SONDAGEN DEN 9 JUNI 1918.

Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek och är fritt att använda. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.

Th is work has been digitized at Gothenburg University Library and is free to use. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the ima- ges to determine what is correct.

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29

CM

N:o 23 (1639) À. 31:STA ÀRG.

SONDAGEN DEN 9 JUNI 1918.

HUFVUDREDAKTOR: RED.-SEKRETERARE:

E R N S T H Ö G M A N . ELISABETH K R E Y -LANGE.

K O N U N G G U S T A F V

FYLLER 60 AR DEN 16 JUNI 1918.

Ateljé Jteger foto.

TIDNING

OCH- HEMMET FRITHIOFHELLBERG LÖSNUMMER: 20

ILLCISTREPAD

FOR-KVIN NAN

•

%

UPPLAGA A. OCH B. 0

±

3<-l

On för monarkens sextioårsdag.

T) ert 16 juni 1918.

EJ FURSTEPURPURNS glans besticka kan, ej kronans skimmer, icke frasens honung, nej, blott om purpurn bäres af en man, i o rd som gärning rältvis, god och sann, vill folket hälsa honom som sin konung.

I all vår pröfning, konung, tar Du del, af hvad som kväljer oss Du känner måttet.

Du oss förstår så i förijänst som fel och därför ligger vägen klar och hel, som binder samman stugorna och slottet.

Den tid som är har stränga anletsdrag, ger föga sol, men rikt med blod och tårar;

den tungt beskuggar äfven Sveriges dag — dess isvind piskar oss med hårda slag och härjar grodd, som vill bli nya vårar.

Med folket är Ditt valspråks ingångsord, och löftet därintill: för fosterlandet.

Du svek det aldrig vid Ditt rådslagsbord:

för Sverige blef Din kungagärning gjord

och hjärtat är den makt, hvarmed Du vann det.

ERNST HÖGMAN.

Zßoritd Wufff. 6n vetenskapens Qjäfte. T):r Haratd Svanßerg.

I DENNA FACKMÄNNISKORNAS TID är det verkligen sällsynt att påträffa en man med ett så vidtsväfvande forskarlynne som Thorild Wulffs, äfven i Sverige, där mång- frestarne varit så talrika och där vikinga­

lynnet, trots allt, lefver kvar.

Wulff hade knappt aflagt sin kandidatexa­

men, f örrän han tog hyra som simpel matros på ett engelskt fartyg och på detta sätt fick uppfylld den ungdomsdröm att komma till Indien, som fruktlöst hägrat för så många andra. I den eviga snöns och den fcopiska värmens rike ägnar han sig visserligen främst åt sitt fack, botaniken,*, men studerar äfven nu Indiens olika byggnadsstilar, om hvilka han skrifvit ett litet häfte, sederna, fefnads- förhållandena, litteraturen och allt annat af humanistiskt intresse.

En af hans Islandsresor är känd genom Albert Engströms bekanta förträffliga skil­

dring, om hans sista, olyckliga färd kommer väl d en danska kamraten att ge ett eller an­

nat meddelande framdeles. Sitt egentliga forskar-minnesmärke har Wulff dock lämnat i de samlingar, han medfört från olika län­

der, de förnämsta väl från Kina. Man har betviflat värdet af de konstsaker, Wulff, för­

de med sig från den yttersta Ostern. Han var ju ej konsthistoriker och saknade åt­

skilliga andra förutsättningar för det upp­

drag, i hvilket han hade utsändts af sven­

ska mecenater. Han hade dock den oefter- gifligaste, fast, ofattbart nog, ofta neglige­

rade egenskapen för allt sysslande med allt slags konst: ett fint estetiskt sinne. Det var tack vare sin utmärkta smak, som han ge­

nast, vid första anblicken, insåg betydelsen af den samling kinesiska målningar och skulpturverk, som skriftställaren K. Fåhraeus i samråd med honom förvärfvade sig och som bl. a. inrymmer ar beten af sådana land­

skapsmåleriets s törste mästare för alla tider som Wang Wei. Jag påpekar detta ej minst emedan Wulffs andel i detta konstförvärf icke torde vara allmänt känd. Som samlare

af etnografiska saker var väl Wulff mest sig själf. Här kommo alla hans anlag till heders: hans v akna blick o ch varma intresse för allt mänskligt, hans vetenskapliga för­

måga af öfversikt såväl som af detaljkänne­

dom, och därtill kom hans praktiska begåf- ning, s om gjorde honom skicklig till köpen­

skap af allt a nnat ä n lätt slag.

Hans kataloger af samlingarna äro inga torra register. Det torra låg nu en gång ej för honom. Hans berömda humor var dock af föga själfständig art; det var mest gamla student- och ungkarlshistorier, som han

* Fackmännen ha ju st ora loford äfven för hans

botaniska verk. Thorild Wulff.

"drog" för alla nya åhörare. Ett kapitel för sig utgöra emellertid alla hans tokroliga upptåg. För att blott nämna ett, så deltog han i en kamelkapplöpning i Peking. Han var naturligtvis den ledande och befann sig nära målet, i sitt sinne svarfvande ihop ett ståtligt telegram till svenska regeringen om hur han räddat svenska äran i Kina, — d å kamelen plötsligt fick se sin skötare, stan­

nade och icke på villkor ville röra sig ur fläcken. Som talare och föreläsare var Wulff enastående, lika saklig, mångsidig och oerhördt kunnig ifråga om innehållet som liflig, a nekdotisk och någon gång poe­

tisk i fra mställningssättet. Man kom att tän­

ka på Bengt Lidforss, till hv ars närmare um­

gänge han under sin Lundatid hörde. Han ägde också Lidforss' lidelse för kunskap

"bortom godt och ondt", han fann, som denne, giftiga och "fula" växter lika intres­

santa som köksträdgårdarnes, och gick knappt ur vägen för någon lifsföreteelse.

Det blef dyrköpta erfarenheter, han vann.

Men med sin öppet vidkända regellöshet bevarade han barnets rena själ, något som också visade sig i hans kärlek till barn.

Första gången jag hörde honom tala, på en privat middag i Pe king, gällde talet, beteck­

nande nog, icke värden eller värdinnan, utan deras lilla dotter. I sin hjälpsamhet mot vänner och landsmän var Wulff outtröttlig ; den, som skrifver dessa rader, är glad att här få o ffentligen intyga detta. Wulff förs tod sig f. ö. på de mest olika människor, så uppskattade han t. e x. det fina och förnäma hos den kinesiska kulturen och det kinesi­

ska folket, som är misskändt som få andra af vänner och fiender. Men naturligtvis blef estetiken Wulff för stark. Det land, där han trifdes bäst, utom i sitt eget, förstås, som han älskade med den landsflyktiges hela glöd, blef de blommande körsbärsträdens och de betagande geishornas land, i själfva verket i kulturellt afseende ett stycke medel­

tidskina: det är T'ang-dynastiens poesirika och romantiska Kina, som lefver kvar i Ja­

pan, t. o. m. de "japanska" dräkterna äro

I Iduns byrå och expedition,

Nlftttersamudtgfitan 45, Stockholm.

• Redaktionen: kl. 10—4.

! Riks 1646. Allm. 9803.

• Red. Högman : kl. 11—1.

S Riks 8660. Allm. 402. Riks 1646. Allm. 6147.

•

Uppl. B, med juin :r: Uppl. A, utan juin r: Uppl. C, praktuppl.,

^•

•

Helt å r Kr. 10: 50 Helt år . .... Kr. 10

—

med juin: r:

^•

•

1 :a hal fåret » 5: 20 3 kvartal ... » 7: 60 Helt år .. ... Kr. 14:— ;

•

2 is, halfåret » 5: 80 Halft år . .... » 5: 20 Halft år .. .... » 7:25 ;

; Kvartal » 2: 60 Kvartal . .... » 2: 60 Kvartal .. .... » 3:75 ;

•

4:e kvartalet » 3: 25 Månad .... » 1:

_—

Månad .... » 1:35

^•

annonspris:

Pr millimeter enkel spalt:

35 ore efter text.

40 öre å textsida.

20 o/o förhöjning för sarskildt begärd plats.

Utländska annonser:

40 eft. text, 45 öre •

å textsida, 20 o/

0

förh. •

för särsk. begärd plats. j

Anna Gahn. Albertina Carlsson. Sigrid Drake. Thorborg Ljungquist. Thérèse Bobergh. Emilie Holmberg.

70 ÄR FYLLDE DEN 6 JUNI FRÖKEN ANNA Gahn, Uppsala. Ä ldsta dotter till Gahnska Bolagets grundläggare, uppfinnaren af aseptinet och amy­

kosen, brukspatron Henrik Gahn och hans maka Maria Nordlinder, blef hon efter några års lärar­

inneverksamhet anställd som bokförerska på fa­

derns kontor, hvarifrån hon år 1910 drog sig till­

baka efter 39 års träget och hängifvet arbete i bolagets tjänst. Såsom ett synligt bevis på bola­

gets erkänsla erhöll fröken Gahn i november för- lidet år vid Henrik Gahns aktiebolags 50-års- jubileum kungl. Patriotiska sällskapets stora guldmedalj.

Förvisso skola många kärleksfulla tankar gå till Anna Gahn på hennes 70-årsdag från de många vänner hon förskaffat sig genom sin säll­

synt vänfasta och gedigna karaktär.

Den 12 juni fyller fröken Albertina Carls­

son 70 år, och i detta sammanhang må erinras om en märklig kvinnogärning utförd helt och hållet i det tysta. Fröken Carlsson har sedan 1884 varit outtröttligt verksam som vetenskaplig arbetare och tills d ato utgifvit ick e mindre än 21 afhandlingar i zoologi, de flesta på tyska. Det är embryologi och jämförande ana tomi, som varit hennes område. Född i gamla staden inom bro­

arna i Stockholm, är hon varmt intresserad af sin stads historia, hon har också varit bosatt i stadens hjärta i 46 å r. Som bekant kan man icke lefva på vetenskapliga forskningar, åtminstone icke som regel, och som lefvebröd har fröken Carlsson haft lärarinneyrket. Längst har hon va rit anställd vid Södermalms läroanstalt för flickor, där hon verkade med naturkunnighet som huf- vudämne åren 1881 — 1907. Numera sysslar fröken Carlsson föga med sin kära vetenskap; tre af­

handlingar af hennes hand ligga emellertid fär­

diga, men ha icke kunnat tryckas på grund af kriget.

%

Bland årets nyblifna filosofiedoktorer i Upp­

sala märkes fröken Sigrid Drake, som pro­

moverats på en afhandling kallad "Västerbottens- lapparna under förra hälften af 1800-talet, etno­

grafiska studier". Doktor Drake har alltid hyst et t varmt intresse för lapparna och hade redan från början af sina studier klart för sig, att hon skulle ägna sig åt lapsk etnografi. Hon har också vistats bland dem och talar deras språk. Doktor Drake kommer att fortsätta sina så lyckligt på­

började forskningar i den lapska kulturen.

Med utgången af denna termin lämnar fröken Thorborg Ljungquist sin befattning vid Norrköpings norra läroverk för flickor efter att i 38 år ha verkat som lärarinna. De yttre kontu­

rerna af Thorborg Ljungguists lif äro enkla och klara. Hon har lefvat för skolan och sitt arbete, och hennes rika personlighet och varma hjärta ha hennes många elever fått godt af. Ut i lifvet ha de burit minnet af fröken Ljungquist, o ch icke bara minnet, utan äfven, hvad som är mycket större och viktigare, inflytandet af en god och genomsund karaktär, af en vilja, inriktad på att göra det goda. Hvem kan mäta ett sådant infly-

Kyinnoporträtt till dags­

krönikan.

tändes betydelse? — Det blir ett oerhördt tom­

rum efter Thorborg i skolan, skrifver hennes gamla vän och mångåriga föreståndarinna om henne. Och det ä r så, men efter det långa, kräf- vande arbetet som uppfostrare, icke bara under­

visare, utan uppfostrare, hvilket ä r ett svårt kall, när det tages med det allvar, som Thorborg Ljungqvist gjort, behöfver hon lugn. Som under­

visare var Bon klar och redig, färdig till upp­

muntran eller stöd, där så kräfdes, en lärarinna, som barnen alltid tyckte om och som förstod dem. Den andra djupare sidan af hennes upp­

fostrarekall, mera anade de än kände, och som barn pläga, återgäldade de hennes kärlek till dem med en smula popularitet. För många har det först efteråt gått upp, hur rik p å kärlek denna lärarinna var och hur mycket hon gaf, utan att begära gengåfvor.

I hufvudstadf.n har nyligen af lidit fru Thé­

rèse Bobergh, född Björklund, i en åld er af 70 år. Med Thérèse Bobergh bortgick en i flera af- seenden märklig och bemärkt personlighet. Så­

som ung begåfvad skådespelerska vid Dramati­

ska teatern ingick hon 1872 äk tenskap med Gu­

staf Otto Bobergh, mycket känd som medgrund- läggare och delägare i den världsbekanta ännu existerande Parisfirman Worth. I det såväl genom dyrbara konstskatter som smakfull elegans ut­

sökta hem han inredt åt sig på det- midt emot Ulriksdal belägna vackra Kävinge och i Stock­

holm gjorde hon med behag och hjärtlighet les honneurs i den stora umgängeskretsen, där sär- skildt märktes många af konstnärerna från Karl XV:s tid. Änka efter tio års lyckligt äktenskap, har hon alltsedan upprätthållit dessa traditioner, och hennes hem förblef alltjämt e n för släktingar och gamla vänner kär samlingspunkt. Med en ännu i ålderdomen bevarad liflighet i lynne och intressen förenade hon ett mycket godt och del­

tagande hjärta. Opåmint och utan att vilja blifva omtalad eller bemärkt, visade hon mångenstädes en finkänslig hjälpsamhet och sent förgäten vin­

nande vänlighet.

F.n af Uppsala stads äldsta invånare, fröken Emilie Holmberg, har i dagarna skattat åt förgängelsen. Hon var född i Stockholm den 1 februari 1824. Hon fö ddes på en söndag och kom till värld en som trilling. De båda syskonen dogo strax efter födelsen, men så mycket större lifs- kraft visade sig den efterlefvande hafva. Liten och späd som barn, var hon äfven som fullvuxen i minsta laget, var mager och såg ut att kunna blåsas bort af minsta fläkt, men dock nådde hon in på det sista femtalet före hundraårsåldern.

Hon växte upp i ett burget, gammaldags bor­

garehem i Stockholm. Hennes far var perga­

mentsfabrikören, hvitgarfvaremästaren ). G.

Holmberg, en verksam, dugande man i si tt fack, hvilken genom vidsträckta gesällvandringar, en­

ligt den tidens sed, hade förvärfvat ej blott en omfattande skicklighet i sitt yrke, utan ock en stor allmänbildning.

Emilie tillhörde den första uppsättningen af elever i Wal linska skolan, s om hade sin lokal vid Riddarholmstorget och som hade sin högsta sty­

resman i Johan Olof Wallin. Skolans uppsättning af lärare var lysande, Fryxell, P aban, May m. fl, och den bibragfe sina lärjungar en fin bildning

— sä rskildt stor språkkunskap. Disciplinen var sträng, och hvarje förseelse medförde förhör och straff i det s. k. "Tusch-rummet".

Ännu under sina sista lefnadsår, innan sjukdom och ålderdomsbräcklighet bröto hennes krafter, hade hon mycket att berätta från sina barndoms- och ungdomsår, och, utrustad m ed fin iak ttagelse­

förmåga och i rikt mått ägande humorns gåfva, gjorde hon sin framställning lefvande och intres­

seväckande.

Hon berättade om huru hon följt sin skolkam­

rat, Charlotte Crusenstolpe, dotter till d en kände författaren och politikern M. ). C rusenstolpe, på besök hos dennas fader i hans fängelse på Vax­

holm.

Från den stora koleraperioden i Stockholm 1834 hade hon många minnen. Hon talade om huru kistorna sattes ut i portgångarna, där jord­

fästningen förrättades, innan de hvarftals packa­

des på stora lastvagnar, som förde dem till ko­

lerakyrkogården.

Ett annat ungdomsminne, till hvilket hon gärna återkom, var det bekanta Crusenstolpeska upp­

loppet 1838, då Carl Johan m ed kanonkulor s king­

rade folkskarorna i Storkyrkobrinken. En af hennes fars verkmästare — han hette Skragge

— hade af nyfikenhet lämnat verkstaden, som var belägen i hörnet af Storkyrkobrinken och Västerlånggatan. Han träffades af en kula ocli dödades.

Om Carl Johan talade hon för öfrigl ofta. En gång i hennes spädare barndom voro hon och hennes lilla syster ute på Ladugårdsgärdet till­

sammans med sin mor. Hur det bar sig, kommo de i vä gen för en kavallerichoque, men den gån­

gen blef det ej det riksbekanta "Trafva, madam"

från majestätets läppar, utan ett på dess lustign fransk-svenska kommenderadt "Akta barnen!"

Emilie Holmbergs lif förflöt stilla och obe­

märkt. Under många år var hon såsom huslig hjälp och lärarinna hos sin syster fru Guiron, hvars lilla ha ndskbutik i h örnet af Storkyrkobrin­

ken och Västerlånggatan säkert många af våra äldre läsare erinra sig. Omkring 1850 ko m hon i samma egenskap till en annan syster, gift med häradsskrifvaren C. R. Norelius. Efter hans död 1870 verkade hon länge såsom privatlärarinna i Uppsala, o ch hennes lärjungar bevara i tacksamt minne den blida, samvetsgranna "tant Emilie".

De sista 15 åren har hon bott i sina syster­

döttrars hem i Up psala, och dessa ha ömt vårdat den gamla under hennes mångåriga aftynande.

Emilie Holmberg var en fin, ädel personfighet, hennes lifsverk var kärlekens och själfuppoffrin- gens. Tacksamt gå anhörigas och vänners tan­

kar till den lilla grafkullen under de lummiga björkarna på Uppsala fridfulla kyrkogård, 3är hon hvilar vid sin älskade systers sida.

A. N.

desamma, som buros af kineserna under T'ang-dynastiens tid.

Det var ett nöje att se Wulff i s ällskap med alla möjliga exotiska människor. De för- stodo honom, fast han ej talade deras språk.

För kineserna var han nog alltför impulsiv och obehärskad, men han vann synnerligen goda vänner äfven bland dem. Han var t. o . m. värderad af sin kammartjänare, för hvil­

ket slags folk ju inge n lär vara stor. "V e 1 y good heart inside", så karaktäriserade denne honom på äkta pidgin-engelska.

Hans goda hjärta och hans vikingamod i förening kommo honom att deltaga i en ex­

pedition till Mongoliet för att försöka rädda en af röfvare tillfångatagen engelsman.

Olyckligtvis hade mannen afrättats, när hjäl­

parna kommo fram. Men de tre deltagarna

hade gjort öfvermänskliga ansträngningar att komma till ort och ställe i tid och de ri­

skerade sina egna lif vid framkomsten.

När nu den oförskräckte forskaren stupaf under sina ansträngningars börda, må def tillåtas oss att dröja vid hans många goda sidor och lysande förtjänster. En så sant mänsklig människa födes ej alltför ofta.

! I D U N S K O K B O K J Ä T L S r . r r | RûïïSfflifËfi ^ r e n * n ^ fr erns ^j<* \

7:de upplagan nu' utkommen' j »UIIHIlllII Ml Ocb KollSt ball dtVÉr k. \

ELISABETH ÖSTMAN. Pris kr. 6: — inb. - • yörsäljnirigslchaler: 6amla I)cgsholati - - - Göteborg. ï

""TT:

Tlagnfrid. Tiledeftidsßerättefse från TZoQusfän. Tredrik Tlycander.

FORSHÄLLA HETTE GÅRDEN, LÅ G NÄRA kyrkan. Vinterhvit st räckte sig Inlandsdalen.

Qfver klintar och backar svepte morgonso­

len sitt sken. Då glittrade snökofvor på trädkronor och tufmark.

Ur lottet kom Jon Drottning, länsherre i Älfsyssel, nu stadd på gästning i kustbyg- den. Han stod i dörren, talade, inåt.

— Hvila ä n, Ragnfrid! Jag gångar mig ut, återkommer till morgonvarden.

Innifrån löftet hördes en kvinnoröst, var­

nande:

— Vakta dig, Jon, a tt ej Björnssönerna öf- verfalla dig! Mins min d röm!

— Haf ej oro, kära! Dröm villar.

Därmed slöt han dörren, stod ett ögonblick på svalen, drog den sköna morgonluften.

Reslig var han, ljuslätt, m ed blå ögon, blos­

sande kinder. Det var söndag, än prydligare än i socken var han klädd.

Han log, tänkte på Ragnfrids mardröm.

Hon hade sett, hur Trond, hennes husbonde, från hvilken Jon tagit den fägrande makan, kommit mot röfvaren med röda ormar i h än­

derna. Ormarna hade han kastat på den nakne Jon, att de bitit sig fast. Svällande slingrade de sig, tills ha n låg dödshvit.

Hon skrek i dr ömmen, vaknade, berättade skrämselblek sin syn för den samlägrade vännen.

Jon kastade på det ljuslockiga hufvudet, mumlade:

— På mig rå ej Björnssönerna! 1 bältet sitter svärdet!

Han slog på det, gick nedför lofttrappan.

Då kom Gunbjörn, hans broder, ur stugan.

Han slog ut med handen, hälsande:

— Säl l morgon!

' — Säll morgon, Gunbjörn! Äro mina män redo?

— De kläda sig. Lurfviga äro de efter gillet i går aftes. Men få de andas denna kalla luft, tag er skalleslamret snart en ända.

— M ånga träbollar tömde vi i går. Godt var bondens öl, m enade Jon.

Han var på dråpligt lynne. Varma hade Ragnfrids kyssar varit.

— Kom, Gunbjörn, gånga vi leden till kyr­

kan!

De gingo fram. Och Gunbjörn var en ståtlig karl. Han var köpman i Konunga­

hälla, där Jon hade sitt säte.

Ekorrar hoppade i d e svarta ekarne. G rå­

verken lupo på grenarne. Brokiga nötskrikor flaxade, deras läte skar luften.

Gunbjörn gick fundersam. Jon spo rde:

— Hvad grundar du på?

— P å ditt hustrurof. Båld höfding är du, Jon, en prydnad för ditt syssel, men alltför kvinnosam, och går jag i ständ ig oro för dig.

— Oc k du!

— Hvem eljes?

— Ragnfrid hade en ond dröm i natt. Men föga aktar jag därpå.

— Alltför lälth ugad är du. Men t ag dig till vara! Hämnd är sen bland vikbor. Tänk efter ditt dåd! Du gästade Trond, lockade till dig hans fruga, föste ut m annen från löf­

tet. Hon och du samsades, hon öfvergaf sin rätte husbonde, följde dig. Trond åklagade dig. Då pådyflade du honom ett brott, han fälldes af dina domare, som ej tordes handla mot din vilja. Du lä t binda den oskyldige vid svansen af en häst, han släpades från sin gård till stranden, där dina skepp lågo, må­

ste lösa sig med en half mark guld. Icke

skall du tro, att han förgäter slik nesa. Han rufvar på hämnd.

— Så må han! Mina tro gna skola försvara mig. Och lämna vi nu delta ämne — det misslikar mig!

Han rynkade pannan. Men så tänkte han på Ragnfrid, ögonen glimmade, han hviss-, lade en låt.

Snön knarrade under deras sålor. De gin­

go uppför backen till ky rkan, som låg på en höjd i dalen.

Plötsligt tvärstannade Gunbjörn, grep bro­

dern i armen, pekade på ett kratt under berget.

— S kåda dit!

Jon synade rappt, märkte, att Trond satt nedhukad i grand ungen, halft dold. Väl k än­

de han det skäggiga, af den' nyliga våldfär­

den sargade ansiktet. Hans broder Styr syn­

tes där ock. Med sig hade de flera män, Jon räknade till s ex. Alla voro beväpnade.

Björnssönerna! Ragnfrids dröm! Gun­

björns varning! Med ens klarnade faran för Jon. För långt var tillbaka till gården — in­

nan han hunnit dit, kunde han ha öfverfallits

— men annan räddning fanns.

— Kyrkan! hviskade han. Skyndom!

Bägge ilade dit. Dörren var olåst, ty mäs­

san skulle snart begynna. Utanför stod nå­

got folk, tidigt anländt. Jon bef allde en sven i hopen:

— Löp ned till gården, säg mina män, att de oförtöfvadt hasta hit! Jag är stadd i fa ra!

Svennen rände. Han mötte Björnssönerna, som med huskarlarne lupo uppför backen.

In i kyrkan räddade sig de två bröderna.

Stor uppståndelse vardt i folkskaran. Läns­

herren skyndade fram till altaret, knäböjde, bad i ångest:

— Heliga Gu ds moder, fräls mig frå n mina fiender. Förlama deras händer, när de in­

komma i ditt tempel, att de icke skada mig!

Tillgif mig min syn d för din sons skull!

Gunbjörn stod bredvid, spanade mot in­

gången, där folket trängde på. Då rusade Björnssönerna in med sitt följe. När Trond såg den knäböjande länsherren, stannade han, sporde hånande:

— Hvarom beder du, skörlefvare! Längtar du ock efter himladrottningens kyssar?

Då sprang den tilltalade upp, stod i koret med draget svärd.

— Håll käft, bonde! Stör ej kyrkfriden!

— Själf har du stört hemfriden, skändare!

— Djupt å trår jag mig, at t jag e j straffade dig till lif oc h lem, så hade du ej nu o kvädat mig.

— Ringa vore mig stegeldöd, då jag ej längre äger älskad husfru. Gif mig henne åter, och jag skall skona dig!

— Aldrig får du Ragnfrid åter. En heder är det för henne, a tt hon äger mig, en heder ock för dig, bonde.

Då gick Trond ett par steg fram på gån­

gen, slungade sitt lättspjut. Def fastnade i Jons skuldra. Gunbjörn drog det ur såret, kastade det tillbaka. Leende fångade Trond det i luften.

Manuskript och bref

af redaktionell natur torde alltid adresseras til! Red aktionen af Idun, ej till nå gon särskild

medlem af densamma.

Bleknad stödde sig den sårade mot alta­

ret. Gunbjörn tog honom i arm en, förde ho­

nom, så brådt sig göra lät, ut genom kor­

dörren. De stodo på kyrkvallen, längre mäk­

tade ej Jon gå. Folket, som vändt tillbaka genom vapenhuset och om kyrkhörnet, s am­

lades förskräckt kring den spjutstungne.

Men gint genom kordörren ilade T rond, Styr och huskarlarne med höjda vapen. Matt lyfte den hotade sitt svärd, det sjönk i han s hand.

Gunbjörn höjde sitt med stark arm. Men denne ville de anfallande ej skada, blott hans broder. Många hugg fick han i kroppen, seg­

nade ned, uppgaf andan.

Med sitt bredsvärd halshögg Trond ho­

nom, höll hans hufvud i det blonda håret, hånskrattade, slängde det på snöskaren, lopp därefter, allt hvad benen höllo, dädan genom liderna, försvann i skogen.

Nu sprungo Jons män uppför backen, kom- mo fill kyrkvallen, sågo sin herre mördad.

Gunb)örn ropade:

— Hä mnens min broder! Dräpen nidin- garne!

Striden vardt kort. Jons män, motståndar­

ne öfverlägsna, nedgjorde dessa snart. Styr och huskarlarne lågo stilla. Blodrunor lyste i s nön.

Flämtande hann Ragnfrid fram till våld- stället. När hon såg det hufv-ud, h vars guld­

hår hon nyss smekt, liggande skildt och blo­

digt, stod hon stel. Ej klagan, ej tår. Stumt stirrade hon på den kärhållnes lik.

Nu kläppade klockaren i tornet. Gällt klang malmen. Prästen kom till kyrkvallen, stod fasande framför likhopen, slog kors­

tecknet.

— För dessa våldsmän vill jag bedja till vredens Gud. Tillgifve han dem deras brott!

Sakta skred han in i kyrkan, följd a f alla, äfven Ragnfrid. Vid altaret, bad han af sitt hjärtas fullhet. Brinnande harts doftade ur kar, svängdt af sven, skyade sig under taket.

Ragnfrid förnam hur alla sågo oblidt på henne. Men människodom brydde henne ej.

Hon bad för sin älskades själ i skärselden, för sin egen själ, nu osäll vorden. Med en fager man hade hon lustats, s tor hade hen­

nes fröjd varit. Men slikt är styggelse inför Gud. Dock krossar han icke ett fläckadt käril, hans sons händer två det rent, att det må skina på domens dag. Om denna nåd bad Ragnfrid, frilian.

I violblå dager stod bedjerskan. Ideligt rörde sig hennes bleka läppar.

*

Ett sorgtåg drog till Inlandsfjorden . På en bår bars af trofasta älfgrimar länsherrens lik, f ördes ombord på hans skepp, forslades hafsledes till Konungahälla. Där lät Gun­

björn krydda det, svepa det i ekkista. I klostret fick höfdingen lägerstad. Ock lät brodern hugga e n grafsten, prydd med lejon­

bild och korsformad rosett, hvars runskrift mälte, hvem härunder sof och hvem s om lagt minnesstenen.

Sekler sinade, klostret vardt ruin. Graf- hällen fördes med andra stenar till en ö utanför östra älfmynningen. Där skulle resas ett fäste, Gothenbrille. Däraf vardt dock in­

tet, men byggämnet låg kvar, brukades till Nya Älfsborg. Ofver dess port satt hällen, hugfästande Jon Drottnings minne, tills den hämtades till Göthastadens museum. Där täljer den för sentida söner den sorgliga Forshälla-sagan.

i tjinjj Flin S"dl?r ^r FärS: ^Oa?d'nct

^r

^{'Möbcl™g«.}

^T

^{K°dI !} gift MW ~f" UDDeilS Z6DhVP!

' UUlIll LI ID ^{*^}

^{ar m}

^'

^m

^'

^ren

^9°

^ras

snabbt och omsorgsfullt hos j Jr j - — A.-B. C. 0 . Borgs söners Fabriker LUND. i

och N i

köper ingen annan.

: • •

Riksdagen och det hus­

liga arbetet.

DET HUSLIGA ARBETET ÄR, LIKSOM all annan verksamhet i v år tid, underkastadt stora förändringar. Ja, så stora, att husli{ji arbete t o. m. varit föremål för öfverlägg- ningar inom ri ksdagen och af densamma gi i - vits en förhärskande ställning vid den kvinn­

liga ungdomens uppfostran. I de, som be­

kant, helt nyligen beslutade praktiska ung­

domsskolorna har nämligen husligt arbete upptagits såsom det väsentligaste- undervis­

ningsämnet för flickor.

Djupaste orsaken till alla nutida förän­

dringar är ju a tt söka i den omdaning, som industrin på lifvets alla områden åstadkom­

mit. I Kungl. Maj:ts nådiga proposition till 1918 års riksdag om upprättandet af prak­

tiska ungdomsskolor ägnar departements­

chefen denna omdaning en omfattande och klarläggande öfverblick.

Och nog är det egendomligt, att den stilla iakttagelsen af hur locket på en kittel höjde och sänkte sig, som ledde till ångans upp­

täckt, skulle bli af en så utomordentlig ver­

ken, att den under förra århundradet omda­

nade kommunikations- och produktionsvä­

sendet och på 1880-talet varligt och nästan omärkligt smög sig in i sam hällslifvet för att slutligen i v år tid erkännas såsom en ofrån­

komlig maktfaktor, efter hvilken vi männi­

skor ha att inrätta oss.

De nu beslutade ungdomsskolorna afse att utgöra lämplig fortsättning till utbildning för de barn, som lämnat folkskolan och att un­

der tidsenliga, goda former vara en ersätt­

ning för gångna tiders såväl moraliska som praktiska fostran, hvars patriarkaliska lägg­

ning nu sett sina bästa dagar.

Den patriarkaliska andan tyckes dock till en del ha glömt sig kvar. I handl ingarna, som innehålla upprättandet af de praktiska ung­

domsskolorna, bär nämligen en punkt en gammaldags prägel och blicken tyckes icke längre vara klar nog att inse, det industrin påverkat, icke blott ungdomens, utan äfven kvinnans lefnadsförhållanden och därmed hennes psyke. I d ess ställe tyckes den upp­

fattningen göra sig gällande, att den efter nya riktlinjer gående undervisningen i hus­

lighet alltfort skall kunna vara förbunden med en gången tids förnöjsamma, anspråks­

lösa och försagda kvinna, som halft om halft kan försörjas af sina föräldrar eller som, när den hjälpen upphör, u ndergifvet har att finna sig tillrätta i orimligt små lefnads- villkor.

De hufvudsakliga undervisningsämnena inom de praktiska ungdomsskolorna äro arbetskunskap, medborgarkunskap och modersmål. Med synnerligen stor skärpa har i alla instanser, som ärendet om prak­

tiska ungdomsskolor genomvan­

drat, framhållits, att det centrala ämnet, arbetskunskap, först och främst bör betryggas. Det

förtroende, skolan förmår att till- pr vinna sig, blir helt visst beroende

af resultatet af denna undervis- ning. Stor enighet har ock rådt därom, att arvodet för lärarna bör, då undervisningen vid dessa skolor anses vara mera kräfvan- de, utgå med högre belopp än för undervisningen i folkskolan.

På samma gång betonas vikfen af, att arvodet så afväges, att äfven de lärarkrafter, som be- höfva sökas utanför folkskollä- rarkåren, kunna erhållas. 1 en

gren, fortsättningsskolan, har lö- Fänriken nen därvid bestämts till 2 kr. 50

öre för undervisningstimme. Beträffande un­

d e r v i s n i n g e n i ä m n e t a r b e t s k u n s k a p har riksdagen beslutat en lön af 3 kr. per undervisningstimma till lärare, som förkla­

rats därtill berättigad.

I kons ekvens härmed och på grund af den s t o r a b e t y d e l s e , ä m n e t a r b e t s k u n s k a p tiljmätes det husliga arbetet, bör ju den ' kvinnliga lärarens lön ställas i e tt visst för­

hållande till folkskollärarinna« aflöning.

Folkskollärarinnas lön per undervisnings­

timme beräknas till 1 kr. 15 öre, under det att folkskollärares beräknas till 1 k.r 65 ö re.

Uppgiften är hämtad ur propositionen sid.

276. Folkskollärarinnornas lön beräknas så­

lunda till o mkring 90 pr oc. af folkskollärares och bör nu lönen för det arbetskunskap re­

presenterande husliga arbetet utgå med 90 proc. af i bästa fall 3 kr.

Följande tabell .för arbetskunskap inom fortsättningsskolan skulle därigenom kunna uppställas.

lordbruk, skogsbruk eller fiske 3

Industri eller handtverk 3

Handel 3

Husligt arbete 2:70

Husligt arbete värderas emellertid till . . . 1:25

I en handvändning har sålunda en afvik- ning från 2,70 til l 1,25 äg t rum och principen frångåtts med 50 proc.

Denna s. a. s. 50 proc. underhaltiga konse­

kvens visar för kvinnan mannens olust, att, äfven på ett område, som ligger honom själf så varmt om hjärtat, förmånligt bevaka de kvinnliga intressena. Lyckligtvis framhålles, att lönebestämmelsen för husligt arbete är af provisorisk karaktär och utsikter finnas, att vid nästkommande riksdag få den slut­

giltigt ordnad Cse prop ositionen sid. 285 oc h 287). Intill dess borde väl alla kvinnor och isynnerhet de af verksamheten särskildt in­

tresserade göra sig underkunniga om saken och föreslås såsom litteratur propositionen n:o 96 till 1918 år s riksdag (1 kr. 39 öre! och statsutskottets utlåtande n:o 105 (25 öre). De erhållas, liks om allt annat riksdagstryck, ge­

nom Nordiska Bokhandeln, Drottninggatan 7, Stockholm.

Saken bör följas af de i ämnet intresse­

rade kvinnorna med största uppmärksamhet, alldenstund det bör åligga dem att tillse, d et det husliga arbetet ekonomiskt får en fullt jämnbördig ställning med först och främst de öfriga ämnena, medborgarkunskap och mo­

dersmål, samt ock bevaka, att af de nu mot­

satta uppfattningarna — en platonisk och en ekonomisk — d en senare kommer att höjas till den förras nivå till båtnad för det hus­

liga arbetets af en enhällig riksdag anvisade rangplats inom de praktiska ungdomssko­

lorna.

GRETA THOLANDER.

Ett societetsbröllop.

vid Kgl. Göta Lifgarde Arvid C. G. Uggla och fru Hjördis Uggla, född Granberg.

Den första kvinnan.

FOR 1DUN A F ELIN WÄGNER.

(Forts.)

— VI SKA FORA KRIG SOM GENTLEMEN och sluta fred som gentlemen, inte sant, Maud, sade han leende och gaf sin dotter, som ställt sig vid hans sida i afvaktan pä samtalets slut, en klapp på axeln. — Jo, då pappa, sade flickan. Men har du tid ett ögonblick, mor undrar om...

Jeannie blef ensam, hon satte handen för ögonen, märkte inte hur folk tittade åt hen­

nes håll. 1 detta ögonblick hade hon klart för sig att presidenten rätt hade löst pro­

blemet han talat om, att så just så, skulle våldet mötas, med hårdhet och ädelmod.

Hon gjorde till sin hans dröm om den un­

derbara dag, då republiken skulle för­

krossa sin fiende med rättvisa, då värl­

dens alla förtryckta nationer, då vän och fiende skulle hyllande sänka fanorna inför dess själföfvervinnelses bragd, och då mänskligheten, upprättad, skulle våga se Gud i ögo nen. Men tr ots denna dröms skön­

het kände sig Jeannie obeskrifligt sorgsen...

— Förlåt, fröken Rickardson... Hon var med en gång omgifven af en hel s kara okän­

da personer, som ville resonnera med henne om dagens stora fråga. De voro alla entu­

siastiska anhängare af presidentens nuva­

rande politik, men de läto skymta helt andra motiv än dem han framlagt, däribland en kolossal ilska. Om en ädelmodig fred, tala­

de ingen, men väl om hur man skulle ge teutonen stryk, så han mindes det! Jeannie började inse, att presidenten inte skulle få så lätt att förverkliga sin dröm!

Så snart hon blef fri från dem; lämnade hon festen, hon var kallad till öfverläggning i en fredsförening och kände en oemot­

ståndlig lust att höra hvad deltagarne hade att säga för sig och sin åsikt. , När hon kom , råkade hon midt in i ett v åld­

samt anförande, däri presidenten angreps som en hycklare, ett kräk, s om berusade sig själf med fraser för att komma undan inkon­

sekvenserna i sitt handlingssätt. Man påstod att han låg i hä nderna på brutala finansiärer, som handlade utan ringaste tanke på några fina principer af hvad slag det vara månde.

Jeannie såg sig nödsakad att försvara ho­

nom: — J ag har för en halftimma sen haft ett långt samtal med presidenten och om hans ärlighet lider intet tvifvel...

— N aturligtvis, ropades, han har öfverty- gat er om sin ärlighet! Han vet nog att er hållning inte är betydelselös om inte i dag, så längre fram. Men ska ni verkligen låta dupera er af så enkla medel! Och man be­

stormade henne nästan handgripligen med argument och böner, att hon skulle stå på sig och inte fegt svika sin öfvertygelse så som den och den och den, man räknade upp flera pacifistiska le­

dare, äfven kvinnor.

Mötet varade länge, men Jean- nies uppmärksamhet härdade inte ut till slutet, hela hennes väsen samlade sig vid midnatt i e n en­

da passionerad längtan att få dra af sig sina för trånga hvita si­

denskor. Förr kunde hon inte tänka på världens öde.

Bland den nya brefhög, som låg på bordet, när hon kom hem, fann hon en skrifvelse från en kongressledamot i hennes egen stat, som i stela och stränga vändningar fog sig friheten att erinra henne om de plikter hon hade mot sin fädernestat och vå­

dan af att kompromettera den

- 365 -

med några slags fredsdemonstrationer. Han hoppades för öfrigt, att hon som kvinna och nykommen inom kongressen inte skulle af- göra de stora frågorna utan vidare på egen hand. För sin del hoppades han få stå henne bi med råd och dåd.

Jeannie kastade brefvet i papperskorgen, herr kongressledamoten och alla de andra skulle få se, att hon beslöt själf öfver sin röst! Om hon bara, om hon bara varit fullt säker på hvad som var rätt. Innan hon lyc­

kats få någon klarhet i den saken, somnade hon.

Följande morgon stannade en bil utanför hoteHei. Jeannie hade nätt och jämnt fått på den grå promenaddräkt, hvarmed hon skulle göra sitt inträde i ko ngressen, då man knac­

kade på hennes dörr, och en ung rösträtts­

kvinna kom för att hämta henne till heders­

frukosten.

— Vi var tio stycken, som drog lott om uppdraget, sade hon muntert, men jag vann.

Ni kommer att få sitta med två ovänner på hvar sin sida om er, berättade hon i hvis- kande ton under färden: de båda ordföran­

dena. Fru Roberts kan inte med fru Nelson Brown för att hennes nya förening drar folk från den gamla. Främlingar blir alltid så ledsna, när de hör det, men vi är så vana vid det, så vi tänker inte på att det kan vara annorlunda. Jag för min del håller på fru Nelson Brown, hon är mycke radikalare?

Hvilket gör ni?

— D et får jag se, sade Jeannie.

De stego ur vid en restaurant inte så långt från parlamentshuset, gingo genom en rad af salar, alla fulla af folk, som åt äpplen, nötter, bananer, gröt och kaffe och upphörde med denna angenäma sysselsättning för att intresserad! och sympatiskt stirra på den Första Kvinnan.

När hon hunnit halfvägs genom den sista salen, var det någon, som helt spontant ut- bragte eft lefve för fröken Jeannie Rickard- son, och hon måste stanna, småle och tacka.

En dörr öppnades därvid från det enskilda rum, d är man väntade henne, och några ny­

fikna ansikten tittade ut.

—Ingen s kulle våga vara i mina kläder i dag, men de afundas mig n og ändå, flög det genom Jeannie.

Hon såg framför sig en hel flock damer, brokig som den knippa anemoner man tryckte i händerna på henne, så fort hon kom inom dörren. Hön urskiljde till a tt börja med ingen särskild ur gruppen, tyckte bara att alla stirrade på henne med en min som sade: Är det dig vi ansträngt oss så förfär­

ligt för under alla dessa år? Lönade du mö­

dan? Âr du uppfyllelsen af våra drömmar?

Hon fördes fram till de två ordförandena, som på säkert afstånd från hvarandra in­

väntade henne, och så begaf sig sällskapet till bords.

Det surr, som saktat vid Jeannies inträde, tog ånyo fart. Alla kände hvarandra, voro arbetskamrater och hade en mängd angelä­

genheter att afhandla. Litet ens am och främ­

mande satt hedersgästen, undrande öfver den festliga stämningen, när dock landet låg un­

der krigets skugga. Men man tycktes ha föresatt sig att glömma det för en timme, me­

dan man firade den Första Kvinnan.

Besynnerligt ändå, tänkte Jeannie, hur lifvet alltid kedjar hop glädje och oro, och den vunna segern med det nya arbetet.

Hvad är det för mening med, att den För­

sta Kvinnan ska komma in i parlamentet samma dag, som presidenten håller sitt krigstal, och att hon just ska heta Jeannie Rickardson?

Men Jea nnie fick inte l ängre försjunka i sig själf. Fru Roberts såsom den äldsta till åren af de två ordförandena och den som ledde

den äldsta föreningen, tog på ett mycket ti­

digt stadium af frukosten till or da, för a tt inte fru Nelson Brown, som tagit initiativet till festen, skulle däri finna en anledning att komma före. Sedan hann Jeannie inte svälja många bitar mellan hvarje tal, alla talade de om mödan, som låg bakom denna stund, om det nya friska och befriande, som med Jeannie skulle tillföras statslifvet. Dagens politiska situation vidrördes blott i allmänna ordalag, men Jeannie misstänkte, att det var allmänna meningen att hon på ett nytt, friskt och befriande sätt skulle rösta för krig!

Hon gjorde ett försök att aflocka dessa be- pröfvade kvinnor deras mening, men det var tydligen inte deras afsikt att lägga fram den vid detta tillfälle. — S å taktfulla de är, tänkte hon, de vill inte påverka mig. När tiden för parlamentets sammanträde nal­

kades, bröt hela sällskapet upp med Jeannie och de två ordförandena i spetsen, en rad af bilar förde dem till parlamentet, där de skulle bevittna kvinnornas triumf.

Vid portalen måste de lämna henne, en­

dast gamla pampen fru Roberts, som var inbjuden att ta plats nere i salen, följde henne. — De t borde egentligen varit ni, som tagit den plats, jag får i dag, sade Jeannie till henne, och den gamla damen smålog.

— Det blir aldrig dem, som arbetat mest, som skördar frukterna, sade hon. Då skulle historien gjort ett undantag för Anne Ro­

berts, och det brydde den sig inte om. Adjö nu, min fl icka, och sköt er väl.

Jeannie hängde af hatt och kappa bland herrarnas öfverplagg, granskade sig hastigt i sp egeln, hon hade aldrig förr sett sig själf så blek. Bärande sina blommor som ett barn på vänstra armen gick hon mot dör­

ren. Man höll upp den för henne, nästa ögonblick stod hon inne i den stora kon­

gresshallen och såg sig omkring, oviss om hvart hon skulle ta vägen. Hon kom sent, salen var redan fullsatt, och allas blickar riktades mot den kvinnliga gestalt, som steg in till dem . Hon t og ett par steg framåt, men stannade så plötsligt, öfverväldigad af blyg­

het. Man hade sagt henne hvar hennes plats var, men hon hade glömt det, hon var som en debutant, som för första gången står på en scen, allt flöt ihop för henne. Klart stod för henne blott hennes egen oändliga ringhet, kanske inte i jämförelse med dessa herrar, som tittade så nyfiket på henne, men så­

som representant för sina medsystrar, för allt det "egna, nya, friska och befriande", som. . . o. s. v.

Hennes manliga kolleger hade inte vän­

tat henne med någon särdeles hänförelse.

De beredde sig i d ag på presidentens tal till dem, och dess förutsedda innehåll upptog dem långt mer än fröken Jeannies ankomst

just nu.

Men i detta ögonblick, då hon skyggade vid dörren och sänkte hufvudet under de­

ras blickar, besegrade hon dem för en mi­

nut. Ingen tänkte: Hvilka sakkunniga an­

föranden hon kommer att hålla, hvilken hjälp vi ska få med att styra landet! 'Men man tänkte: Hon är i alla fall blyg och öd­

mjuk, den lilla kongressledamoten, fröken Jeannie Rickardson! Och så med en gång som på en gifven signal reste sig hela par­

lamentet, allas ansikten vändes mot henne, och man hälsade henne. Damerna på läk­

taren viftade vildt med sina näsdukar, det var ett sus i hela den stora salen.

Hon böjde på hufvudet till hälsning och tack, någon var i d etsamma vid hennes sida för att ledsaga henne till hennes plats, och hon följde lugnt, utan förvirring mera. En stor lycka fyllde henne. Ty hon var välkom­

men! Männen hade tagit emot henne, er­

känt hennes rätt att vara här, gifvit henne

löfte liksom att lyssna till henne, kvinnan i statens dörr. Och just nu tyckte hon i mot­

sats till sin blyghet nyss, att hon verkligen hade något att säga dem. Den sträfsamma och anspråkslösa Jeannie Rickardson, som satt och tittade ner på anemonerna i sitt knä, medan dagens session begynte, var under den första halftimman borta i ett un­

derligt rus af hänförelse. Hela hennes va­

relse genomdallrades af det sus, som nyss drog genom salen, lifvets takt inom henne hade stegrats, alla förnimmelser höjts till högre plan. Ljusa, för virrade syner flögo ge­

nom hennes hjärna, som hade hyllningen nyss gått in i blodet som ett underbart och stegrande gift. Den vilja till upphöjelse och förstoring af jaget, som finns i hvarje själ, hade slumrat hittills h os Jeannie, nu väcktes den med ens och tillfredsställdes öfver van­

liga, rimliga gränser. I denna extatiska se­

kund hade hon förlorat hvarje ögonmått för sin egen personlighets rymd och den mängd af ära den kunde uppta i sig. Hon förnam sig själf som allsmäktig.

Men ruset förgick snart, eftersom Jeannie egentligen var en förståndig och nykter per­

son, och sedan hon återfunnit sina normala proportioner förenade hon sig med de andra i undran öfver presidentens dröjsmål. Hon hörde två kolleger hviska med hvarandra:

Det är fredstumult utanför, han kommer för­

stås inte, förrän det är kväfdt. J eannie kände sig obehaglig till m ods. Kväfda fredsdemon­

strationer påminde på ett pinsamt sätt om den anda man hatade och gick att bekämpa.

Presidenten talade utomordentligt, var ännu mer öfvertygande än när han för kort tid sedan höll sitt sista stora fredstal. Allt­

mera eldad själf under anförandets gång, förmådde han hela sitt auditorium att se denna krigsförklaring som upprättelse för den skymf landet fått tåla, o ch som ett ädelt och själfuppoffrande korståg tillika. Man skulle icke ta betalt af fienden för sitt blod och sina uppoffringar, sen segern en gång var vunnen! Till och med de, som voro fast beslutna, att deras land skulle ta betalt, glömde sig — eller dolde sig med flit — vi f­

tade och hurrade. Äfven damerna på läk­

taren bröto etiketten och hurrade med, och det var när hon upptäckte hur fullständigt de voro ett i stäm ning med den manliga för­

samlingen, som Jeannie med en gång blef botad för sin begynnande lust att låta sig ryckas med af entusiasmen. Under det stormen brusade genom salen, dånade och gaf eko, satt hon stilla och jämförde med ett själfironiskt löje denna entusiasm med den svaga fläkt, som gjort henne yr i hufvu­

det af fåfänca.

Utanför porten stod Dick oc h vaktade hen­

ne. — N å Jeannie, du gjorde ju lycka, min flicka? Hade du tänkt ut, hur du skulle upp­

föra dig på förhand, så var det skickligt gjordt, nej, bli inte ond på mig nu, jag såg väl från pressläktaren med min goda kikare hur naturlig du var.

— Var hygglig, Dick, sade Jeannie, med en bedjande blick, det är verkligen ingen sak att skämta om att vara den första kvin­

nan i parlamentet just nu.

— Â, har'du redan märkt, att det blåser på höjderna? Nej, allvarsamt, stackars Jin, det är en fördömd historia. G.å aldri g ut u tan revolver, e ller lägg dig sjuk, vet du, det v ore kanske det bästa. I morgo n kommer man att ta ner dig för att aftvinga dig löfte om att rösta på krig. Du kommer att bli "lobbied"

dag och natt, natt och dag, bokstafligen!

Dumma Jeannie, hvarför gaf du dig in i det här? Du som kunde suttit på läktarn och klandrat andra.

(Forts. sid. 371.)

- 366 -

5^3

^ Svenska ßrigadens fjemkomsf. <&>

- 367 -

5. General Hjalmars- son o. direktör Palme

mötas på-kajen.

6. Blomsterflickorna på Stadion.

7. Svenska brigaden intågar på Stadions

arena.

1. E. Holmén. 2, 3.

Pressfoto. 4. Th. Mo­

din. 5, 6. Pressfoto.

7. E. Holmén.

1. Ankomsten till Skeppsbron.

2. Stadsfullmäktiges ordförande, d:r R. Ost­

berg, hälsar brigaden.

3. Några af brigadens medlemmar. Till vän­

ster författaren E.

Walter Hiilphers med sin fru.

4. Brigadens ankomst

på "Goole Trade".

På Gustaf V'S 60-årsdag.

1. Våri konungapar i förlofningstiden.

2. Den kungliga fa ­ miljen hos hertigparet af Västergötland på Fridhem i Östergöt­

land en sommardag.

3. Konungen som kronprins, med sina söner prinsarne Gu­

staf Adolf, Wilhelm och Erik.

4—7. Barn- och ung­

domsporträtt af Gustaf V.

8. Dåvarande kron­

prinsessan Victoria i bruddräkt.

9. En unik gruppbild

af den kungliga fa-

återblick i bild.

miljen tagen 1907, Oscar II :s sista lef- nadsår. Från vänster sittande: änkehertig­

innan Thérèse af Da­

larna, Oscar II, prin­

sessan Margareta med prins Sigvard, drott­

ning Sofia och prin­

sessan In geborg med prins Carl af Öster­

götland. I bakgrunden:

prinsarne Eugen, Wil­

helm, Gusiaf Adolf (vår nuvarande kron­

prins) med sin son prins Gustaf Adolf och prins Carl. Sit­

tande: prinsessorna

Margareta o. Märtha.

'••A '

1. Ett historiskt ögonblick. Ko­

nungen mottager franska repu­

blikens president M. Poincaré den 25 juli 1914, s trax före

världskrigets utbrott.

2. Från Italienska kungaparets besök i Stockholm sommaren

1913.

3. Konungen med jaktsällskap på Storfors i Värmland 1910.

4.. Konungen udelar priset till Mc Arthur, segraren i Maratonlöp­

ningen vid Olympiska spelen 1912.

«

- 370 -

(Forts. fr. s id. 366.)

— Inte för min egen skull, vet du, sade hon. De gingo genom de upprörda gatorna, där tidningspojkarna skreko. Vill du följa mig till redaktionen, sade han, det vore skönt att gå, men jag har inte tid, och han vinkade åt en bil.

Jeannie satt och såg mycket fundersam ut.

— Dick , d u har varit i E uropa under kriget, sade hon, är det sant att den stora mängden af kvinnorna tänker precis som männen, är krigsentusiaster och nationalister som de?

— Ja, tro m ig, svarade Dick, det finns bara två sorter som har internationella tänkesätt:

den lilla gruppen af den högsta andliga eli­

ten, som ser opartiskt på företeelserna och söker förståelse och försoning, och så den något större, som ger sig åt fångar och in­

vasionstrupper och älskar alla lika. Och jag fruktar, kära Jin, att de senares verksamhet bär större frukt än de förras...

— Du ser saken för ytligt, Dick.

— Om jag bara gjorde det ändå! Men ser du, det som nu har kommit igång, det måste utvecklas och gå fram till sin bittra fullbor­

dan. Det kan inte hejdas, det är synd att säga ett ondt ord om presidenten, han är bara ett verktyg, han har stretat emot i det längsta och sökt vrida utvecklingen in på sidospår, men till slut måste han också med i hvirfv eln och dra oss dit allihop. Detta spel måste spelas till slut kosta hvad det vill.

Adjö med dig, nu är jag framme. Res nu hem till dig och vill du vara ifred och få sofva i n att, så lås din dörr med dubbla lås, Jini

111.

Det var kvällen innan röstningen i kon­

gressen, öfverhuset hade röstat samma dag, underhuset skulle bekräfta beslutet om krig i morgon. Uttröttad, nästan ihjäldiskuierad, led och arg kom Jeannie hem sent

efter en väldig mottagning hos en politiker. Det måtte ha spridt sig ett rykte, att hon inte var pålitlig, ty folk hade kastat sig öfver henne, och hon hade hundra gånger så visst som en känt sig oerhördt fre­

stad att lofva allt hvad de ville, bara för att få vara i fred. Men un­

derligt nog, ehuru hon under sitt samtal med presidenten i sitt inre trott sig böra ge honom rätt, väg­

rade hon sedan bestämdt att säga det högt. En instinkt varnade henne från att binda sig ännu. Hennes motvilja för att göra folk till viljes stegrades med hvarje timme, obe­

roende af om de hade rätt eller ej.

Det var omöjligt att tänka eller be­

sluta någonting med dessa männi­

skor öfver sig som myror på krop­

pen.

Då portieren rapporterade för henne, att två damer väntade i hen­

nes rum, fick hon tårarna i ögonen.

— Ja, jag kunde inte hjälpa det, sa­

de han urskuldande, det var Nel­

son Brown, som kom först.

Jeannie skyndade upp och fann mycket riktigt fru Nelson Brown — i samtal med fru Roberts.

— Vänner! tänkte hon, det bådar inte godt för mig.

Båda damerna voro i stor toalett, fru Roberts bar en låghalsad klän­

ning af samma ljusblå färg som i Sverige bäres af himlen och de unga flickorna, men som förlänade åt hennes hela uppenbarelse med det mormorhvita håret och de ryn­

kiga skära kinderna en viss sällsam

charm. (Forts.)

Maj-minnen.

Minnenas ljufliga tyngd trycker till jorden mig ner.

Ty jag har ägt för min kärlek en vår och en ros för mitt hjärta.

B. E. Mal mström.

DET ÄR 1 DAG DEN SISTA MA).

O, denna dag för fyrtio år sedan!

|ag var en sorglös extra ordinarie, som gick i hufvudstadens ämbetsverk, lefde för dagen och lät slumpen sörja för min framtid.

Då kom det underbara, det som förr eller se­

nare skall möta oss litet hvar. Jag hade hos en familj bland mina bekanta alltsedan årets bör­

jan rätt ofta blifvit sammanförd med en ung kvinna, som med hvarje gång vi träffades trängt allt djupare in i mitt 30-åriga hjärta, tills hon efter några månader tagit det hel! i besittning.

Det led mot våren, kärlekens och hoppets års­

tid. Och hopp trodde jag mig kunna hysa, så antydde för mig den unga frun i den där fa­

miljen, där vi plägade mötas. Men bättre än hopp är visshet, och visshet måste jag sn art för­

skaffa mig för alt stilla oron i min själ, ty Glück ohne Ruh

Liebe, bist Du.

På den trånga och solfattiga gården till mitt ämbetsverk, just utanför det fönster, där mitt notariebord hade sin plats, stod en liten hägg, som, hur illa den än blifvit p lacerad, dock hvarje vår gaf en svag bild af sommar och grönska.

Redan i s oliga aprildagar hade den börjat knop­

pas. Ofta sväfvade min drömmande blick bort från protokoll och memorialer till den kära, lilla kamraten utanför fönstret, lag tyckte just vi kämpade i samma led. Och så en vacker maj­

dag hade häggen slagit ut. Det var som den vin­

kat åt mig: Friskt modi Gör som jag!

Så kom den sista maj. Vi skulle åter råkas,

Ett societetsbröllop.

min Anna — ack, hur kunde jag våga säga

"min"? — och jag. Det var uppgjordt med vår skyddspatronessa, att vi sk ulle sammanträffa alla tre i Strömparterren och sedan med den lilla ångslupen fara öfver till Djurgården och Hassel­

backen. Det var en gudomlig nordisk vårafton.

Och Anna kom i en ny vårtoilett, som jag aldrig skall glömma: marinblå dräkt och färgät-mig-ej- klasar i hatten. Mitt hjärta svällde af ömhet och beundran. Snart sutto vi tre på en af Hassel- backens verandor. Gardesmusiken spelade Ro­

meo och Julia och Strauss-valsen: "An der schö­

nen blauen Donau" och den smäktande sång­

valsen "Avant le bal":

Je vais le revoir.

Charmante et douce éspoir!

Espoir dont ma tendresse Se berce avec ivresse.

Och gamle herr Davidson, som börjat känna igen oss såsom goda kunder, hälsade med ett förstående småleende upp mot verandan. Så kom mannen till den unga frun, och det blef soupé i ett af smårummen med särskild balkong, och vi drucko kaffe ur Hasselbackens extra fina koppar med förgyllda skedar. Ack, jag minnes allt så väl. Men något tillfälle att tala enskildt med föremålet för mina tankar ville denna afton ej yppa sig. Jag hade velat föra henne ut från den sorlande, punschdoftande omgifningen på en promenad i den vårljusa aftonskymningen och hviska med skalden:

Läser Du redan min dröjande fråga?

Anar Du stormen bland känslorna väckt?

Men tiden gick och musiken spelade redan sitt vanliga slutnummer, det kända Glunt-potpourriet, som slutar med:

Nu kanske det kan vara tid Att tänka på refrängen.

Och vi f oro till stad en. Vi följde Anna till he nnes port. Jag tryckte hennes lilla hand till afsked och fick en blick, som tycktes säga:

Quand Vous n'avez rien à me dire, Pourguoi me pressez-Vous la main?

lag hade ej kommit mig för. Och dock hade det varit min bestämda fö­

resats .att i afton tala ut. Jag hade så ofta upprepat för mig Heines:

Im wunderschönen Monat Mai, Als alle Vögel sangen, Da hab ich ihr gestanden Mein Sehnen und Verlangen.

När jag kom hem, slog klockan half 12. Ah, ännu är det tid. Af maj återstå ännu 30 dyrbara minuter. Lampan tän­

des i hast, skrifportföljen refs upp och jag skref — skref som man skrifver i ungdomens vår...

Och nu! Det är i dag 40 år sedan den kvällen på Hasselbacken och det brefvet, som innehöll ett förälskad!

ungt hjärtas bikt och bön. Nu sitter jag ensam. Af henne, som kort därefter blef min maka och i många år förljuf- vade mitt lif, äger jag ej kvar mer än minnet och hennes bild i den ovala ra­

men öfver min säng. O, min Anna, hvarför skulle du går bort före mig?

lag öppnar det lilla skrin, hvari hon troget gömt mina bref alltifrån mitt majbref, och den 70-årige enslingen drömmer ännu en gång sin vårnatts­

dröm — innan han offrar den åt lågorna.

Ty den kommer nu ingen annan vid.

X.

Löjtnant Nils Franke och fru Ebba Franke, född Dyrssen.

W. Lamm foto.

- 371 -