1 (4)
2007-03-02
Svenskt Näringslivs sammanfattning
Betänkandet En ny konkurrenslag (SOU 2006:99)
Utredningen om en översyn av konkurrenslagen har arbetat i knappt två år. Uppgif- ten har varit inriktad på att föreslå effektiviseringar av det konkurrensrättsliga syste- met. Det har sin bakgrund i politiska föreställningar om att särskilt kartellmålen skulle ”ta alldeles för lång tid”. Andra uppdrag har gällt samordning med EUs nya koncentrationsförordning samt vissa sanktionsfrågor. Utredningen har letts av Sten Heckscher. De grundläggande materiella reglerna, motsvarigheterna till artikel 81 och 82, ligger förstås fast.
Sammanfattning
Det är ett omfattande betänkande, drygt 700 sidor. Här följer de vikigaste förslagen i korthet, med Svenskt Näringslivs preliminära bedömning. Remisstiden utgår den 27 april.
• Konkurrensverket (KKV) skall inte ha en dömande funktion och fatta beslut om konkurrensskadeavgift, men
• KKV ges möjlighet att utfärda avgiftsföreläggande i medgivna fall. Ett sådant innebär att verket för företagets godkännande föreslår ett avgiftsbelopp. Godtas det är fallet avslutat och verket väcker sålunda inte någon domstolstalan mot fö- retaget.
Svenskt Näringsliv anser det mycket tillfredsställande att de utredande och dömande funktionerna även fortsättningsvis hålls isär. Starka principiella skäl talar emot att åklagaren också får agera domare. Ifråga om avgiftsföreläggandet kan möjligen in- vändas att det för med sig ett inslag av förhandling och att företagen kan pressas att medge mer än man är skyldig till för att ”komma ur”. Vi menar dock att den risken i praktiken är liten och instrumentets fördelar klart överväger. Det behöver dock klar- göras ytterligare detaljer kring hur ett föreläggande får användas.
• Uppstramning av förfarandet i Konkurrensverket för transparens och förutsägbarhet; uppdelning i undersöknings- resp processdel, tydliga rutiner.
• Effektivare domstolsförfarande, dels genom 2005 års processreform, dels ge- nom att domstolarna utnyttjar sina möjligheter till en aktiv formell och materiell processledning.
• Reglerna om preskription avseende konkurrensskadeavgift ändras så att be- slut om platsundersökning eller utkast till stämningsansökan medför att femårs-
2 (4)
fristen börjar löpa på nytt. En absolut preskriptionstid om tio år skall dock gälla.
Det innebär en anpassning till EG-rätten, men huvudskälet är att motverka tids- nöd så att verkets undersökning blir fullständig och uppläggning av talan genomarbetad.
Svenskt Näringsliv menar att strukturering, noggrannhet och fullständighet är de av- görande faktorerna för att åstadkomma ett bättre förfarande och en effektivare pro- cess. Rena rättssäkerhetsaspekter säger förstås att tydlighet i anklagelsen måste vara ett krav. Erfarenheten visar att mycket hänger på att göra rätt från början och att ofullständig utredning och oklar talan ger följdeffekter ”framåt” i systemet som inte är enkla att reparera. Vi instämmer också i att domstolarna bör bli betydligt mer ak- tiva i sin processledning för att reducera målens ”yvighet” och därmed öka stringens och tidseffektivitet.
• Prövningstillstånd införs generellt mellan Stockholms tingsrätt och Marknads- domstolen (dispensgrunder: prejudikat, ändring, granskning, extraordinär).
Svenskt Näringsliv motsätter sig detta förslag. Det rör sig här om ett litet antal fall, men med allvarliga anklagelser och långtgående konsekvenser vid fällande dom.
Sanktionerna har straffrättslig karaktär och yrkade belopp är typiskt sett drastiska, ibland uppgående till hundratals miljoner kronor. En särskild domstol, Marknads- domstolen, finns för överprövning och rättsbildning. Vi menar att det, som nu, skall råda full tillgång till prövning i två instanser.
• Möjlighet att kumulera avgiftsmål och mål om skadestånd för överträdelse av konkurrensreglerna. Det betyder att vid sammanläggning kommer skade- ståndsfrågan att slutligt avgöras av Marknadsdomstolen, annars blir det allmän domstol (som nu).
Svenskt Näringsliv är förstås inte mot kumulering som sådan där den ger processeko- nomiska fördelar. Förslaget leder dock till att man får två prejudikatsinstanser för konkurrensskadestånd, Marknadsdomstolen och Högsta Domstolen. Det framstår inte som en lämplig ordning. Processuellt är det inte heller okomplicerat, eftersom det blir indispositiva regler för avgiftsmålet, medan skadeståndsdelen följer dispositiva.
• Rättegångkostnader ersätts enligt reglerna för tvistemål, istället för som nu brottmål. Det innebär att Konkurrensverkets motparter vid förlust blir ersätt- ningsskyldiga för verkets kostnader. Man menar att detta skall ha en discipline- rande effekt och stödja domstolarnas processledning. En särskild regel föreslås om att ersättning kan utgå fr o m att företagen delgetts verkets utkast till stäm- ningsansökan.
Svenskt Näringsliv är preliminärt tveksam till om utredningens bedömning stämmer med verkligheten. Som utredningen också medger talar principiella skäl för att den som åläggs konkurrensskadeavgift, i likhet med den som döms för brott, inte skall betala statens kostnader för att driva målet. Oberoende av den frågan bör dock regeln om att räkna kostnader fr o m ”sobben” tillstyrkas.
3 (4)
• Rättsverkan av att KKV godtar ett åtagande (23 a § KL) skall endast vara att verket inte längre finner anledning att ingripa. Bakgrunden är att verket i ett be- slut, till följd av ett åtagande, konstaterat att någon överträdelse av förbuden i EG-fördraget inte förelåg. Kommissionen menade att detta utgjorde ett förhands- besked i strid med förordning 1/2003, som inte tillåter nationella myndigheter att meddela sådana besked. Beslut att godta ett åtagande får förenas med vite (gäller även i förvärvsärenden).
• Regeln om vem som får överklaga KKVs beslut ändras från ”ett företag som berörs av beslutet” till ”den som berörs av beslutet”; förutom parter och deras medparter avses de som kan visa ett direkt intresse i saken. Ändringen föreslås för att undgå kritik mot bakgrund av Europakonventionens bestämmelse om rät- ten till domstolsprövning (artikel 6).
Svenskt Näringsliv har f n inget att invända mot dessa förslag.
• Kriminalisering av karteller avvisas (igen), däremot föreslås
• Näringsförbud för personer i ledande ställning vid karteller; den som rättsligt eller faktiskt utövar ledning över företaget skall kunna meddelas näringsförbud om kartellen varit ägnad att allvarligt hindra, begränsa eller snedvrida konkurren- sen; näringsförbud skall inte komma ifråga vid s k leniency.
Svenskt Näringsliv konstaterar att ytterligare en utredning funnit att kriminalisering inte bör införas och vill hoppas att ämnet nu är uttömt. Det har förstås inget med nå- gon överslätande syn på karteller att göra, utan med det faktum att straffbestämmel- ser passar illa i det svenska konkurrensrättsliga systemet och vore kontraproduktiva – i vart fall så länge man inte vill acceptera ”plea bargaining” och kronvittnen. Svenskt Näringsliv är skeptiskt till förslaget om näringsförbud. Det framstår åtminstone t v som ett slags ”lättkriminalisering” med lägre rättssäkerhetsgarantier och ganska oklara konsekvenser och effekter.
• Tidigare förslag om ”speciellt kännbara” påföljder vid särskilt allvarliga överträdelser förkastas; i förtydligande syfte införs en kodifierande ”kriterie- lista” för bestämning av konkurrensskadeavgiften.
Svenskt Näringsliv finner detta mycket tillfredsställande. Det tidigare förslaget var enligt vår mening ett rent politiskt utspel, baserat på den s k Förtroendekommissio- nens illa grundande påståenden om att svenska konkurrensskadeavgifter skulle vara
”för låga”. De nu föreslagna kriterierna tillför knappast något nytt i sak, men ger en tydlighet som kan vara värdefull.
• Förvärvsreglerna harmoniseras med EG-rätten, bland annat ifråga om
o Begreppet företagskoncentration
o Det materiella testet övergår till SIEC-modellen
o Effektivitetsvinster och ”failing firm”-argument behandlas som i EG o Accessoriska begränsningar och självständiga JV behandlas som i EG o Flexiblare tidpunkt för anmälan (= när avsikt kan visas)
4 (4)
o Fristen i fas 1 förlängs 10 dagar om part lämnar åtagande.
o Dock inga särskilda sanktioner eller KKV-befogenheter om undersökning etc.
• Avgift för anmälan av företagsförvärv föreslås inte. Konkurrensverket vill ändra tröskelvärden för anmälningsplikten.
Svenskt Näringsliv anser att materiell rättslikhet med EGs konkurrensrätt har ett egenvärde och bör eftersträvas. Den föreslagna anpassningen välkomnas därför.
Mindre bra är att den genomförs med betydande eftersläpning. Gällande koncentra- tionsförordning (139/2004 EGF) tillämpas från 1 maj 2004. De nya svenska reglerna föreslås träda ikraft 1 januari 2009, dvs en ”fasförskjutning” på nästan fem år.
Svenskt Näringsliv instämmer i att avgift inte bör tas ut för förvärvsanmälningar. I en rapport, som remissbehandlas tillsammans med betänkandet, har Konkurrensverket föreslagit att tröskelvärdena för anmälningsskyldigheten ändras till 1 miljard på na- tionell basis (huvudtröskeln) respektive 200 miljoner (bitröskeln), se vidare förra numret av Nyhetsbrevet under rubriken ”Konkurrensverket föreslår ändrade trösklar i förvärvskontrollen”. Svenskt Näringsliv menar att reduktion av irrelevanta ärenden givetvis är bra, men att detta inte samtidigt får leda till en mer interventionistisk förvärvskontroll.
• Ny struktur på lagen – tydligare systematik, kapitelindelning m m.
Svenskt Näringsliv tycker att upplägget i stort är bra. Konkurrenslagen har sedan den kom till 1993 ändrats och lappats på åtskilliga gånger och med tiden blivit rätt svår- överskådlig.
