Männens politik och kvinnornas kamp 1912
En studie om diskussionerna som fördes i riksdagen och tidningen Rösträtt för kvinnor, om den kungliga propositionen
The politics of men, and women’s struggle in 1912
A study of the discussions in the parliament and the newspaper "The right to vote for women," about the royal bill
Tina Sjöberg
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Historia/Ämneslärarprogrammet
15 hp
Mikael Svanberg Martin Åberg HT-2016
Sammanfattning
Denna uppsats syfte är att undersöka vad som sades i riksdagens båda kamrar under debatten angående den kungliga propositionen, rösträtt och valbarhet för kvinnor som för män 1912. Även vad Landsföreningen för kvinnans politiska rösträttstidning, Rösträtt för kvinnor (RfK), rapporterade om arbetet innan och efter debatten.
Många män i riksdagens båda kamrar framförde sina åsikter angående den kungliga propositionen. I denna uppsats har ett urval av talare gjorts, och de argument som återkom flest gången återberättas här. En slutsats man kan dra är att många av de högt uppsatta männen var rädda att förlora sin makt, enligt dem skulle kvinnorna kunna bli majoritet i riksdagen och det skulle betyda katastrof för landets välgång. Många visade sig negativa till den kungliga propositionen men även många män var för den, med argument som riket var endast hälften mänskligt om inte kvinnorna fick rösträtt och att en klass inte kunde representera en annan, alltså kunde inte män representera kvinnor på ett tillfredställande sätt. RfK rapporterade grundligt om vad och- vem som hade sagt vad i riksdagens båda kamrar, och uppmanade sina läsare att inte tappa modet när det redan väntade nederlaget skedde, utan att med större kraft fortsätta kampen om rösträtt för alla kvinnor.
Abstract
This paper aims to examine what was said in the Parliament during the debate on the royal bill, electoral rights for women as for men in 1912, also what the newspaper, The Right To Vote For Women, started by the National Association for women's political voting rights reported on the struggle before and after the debate.
Many men in both houses of parliament presented their views on the royal bill, in this paper a selection of speakers from both chambers have been presented.One conclusion to draw from this is that many of the senior men were afraid of losing their power, according to them, women would be able to become a majority in parliament and it would entail disaster for the country's prosperity. Many proved to be negative towards the royal bill, but many men were also for it, with arguments that the kingdom was only half human if women did not have the right to vote, and that a class could not represent another, therefore, men could not represent women in a satisfactory manner.
RfK reported thoroughly about what was said in parliaments both chambers, and urged its readers not to be disheartened when the defeat that was expected took place, but with greater force continue the struggle for voting rights for all women.
Innehåll
1 Inledning ... 6
1.1 Syfte och frågeställningar ... 6
1.2 Forskningsöversikt... 7
1.3 Källmaterial, metod, avgränsningar och källkritik ... 14
1.4 Teoretisk utgångspunkt... 15
1.5 Disposition ... 18
2 Undersökningskapitel ... 19
2.1 Bakgrund ... 19
2.2 Rösträtt för kvinnor, kvinnornas egna organ. ... 20
2.3 Diskussionen i riksdagen ... 23
2.3.1 Konstitutionsutskottet ... 23
2.3.2 Riksdagsdebatten ... 25
2.3.3 Första kammaren ... 26
2.3.4 Sammanfattning av förda argument i Första kammaren ... 29
2.3.5 Andra kammaren ... 30
2.3.6 Sammanfattning av förda argument i Andra kammaren ... 32
2.3.7 Rösträtt för Kvinnor ... 33
3. Slutsatser ... 34
3.1 Riksdagsdebatterna ... 34
3.2 Rösträtt för kvinnor ... 37
3.3 Slutsatser ... 39 Käll- och Litteraturförteckning ...
1 Inledning
Sedan 1800-talet hade kvinnorna kämpat för sin rätt till rösträtt på samma villkor som för män, de skulle fortsätta att kämpa ända till segern 1919 med första rätten till röstning 1921.
1912 var ett år av seger, ett år av triumf även om dem hade många år kvar att kriga. 1912 fick kvinnorna sin första kungliga proposition om lika rösträtt för kvinnor som för män, med den propositionen kändes målet antagligen mer uppnåeligt.1 Tre år tidigare, 1909 fick de svenska männen en utvidgad rösträtt, och argument hade sedan innan varit att just denna reform var högre prioriterad, och med det hade dem aldrig fått någon kunglig proposition, vilket innebar att kvinnorna fick kämpa ännu hårdare.2
Riksdagens båda kamrar hade majoritet i två olika riktningar. Valet 1911 gjorde så att i Första kammaren hade Moderaterna majoritet med 87 av 150 mandat, liberalerna 51 och
Socialdemokraterna hade 12. I Andra kammaren hade Liberalerna majoritet med 101 mandat av 230, Socialdemokraterna 64 och Moderaterna 65 mandat, vilket betydde en Liberal majoritet, och mitten och vänster stödde kvinnlig rösträtt.3 Regeringen Staaf II 1911-1914 bildade liberalernas ledare Karl Staaf regering som konsekvens av partiets framgångar i Andra kammarvalet hösten 1911.4
Det som denna uppsats finner intressant från denna tid, var hur diskussionen gick i riksdagens Första och Andra kammare. Även vad Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtts
(L.K.P.R.) tidning skrev om kampen innan och efter att propositionen gick upp i riksdagen.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att skapa en djupare förståelse kring den politiska debatten om kvinnlig rösträtt och valbarhet. Detta uppnås genom att undersöka hur riksdagens debatt i båda kamrar såg ut angående den kungliga propositionen om kvinnlig rösträtt och valbarhet år 1912 samt vad som skrevs och rapporterades om debatten i kvinnoföreningen landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (L.K.P.R) tidning, Rösträtt för kvinnor (RfK). År 1912 är ett väldigt intressant år på grund av att kvinnorättkämparna fick en kunglig proposition för första gången.
1 Rösträtt för kvinnor I-III 1912-1914 nr 1 sid 1
2 http://www.inarchive.com/page/2010-11-06/http://rixlex.riksdagen.se/templates/R_Page____11568.aspx Hämtad 1/2-17
3 http://www.scb.se/H/SOS%201911-/Valstatistiken/Riksdagsmannavalen%20(SOS)%201909-1968/Valstatistik- Riksdagsmannavalen-1909-1910-1911.pdf sid 8, 36 Hämtad 2/2-17
4 https://www.staaff.se/om-karl-staaff/ Hämtad 2/2-17
Uppsatsens frågeställningar bidrar till en djupare förståelse för hur argumentationen för, men framförallt mot kvinnlig rösträtt framfördes.
Frågeställningar:
1. Hur gick diskussionen i riksdagen om den kungliga propositionen om rösträtt och valbarhet för kvinnor på samma villkor som för män, i Första och Andra kammaren?
2. Vad rapporterade föreningen L.K.P.R.s tidning angående den kungliga propositionen och riksdagsdebatten 1912?
I första frågan undersöker jag hur diskussionen bland männen i riksdagens båda kamrar gick angående den kungliga propositionen om kvinnlig rösträtt och valbarhet, och även vilka argument som framfördes i de båda kamrarna. I den andra frågan undersöker jag vad som skrevs om den kungliga propositionen i tidningen Rösträtt för kvinnor och vad de rapporterade från riksdagen.
1.2 Forskningsöversikt
Ida Bloms artikel “Structures and Agency: a transnational comparison of the struggle for women's suffrage in the Nordic countries during the long 19th century” är en gränsöverskridande jämförelse av kampen för kvinnlig rösträtt, främst kring 1900, med tonvikt på de fem nordiska länderna. Artikeln ifrågasätter den utbredda föreställningen om dessa länder som liknande demokratiska och fredliga nationer, som skiljer sig från resten av Europa. Artikeln tar upp hur rösträttsreformen utmanade den manliga och kvinnliga könstillhörigheten, och vilken betydelse det hade för politiken. Den fortsätter att analysera viktiga strukturella förändringar som har setts som bärare för kvinnlig rösträtt: tillväxten av demokrati, byggandet av nationstater, revolutioner och krig, frågar om dessa strukturer har spelat en viktig roll i de nordiska länderna som på andra håll. Slutligen koncentrerar artikeln sig på kvinnors byrå, mobilisering och organisation, letar efter likheter och skillnader mellan de fem nordiska länderna.5
Slutsatsen från denna gränsöverskridande analys av processer som resulterar i kvinnlig rösträtt är att de nordiska länderna kan betraktas som en ganska enhetlig enhet, där kvinnor fick rösträtt
5 Blom. Ida, Structures and Agency: a transnational comparison of the struggle for women's suffrage in the Nordic countries during the long 19th century. Scandinavian Journal, 2012 sid 600
http://dx.doi.org/10.1080/03468755.2012.729023 Hämtad 15/11-16
som en del av den första vågen. En något annorlunda tidpunkt för demokratiseringen kan redogöra för de små tidsskillnaderna i denna reform. I Danmark, utlöste 1848 varv från första rösträttsreformen. Revolution hade också betydelse för rösträtten i Finland, och till kampen för nationellt oberoende influerade rösträtten frågan i Finland, Norge och Island. Samarbete mellan klasserna var mer uttalad i Danmark och Sverige än i Norge och Finland, förmodligen också mer än i Island. Vi kan dra slutsatsen att en nordisk modell för kvinnlig rösträtt var en modell med ett antal individuella modifikationer. Men modellen var inte särskilt nordisk. I de flesta avseenden finner vi att liknande strukturer var inblandade i att främja kvinnors rösträtt i hela västvärlden, och att kvinnor var tvungna att göra anspråk på denna rätt för att nå resultat.6 Historikern Sif Bokholm undersöker angående Agda Montelius inblandning i olika kvinnorörelser under sin livstid. I boken ”En kvinnoröst i mansamhället, Agda Montelius 1850- 1920” undersöker hon varför Montelius kom att ägna hela sitt liv åt arbete för de fattiga, och vad som drev henne. Även om det som nekrologer skriver att hon var en ensam föreningskvinna stämmer eller inte. I biografin och avhandlingen om Agda Montelius undersöker Bokholm hur Montelius möte med de hemlösa såg ut och hur hon uppfattade socialpolitikens och välgörenhetens mål, samt vilka resultat som uppnåddes. Författaren undersöker även hur Montelius välgörenhetsarbete skulle förstås i ett större sammanhang – som ideologi, som kvinnoarbete med eventuell emancipatorisk effekt och/eller som klasskamp i en brytningstid.
Andra frågor som behandlas är; hur hon såg på kvinnorörelsen och dess syften, vilken del hon själv tog i arbetet, vad kvinnors emancipation betydde för henne och hur kvinnokampen såg ut i Sverige under denna tiden med dess med- och motgångar.7
Syftet är att belysa en kvinnlig initiativtagares roll i slutet av 1800-talet, vilket hon gör med hjälp av en biografisk metod.8 Bredden av Montelius unika kvalitet var hennes engagemang, hon var aktiv inom tre olika arenor – filantropi - så som välgörenhetsarbete -, samhällspolitik, och politisk feminism, och i alla tre hade hon en framstående roll. En av avhandlingens styrande hypotes är att det var genom sitt välgörenhetsarbete som Montelius och hennes kollegor blev mycket mer medvetna om kvinnans underordnade ställning i samhället. En annan hypotes är att aktivisternas intresse för både sociala och kvinnofrågor bidrog till inte bara sin egen frigörelse
6 Blom. Ida, Structures and Agency: a transnational comparison of the struggle for women's suffrage in the Nordic countries during the long 19th century. Sid 613-614
7 Bokholm. Sif, En kvinnoröst i manssamhället, Agda Montelius 1850-1920. Södertälje: Stockholmia Förlag, 2000 sid 14
8 Bokholm. Sif, En kvinnoröst i manssamhället, Agda Montelius 1850-1920.Sid 15; 376
utan för såväl andra kvinnor.9 Montelius spelade en viktig roll i olika organisationer och från en studieresa till England tog hon med sig en viktig modell. Genom att följa den brittiska modellen försäkrade hon att ansvaret för dem i nöd i Stockholms olika församlingar blev uppdelade mellan olika kommittéer.10
Montelius och andra insåg att välgörenhet inte var tillräckligt, och att sociala reformer var nödvändiga för att lindra den nöd som fanns i arbetarklassen, detta resulterade i fattigvården.
Hon arbetade mycket för de fattiga och för att barn skulle få det bättre. Lagen mot att kvinnor inte fick arbeta som nattarbetare var ett stort nederlag för Montelius (1909). Ett annat nederlag för kvinnorörelsen kom 1912 under debatten om moderskapsförsäkring; vilket resulterade i att fattiga mödrar fick det svårare. Men nederlagen stärkte kvinnorna och de argumenterade emot kritiken som var riktad mot dem; att de var politiskt passiva och oerfarna. Varje gång deras krav blev nedröstat gick kvinnorna ut offentligt med sitt missnöje och pekade på de insatser som de hade gjort, samtidigt som de krävde omröstning som skydd mot orättvis behandling och lagstiftning.11
Hon menade att kvinnorörelsen hade två mål: Kvinnans frigörelse och skapandet av det goda samhället, det senare såg hon som huvudmål, men för att kunna arbeta för ett bättre samhälle måste kvinnorna först bli befriade från ekonomiskt och politiskt beroende från män. Montelius tog stor del i arbetet för kvinnans rätt till deltagandet i lokala och nationella myndigheter, rätt att rösta, ett jämställt äktenskap, utbildning och att tjäna egna pengar. 1910 fick hon uppleva delar av målen gå i uppfyllelse så alla kvinnor blev behöriga att rösta i kommunala val och både gifta och ogifta var berättigade till alla kommunala poster med undantag från landstinget. Dock fick hon inte uppleva rösträtt för alla eller att kvinnor var finansiellt jämlika männen, då dessa lagar trädde i kraft efter hennes död.12
Professor emerita i historia i Örebro, Cristina Carlsson undersöker i sin bok ”Kvinnosyn och kvinnopolitik. En studie av svensk socialdemokrati 1880-1910” om hur man inom den svenska rörelsen uppfattade verkligheten man hade omkring sig, hon undersöker om det var i likhet med August Bebel den tyska socialdemokratiska politikern och en av grundarna av SPD, Tysklands socialdemokratiska parti och den tyske sociologen, filosofen och politikern Friedrich Engels – att kvinnor mer och mer kom ut i arbetslivet och som en följd kom arbetarfamiljen att upplösas.
9 Bokholm. Sif, En kvinnoröst i manssamhället, Agda Montelius 1850-1920 sid 376
10 Ibid Sid 377-380
11 Ibid Sid 377-380
12 Bokholm. Sif, En kvinnoröst i manssamhället, Agda Montelius 1850-1920 sid 377-380
Carlsson undersöker även ställningstagande rörande samband och utvecklingstendenser inom ideologi och teori, detta lägger hon sedan på debatten om kvinnoarbete, könens likvärdighet och i vilken utsträckning man använde sig av teorin på kontinenten. Även ställningstaganden som de kommer till uttryck antingen i politiska program, debattskrifter eller i konkreta handlingar.13
Utöver detta undersöks frågor angående socialdemokratiska relationer till handlingsutrymmet som gavs i olika situationer och socialdemokraternas syn på den kvinnliga rösträtten.14 Författaren drar en skiljelinje mellan förhållandet mellan kvinnofråga och klassfråga och tycker sig kunna urskilja att socialdemokraterna i efterhand skärpte sig gentemot den borgerliga kvinnorörelsen och betonade att det inte fanns någon gemensam klassöverskridande kvinnofråga. Välviljan till de borgerliga kvinnornas frigörelsesträvanden fanns inom begränsade grupper med anknytning till den litterära vänstern eller borgerliga stadsradikalismen t.ex. hos Hjalmar Branting och Fredrik Sterky. Det betonades efter hand att det inte fanns någon kvinnofråga inom arbetarklassen utan att kvinnans underordnande ställning på samma sätt som arbetarens, var en effekt av klassförtrycket.15
Skilda uppfattningar rådde i frågan inför den kvinnliga rösträtten, det fanns en benägenhet att skjuta kravet på kvinnlig rösträtt åt sidan.16 Diskussioner angående kvinnliga arbetare var även den delad, förslag som att kvinnor skulle arbeta kortare dagar för att kunna fullgöra sina moderliga uppgifter och barnuppfostran, även barnuppfostringsanstalter för att underlätta för den fattiga modern, föreslogs. Men en konkret diskussion om kvinnas dubbelarbete lyste med sin frånvaro.17 Likställighet mellan man och kvinna var en av socialdemokratiska rörelsens målsättningar, men att ansluta sig till principer och måla upp framtidsvisioner var en sak och att formulera praktisk politik en annan. Man kom att frångå den likhetsprincip som utgjorde grunden för de socialistiska teoretikernas syn på kvinnans befrielse.18 Det gemensamma klassintresset gjorde så att kvinnorna fick stå åt sidan när det gällde rösträtten och det var även på denna grund som man argumenterade för nattarbetsförbud för kvinnor.19
13 Carlsson. Christina, Kvinnosyn och kvinnopolitik. En studie av svensk socialdemokrati 1880-1910. Lund:
Studentlitteratur, 1986 sid 74
14 Carlsson. Christina, Kvinnosyn och kvinnopolitik. En studie av svensk socialdemokrati 1880-1910 sid 75
15 Ibid sid 121
16 Ibid sid 122
17 Ibid sid 123
18 Carlsson. Christina, Kvinnosyn och kvinnopolitik. En studie av svensk socialdemokrati 1880-1910 sid 184-188
19 Ibid sid 244
Efter sekelskiftet (1900) kan vi ana en förändring i det socialdemokratiska partiets konkreta förhållningssätt till kvinnoarbetet. Nu anammar man efterhand den linje som länge varit rådande inom Andra Internationalen och kräver särskilda skyddslagar för kvinnoarbetet, i familjen och den kommande generationens intresse.20 Det visar sig att efter sekelskiftet, inriktade sig kvinnorna i stor utsträckning på att formulera konkreta svar på de problem som drabbade den stora gruppen kvinnor som skymdes i de manliga texterna och definitionerna, det vill säga de kvinnor som både var förvärvsarbetande och mödrar.21 Carlsson nämner även F.T.
Borgs motion för kvinnlig rösträtt, där hen menar på att för att lära sig att använda rösträtten måste man få bruka den.22
Christina Florins bok Kvinnor får röst. Kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse, behandlar områden rörande det inre rösträttsarbetet. Hon har även tagit fasta på den politiska kulturen – det politiska opinionsbildandets mekanismer och centrala aktörer, hon vill veta vad kvinnorna gjorde och vilka de var. Florin studerar dessa kvinnor utifrån lokalföreningens och familjelivets synvinkel, snarare än centralstyrelsens sammanträdesbord i Stockholm. Florin anser att det är de ledande kvinnornas livsstil och personligheter som är det viktiga att lyfta fram, de som provocerade och drev fram förändring. Dessa kvinnors liv, språk och handlingar kan förklara processer i rösträttsrörelsens politiska kultur. Florin menar att sättet kvinnorna byggde upp sin organisation underifrån kan lära oss mycket om politikens andra sida – den privata, informella och känslomässiga sida -. Vi får även en inblick i feministiska rörelser för 100 år sedan.23
Den övergripande frågan i boken gällde hur kön, feministisk praktik och medborgarskap blev relaterade till varandra i kvinnornas rösträttsrörelse, hur skulle kvinnorna göra för att skapa en egen medborgerlig relation till staten och de politiska intuitionerna? Hur skulle de övertyga staten – männen -? Det är här rösträttsbreven kommer in i bilden menar Florin, brev som skickades emellan sex kvinnor som hade stor betydelse för rösträttskampen, breven speglar sidor av praktiskt arbete och är kvarlevor av själva processen. De forskningsfrågor breven kan svara på berör aktivistkulturen i rösträttsrörelsen, hur kvinnorna ”gjorde könspolitik” utanför de traditionella politiska rummen när de inte hade tillträde till den vanliga vägen till makten.24
20 Carlsson. Christina, Kvinnosyn och kvinnopolitik. En studie av svensk socialdemokrati 1880-1910 sid 246
21 Ibid sid 272
22 Ibid sid 102
23 Florin. Christina Kvinnor får röst. Kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse. Falun: Atlas Akademi, 2006 sid 34
24 Florin. Christina Kvinnor får röst. Kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse sid 35
Florin skriver att L.K.P.R. var uppbyggd med en demokratisk tanke i botten, att alla viktiga frågor skulle ut till lokalföreningarna. Dock blev det den innersta kretsen som dominerade, kvinnorna med hög utbildning som kunde forma diskursen. Det var dessa kvinnor som hade tid och pengar att åka på möten och konferenser. De sex kvinnor vars brev Florin undersökt, utgjorde en elitgrupp i organisationen som alla hade en betydande maktställning. Rösträtten var ett uppfostringsprojekt, där kvinnorna skulle lära sig att bli medborgare, även ett projekt där konservativa och radikaler kunde enas om viktiga frågor som till exempel att utmana könsstereotyper och göra kvinnor självständiga och ansvara för sina egna liv.25
Dock var vissa frågor bannlysta, särskilt frågor om kropp och sexualitet. Kvinnorna kämpade med att bryta den sociala diskursen mellan män och kvinnor i offentligheten, de krävde tillgång till manliga arenor: gator, torg, talarstolar, tidningar och parlament. Vägen till rösträtten var dock tvungen att gå genom männen, utan deras samtycke kunde inte rösträtten erövras. Män som grupp spelade en stor roll då statens lagar bara kunde ändras genom mäns åtgärd. De hade även stora roller som motståndare och stöttepelare. Att få männen att inse att kvinnors delaktighet i staten var grunden för ett modernt och civiliserat samhälle, var en stor del av kampen.26
Christina Florin har även skrivit en artikel “Heightened Feelings! Emotions as Capital in the Swedish Suffrage Movement” i Women’s History Review, som handlar om de sex svenska kvinnor som tillhörde ett informellt nätverk i svenska rösträttsorganisationen och som motsvarade de tjugo år som kampen för omröstningen tog, från 1902 till 1921 utifrån sin bok Kvinnor får röst. Kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse. Analysen sker på två nivåer; å ena sidan handlar det om kvinnornas beskrivning av deras känslomässiga upplevelse, och å andra sidan, med hur dessa känslor konstruerades och användes i politisk propaganda som ett slags "capital' i demonstrationer, offentliga möten och fester.27
De suffragetter på barrikaderna levde i en tid av mycket drama och många spänningar och perioden genererade starka känslor som kunde användas i kampanjen för omröstning. Den teoretiska referensramen är Randall Collins modell av interaktion ritualer, där han hävdar att känslor är av stor betydelse för sociala rörelser i synnerhet. De svenska kvinnor som kämpade
25 Florin. Christina Kvinnor får röst. Kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse sid 282
26 Ibid sid 283, 289, 301
27 Florin. Christina, Heightened Feelings! Emotions as ‘Capital’ in the Swedish Suffrage Movement. Women's History Review, Vol. 18, No. 2, April 2009 sid 181-182 http://dx.doi.org/10.1080/09612020802316694 Hämtad 15/11-16
för omröstning mellan 1902 och 1921 slog inte sönder några fönster eller brände ner några byggnader. De ville inte verka vara militanta bråkmakare som de engelska suffragetterna.
Istället uppträdde de i ett måttlig svenskt sätt i en anda av traditioner och kultur av samtida
”gräsrotsrörelser” (grass-root movements). De byggde upp sin organisation, formulerade sina dagordningar och krävde att höras offentligt.28
Åsa Karlsson Sjögrens artikel “Women's Voices in Swedish Towns and Cities at the Turn of the Twentieth Century: municipal franchise, polling, eligibility and strategies for universal suffrage”, undersöker kvinnors röstning och valbarhet i kommunala val i svenska städer i årtionden runt 1900-talets sekelskift. Syftet är att presentera rösträtts mönster, röstbeteenden och representation som kommer från statistik från kvinnorörelsen och att diskutera hur dessa relaterar till kvinnorörelsens strategier för kvinnors politiska medborgarskap och allmän rösträtt. Resultaten är dessutom analysera i jämförelse med 1800-talets förhållanden, när lagligt kompetenta kvinnor som betalade skatter kunde rösta i vissa val.29
Sammanfattning
Den tidigare forskning jag dragit mest nytta av är Christina Florins bok Kvinnor får röst. Kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse. Hon beskriver bra och tydligt kampen och de olika vägar kvinnorna tog för att få igenom sina krav. Hon skildrar eliten av kvinnor som genom brevskrivande var några av huvudpersonerna i kampen, kvarlevor som är av stort värde i dag. Florin utgår från den roll kvinnorna hade under 1900-talet, hemlivet och den arena kvinnorna behärskade. Det är en intressant utgångspunkt och man lär sig mycket om hur samhället såg ut och den feministiska rörelsen för 100 år sedan.
Den tidigare forskningen utgår oftast ur ett kvinnligt perspektiv, och handlar om de kvinnliga pionjärerna under 1900-talet, men mitt källmaterial från riksdagen är uteslutande från en manlig synvinkel.
28 Florin. Christina, Heightened Feelings! Emotions as ‘Capital’ in the Swedish Suffrage Movement. Women's History Review, Vol. 18, No. 2, April 2009 sid 181-182http://dx.doi.org/10.1080/09612020802316694 Hämtad 15/11-16
29 Karlsson Sjögrens. Åsa, Women's Voices in Swedish Towns and Cities at the Turn of the Twentieth Century:
municipal franchise, polling, eligibility and strategies for universal suffrage. Women's History Review, 2012 sid 379 http://dx.doi.org/10.1080/09612025.2012.661150 Hämtad 15/11-16
1.3 Källmaterial, metod, avgränsningar och källkritik
Jag har utgått från material som finns på föreningsarkivet i Värmland och en boksamling av tidningen Rösträtt för kvinnor mellan åren 1912–1914, där jag har funnit relevant information till min undersökning.30 För att besvara uppsatsens frågeställningar angående diskussionen i riksdagen och argumenten för och emot rösträtten, har jag använt mig av riksdagsprotokoll med bilagor som återfinns på Karlstads Universitetsbibliotek.
När jag undersöker materialet använder jag mig av en kvalitativ metod, vilket innebär att en djupare förståelse och kunskap skaffas om de frågor man utgår från.31 Frågeställningarna utformades under tiden material samlades in och anteckningar fördes, i likhet med beskrivningen för en kvalitativ metod.32
Jag har använt mig av boken Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Författarna förklarar hur man genomför en undersökning och att vissa metodiska krav måste uppfyllas i ett forsknings- eller utredningsarbete. Bra vägledning ges från att ett problemområde identifierats till att undersökningen rapporteras.33 Även boken Rapporter och uppsatser, av Jarl Backman har använts som hjälpmedel för hur man söker, läser och skriver vetenskapliga dokument. Utifrån tre perspektiv förklarar författaren hur skrivmomentet behandlas; det kvalitativa, det traditionella och det översiktliga. Andra anvisningar som är relevanta för akademiska texter ges, så som hur man skriver en disposition, tabeller och referensteknik i löpande text beskrivs, även hur man söker litteratur i elektroniska referensdatabaser.34
Jag har valt att begränsa min undersökning till året 1912, eftersom det var första gången de svenska rösträttskvinnorna fick en kunglig proposition för rösträtt och valbarhet för kvinnor som för män. Denna kungliga proposition valde jag för att den berörs i tidningen Rösträtt för kvinnor som jag även använder mig av i min undersökning, riksdagsprotokollen är relevanta då det där står vad som sades i Första och Andra kammaren angående kvinnlig rösträtt 1912. De
30 Rösträtt för kvinnor I-III Föreningsarkivet i Värmland
31 Patel. Runa och Davidson. Bo, Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och rapportera en undersökning, 3:e upplagan, Lund: Studentlitteratur AB, 2003 sid 118-119
32 Backman. Jarl, Rapporter och uppsatser, 2:a upplagan. Lund: Studentlitteratur AB, 2008 sid 54, 58
33 Patel. Runa och Davidson. Bo, Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och rapportera en undersökning sid 119
34 Backman. Jarl, Rapporter och uppsatser sid 58
män som yttrade sig i debatten kan antagas tala för hela sin partigrupp om han inte blev motsagd av någon i samma partigrupp, annars talade han endast för sig själv.
Jag är medveten om att mina resultat hade kunnat se annorlunda ut om jag valt en annan metod som till exempel en kvantitativ metod, där jag hade kunnat skapa statistik över hur många tidningar i Sverige som under den här perioden rapporterade om den kungliga propositionen, hur många av dem var för eller emot kvinnlig rösträtt. Jag hade även kunnat framställa statistik över de mot och förargument som förekom i riksdagsdebatten.35
Ur en källkritisk synvinkel finns det naturligtvis en problematik med att använda RfKs artiklar och texter. Eftersom texterna är skrivna av L.K.P.R.s medlemmar, är dem bearbetade och utvalda för att passa deras ändamål och kan vara vinklade. Detta skulle kunna vara texternas styrka, eftersom dess tendens visar med vilka argument föreningen vill införa rösträtt för kvinnor. Uppsatsen har inte som syfte att undersöka om tidningen är vinklad därför anser jag att den är en bra källa för att visa på hur kvinnorna uppfattade situationen runt den kungliga propositionen 1912, och hur arbetet var innan och efter propositionen gick upp för diskussion i riksdagen.
Det källkritiska perspektiv man kan ta upp angående riksdagsprotokollen är hur representativa dem är för Sveriges män. Protokollen speglar lagstiftarens syn på kvinnofrågan vid denna tid, och ger förmodligen en korrekt bild av styrkeförhållandena bland Sveriges lagstiftare vid denna tiden, vilka var kungliga majestätet (Kungen och statsrådet) och riksdagen, och protokollen speglar åsikterna i de båda kamrarna.
1.4 Teoretisk utgångspunkt
På 1900-talets början fanns utpräglade könsroller, vad som var manligt och kvinnligt, vad kvinnor kunde eller inte kunde arbeta med, att det var kvinnornas ansvar att ta hand om hemmet och uppfostra barnen. Kvinnor stängdes alltså ute från politiska institutioner på grund av sin könstillhörighet, vilket gjorde att dem ej blev fullvärdiga medborgare. Kön var en struktur och styrde hur samhället var organiserat. Det var farligt att beträda den politiska arenan eftersom kvinnorna utmanade en institution som männen hade behärskat i
århundraden, nämligen staten. Kvinnorna ville förändra staten, där de reglerade
könsförhållanden och arbetsfördelningen i samhället, de ville även ändra på att kvinnor var
35 Patel. Runa och Davidson. Bo, Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och rapportera en undersökning sid 109
beroende av äktenskapet för försörjning. Kvinnorna var som ett bihang till männen, och naturligtvis ville de bryta sig loss från sina äkta män, bröder, fäder och förmyndare, höja sig ur underordning och bli en fulländad medborgare. Deras budskap var att kvinnorna var livsviktiga för nationen och det moderna samhällets utveckling.36
Sverige befann sig i en moderniseringsprocess, och ett grundläggande utbildningssystem byggdes och blev en mycket viktig del. 40% av befolkningen var under 20 år vilket ledde till trängsel vid skolor och universitet.37 Kvinnor ansågs ha vissa egenskaper och erfarenheter som gjorde dem lämpliga att ta hand om omsorgsfrågor och sociala frågor, vilka var viktiga byggstenar i nationen. Många menade att just därför borde de få rösträtt, de kunde tillföra ett nytt och värdefullt element som samhället tidigare varit berövat. Trots att kvinnor och män var kompetenta i olika saker borde inte statusen vara olika, rösträtten var ett samarbetsprojekt, kvinnor och män var inte fiender, menade rösträttskvinnorna.38 Störst motstånd fick
rösträttskvinnorna från förstakammarhögern, och så länge dem hade majoritet skulle det inte bli någon reform. Motståndet var inte enbart emot själva rösträtten, utan att den etablerade ordningen mellan könen alltså kunde rubbas.39
Samtidens män hade bestämt vilka medborgerliga kvalifikationer och villkor som skulle ges rösträtt, och dessa var kvinnorna tvungna att förhålla sig till. Staten gav vissa rättigheter men krävde skyldigheter, manliga meriter som värnplikt och skatteplikt vilka rösträttskvinnorna ofta drog paralleller till att många kvinnor förvärvsarbetade, betalade skatt och kvinnornas
”plikt” att föda barn kunde jämföras med männens värnplikt. Många ville bevara traditionella herravälden, och om kvinnor, industriarbetare, omyndiga eller skuldsatta fick inflytande över politiken kunde dessa traditioner försvinna, den manliga eliten var rädda för följderna av rösträttens utvidgning.40 Det fanns stor rädsla för att de fasta könsidentiteterna skulle upplösas, att kvinnor som intresserade sig för politik skulle bli ett tredje kön och bli
karlaktiga, få skäggstubb och förlora sin sexuella identitet. Även en stor rädsla fanns bland männen att de skulle drabbas av omanlighet och att mannen skulle bli feminiserad.41 En slutsats man kan dra av detta är att makthavarna och framförallt högern, var rädda för att dels förlora sin makt som män hade haft i århundraden, förlora sin manlighet och att politiken
36 Florin. Christina Kvinnor får röst. Kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse sid 15-16
37 Ibid sid 19-20
38 Ibid sid 47
39 Ibid sid 47
40 Florin. Christina Kvinnor får röst. Kön, känslor och politisk kultur i kvinnornas rösträttsrörelse sid 51-54
41 Ibid sid 55-56
skulle bli feminiserad, men även en rädsla för att kvinnor som grupp och kön skulle komma att bli förändrade, ett tredje kön. Kvinnor argumenterade för sin olikhet medan män hade olikheter som motargument, att dem var för olika män och inte kunde hålla huvudet kallt utan skulle lägga in allt för många känslor i politiska beslut.
Det finns en tydlig koppling mellan uppsatsens syfte och forskningsfrågor, samt Florins genusteori, då man kan se att under början av 1900-talet var Sverige ett patriarkat samhälle, där män hade makten över mycket av kvinnornas liv, så som vad dem fick arbeta med, löner och deras sociala status. Denna teori är även tydlig i de argument där de män som röstade nej i riksdagen använde sig av, då de ville bibehålla sin politiska makt. Teorin i denna uppsats har samma perspektiv på situationen under det undersökta året. Florin förklarar hur kvinnorna blev utestängda från den politiska arenan på grund av genus- och maktskillnaden mellan män och kvinnor, där männen under en lång tid hade den politiska makten.
1.5 Disposition
I detta kapitel har jag redogjort för uppsatsens syfte och forskningsfrågor, relaterad tidigare forskning, min metod och materialets utformning. I kapitel 2, undersökningsdelen, redogörs för hur diskussionen gick i riksdagens båda kamrar, vilka argument som uppkom och även bakgrundsfakta om tvåkammarsystemet. Även vad som rapporterades från tidningen Rösträtt för kvinnor.
I uppsatsens avslutande kapitel 3 diskussion, går jag igenom svaren på forskningsfrågorna.
2 Undersökningskapitel
Detta kapitel handlar bland annat om bakgrundsfakta om hur riksdagen såg ut, L.K.P.R.s arbete genom sin tidning, Rösträtt för kvinnor, att få så många sympatisörer som möjligt, inklusive män innan debatten i riksdagen. Röstningen i landstingsvalen och tidningens funktion att sprida budskapet om rösträtt för kvinnor. Vad lagförslagsändringarna var, hur diskussionen gick i riksdagen och vilka för och mot argument som användes under debatten angående kvinnlig rösträtt. Även vad RfK rapporterade efter debatten i riksdagen.
2.1 Bakgrund
1865 kom en viktig förändring i samband med avskaffandet av ståndsriksdagen som ersattes med ett tvåkammarsystem. Där de nya framväxande samhällsklasserna skulle bli representerade. Första och Andra kammaren, båda var likställda varandra med ett så kallat absolut veto, om inte en fråga gick igenom i båda kamrarna föll den men kunde tas upp vid ett senare tillfälle.42 Som vald riksdagsman fick man ej vägra att utöva sin riksdagsmannabefattning, förutom militärpersoner vid krigstid, då de skulle skydda landet.43 Första kammaren ansågs representera "bildningen och förmögenheten".44 Till första kammaren skulle 150 riksdagsmän utses, vilket gjordes av landstinget, och i de städer som inte tillhörde ett landsting skulle stadsfullmäktige utse ledamöter. Posten var på en sexårig period. Varje landstingsområde och städer som ej tillhörde ett landsting, utgjorde en valkrets, beroende på folkmängden i området valdes en riksdagsman. Om folkmängden i en valkrets ej uppgick till en etthundrafemtiondel av rikets folkmängd, fick ännu en riksdagsman väljas. Valkretsen delades in i sex grupper, varje år uträttades ett val i en av grupperna för nästkommande sexårs period, valen verkställdes av landstinget och av stadsfullmäktige under september månad. Det var endast män som kunde väljas till ledamöter i Första kammaren, de skulle fyllt 35 år och under de senaste tre åren ägt fastighet för ett värde som ej fick underskrida 50 000 kr. Dem skulle även skatta för minst 3000 kr för årlig inkomst, skulle han förlora sin förmögenhet var han tvungen att avgå. Ledamöterna fick reseersättning till och från riksdagen och ett arvode på 1200 kr. Uteblev en ledamot från riksdagen drogs 10 kr för varje dag han var frånvarande.45
42 http://www.livs.se/portal/page/portal/startsida/detta_ar_livs/livs_i_politiken/Historisk_bakgrund 20/11-16
43 Svensk Författnings-Samling med bihang 1909. Nr 34 sid 1
44 http://www.livs.se/portal/page/portal/startsida/detta_ar_livs/livs_i_politiken/Historisk_bakgrund 20/11-16
45 Svensk Författnings-Samling med bihang 1909. Nr 34 sid 1-4
Till andra kammaren skulle 230 riksdagsmän utses vilka var verksamma i en treårs period.
Varje län inklusive Stockholms stad, utgjorde en eller flera valkretsar. En stad som ingick i ett län där stadens befolkning uppgick till eller överskred tre tvåhundratretiondelar av rikets befolkning, under det andra året av 3 års perioden bildade en valkrets. Dock kunde en stad vars folkmängd utgjorde minst sex tvåhundratretiondelar av rikets folkmängd delas i valkretsar. Men om folkmängden ej uppnådde en nittiondel skulle staden inte längre bilda en egen valkrets.
Varje valkrets valde en riksdagsman vid början av andra året i treårs perioden i september månad. Om inte folkmängden uppgick till tre tvåhundratretiondelar valdes tre riksdagsmän. De som kunde bli valda till ledamot i Andra kammaren skulle äga valrätt inom valkretsen eller där fråga är om stad bestående av flera valkretsar. De som hade valrätt var män fyllda 24 år, men ej om han stod under förmyndarskap eller var i konkurstillstånd, inte heller om han fick understöd från fattigvården eller om hans hustru eller minderåriga barn fick det. Om ej skatt till staten och sin kommun var betald under de senaste tre åren eller om värnplikten ej var fullgjord fick han ej rösta. Vald riksdagsman var tvungen att ha giltigt skäl att avsäga sig uppdraget.
Ledamöterna fick reseersättning samt arvode, vilket var samma summa som i Första kammaren.46
Sedan 1862 hade de kvinnor som var myndiga, ogifta och en egen inkomst eller tillräckligt stor förmögenhet rösträtt vid kommunala val, och genom rösträttsreformen 1907–1909 kunde rösträttsberättigade kvinnor även bli invalda i kommunala församlingar. Dock hade inte alla människor rösträtt i Sverige, frågan debatterades ofta sedan 1860-talet och rösträttskämparna blev allt mer högljudda. En annan rösträttsreform som antogs 1907 och arbetats fram av högerregeringen ledd av Arvid Lindman, innebar att män över 24 år fick rösträtt till Andra kammaren och en 40-gradig skala antogs. Skalan innebar att rika kunde få upp till 40 röster i kommunalvalen, och förlorades dessa röster i ekonomiska kriser, då skalan var baserad på ens inkomst.47
2.2 Rösträtt för kvinnor, kvinnornas egna organ.
”O, kvinnor, vilka hinder som än uppresas framför Eder, det står i Eder makt att övervinna dem.
I behöver blott vilja det!” - Olympe de Gouges.48
46 Svensk Författnings-Samling med bihang 1909. Nr 34 sid 5-8
47 Ibid Nr 34 sid 5-8
48 Rösträtt för kvinnor I-III 1912-1914 nr 1 1912sid 3. Franska feministen Olympe de Gouges förklaring av kvinnans rättigheter år 1789
Så lyder en inledande dikt i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtts (L.K.P.R.) tidning.
L.K.P.R. var i behov av ett eget organ, där deras röst för dess önskningar, arbete och mål kunde bli hörda över hela landet, där av skapandet av tidningen Rösträtt för kvinnor (RfK). Tidningen skulle endast rapportera angående frågor rörande kvinnans medborgarrätt, direkt eller indirekt, och målet var att få en lösning på rösträttsfrågan och alla de frågor som de olika kvinnogrupperna arbetade för.49 Tidningen gavs ut den 1:a och 15:e i varje månad, med Elisabeth Krey som redaktör.50
1912 var ett stort år för kampen för kvinnlig rösträtt, något som aldrig tidigare hänt skedde detta år, de hade fått en kunglig proposition om politisk rösträtt och valbarhet för svensk kvinna på samma villkor som för svensk man.51 Orden som Olympe de Gouges uttalade 1789 var viktiga ord 1912 då frågan om kvinnornas medborgerliga rättigheter skulle läggas fram för riksdagen i en kunglig proposition, det var dags för de svenska kvinnorna att tillhandahålla om det var deras önskan att bli fullmyndiga medborgare eller fortsätta vara undermåliga samhällsmedlemmar, ovärdiga till allt förutom att lyda lag och betala skatt.52
Vikten av att stödja den kungliga propositionen var stor och den 25:e mars 1912 på Maria bebådelsedag, anordnade L.K.P.R. en rösträttsdag, här skulle alla kvinnor få tillfälle att visa att de menade allvar med sitt krav på medborgarrätt. Dagen skulle ske lokalt och lokalavdelningarna (F.K.P.R.) skulle ta initiativ att samarbeta med andra kvinnoföreningar för att samla så många människor som möjligt. Önskan var att både manliga och kvinnliga talare skulle uppträda på mötena. För festlighetens skull anordnades uppläsning och sång. Även utdrag ur den kungliga propositionen skulle läsas på dessa möten.53
För kvinnorna var det naturligtvis viktigt att verka inom så många val de kunde och fick, och att få sympatisörer i Första och Andra kammaren. Ett sådant tillfälle var landstingsvalen, vid den här tiden var det viktigt att medverka i de län som omvalde sina representanter till Första kammaren för att på så sätt få in fler sympatisörer.54 Runt om i landet arbetade kvinnor och deras rösträttsvänner (män) med att sprida budskapet och få så många kvinnor och män att höja sina röster i kampen för kvinnlig rösträtt. En man som talade varmt om kvinnans rösträtt var Statsrådet Petrén, han talade i Hedemora den 17:e mars 1912, och han menade att kvinnan i
49 Rösträtt för kvinnor I-III 1912-1914 nr 1sid 1
50 Ibid nr 2 sid 3
51 Ibid nr 1 sid 1
52 Ibid nr 1 sid 3
53 Ibid nr 1 sid 3
54 Ibid nr 2 sid 1
stort sett var jämställd mannen och borde på så sätt ha rösträtt och inte vara underställd de sämsta av männen. Det var nämligen inte allmän rösträtt för män under den här tiden, de som fick bidrag, var brottslingar, eller hade psykisk ohälsa hade inte rösträtt. Petrén hoppades på att den kungliga propositionen skulle vinna en lycklig lösning för kvinnorna.55
RfK höll sina läsare underrättade i frågan om den politiska rösträttskampen, den 2:a april kunde man läsa om hur den svenska regeringen för första gången framlade ett förslag om politisk rösträtt för landets kvinnor inför riksförsamlingen. Justitieministern menade att samhället behöver kvinnornas medverkan, insikt och hennes mognad, hon har rätt att inverka inte enbart i kommunala val utan även i Första kammaren, det är hennes rätt som individ, hustru och moder.
Det fanns många som var kritiska till kvinnlig rösträtt, argument som till exempel det specifika kvinnliga skulle gå under och att politiken skulle bli förkvinnligad, men justitieministern argumenterade för att så inte skulle bli fallet och även att jämnvikten mellan partier skulle förbli den samma även med kvinnornas röster, detta var något många var oroliga för skulle ändras.56 Men att redan nu höja segerrop var för tidigt menade redaktionen, men det hindrade inte kvinnorna från att uttrycka sin tacksamhet mot den liberala regeringen och förslaget, i korthet, politisk rösträtt och valbarhet för kvinnor på samma villkor som för män. Många ansåg det beklagligt att de ”streck” som gällde för männen även skulle gälla kvinnorna (utebliven rösträtt om man fick bidrag, var kriminell). Justitieministern Sandströms utförliga motivering till regeringsförslaget visade klart, varför reformen ej längre bör förträngas, att man skulle stödja tids- och samhällsförhållandena, det kvinnliga rösträttskravet som var grundat i rättvisa.57 Justitieministern menade även att det var bevisat att kvinnorna erhöll nödvändig kunskap och mognad för att tilldelas politisk rösträtt, att kvinnor hade i de flesta arbetsområden kompetens för utförande av viktiga funktioner i såväl det allmänna som enskild tjänst. Justitieministern menade att kvinnans utbildning i allmänhet var den samma som männens, och att det därför knappast fanns något skäl för antagande att kvinnor skulle vara mindre skickliga än män, att utöva politisk valrätt och erhålla valbarhet till riksdagen på grund av bristande kunskaper.
Justitieministern gick vidare med att tala om hur kvinnorna hade engagerat sig i arbete rörande fredsarbete, försvarsväsendet och nykterhetsarbetet, han menade att alla kvinnors röster var värdefulla, att endast ge rösträtt åt de som var rösträttsberättigade inom kommunalvalen var
55 Rösträtt för kvinnor nr 2 sid 6 och nr 4 sid 3
56 Ibid nr 4 sid 1
57 Ibid nr 4 sid 1
olämpligt, för det skulle betyda att flertalet gifta kvinnor skulle bli utan rösträtt. Ett förslag för att underlätta för framförallt kvinnorna på landet, var rösträtt genom fullmakt, då båda makarna inte kunde infinna sig vid valtillfället samtidigt, kunde genom fullmakten mannen rösta åt sin hustru.58
1912 var inte första gången rösträttsfrågan var uppe i riksdagen, Andra kammaren hade två gånger tidigare antagit förslag om rösträtt för kvinnor, 1909 och 1911 även då hade kvinnosympatisörerna majoritet i Andra kammaren medan Första kammaren avvisat förslagen.59
1884 tros vara året kvinnans politiska rösträtt på allvar behandlades i riksdagen, då frihetskämpen Fredrik Borg i Andra kammaren väckte motion om valrätt och valbarhet för kvinnor så som då gällde män. Fredrik Borg yrkade på de rättigheter kvinnan hade fått de senaste årtiondena och påpekade att männens rösträtt vilade på hans skattskyldighet, och eftersom kvinnan hade samma skyldigheter borde hon därför få samma rättigheter.
Konstitutionsutskottet avstyrkte (sa nej till) motionen, RfK rapporterade att den huvudsakliga anledningen var att kvinnorna i Sverige aldrig begärt att erhålla sig de rättigheterna.60
2.3 Diskussionen i riksdagen 2.3.1 Konstitutionsutskottet
Innan debatterna i Första och Andra kammaren inleddes 1912, diskuterades den kungliga propositionen i konstitutionsutskottet, även de väckta motioner (förslagen till riksdagen), nummer 307 framlagd av socialdemokraterna med Hjalmar Branting i spetsen, och nummer 316 framlagd av socialdemokraterna med Carl Lindhagen i spetsen. Båda var motioner från andra kammaren och de diskuterades den 15:e maj 1912. Konstitutionsutskottet yrkade bifall (samtycke) till den socialdemokratiska riksdagsgruppens motion nummer 307.61
Nedan beskrivs vilka ändringar som konstitutionsutskottet ville få igenom och även vad motion 307 och 316 hemställde (begärde), de kursiva orden är vad som skiljer sig från dåvarande fastställt protokoll.
58 Rösträtt för kvinnor nr 4 sid 3
59 Ibid nr 1 sid 1
60 Rösträtt för kvinnor nr 5 sid 5
61 1912 5 Saml Konstitutionsutskottet. Nr 33. Sid 1
I §9 ville konstitutionsutskottet ändra från att endast män till män och kvinnor kunna väljas till ledamöter i Första kammaren, som uppnått sin befattning (tjänst). Motion 307 ville tillägga att män och kvinnor skulle uppnått 30 års ålder och är röstberättigad i sin kommun.
§16 ändring från konstitutionsutskottet löd: Valrätt tillkommer enhvar välfrejdad svensk medborgare, såväl man som kvinna, från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått 24 års ålder. Motion 307 sade man som kvinna, som före det kalenderår, hvarunder val äger rum, uppnått 21 års ålder, detta var även ändelsen i motion 316.
Detta skulle dock ej gälla om nedanstående inträffat. Konstitutionsutskottet lade till tre punkter till denna lista.
A, den som står under förmyndarskap eller är i konkurstillstånd (oförändrad). Motion 307 och 316: … förmyndarskap eller fattigvårdsstyrelses målsmansrätt.
B, gift kvinna, som ej vunnit boskillnad62 och hvilkens man är i konkurstillstånd (tillagd av konstitutionsutskottet);
C, den som häftar för understöd, hvilket under löpande eller sistförflutna kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats den häftande själf eller dennes hustru eller minderåriga barn;
istället för honom själf och hans hustru.
D, gift kvinna, hvilkens man häftar för understöd, som under löpande eller sistförflutna kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats henne eller makarnas minderåriga barn (tillagt av konstitutionsutskottet);
E, den som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren (oförändrad);
F, gift kvinna, som ej vunnit boskillnad och hvilkens man icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren (tillagt av konstitutionsutskottet);
G, värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången af sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar. Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd; och skall, på så
62 Boskillnad kunde ses som ett alternativ till äktenskapsförord och avsåg bara makarnas
egendomsförhållanden. http://www.alltomjuridik.se/kronikor/hemskillnad-boskillnad-okanda-begrepp-for- dagens-unga-jurister/ 15/12-16
sätt i vallagen finnes närmare bestämt, valrätten grundas på förhållandena vid tiden för röstlängdens tillkomst, ändå att förändring före valet inträffar (oförändrad).
§ 19 Till ledamot i Andra kammaren kan endast utses man, som äger valrätt inom valkretsen eller, där frågan är om stad, bestående af flera valkretsar, inom någon av dessa.
Konstitutionsutskottet vill ändra till … ledamöter … män och kvinnor, annars inga ändringar medan motion 307 ville tillägga … man eller kvinna som är röstberättigad inom sin kommun samt uppnått 30 års ålder. Medan motion 316 ansåg att man skulle uppnått 25 års ålder samt äger valrätt inom riket.
§ 21 Riksdagsman… tre lagtima riksdagar (riksmöte som hålls på ordinarie tid). Afsägelse … Konungens befallningshafande. Konstitutionsutskottets ändring löd: Riksdagsman… tre lagtima riksdagar Kvinna är berättigad att afsäga sig riksdagsmannauppdrag, äfen om icke något af nu nämnda skäl är för handen. Afsägelse … Konungens befallningshafande.63
Konstitutionsutskottet yrkade även på ändring i den kungliga propositionen om att gift kvinna som hade en egen debetsedel och betalade skatt skulle vara röstberättigad även om hennes man inte uppfyllde de kraven. De ansåg att det vore orimligt att en ordentlig kvinna skulle bli drabbad av hennes mans aktioner.64 En ändring av § 16 mom. E kunde utformas tillexempel:
E, Den som icke erlagt de honom eller henne påförda utskylder till stat och kommun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren.
Mom. F ovanför är även en ändring av konstitutionsutskottet av den kungliga propositionen.65 2.3.2 Riksdagsdebatten
Lördagen den 18:e maj 1912 behandlade riksdagen samtliga förslag om ändring i då gällande rösträttsbestämmelser. Klockan 11:00 började debatten i Första kammaren och pågick till klockan 16:30. Andra kammaren, som först behandlat övriga rösträttsförslag hade vid 15:00 tiden hunnit fram till kvinnorösträtten, som här debatterades med avbrott för middag och avslutades klockan 22:00.66
63 1912 Andra kammarens Protokoll 6. Nr 43-55. Sid 33 och 1912. 5 saml. Konstitutionsutskottet. Nr 33. Sid 4-6 och 1912 4 Saml. 2 Band. Motioner. Andra kammaren Nr 191-327. Nr 307. Sid 10. Nr 316. Sid 8
64 1912. 5 saml. Konstitutionsutskottet. Nr 33. Sid 7
65 1912. 5 saml. Konstitutionsutskottet. Nr 33. Sid 7
66 Rösträtt för kvinnor nr 7 sid 3
Båda kamrarna hade tagit del av den kungliga propositionen nummer 110, och berörda propositioner och motioner angående politisk rösträtt och valbarhet för kvinnor inför debatten.67 2.3.3 Första kammaren
Herr Thyrén inledde debatten och enligt honom själv, kunde han mycket väl förslå att regeringen ansett att vissa skäl för kvinnlig rösträtt var giltiga, då han själv tidigare varit av samma mening, åtminstone vad kvinnans valrätt angick. Han bekände dock att han ändrat åsikt och fått bättre insikt. Thyrén fortsätter med att han skall ge motiv till varför de skälen för utsträckning av kvinnors politiska rösträtt inte är hållbara. Herr Thyrén menade att skälen för att ge kvinnorna rösträtt och valbarhet kunde uppdelas i lämplighetsskäl och rättfärdighetsskäl, däremot var förhållandet dem emellan inte självklara. Utan att vilja fördjupa sig i rättsfilosofi beskrev han förhållandena så:
Det samhällsnyttiga behöfver inga rättfärdighetsskäl, det skall ske ändå. Det samhällsskadliga hjälpes ej af ”rättfärdighetsskäl”; en rättfärdighet, som ville gå fram i trots af påtaglig samhälsskada, vorde den rättfärdighet som är känd från satsen: ”fiat justitia” etc. Men kan hvarken nytta eller skada med någon bestämdhet visas, då och endast då kan man tala om afgörande rättfärdighetsskäl.68
Herr Thyrén fortsätter med frågan hur kvinnorösträtten skulle påverka nykterhetsfrågan, nyttan kontra skadan. Han menade att det var sannolikt att kvinnorösträtten skulle, i Andra kammaren öka antalet anhängare av totalförbudet av nykterhetsfrågan, och det skulle vara dålig alkoholpolitik. Ett alkoholförbud genomdrivet av en tredjedel av männen plus två tredjedelar av kvinnorna, mot två tredjedelar av landets män inte skulle vara önskvärt. För att man skulle våga sig på alkoholförbudet, menade Herr Thyrén, var att en riksdag vald på dåvarande grunder gav majoritet för det. Han menade även att samhället ur nyttans synpunkt inte skulle ha råd att avvara kvinnornas stora humanitets- och kulturintressen, med tanke på det ideella arbete kvinnorna utför utan politiskt inflytande i välgörande ändamål, skulle beloppet stiga i den stund man ger kvinnorna politisk makt. Herr Thyrén ger uttryck för sin rädsla om kvinnor fick rösträtt skulle de bli överrepresenterade i Andra kammaren och således skulle till exempel jordbrukare minska betydligt i antal, vilket inte skulle vara att föredra. Även om endast de mest begåvade och överlägsna kvinnor skulle ta plats inom politiken skulle ingen nytta tillkomma samhället, menade Herr Thyrén. Eftersom dessa överlägsna kvinnor inte skulle ägna lika stor tid åt att
67 1912 Andra kammarens Protokoll 6. Nr 43-55. Sid 33
68 1912 Första kammarens protokoll 4. Nr 35-42. Sid 36
uppfostra sina barn, eller om de helt ägnade sig åt politiken skulle familjen och även samhället bli lidande.69
Herr Thyrén fortsätter med att, om kvinnor hade rösträtt och valbarhet skulle motståndet varit betydligt svårare att övervinna i stora frågor som till exempel lagen som gått igenom några år tidigare, om förbud mot kvinnors nattarbete. Han förväntade sig ingen hjälp från kvinnorna om det skulle komma på tal att få bort gifta kvinnor med barn, och unga kvinnor från industriarbetet.
Han vill poängtera att det fanns kvinnor med förnuftiga åsikter i det ämnet, men att dessa inte tillhörde de ledande, och på så sätt kanske inte skulle få sin röst hörd i sådana frågor. Även de konstitutionella konsekvenserna skulle bli värre. Kvinnor skulle genom boskillnad kunna få rösträtt, även om deras män stupa för utskyldsstrecket70. Han undrade hur länge under sådana förhållanden utskyldsstrecket skulle kunna hålla sig? Han uttryckte även rädsla för att om kvinnan fick valrätt till Andra kammaren, skulle hon begära inflytande i Första kammaren och rikta attacken mot den ”skändliga 40-gradiga”. Dessa skäl menade Herr Thyrén var välgrundade nog för att förslå avslag för det föreliggande förslaget.71
Till sist poängterade Herr Thyrén att rättfärdighetsskälen kan tala först när kvinnorna hade samma politiska kompetens som männen, vilket de inte hade enligt honom, och han ansåg att lagstiftaren måste tillbakatränga den samhällssjukdom som hette kvinnoemancipation, och försöka reparera det misstag han begick då han lät kvinnan ge sig in i industriarbetet. Familjens historia skulle bli förstörd den dag kvinnan i lika stor utsträckning som mannen blir självförsörjande, detta är något som måste motarbetas menade Herr Thyrén. ”Hennes krafter skola ägnas att uppfostra sina barn och sköta sitt hem, och har hon krafter över kan hon uppfostra sina barn ännu bättre och sköta sitt hem ännu bättre”. Han avslutade sitt tal med en önskan om att kvinnlig politisk rösträtt aldrig skulle bli verklighet, och yrkade på så sätt avslag på den kungliga propositionen och på utskottets hemställan.72
Herr Hellberg tog över ordet och var av åsikten att kvinnorösträtten var inne i sitt tredje stadium, regeringsinitiativets, och eftersom det var uppfört på den politiska dagordningen kunde det inte avstrykas förrän frågan blivit löst. För ett år sedan (1911) var ett av argumenten att kvinnorna inte visat tillräckligt stort intresse för rösträtt, Herr Hellberg visade på siffror från fem år tidigare
69 1912 Första kammarens protokoll 4. Nr 35-42. Sid 35-37
70 En väljare skulle ha betalat sina skatter tre år före valåret och vid flyttning påvisa detta i den nya bosättningskommunen. http://www.historisktidskrift.se/fulltext/2006-2/pdf/HT_2006_2_333- 338_andersson.pdf 15/12-16
71 1912 Första kammarens protokoll 4. Nr 35-42. Sid 37-39
72 Ibid Nr 35-42. Sid 44-47
då 142 000 kvinnor petitionerade om politisk rösträtt, han ansåg även att det var underligt hur olika man såg på siffror. Han var övertygad om att kammarens majoritet skulle instämma i att pansarbåtsinsamlingen var en mäktig folkopinionsyttring, det var dock endast ca 100 000 som anslöt sig till den opinionsyttringen. Skillnaden var att i den frågan handlade det om att teckna pengar, Herr Hellberg var av åsikten att 100 000 endast är just 100 000, trots det var denna siffran av stor betydelse medan 140 000 angående kvinnlig rösträtt inte hade någon större betydelse. Han trodde även att så många som tredubbla antalet skulle skriva under en petition om kvinnlig rösträtt 1912, efter rösträttskongressen 1911 och eftersom regeringen tog initiativ i frågan.73
Herr Hellberg räknade upp olika slags motståndare, principiella motståndare delade han in i olika grupper: de sentimentala som satte kvinnor på en piedestal, och ansåg att något så smutsigt som politik skulle hon inte utsättas för. Men varför smutsa ner sig själva undrade han, därför att fosterlandet krävde det. Herr Hellberg undrade hur dem kunde, om fosterlandet krävde det, kalla politik smutsig, detta var en underlig uppfattning enligt Herr Hellberg. En annan grupp var de cyniska, som menade att kvinnans rösträtt skulle vara farlig för statens ändamål. Sist, kvasivetenskapliga rösträttsförnekare (vetenskap som enligt vissa experter är bevisat, och enligt andra inte är det), som menade att kvinnan inte skulle klara av sina uppgifter som moder och uppfostrandet av sina barn, om hon ägnade sig åt politik, vilket skulle resultera i släktets undergång.
Herr Hellberg ansåg att dessa motståndare bortsåg ifrån att samhället skulle tjäna en högre mänsklig kultur, men utan kvinnorna och deras röster är samhället endast hälften mänskligt. En annan sak han fann underligt och orimligt var hur högern unnade kvinnor kommunalrösträtt, och valrätt till landstinget vilka valde de som satt i Första kammaren. Kvinnor satt i stadsfullmäktige i städerna och fick välja riksdagsmän till Första kammaren men inte till Andra, eller få samma rösträtt och valbarhet som män. Herr Hellberg avslutade med att tala om hur Herr Thyrén bytte sida, att han nu verkade vilka knäcka hela rösträttsrörelsen. Herr Hellberg ansåg att motståndet skulle komma att egga kvinnorna ytterligare, och de skulle vända sig mot dem partier som höjt motstånd. Han yrkade därmed bifall till den kungliga propositionen.74 Herr Beckman pekade på argument och krav många nejsägare hade framfört genom åren, så som att en proposition från regeringen borde ha framlagts, en undersökning om farhågor inför
73 1912 Första kammarens protokoll 4. Nr 35-42. Sid 47-48
74 Ibid Nr 35-42. Sid 48-49
kvinnlig rösträtt genomförts innan man gav kvinnor rösträtt och valbarhet. Herr Beckman fortsatte med att regeringen hade framlagt en proposition, undersökningen genomförts och inga jordskred, som han uttryckte det, skulle komma att ske, inte heller skulle det bli någon större skillnad mellan partierna som så många hade fruktat. Med detta argument bland andra som framförts, borde kvinnorna få rösträtt och valbarhet och Beckman yrkade bifall till utskottets hemställan.75
Herr Olsson förstod inte hur Herr Thyrén kunde mena att om kvinnor fick rösträtt skulle deras humanitära frågor stegras, då han inte var av samma uppfattning när det gällde, enligt honom, nyttiga representationen av jordbrukare och jurister, deras sak och intressen borde få representeras av dem själva, varför, undrade Herr Olsson, skulle det nämnda skälet vara just ett skäl mot kvinnorösträtten? Då varje sak representeras bäst av sina egna bärare, hur kan Herr Thyrén då säga att vi män på ett bra sätt representerar kvinnorna? Herr Olsson yrkade bifall till hemställan.76
Flera talare gjorde sina röster hörda och höll med i antingen argument för eller emot kvinnlig rösträtt och valbarhet, som av tidigare talare framförts. Även hans excellens herr statsminister Staaff talade för kvinnlig rösträtt. Han menade att kvinnlig rösträtt var en utveckling av den franska revolutionen där kravet om jämlikhet uppkom. Han jämförde även rösträtten med vad de fattiga hade uttrycket: ”är det verkligen rättvist, att därför att jag är född fattig och icke har utsikt att bli annat än fattig, jag icke skall få något inflytande på mitt fosterlands angelägenheter?”. Herr statsministern frågade sig då om det var rättvist att kvinnor ej få rösträtt, endast för att de tillhör ett annat kön. Han trodde inte att frågan kunde avskrivas, utan att kvinnorna skulle kämpa tills de fått vad de önskade. Han avslutar med att be hela kammaren att bifalla den kungliga propositionen.77
2.3.4 Sammanfattning av förda argument i Första kammaren
Sammanfattningsvis var argumenten mot kvinnlig rösträtt och valbarhet: lämplighetsskäl och rättfärdighetsskäl, nytta kontra skada i samhället, fick kvinnorna rösträtt skulle de ägna sig åt humanitära- och kulturintressen, vilket skulle kosta för mycket. Kvinnorna skulle bli överrepresenterade i Andra kammaren och på så sätt stöta bort andra viktiga representanter, och även begära inflytande i Första kammaren. Barnuppfostran, familjen och samhället skulle bli
75 1912 Första kammarens protokoll 4. Nr 35-42. Sid 68
76 Ibid Nr 35-42. Sid 75
77 Ibid Nr 35-42. Sid 79-82
