenskapsakadem ien .

Göran K. H an sson

Stän dig sekreterare