Eskatologiska bilder i Kristian Gidlunds blogg

(1)

Teologiska Institutionen Uppsala Universitet

Tro och livsåskådningsvetenskap, Ht 2019 Lärare: Ulf Zakariasson

Handledare: Maud L Eriksen

Eskatologiska bilder i

Kristian Gidlunds blogg

-när döden tar plats i livet

Merja Svan Edelsvärd

Merja.Svan@teoul.uu.se

(2)

1

INNEHÅLL

1 INLEDNING ... 2

1.1 Bakgrund ... 2

1.2 Syfte och frågeformulering ... 3

1.4 Forskningsöversikt... 3

1.5 Metod ... 6

1.6 Material ... 7

2 Teori ... 8

2.1 Teoretiska utgångspunkter och centrala begrepp ... 9

2.1.1 Döden ... 9

2.1.2 Eskatologi ... 9

2.1.3 Hoppet ... 11

2.1.4 Apokalypsen ... 12

3 ANALYS ... 13

3.1 Metaforer ... 13

3.2 Metaforens funktioner ... 15

3.3 Metaforens begränsning ... 15

3.4 Döden som ändrar synen på livet ... 16

3.5 Metaforerna i Gidlunds blogg ... 17

3.5.1 Moby Dick ... 17

3.5.2 Jesus ... 18

3.5.3 Kvarnsten ... 19

3.5.4 Påskberättelsen ... 20

3.5.5 Treenighet ... 21

3.5.6 Skärseld och Golgata ... 21

3.5.7 Uppståndelse ... 22

3.6 Eskatologi i Gidlunds blogg ... 22

3.6.1 Döden ger sig tillkänna ... 23

3.6.2 Livet har en fortsättning efter döden ... 24

3.6.3 Relationen till döden ... 24

3.6.4 Med ena foten i graven ... 25

3.6.5 Den sista striden ... 25

3.6.6 Försoningen... 26

3.6.7 Slutet och början ... 27

4 Diskussion och slutsats ... 29

Litteraturlista: ... 31

(3)

2

1 INLEDNING

1.1 Bakgrund

Kristian Gidlund var journalist och trummis i gruppen Sugarplum Fairy och avled 2013, 29 år gammal. Lite drygt två år innan så hade han fått sin cancerdiagnos och sin första cellgiftsbehandling. Han börjar skriva en blogg, ”I kroppen min” en blogg som får en stor genomslagskraft. Miljoner människor kom att upptäcka och följa hans blogg.

I Gidlunds blogg får vi följa honom i hans kamp först mot cancern men sedan hans kamp med döden. Vägen mot döden gestaltas i realtid och vi får följa honom hela vägen fram i sista blogginlägget. Bloggen hade över 8 miljoner besök, vilket vid den tiden, 2011-2013, var en enormt stor läsarskara i den svenska bloggvärlden.

Kristian banar vägen för ett nytt fenomen, att skriva om sin nära förestående död i bloggform.

Bloggformen ger en unik och direkt kommunikation med läsaren. Läsaren har möjlighet att kommentera det hen läser och skribenten kan svara på kommentarer och även bli påverkad av dem. Skillnaden mot en berättelse i bokform är att bloggen inte är en färdig produkt som en utgiven bok är. I en bok kan inte skribenten kommunicera med läsaren på det sättet som en blogg möjliggör. Därför är det intressant att studera de eskatologiska föreställningarna som växer fram i bloggen, vad som händer sedan när livet här på jorden tar slut. Bloggen I kroppen min gavs ut i bokform med titeln, I kroppen min, resan mot livets slut och alltings början.

Gidlund skriver om ett ämne som vi alla funderar över ibland, speciellt då det aktualiseras på olika vis i våra liv. Döden berörs vi alla av på något sätt om inte annat så är det något alla har gemensamt, vi ska alla dö en dag. Det eskatologiska blir aktuellt i våra liv, vare sig vi vill det eller ej, speciellt då livets villkor ställs på sin spets som den gör vid sjukdom eller olyckor.

Frågor kommer då om vad som händer sedan, efter livet här. Finns det något annat och hur ska vi förhålla oss till det, vad ska vi tro på?

Idag finns även aspekten - hur ska vi tro? på ett annat sätt än förr. Vad händer sedan? Kommer vi till en evighet som är himlen eller nirvana eller körsbärsdalen i Nangijala? Behöver vi verkligen tro på något överhuvudtaget?

(4)

3

Detta blir också intressant ur ett livsåskådningsperspektiv, då det religiösa möter det sekulära med samma språkliga uttryck och skapar livsåskådningsfrågor och livsåskådningsperspektiv.

Hur tror vi på ett liv efter döden idag, hur förhåller vi oss till det vi inte vet, vilka livsåskådningar skapar den mediala realtidsverkligheten?

Jag följde Kristians blogg medan han skrev den. Han skrev i ett helt nytt perspektiv i en blogg om sin sjukdom och sedan sin väg mot döden. Jag tänker att kanske var det just därför Gidlunds blogg fick ett så stort genomslag. Min personliga relation till bloggen har väckt mitt intresse att skriva om det tydliga metaforspråket i hans blogg.

1.2 Syfte och frågeformulering

Syftet med min uppsats är att undersöka metaforer som används i Gidlunds blogg. Följande forskningsfrågor har jag använt mig av:

Kan metaforerna ses som kristna?

Hur beskriver metaforerna Gidlunds eskatologi?

Hur gestaltar metaforerna en förändrad livsåskådning i Gidlunds text?

Ändras metaforernas betydelse under bloggens livstid?

1.4 Forskningsöversikt

Gud i populärkulturen är ett relativt nytt ämne inom religionsvetenskapen. Forskare undersöker flera olika aspekter av hur Gud och religion gestaltas i populärkulturen, men även hur olika livsåskådningsfrågor får sitt ramverk utifrån religionen, eller till kontrast till religionen. Här kommer även digitala mediet in. Bloggar som handlar om människors liv och sätt att leva, liksom podar om livet, mode träning och tro.

I sin avhandling bearbetar Pierre Wiktorin definitioner av begreppen religion och

populärkultur. Han kartlägger och förklarar och betonar populärkulturens och religionens gemensamma intresse för gott och ont. Pierre Wiktorin är en svensk religionsantropolog och forskare vid Mittuniversitetet, skriver i sin avhandling Religion och populärkultur. Lund 2011, på vilka sätt man i populärkultur finner religion. I amerikanskpopulärkultur så kan man finna den kontextuellt i tillexempel amerikanskpopulärkultur i kampen mot det onda

(5)

4

och i fiktion med religiöst innehåll. Han studerar hur religion i populärkulturen och vilka krav som ställs på definitioner som göra av religion ur funktionella och substantiella funktioner och aspekter. Vad populärkultur är och den bygger på enkla framställningar av vardagsnära eller konventionella och väletablerade tecken och betydelser där en stor grupp av människor kan känna igen sig. populärkulturen är lättillgänglig och inte krävande utan ger folk vad de vill ha.

Ytterligare forskning på temat populärkultur och religion skriver den amerikanska religionsprofessorn Eric Michael Mazur, i sin artikel i Rotledge, i den undersöker han de nyckelbegrepp som definierar hur religion och metodologi möter populärkultur genom media, från videospel till matlagning och kitschs och hur dessa representeras i media och populärkultur.¹

Heidi A Campell har under en lång tid forskat i kring internet och religion. Hon är en amerikansk professor i kommunikation vid Texas A&M University. Hon är känd för sitt arbete om digital religion och forskning om ny media. Med internet och sociala medier träder vi in i en annan arena där alla kan vara producenter eller ta del av tillexempel

trosuppfattningar eller religion genom de texter som publiceras och läggs ut i sociala media.

Mia Lövheim professor i religionssociologi vid Uppsala universitet har forskat kring religiös identitet online/ofline. Hennes forskning handlar om unga kvinnors bloggande. Hur de genom bloggen tar plats och formar en auktoritets roll som varit given män men framför allt de religiösa ledarnas roll som prästen, imamens och genom detta bildar nya religiösa

auktoritetsmönster. Den digitala mediavärlden och dess utveckling ger att religionen idag blir synlig genom bloggarna och de frågor som kvinnorna tar upp som privata frågor som rör relationer, värderingar. Lövheim belyser nya vägar i den hierarkiska ordningen, där kvinnor tar plats genom sitt bloggande. ²

Forskning i samma ämne; det har skrivits mycket om Kristian Gidlunds bogg/bok, mest i media, men jag kunde inte hitta så mycket svensk forskning kring fenomenet att människor bloggar om sin egen förestående död. Men däremot om bloggar och sociologisk forskning om bloggar och hur det påverkar människor och ger människor en plattform att dela sina

1The Routledge Compantion To Religion And Popular Culture, Routledge, 2015

2Young People, Religious Identity and the Internet, ingår i Religion Online: Finding Faith on the Internet, Routledge, New York, NY, 2004

(6)

5

texter och tankar och få respons på dessa. Här finns det en källa till mycket ny forskning. Det som är mest synligt nu är forskning ur ett anhörigperspektiv och hur människor bearbetar sin sorg genom att blogga. I Sverige är forskning baserad på bloggar som berör död och liv ur ett kristet perspektiv ännu inte så vanliga, Kristian Gidlund var först med att skriva om sin egen död. Hans blogg har inspirerat andra svårt sjuka att också skriva om sin sjukdom eller sin död. Det finns några populärkulturella böcker utgivna av författare som skrivit om sin egen förestående död i bokform som Klas Ingessons bok, Det är bara lite cancer, som han skrev tillsammans med Henrik Ekblom Ystén, där beskriver Klas Ingesson sitt fotbollsliv, men också sitt livs sista match, den mot cancern som han viste att han skulle förlora.³

I Anders Bäckströms artikel i Svensk Kyrkotidning, behandlar döden och döendet som något som alltid är och varit aktuellt. Ser man på döendet och döden i ett historiskt perspektiv så har döden från att ha varit en naturlig del av livet blivit något främmande och något som inte passar in. Var tid har sin syn och sitt sätt att se på döendet och döden. Döden var lika

skrämmande för som nu. Att man förr tog hand dom sina döda, berodde mer på

nödvändighet än omsorg då människor dog i hemmen. Det fanns inte sjukhus, bårhus och begravningsentreprenörer. När gamla människor dör finns inte tid att begrava de döda, det passa inte in i de anhörigas tidscheman. När unga människor dör så blir riten och det offentliga sörjandet manifesterat i olika forum, som tillexempel begravnings byråers Minnesrum där det finns en ”Minnessida” för den avlidna på nätet. Där det finns möjlighet att tända ett symboliskt ljus eller skriva någon personlig hälsning likt en kondoleansbok på nätet. Religionen är en privatsak, men begravningsriten är en övergång för de närstående i en performativ karaktär. Den som deltar känner sig i en rit känner sig delaktig. Riten gör religionen offentlig.⁴

Eskatologisk litteratur finns att finna främst från 30-40 talet då flera böcker om ämnet gavs ut skrivna av dåtidens framstående teologer. Jürgen Moltman skriver om hoppets teologi i boken med samma namn från 60-talet, han beskriver eskatologin ur ett hoppets perspektiv och hans teologiska framställning om eskatologi är ännu gångbart. ⁵

3 Ingesson Klas, Ekblom Ystén Henrik, Det är bara lite cancer. Offside Press. 2012.

4Bäckström Anders, Begravningsriter i Sverige, SKT 24/2013

5 Moltman Jürgen, Theology of Hope, First Fortless Press, 1990

(7)

6

I modernare tid har Owe Wikström i en av sina senare böcker, Den dolda döden skrivit om döden ur ett mer eskatologiskt perspektiv.⁶ I en intervju i tidningen Dagen, berättar han om både sin bok och om tron på evigt liv. Han menar att vi visst kan tro på ett evigt liv och att det kan ses som en flykt undan det som känns outhärdligt, men lika väl kan det vara en möjlighet. Båda förhållningssätten ligger på samma plan menar Owe Wikström. ⁷ Anja Hirdman har skrivit i sin bok, Döden i medierna, att döden aldrig varit mer aktuell i medierna än vad den är idag. Hon menar att döden på nått sätt blivit populär.⁸

1.5 Metod

För att söka svar på uppsatsens frågeställning använder jag mig av metoden metaforanalys.

En metaforanalys har som syfte att undersöka vilka metaforer som förekommer i en text och hur de används, vilken betydelse de har och hur de samverkar i texten. Hur metaforerna stödjer och förhåller sig till textens innehåll.⁹ För att ytterligare förtydliga metaforer och dess symboliska betydelse. Jag jämför de metaforer som Gidlund använder med de metaforer som finns i kristen tradition och Bibelns texter. Jag söker efter metaforer som känns igen från den kristna kontexten. Genom att lyfta fram de metaforer Gidlund använder när han skriver om sitt liv kan metaforernas identifieras och jämföras med dess ursprungliga kontext.

Jag utgår från några teologers syn på både livsåskådningar, död och eskatologi som hör hemma i lutherskkristen tradition. Jag tittar på hur metaforer i språket bygger upp förståelsen av livsåskådningsfrågor. Det metaforanalytiska perspektivet kommer jag att diskutera utifrån hur metaforerna används för att skapa förståelse för de abstrakta frågorna som livet ställs inför då döden kommer in i livet och förändrar livsvillkoren.

Min kristna bakgrund och tro på ett liv efter detta färgar naturligtvis av sig på min förståelse av ämnet och kommer att påverka mitt arbete. Min egna eskatologiska tolkning och min tro hänger samman med det ämne jag skriver om, men min strukturering och min analys sker utifrån vetenskapliga grund.

6 Wikström Owe, Den dolda döden, Natur Kultur Akademisk, 2014

7Dagen, 2014-05-05

8 Hirdman Anja, Döden i Medierna, våld tröst och fascination. 2014

9 Metaforanalys från www.studentlitteratur.se/metoderförbrukstextanalys. 2019-12-04

(8)

7

1.6 Material

Mitt huvudmaterial är Kristian Gidlunds blogg. Jag kommer att referera till bloggen i bokform, I Kroppen min, resan mot livets slut och alltings början ¹⁰, då det förenklar hänvisning till hans textmaterial och är mer överskådlig att referera till.

Jag har läst bloggkommentarerna och svaren från läsarna, men valt att avgränsa dem.

Kommentarerna som andra skriver är reaktioner på det Gidlund skriver och jag kommer inte att analysera kommentarerna. De hundratals kommentarer som finns till varje blogginlägg handlar främst om lyckönskningar, uppmuntran till Kristian om att inte ge upp, goda råd och hemkokta behandlingsförslag.

Gidlund uttrycker ingen specifik livsåskådning eller tro. Hans kontext hör ändå hemma i svenskkyrkligt kulturellt sammanhang. Detta hävdar jag utifrån att Kristian i sitt sommarprat och i intervjuer berättat att han är konfirmerad.¹¹ Rock for Moc var en musikfestival som Svenska kyrkans unga i Västerås stift anordnade till förmån för sitt vänstift i Moçambique. Det var på den här festivalen som Kristian Gidlunds band hade sitt genombrott och återkom till vid flera spelningar.¹² Dessutom planerade Kristian sin begravning i flera år innan sin död och önskade ha den enligt svenskkyrklig ordning i Amsbergs kapell. (Den flyttades till Stora Tuna kyrka för att alla som ville ta farväl av honom skulle få plats.)¹³ Han har sitt liv, sitt ursprung och sin uppväxt i ett litet svenskt brukssamhälle där livet präglats av de traditionella värderingar som naturligt finns i brukssamhälle, nämligen Borlänge och Kvarnsveden, som han återkommer till många gånger i sin blogg. Han uttrycker själv sin tro som ”något skadeskjutet och dumpat i något gruvschakt i södra Dalarna”.¹⁴ Att uttolka en livsåskådningsteori ur Gidlunds text låter sig inte göras ur något typiska tro- och livsåskådningssystematiska perspektiv, då hans text inte har detta syftet. Att däremot se de mönster och uttryck som har en koherens med de traditionella livsåskådningsfrågorna och kristen tro är möjlig eftersom textens prosa och användandet av kristna och bibliska metaforer uttrycker spår av både tro,

10 Gidlund, Kristian, I Kroppen min, Resan mot livet slut och alltings början, 2016, Forum

11 Sommar och vinter i P1, Kristian Gidlund 30 juni 2013 kl.13.00

12 Festivalbesökare, Pia präst i Köping

13 Aftonbladet, 10 oktober 2013

14 Gidlund, Kristian, I Kroppen min, Resan mot livet slut och alltings början, 2016, Forum, s. 177

(9)

8

livsfrågor och frågor av mening. I mitt arbete skriver jag om ämnet i ett annat perspektiv, än den tidigare forskningen. Att skriva om sin egen förestående död i bloggform är nytt och min forskning kring dess eskatologiska perspektiv och att undersöka metaforer som används i bloggform är nytt.

Som stödmaterial har jag valt att använda mig av Katarina Westerlunds forskning om antropologi och eskatologi i stycket Systematisk teologi, en introduktion¹⁵ och Maria Essunger i boken, ”Livet enligt människan”¹⁶. Vidare har jag använt aktuella artiklar om eskatologi i Luthers tradition, exempelvis teologen Jürgen Moltmann, professor i systematisk teologi vid universitetet i Tübingen som skriver om hoppets teologi, ”A Lutheran approach to eskatologi”¹⁷ och ”Att tolka eskatologiska texter”, Lars Harman.¹⁸

Lennart Hellspongs¹⁹ beskrivning av metaforanalys använder jag till analysen av Gidlunds texter, samt även George Lakoffs och Mark Johnsons bok, The ”Metaphors we live by”, som beskriver hur metaforer bygger vår förståelse av vår kommunikation. Jag har valt dessa då de är relativt nära i tid till det jag skriver om och berör de frågor jag söker svar på.

2 Teori

Min tes är att de metaforiska bilderna skapar själva förståelsen i bloggtexten och att de i sin tur har ett samband med de starka och svaga metaforer som vi känner igen genom den kristna kontexten. De teorier jag kommer använda mig av är Westerlunds teori om hur dödens närvaro skapar livsåskådning. Jag kommer att använda mig av de teorier om eskatologi som framkommer hos de teologer jag nämnt. Med hjälp av dessa kan jag urskilja Gidlunds eskatologiska metaforer som framkommer i hans blogg. Med hjälp av metaforanalysen kan jag beskriva de eskatologiska perspektiven som framkommer i bloggen.

15Martinson, Mattias, Sigurdson, Ola och Svenungsson, Jayne, (Red) Systematisk teologi, en introduktion, Antropologi och eskatologi, Katarina Westerlund, 2007

16 Carl Reinhold Bråkenhielm, Maria, Essunger, Katarina Westerlund, Livet enligt människan, 2013, Nya Doxa.

17 Jeffreys G. Silcock, A Lutheran approach to eschatologi , Lutheran Quartery, volume 31, w. 2017

18 Hartman, Lars, Att tolka eskatologiska texter, 1995

19 www.studentlitteratur.se/metoderförbrukstextanalys 18 december 2019

(10)

9

2.1 Teoretiska utgångspunkter och centrala begrepp

2.1.1 Döden

Innan jag går in på frågan om livet efter detta så inleder jag med en kort översikt över synen på döden. Anders Bäckströms beskriver i sin artikel ur Svensk kyrkotidning²⁰ hur döden och döendet är något som alltid är och har varit aktuellt. Ser man på döendet och döden i ett historiskt perspektiv så har döden gått från att ha varit en naturlig del av livet till att bli något främmande och något som inte passar in. Var tid har sin syn och sitt sätt att se på döendet och döden. Döden var lika skrämmande förr som nu. Att man förr tog hand dom sina döda, berodde mer på nödvändighet än omsorg då människor dog i hemmen. Det fanns inte sjukhus, bårhus eller dagens begravningsentreprenörer. Skillnaden är stor mot modern syn på döden.

När gamla människor dör idag finns inte alltid ens tid att begrava de döda, det passa inte in i de anhörigas tidscheman. Det går att se en skillnad i relationen till döden när unga människor dör. Då blir riten och det offentliga sörjandet manifesterat i olika forum, exempelvis begravningsbyråers ”minnesrum” där det finns en minnessida för den avlidne på nätet. Där det finns möjlighet att tända ett symboliskt ljus eller skriva någon personlig hälsning likt en kondoleansbok på nätet. Religion i Sverige idag är en privatsak, men begravningsriten är en övergång för de närstående i en performativ karaktär. När en person deltar i en rit känner hon eller han sig delaktig i ett sammanhang som riten gestaltar. Riten gör religionen offentlig.²¹

2.1.2 Eskatologi

Termen eskatologi kommer från grekiskans ”ta eschata”, de sista tingen, och relaterar till de frågor som rör kristna förväntningar av uppståndelse och dom. Den eskatologiska synen av den kristna doktrinen av frälsning i en vidare mening handlar om diskussionen om slutet.

Eskatologiska föreställningar som relaterar till livets slut oavsett om den är individuell eller avser världen i stort bildar de ett nätverk av olika sätt att se på detta. ²²

Eskatologin behandlar både döden och världens slut, hoppet om en ny värld och ett evigt liv i denna nya värld. Historiskt sett har det skett en förändring på hur man ser och förstår

20 Bäckström Anders, Begravningsriter i Sverige, SKT 24/2013

21 Bäckström Anders, Begravningsriter i Sverige, SKT 24/2013

22 Alister E. McGrath, Christian Theology, an introduction , Blackwell Publishing, 2013, s. 523

(11)

10

eskatologin. I Lutheran approach to Eschatology, skriver Jeffrey G. Silcock,²³ om att göra skillnad på det eskatologiska och det apokalyptiska och tillbakavisar anspråk som viss teologi har på att Jesus var apokalyptisk i sin undervisning. Jesus var ingen apokalyptiker. Paulus liksom Luther tänkte sig att den Guds rike skulle komma i deras egen tid.

Enligt Silcock kan vi se hur synen på det eskatologiska har förändrats över tid. Från Paulus till Luther är synen ganska lika, Guds rike är här och skall komma i någon form av att det redan skett och vi har en domedag framför oss. Det viktigaste är inte vem som skall komma utan vad som skall komma. Upplysningstidens rationalitet gjorde de eskatologiska frågorna och tron på ett liv efter döden problematisk. Upplysningstiden uppmanar att tro på det som går att bevisa.

Silcock menar att ett liv efter döden är orationell, hur ska vi kunna veta något om det? Guds rike redan uppfylld i dem genom den kristna tron. Eftersom Kristi liv ännu inte är fullständigt manifesterade i de kristna så är de del av både evigheten, den gamla och den nya tiden och korresponderar därför ur en erfarenhet av en spänning mellan att vara både helgon och syndare på samma gång. Luther undervisade det paradoxala i att Gud uppenbarar sig genom att dölja sig själv. Döden i sig är mer än ett naturfenomen. Döden kan förstås filosofiskt som Jesus undervisade i liknelser i evangelierna. Döden i en Lutersk kontext handlar om att gå i två fåror, dels lagen, men också evangelium som representerar ett kännetecken för en specifik förståelse av den mänskliga döden. I den bibliska lagen är döden Guds straff för människans synd, men sett från evangeliets vinkel blir döden dörren till faders hus och porten till himmelen. ²⁴

I inledningen av McGraths bok ställs frågan om eskatologin kan ge uttryck för framtiden.²⁵ Men kristen teologi talar inte om framtiden som sådan utan tar avstamp i en definitiv verklighet och förklarar framtiden i en realitet av dess möjligheter och kraft.

McGrath menar att svaren rymmer tankar om människans natur, frihet, synd men också hennes plats i tillvaron. Bilden av människan i fysisk form så som medicinen, psykologin och sociologin beskriver människan besvarar inte frågan om människans och hennes mening med livet. Frågor som vad händer efter döden, har ett speciellt värde som annat liv inte har. I kristologin, läran om skapelsen och kristen antropologi rymmes både eskatologiska

23 Silcock, G. Jeffrey, Lutheran approach to Eschatology, Lutheran Quarerty, v 31, 2017

24 Silcock, G. Jeffrey, Lutheran approach to Eschatology, Lutheran Quarerty, v 31, 2017

25 Alister E. McGrath, Christian Theology, an introduction , Blackwell Publishing, 2013, s. 17

(12)

11

föreställningar om mål och mening med det mänskliga och med tillvaron som helhet.

Eskatologin handlar om, annorlunda uttryckt om det hopp som genomsyrar kristen tro. De traditionella föreställningarna om att livet fortsätter efter döden i evigheten och det är en plats där vi har en gemenskap med Gud. Där människan som Guds avbild inte längre är åtskild från Gud på grund av sin syndfullhet, synden finns inte mer.

Moltmann anser att eskatologin har en central och viktig roll för det den kristna tanken, då hans synsätt till detta handlar om att den kristna inriktningen gått mot framtiden och finns uttryckt i Guds löfte. Kristen teologi ger en vision om hopp genom Guds förvandlande kraft.

Det kristna hoppet riktar sig mot en ny skapelse genom Guds uppståndelse i Jesus Kristus. I detta öppnas framtida utsikter som omfattar allt även döden.²⁶ Hoppet är inte bara individuellt för Moltmann utan det innefattar det allmänna hoppet för hela skapelsen.

Himmelen, den kristna tanken på himmelen är en väsentlig del av eskatologiska insikten av Guds närvaro och makt och den slutgiltiga förintelsen av synd och död.²⁷

2.1.3 Hoppet

Eskatologin, de yttersta tingen handlar först och främst om hoppet. Ett hopp om ett evigt liv att vi är eller kommer att räddas undan dom och skärseld. Men är de yttersta tingen något som handlar om all tids upphörande eller refererar det till ett individuellt slut? Historien har en början och därmed ett slut. Eskatologin handlar om ett nätverk av föreställningar som relaterar till slutet av livet men också till slutet av tiden. Vad innebär detta frågar sig författarna till första kapitlet i boken, Livet enligt människan.²⁸

Det kristna livet tar sin form utifrån både en aspekt av att de troende avser att imitera Jesus, liv och gärningar. Jesu liv är den ideala relationen med Gud och andra människor. Det ligger på människans ansvar att föra in sitt liv i linje med det exempel som Jesus ger. Men det kristna livet är en process om formar till en överenstämmelse med Kristus. I de yttre aspekterna av de troendes liv förs in i de inre relationerna med Kristus och manifesteras genom tron.²⁹ För

26 Lakoff, George, Johnsen, Mark, Metaphors we live by, London: The University of Chicago press, 2003. s. 54

27 Lakoff, George Johnsen, Mark, Metaphors we live by, London: The university of Chicago press, 2003, s.571

28 RED, Carl Reinhold, Bråkenhielm, Maria, Essunger, Katarina Westerlund, Livet enligt människan, 2013, Nya Doxa. ²⁸

29 McGrath, Christian Theology, an introduction, Blackwell Publishing, 2005, s.409

(13)

12

att nå frälsning krävs det en tro på Kristus som frälsare, men är frälsning något som bara händer dem som tror? Eller finns det en eskatologisk dimension i detta? I nya testamentet är frälsning något som innefattar det förflutna, nuet och framtiden. Paulus refererar till att rättfärdigheten redan har inträffat i helgelsen som är något som sker nu, frälsningen sker i en redan emotsedd framtid som vi delvis redan erfar i den helgelse vi är i och dessa är beroende av varandra. Rättfärdighet, helgelse, frälsning skapar ett ramverk som finns i det som varit, det som är och i det som kommer att bli.³⁰

I den västerländska teologin är människan en kropp och en själ och i evigheten finns vi som hela och upprättade delaktiga i Guds rike. Eskatologin ger oss ett hopp om att vi inte lever här förgäves. Vi har en uppgift här på jorden och ett mål vid tidens slut om att uppstå till det eviga livet. I den kristna traditionen relationen mellan Gud och människa med en helhet med föreställningen att människan är skapad till Guds avbild, som sådan unik i jämförelse med annat levande, hon är intellektuell och andlig. Det psykologiska, fysiska och sociologiska vetenskaperna svarar inte på frågan om vad människans mening är eller om hon har något särskilt värde gentemot annat liv. Relationen till skapelsen ger existentiella frågor om mål och mening med det mänskliga livet.

2.1.4 Apokalypsen

I perspektiv av tidens slut kommer även ett annat begrepp upp, apokalyps, ordet är också från grekiskan och betyder uppenbarelse.³¹ De antropologiska aspekterna av kristen tro ger att människan har en plats i en större helhet i ett skapat och ordnat kosmos. I den kristna traditionen pratar man om kropp och själ vilket också blir problematiskt i förståelsen av uppståndelse.³² Luthersk tradition har gett oss att kroppen är det förgängliga, syndiga som drar med sitt begär mot det som är dåligt och syndigt, medan själen är det som söker sanning och är en kanal till Gud. Som en lösning till denna lite problematiska syn på människan som tudelad i sin existens så har tanken från Platons kropp och själ, Aristoteles naturalism gett Paulus förklaring i Korintierbrevet, om att kroppen är själens tempel för den heliga anden som finns inom oss. Jesu liv, död och uppståndelsen visar hur livet segrat över döden och kristna

30 McGrath, Christian Theology, an introduction, Blackwell Publishing, 2005, s. 409

31 McGrath, Christian Theology, an introduction, Blackwell Publishing, 2005, s. 409

32 McGrath Christian Theology, an introduction, Blackwell Publishing, 2005, s. 523

(14)

13

får genom sin tro på Kristus del av det eviga livet. Detta ger en ger ur ett livsåskådningsperspektiv ordning på kosmos, ett hopp och ett mål för och med livet. ³³

Synen på eskatologin har varit ganska oförändrad, man har historiskt sett eskatologi och apokalyps som begrepp som förståtts i samma betydelse. Från 1980-talet har det skett ett ökat medvetande om dessa två begrepp Det eskatologiska har kommit att vara de frågor som rör de yttersta tingen och det apokalyptiska handlar mer om förväntningarna på ett Guds rike som något närstående ingripande av det som sker i världen och i dess angelägenheter.³⁴ I apokalypsen finns Guds folk och deras fiender kommer att förintas och med den. Den världsordning som råder kommer att omkullkastas och ersättas med en återskapad skapelse.

I Nya testamentet finns yttryck för att något nytt har hänt både i historien men också i mänskligheten. I Jesu liv och död och i uppståndelsen från det döda. De två källor i Nt som beskriver detta är Jesus själv i sin undervisning om det kommande Gudsriket. Jesus predikar om Guds rike som skall komma och redan är här.³⁵

McGrath skriver om Paulus eskatologiska framställningar som handlar om spänningsförhållandet mellan det som är och det som ännu inte är. Paulus ser fram emot den framtida återkomsten av Jesus Kristus i den yttersta dagens dom vid tidens slut och det som bekräftar de troende och deras triumf över synden och döden. En stor del av Paulus teologi handlar också om att den helige Anden ska komma. Anden är bekräftelsen på att den nya tiden har grytt.³⁶

3 ANALYS

3.1 Metaforer

33 RED, Carl Reinhold, Bråkenhielm, Maria, Essunger, Katarina Westerlund, Livet enligt människan, 2013, Nya Doxa. s 10

34 Alister E. McGrath, Christian Theology, an introduction, Blackwell Publishing, 2005, s.544

35 RED, Matias, Martinsson, Sigurdsson, Ola, och Svenungsson, Systematisk teologi, en introduktion, 2007, Verbum. s 145f

36 Alister E. McGrath, Christian Theology, an introduction, Blackwell Publishing, 2005 s.556

(15)

14

Metaforer som begrepp kan delas in i starka och svaga metaforer. De starka metaforerna är av den typen att vi känner lätt igen dem och förstår deras innebörd och bildlighet utan att de förklaras eller stöds i själva texten. Då det talas om ålderns höst i en text är det lätt förstått att det handlar om livets tider, sent i livet. Uttrycket är välkänt och används ofta som metafor.

Första ledet i metaforen är bildledet ”hösten” och det senare ledet är sakledet ”ålderdomen”.

Bildledet förmedlar ett sätt att se på sakledet. Ålderdomen framträder som en form av höst. I bilden finns bara bildledet utsatt, ”livets höst”. Vad som är sakledet förstås av sammanhanget.

Sakledet kan uppfattas på olika sätt, bilder kan vara flertydiga och ibland går det inte att beskriva en händelse utan en metaforisk bild.

De svaga metaforerna är de som förstås i sitt sammanhang och behöver en egen kontext för att förstås. I religiösa sammanhang kan det vara mycket svårt att förklara och synliggöra vad som menas utan att använda sig av ett rikligt metaforiskt språk.³⁷

Lankoff och Johnson förklarar i sin bok The metaforers we live by hur grundläggande metaforerna är för att vi ska kunna kommunicera och förstå varandra, oss själva och andra. Vi tänker oss metaforer som något poetiskt, något som ger oss en föreställning av en retorisk formulering som blomstrar ut i ett bildspråk, snarare än det egentliga språket.³⁸ Just därför är det många som tänker att man klarar sig alldeles utmärkt utan metaforer. I vårt vardagliga liv strukturerar vi upp de principer om vad vi uppfattar och genom vilka vi tar oss fram i världen, men också hur vi relaterar till varandra. Våra strukturella grundprinciper spelar en stor roll i hur vi definierar våran dagliga verklighet. Om det är så att vi har rätt i vårt påstående om att våra strukturella grundprinciper baserar sig på metaforer, då blir sättet vi tänker, hur vi uttrycker oss, vad vi gör varje dag starkt avhängt på metaforer, menar författarna Lancoff och Johnson i sin förklaring om metaforer. De strukturella grundprinciper som vi lever i är något som vi inte är medvetna om, vi agerar och tänker utifrån givna banor. Vilka dessa banor är, är inte självklara. Ett sätt att finna ut hur vi uppfattar vår omvärld är att studera språket. Vilka ord och uttryck använder vi när vi definierar vår verklighet och vår gemensamma förståelse i det dagliga livet. Vår kommunikation är baserad på gemensamma begreppsmässiga system som vi använder och agerar utifrån. Själva förståelsen av språket bekräftar att vi rör oss i samma språkförståelse föreställningsvärld, likt ett gemensamt symboliskt universum. De

37 ”Metaforanalys” från www.studentlitteratur.se/metoderförbrukstextanalys. 2019-12-04

38 ”Metaforanalys” från www.studentlitteratur.se/metoderförbrukstextanalys. 2019-12-04

(16)

15

vanligaste metaforiska begreppen är hämtade från naturen. Den mänskliga processen av tankar är mestadels metaforisk. ³⁹

3.2 Metaforens funktioner

Metaforerna har olika funktioner, vi använder metaforer som har en funktionell roll, metaforer som bärare av substans. Dessa metaforer som kan kallas för styrande metaforer. I den lingvistiska kategorin är det de figurativa uttrycken som används när vi talar om kommunikation som uttrycker mentala sammanhang som känslor, tankar eller uttrycker en mening om någonting. De styrande metaforerna, verkar så fort människor talar eller skriver eller då de uttrycker mentala sammanhang, till exempel, att jag tycker detta är krångligt, så har jag använt min av metaforen krångligt som bär i sig en förklaring av att något är svårt, komplicerat eller svårförståeligt. Från dessa metaforer går vi till de orienterande metaforerna de som beskriver känslolägen som att livet är uppåt, när man mår bra eller att jag känner mig nere när man är ledsen. Metaforerna i den kulturella kontexten är de metaforer som stämmer överens med de mest fundamentala begreppen i ett samhälle eller i en kultur.⁴⁰

De ontologiska metaforerna som vi använder kan utvecklas mer, som exempel på kan man se på dessa två exempel den otologiska metaforen ”hjärnan”. De ontologiska metaforerna specificerar olika objekt för tillexempel vad hjärnan är och genom detta tillåts vi att fokusera på olika mentala aspekter.⁴¹

3.3 Metaforens begränsning

Metaforer är konceptionella till sin natur. De är med våra principer verktyg för vår förståelse.

De spelar en roll i konstruktionen av social och politisk verklighet. De hjälper oss att skapa en bild av begreppen som vi kan förstå och kommunicera med varandra. Kritiken till den metaforiska analysen är att den inte kan vara objektivt sann då förståelsen av metaforer är kontextuellt och kulturellt bunden. Sanningen huruvida vi nu kan se vad som är sant eller inte,

39 Lakoff, George, and Johnsen, Mark, Metaphors we live by, London: The university of Chicago press, 2003, s.

8-10

40Lacoff, George, and Jonsen Mark, Metaphors we live by, London University of Chicago press, s. 26-29

41 Lacoff, George, and Jonsen Mark, Metaphors we live by, London University of Chicago press, s. 159

(17)

16

är beroende på hur vi förstår på vilket sätt vi ser metaforerna om de är färdmedel, verktyg för vår förståelse eller om de är principer för förståelse. ⁴²

3.4 Döden som ändrar synen på livet

Maria Essunger skriver i sin artikel, Litteratur och livsåskådningsfrågor om den meningsskapande döden ⁴³ att döden kan ha olika betydelser och i dessa betydelser skapa mening. I sin artikel vill Essunger inspirera till livsåskådningsstudier som samspelar med skönlitterära texter och ge några grundläggande principer för sådana studier. Hon gör det genom att redogöra för sina utgångspunkter inom ramen för livsåskådningsforskningens fält och hennes förståelse av litteratur och livsåskådning. Hon menar att det är viktigt att genrebestämma den text eller de texter som forskningen berör och låta det inverka på själva analysen. Facklitteratur driver teser på ett annat sätt än skönlitterära texter.

Livsåskådningsfrågan finns kanske inte ens i texten. Men hur något utrycks kan vara lika viktigt som vad som uttrycks. Ofta ger skönlitterära texter mer frågor än svar. Kontraster ställs mot varandra, varför blir det så? Vad betyder förståelsen av texten i fråga? Inte alla konstnärliga texter ställer frågor som är relevanta i livsåskådnings perspektiv. De texter som gör det skulle kunna kallas för existentiella arenor. Människors möten med de så kallade existentiella frågorna om livets mening, världens beskaffenhet och människans moraliska val. Essunger menar att livsåskådningar är kontextuella, föränderliga och dynamiska.⁴⁴

Livsåskådningar i text och liv ger att konstnärliga uttryck har en speciell förmåga att aktualisera, problematisera och nyansera såväl teoretiska som existentiella dilemman. Det krävs en hermeneutisk medvetenhet i tolkandet av text. Dialogen med författaren och läsaren där det är tolkarens roll att tydliggöra var hon eller han lägger sitt fokus på i tolkningen, är det textens komposition, innehåll eller de facto författarens eget syfte med texten som är intressant? I de skönlitterära texter som Essunger jämför skapar döden en livsåskådning, konsekvenserna av döden, dödens faktum, skulden som döden skapar och döden som fantasi

42 Lacoff, George, and Jonsen Mark, Metaphors we live by, London University of Chicago press, s.159

43 Bråkenhielm, Carl Reinhold. Maria Essunger, Katarina Westerlund, Livet Enligt Människan, 2013. Nya Doxa, Litteratur och livsåskådnings frågor, Essunger s. 65f

(18)

17

ger livet mening en struktur på ett kanske inte helt angenämt sätt, men dödens närvaro skapar konkret en ram runt vilken tillvaron följer. ⁴⁵

Döden kan vara ett konkret fakta av att livet inte längre är, döden har inträffat. Döden kan vara en fantasi som skapar en identitet då någon annans död skulle kunna möjliggöra till exempel en frigörelse. Döden kan också förstås som en skuld eller en konsekvens av otillräcklighet. I artikeln jämför Essunger tre olika aspekter av att se på döden och hu de skapar mening. Hon jämför Albert Camus roman, Främlingen, Birgitta Trotzigs roman, Dykarkungens dotter och Helene Cixous roman, Inuti och deras olika formuleringar om dödens roll i tillvaron i dessa romaner. Essunger delar in livsåskådningen i den existentiella arenan där finns frågan om vad som menas med existens och hur existensen kan förstås i livsåskådningsforskningen som ett begrepp av att inte bara existera, finnas till utan som att spricka ut och växa.⁴⁶

3.5 Metaforerna i Gidlunds blogg

Kristian Gidlund använder sig av olika liknelser och metaforiska uttryck. Han lånar uttryck från sångtexter och böcker, men främst känns metaforerna igen från den kristna kontexten. Han omformulerar vissa till sina egna uttryck men det är ändå tydligt varifrån han lånar sina metaforer och liknelser. Till exempel ger vissa rubriker omedelbara associationer till ursprungliga ramsor och bibliska uttryck så som i bloggrubrikerna Kristian, Kristian din dumma sill… …Och på den tredje onsdagen, Fadern sonen och Kristian Olov Gidlund och Världen jag lämnar blir till världen jag rämnar. Vi känner igen metaforerna, vi vet på ett ungefär från vilket sammanhang de är hämtade från.

3.5.1 Moby Dick

46 Bråkenhielm, Carl Reinhold. Maria Essunger, Katarina Westerlund, Livet Enligt Människan, 2013. Nya Doxa, Litteratur och livsåskådnings frågor, Essunger s. 73

(19)

18

Gidlund identifierar sig i berättelser som handlar om kamp, som i berättelsen om Moby Dick, där den envisa jakten och i den berättelsen är det själva kampen som tilltalar honom mest.

Hans liv är en kamp en kamp för livet. Han skriver att rent symboliskt är det kriget mellan valen och kapten Ahab, en beskrivning som känns svårslagen och det slutar inte bra.⁴⁷ Gidlund vet inte om hans kommer att sluta väl, med en seger över döden som heter cancer. Han för en kamp mot och med sin sjukdom. I de cellgiftsbehandlingar som Kristian måste underkasta sig för att överleva ser han en kamp och den beskriver han med hjälp av bilderna från Moby Dick.

Kristian jagar efter något han inte riktigt kan definiera, som den vita valen, något finns där som han måste kämpa med. Här beskriver metaforen kampen som en jakt efter det som gått förlorat honom förlorat. Här är metaforen mer abstrakt och förklarar händelsen mer utifrån ett ontologiskt perspektiv. Det är både en känsla och en händelse som utspelar sig i metaforen.

3.5.2 Jesus

När han känner sig väldigt svårt utlämnad i sin smärta och svaghet uttrycker han att han känner sig som snickarsonen uppspikad på sitt kors.⁴⁸ Här ges läsaren en mycket tydlig metafor som ger en direkt förståelse av att vara absolut utlämnad till andra krafter, helt utan egenmakt att göra något i sin situation. I denna situation ser sig författaren vara där i Jesu situation på korset. Till den här bilden återvänder Gidlund till flera gånger, då han beskriver hur han känner. Han tillvaro är i livets yttersta sfär. Livsåskådningarna som uppkommer handlar om överlevnad i en kamp för livet mot en fiende vars gestalt är otydlig. Perspektivet är krigets perspektiv där fienden ska övervinnas, helst dö.

Långfredag, den dag då Jesus från Nasaret korsfästes och begravdes.⁴⁹ Gidlund skriver i sitt blogginlägg, För ett par tidningar och två flaskor Vodka, om en dröm han haft. I drömmen är han journalist och befinner sig i en krigszon, hur han i drömmen hamnar i en situation där han köpslår om sitt liv mot två flaskor vodka. Hur han i drömmens rebellgrupp försöker förklara att han inte är med på riktigt, han är journalist, åskådare. I drömmens inferno vet alla vad som

47 Gidlund, Kristian, I Kroppen min, Resan mot livet slut och alltings början, 2016, Forum. S.93

48 Gidlund, Kristian, I Kroppen min, Resan mot livet slut och alltings början, 2016, Forum. S.82

49 Gidlund, Kristian, I Kroppen min, Resan mot livet slut och alltings början, 2016, Forum s. 33

(20)

19

väntar. Mödrars sorg och apokalyps, skriver han. Mödrars sorg och apokalyps för tanken till Jesu mors sorg då hon ser sin son dö på korset.

Metaforiskt har han förklarat utsattheten, umbärandet och den yttersta utsattheten i sin jämförelse med snickarsonen på korset. När jag knappt orkade röra på huvudet, när jag knappt orkade dricka, när mamma fick lov att böta en tvättsvamp i vatten som jag fick suga på då kände jag mig som den uppspikade snickarsonen på träkorset, skriver Gidlund i ett inlägg med anteckningar från avdelning K72. Metaforen för lidandet är målande, bilden av Jesu lidande på korset är bilden av det ultimata lidandet.⁵⁰ I den svåra situation som Kristian är i så är han ensam, även om hans familj är nära honom förstår man hans utsatthet, det är hans lidande och hans smärta, anhöriga står vid sidan om.

Mamman vill vara med Kristian på sjukhuset, hon vill vara nära honom och han tänker inte vägra henne det. De har besökt läkaren, diskuterat behandlingar och resultat. De ser bra ut. I bakgrunden finns minnet av vännen till familjen som inte klarade sig. Gidlund sitter i bilen på en parkering vid ett köpcenter. Där blir punkten då någons glädje möter en annans sorg.

Parkeringen blir platsen där Kristian beskriver sin känsla som att han släpar sitt leende som ett kors av trä.⁵¹ Gidlunds metaforiska skildringar blir levande beskrivningar av verkligheten i hans sätt att använda metaforerna. Här är det starka metaforer som fungerar styrande, beskriver Kristians känslor, metaforerna ger bilder som talar sitt tydliga språk.

3.5.3 Kvarnsten

I blogginlägget som heter Kvarnstenen i Kvarnsveden, skriver hur han har det, hur munnen smakar blod. Om medicinerna som kör slut på honom. Han gör sig i ordning, borstar tänderna spottar blod. Han sitter vid sin dator hemma hos föräldrarna. Uppkopplingen är långsam, men han bryr sig inte längre. Han läser igenom dagen mejl skörd. Han får ett tips från någon som heter Lotta, om en film han borde se. Han ser filmen och bryter ihop. I filmen uppmanas en kvinna med cancer att vara glad över det hon har, trots allt. Kristian skriver att han känt kravet på att vara tacksam och glad för det han har, familj, vänner och andra som stöttar och

50 Gidlund, Kristian, I Kroppen min, Resan mot livet slut och alltings början, 2016, Forum. S. 82

51 Gidlund, Kristian, I Kroppen min, Resan mot livet slut och alltings början, 2016, Forum S.105

(21)

20

uppmuntrar honom. Men han kan inte känna sig glad. Han upplever en sorts gemenskap med personen i filmen. Han fick bekräftelse i att det är svårt att vara den sjuke, att man både känner skuld för att man orsakar sina nära oro och smärta, men också att man själv inte känner tillräcklig glädje och tacksamhet. Då släppte den bibliska kvarnstenen från hans hals skriver han. Han hade förbannat sig själv för att han inte kunde känna den där lyckan av att andra har det värre. Han hade inte fått någon frälsning i det, han står kvar med ena stöveln i ett kärr av ilska och besvikelse över att livet inte blev vad han tänkt.⁵²

Den bibliska kvarnstenen handlar om att när man gör andra illa är det bättre att ta en kvarnsten om halsen och sänkas till havets djup.⁵³ Kvarnstenen beskriver ångesten för den egna situationen, men också den tunga bördan hans situation är för dem omkring honom.

kvarnstenen är också hans upplevelse av skuld. Här beskriver metaforerna ett känsloläge ur en orienterande form, att bryta ihop är att gå sönder mentalt, att vara tyngd av en kvarnsten är en riktning som går ner och livet är verkligen nedtyngt och svårt att bära.

3.5.4 Påskberättelsen

Gidlund kallar det här blogginlägget för På tredje onsdagen, och är en tydlig koppling till påskens händelser. Det märks dock att Gidlund inte har helt klart för sig i vilken ordning de olika händelserna sker i Bibeln. Inlägget handlar om cellgiftsbehandling. Han skriver hur han mår och vad som sker.⁵⁴ Han ska kalla på sjuksköterskan. Det är dags att koppla på droppet med cellgift. Han trycker på larmklockan, han skriver, den definitiva signalen om kroppslig förstörelse. Kristian säger förlåt till sig själv. Med tanke på att han nämnt både korsfästelsen och bärandet av korset, samt den tredje dagen så är det inte allt för långsökt att dra paralleller till den bibliska berättelsen om påsken. Fader förlåt, de vet inte vad de gör…⁵⁵

Kristian vet vad som väntar med behandlingens biverkningar. Lidande och plåga, men det är en väg han måste genomlida för att få leva. Här är livet något han måste uthärda, i detta så

52 Gidlund, Kristian, I Kroppen min, Resan mot livet slut och alltings början, 2016, Forum S. 135

53 Bibel 2000, Matteusevangeliet, 18:6

55 Bibel 2000 Lukasevangeliet, 23:34

(22)

21

förhåller sig Gidlund till sitt liv att genom lidandet så kommer det att komma ut något nytt igen. Här blir livets plågor något han måste förhålla sig till tillsvidare.

3.5.5 Treenighet

Blogginlägget som heter Fadern, sonen och Kristian Erik Olof Gidlund, handlar om ensamheten i sömnlösa nätter. Oron gör att han känner sig som ett litet barn som måste bäras nära och samtidigt vara barnets far, den starka. I röran av ställningskriget mellan barnet inom sig och den främmande vuxenvärlden finns Kristian Olov Erik Gidlund. Kristian beskriver det som att bilden av honom trängs i spegelbilden och han känner inte igen sig. I missionsbefallningen⁵⁶ och treenighetsläran finns, Fadern, Sonen och den Helige Anden. Allt i ett men ändå skilda från varandra.⁵⁷ I livet så har vi olika dimensioner av verkligheten att förhålla oss till, både den egna verklighetens men också det som finns utanför oss själva. Metaforen Fadern är det stora och starka som omgärdar det som är mindre sonen, Kristian själv.

3.5.6 Skärseld och Golgata

Snart närmar sig slutet på behandlingar. Slutet på Kristians livsprövning. Han skriver med ett leende fast hans dag egentligen är dålig på grund av medicinernas biverkningar.

Här finns en känsla av uppståndelse då en kamp är till ända och ett finns ett nytt liv att förhålla sig till. Det är en ny kropp han har, en ärrad. Han och kroppen ska lära känna varandra igen.⁵⁸ I blogginlägget Vägskäl. Är då han reser sig upp ur reser ur pölen av trötta leder och tårar.

Släpandet av korset och helvetiska uppgörelser är snart till ända, ligger bakom. Prövningarna börjar närma sig ett slut. Han skriver att han har gått sin Golgata vandring att han har tillbringat sin tid i skärselden. Han är lycklig över att luktsinnet börjar lugna sig, att håret börjar växa ut, att han kan plocka fram mat ut kylen utan vantar. Han känner att hans kropp gör honom

56 Bibel 2000, Matteusevangeliet 28:19

57Gidlund, Kristian, I Kroppen min, Resan mot livet slut och alltings början, 2016, Forum S.51

58 Gidlund, Kristian, I Kroppen min, Resan mot livet slut och alltings början, 2016, Forum S. 144-145

(23)

22

lycklig. Han kan se inspirationen komma stapplande mot honom igen. Han känner att det är som en vän han saknat. Han inser hur viktigt det är att ha något att se fram emot efter en svår prövning. Skärseld och Golgata.⁵⁹ Nu börjar livet igen, det liv han vill leva kommer tillbaka. I metaforerna om skärseld och Golgata så förstår vi rumsligheten. Att lidandet är begränsat i både tid och längd och här har han kommit igenom och fram. Kampen är över för den här gången.

3.5.7 Uppståndelse

I blogginlägget som Kristian kallar för Dagar nu, som blir evigheter sen, skriver att han lever på hoppet. Svaren och resultaten på behandlingarna ska komma. Han känner sig hoppfull.

Operation, behandling, medicin och den mänskliga närheten, jag sätter mitt hopp till dessa fyra beståndsdelar. Det sista bär jag med mig i hjärtats alla kvarvarande slag.⁶⁰

Svaren kommer och de är goda. Det var en vacker dag och efter denna dag ska alla dagar vara vackra skriver han. Livet är tillbaka och det är det som händer just nu i detta, ögonblicket och det är ett vackert liv. Kristians blogg heter I kroppen min och han skriver:

”I kroppen min är död- länge leve kroppen min”

Från död till liv, det som i kristen kontext kallas uppståndelse här handlar hans metafor tydligt om att han lägger cancern, döden och kampen bakom sig. Nu är livet åter och hoppet råder.

Här lägger Kristian Gidlund ner sin blogg för första gången, den har fyllt sin funktion.⁶¹

Här är målgången, lidandet är slut, döden är besegrad, livet är hoppfullt. Metaforen som utropar livets seger ger apokalypsen om mödrars sorg en annan utgång. Döden blev till liv igen.

3.6 Eskatologi i Gidlunds blogg

Jag har vaknat ur en vacker dröm, cancern är tillbaka skriver Kristian. Hoppet om att vara frisk var bara en dröm och jag kan inte somna ifrån den verkligheten.⁶²

59 Gidlund, Kristian, I Kroppen min, Resan mot livet slut och alltings början, 2016, Forum S.143-144

(24)

23

Så börjar Kristian sin andra del av bloggen. Här hamnar det verkliga livet i en mardröm. Det vackra som var verklighet för bara en stund sedan har förvandlats till en dröm, verkligheten blir en mardröm. Att förhålla sig till verkligheten är att placera den i det overkliga, drömmen.

I blogginlägget som heter Blod och dunder, citerar Gidlund Johnny Cash och hans låt om uppenbarelseboken: ”och se jag såg en gulblek häst. Och han som satt på den hette Döden, och helvetet följde efter den.”⁶³ Så, skriver Kristian, känns det att berätta för föräldrarna att sonen deras inte kommer att klara sig. Cancern är elakartad och sitter illa till och han kommer inte att överleva. I beskedet finns ingen barmhärtighet.⁶⁴ Döden är närvarande som den som bestämmer dagarna som är kvar.

Gidlund beskriver sin känsla i metaforen om den ryttaren på den gulbleka hästen en vändning där döden får en egen gestalt. Cancern är inte längre döden som ska besegras, cancern är orsaken till att döden kommer. I metaforen blir han både budbäraren och döden. Han är döden som rider på den gulbleka hästen som kommer med budskapet, samtidigt som gestalten i sig är döden som kliver in i hans liv. Han blir både budbäraren och offret som döden ska ta med sig i denna metafor.⁶⁵ Här kliver styrande metaforer in med all sin kraft, hästen känns inte som ett vackert djur, dess gulbleka färg ger en känsla av obehag, liksom ryttaren och hans följe.

3.6.1 Döden ger sig tillkänna

I blogginlägget Dimman kommer därifrån, har Kristian svimmat på en grusgång. Han är med vänner vid en sommarstuga och upplever en dimma och är övertygad om att döden kommit för att hämta honom. Samtidigt flyger korpen kraxande förbi, dödens budbärare, svart som synden, skriver han. Han talar till sina vänner när han kvicknar till, att de ska vara rädda om sig och sina kommande barn. Att de inte ska vara rädda. Han talar om sitt eget mörker. Att han ska kämpa, men att han kommer att misslyckas tillslut. Han säger inte till vännerna att han inte väljer bort dem när döden kommer. Hur han såg på döden kommer han berätta om

(25)

24

senare säger han till sina vänner.⁶⁶ Gidlund har i sin upplevelse på grusgången accepterat att detta livet är ändligt och hans syn på döden förändras.

3.6.2 Livet har en fortsättning efter döden

Följ med på en promenad skriver han i blogginlägget Min arm om dina axlar. När det här livet är över finns det två saker som väntar. Det ena är att allt slutar att existera i ett evigt mörker han inte kommer att märka. Det andra alternativet är att något nytt fortsätter. En ny resa börjar. Nya platser, människor och nya märkliga upplevelser. Det är något han kommer att klara av, det är under dessa omständigheter han har klarat sig bäst. ⁶⁷ Kristian har varit en äventyrare i livet. Han har varit noggrann och lärt sig det han varit intresserad av, skriver han ett av sina inlägg. Kristian var en ordningsam person. På turnéer med bandet så var aldrig hans grejer utspridda i turnébussen. När det låg kläder och grejer kringspridda, så var det inte Kristians.⁶⁸ Han verkar lika noggrann i att lära känna den som slagit följe med honom, nämligen döden. Det är nästan som att han ser fram emot nya äventyr i en annan värld, eftersom Kristian så tydligt uttrycker en uppfattning om att livet fortsätter efter döden. Genom att placera sin rädsla i det han känner sig trygg i förhåller han sig till det som skrämmer. Här använder Gidlund sig av sin vardag som metafor för hur han förhåller sig till sin tillvaro.

3.6.3 Relationen till döden

Bara dödens regler gäller när livet ligger under.⁶⁹ Kristian skriver att nu orkar han inte mer.

Kroppen lyder inte längre. Han sitter på grusgången tillbaka i minnet då han först mötte döden, då han var ute med vännerna. Korpen kraxar förbi igen. Fortsatt mörkt. Kanske borde han ge upp och låta döden komma? Behandlingarna bromsar sjukdomsförloppet, men biverkningarna är en kamp i sig. Han tänker om han släppte taget så kunde alla gå vidare,

68 Turnébusschauffören, Tommy som tillika är min man

(26)

25

acceptera, släppa. Leva. Han förhandlar med mörkret i sitt inre, en främling. Han kommer fortsätta förhandla och köpslå. Främlingen viskar något till honom, jag vet något som du inte vet. Vadå? frågar Kristian. Jag vet att du snart kommer att dö. När? frågar han besviket, men främlingen är borta.⁷⁰ Relationen till döden är fortfarande främmande för Kristian. De har ännu inte lärt känna varandra tillräckligt. Det finns mer tid kvar, frågan om när besvarades inte.

3.6.4 Med ena foten i graven

Kristian ser sig som ett spöke, med en fot på andra sidan, som genomgår undersökningar, behandlingar och röntgen. Snart får de svar på hur behandlingen går. Den går så där. Han får inte ett slutdatum, han skriver att hans död inte har ett beräknat datum som en förlossning.

Gidlund skriver om sig själv i vissa avsnitt i ett åskådarperspektiv, som att han står utanför sig själv och ser på. Han är på väg bort från det här livet till en annan dimension.⁷¹

3.6.5 Den sista striden

Krig, törst och födelsedagsfirande, heter blogginlägget som handlar om Kristians sista kamp med döden. Han upplever att livet i dödens närhet är som ett krig. Gidlund känner sig som en krigsfånge som på något sätt lyckas kommunicera med hemlandet. Han är journalist och han relaterar till sitt yrke i sin fångenskap och dokumenterar det krig han befinner sig mitt i. Precis som i livet skriver Kristian, vill han hitta en mening i döden. Hitta en tillhörighet.⁷²

Livet blir en kamp, en strid som ska utkämpas, där varje upplevd smärta är en match mot döden. Han vinner den ena matchen efter den andra i de dagar han lägger till sitt liv. Kampen handlar inte om att kunna slå tillbaka hårdare och vara mer listig. Här blir kampen om livet att underkasta sig behandlingar och medicineringar som kommer att bestå av fysiska obehag och olidlig smärta. När Kristian upplever smärta så beskriver han det som själva kampen med döden. När sedan lindring och lättnad infinner sig så har han vunnit ännu en rond mot döden.⁷³

70 Gidlund, Kristian, I Kroppen min, Resan mot livet slut och alltings början, 2016, Forum s. 215-219

71 Gidlund, Kristian, I Kroppen min, Resan mot livet slut och alltings början, 2016, Forum s. 220

(27)

26

Under rubriken Hur det inte får sluta, skriver Kristian: ”jag är inte rädd för döden. Jag kommer att ge döden en helvetesomgång. Ta till varenda knep och alla knogjärn i Borlänge med omnejd. Sälja mig dyrt och blöda mig torr”. Kristian vill bli ihågkommen som en som levde tills han dog. En glad, nyfiken livfull person i kontrast till det som handlar om döden, som inte är snyggt.⁷⁴ Genom att se smärtan som en kamp med döden så får smärtan en mening. Det finns en anledning att kämpa vidare.

3.6.6 Försoningen

Om han tidigare relaterade till döden som en främling så har han genom denna kamp lärt känna sin fiende. Ett brev från försäkringskassan bekräftar Kristians sjukskrivning. Det står att han nu behandlas palliativt, det betyder vård i livets slutskede. Det gäller att ligga steget före skriver han. Vardagen är som en ständigt pågående nära-döden-upplevelse. Han beskriver det som en pågående MC-olycka , eller älgen förstelnad i ljuset från långtradarens helljus. Döden jag vet något, jag är inte rädd för dig.⁷⁵ Döden är den som kommer att föra Kristian till ett annat liv. Gidlund skriver att han inte ger upp förrän döden tar honom i sin famn och för honom bort genom universum och galaxer till en annan tid, evigheten.⁷⁶

Kristian skriver döden sveper sina armar om honom och tar honom med sig. Så fortsätter han sin beskrivning med hur han mjukt sjunker ner i ett mörker, färdas genom galaxer och rymder, naken. Allt sveper förbi, i färger som exploderar. Något kommunicerar med hans inre och han får svar på alla frågor som han undrat över, varför han drabbades av sjukdom. Någon viskar till honom och stillar hans oro för de han lämnar. I döden finns inget mer att vara rädd för.⁷⁷ Kristian har försonats med tanken att han ska dö och döden är inte längre ett hot eller en fiende. Här beskrivs en livsåskådning där livet fortsätter i en annan dimension, när allt är över så finns det en trygg plats i mörkret som väntar och mörkret kommer inte att finnas mer.

75 Gidlund, Kristian, I Kroppen min, Resan mot livet slut och alltings början, 2016, Forum S. 269-319