Boplatsfolkets begravningsskick Serner, Arvid
Fornvännen 31, 230-240
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1936_230 Ingår i: samla.raa.se
BOPLATSFOLKETS BEGRAViMNGSSKICK
AV
ARVID S E R N E R
Arkeologerna (Bröndsted, Rydbeck, Shetelig) äro ense om att efter istidens slut Skandinavien varit bebott av en jägare- och fiskarebefolkning, som följt den avsmältande isen åt norr. Efter Sophus Mullers undersökningar av jylländska yxgravar (Aarb. 1898), Prof. O. Rydbecks forskningar i Nordens äldsta bebyggelse1 och Doc. J. E. Forssanders undersökningar av skånska båtyxgravar2 synes det mig mycket sannolikt, att detta folk under yngre stenåldern fördrivits av eller sammansmält med två in- vandrade folk, ett västerifrån, megalitfolket, samt två grenar av ett annat söderifrån, jylländska stridsyxetolket och skånska båtyxefol- ket. En avvikande uppfattning ang. inflyttningen av nya f o l k före- trädes av andra forskare, men även dessa erkänna uppkomsten av nya b e g r a v n i n g s s k i c k — det megalitiska, det jylländska stridsyxefolkets och det skånska båtyxefolkets hukbegravning — och måste fatta ställning till frågan om hur boplatsfolkets u r s p r u n g - l i g a begravningsskick gestaltat sig. Kan detta fastställas? Vad visa fynden i boplatslagren?
Man har i boplatslager från äldre stenåldern påträffat dels skelett- delar, dels skelett. — Skelett-d e l ä r i ett boplatslager kunna aldrig i och för sig bevisa begravning. Vad visa de h e l a s k e l e t t e n ?
Prof. Rydbeck har i Aktuelle Steinzeitprobleme3 undersökt skelett- fynden i de danska boplatslagren i Klampenborg (Bloksbjerg), Erte- bölle, Aamolle, Fannerup, Holbsecks landsogn, Kassemose, Lohals, Ssebbersund, Kongsmarken. Dessa skelettfynd särsk. Ertebölle ha ofta fått tjäna som belägg för boplatsfolkets begravning. Prof. R. sy- nes mig ( u t o m b e t r ä f f a n d e K l a m p e n b o r g s s k e l e t t e t )
1 Stenåldershavets nivåförändringar och Nordens äldsta bebyggelse 1927- 28. — Nordens äldsla bebyggelse, Lund 1930.
2 Die Schwed. Bootaxtkultur, 1933.
3 Meddel. fr. L. U. H. M. 1934.
B O P L A T S F O L K E T S B E G R A V N I N G S S K l C K 231
Fig. 1.
Det av Westerby hopfogade kraniet.
på ett övertygande sätt hava visat, att samtliga dessa skelett äro av yngre datum än avfallshögen. Bevis för att dessa fynd ge oss belägg på boplatsfolkets begravning föreligga i c k e . Detsamma skulle gälla om åtskilliga andra i Danmark funna skelett i boplatslager enligt uppgift av H. C. Broholm till Rydbeck (Akt. St.-zeitpr. sid. 55).
Beträffande Sverige har Rydbeck i samma avhandling (s. 63) om Stångenäsfyndet (två skelett, 1843, funna i en naturlig musselbank) hävdat dels att dessa skelett av allt att döma härrörde från äldre sten- åldern, dels att verklig begravning möjligen förelåge. Jag medger m ö j l i g h e t e n , även om den förefaller mig mycket ringa. Att här b e v i s 1 i g begravning av boplatsfolket förelåge har ej hävdats. — Från boplatserna på Gotland föreligga många fynd av hela skelett, men Visby-boplatserna äro anlagda under yngre stenåldern, och det måste anses obevisat, att de härröra från boplatsfolket.
Från Norge föreligga två fynd av hela skelett, som skulle kunna misstänkas vara ursprunglig boplatsbegravning.
V i s t e f y n d e t . Stenåldersboplatsen i och vid Svarthåla vid Viste utgrävdes i 3 etapper. I okt. 1907 grävde konservator Helliesen
»några dagar» (Brogger: Vistefundet s. 3) på platsen. I början av nov. samma år började A. W. Brogger en systematisk undersökning, som slutfördes 1910. Största delen av artefakterna och skelettet fun-
232 .1 R V I I) S E H N B Ii
Fig. 2.
Det av Westerby tagna fotot nr 122. Bilden visar till höger (ungefär norr) den nyanlagda vägen. I bakgrunden (ungefär väster) den huvudsakligen av Milling bortgrävda jordvallen (med A- och B-lagren). Till vänster (ungefär
söder) sluttningen nod mot mossen. — De vita fläckarna i graven äro nuramcrlapiiar.
nos vid den osystematiska utgrävningen »under några dagar» av Helliesen i okt. 1907 (o. a. a., s. 5 och sid. 26). Brogger medger (s. 26), att skelettresterna »dessvärre icke blevo så noga undersökta ined hän- syn till fyndförhållandena, att man kan ge en detaljerad uppgift på hur skelettresterna lågo». Skelettet var redan bortfört, då B. i nov.
anlände. Enligt meddelande till Furst, som undersökt skelettdelarna, var Helliesen icke närvarande, då skelettet framgrävdes, utan d e t t a g j o r d e s a v e n a v H : s g r ä v k a r l a r (Furst: Das Skelett von Viste sid. 5. »Die Skeletteile wurden als gerade Hell. nicht anwesend war von einem Gehiilfen angetroffen und a u f g e n o m m e n » ) . Brogger medger, att det kan yppas tvivel om likets samhörighet med kulturlagret, men säger (s. 28) »så vitt man kan se, kan ett sådant tvi- vel icke upprätthållas, eftersom skallagret var fullkomligt homogent i skelettets närhet». Denna homogenitet i skallagret kan ej ha konstate- rats av Brogger veckotal efter det skelettet bortförts. Knappast heller av Helliesen, som var frånvarande då skelettet fanns och upptogs. Vi få ingenstädes någon uppgift om h u r d j u p t skelettet låg i skallagret.
Fiirst meddelar blott o. a. a., sid. 5, att det var »helt täckt av mussel- lagret». I verkligheten föreligga inga som helst bevis för att skelettet är samtidigt med kulturlagret. Det kan mycket väl ha legal endast ytterst obetydligt täckt och härröra från en i fysiskt och psykiskt
B O P L A T S F O L K E T S B E G R A V N I N G S S K I C K 233
hänseende mindervärdig individ (Jfr Guldberg i Vistefundet, och Fiirst, o. a. a.) som dött hopsjunken vid grottans vägg och sen blivit övertäckt. Vid vilken tid detta skett kan ej avgöras.
R u s k e n e s s f y n d e t .4 Här påträffades nära intill varandra två boplatser från stenåldern. I kulturlagren på båda platserna påträffa- des under den systematiska utgrävningen skelettdelar. — Sedan ve- tenskapliga utgrävningar vid Ruskenesset I uppgivits, emedan fynd ej längre förekommo, fortsatte finnaren av boplatserna Ing. Rolfsen grävningar på egen hand. Av honom påträffades människoben. Utan att först underrätta vetenskapsmännen, framgrävde och bortförde han dessa från själva fyndplatsen. Ing. R. har meddelat att s k e l e t t e n funnits nära varandra, möjligen något i sittande ställning, samt över- lämnade en flintdolk, som funnits i närheten av skeletten. Brinkman har bestämt fragmenten som tillhörande tre individer (o. a. a., sid.
16). Shetelig hävdar bestämt begravning (o. a. a., sid. 10). Tack vare flintdolken kan man sannolikhetsdatera dessa skelett till hällkisttid.
Någon b e v i s a d begravning av boplatsfolket föreligger ej, men mycket talar för att vi här ha framför oss en sådan.
Alla fynd av hela skelett ur boplatslager, som bevisligen skulle kunna härröra från boplatsfolket, äro härmed framlagda. Jag vill be- träffande Bloksbjergsskelettct hävda, att boplatsfolkets begravning med bestämdhet föreligger.
Även betr. denna grav har prof. Rydbeck förnekat, att den vore samtida med boplatsen (Akt. Steinzeitprobleme, sid. 40). Westerby
»har knappast lämnat tillräckliga bevis» för att graven är av gamma ålder som boplatsen och från en tidig del av bebyggelsen. Genom syn- nerligen älskvärt tillmötesgående från herr Landsretssagförer W. har jag fått ta del av hans fyndberättelse och hans samtidigt med fyndet tagna fotografier samt fått en del värdefulla muntliga uppgifter. Jag tror, att det fullständiga publicerandet av detta material jämfört med framställningen i Stenaldersbophidser' skall ådagalägga tillförlitlig- heten i W:s antagande att graven är samtidig med boplatsen, även om hans antagande att den måste härröra från en t i d i g del av be- byggelsen ej blir bevisad. — W:s cgenhändiga samtidiga fyndbeskriv- ning följer härmed.
• A . B r i n k m a n & A. S h e t e l i g , Ruskenesset, Norske Oldf. III, Krist. 1920.
5 E. W e s t e r b y , Stenaldersbopladscr ved Klampenborg. Kbvn 1927.
2 3 4 A R V I D S E R E N E R
»I Felt CXXXIX fandtes et Skelet, jfr Bilag XVI Fig. 23 og Fot.
117—124. Skelettet opdagedes af Inspektor Milling, Christiansholm.
Han havde kobt en Del av Skraaningen, hvor jeg havde gravet, og ved Planeringsarbejdet stodte han helt oppe i Vejkanten, hvor jeg ikke havde gravet, paa et Skelet. Insp. M. stodte först paa Hovedet, da det ragede hogest op, og han bortgravede nogle Benstumper fra Pan- den. I övrigt viste han megen Omhu med Fundet. Da jeg kom der ud, var kun den överste Del av Hovedet blottet, medens der i övrigt ikke var gravet ned till Skelettet. Insp. M. havde bortgravet Jord, sort Torv og gråa Lag, samt en del at den gule Bund. Jfr Fot. 122.6 Af sidst- na3vnte Lag sagde han, at han havde bortgravet ca. 6—8 cm gult Sand; i övrigt vel nok mest naermest Vejen (paa Gr. af Lagenes Saenkning mod Mosen). Litt. S. 0 . for CXXXIX skar den planerede Flade Underkanten af det gråa Lag, saa Hr M :s Opgivelse er sikkert riktig, hvilket ogsaa ses af et naerliggende Profil, se Fot. Feltet var 2,30 m långt og 1 m bredt. Udgravningen förtes 12 cm ned under Planeringsfladen hvorved alle Knogler kom frem. Laget var gult, leret Sand, det saedvanlige Underlag paa Bopladsen; det var meget haardt og fast at grave i og viste ingen Inclblandninger ved selve Ske- lettet. Kun i Feltets Yderkant isser ud mot Vejen lidt nede i det gule Sand fandtes et gruset gult Sandlag, undertiden noget urent. Dette Lag var ganske tyndt og er ogsaa iagttaget andre Steder paa Boplad- sen, ca. et Spadestik nede i det gule Sand. I övrigt var det et Par ganske smaa gråa Pletter över Skelettet saaledes som det ofte konsta- terades i den övre Del af det gule Bundlag, jfr ovenfor. Skelettet laa med Hovedet mod S. V. og Benene mod N. O. Det laa paa Ryggen i udstraekt Stilling med Armene straekt längs Kroppen. Knoglerne laa omtrent alle paa deres naturlige Pläds, men de var ret stserkt oploste og forvitrede og meget skore. Inden i Rorknoglerne fandtes en sort, fedtet Jordart. Hovedet var bojet lidt fremover, saaledes at Hagen synes at have hvilet paa Brystet. Men paa Gr. af Jordens Tryk var Underkseben skubbet ret långt frem föran Hovedet og Ansigtet var knust og ogsaa Overteenderne var skubbet noget frem. Inde i Hove- det fandtes den samme sorte fedtede Jordart som i Knoglerne. Oppe i Ganen fandtes en Flintspaan, se Fig. 123 og 124. Omkring Skelettet laa större og mindre Sten, dog ikke i Orden, se Planen, paa Brystet laa en ret stor Sten, der fuldstsendigt havde knust Brystet; andre
' Återges här.
B O P L A T S F O L K E T S B E G R A V N I N G S S K I C K 2 3 5
Sten laa ligeledes inde mellem Knoglerne. Insp. M. sagde, at han havde bortgravet en noget mere end haandstor Sten, som hvilede mod Panden — Sten fandtes ellers i Regien ikke i den gule Bund.
Medens der ellers som Regel ikke var Oldsager i den gule Bund, fandtes der en del Spaaner omkring Skelettet og til hojre for Hove- det laa der et Mellemfodsben af et Krondyr og en anden Knogle.
Findestedet, Lagets Art, og dets Oforstyrrethed, Flintspaanerne etc.
tyder paa at Skelettet er fra Stenalderen. Det er da fra en tidlig Del af Bebyggelsen. Hvis det var gravet ned efter at de mörke Lag var dannet, vilde dette have vaeret synligt i dot gule Sand. Men helt sikkert havde det selvfolgelig kun vseret, hvis jeg selv havde bortgravet de övre Lag.»
Samtidigt med att jag av Hr. W. fick låna fyndberättelsen, fick jag av honom ett par viktiga muntliga meddelanden.
Det grå lagret, som iakttagits av Milling, och som W. återfunnit
»litt sydost» om graven, förmenade W. vara en sammansmältning av lagren E och D, som högre upp i nivån ej kunde skiljas från varandra.
(Do beskrivas i Stenaldersbopladser, sid. 16 och 17.) Lagret.sträckte sig (liksom torv- och mull-lagret) i cn båge följande terrängen upp mot kullens topp. (Jfr Profilen i Stenaldersbopladser, sid. 15.) Över graven hade det bortförts av Milling. Ned mot mossen åt sydöst åter- fann W. det, och om det funnits västerut hade det försvunnit vid anläggandet av vägen. —
Flintan, som funnits i graven, utgjordes av 2 st. spån och 24 st.
flintavfall, vilka W. innehade under numren 15009—15035, därav fanns ett flintavfall (n:r 15035) i den dödes mun och 8 runt huvudet.
De övriga förekommo spridda.
Av fyndberättelsen och de muntliga uppgifterna framgår:
1. Att inspektör Milling visat »megen Omhu». Milling förstod ge- nast fyndets betydelse och underrättade W. Han hade lagt märke till stenen vid pannan och hans uppgift om det tunna grå lagret kunde verifieras. H a n s u p p g i f t om d e a v h o n o m b o r t g r ä v d a l a g r e n ä r d ä r f ö r u t a n t v i v e l r i k t i g , även om man måste ge W. rätt, då han skriver »helt sikkert havde det selvfolgeligt kun vseret, hvis jeg selv havde bortgravet de övre lag». Härtill kominer, att intet rimligt skäl finnes, att tänka sig en annan lagerföljd åtmin- stone betr. torv och mylla över graven än den av honom uppgivna.
Enligt profilen i Stenåldersbopl. sid. 15 över fältet III 2 a-k, som för
2 3 6 A R V I D S E R N E R
fram till gravens omedelbara närhet (c:a 31]2 m därifrån), böra torv- och myll-lagren (B och A) i ungefär samma tjocklek som på profilen ha sträckt sig över graven.
2) W. har själv tätt sydöst om graven konstaterat det grå lagret och förmenar att det med all sannolikhet sträckt sig över graven så- som Milling uppgivit. Ehuru man med kännedom om W:s sorgtäl- lighet och samvetsgrannhet ej har skäl att betvivla denna uppgift, ger uppgiften av honom till mig, att detta grå lager är de samman- smälta E- och D-lagren, skäl till reflexioner och invändningar. På profilen sid. 15 äro dessa sammansmälta lager redan innan profilen upphör så tunna, att do utmärkas endast därigenom att den linje, som markerar det nedanför befintliga F-lagrets övre gräns ungefär fördubblas. Detta skulle enligt skalan antyda en tjocklek av c:a '/a—1 cm. Profilen slutar på 4,54 m över havet och skelettet fanns 31/L. m därifrån 5 m över havet. Lagren E och D antagas av Westerby i Naturens Verden 1920, sid. 445, vara avlagrade över, d. v. s. vara yngre än »Litorinadyndet», men visade sig vid den senare undersök- ningen på lägre nivå vara avlagrade i själva vattnet (Stenåldersbopl.
s. 16) och lagret D visade sig vara »det egentlige Litorinadynd».
(O. o. a. s. 18.) Man har, som prof. Rydbeck framhävt för mig, skäl att förvåna sig över det grå lagrets existens 5 m över havet, sedan det varit nästan försvunnet betydligt längre ned (4,50 m ö. h.). — Detta grå lager är dock icke överallt avsatt u n d e r vatten, utan såsom W., s. 18 och 19, framhäver på den högreliggandc delon a v 1 a g r a t ö v e r v a t t e n o c h u n d e r p å v e r k a n a v b ö l j o r o c h h ö g - v a t t e n . Under sådana förhållanden torde det ej vara uteslutet, att detta grå lag ovanför vattenlinjen blivit ganska ojämnt fördelat och alltså kan ha funnits (t. o. m. kraftigare) i gravens närhet 5 m över havet än längre ned på 4,54. Säkerligen är därför den av Milling gjorda och av Westerby samvetsgrant verifierade uppgiften om det grå lagrets, d. v. s. lagren E:s och D:s, existens längre upp fullt till- förlitlig.
3. Sandlagret F kring skelettet visade ingen inblandning av det mörka torvlagret. G r a v e n ä r a l l t s å s å s o m W. k o n k l u d e - r a r ä l d r e ä n d e t t a t o r v l a g e r .
4. Under det annars i huvudsak inga artetakter förekommit i lag- ret F, påträffades kring skelettet en stor mängd flinta. Denna måste antingen oavsiktligt eller avsiktligt ha följt med vid begravningen.
B O P L A T S F O L K E T S B E G R A V N I N G S S K I C K 2 3 7
Det får väl anses ganska säkert att i varje fall f 1 i n t a v f a 11 e t ej nedlagts avsiktligt. Dess förekomst förklaras naturligast om det befunnit sig i det tunna grå lager som genomgrävts. Delta ( = E o. D) utmärktes nämligen av rikedom på artefakter, flinta och f l i n t - a v f a l l . De »gråa Pletter» som W. enligt fyndberättelsen iakttog kring skelettet låta sig även naturligast förklara som uppkomna ge- nom det grå lagrets blandning med morängruset vid nedgrävningen.
G r a v e n ä r a l l t s å y n g r e ä n d e t g r å l a g r e t — E och D lagren = Littorinasänkningens maximum.
Det avgörande blir: H u r g a m m a l t ä r t o r v l ä g r e t? Att besvara detta biologiskt torde vara omöjligt. Prof. K. Jessen har utfört pollenanalyser av fynd från Bloksbjerg (o. a. a., sid. 20 ff.). Dessa innehålla dock ingen analys av t o r v . Hr mag. .1.
Iversen, Kbvn, är sysselsatt med ytterligare undersökningar. Av honom har jag inhämtat följande. Pollenanalys finnes från lägre nivå längre österut i mossen av den torv, som sannolikt motsvarar den över gravplatsen avlagrade torven. Den där undersökta tor- ven är i varje fall ej yngre än bronsåldern (bortsett från det övre förmultnade lagret). Om torvlagret från gravplatsen ned till det ställe där pollenanalysen företagits hade varit orört måste torv- daningen ha upphört tidigare, d. v. s. vara ä l d r e högre upp där ske- lettet påträffades. Fil. Dr. Tage Nilsson har behandlat Prof. Jessens material i Meddel. från Lunds geol.-Mineral. Inst. N:r 61, sid. 537 ff.
Han har sid. 531 inpassat fornfynden från äldsta nordiska stenåldern i sina perioder V—IX och förlägger s. 538 »die eigentliche Bloks- bjergkultur in Per. V (ungefärligen — Entobölletidcns mitt) und wenigstens teilweise in einem relativ vorgeschrittenen Teil derselben».
Betr. t o r v e n s ålder kan han ej uttala sig. — En geologisk under- sökning ger följande resultat. Torvlagret B är avlagrat över sandlagret C, som beslår av grov skarp sand, som uppkastats på stranden (o. o. a. sid. 21). Det måste därför vara yngre än C-lagret. W. hävdar sid. 22 att sandlagret C bildats, då havsvattnet efter litlorinahavets maximum drog sig tillbaka. Denna hypotes om nedsandning enbart under regression synes mig icke lämna en f u l l - s t ä n d i g förklaring på den i C-lagret förekommande stensättningen
(sid. 22). Denna fanns i de yttre fälten, där C-lagret var dubbelt, i det undre, men ej i det övre lagret. Längre upp, där C-lagret var enkelt och tjockt fanns det i bottensanden. När C blev tunt, gick det sällan
2 3 8 A R V 1 D S E R N E R
ned i C-lagret utan sköt upp i B-lagret. Längst upp, där C-lagret ej avsatts, fanns stensättningen i bottnen av torven D, men ej med torv under sig, utan sköt från det grå lagrot upp i torven (uppgift av W.
till mig). Om människorna, som W. förmodar, följt den tillbakavi- kande vattenlinjen och oavbrutet byggt stensättningen närmast vatt- net ovanpå den kvarlämnade sanden, borde stensättningen ha befun- nit sig ovanpå eller i det översta skiktet av C-lagret. Den befinner sig i bottnen men ej direkt på littorinalagret. Sanden u n d e r d e n har avsatts under regressionen, men sanden ö v e r d e n åter måste ha tillkommit under en ny transgression, som drivit människorna tillbaka uppför strandsluttningen till den nivå som betecknas av fäl- ten I I : 1: C—G. På denna nivå har människorna därför kommit att bo längsta tiden. Därför äro artefakterna här talrikast (sid. 22).7
över sandlagret C ha lagren B (torv) och A (förmultnad torv) bil- dats. Det arkeologiska materialet måste ge utslaget. A r t e f a k- t e r n a i d e n u n d r e d e l e n a v t o r v l a g r e t B p å d e ö v r e d e l a r n a a v b o p l a t s e n ä r o d e s a m m a s o m i C - l a g r e t (o. o. a. s. 133—134) och överallt i torven högt upp i lagret A på- träffas ehuru allt sparsammare artefakter, betr. vilka W. sid. 134 efter en detaljerad undersökning av det ur alla lager samlade ma- terialet hopsummerar, att de äro led i en jämn utveckling utan av- brott (inga sterila lager). Ingenstädes möter spår efter ett nytt folk, som mött upp med artefakter av ny karaktär. — Det måste då vara berättigat att påstå att boplatsfolket hela tiden bott kvar på bo- platsen även under torvdaningen och att anse den äldsta torvbild- ningen obetydligt yngre än sandlagret C.8 Det förra påståendets till- förlitlighet ökas om man av den avtagande fyndrikedomen drar den slutsatsen, att boplatsen fr. o. m. torvdaningen blott använts under den torra årstiden som jakt- och fiskeplats (jfr Sheteligs åsikter om Ruskenesset m. fl. norska boplatser).
Sammanfattning. Vi ha alltså, synes det mig, i Bloksbjergfyndet framför oss ett b e v i s l i g t fall av boplatsfolkets begravningsskick, även om det icke kan visas att begravningen härrör från en tidig del av bebyggelsen. Den döde har i detta fall b e g r a v t s och graven har
7 Jag har att tacka ovannämnde fil. dr. T. Nilsson, Lund, för godhetsfull granskning av min nu givna framställning av den geologiska processen.
8 Denna slutsats göres ock av W. sid. 132. Man får ej pressa hans uttryck, att torvbildningen är »saratidig> med sandlagret.
B O P L A T S F O L K E T S B E G R A V N I N G S S K I C K 2 3 9
anlagts i c k e i d e l e v a n d e s k r e t s m e n i d e r a s o m e d e l - b a r a g r a n n s k a p . — Skelettfynden vid Ruskenesset härröra san- nolikt även från boplatsbegravning. Platsen där fynden gjordes har på grund av naturförhållandena ej upphört att användas just som b o p l a t s . Fjällväggen gick så tätt intill de båda boplatslagren, att den knappast lämnade plats för ytterligare utvidgning (o. a. a. sid. 3 och 4 samt kartorna på plansch 1. Se vidare Shetelig: Prim. tider i Norge sid. 202: »Bostedet var praktisk tält utilgjsengelig fra land- siden.»). Människorna som begravt liken ha ännu i hällkisttid använt denna plats som boplats eller fiskeplats, under det de själva bott per- manent annorstädes (Shetelig, Prim. tider i Norge sid. 205). Även un- der hällkisttid måste huvudmassan av Norges befolkning ha utgjorts av det ursprungliga boplatsfolket. Även i detta fall ha de döda be- gravts ej i de levandes krets men i deras omedelbara grannskap. — De talrika fynden av skelettd e 1 a r i boplatslagren synas mig tala för sannolikheten av att detta begravningsskick varit a l l m ä n t bland boplatsfolket. Om de döda, åtminstone ofta, begravts i de efter- levandes omedelbara grannskap och så grunt, som beträffande Bloks- bjerg-skelettet varit fallet, är det nämligen naturligt, att hundar och andra (även mindre) djur, sedan liket förmultnat, släpat omkring ske- lettd e l ä r och då även till den närbelägna boplatsen.
De nu framlagda fakta angående boplatsfolkets begravningsskick medföra betydelsefulla konsekvenser i religionshistoriskt hänseende.
Någon bevisad b e g r a v n i n g i d e l e v a n d e s k r e t s föreligger icke, än mindre ett k v a r l ä m n a n d e u t a n b e g r a v n i n g a v d e n d ö d e m i t t b l a n d d e l e v a n d e . Såväl äldre teorier som präanimisternas (t. ex. G. Sverdrup: F r a Gravskikker til Dödstro i Nord. Stenålder, Oslo, 1927) behöva revideras.
ZUSAMMEN FASSUNG.
A R V I D S E R N E R : Die Bestattungsweise des Wohnplatzvolkes.
Skandinavien hatte nach der Abschmelzung des letzten Inlandseises eine Urbevölkerung, das W o h n p l a t z v o l k , das dem abschmelzenden Eise nach Norden gefolgt ist. — Sei es, dass während der jiingeren Steinzeit neue Völker (Sophus Miiller, O. Rydbeck, J. E. Forssander) öder nur neue Be- stattungsweisen eingewandert sind, die Frage bleibt zu beantworten: wie
2 4 0 A R V I D S E R N E R
sah die u r s p r i i n g l i c h e , während der älteren Steinzeit gebräucbliche Bestattungsweise aus?
Prof. O. Rydbeck hat in Meddel. fr. L. U. II. M. 1934 die Funde von Skelet- ten in dänischen Wolmplatzlagern aus dor ält. Steinzeit untersucht. Er stellt fest, dass k e i n e s d i e s e r S k e l e t t e d e r ä l t e r e n S t e i n z e i t n n g o h ö r t. Was Schweden betrifft, meint er, dass der Stångenäsfund von 2 Skeletten in einer natiirlichen Muschelbank m ö g l i c h e r w e i s e eine Erdbeslattung sei. Dass hier eine b e w e i s b a r e Wohnplatzbcstattung vor- licgo, wird nicht behauptet. Die Funde in den Wisbyer Wolmplatzlagern werden nicht erwähnt, weil diese aus der jiingeren Steinzeit herriibrcn.
VI. untersucht nun die Funde von ganzen Skeletten in norwegischen Wohn- jilalzlagern, d. b. dio Funde von Viste und Ruskenesset. Es liegt kein wissen- scbaftlicher Bewcis vor, dass das Skelett von Viste mit seinem Wohnplatz- lager glcichaltrig wäre. Es wurde wohl im Lager gefunden, aber ist ganz unwissenschattlich ausgegraben worden. — B e w e i s l i c h c Wohnplatz- bestattung liegt auch nicht bei Ruskenesset vor (auch hier unwissenschaft- liche Ausgrabung), aber w a h r s c h e i n l i c h ist dies eino wirkliche Be- stattung (Dolchfund!). Diese gehört wohl der Steinkistenzeit an, ist aber vielleicht doch Wohnjilatzbegräbnis.
Vf. unterzieht nun den dänischen Bloksbjergfund einer eingohenden Unter- suchung und versucht unter Ausnutzung teilweise neuen Materials (des unjiublizierten I^undberichts von Westerby und milndlicber Mitteilungen) gegen Rydbeck zu beweisen, dass hier beweisbare Wohnplatzbestattung vor- liegt. — Die tiber dem Grab befindlicben Lager können rekonstruiert werden.
Die Bestattung ist jtinger als das Litorinamaximum (Lager E—D), aber älter als die Torf lager (B—A). Das dazwiscbenliegendo Sandlager C, das die meisten Artefakte enthielt, ist bei Träns- und Regression von Mcerwasser gebildet. Weil dasselbe archäologische Material in dem unteren Teil des tiber dom Grab befindlicben Lagers B (Torf) und In dem Sandlager C zu finden ist, und alle Artefakte aus s ä r a t l i e h e n Lagern Glieder einer Entwick- lungskette ohne Bruch bilden (keine sterilen Lager!), muss die Torfbildung unbedeutend jiinger sein als das Sandlager. — Weil weiter die ununter- brochene Reihe der Artefakte sich in das oberste Lager (verwester Torf) erstreckt, muss das Wohnplatzvolk auf dem Wohnplatz während der Torf- bildung zuriickgeblieben sein. (Wahrscheinlich hat man den Wohnplatz nur
während der trocknen Zeit fiir Jagd und Fischfang benutzt.) D i e B e - s t a t t u n g m u s s v o n d e m W o h n p l a t z v o l k h c r r i i h r e n .
Vf. vergleicht schliesslich diese Bestattung mit der vermuteten Wohnplatz- bestattung bei Ruskenesset und mit den Funden von zahl reich en Skelett- T e i l e n in Wohnplatzlagern. Diese Funde lassen vermuten, dass die bei Bloksbjerg benutzte Bestattungsart eine unter dem Wohnplatzvolk allgemeine gewesen sei.
