Livet efter ”döden”

Livet efter ”döden”

En litteraturstudie om personers upplevelser av

hälsa efter att ha överlevt ett hjärtstopp

Författare: Maja Wirsén Handledare: Johan Israelsson Examinator: Catharina Lindberg

Abstrakt

Bakgrund:År 2019 drabbades 8404 människor av plötsligt hjärtstopp i Sverige, både på och utanför sjukhus. Den normala hjärtrytmen behöver återställas inom bara några minuter för att kunna rädda den drabbade och för att undvika

hjärnskador hos överlevaren. Tack vare insatser i form av hjärt-lungräddning och defibrillering räddades 1532 av dem till livet. Kunskapen om överlevarnas hälsa och uppföljningen efter hjärtstopp har dock stora brister.

Syfte: Syftet är att belysa personers upplevelser av hälsa efter att ha överlevt ett hjärtstopp.

Metod: En allmän litteraturstudie utfördes, vars resultat grundar sig i tio kvalitativa artiklar från vetenskapliga tidskrifter.

Resultat: Resultatet presenteras utifrån de tre identifierade kategorierna upplevelser om en förändrad kropp, upplevelser av existentiella tankar och upplevelser av ett behov av stöd.

Slutsats: Resultatet av denna studie visade att många överlevare upplevde en förändrad kropp. Hälsoproblem som ångest, nedstämdhet samt förändrade fysiska och kognitiva funktioner var vanligt förekommande. Många sökte svar på frågor om hjärtstoppet för att kunna skapa mening och sammanhang i det fortsatta livet. För att göra det möjligt krävdes i många fall stöd från vården, familj och vänner. Efter hjärtstoppet fick många av de överlevande ett nytt perspektiv och var tacksamma över livet.

Nyckelord

Hjärtstopp, hälsa, upplevelser, överlevare.

Tack

Innehållsförteckning

2.4 Kedjan som räddar liv 3

2.4.1 Varningssignaler och tidigt larm – för att förhindra hjärtstopp 3

2.4.2 Tidig HLR – för att vinna tid 4

2.4.3 Tidig defibrillering – för att starta hjärtat 4 2.4.4 Vård efter hjärtstopp – för att bevara god livskvalitet 4

2.5 Hälsa 5

2.5.1 Självskattad hälsa hos överlevare 6

2.6 Sjuksköterskans betydelse 6 2.7 Begreppsdefinitioner 7 2.7.1 Upplevelser 7 3 Teoretisk referensram 7 4 Problemformulering 8 5 Syfte 9 6 Metod 9 6.1 Datainsamling 9

6.1.1 Urvalskriterier och avgränsningar 10

6.1.2 Litteratursökning i Cinahl 10

6.1.3 Litteratursökning i PsycInfo 11

6.2 Urval och kvalitetsgranskning 11

6.3 Analys 12

6.4 Forskningsetiska aspekter 13

7 Resultat 14

7.1 Upplevelser av en förändrad kropp 14

7.1.1 Förändrad fysisk hälsa 14

7.1.2 Förändrad kognitiv hälsa 16

7.1.3 Förändrad psykisk hälsa 16

7.2 Upplevelser av existentiella tankar 18

7.2.1 Söka mening och sammanhang 18

7.2.2 Livet och döden 19

7.2.3 En andra chans i livet 19

7.3 Upplevelser av ett behov av stöd 20

7.3.1 Förändrad social hälsa 20

7.3.2 Behov av stöd från omgivningen 21

7.3.3 Behov av stöd från vården 21

8 Diskussion 22

8.1 Metoddiskussion 22

8.1.2 Urvalskriterier och avgränsningar 23

8.1.3 Urval och kvalitetsgranskning 24

8.1.4 Analys 25

8.2 Resultatdiskussion 26

8.2.1 Upplevelser av en förändrad kropp 26

8.2.2 Upplevelser av existentiella tankar 27

8.2.3 Upplevelser av ett behov av stöd 29

9 Slutsats 30

10 Förslag på fortsatt forskning 31

11 Referenser 32

Bilagor

Bilaga 1 – Sökmatris Cinahl Bilaga 2 – Sökmatris PsycInfo Bilaga 3 – Granskningsmall Bilaga 4 – Artikelmatris

1 Inledning

I Sverige räddas en människa var sjätte timme med hjälp av hjärt-lungräddning (HLR). År 2019 drabbades 8404 människor av plötsligt hjärtstopp i Sverige, både på och utanför sjukhus. Tack vare insatser i form av HLR räddades 1532 av dem till livet. För att en människa ska kunna överleva ett plötsligt hjärtstopp krävs oftast att omgivningen agerar omgående genom HLR samt defibrillering med hjälp av en hjärtstartare (Rawshani & Herlitz, 2020). Flertalet av de människor som överlever hjärtstopp mår bra, men trots det kan flera hälsoproblem påvisas. Att återgå till vardagen efter att ha överlevt ett hjärtstopp kan vara svårt. Det är vanligt att överlevare besväras av exempelvis kognitiv nedsättning, oro och nedstämdhet efter ett hjärtstopp (Svenska rådet för hjärt-lungräddning, 2016; Israelsson, 2020).

Det var under min verksamhetsförlagda utbildning på Hjärtsektionen på länssjukhuset i Kalmar som jag började intressera mig för ämnet. Vid ett flertal tillfällen fick jag då bevittna när sjukvårdspersonalen omedelbart vidtog livräddande åtgärder när patienter drabbades av hjärtstopp. Efter att ha fått erfara detta började jag fundera på vilken omtumlande upplevelse det måste innebära för den drabbade, och vill därför få en ökad förståelse för hur livet kan påverkas efter att ha överlevt ett hjärtstopp. Denna patientgrupp är troligen någon som jag i min kommande yrkesroll som legitimerad sjuksköterska kommer att möta. Jag tror därför att det kan vara till stor fördel att nu fördjupa mig inom området för att kunna ge bästa möjliga vård och stöd till överlevare i framtiden.

2 Bakgrund

2.1 Hjärtats anatomi

Hjärtat är en ihålig muskel som är uppdelat i två halvor som båda har en kammare och ett förmak. Hjärtat omges av hjärtväggen som består av tre skikt (Sand et al., 2007). Det innersta skiktet benämns endokardiet och har direktkontakt med blodet i hjärtats kamrar. Det består till största del av enskiktat plattepitel, men i viss

som bekläder insidan av blodkärlen. Hjärtväggens nästkommande skikt, myokardiet, karaktäriseras som väggens muskulatur och utgör majoriteten av hjärtväggens storlek. Det yttersta skiktet, epikardiet, är beläget intill utsidan av myokardiet och omsluter hjärtat. Slutligen omges hjärtat och dess hjärtvägg av hjärtsäcken, perikardiet (Sand et al., 2007).

2.2 Hjärtats funktion

Hjärtats uppgift är att regelbundet kontrahera för att pumpa ut syrerikt blod till kroppen. Via blodet transporteras bland annat syre, koldioxid, hormoner och värme (Sand et al., 2007). Hjärtats aktivitet regleras av hjärtats elektriska system som kallas retledningssystemet. Det är specialiserade celler i hjärtmuskeln som styr retledningssystemet genom att avge impulser som sprids till hjärtmuskelns alla delar. De specialiserade hjärtmuskelcellerna är framförallt lokaliserade i sinusknutan och AV-knutan, vilka är som två buntar. Sinusknutan inleder den normala elektriska impulsen som sedan gör att förmaken kontraherar. Mellan förmaken och kammaren hittas AV-knutan, som i sin tur skickar signalen vidare och gör att kamrarna kontraherar (Strand, 2019).

2.3 Plötsligt hjärtstopp

Plötsligt hjärtstopp innebär att hjärtat av okänd orsak stannar. Många hjärtstopp orsakas av hjärtinfarkt, vilket oftast ger upphov till ett kammarflimmer som medför att de elektriska impulserna i hjärtat inte är korrekt synkroniserade. Den elektriska aktiviteten i hjärtat inleds vanligen i sinusknutan, men startar i dessa fall

okontrollerat i kammaren. Konsekvensen blir att hjärtat darrar istället för att pumpa normalt, och kan därför inte pumpa ut blod som vanligt (Wikström, 2018). Dessa omständigheter föranleder att cirkulationen omgående upphör. Ett plötsligt hjärtstopp kan också orsakas av andra hjärtsjukdomar, men även förgiftning, drunkning eller lungsjukdomar (Strand, 2019).

Denna typ av andning kan felaktigt uppfattas som att personen har livstecken. Att larma 112 och omedelbart påbörja HLR är av stor vikt vid misstanke om hjärtstopp (Svensson, 2012).

2.4 Kedjan som räddar liv

Vid ett plötsligt hjärtstopp drabbas kroppens samtliga organ av syre- och

näringsbrist. Hjärtat och hjärnan är de organ som är mest känsliga för brist på syre och näring, vilket gör att det finns en risk för att hjärtstopp kan medföra

hjärnskador. När ett hjärtstopp uppstår behöver den normala hjärtfrekvensen vara återställd inom bara ett par minuter för att undvika hjärnskador och i värsta fall döden. ”Kedjan som räddar liv” ger en beskrivning av livsavgörande åtgärder som omgående behöver vidtas vid ett plötsligt hjärtstopp (Svenska rådet för hjärt-lungräddning, 2016).

Från Svenska rådet för hjärt-lungräddning (2016). Överlevnad efter hjärtstopp –

avsedd för vårdpersonal [figur].

https://www.hlrwebbutik.se/wp-content/uploads/2017/01/overlevnad-efter-hjartstopp-for-vardpersonal.pdf

varje minut som går utan att behandling med hjärt-lungräddning eller defibrillering med hjärtstartare ges (Strand, 2019).

2.4.2 Tidig HLR – för att vinna tid

Tidig HLR avser tiden från det att hjärtstoppet tog sin början till det att hjärt-lungräddning påbörjas. HLR utförs genom att kombinera inblåsningar med

bröstkompressioner för att tillsätta kroppen syre och sedan transportera det syrerika blodet runt i kroppen. Detta är en livsnödvändig åtgärd som upprätthåller

syresättningen av kroppens organ tills dess att defibrillering påbörjas (Strand, 2019). Chansen att en människa som drabbats av hjärtstopp överlever ökar med två till tre gånger om HLR påbörjas i ett tidigt skede (Svenska rådet för hjärt-lungräddning, 2016).

2.4.3 Tidig defibrillering – för att starta hjärtat

Tidig defibrillering är avgörande för att en människa ska överleva ett hjärtstopp. Mer än 70 procent av de som drabbas av hjärtstopp, och därmed kammarflimmer, kan överleva om defibrillering påbörjas inom tre minuter (Svenska rådet för hjärt-lungräddning, 2016). Vid defibrillering sänder hjärtstartaren en elektrisk stöt genom hjärtat för att återställa elektriciteten och därmed återfå normal hjärtfrekvens (Strand, 2019).

2.4.4 Vård efter hjärtstopp – för att bevara god livskvalitet

För att säkerställa att luftvägarna hålls fria vid ett hjärtstopp bör en drabbad som är fortsatt medvetslös intuberas snarast möjligt (Wikström, 2018). I de fall där orsaken till hjärtstoppet misstänks vara ischemi i hjärtmuskeln sker omgående ett

ställningstagande om en kranskärlsröntgen är nödvändig. Under en

kranskärlsröntgen undersöks kranskärlen för att identifiera eventuella förträningar, varpå behandling via PCI (percutan coronar intervention) utförs vid behov. Vid behandling via PCI vidgas kranskärlets förträning genom ballongdilatation, vilket omedelbart förbättrar cirkulationen i kärlet (Svenska rådet för hjärt-lungräddning, 2016).

underlätta hjärnans återhämtning efter ett hjärtstopp bör behandling i form av aktiv temperaturkontroll tillämpas, vilket innebär att sänkt kroppstemperatur eftersträvas (Wikström, 2018). Det har tidigare varit vanligt att kyla ned patienten till 33°C, men studier visar att en nedkylning till 36°C har samma effekt (Nielsen et al., 2017). Vid den här typen av behandling krävs IVA-vård, då patienten är nedsövd, lagd i

respirator och fordrar konstant övervakning (Wikström, 2018).

Uppföljningen efter hjärtstopp har länge varit bristfällig. Men efter att kompetensen ökat gällande de långsiktiga effekterna och den stora betydelsen som uppföljningen efter ett hjärtstopp innebar för patienterna, utvecklades nationella riktlinjer för uppföljning efter hjärtstopp. Dessa riktlinjer strävar efter att samtliga överlevare och dess anhöriga ska erbjudas uppföljning inom 1 till 3 månader efter att patienten skrivits ut från sjukhuset. Uppföljningen sker för att uppmärksamma patienter som behöver utökad sjukvård (Israelsson & Lilja, 2019).

Att överleva ett hjärtstopp är omtumlande, därför är det lämpligt med uppföljning inom 1 till 3 månader för att hjälpa överlevaren att komma tillbaka till vardagen. Överlevarnas eventuella behov av stöd och uppföljning varierar beroende på den bakomliggande orsaken till att hjärtstoppet uppstod. En studie av Israelsson et al. (2016) visar att uppföljningen efter hjärtstopp även varierar mellan Sveriges olika sjukhus och är ofta bristfällig. Över 50 procent av sjukhusen i studien saknade lokala riktlinjer för hur eftervården ska se ut. I tidigare nämnd artikel bestod uppföljningen av emotionell och kognitiv screening, stöttning, information, underlättande av egenvård och eventuellt remittering till specialistvård. Vid påträffade hälsoproblem kan patienten remitteras vidare till exempelvis en kurator vid psykologiska besvär, eller till en arbetsterapeut vid kognitiva besvär (Israelsson & Lilja, 2019).

2.5 Hälsa

upplevda hälsan ständigt kan förändras. En människas hälsa baseras på helheten av livssituationen, utifrån både fysiska, psykiska och sociala aspekter. Studier visar att relationer till andra individer, att ha ett arbete att gå till samt att känna

välbefinnande är viktiga faktorer för att uppleva hälsa (Dahlberg & Segesten, 2013). 2.5.1 Självskattad hälsa hos överlevare

Majoriteten av de människor som överlevt ett hjärtstopp skattar sin hälsa som relativt god (Israelsson, 2020). Studier har visat att den övergripande hälsan hos överlevare efter hjärtstopp ofta är likvärdig hälsan hos övriga befolkningen. Däremot upplever många överlevare en nedsättning av fysiska och emotionella funktioner, vilket utgör ett hinder i vardagliga aktiviteter. Upplevd försämring av den fysiska hälsan förkommer främst bland äldre överlevare, medan nedsättning av den emotionella hälsan i synnerhet förekommer bland de yngre överlevarna (Bohm et al., 2019).

Trots att flertalet av de överlevande upplever god hälsa är det viktigt att vården efter hjärtstopp beaktar de överlevare som uttrycker hälsoproblem (Israelsson, 2020). Studier baserade på självskattningsinstrument visar att förekommande hälsoproblem hos överlevare varierar mellan kognitiv problematik, såsom minnesstörningar och hjärntrötthet, samt psykiska besvär i form av nedstämdhet (Israelsson et al., 2017; Lilja et al., 2015a; Moulaert et al., 2009; Lilja et al., 2015b; Wilder Shaaf et al., 2013). Då kvinnor generellt skattar sin hälsa lägre än män kan kvinnor behöva utökat stöd (Israelsson et al., 2017; Bohm et al., 2019; Sawyer et al., 2020). Problematiken kan dock vara svår att identifiera och uppmärksammas ofta först då patienten ska återgå till sitt arbete. Det är vanligt att man då upptäcker svårigheter i arbetsuppgifter som tidigare kunnat genomföras utan problem (Svenska rådet för hjärt-lungräddning, 2016).

2.6 Sjuksköterskans betydelse

ha sjuksköterskor som har blivit tilldelade olika uppgifter vid akuta situationer för att öka andelen lyckade återupplivningsförsök (Guetterman et al., 2019).

För att sjuksköterskan ska kunna ge bästa möjliga vård vid ett plötsligt hjärtstopp fordras utökad forskning. Att kunna förutse och förhindra ett plötsligt hjärtstopp är komplicerat. Den pågående forskningen inom området syftar till att öka förståelsen för de faktorer som ger upphov till ett hjärtstopp, även att tydliggöra och motverka de orsakande komponenterna. Kan detta fastställas är förhoppningen att kunna identifiera de patienter som löper stor risk för att drabbas av ett plötsligt hjärtstopp samt att kunna sätta in behandling vid ett tidigare skede (Strand, 2019).

Sjuksköterskan har en betydande roll även i den uppföljande vården efter ett plötsligt hjärtstopp. Studier visar att uppföljning tillsammans med en

specialistutbildad sjuksköterska underlättar överlevarnas återhämtning efter ett hjärtstopp. Sådan uppföljning gör att patienten kan återgå till sitt arbete tidigare samt att de upplever en förbättrad psykisk hälsa ett år efter att hjärtstoppet ägde rum (Moulaert et al., 2015).

2.7 Begreppsdefinitioner

2.7.1 Upplevelser

I denna studie har begreppet upplevelser använts som ett verktyg för att beskriva det överlevare efter hjärtstopp fått vara med om. Det har bedömts som ett lämpligt begrepp att tillämpa i denna studie, då studiens resultat grundar sig i kvalitativ forskning baserad på överlevarnas berättelser. Upplevelser är något som man är med om eller blir medveten om. Att uppleva något kan beskrivas som att en människa erfar något som kan ha inverkan på personen (Svenska Akademiens Ordbok, 2011; Nationalencyklopedin, u.å.).

3 Teoretisk referensram

I denna studie har personcentrerad vård tillämpats som teoretisk referensram. Personcentrerad vård bygger på personens berättelse och är avsedd att

sjukvårdspersonalen att både stärka patientens självförtroende och samtidigt

tillämpa vårdande åtgärder. Vid sjukdom kan känslan av mening och sammanhang i livet hotas, vilket gör sjukvårdspersonalens arbete till en central del för patientens hälsoupplevelse. En utgångspunkt för ett gott samarbete och jämlikhet mellan sjukvårdspersonal och patient är att sjukvårdspersonal ger patienten möjlighet till upplevelser av självständighet och delaktighet i sin vård (Ekman et al., 2011). Denna teoretiska referensram ansågs vara adekvat till denna studie, då vården efter ett hjärtstopp framförallt handlar om personen som drabbats och dennes upplevda hälsa.

Personcentrerad vård är gynnsam för ett bra samarbete och ett partnerskap mellan patient och sjukvårdspersonal. Patienter känner sig trygga, blir mer nöjda med sin vård och upplever generellt bättre hälsa om de får vara delaktiga i sin vårdplanering. Trots att det finns uttalade fördelar med att tillämpa personcentrerad vård i praktiken kan det vara svårt att implementera sådan vård (Ekman et al., 2011). För att

samspelet mellan patient och vårdverksamhet ska utvecklas till det bättre är det av stor vikt att patienten får en central roll i teamet. Att antingen vid inskrivning eller under vårdtillfället ha ett samtal med patienten angående bakgrund, ambitioner och vårdplanering är ett redskap som gynnar personcentreringen och minskar risken för missförstånd (Carlström, 2019).

4 Problemformulering

Förekomsten av plötsligt hjärtstopp blir allt vanligare. Eftersom antalet överlevare också ökar krävs allt mer sjukvårdsresurser till vården efter hjärtstopp.

möjligheterna för sjukvårdspersonalen att tillämpa personcentrerad vård. I de fall personcentrerad vård kan verkställas ökar också upplevelsen av trygghet och hälsa hos överlevarna.

De självskattningsinstrument som använts i kvantitativa studier är inte utformade för att fastställa hälsan hos överlevare efter hjärtstopp, utan är generella instrument för att skatta hälsa. Därför är det svårt att veta ifall dessa instrument, och dess utfall, är relevanta för att belysa upplevelsen av hälsa hos överlevarna. Kvalitativa studier baserade på överlevarnas upplevelser och berättelser är därför nödvändiga för att sjukvårdspersonal ska få en ökad kunskap och förståelse för hälsoupplevelsen hos personer som överlevt ett hjärtstopp.

5 Syfte

Syftet är att belysa personers upplevelser av hälsa efter att ha överlevt ett hjärtstopp.

6 Metod

Studiens design är en allmän litteraturstudie (Kristensson, 2018), vilket är den vanligast förekommande typen vid uppsatsskrivande inom hälso- och

vårdvetenskap. Denna typ av design är lämplig när man vill sammanställa befintlig kunskap som sedan kan omsättas i det verkliga livet. En litteraturstudie kan

beskrivas som en studie som baseras på vetenskaplig litteratur. Denna typ av studie kännetecknas av att man inledningsvis fastställer ett syfte, därefter noggrant analyserar litteraturen och sammanställer datan (Kristensson, 2018).

6.1 Datainsamling

Litteratursökningen i denna studie har genomförts i databaserna Cinahl och PsycInfo. Inledningsvis delades studiens frågeställning in i följande teman;

hjärtstopp, överlevare samt personens upplevelse och hälsa. Utifrån dessa teman

utformades relevanta sökord utifrån syftet med studien. Testsökningar genomfördes i de båda databaserna, detta för att urskilja fler adekvata sökord baserade på

artiklarnas ämnesord. När relevanta ämnesord identifierats gjordes

kombinationssökning av valda ämnes- och fritextord, vilket specificerade sökningen ytterligare. Sökningen har i båda databaserna utförts med både fritext- och

ämnesord. Sökorden som användes var lämpliga för att hitta relevant forskning inom ämnet och eliminerade oväsentliga studier. Både fritext- och ämnesord användes vid litteratursökningen, men eftersom fritextsökning kan ge ett stort antal träffar med irrelevant forskning tillämpades främst sökning med ämnesord.

Sökoperatorn OR användes inom blocken för att identifiera synonymer eller liknande ord och sökoperatorn AND tillämpades mellan blocken för att kombinera flera sökord.

6.1.1 Urvalskriterier och avgränsningar

För att avgränsa antalet träffar samt för att endast få träff på forskning som var relevant till denna studie tillämpades inklusions- och exklusionskriterier. En avgränsning var att artiklarna skulle ingå under ”peer reviewed”, vilket säkerställer att artiklarna är vetenskapliga. Det gjordes även en avgränsning på publikationsår, vilket innebär att artiklarna är publicerade mellan år 2000 och år 2020. Kvantitativa studier exkluderades, då endast kvalitativa studier ansågs vara relevanta till denna studie. I Cinahl gjordes avgränsningen genom ämnesordet (MH ”Qualitative studies+”), medan PsycInfo hade det som en färdig avgränsning.

6.1.2 Litteratursökning i Cinahl

Sökningen i Cinahl inleddes med det första blocket som innehöll fritextorden heart

arrest och cardiac arrest, samt ämnesordet (MH ”heart arrest”). Under det andra

blocket användes fritextorden surviv* och ”life after”, följt av ämnesorden (MH

"survival") och (MH "survivors+"). Därefter gjordes en sökning av det tredje

blocket som innefattade fritextorden experience*, view*, perspec*, feeling* och

blocket delades upp i två block, ett som belyste upplevelser och ett som fokuserade på hälsa. Detta resulterade dock i färre träffar, vilket föranledde att dessa block bevarades som ett block. Då endast kvalitativa artiklar var relevanta för syftet tillades ytterligare ett block och en sökning med ämnesordet (MH "Qualitative

Studies+") genomfördes. Trunkering användes för att få träff på ordets alla

böjningsformer. Sökoperanden ”OR” användes inom blocken och ”AND”

tillämpades för att göra en kombinationssökning mellan de olika blocken. Slutligen avgränsades sökningen med publiceringsåren 2000–2020 och ”peer reviewed”. Den slutliga sökningen gjordes 2020-11-18 och resulterade i 40 artiklar (Bilaga 1). 6.1.3 Litteratursökning i PsycInfo

Under litteratursökningen i PsycInfo uppmärksammades svårigheter att hitta tidigare använda ämnesord, vilket klargör orsaken till att majoriteten av sökorden består av fritextord. Inledningsvis användes fritextorden heart arrest och cardiac arrest som sökord under första blocket. Andra blocket bestod av fritextorden surviv* och ”life

after” samt ämnesordet MAINSUBJECT.EXACT("Survivors"). Det sista blocket

innehöll fritextorden experience*, view*, perspec*, feeling* och health, följt av ämnesordet MAINSUBJECT.EXACT("emotions"). Trunkering användes även här för att få träff på ordets alla böjningsformer. Därefter användes OR-operatorn inom blocken och AND-operatorn mellan blocken för att kombinera sökningen. Avslutningsvis gjordes en avgränsning med publiceringsåren 2000–2020, ”peer reviewed” samt kvalitativa studier. Den slutliga sökningen gjordes 2020-11-18 och resulterade i 10 artiklar (Bilaga 2).

6.2 Urval och kvalitetsgranskning

artikeln valdes bort med anledning av att den fokuserade på upplevelser i samband med hjärtstoppet, och ansågs därför inte vara relevant till denna studie. Därefter granskades åter de tio kvarstående artiklarna, varav tre kunde återfinnas i både Cinahl och PsycInfo. Dessa tio artiklar ansågs kunna svara på syftet, och gick därför vidare till kvalitetsgranskning.

De artiklar som valdes ut att gå vidare till kvalitetsgranskning ansågs vara lämpliga till denna studie, då resultatet av samtliga artiklar på olika sätt återkommer till definitionen av hälsa som nämnts tidigare i studien. Artiklarna belyser den fysiska hälsan utifrån upplevelser av olika fysiska begränsningar som uppkommit efter hjärtstoppet. Även den psykiska hälsan uppmärksammas i artiklarnas resultat, då ångest och oro var vanligt förekommande bland de överlevande. Den sociala hälsan betonas också, med utgångspunkt i betydande relationer till familj och vänner. Vid kvalitetsgranskningen tillämpades mallen som beskrivs av Carlsson och Eiman (2003). Denna mall utgår ifrån patienter som har en lungcancerdiagnos, vilket föranledde att en fråga omformulerades för att anpassa mallen till denna studie. I denna granskningsmall granskas en artikels olika delar och poängsätts utifrån artikelns innehåll och kvalitet. Poängen sammanställs och omvärderas sedan till en procentenhet av maxpoängen. Utifrån den procent som artiklarna uppnår

klassificeras de slutligen in i grad I, II eller III. Grad I utgör hög kvalitet, grad II medelmåttig kvalitet och grad III låg kvalitet. För att en artikel ska få kategoriseras under grad I krävs det att den uppnår 80%, eller mer, av maxpoängen. Samtliga artiklar som granskades enligt denna mall uppnådde grad I (Bilaga 3).

6.3 Analys

För att kunna utföra analysen strukturerat har analysprocessen genomförts med utgångspunkt i ett förslag på en integrerad analys i tre steg beskriven av Kristensson (2018). Inledningsvis lästes artiklarna i fulltext för att frambringa en helhet i

sammanställning av artiklarnas resultat. För att få en tydlig överblick över datan och dess likheter och skillnader, gjordes en tabell med artiklarnas teman, subteman och meningsbärande enheter. Koder, underkategorier och kategorier utformades sedan utifrån likheter och skillnader i de olika artiklarnas resultat (Bilaga 5).

6.4 Forskningsetiska aspekter

Helsingforsdeklarationen blev färdigställd år 1964 och är särskilt lämplig vid forskning inom medicin där människor är delaktiga. Deklarationen betonar bland annat vikten av att bibehålla de involverade individernas integritet, deras

självbestämmanderätt samt att reducera skaderisken (Kristensson, 2018). Dessa aspekter har varit en central del i denna studie, då deltagarna i de utvalda artiklarna har tilldelats information om och givit samtycke till deras medverkan i dessa studier. Forskningsetik innebär ansvarstagande för studiens deltagare och ett säkerställande i att deltagarna under alla omständigheter behandlas respektfullt. Vid en

litteraturstudie appliceras detta genom noggrann granskning av andra studiers etik. Forskningsetiken baseras på fyra grundregler; respekt för autonomi, att göra gott, att inte skada samt rättvisa. Respekt för personens autonomi handlar om att människans självbestämmanderätt ska respekteras. Detta kräver att individens medverkan är valfri samt att deltagarna närhelst ska kunna avsäga sig sin medverkan i forskningen utan att behöva uppge någon anledning till deras val (Kristensson, 2018).

Göra gott och inte skada handlar om att tillgodose människans behov och att

undvika att människan kommer till skada. För att möjliggöra detta krävs att studiens deltagare erbjuds att ta del av bland annat syftet, planering av metod samt vilka faror eller obehag de kan komma att utsättas för under studiens gång.

Rättviseprincipen grundar sig i att alla deltagande individer ska behandlas på ett rättvist sätt, samt att samtliga deltagares medverkan ska ske under samma

förutsättningar (Kristensson, 2018). Forskningsetiken med tillhörande grundregler har blivit tillgodosedd i denna studie, då det är säkerställt att samtliga artiklar har blivit godkända av en etisk kommitté.

undvika egna tolkningar eller att exkludera betydande data eller artiklar utifrån egna åsikter. Eftersom denna uppsats endast har en författare ansågs det vara en utmaning att åsidosätta den egna förförståelsen i samband med granskningen. Skrivs en studie av två eller fler författare kan egna åsikter diskuteras i par eller i grupp och därmed uteslutas. I denna studie har det dock varit av yttersta vikt att eftersträva en objektiv granskning. Samtliga artiklar som använts i denna studie är godkända av en etisk kommitté, samt att de människor som deltagit i artiklarnas studier har givit informerat samtyckte till deras medverkan. Det är också säkerställt att deltagarnas anonymitet och konfidentialitet bevarades.

7 Resultat

Efter att artiklarnas resultat sammanställts och analyserats identifierades

nedanstående kategorier med tillhörande underkategorier, vilka utgör resultatet i denna litteraturstudie (Kristensson, 2018). Dessa kategorier speglar definitionen av hälsa som beskrivs tidigare i denna studie, då aspekter kring fysisk, psykisk och social hälsa är återkommande.

Kategorier Underkategorier

Förändrad fysisk hälsa Upplevelser av en förändrad kropp Förändrad kognitiv hälsa

Förändrad psykisk hälsa Söka mening och sammanhang Upplevelser av existentiella tankar Livet och döden

En andra chans i livet Förändrad social hälsa

Upplevelser av ett behov av stöd Behov av stöd från omgivningen Behov av stöd från vården

7.1 Upplevelser av en förändrad kropp

7.1.1 Förändrad fysisk hälsa

uttryckte även känslor av att deras kropp hade svikit dem, och upplevde frustration över att inte kunna utföra sysslor som tidigare varit självklara för dem (Haydon et al., 2018; Bremer et al., 2019; Uren et al., 2015). Upplevelser av försämrad fysisk hälsa ledde i vissa fall till att överlevarna kände begränsningar i vardagen och valde av den anledningen att avstå från olika aktiviteter och sociala sammanhang (Bremer et al., 2009).

Flera upplevde att de ville återfå kontrollen över sin kropp och kände ett behov av att förändra sin livsstil genom att se över sin kosthållning, börja motionera och därmed förbättra den fysiska hälsan. Överlevare som innan händelsen varit vältränade kände ett behov av att träna för att återfå den fysik som de tidigare haft (Brännström et al., 2018). Vissa upplevde dock svårigheter i att kunna träna i samma utsträckning som de kunnat göra innan hjärtstoppet (Uren et al., 2015). Andra hade accepterat de fysiska förändringarna och försökte glädjas åt de prestationer som kroppen fortfarande kunde åstadkomma (Kamphuis et al., 2004; Forslund et al., 2017).

Avsaknad av energi och styrka i kroppen var en vanligt förekommande upplevelse bland överlevarna (Ketilsdottir et al., 2014). Många beskriver att de kände ett behov av att begränsa besök från gäster, då det berövade dem på mycket energi

(Brännström et al., 2018). Att behöva ta pauser och vila från vardagssysslor förekom också, vilket de inte var vana vid att behöva göra. Den första tiden efter hjärtstoppet upplevde många att de blev utmattade av att gå ut och hämta posten eller att gå upp och ner för trappan (Forslund et al., 2014). De överlevare som fortfarande hade ett aktivt arbetsliv upplevde att det var viktigt att kunna återgå till sitt arbete för att återfå ett normalt liv och uppleva hälsa (Ketilsdottir et al., 2014). Den fysiska hälsan påverkades också genom att svår smärta förekom hos

7.1.2 Förändrad kognitiv hälsa

Upplevd försämring av den kognitiva hälsan var vanligt, då färdigheter såsom minne och koncentration förekom bland de överlevande, vilket många upplevde var svårt att acceptera (Kamphuis et al., 2014; Forslund et al., 2017; Bremer et al., 2009; Uren et al., 2015; Ketilsdottir et al., 2014; Brännström et al., 2018). Samtliga

överlevare vittnade om upplevelser av minnesförlust vid tidpunkten för hjärtstoppet. Minnesbilden före och efter händelsen varierade hos de drabbade. Några av

överlevarna beskrev att de endast kom ihåg korta sekvenser runt händelsen, vilket upplevdes obehagligt. Många upplevde ett behov av att få svar på funderingar angående händelseförloppet vid hjärtstoppet för att fylla minnesluckorna samt att kunna få en helhetsbild av händelsen och därmed få en förbättrad hälsoupplevelse (Bremer et al., 2018; Forslund et al., 2017; Brännström et al., 2018).

De upplevda förändringarna av den kognitiva hälsan gjorde att många av

överlevarna kände sig begränsade i vardagen, samt att de upplevde oro över att inte återfå sina förlorade kognitiva förmågor (Kamphuis et al., 2004). De överlevare som levt länge efter sitt hjärtstopp och drabbats av permanenta kognitiva förändringar kände ilska och frustration. Saker som att komma ihåg ett namn eller att hämta en kopp kaffe hade de tidigare gjort med lätthet, men var numera komplicerat (Kamphuis et al., 2004). De överlevande upplevde svårigheter med att läsa samt känna igen bekanta individer (Ketilsdottir et al., 2014). De upplevde även att de hade problem att föra en konversation, då de plötsligt kunde tappa tråden i samtalet. Förändringarna gällande den kognitiva hälsan gjorde att det var nödvändigt för överlevarna att skriva en lista över sysslor och uppgifter som skulle genomföras under dagen. Detta resulterade ofta i att de tvivlade på sig själva och därmed kände skam (Forslund et al., 2017; Bremer et al., 2009). Vissa hävdade att begränsningar såsom minnes- och koncentrationssvårigheter hade återgått till en acceptabel grad ungefär sex månader efter händelsen, medan andra upplevde att problemen fortfarande kvarstod (Kamphuis et al., 2004; Ketilsdottir et al., 2014). 7.1.3 Förändrad psykisk hälsa

(Palacios-Ceña et al., 2011; Forslund et al., 2014; Forslund et al., 2017; Kamphius et al., 2004; Haydon et al., 2019; Bremer et al., 2019; Bremer et al., 2009). Flera upplevde att de psykiska påfrestningarna påverkade deras vardag, vilket var en börda för dem. Överlevarna beskrev att de kände en rädsla för ett återfall, vilket ofta resulterade i svår ångest (Palacios-Ceña et al., 2011; Ketilsdottir et al., 2014). Vissa upplevde att ångesten var som svårast precis efter att de hade fått komma hem från sjukhuset, medan andra tyckte att den blev mer påtaglig desto mer tiden gick och när kontakten med vården minskade. Detta gjorde att många ville hålla sig sysselsatta och komma på andra tankar för att undvika att dessa känslor skulle uppstå (Bremer et al., 2019; Uren et al., 2015).

Överlevarna upplevde även att de kände skuld över att de skapat en omfattande oro hos familj, vänner och kollegor (Forslund et al., 2014). Somliga av de överlevande upplevde att de efter hjärtstoppet besvärades av humörsvängningar, att de blivit mer lättirriterade, hade nära till gråt och kände sig utmattade. Överlevare upplevde att de hade förlorat sin självständighet och hade därför blivit beroende av andra, vilket upplevdes påfrestande för många (Uren et al., 2015). Dessa faktorer bidrog till känslor av att inte vara samma person som tidigare, vilket frambringade en osäkerhet om framtiden (Forslund et al., 2017; Brännström et al., 2018; Bremer et al., 2009). Överlevarna använde sarkasm och humor som ett verktyg för att skydda sig själva mot sårbarhet. På så sätt blev det lättare att hantera situationen

(Ketilsdottir et al., 2014).

7.2 Upplevelser av existentiella tankar

7.2.1 Söka mening och sammanhang

Överlevare upplevde ofta ett behov av att finna mening och sammanhang efter att de drabbats av hjärtstopp och upplevelser av förvirring var vanligt förekommande (Bremer et al., 2009; Bremer et al., 2019). För att skapa mening och sammanhang var det viktigt för de överlevande att vara aktiva och fortsätta medverka i aktiviteter som de kunde njuta och glädjas av. Efter hjärtstoppet upplevde många en lugnare vardag utan stress. Flera uttryckte dock att de mist sin identitet, och ville nu få tillbaka den för att kunna återfå sina tidigare liv (Forslund et al., 2014; Palacios-Ceña et al., 2011; Forslund et al., 2017; Haydon et al., 2019; Brännström et al., 2018). Drömmar och mål om framtiden motiverade dem att kämpa för att göra det möjligt. För många var det också viktigt att försöka hitta en djupare mening med hjärtstoppet för att kunna gå vidare i livet (Forslund et al., 2017; Bremer et al., 2009).

Överlevarna hade ofta funderingar över ifall de själva hade kunnat göra något för att förhindra hjärtstoppet. (Forslund et al., 2017; Forslund et al., 2014; Brännström et al., 2018; Palacios-Ceña et al., 2011; Bremer et al., 2019). Enligt vissa var ärftlighet orsaken till hjärtstoppet, vilket gjorde att de inte hade kunnat påverka eller minska risken för att hjärtstoppet skulle inträffa. Andra beskrev sig själva som hälsosamma och vältränade, vilket gjorde att de var svårt för dem att förstå varför de hade drabbats (Brännström et al., 2018). Överlevarna upplevde händelsen som att vakna upp och sakna en helhet. Därför upplevde de att det var viktigt att skapa ett

7.2.2 Livet och döden

Hjärtstoppet genererade existentiella frågor hos de överlevande. Funderingar som att vara på rätt plats vid rätt tillfälle och varför det drabbade just dem var vanliga. Detta resulterade i mycket spekulationer, men också tacksamhet över att vara vid liv (Bremer et al., 2019; Brännström et al., 2018; Haydon et al., 2019; Bremer et al., 2009). Hjärtstoppet frambringade också tankar på meningen med livet och döden. Händelsen hade gjort dem påminda om döden och fått dem att inse hur nära döden de faktiskt varit, vilket gjorde att händelsen blev som en vändpunkt i livet.

Överlevarna hade fått erfara att livet hänger på en skör tråd och plötsligt kan ta slut, därför tog de numera vara på varje dag och levde i nuet (Brännström et al., 2018; Palacios-Ceña et al., 2011; Forslund et al., 2017; Bremer et al., 2009).

Upplevelser av att vara en börda för sina familjemedlemmar och tankar om att deras familj hade mått bättre om de dog förekom. Vissa överlevare kände att de var en påfrestning för sina anhöriga och att dessa skulle behöva ta ansvar för dem resten av livet (Forslund et al., 2017). De flesta kände dock ingen rädsla inför döden i sig, då det var något de redan hade upplevt och jämförde det med känslan av att svimma (Forslund et al., 2014; Haydon et al., 2019; Palacios- Ceña et al., 2011).

Överlevarnas upplevelser av hjärtstoppet gav en insikt angående döden som visade sig vara betryggande för dem (Haydon et al., 2019; Kamphuis et al., 2004). Däremot tyckte många att tanken på att dö och lämna kvar sina närstående i sorg var

betungande. Vissa hade därför diskuterat med sina partners angående bland annat kring ekonomi och möjligheter att sälja bostaden. Många ansåg att händelsen fortfarande var aktuell i deras liv, vilket uppmärksammade dem på livets bräcklighet (Forslund et al., 2014). Vissa upplevde att de fysiska förändringarna som

hjärtstoppet orsakat fortfarande resulterade i känslor av skam, medan andra jämförde händelsen med att ha vunnit på ett lotteri (Forslund et al., 2017). 7.2.3 En andra chans i livet

innan hjärtstoppet. Överlevarna kände tacksamhet till människorna som gjort deras överlevnad möjlig (Forslund et al., 2017; Forslund et al., 2014; Haydon et al., 2019; Brännström et al., 2018; Bremer et al., 2009). Vissa ansåg att det var ofattbart att något sådant här ska behöva hända för att man ska inse livets värde (Palacios-Ceña et al., 2011). Livet efter hjärtstoppet innebar dock flera utmaningar för de

överlevande. De kämpade bland annat med att hantera nya omständigheter, att leva i nuet och att acceptera de förändringar i livet som framträtt efter hjärtstoppet

(Bremer et al., 2019).

7.3 Upplevelser av ett behov av stöd

7.3.1 Förändrad social hälsa

Sociala relationer var viktigt för att överlevarna skulle uppleva trygghet och sammanhang. De sociala relationerna visade sig bidra till upplevelser av ett ökat stöd från familj och vänner (Bremer et al., 2009). De överlevande uppgav att de hade omvärderat livet efter att ha drabbats av hjärtstopp. Saker som de tidigare ansåg vara viktiga hade inte längre samma värde. Vissa valde att avsluta bekantskapen med vänner och avsade sig sin medverkan i olika aktiviteter. De värdesatte gemenskapen med familjemedlemmar högre och ägnade sig istället åt att vårda de relationerna (Palacios-Ceña et al., 2011; Kamphius et al., 2004; Ketilsdottir et al., 2014; Bremer et al., 2009; Bremer et al., 2019). Vissa relationer avslutades dock ofrivilligt, vilket många trodde bottnade i brist på förståelse (Kamphuis et al., 2004).

Tankar om att hjärtstoppet kunde tagit deras liv och därmed separerat dem ifrån deras närstående var vanligt förekommande, vilket ofta var svårt att hantera. De kände även skuld och skam när de tänkte på den oro och sorg de hade orsakat för sina anhöriga. Dessa känslor gjorde att vissa isolerade sig från sociala kontakter (Forslund et al., 2017). Vissa upplevde också att de kände ett behov av att be om ursäkt för handlingar som de tidigare inte hade bett om ursäkt för (Palacios-Ceña et al., 2011; Bremer et al., 2009).

tillhörighet till en grupp människor med liknande erfarenheter (Ketilsdottir et al., 2014; Bremer et al., 2019). Att återvända till jobbet och sina kollegor var viktigt för att de överlevande återigen skulle kunna känna samhörighet och återgå till ett vanligt liv (Ketilsdottir et al., 2014; Bremer et al., 2019).

7.3.2 Behov av stöd från omgivningen

Vissa överlevare upplevde tiden på sjukhus som lugn och trygg, därför var det vanligt att de kände sig utlämnade när de hade kommit hem från sjukhuset (Palacios-Ceña et al., 2011). Dessa känslor kombinerade med kroppsliga

begränsningar gjorde att vissa isolerade sig från omgivningen, medan andra istället hade svårt för att vara ensamma. Upplevelser som dessa gjorde att stöd från anhöriga och vänner var av stor vikt (Bremer et al., 2019; Ketilsdottir et al., 2014; Brännström et al., 2018). Överlevare upplevde att deras hem och familj blivit en fristad. Familj och vänner var ett stöd för överlevarna genom att lyssna och vara stöttande, vilket vissa tyckte var till större hjälp än stödet från vården. De överlevande var väldigt tillfreds med stödet de fått av sin familj och tyckte att relationen med sina familjemedlemmar hade blivit starkare efter hjärtstoppet (Kamphuis et al., 2004; Uren et al., 2014).

Överlevare beskriver dock att för mycket stöd och omtanke istället kunde hämma känslor av självständighet och frihet (Kamphuis et al., 2004). Många män hade svårt att anpassa sig efter förändringarna i livet efter hjärtstoppet, och tyckte att det var påfrestande att deras respektive hade fått ta över vissa sysslor som de brukade göra. Bilkörning var en syssla som de tyckte var särskilt plågsam att se sina fruar och vänner ta över. De upplevde bristande självständighet, då de kände att de hade blivit beroende av andra för att kunna ta sig till jobbet eller affären (Uren et al., 2015). 7.3.3 Behov av stöd från vården

sjukvårdspersonal, vilket lämnade dem i känslor av övergivenhet. De positiva upplevelserna av vården var dock vanligare än de negativa (Bremer et al., 2019; Brännström et al., 2018). Överlevare som genomgått rehabiliteringsprogram efter hjärtstoppet ansåg att det hade haft en positiv inverkan på återhämtningen (Uren et al., 2015). De överlevande kände ett behov av att ha tillgång till vård och att få komma på regelbundna kontroller för att få bekräftat att hjärtat fungerade som förväntat och därmed känna trygghet (Ketilsdottir et al., 2014; Brännström et al., 2018). Somliga överlevare hade möjlighet till hemsjukvård, vilket bidrog till större trygghetskänsla (Bremer et al., 2019).

De överlevande upplevde ett behov av att prata med sjukvårdspersonal, gärna de som räddat deras liv, om sin upplevelse av hjärtstoppet. Det var viktigt för dem att få sina frågor besvarade för att kunna se en helhet (Palacios-Ceña et al., 2011; Bremer et al., 2009; Bremer et al., 2019; Forslund et al., 2017). Vissa överlevare hade dock negativa upplevelser angående återbesök hos läkaren och upplevde att majoriteten av tiden gick till att kontrollera ICD-pacemakern och hjärtats funktion. De hade önskat mer tid till att få ställa frågor och samtala med läkaren om

hjärtstoppet för att underlätta bearbetningen (Kamphuis et al., 2004).

8 Diskussion

8.1 Metoddiskussion

8.1.1 Datainsamling

vilket också kan ses som en styrka då kombinationssökningar specificerar sökningen (Kristensson, 2018).

För att erhålla en strukturerad sökning fördelades de valda sökorden upp i olika block, och därmed utfördes en blocksökning. Det tredje blocket innehåller två olika aspekter, upplevelser och hälsa, vilket beror på ett minskat antal träffar vid

uppdelning av blocken. Detta anses vara en styrka, då färre träffar kan ha orsakat förlust av relevanta artiklar. Sökningen utvecklades sedan genom tillämpning av de Booleska sökoperanderna ”OR” och ”AND”. Inom de olika blocken användes sökoperanden ”OR” för att utöka sökningens sensitivitet och identifiera liknande definitioner. Sökoperanden ”AND” tillämpades för att kombinera de olika sökblocken, vilken också ökar sökningens känslighet (Kristensson, 2018). Vid sökningen tillämpades även trunkering (*) på olika sökord för att även få träff på artiklar som innehåller olika böjningar av sökordet som trunkerats. Detta hävdas vara en styrka, då uteslutning av trunkering kan innebära att relevanta artiklar försummas. För att öka kunskapen samt för att optimera den slutgiltiga sökningen emottogs råd av en bibliotekarie angående sökstrategier. Den slutliga sökningen inleddes i Cinahl, där åtta av de utvalda artiklarna påträffades. Därefter gjordes en sökning i PsycInfo, vilket resulterade i fem artiklar, varav tre var dubbletter i Cinahl. Detta har dokumenterats i de olika sökschemana.

8.1.2 Urvalskriterier och avgränsningar

Det gjordes även en avgränsning gällande publiceringsår, till en början inkluderades endast artiklar som var publicerade mellan 2010 och 2020. Eftersom exkluderingen av kvantitativa studier endast genererade i ett fåtal träffar utökades istället

avgränsningen gällande publiceringsår till 2000 till 2020 för att utöka antalet träffar. Detta kan ses som en svaghet, då det valda tidsintervallet var stort och kan resultera i gammal forskning. Däremot genererade denna avgränsning ytterligare två artiklar som var relevanta och kunde användas till resultatet i denna studie. Då hjärtstopp är ett världsomfattande fenomen gjordes det ingen begränsning i geografiskt ursprung. De utvalda artiklarna var från Sverige, Storbritannien, Irland, Australien, Spanien och Island. Den globala bredden betraktades som en styrka, då överförbarheten gällande resultatet ökar. Det var 75 män och 22 kvinnor som deltog i studierna, vilket innebär att överförbarheten till män som befinner sig under liknande omständigheter är god. Däremot är överförbarheten till kvinnor i samma situation bristfällig, vilket kan ses som en svaghet med denna studie. Trovärdigheten i en studie betonas om den är ”peer reviewed” samt om den är publicerad i en vetenskaplig tidskrift (Kristensson, 2018), vilket gjorde att dessa avgränsningar tillämpades i denna studie. Samtliga tidskrifter och dess vetenskapliga status har kontrollerats i Ulrichsweb, vilket påvisade att alla var vetenskapliga.

8.1.3 Urval och kvalitetsgranskning

Urvalsprocessen inleddes med läsning av titel på samtliga artiklar i träfflistan. Därefter lästes abstract på de artiklar som utifrån titeln ansågs passande till studien. Efter att ha studerat titel och abstract kunde artiklar som bedömdes irrelevanta till studien exkluderas. Titel och abstract gav en tydlig bild över artiklarnas innehåll, vilket gjorde att det inte ansågs nödvändigt att läsa samtliga artiklar i fulltext då det var tydligt vilka som var oväsentliga. Därför lästes endast de artiklar som därefter betraktades som adekvata till studien i fulltext. Detta steg i urvalsprocessen gav en djupare förståelse för artiklarnas innebörd. Efter att ha läst artiklarna i fulltext exkluderades ytterligare en artikel, då den fokuserade på upplevelser i samband med själva hjärtstoppet och passade därför inte till denna studie.

för att granska artiklar som innefattade patienter som hade en lungcancerdiagnos, men har ändrats till ”patienter som fått hjärtstopp” för att anpassa den till

förevarande studie. Detta anses vara en styrka, då trovärdigheten i denna studie ökar då frågorna i granskningsmallen speglar syftet med studien. Granskningsmallen var konstruerad på ett enkelt sätt och belyste centrala aspekter i kvalitetsgranskningen. De artiklar som valts ut till denna studie var samtliga av hög kvalitet, vilket betraktades som en styrka för att erhålla ett trovärdigt resultat.

8.1.4 Analys

Analysprocessen genomfördes utifrån ett förslag på en integrerad analys beskriven av Kristensson (2018). Detta analysförslag var en simpel process i tre steg som ansågs lämplig att applicera i en litteraturstudie. Artiklarna lästes i fulltext

upprepade gånger, där text som ansågs vara betydande för studien markerades. Det anses vara en styrka att artiklarna lästes i fulltext flera gånger, då risken för att missa relevant data reduceras vid upprepad läsning. Eftersom det endast är en författare till denna studie förekom utmaningar i att öka tillförlitligheten genom triangulering. Detta kan ses som en svaghet med studien, då det finns en risk att resultatet kan ha påverkats av författarens egen förförståelse (Kristensson, 2018).

Arbetet med att uppmärksamma likheter och skillnader underlättades eftersom artiklarna lästes upprepade gånger, samt då stödord noterats vid läsning i fulltext. Att hitta likheter i de olika artiklarnas resultat var relativt enkelt, då många av artiklarna uppmärksammade liknande aspekter. Det upplevdes dock svårare att hitta skillnader, eftersom många artiklar resulterade i samma slutsatser. Att kartlägga koder och underkategorier var i vissa artiklar väldigt svårt. Lämpliga och relevanta tolkningar eftersträvades för att identifiera enhetliga kategorier.

De tre kategorierna var förhållandevis tydliga och utmärkande för samtliga artiklar, vilket gjorde det relativt enkelt att formulera dem. Detta underlättade sedan vid efterforskning av koder och underkategorier i de artiklar det tidigare varit problematiskt. Eftersom samtliga artiklar var skrivna på engelska översattes de under denna process till svenska, vilket möjligen bidrog till felaktiga tolkningar som kan ha haft inverkan på det slutliga resultatet. För att reducera risken för

ord påträffades. Därefter lästes det aktuella textstycket igenom ett flertal gånger för att erhålla en korrekt tolkning av ursprungstexten.

8.2 Resultatdiskussion

Syftet med studien var att belysa personers upplevelser av hälsa efter att ha överlevt ett hjärtstopp. Diskussionen kommer att uppmärksamma de faktorer i resultatet som ansågs vara mest betydelsefulla och anmärkningsvärda. Dessa faktorer har sin utgångspunkt i resultatets tre kategorier; upplevelser av en förändrad kropp,

upplevelser av existentiella tankar samt upplevelser av ett behov av stöd. 8.2.1 Upplevelser av en förändrad kropp

I resultatet uppenbarades att överlevarna upplevde försämringar i sin fysiska hälsa, då smärta och bristande energi begränsade dem i vardagen. Detta drabbade således även deras psykiska hälsa i form av frustration och ilska. Ångest och oro över att få ett återfall var också något som påverkade den psykiska hälsan negativt, vilket gjorde att de hade svårt att gå vidare i livet. Upplevelser av försämring av den kognitiva hälsan förekom också, då minnes- och koncentrationssvårigheter var vanligt hos överlevarna.

Upplevelser av oro och ångest ansågs vara mest anmärkningsvärda, då dessa

upplevelser återkom i samtliga artiklar. I en litteraturstudie av Haydon et al. (2017a) beskrivs upplevelser av oro och rädsla för ett återfall vara omfattande, vilket innebar en påverkan av den övergripande hälsoupplevelsen hos överlevarna. En annan litteraturstudie av Haydon et al. (2017b) beskriver att upplevelser av ångest förekommer, men menar att hälsan trots det klassas som acceptabel.

varsamt. För att öka kunskapen och förståelsen för hälsoupplevelsen hos överlevare efter hjärtstopp krävs utökad kvalitativ forskning (Haydon et al., 2017a).

För att förbättra hälsoupplevelsen hos överlevarna kan personcentrerad vård med fördel tillämpas. Personcentrerad vård utgår från personens berättelse och handlar om att se människan bakom sjukdomen, och inte bara sjukdomen. På så sätt främjas samspelet mellan patient och sjuksköterska, vilket gör att förståelsen för patienten ökar. Detta kan bidra till att sjuksköterskan får kännedom om hur han/hon på bästa sätt kan motivera patienten till att återgå till aktiviteter (Ekman et al., 2011). De aspekter angående upplevelser av fysiska och psykiska förändringar som belyses i denna studie tyder på vardagliga begräsningar. Detta beskrivs även av Dahlberg och Segesten (2013), då de menar att sjukdomar ofta innebär upplevelser av att man blir begränsad i vardagen och har svårt att reflektera över sin hälsa. Det är dock individuellt hur man väljer att förhålla sig till begränsningarna, vilket innebär att de nödvändigtvis inte är permanenta. Sjukdom är inte lika med ohälsa, vilket innebär att man trots sjukdom ska kunna uppleva välbefinnande. Det kan för många vara svårt att uppleva hälsa vid sjukdom, vilket gör sjukvårdspersonalen till viktiga individer i den drabbades liv. Sjukvårdspersonalen har en betydande roll som kan främja upplevelser av hälsa och välbefinnande trots sjukdom (Dahlberg & Segesten, 2013).

Utifrån tidigare nämnda upptäckter samt ovanstående hälsodefinition anses den upplevda tryggheten hos patienterna vara en central del i vården efter ett hjärtstopp. För att kunna gå vidare i livet och slippa tankar som försvårar detta fordrar

överlevare stöd från sjukvården i hur de ska bemästra sin oro och rädsla över ett återfall. Det bedöms därför viktigt att som legitimerad sjuksköterska kunna

uppmärksamma dessa upplevelser hos denna patientgrupp och ge dem det stöd som krävs för att de ska uppleva hälsa och trygghet i det fortsatta livet.

8.2.2 Upplevelser av existentiella tankar

upplevelse av mening och sammanhang efter händelsen för att få en helhetsbild av det inträffade. Beskrivningar av dessa upplevelser återfinns i en litteraturstudie av Haydon et al. (2017a), där överlevarna beskriver en avsaknad av helhet och behov av att få sina frågor angående händelsen besvarade. Sökande efter mening och sammanhang beskrivs även i en annan studie av Haydon et al. (2017b), då överlevarna upplevde en avsaknad av sammanhang på grund av minnesluckorna kring händelsen. Överlevarna ville finna en förklaring till det inträffade för att kunna få en bättre förståelse och lättare kunna acceptera sin nya identitet. Livets mening och sammanhang hotas när en människa drabbas av sjukdom, men med hjälp av personcentrerad vård kan dessa faktorer lättare regenereras.

Personcentrerad vård syftar till att individen ska ges möjlighet att presentera sig själv, bland annat utifrån deras upplevda sammanhang, historia, styrkor och

svagheter. Då överlevaren ges möjlighet att presentera sig själv som person och inte patient ökar upplevelsen av delaktighet i sin vård. På så sätt kan överlevaren vara aktiv i processen att identifiera lösningar på upplevda problem och besvär. Studier visar dock att det på grund av tidsbrist förekommer svårigheter i att tillämpa personcentrerad vård i alla lägen, men det är aldrig omöjligt (Ekman et al., 2011). Människan har ett begär av att söka mening och sammanhang. En människa som upplever en avsaknad av sammanhang och som har svårt att finna en mening med livet upplever troligen inte hälsa. Vad som är meningsfullt för en person är

individuellt, vilket innebär att det som upplevs som meningsfullt hos en individ kan beskrivas som meningslöst av någon annan. Det kan också variera för en och samma person vad denne anser är meningsfullt och inte. Människan har också ett behov av att uppleva sammanhang (Dahlberg & Segesten, 2013), vilket kan jämföras med behovet av att fylla de luckor avseende minnet som lämnades tomma i samband med hjärtstoppet.

från vården uppenbarats. Det anses därför viktigt att i det framtida yrket som legitimerad sjuksköterska kunna stötta och motivera denna patientgrupp till att återgå till diverse aktiviteter som för dem bidrar till upplevelser av mening och sammanhang, vilket därmed främjar hälsa. I enlighet med Dahlberg och Segesten (2013) beskrivs ett stort behov av att uppleva mening och sammanhang efter att ha överlevt ett hjärtstopp.

8.2.3 Upplevelser av ett behov av stöd

Flera upplevde en modifiering av den sociala hälsan efter hjärtstoppet, då relationer förändrades och upplevelser av att känna tillhörighet i en grupp människor med liknande erfarenheter blev viktigt. Stödet från familj, vänner och vården var en viktig del i överlevarnas bearbetning och återhämtning. Den mest påtagliga av dessa aspekter var stödet från vården, i synnerhet vid övergången från sjukhus till

hemmet. Detta beskrivs även av Haydon et al. (2017a), då det framkommer att överlevarna upplever att stödet från vården är nödvändigt för att de lättare ska kunna acceptera omständigheterna. Som tidigare nämnt tycks upplevelsen av hälsa vara lägre hos kvinnor än hos män, vilket kan bidra till att kvinnor har ett ökat behov av stöd efter hjärtstoppet (Israelsson, 2020).

Överlevare som i ett tidigt skede efter hjärtstoppet fick stöd med kognitiva och emotionella besvär kunde återgå till sitt arbete tidigare, vilket således genererade en bättre självskattad hälsa (Moulaert et al., 2015). Det är också viktigt att tillämpa en mer personcentrerad vård i mötet med patienten för att lättare identifiera individers enskilda behov och på så sätt främja hälsoupplevelsen. Att lyssna till patienten och göra denne delaktig i planeringen av sin egen vård och behandling gör att

upplevelsen av stödinsatsen förbättras (Ekman et al., 2011). Tillämpningen av personcentrerad vård betraktas som en viktig del i yrkesrollen som legitimerad sjuksköterska. Om vården som ges upplevs tillfredsställande av individen som mottar vården blir också sjuksköterskan tillfreds. Detta anses generera en gynnsam arbetsmiljö för sjuksköterskan, då han/hon kan erbjuda en bättre vård (Leheluante et al., 2012).

främjades även upplevelser av hälsa hos överlevarna. Trygghet är också en

utgångspunkt för att kunna uppleva hälsa. Vikten av trygghet är omfattande, och står dessutom skriven i hälso- och sjukvårdslagen (Dahlberg & Segesten, 2013).

Resultatet av studien visade på att överlevare som fått uppföljning efter hjärtstoppet upplevde att det hade främjat återhämtningen. En studie av Bohm et al. (2019) visar också på att uppföljning underlättar återhämtningen efter ett hjärtstopp, vilket genererar en god hälsa. Denna vetskap alstrar en strävan efter att som legitimerad sjuksköterska kunna ge ett optimalt stöd för framtida överlevare. Ambitionen är att ingen patient ska lämna sjukhuset och känna sig rädd, otrygg eller utlämnad.

9 Slutsats

Resultatet av denna studie indikerar upplevelser av en påverkan på kroppens olika funktioner hos överlevare efter hjärtstopp. Majoriteten upplevde ångest och nedstämdhet efter det inträffade, vilket ofta grundade sig i en rädsla för ett nytt hjärtstopp. Rädslan för återfall utgjorde ett hinder i överlevarnas vardag, vilket gjorde att de fick svårigheter med att leva i nuet och gå vidare i livet. Många av de överlevande vittnade också om existentiella funderingar efter hjärtstoppet, vilket resulterade i att de hade omvärderat livet. De prioriterade de relationer som de ansåg var mest betydande, ofta upplevdes relationen till familjemedlemmar extra

värdefull.

Många överlevare uttryckte upplevelser av att ha mist sin identitet, vilket gjorde att de försökte skapa mening och sammanhang i sitt nya liv. Vissa överlevare jämförde det med att lära sig att leva på nytt. För många underlättade det att återgå till sina arbeten eller aktiviteter som för dem var tillfredsställande. Vissa ville finna en djupare mening med det inträffade, vilket ofta fordrade stöd och vägledning. Ett upplevt behov av få svar på sina frågor för att fylla i de tomma minnesluckorna var vanligt. För vissa var stödet från familj och vänner tillräckligt för att kunna

10 Förslag på fortsatt forskning

Under denna studie uppenbarades en bristfällig forskning gällande kvinnliga överlevare, då majoriteten av deltagarna i studierna var män. Tidigare forskning visar på att kvinnor upplever sämre hälsa än män. Det skulle därför vara lämpligt med utökad forskning som innefattar kvinnliga deltagare som överlevt hjärtstopp för att öka överförbarheten till kvinnor i samma situation. Det är också nödvändigt för att få en ökad förståelse för kvinnors hälsoupplevelse, samt för att möjliggöra en optimal vård utifrån deras behov.

Under studiens gång uppmärksammades att den nuvarande kvalitativa forskningen inom hälsoupplevelsen hos överlevare efter hjärtstopp var knapphändig. För att erhålla ökad kunskap om överlevares upplevelser skulle det vara fördelaktigt med utökad kvalitativ forskning. Vid tillämpning av kvantitativa

11 Referenser

* = artiklar inkluderade i resultatet

Bohm, M., Lilja, G., Finnborgadóttir, H., Cronberg, T., Undén, J., Friberg, H., Kjærgaard, J., Nielsen, N., Wise, M.P., & Åkerman, E. (2019). Detailed analysis of health-related quality of life after out-of-hospital cardiac arrest. Resuscitation 135, 197–204. http://doi.org/10.1016/j.resuscitation.2018.10.028

*Bremer, A., Dahlberg, K., & Sandman, L. (2009). To Survive Out-of-Hospital Cardiac Arrest: A Search for Meaning and Coherence. Qualitative Health Research

19(3), 323–338. http://dx.doi.org.proxy.lnu.se/10.1177/1049732309331866

*Bremer, A., Dahné, T., Stureson, L., Årestedt, K., & Thylén, I. (2019). Lived experiences of surviving in-hospital cardiac arrest. Scandinavian Journal of Caring

Science 33(1), 156–164. http://doi-org.proxy.lnu.se/10.1111/scs.12616

*Brännström, M., Niederbach, C., & Rödin, A-C. (2018). Experiences of surviving a cardiac arrest after therapeutic hypothermia treatment. An interview study.

International Emergency Nursring 36, 34–38.

http://dx.doi.org/10.1016/j.ienj.2017.09.003

Carlsson, S., & Eiman, M. (2003). Evidensbaserad omvårdnad: Studiematerial för

undervisning inom projektet ”Evidensbaserad omvårdnad – ett samarbete mellan Universitetssjukhuset MAS och Malmö högskola (Evidensbaserad omvårdnad,

rapport nr 2). Malmö högskola, Hälsa och samhälle.

file:///C:/Users/Asus/Downloads/F%C3%B6rslag%20till%20granskningsmall%20 Malm%C3%B6%20h%C3%B6gskola%20(2).pdf

Dahlberg, K., & Segesten, K. (2013). Hälsa & vårdande: i teori och praxis. Natur & Kultur.

Ekman, I., Swedberg, K., Taft, C., Lindseth, A., Norberg, A., Brink, E., Carlsson, J., Dahlin-Ivanoff, S., Johansson, I-L., Kjellgren, K., Lidén, E., Öhlén, J., Olsson, L-E., Rosén, H., Rydmark, M., & Stibrant Sunnerhagen, Katharina. (2011). Person-centered care – Ready for prime time. European Journal of Cardiovascular

Nursing, 10, 248–251.

https://journals.sagepub.com/doi/10.1016/j.ejcnurse.2011.06.008

*Forslund, A-S., Jansson, J-H., Lundblad, D., & Söderberg, S. (2017). A second chance at life: People’s lived experiences of surviving out-of-hospital cardiac arrest.

Scandinavian Journal of Caring Science 31(4), 878–886.

http://dx.doi.ord.proxy.lnu.se/10.111./scs.12.409

*Forslund, A-S., Zingmark, K., Jansson, J-H., Lundblad, D., & Söderberg, S. (2014). Meanings of People’s Lived Experiences of Surviving an Out-of-Hospital Cardiac Arrest, 1 Month After the Event. Journal of Cardiovascular Nursing 29(5), 464–471. http://dx.doi.org.proxy.lnu.se/10.1097/JCN.0b013e3182a08aed

Guetterman, T. C., Kellenberg, J. E., Krein, S. L., Harrod, M., Lehrich, J. I.,

Iwashyna, T. J., Kronick, S. I., Girotra, S., Chan, P. S., & Nallamothu, B. K. (2019). Nursing roles for in-hospital cardiac arrest response: higher versus lower performing hospitals. BMJ Quality & Safety 28(11), 916–924. http://dx.doi.org/10.1136/bmjqs-2019-009487

*Haydon, G., van der Riet, P., & Inder, K. (2019). Long-term survivors of cardiac arrest: A narrative inquiry. European Jornal of Cardiovascular Nursing 18(6). 458– 464. http://dx.doi.org.proxy.lnu.se/10.1177/1474515119844717

Haydon, D., van der Riet, P., & Maguire., J. (2017b). Survivors’ quality of life after cardiopulmonary resuscitation: an integrative review of the literature. Scandinavian

Journal of Caring Science 31(1), 6–26.

http://doi-org.proxy.lnu.se/10.1111/scs.123223

Israelsson, J. (2020). Health-related quality of life after cardiac arrest. [Doktorsavhandling, Linköping University].

Israelsson, J., Bremer, A., Herlitz, J., Axelsson, Å.B., Cronberg, T., Djärv, T., Kristofferzon, M-J., Larsson, I-M., Åkerman, E., & Årestedt, K. (2017) Health status and psychological distress among in-hospital cardiac arrest survivors in relation to gender. Resuscitation 114, 27–33.

http://doi.org/1016/j.resuscitation.2017.02.006

Israelsson, J., & Lilja, G./Läkartidningen. (2019). Uppföljning efter hjärtstopp – nu

finns svenska riktlinjer.

https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/kommentar/2019/03/uppfoljning-efter-hjartstopp-nu-finns-svenska-riktlinjer/

Israelsson, J., Lilja, G., Bremer, A., Stevensson-Ågren, J., & Årestedt., K. (2016). Post cardiac arrest care and follow-up in Sweden – a national web-survey. BMC

nursing 15(1), 1–8.

https://doi.org/10.1186/s12912-016-0123-0

*Kamphuis, H., Verhoeven, N., de Leeuw, R., Derksen, R., Hauer, P., & Winnubst, J. (2004). ICD: a qualitative study of patient experience the first year after

*Ketilsdottir, A., Albertsdottir, H. R., Akadottir, S. H., Gunnarsdottir, T. J., & Jonsdottir, H. (2014). The experience of sudden cardiac arrest: Becoming

reawakened to life. European Journal of Cardiovascular Nursing 13(5), 429–435. http://doi-org.proxy.lnu.se/10.1177/1474515113504864

Kristensson, J. (2018). Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik: för

studenter inom hälso- och vårdvetenskap. Natur & Kultur.

Leheluante, A., Nilsson, A., & Edvardsson, D. (2012). The influence of a person-centred psychosocial unit climate on satisfaction with care and work. Journal of

Nursing Management 20(3), 319–325.

http://dx.doi.org.proxy.lnu.se/10.1111/j.1365-2834.2011.01286.x

Lilja, G., Nielsen, N., Friberg, H., Horn, J., Kjaergaard, J., Nilsson, F., Pellis, T., Wetterslev, J., Wise, M.P., Bosch, F., Bro-Jeppesen, J., Brunetti, I., Buratti, A.F., Hassanger, C., Hofgren, C., Insorsi, A., Kuiper, M., Martini, A., Palmer,

N.,…Cronberg, T. (2015b). Cognitive function in survivors of out-of-hospital cardiac arrest after target temperature management at 33°C versus 36°C. Circulation

131(15), 1340–1349. http://doi.org/1016/CIRCULATIONAHA.114.014414

Lilja, G., Nilsson, G., Nielsen, H., Friberg, H., Hassager, C., Koopmans, M., Kuiper, M., Martini, A., Mellinghoff, J., Pelosi, P., Wanscher, M., Wise, M.P., Östman, I., & Cronberg, T. (2015a). Anxiety and depression among out-of-hospital cardiac arrest survivors. Resuscitation 97, 68–75.

http://doi.org/10.1016/j.resuscitation.2015.09.389

Moulaert, V.R.M., van Heugten, C.M., Winkens, B., Bakx, W.G.M., de Krom, M.C.F.T.M., Gorgels, T.P.M, Wade, D.T., & Verbunt, J.A. (2015). Early