UPPSALA PAPERS IN ECONOMIC HISTORY 1993
RESEARCH REPORT NO 33
Om teori och historia
Mening, makt och materialitet
Anita Göransson
Depattment of Economic History
ISRN UU-EKHI-RR--33--SE ISSN 0281-4580
Uppsala universitet Reprocentralen HSC
Tack för chansen att ge min personliga bild av utvecklingen, var vi står i dag och vart vi kanske är på väg.* Jag tror att man har olika bilder beroende på sin egen historia, de miljöer man varit en del av och de orter man arbetat på.
Först vill jag gratulera Kvimrohistoriska seminariet till tio års blomstrande verksamhet. Under dessa tio år har mycket hänt i den historiska forskningen om man och kvinnor, om manligt och kvinnligt - kort sagt, om kön som analytisk kategori.
Kvinnohistoriens framväxt
För att ge en bild av hur långt vi har gått och hur snabbt det har gått, vill jag berätta att det nu är 16 år sedan som konsthistorikem Anna Lena Lindberg och jag satt har i närheten på övre Slottsgatan hemma hos Karin Westman Berg. Det var den första maj 1975 och vi planerade den första kvinnohisto- riska konferensen i Norden. Men så litet var då gensvaret och intresset i Sverige för kvinnohistoria att det inte gick att finna finansiering för den i landet. Vi hade först vant oss till Gunnar Qvist, den kvinnohistoriske pionjä- ren i Göteborg, men han förklarade det hela omöjligt. Detta var dock 15 år efter hans kvinnohistoriska avhandling och kring honom fanns ett semina- rium. Men den miljön var inte så stark att det gick att skaffa pengar till en konferens.
Forskarna var också så få och så glest utspridda att vi för att tå en ordent- lig konferens - dels gjorde det hela till ett nordiskt projekt, dels generöst inkluderade litteratur- och konsthistoriker bland kvinnohistorikerna. Att kon- ferensen faktiskt ändå blev av berodde just på detta. Inom litteraturveten- skapen fanns redan då ett internationellt nätverk. Vi blev tack vare Karin Westman Berg och hennes internationella kontakter (närmare bestämt Ragnhild van der Cate Silfwerbrand) inbjudna av Katolska universitetet i Nijmegen, Holland, att komma dit med vara föreläsare och hålla konferensen dar. Det absurda resultatet blev alltså att den nordiska kvinnohistoriska
*Detta är en något reviderad version av ett föredrag som hölls med anledning av Kvin- nohistoriska seminariets tioårsjubileum vid Historiska institutionen, Uppsala universitet, den 29 november 1991.
Anita Göransson är docent i ekonomisk historia och innehar en forskartjänst vid HSFR i jämställdhetsforskning med inriktning på ekonomisk och social historia. Tjänsten är forlagd till Ekonomisk-historiska institutionen i Uppsala.
forskningen - som då ansågs ligga mycket väl framme internationellt sett - presenterades vid ett universitet dar sådant dittills knappast förekommit.
Teologiämnet hade dock i Nijmegen redan vid denna tidpunkt en fiamstå- ende kvinnoforskare i Catharina HaIkes, som också var med. För övrigt träf- fades alltså Ronny Ambjömsson, Ida Blom, Pil Dahlerup och Drude Dahle- rup, Åse Hiorth Lervik, Gunhild Kyle, Tinne Vammen, Barbro Werkmäster m fl. Vid konferensen diskuterades termen kvinnohistoria - gick det att an- vanda den även för de estetiska vetenskaperna? På vilket sätt skulle man kunna göra den relationell, dvs inkludera man och manlighet?
Vi diskuterade också mycket om kvinnoperspektivet skulle integreras i alla ämnen eller om vi skulle agera för ett självständigt institut i stil med Nordiska Afrikainstitutet har i Uppsala. Det var integrationstankandet som segrade. Vi skrev ett upprop om stöd till kvinnohistorisk forskning vid samt- liga nordiska universitet, telegraferade det till samtliga rektorer vid universi- teten samt till UHÄ, och så reste vi hem.
1 Holland exploderade formligen intresset och kvinnoforskningen etablera- des och fick stöd. En särskild tjänst inrättades exempelvis för en person som reste runt mellan universiteten i syfte att främja och organisera kvinnoforsk- ning.
Icke så i Sverige. Har beslöt vi efter tre år att bilda gräsrorsorganisationer _ Fora för kvinnliga forskare och kvinnoforskning - med början i Lund.
Dessa blev tvärvetenskapliga, för vi var ännu så få i varje ämne. Kring 1980 - då ju också Kvinnohistoriska seminariet i Uppsala bildades - hände mycket på denna front. Vi startade Kvinnovetenskaplig tidskrifl och Forum- idén spred sig till alla universitet. 1 Umeå startades Kvinnoforskningssemi- nariet. 1 Göteborg inrättades professuren i kvinnohistoria. Kurser startades vid universiteten. Ett feministiskt rum skapades vid universiteten. Och en feministisk offentlighet växte fram underifrån. Men det kom också initiativ ovanifrån. Inom UIIÄ beslöt man stödja Fora ekonomiskt, och Riksbankens Jubileumsfond tillsatte en områdesgrupp, dar Ann-Sofie Ohlander spelade en viktig roll för att fi-ämja vad som då började kallas jämställdhetsforskning. 1 dag finns blomstrande kvinnohistoriska seminarier vid alla universitet.
Det var sarskilt litteraturvetenskapen och historievetenskapen som expan- derade, kanske för att de är tolkande vetenskaper och att de traditionellt har många kvinnliga studenter. Inom mitt ämne - ekonomisk historia - fanns ännu mycket få kvimrliga forskare. Ämnet dominerades av mikroekonomisk teori eller strukturalism. De aktörer som studerades var företagare - ett mansdominerat skrå dar könskategorin därför var osynlig. Nar jag klagade fick jag veta att kvinnoaspekten tillgodosågs inom demografin.
Vi som skrev uppsatser i kvinnohistoria tog upp arbetsmarknadsproblem.
Även när större projekt och avhandlingar planerades, var det just arbetets karaktar och värdering som intresserade många. Dessa böcker är sedan bland dem som under 19804alet har kommit ut.
Kvinnohistoria som komplement
Det begynnande intresset för att dra tiam kvinnorna från historiens baksida har kallats en kompletterande fas. Man skulle lägga kvinnomas historia till mannens för att tå mänsklighetens.
Det tidigaste och det bästa exemplet i Sverige på denna riktning är fortfa- rande - enligt min åsikt - Gunnar Qvists avhandling från 1960. Han lyfte fram och analyserade reformlagstiftningen i samband med den begynnande svenska industrialiseringen på 1800-talet. Det var kunskaper som tidigare inte ingått i vår bild av historien. De gällde kvinnomas tillgång till försörj- ningssystemet.
Efter honom kom fler: Gunhild Kyle skrev om flickskolans konstruktion som ett begränsat klass- och könsbundet utbildningssystem, som snävt styrde flickorna mot vissa yrkesområden. Asta Ekenvall och Eva Åsbrink behandlade ideologier om manlighet och kvinnlighet. Man kan säga att titlar som Den höga tröskeln visade vad det var fråga om. Så hette Greta Wiesel- grens undersökning om kvinnors tillträde till statliga ambeten genom den s k behörighetslagen 1923.
Den bild som växte fram visade på en stark konkurrensbegränsning och underordning och att kvinnors tillgång till forsörjning och till yrkespositioner varit begränsad, förbjuden eller villkorlig.
Det konstruktiva projektet
Nar man lade kvinnors historia till mäns, fmrngick omedelbart att denna komplettering bara var inledningen till ett mycket större och mycket radika- lare projekt. Mönster, slutsatser, periodisering, begrepp och förklaringar måste ifrågasättas. Jag skulle faktiskt vilja säga att en ny historiesyn grund- lades.
Redan genom denna komplettering påbörjades därför det kritiska projektet i kvinnohistorisk forskning.
Vi talade om att det ledde till en korrigering av vår bild av det förflutna genom att visa att verkligheten var tvåkönad och att detta faktum var bety-
delsefullt. Den diskussionen togs för övrigt upp redan i uppropet från Nijmegen.
Denna syn har senare kallats en ståndpunktsteori, dvs den hävdade att kvinnoperspektivet gav en sannare bild av verkligheten. Det var en form av kunskapsrelativism. Den hävdade inte en absolut sanning - tvärtom, den drev medvetet uppfattningen att kvinnor kunde berätta om en annan verklig- het än män. Men den hävdade samtidigt att det fanns sannare och mindre sanna bilder av det förflutna.
1 dag nar vi också har kommit betydligt längre i vart kunskapsbyggande, talar vi i stallet om det konstruktiva projektet och visar därmed att vi inser att även vår bild såsom alla bilder av det forflutna inte är en rekonstruktion utan i hög grad en konstruktion av historien. Vi producerar vårt förflutna, och det gör vi i termer och begrepp som vi skapat i dag.
Den brittiske sociologen Anthony Giddens har formulerat det så har: Som människor inte bara lever vi i historien; vår förståelse av historien ar en in- tegrerad del av vad denna historia är och vad den kanske blir.
Vi har under 1980-talet rört oss ännu mer åt det relativistiska hållet eller snarare drivit historiceringen mycket längre - så långt att den innefattar vara egna begrepp och vår egen historieskrivning. Vi har verkligen försökt att driva det kritiska projektet till dess spets!
Och detta tror jag är den ena radikala potentialen i kvinnohistorisk forsk- ning (for enkelhetens skull använder jag den termen), dvs den konstruktivis- tiska metoden, som vi för övrigt inte är ensamma om. Den andra är kunska- pen om könskonstruktionens betydelse, om manlighetens och kvinnlighetens varierande innebörder.
Inom historieämnena finns alltså en lång tradition av forskning om kvinnor och om kön som social struktureringsprincip. Tyngdpunkten i imiktnmgen har småningom flyttats från det kompletterande perspektivet, som kan kallas kvinnohistoria, till en syn på kön som historisk kategori och analysredskap.
Olika teoretiska perspektiv växer fram
Teoretiskt kan man i de senaste decenniemas uppsving urskilja åtminstone tre faser eller riktningar som utmarks av olika perspektiv. Under 1950- och 1960-talen dominerade ett komplementart harmoniperspektiv i anslutning till rollteori. Könsroll var ett begrepp som användes t ex av sociologer i studier av arbetsmarknadsproblem. Under 1970~talet blev det vanligt att utgå I%n ett konthkt- och konkurrensperspektiv, som var historiematerialistiskt base-
rat. Patriarkatteorier utvecklades. Under 1980~talet slutligen blev poststruk- turalismen inrlytelserik och bidrog till att betona kön som relationellt skapad mening i en symbolisk ordning, där kvinnlighet uttrycker underordning och manlighet överordning och kontroll. Kanske håller nu konsensus på att pro- blematiseras igen - men nu på en ny nivå och med andra förtecken än när det sist var aktuellt. Olika perspektiv kan vara samtidigt närvarande men betoningen varierar och har forskjutits. Språkets betydelse på olika analys- nivåer har allt mer kommit att dras in i den förut samhällsvetenskapligt do- minerade historieforskningen. Andra teoretiska intluenser som gynnat köns- teoretiska perspektiv inom historieämnena har varit kulturanalysen och mentalitetsforskningen och på senare tid diskursanalysen. Med den språkliga konstruktivismen tycks könsteorin ha infört nytt sprängstoff i historisk forskning.
Den tvärvetenskapliga influensen är viktig på ett så expansivt och nytt fält - som spänner över allt och är klart problemorienterat.
Den amerikanska historikem Joan Scott har på senare år haft stor bety- delse med sm formulering av en analysmodell, där hon förutom institutionell, normativ och subjektiv identitetsnivå sarskilt lyfter fram den symboliska ni- vån.
Den amerikanska konstnären Sherrie Levine har sagt: “En m&hrings inne- börd ligger inte i dess ursprung utan i dess destination.” Det yttrandet kan få illustrera hur tyngdpunkten har forskjutits frAn en företeelses sociologiska rötter till hur dess mening skapas i samverkan med mottagarenIden som ser, hör, uppfattar. Språket, betecknandet, framstår som allt viktigare.
Språkbegreppet
Man tycks kunna tala om språk på tre analysnivåer.
1. På en filosofisk nivå kan vi betrakta språk ungefär i meningen diskurs.
Med sprak menar man här allt som ger mening. Alla sociala och kulturella sammanhang ses som ordnade på ett sätt som ger betydelse åt dem själva och åt andra företeelser i samhället (t ex manlighet och kvinnlighet). Främst sker det genom att de ordnas i forhållande till makt på ett symboliskt sätt, genom att de utgör en värdehierarki - man skapar en symbolisk ordning.
Enligt detta synsätt kan man betrakta t ex arbetsdelningen och organise- ringen av sexualiteten som språk eller diskurser. Här inräknas då både nor- mer, praktiker, beteenden, kulturella koder osv. Historiker och andra sam-
hällsvetare tycks använda sig av denna breda definition, och har har vi med Joan Scotts hjälp bl a försökt läsa av dessa diskurser som vore de en text.
2. På samhällelig nivå gäller språkteorin makten över Ordet, över beteck- nandet, begreppsbildningen och definitionerna. Denna makt har större eller mindre betydelse i olika typer av samhällen men varierar också över tid och mellan sammanhang i ett och samma samhälle beroende av Ordets ställning.
3. På en mer konkret nivå - interaktionsnivån - slutligen skall förmodligen språkhandlingen placeras - som Wittgenstein talar om - dvs att spraket in- lärs och alltid används i ett socialt strukturerat sammanhang, som bibringar konnotationer och tyst, djupare - icke-artikulerad - förståelse av begrepp och värdehierarkier.
På alla tre nivåerna skapas kön, dvs manlighet och kvinnlighet.
Könsbegreppet
Vad är då kön? Vilka sätt finns att se på begreppet? Man kan betona olika aspekter av könsbegreppet. Kön är både en kroppslig distinktion och en so- cial position.
Den essentiella ståndpunkten identifierar har distinktionen med positio- nen. Den konstruktivistiska hävdar att sambandet är i princip godtyckligt.
Däremellan finns många olika ställningstaganden.
1. Man kan se kön som en kategori. Då är det en biologiskt eller sociokultu- rellt skapad distinktion.
2. Kön kan också ses som praktikbaserat, dvs skapat genom socialisation och arbetsdelning. Detta synsätt betonade den historisk-materiella och strukturella grunden för konstruktionen av kvinnligt och manligt och domine- rade under 1970~talet och början av 1980-talet. Kön sågs som skapat i en ständigt pågående process. Man kan säga att det var instabiliteten i könska- tegorin som betonades.
Nu strävade man efter att finna den gemensamma basen för könsordningen (kvinnors underordning). Man använde systerskap som ett politiskt begrepp och diskuterade förhållandet mellan klass och kön. Norska sociologer lanse- rade kvinnokulturbegreppet som ett bidrag till förståelsen av skillnaden
mellan könen. Den tyska sociologen Uhike Prokop är ett annat exempel på dem som försökte att finna begrepp och termer för företeelser som tycktes förena kvinnor och skilja kvinnor från män. Det handlade om praktiker och resultat av praktiker.
3. Kön kan slutligen ses som en innebörd, konstruerad genom sitt forhål- lande till makten, dvs som enposition. Detta synsätt växte i betydelse under 1980-talet. Det innebar ett återvandande till ideologianalys men nu på ett sätt som sarskilt analyserade språket på ett kritiskt sätt. Joan Scott blev in- flytelserik genom att tillämpa denna analysmetod på historiskt material.
Det är hela tiden skillnaden - särskiljandet - som fokuseras. Det enda vi kunnat visa vara konstant genom historien är nämligen att det finns en skill- nad mellan vad som betraktas som manligt respektive kvinnligt och att denna skillnad är hierarkisk. Vad denna anses bestå i varierar däremot mycket.
Maktrelationen är avgörande.
Att överordnade positioner setts som i princip manliga utesluter naturligt- vis inte att det finns undantag. Margareta
af
Ugglas är kvinna men genom sm position bar hon upp den manliga principen. En manlig sjuksköterska intar en kvimrlig position. Undantagen visar oss att det fimrs en skillnad mellan manligheten som princip och enskilda man, mellan kvinnligheten som prin- cip och de konkreta kvinnorna.Kvimrlighet och manlighet är positioner. Har passar termen “genus” på den symboliska nivån, för att markera att positionen är analytiskt helt skild från kategorierna “man” respektive kvinna”.
Om nu den kvinnliga positionen inte nödvändigtvis knyts till kvinnor och den manliga inte till män - hur yttrar sig då den systematik som ändå fmns, nämligen att kvinnligheten knyts till underordningen och manligheten till överordningen? Hur har den kvinnliga principen fått sitt namn? Hur knyts distinktion till position? Och hur forhåller sig innebörd till materialiteten?
Med andra ord: Om arbetsdelningen är ett språk - vem är det då som ta- lar?
Mening, makt, materialitet
Hur knyts mening till materialitet och makt? På grundval av mina egna his- toriska undersökningar har jag dragit slutsatsen att det sker på två sätt:
1. Genom kroppen
knyts på individnivå manligheten till individuella man och kvinnligheten till individuella kvinnor.
2. Genom materiella maktbaser
knyts på samhällsnivå vissa positioner till manligheten och andra till kvimr- ligheten. På denna nivå bestäms vilka samhälleliga verksamheter och diskur- ser som är viktigast; de blir också viktigast för konstruktionen av kön.
1 likhet med annan social skiktning konstrueras kön genom ordningar - som inte bara är symboliska utan också högst konkret materiella och sociala, t ex arbetet, sexualiteten, ägandet, politiken. Definitioner av vad som är ar- bete, sexualitet, politik osv, vilken form som är viktigast, mest värdefull, vit, svart, manlig, kvnmlig osv.
Olika sådana ordningar konstituerar maktbaser, som är olika viktiga i olika epoker, samhallen, sociala klasser och skikt, slaktkretsar, regioner, situatio- ner. Dessa maktbaser ger upphov till diskurser som definierar dem i förhål- lande till manligt och kvinnligt.
Ytligt sett skiftar det alltså mycket vad som ses som manligt eller kvinn- ligt. Men det beror i sm tur på att makten flyttar sig: de områden eller verk- samheter i samhället som har mest inflytande och prestige varierar över tid.
Därför förändras även det vi kan kalla genusstrukturen, nämligen vad som betecknas som manligt respektive kvinnligt. överordningen är en manlig princip.
Kön och föränderliga maktbaser: några exempel över tid och rum
Under en period då nya krafter blir maktbarare - t ex 1890-talet eller 1930- talet eller borgerlighetens Iiarnväxt ännu tidigare - omkonstrueras makten:
nya kategorier som konstituerar en ny sorts makt skapas - och därmed om- konstrueras även manligheten. Eftersom kön är relationellt kommer det även att påverka kvinnligheten. Grovt sett menar jag nämligen att manligheten är det kön som konstitueras primart, sedan blir kvinnligheten s a s det som blir över - eller kanske motsatsen. Men det kommer alltid att finnas olika man- ligheter och olika kvinnligheter. Det beror dels på att manligheten liksom kvinnligheten aldrig är entydig, dels på att det i ett samhälle alltid finns maktbaser av olika slag och stadda i olika faser av uppgång eller nedgång.
Men det finns ofta en hegemonisk manlighet som de andra förhåller sig till.
Den är uppknuten till de viktigaste maktbaserna (ägandet, offentligheten osv).
Jag tror alltså att makt konstitueras på ett område bland annat (inte pri- mart) genom att kvimror stöts ut och därigenom kön förklaras vara irrele- vant. För kvinnorna definieras som könet i symbolsystemet, nämligen i för- hållande till männen som ju definierar och som (i detta sammanhang) ser sig själva som könlösa. Kön är alltså en grundläggande uppdelning som ingår i konstituerandet av makt och diskursen om makt.
1 en förändringsprocess blir mekanismerna tydliga. Härav kommer kvin- nohistorikernas intresse for övergångar, nya produktionssätt, nya yrken, or- ganisationer, forandring från manligt till kvimrligt eller tvärtom.
Området for forskningen är egentligen inte avgörande. Men den mesta kvinnohistoriska forskningen i Sverige har gällt arbete, yrkeskårer, profes- sionalisering, arbetsdelning och förändringar häri.
Olika tidsepoker och olika samhällstyper har olika sorters maktbaser. Ar- betet har varit en viktig grund för social skiktning och därför också en viktig diskurs om kön i industrialiserade länder, dar specialiseringen drivits långt.
Uppdelningen mellan lönearbete och hemarbete är i t ex Tyskland viktig för konstruktionen av skillnaden man - kvinnor. 1 Skandinavien är i stället själva lönearbetet en viktig arena. Arbetsdelningen mellan man och kvinnor inom lönearbetet är har sarskilt betydelsefull för konstruktionen av skillnad.
1 Sydeuropa tycks sexualiteten vara viktigare för konstruktionen av manligt och kvinnligt än den är i Nordeuropa. Skillnaden mellan mans och kvinnors tillträde till det offentliga respektive det privata tar sig olika uttryck i olika delar av världen - starkare eller svagare. Men det är också en stark köns- konstruerande faktor.
Kvinnohistorisk forskning avspeglar dessa förhållanden. 1 vårt land har ar- betshistorisk forskning tilldragit sig många kvinnohistorikers intresse: teknik, arbetsdelning, facklig organisering. 1 England har familjeförsörjarbegreppet och välfärdsstatens fokusering på familjeförsörjaren varit ett kart ämne. 1 Tyskland har man mycket upptagits av kvinnors förhållande till krigen och nazismen med dess moderskapskult. Konsensus har problematiserats. 1 USA har man dessutom sarskilt studerat löner, ideologier och organisering. Själva arbetets innehåll har dock inte i någon högre grad tagits upp där. Man har mer fokuserat etniska skillnader än klasskillnader. Kanske har etnicitet varit mer oproblematisk i Europa (tills nyligen) därför att etniciteter har i hög grad haft autonoma nationalstater. 1 stallet är det klassmotsättningar och religiösa och andra motsättningar som studerats.
1 USA tycks däremot kvinnokulturansatsen ha varit stark i kvinnohistorisk forskning. Det har lange dolt det faktum att alla kvnmor inte kan dras över en kam, dvs att kvinnobegreppet är instabilt. Begreppet kvinnokultur har betonat likheter mellan kvimior på ett sätt som på en gång skymt olikheter mellan kvinnor och likheter mellan kvinnor och män. Kvinnokulturansatsen har ett nära samband med det radikalfeministiska arvet i USA, vilket i sin tur hanger ihop med den stora medelklassens politiska dominans och den svaga arbetarrörelsen; kön och etnicitet tycks vara mer accepterade och legitima än klass - både som forskningsproblem och som politiska problem.
Vad vet vi?
Vad har vi då hittills kommit f&m till i svensk kvinnohistorisk forskning?
Fyra huvudresultat vill jag dra fram har. Vi vet nu att:
_ Könsordningen är en s k seg struktur. Det finns en stark kontinuitet i den manliga överordningen.
- Det är en fråga om konkurrensbegränsning - ett materiellt motiv som utformas på olika sätt i olika samhallen.
- Det är fråga om ett rehtionellt förhållande antingen det tolkas som konsensus/kontmkt eller konkurrens/konfhkt.
- Vi har också insett symboliska ordningars betydelse.
Vart går vi?
Gemensamt har vi det fianska arvet: insikten om konstruktionen av skilma- der som betydelseskapande. Hur detta sker är grundläggande för både filo- sofisk, lingvistisk, estetisk och samhällsvetenskaplig analys - från Saussure till Beauvoir till Derrida och Bourdieu till Kristeva. Konstruktionen av det Andra, det Sekundära, det Sekunda (kvimrligheten) - sker på ett sätt som ger positiva konnotationer åt det Första, det Primära, det Prima (manligheten).
Därför kommer säkert de feministiska teoriansatserna att få stor framtida betydelse även för analysen av etnicitet och etniska motsättningar. Det kan redan konstateras.
Man kan betona och utveckla olika aspekter inom kvinnohistorisk forsk- ning. För närvarande tycks det finnas tre huvudfåror, som koncentrerar sig på olika aspekter av konstruktionen av manligt och kvinnligt. De ar:
- det sprakliga, diskursiva, dvs forhållandet till den samhälleliga makten (makronivå);
- konstruktionen av det Andra som en fundamental historisk kontinuitet - barnet, olika etniciteter (la longue durbe);
- konsensus, tyst förhandling, relationen man - kvinnor, relativa skilhra- der mellan kvimrlig och manlig position och deras växlingar (mezonivå).
Men vår riktning är densamma och vi skall glädjas över olika ståndpunkter och intensifiera debatten, både inåt och utåt.
Må det Kvimrohistoriska seminariet fortsätta att vara ett forum för denna diskussion!
Uppsala Papers in Economic History consists of the following series:
RESEARCH REPORTS 1. Bo Gustafsson:
2. Mats Essemyr:
3. Göran Rydén:
4. Alf Johansson:
5. Lena Sommestad:
6. Li Bennich-Björkman:
7. Håkan Lindgren:
8. Alice Teichova:
9. Lynn Karlsson &
Ulla Wikander:
The Causes of the Expansion of the Pub- lic Sector in Sweden during the 20th Cen- tury. 1983.
Food Consumption and Standard of Liv- ing: Studies on Food Consumption among Different Strata of the Swedish Population 1686-1933. 1983.
Gammelstilla stångjärnssmedja - en ma- nufakturindustri. 1984.
Market, Nature and Work: The basics of work organization in a nineteenth-centu- ry export sawmill. 1984.
Strukturomvandling och yrkessamman- sättning: Ala sågverk under mellankrigs- tiden. 1985.
Nationalekonomi och ekonomisk histo- ria. Inställningen hos nationalekonomer till ämnet ekonomisk historia 1929-1947.
1985.
International Firms and the Need for an Historital Perspective. 1985.
Economic Policies in Interwar East Europe: Freedom and Constraints of Ac- tion. 1985.
Kvinnoarbete och könssegregering i svensk industri 1870-1950: Tre uppsatser.
1985.
10. Bo Gustafsson: Det antika slaveriets nedgång: En ekono- misk teori. 1985.
11. Mats Morell: Eli E Heckscher, utspisningsstaterna och den svenska livsmedelskonsumtionen från 1500-talet till 1800-talet. Samman- fattning och komplettering av en lång de- batt. 1986.
12. Ragnhild Lundström & Methodological Problems in Business Kersti Ullenhag: History: Two Papers. 1986.
13. Kersti Ullenhag (editor): Books and Articles from the Department of Economic History at Uppsala Univer- sity. 1986.
14. Georg Péteri: The Role of State and Market in the Regulation of Capita1 Imports: Hungary 1924-1931. 1987.
15. Håkan Lindgren: Banking Group Investments in Swedish Industry: On the emergence of banks and associated holding companies exercising shareholder influence on Swedish indu- stry in the first half of the 20th century.
1987.
16. Mats Morell: Om mått- och viktsystemens utveckling i Sverige sedan 1500-talet. Vikt- och rymd- mått fram till metersystemets införande.
1988.
17. Juergen Salay: The Soviet Union River Diversion Pro- jett. From Plan to Cancellation 1976-
1986.1988.
18. Göran B. Nilsson: Kreditens jättekraft. Svenskt bankväsen- de i brytningstid och genombrottstid vid 1800-talets mitt. 1988.
19. Maurits Nyström: En spegel av ett sekel. Riksdagens resor i Norrbotten 1880-1988. 1988.
20. Lars Magnusson: Korruption och borgerlig ordning - na- turrätt och ekonomisk diskurs i Sverige under Frihetstiden. 1989.
21. Hans Sjögren: Kreditförbindelser under mellankrigs- tiden. Krediter i svenska affärsbanker 1924-1944 fördelade på ekonomiska sek- torer och regioner. 1989.
22. Eskil Ekstedt: Knowledge Renewal and Knowledge Companies. 1989.
23. Karl-Gustaf Hildebrand: Om företagshistoria. 1989.
24. Gert Nylander: Företagsarkiv och företagshistorisk forskning. 1990.
25. Bo Gustafsson: Gunnar Myrdal 1898-1987. Liv och verk.
1990.
26. Gaim Kibreab: The State of the Art Review of Refugee Studies in Africa. 1991.
27. Lena Schröder: Från springpojke till fullgod arbetare:
Om bakgrunden till 1930-talets ungdoms- reservarbete. 1991.
28. Ulla Wikander Delat arbete, delad makt: Om kvinnors underordning i och genom arbetet. 1991.
29. Anders Floren &
Göran Rydén
Arbete, hushåll och region. Tankar om industrialiseringsprocesser och den svenska järnhanteringen. 1992.
30. Maths Isacson Arbetslivsforskaren i det offentliga sam- talet. 1992.
31. Gunnar Nordström Mo och Domsjö och arbetareorganisatio- nerna intill 1940. Frans Kempes personal- p o l i t i s k a p r o g r a m o c h D o m s j ö arbetareföreningen. 1993
32. Conny Norling Byråkrati och makt. Ingenjörer vs ekono- mer. 1993.
33. Anita Göransson Om teori och historia. Mening, makt och materialitet. 1993.
WORKING PAPERS
1. Alice Teichova: Rivals and Partners. Banking and Indus- try in Europe in the First Decades of the Twentieth Century. (Reportfrom the Vien- nu Banking - Industry Symposium 1988.) 1988.
2. Fritz/Kastner/Larsson: Banking and Bank Legislation in Europe 1880-1970. (Report from the Vienna Banking-Industry Symposium 1988.)
1989.
3. Elizabeth A Boross &
Håkan Lindgren:
Bank-Industry Connections in Hungary and Sweden. Two Studies. (Report from the Vienna Banking-Industry Symposium 1988.) 1989.
4. Volker Wellhöner &
Harald Wixforth:
Bank-Industry Relations in Theory and Practise. Two Studies. (Report from the Vienna Banking-Industry Symposium 1988.) 1989.
5. Ragnhild Lundström & Bank-Industry Relations in Sweden:
Jan Ottosson: Ownership and Interlocking Director- ates. (Reportsfrom the Vienna Banking - Industry Symposium 1988.) 1989.
6. Agnes Pogany &
György Kövér:
7. Ulla Wikander (ed.):
8. Agneta Emanuelsson, Lynn Karlsson, Ulla Wikander &
Ingrid Åberg (red.):
9. The Banking Project:
10. Margarita Dritsas:
BASIC EtEADINGS 1. Håkan Lindgren &
Kersti Ullenhag (eds.):
2. Britta Jonell-Ericsson:
3. Håkan Lindgren &
Hans Modig:
4. Bo Gustafsson:
5. Bob Engelbertsson &
Lynn Karlsson:
Banking and Industry In Hungary. (Re- portsfrom the Vienna Banking - Zndustry
Symposium 1988.) 1989.
The Sexual Division of Labour, 19th &
20th Centuries. Six essays presented at the Ninth International Economic Hist- ory Congress, Berne 1986.1989.
Kvinnohistoria i teoretiskt perspektiv.
Konferensrapport från det tredje nordis- ka kvinnohistorikermötet. 13 -16 april 1989.1990
The Network of Finantial Capital: Essays in Honour of Ragnhild Lundström. 1990.
Foreign Capita1 and Greek Development in a Historital Perspective. 1993.
Teorier och teoretisk tillämpning i före- tagshistorisk forskning. Med bidrag av Herman Daems, Erik Dahmén, Håkan Lindgren och Kersti Ullenhag. 1985.
Skinnare i Malung. 1987.
The Swedish Match Company in the In- terwar Years. An International Perspec- tive. 1987.
Den ekonomiska vetenskapens utveck- ling. Del 1: Från Aristoteles till Adam Smith. 1988.
Seminarieuppsatsen. En genomgång av formella krav. 1989.
6. Mats Larsson &
Håkan Lindgren:
Risktagandets gränser. Utvecklingen av det svenska bankväsendet 1850-1980.
1989.
7. Paulina De Los Reyes: Bortom Europa. Käll- och litteraturväg- ledning i u-landsstudier. 1992.
8. Håkan Lindgren (red.): Teori, empiri och metod i ekonomisk-his- torisk analys. 1992.
UPPSALA PAPERS IN FINANCIAL HISTORY
