EXAMENSARBETE
Arbetsterapeuters erfarenheter av
samarbete med hemtjänstpersonal för att främja delaktighet i aktivitet hos personer
med stroke i hemmet
Josefin Enedahl Maria Olofsson
Arbetsterapeutexamen Arbetsterapeut
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för hälsa och rehabilitering
Arbetsterapeutprogrammet, 180 hp
Arbetsterapeuters erfarenheter av samarbete med hemtjänstpersonal för att främja delaktighet i aktivitet hos personer med stroke i hemmet
Occupational therapists experiences of cooperation with home care staff to facilitate participation in everyday activities for people with stroke living at home
Författare:
Josefin Enedahl Maria Olofsson
Examensarbete i arbetsterapi, 15 hp Vårterminen 2011
Handledare: Anneli Nyman, Universitetsadjunkt
2 Enedahl, J., & Olofsson, M.
Arbetsterapeuters erfarenheter av samarbete med hemtjänstpersonal för att främja delaktighet i aktivitet hos personer med stroke i hemmet.
Occupational therapists experiences of cooperation with home care staff to facilitate participation in everyday activities for people with stroke living at home.
Examensarbete i arbetsterapi, 15 poäng, Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap, 2011.
Sammanfattning
Syftet med denna studie var att beskriva arbetsterapeuters erfarenhet av samarbete med hemtjänstpersonal för att främja delaktighet i aktivitet hos personer med stroke i hemmet. I studien deltog sex arbetsterapeuter, verksamma inom en kommun i Jämtlandslän, som ansvarar för åtgärder som inriktas mot personer i deras hem där samarbete med hemtjänst ingår. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med stöd av en intervjuguide. Materialet analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys som resulterade i ett övergripande tema;
Samarbete är en process som bygger på ömsesidighet och kontinuitet och tre underteman; Att skapa en relation är en förutsättning för ett gott samarbete, Samarbete sker genom att ta tillvara på varandras kompetens och erfarenheter samt Samarbete förutsätter kontinuitet och återkoppling. I resultatet framkom betydelsen av samarbetet mellan arbetsterapeuter och hemtjänstpersonalen vilket innefattar att arbeta nära varandra, ta del av varandras kunskaper samt ge feedback. Arbetsterapeuterna menar att ett bra samarbete bygger på respekt för varandras kompetenser samt att dialoger och reflektioner är viktigt för att utveckla ett bra klimat. Resultatet visade även att samarbetet mellan arbetsterapeuter och hemtjänstpersonal är en pågående process som utvecklas över tid. Denna studie kan bidra med ökad kunskap om och förståelse för aspekter som stärker ett teamarbete samt hur samarbete mellan arbetsterapeuter och hemtjänstpersonal kan bidra till att främja klienters möjlighet till delaktighet i sina vardagliga aktiviteter.
Nyckelord: Occupational therapy, teamwork, stroke
3 Enedahl, J., & Olofsson, M.
Arbetsterapeuters erfarenheter av samarbete med hemtjänstpersonal för att främja delaktighet i aktivitet hos personer med stroke i hemmet
Occupational therapists experiences of cooperation with home care staff to facilitate participation in everyday activities for people with stroke living at home
Examensarbete i arbetsterapi, 15 poäng, Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap, 2011.
Abstract
The aim of this study was to describe occupational therapists experience of working with home care staff to promote participation in everyday activities for people with stroke living at home. In this study, six occupational therapists participated, working in a municipality in Jämtland with experience of cooperating with home care staff regarding rehabilitation for persons with stroke living at home. Data were collected through semi-structured interviews using an interview guide.
The material was analyzed using qualitative content analysis which resulted in a main theme;
Collaboration is a process based on reciprocity and continuity and three sub themes; Building a relationship is a prerequisite for good cooperation, collaboration is done by taking advantage of each other´s skills and experience and participation and cooperation requires continuity and feedback. The result shows the importance of collaboration between occupational therapists and home care staff which includes working closely with each other, exchange knowledge and give feedback. The occupational therapists believe that a good working relationship is based on respect for each other´s skills, and that dialogues and reflections is important to develop a good working climate. The results also showed that cooperation between occupational therapists and home care staff is an ongoing process that evolves over time. This study may contribute with knowledge and an understanding of aspects of importance in a good teamwork as well as how cooperation between occupational therapist and home care staff can facilitate clients participation in everyday activities.
Keyword:
Occupational therapy, teamwork, stroke4
Innehållsförteckning
Sammanfattning ... 2
Abstract ... 3
Inledning ... 5
Bakgrund ... 5
Arbetsterapins fokus på vardagliga aktiviteter ... 5
Rehabilitering i hemmet efter stroke ... 6
Arbetsterapeutens roll i temarbete ... 7
Syfte ... 9
Metod ... 10
Design ...10
Deltagare ... 10
Procedur ...10
Datainsamling ...11
Analys av data ...11
Etiska reflektioner ...12
Resultat ... 13
Samarbete är en process som bygger på ömsesidighet och kontinuitet ...13
Att skapa en relation är en förutsättning för ett gott samarbete ...14
Samarbete sker genom att ta tillvara på varandras kompetens och erfarenhet ...15
Samarbete förutsätter kontinuitet och återkoppling ...17
Diskussion ... 19
Resultatdiskussion ...19
Metoddiskussion ...22
Konklusion ... 24
Referenser ... 26
Bilaga 1 ... 28
5
Inledning
Arbetsterapi syftar till att möjliggöra delaktighet i vardagliga aktiviteter för personer i olika livssituationer. Arbetsterapeuten arbetar utifrån ett rehabiliterande förhållningssätt och ingår ofta i ett team tillsammans med andra professioner. En del av arbetsterapeutens arbetsuppgifter innebär därför att samarbeta med andra för att klienterna ska få så god rehabilitering som möjligt och kunna bli mer delaktig i sina vardagliga aktiviteter. Författarna till denna studie har tidigare arbetat som vårdpersonal inom hemtjänsten och har erfarenheter av att samarbeta med rehabiliteringspersonal som exempelvis arbetsterapeut. Denna erfarenhet visar dock att det finns brister i hur samarbetet kan fungera vilket då kan utgöra ett hinder för klienters möjlighet till delaktighet i sina vardagliga aktiviteter. Författarna anser därför att ett bra samarbete mellan arbetsterapeut och hemtjänstpersonal är en förutsättning för att klienten ska få en god rehabilitering. Det finns ett behov av information och handledning mellan de olika professionerna för att tydliggöra ett rehabiliterande förhållningssätt och öka förståelsen för olika insatser hos klienter i deras hem. Det är därför av intresse att studera hur samarbete mellan arbetsterapeut och hemtjänstpersonal fungerar. För att avgränsa denna studie valde författarna att söka kunskap om hur arbetsterapeuter beskriver att samarbete med hemtjänstpersonal kan främja delaktighet i aktivitet för personer med stroke som bor i sitt egna hem. Personer med stroke är en relevant grupp att rikta in sig mot eftersom de får funktionsnedsättningar av varierande grad som påverkar deras förmåga att utföra aktiviteter och vara delaktiga i sin vardag. Dessa personer är ofta i behov av rehabiliterande insatser under lång tid i deras hem för att kunna återfå förmågor och fungera i sin vardag.
Bakgrund
Arbetsterapins fokus på vardagliga aktiviteter
Inom arbetsterapi är personers vardagliga aktiviteter fokus för rehabiliteringen. Att kunna engagera sig i meningsfulla aktiviteter främjar personers delaktighet och hälsa och beskrivs som den övergripande målsättningen med arbetsterapi (American Occupational Therapy Association
6 [AOTA], 2008). Arbetsterapi grundar sig på en övertygelse om att meningsfulla aktiviteter kan främja och upprätthålla hälsa och välbefinnande (Kielhofner, 2008; Wilcock, 1998). Begreppet aktivitet beskrivs i arbetsterapi som allt en person gör och engagerar sig i och innefattar därmed deltagande i olika områden av det dagliga livet, såsom att ta hand om sig själv, ha en försörjning samt göra saker för nöjes skull. Inom arbetsterapi beskrivs också att personers möjligheter att utföra och vara delaktiga i aktiviteter är ett resultat av en dynamisk interaktion mellan personen, aktiviteten och den omgivande miljön. Detta innebär att aktiviteter organiseras och ges mening av personer i ett sammanhang (AOTA, 2008; Dickie, 2009; Kielhofner, 2008). Personer är motiverade till och väljer att göra olika saker beroende av intressen, värderingar och vilken kapacitet de har. När arbetsterapeuter beaktar vad personer gör kan det beskrivas på tre olika nivåer, nämligen delaktighet, aktivitetsutförande och färdigheter. Med delaktighet avses en persons engagemang i en livssituation. Aktivitetsutförande handlar om det faktiska utförandet av en aktivitet eller uppgift. Medan färdigheter beskrivs som de målinriktade handlingar som ingår i ett aktivitetsutförande. Den omgivande miljön som skapar sammanhang för våra dagliga aktiviteter beskrivs bestå av fysiska, sociala, samhälleliga och kulturella aspekter vilka kan främja men också utgöra hinder för personers möjlighet att utföra och vara delaktig i sina aktiviteter (Kielhofner, 2008). Härmed ses personers delaktighet i aktiviteter som något komplext och dynamiskt och som kan påverkas av en mängd olika faktorer såsom exempelvis vid sjukdom som stroke.
Rehabilitering i hemmet efter stroke
Stroke är en folksjukdom som drabbar ca 30 000 människor varje år i Sverige med varierande funktionsnedsättningar som följd såväl motoriska som kognitiva. Dessa personer är i behov av stöd på olika sätt både från samhället och närstående för att återfå funktioner och kunna återgå till en fungerande vardag. Medelåldern för män och kvinnor som drabbas av stroke är 75 år i Sverige men 20 % av dem som drabbas är i yrkesverksam ålder. Genom rehabiliterande insatser och träning i vardagliga aktiviteter kan dessa klienter återfå förlorade funktioner och förmågan att utföra vardagliga aktiviteter (Blomstrand & Stibrant – Sunnerhagen, 2006). Målet med rehabilitering kan beskrivas som att öka klientens möjligheter till förverkligande av sina roller och bli oberoende i sin omgivning. Möjligheterna till oberoende i sin omgivning påverkas av de nedsättningar och resurser som klienten har (Wohlin, Von Koch & Tham, 2007).
7 Rehabilitering i hemmet beskrivs som betydelsefullt för att öka självständigheten och komma tillbaka till en fungerande vardag (Socialstyrelsens Nationella Riktlinjer för Strokevård, 2005).
Likaså framhålls inom forskningen vikten av tidiga rehabiliteringsinsatser. Arbetsterapeutiska aktivitetsbaserade interventioner som sätts in tidigt efter stroke har visat sig vara effektivt för att främja självständighet och oberoende i vardagliga aktiviteter (Legg, Drummond & Langhorne, 2006). Vidare har det visat sig att otillräcklig rehabilitering och stöd för personer efter mild stroke gav sämre förmåga att klara den nya livssituationen (Carlsson, 2007). Forskning framhåller också att det är lättare för klienter som får rehabilitering hemma att uttrycka sina mål i sin hemmiljö (Wohlin, Von Koch & Tham, 2007). Rehabilitering i hemmet är tidskrävande i både tid hemma med klienten och över rehabiliteringsperioden. Dock beskrivs det som viktigt eftersom det ger möjlighet till en känsla av kontroll av sin omgivning och anses som en nödvändighet för att återgå till ett oberoende liv (Wohlin, Von Koch & Tham, 2007; Socialstyrelsen, 2001a).
Vidare att det ger klienterna möjligheter att lära in nya beteenden, att kunna ta ansvar och påverka sin rehabiliteringsprocess. Rehabilitering i hemmet efter stroke beskrivs som en komplex process som kräver att flera personer samarbetar i team där alla involverade teammedlemmars interaktion med klienten sannolikt påverkar rehabiliteringsprocessen. Det har också visat sig att rehabilitering i hemmet är mer effektiv när den ges av ett multidisciplinärt team (Wohlin, Von Koch & Tham, 2007).
Arbetsterapeutens roll i teamarbete
Målet med arbetsterapi är enligt Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter att främja klienters möjlighet att efter sina önskningar, behov samt i förhållande till omgivningens krav leva ett värdefullt liv. Vidare beskrivs att arbetsterapeutens roll är att förhindra, förbättra samt kompensera för klienters nedsatta aktivitetsförmåga så att de känner tillfredsställelse med utförandet av sina aktiviteter (Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter [FSA], 2005). I arbetsterapeutens arbetsuppgifter ingår att utreda och bedöma klienters aktivitetsförmåga, sätta upp mål för, planera, genomföra och utvärdera arbetsterapeutiska åtgärder (AOTA, 2008; FSA, 2005; Socialstyrelsen, 2001 b). Arbetsterapeuten skall inom sitt område även kunna informera, undervisa och handleda annan personal (FSA, 2005; Socialstyrelsen, 2001b). Enligt Statens
8 Offentliga Utredning [SOU] (2004) är det av stor vikt att arbetsterapeuter arbetar tillsammans med hemtjänstpersonalen för att stödja och stimulera klientens förmåga till aktivitetsutföranden.
Det är även angeläget att arbetsterapeuten handleder hemtjänstpersonalen i ett rehabiliterande förhållningssätt för att alla i hemtjänstteamet ska ha ett gemensamt förhållningssätt (ibid).
Team kan definieras som ett mindre antal människor som kompletterar varandras kunskaper för att tillsammans arbeta mot uppsatta mål och där alla har ansvar för att målen uppnås (Lundgren &
Molander, 2008). Enligt yrkets etiska kod ska arbetsterapeuten respektera de övriga teammedlemmarnas kompetens, skyldighet och ansvar, samt även underlätta för ett gott teamarbete. Syftet är att samarbetet i teamet skall tillgodose klientens intresse och behov på bästa sätt (FSA, 2005). Även Lundgren och Molander (2008) belyser vikten av ett effektivt och tillfredsställande samarbete i teamet för att nå klientens mål där de olika teammedlemmarnas kunskaper tillsammans kan bidra till en kvalitativ rehabilitering. För att klienten ska uppleva kontinuitet i sitt dagliga liv, kan teamet använda sig av olika strategier för att stödja klienten.
Strategier som beskrivs är att utgå från klientens livshistoria för att få vetskap om vilka aktiviteter klienten tidigare har engagerat sig i. Vidare att finna associationer/länkar för att forma aktiviteter så klienten känner igen sig i dem. Det är också viktigt att det är en aktivitet som kopplar till klientens tidigare roller. Att återuppta sina tidigare aktiviteter kan skapa kreativitet att spontant kompensera för sina funktionsnedsättningar vilket även kan skapa ökat självförtroende. Klientens erfarenheter av att självständigt lyckas lösa problem i aktivitet främjar dennes engagemang att fortsätta lösa problem utifrån egna initiativ. De kontextuella faktorerna som observeras i samband med hembesök av olika medlemmar i teamet ger värdefull information för att planera för olika strategier samt för hur teamet kan stödja klienten att finna kontinuitet i dennes dagliga liv (Wohlin, Von Koch & Tham, 2007).
För att teamet skall kunna få en bred bild av klientens situation, behov och problem krävs en god kommunikation. Om endast en teammedlem reflekterar över klientens situation hämmar detta potentialen till att se helheten hos klienten (Cohn, 2009). Kommunikation stödjer sig på ömsesidig respekt för möjligheten till att nå målen samt finna nya lösningar (Brattberg, 2007).
Forskning visar att grupper med bra sammanhållning kommunicerar mer med varandra än grupper med dålig sammanhållning. Den spontana kommunikationen i teamet som är inofficiell
9 kan vara mycket viktig, samt den fysiska närheten mellan gruppens medlemmar för främjandet av kommunikation. Det är även viktigt för den enskilde individen att man får återkoppling på sin arbetsprestation. Återkoppling i kommunikationen är avgörande för ett bra lärande. Detta minskar osäkerhet och fyller ett naturligt kontaktbehov. Återkoppling är en naturlig del för att anpassa våra beteenden. (Kaufmann & Kaufmann, 2005). En viktig del i arbetet tillsammans med teamet är att även arbetsterapeuten ger och får återkoppling (Brattberg, 2007). En förutsättning för att kontinuitet skall upprätthållas är att en teamträff finns utsatt en gång i veckan där frågor som uppkommit kan diskuteras. Vid teamträffar är det möjligt att klienter själva är med för att tydliggöra bedömningar eller insatser som skall utföras. En svårighet är dock att teamet inte kan resonera fritt kring klienten och dennes svårigheter (Lundgren & Molander, 2008). Forskning visar att majoriteten av människor vill ha jämlikhet och deltagande i beslutsfattanden (Kaufmann
& Kaufmann, 2005).
Sammanfattningsvis visar ovanstående litteraturgenomgång och forskning att stroke är en folksjukdom som medför olika funktionsnedsättningar som påverkar personernas vardagliga aktiviteter. Rehabilitering i hemmet av flera professioner framhålls som betydelsefullt för att klienterna ska kunna återgå till en fungerande vardag. En viktig del för klienten när det gäller att komma vidare är att anpassa sig i sin nya situation samt att kunna uppleva en känsla av kontroll av sin omgivning och att få möjlighet att återgå till ett oberoende liv. Inom arbetsterapi framhålls betydelsen av att stödja klienter till att kunna vara delaktiga i sina vardagliga aktiviteter, för att främja och upprätthålla hälsa och välbefinnande. Författarna till den aktuella studien menar att det finns ett intresse av att studera arbetsterapeuters erfarenheter och upplevelser, eftersom en del av arbetsterapeutens arbetsuppgifter innebär att samarbeta med andra för att klienterna ska få så god rehabilitering som möjligt och kunna bli mer delaktig i sina vardagliga aktiviteter. Denna kunskap är av betydelse för både arbetsterapeuter och andra professioner inom rehabiliteringen i syfte att få en ökad förståelse och för att klienten ska få en god rehabilitering.
Syftet
Syftet med studien är att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av samarbete med hemtjänstpersonal för att främja delaktighet i aktivitet hos personer med stroke i sitt egna hem.
10
METOD
Design
För att besvara studiens syfte valdes en kvalitativ ansats för datainsamling och analys. Denna forskningsansats är lämplig eftersom den syftar till att beskriva människors uppfattning och erfarenheter samt hur de tolkar omgivningen (Backman, 2008). Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer vilket enligt Olsson och Sörensen (2007) är en lämplig metod för att få fram erfarenheter av det som studeras. Materialet analyserades med stöd från Lundman och Graneheim´s (2008) beskrivning av kvalitativ innehållsanalys.
Deltagare
Ett ändamålsenligt urval (Hartman, 2004) genomfördes i syfte att nå deltagarna som hade erfarenheter av det som avsågs studeras och därmed på ett bra sätt kunde besvara studiens syfte.
Inklusionskriterier för att delta i studien var legitimerad arbetsterapeut i en kommun i Jämtland med erfarenhet av att samarbeta med hemtjänstpersonal kring rehabilitering för personer med stroke i sitt egna hem. I vald kommun är det arbetsterapeuter anställda inom kommunen som ansvarar för åtgärder som inriktas mot personer i sitt egna hem där samarbete med hemtjänst ingår. I studien ingick totalt sex arbetsterapeuter som uppfyllde uppsatta kriterier.
Procedur
För att komma i kontakt med arbetsterapeuter som motsvarade uppsatta kriterier skickades information via e-post om studiens syfte till MAR (Medicinsk ansvarig rehabiliterare) samt förfrågan att hämta e-postadress- och telefonuppgifter till samtliga arbetsterapeuter i kommunen.
Författarna skickade sedan ut förfrågan (bilaga 1) med information om studien via e-post i två omgångar. Första omgången skickades förfrågan ut genom ett systematiskt urval från listan, urvalsintervallen var varannan arbetsterapeut. Då författarna inte fick tillräckligt respons skickades andra omgången ut till resterande arbetsterapeuter på listan. Sammanlagt skickades 26 förfrågningar ut till arbetsterapeuter i kommunen. En vecka efter att förfrågan skickats ut kontaktandes arbetsterapeuterna via telefon för förfrågan om deltagande i studien samt bokning
11 av tid och plats för en intervju. Under första utskicket tackade tre arbetsterapeuter ja till deltagande, under andra utskicket tackade ytterligare tre arbetsterapeuter ja. Efter att ha genomfört sex intervjuer var författarna överens om att de erhållit ett material som var rikt på erfarenheter. Enligt Hartman (2004) ska datainsamling pågå till dess att mättnad i materialet uppnåtts, vilket författarna anser att de uppfyllt kravet för då liknande erfarenheter började återkomma i intervjuerna. Eftersom samtliga arbetsterapeuter i den valda kommunen fått förfrågan om att delta ansåg författarna därför att det inte fanns skäl att söka ytterligare deltagare utanför kommunen.
Datainsamling
Datainsamlingen utfördes genom semistrukturerade intervjuer med utgångspunkt i några frågeställningar som deltagarna fick ta del av i förväg (Bilaga 1). Intervjufrågorna var formulerade som öppna frågeställningar så att deltagarna fritt fick berätta om sina erfarenheter i likhet med vad som beskrivs av Olsson och Sörensen (2007). Författarna diskuterade aktuella frågeställningar i samråd med handledaren för att få fram relevanta frågeställningar som kunde ge svar på syftet. Frågeställningarna användes som utgångspunkt för vad som skulle tas upp vid intervjuerna, följdfrågor användes för att få arbetsterapeuterna att utveckla sitt resonemang.
Exempel på följdfrågor var; Kan du berätta om hur du förmedlar den informationen till hemtjänstpersonalen och hur gör du för att ni ska jobba mot samma mål och hur går man praktiskt tillväga? Författarna valde att utföra intervjuerna var för sig, då författarna ansåg det bli ett personligare möte på så vis. Intervjuer genomfördes på arbetsterapeuternas arbetsplats via personliga möten. Intervjuerna varade mellan 20-45 minuter. Intervjuerna spelades in på band för att säkerställa innehållet, varje intervju skrevs sedan ner ordagrant (Hartman, 2004).
Analys av data
Datamaterialet som insamlats analyserades utifrån syftet att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av samarbete med hemtjänstpersonal för att främja delaktighet i aktivitet hos personer med stroke i sitt egna hem. Som stöd använde författarna kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Lundman och Graneheim (2008). Författarna skrev ut materialet ordagrant och läste igenom det för att skapa sig en helhetsbild och ett sammanhang av intervjuerna. Därefter tog författarna ut meningsbärande enheter i varje intervju genom att göra understrykningar i texten.
12 Därefter kondenserades meningsenheterna och kondenseringarna skrevs ned i ett dokument för varje intervju. I den första intervjun skedde detta av författarna var för sig. Handledaren tog även ut meningsbärande enheter som kondenserades ur den första intervjun för att sedan diskutera samstämmighet med författarna. Därefter tog författarna tillsammans ut meningsbärande enheter och kondenserade dessa ur de resterande intervjuerna. De kondenserade meningsenheterna gavs därefter en kod beteckning, detta gjorde även handledaren i den första intervjun för att stärka trovärdigheten i författarnas analysarbete. Författarna grupperade i nästa steg koder från de olika intervjuerna utifrån likheter och skillnader och skapade preliminära kategorier. Exempelvis grupperades att personalen känner sig lyssnade till, att de känner stöd från arbetsterapeuten och få dom att känna sig betydelsefulla till den preliminära kategorin: att personalen känner stöd/trygghet. De preliminära kategorierna jämfördes sedan utifrån dess innehåll. Författarna fann svårigheter att konstruera kategorier på en högre abstraktionsnivå utan överlapp. I diskussion med handledaren framkom hur de olika preliminära kategorierna kunde ses som en process. I det fortsatta analysarbetet strukturerade författarna materialet i ett övergripande tema som belyste en process. De preliminära kategorierna sorterades därefter in i ett antal framväxande underteman där de flyttade fram och tillbaka. Slutligen enades författarna om tre underteman som beskrev och tydliggjorde processens olika faser. Resultatet av analysen presenteras i ett övergripande tema Samarbete är en process som bygger på ömsesidighet och kontinuitet och tre underteman Att skapa en relation är en förutsättning för ett gott samarbete, Samarbete sker genom att ta tillvara på varandras kompetens och erfarenhet och Samarbete förutsätter kontinuitet och återkoppling vilka styrks med citat från arbetsterapeuternas berättelser
Etiska reflektioner
Författarna informerade arbetsterapeuterna både skriftligt och muntligt om studiens syfte.
Arbetsterapeuterna informerades även om frivilligt deltagande samt deras rätt till att avbryta intervjun när som helst. Information framgick också om att det datamaterial som framkom vid intervjuerna skulle behandlas konfidentiellt, vilket innebar att inga uppgifter som gick att härleda till person skulle vara möjliga att identifiera i det färdiga arbetet. Datamaterialet kommer att förstöras efter avslutad studie. Att spela in intervjuer på band kan möjligen begränsa deltagarnas sätt att uttrycka sig eller få dem att känna sig obekväma. Dock upplever författarna att arbetsterapeuterna delade med sig av sina erfarenheter på ett frikostigt sätt. Författarna försökte
13 göra situationen så avslappnad som möjlig och skapa ett klimat som möjliggjorde trygghet.
Intervjuerna genomfördes också i en för arbetsterapeuterna bekant och trygg miljö vilket bör ha bidragit till den avspända stämningen. Nytta med studien är att få ta del av arbetsterapeuters erfarenheter, vilket kan bidra till en ökad kunskap om hur ett samarbete med hemtjänstpersonal kan främja möjligheter till delaktighet i aktivitet för personer med stroke som bor i ordinärt boende. Denna kunskap kan vara till nytta dels för arbetsterapeuter men också för hemtjänstpersonal samt andra yrkeskategorier som samverkar kring insatser inom vård och rehabilitering. Författarna anser därför att vinsterna med att genomföra studien bör överväga eventuellt obehag för informanterna.
Resultat
I resultatet används begreppet klienter som utifrån syftet beskriver personer med stroke.
Samarbete är en process som bygger på ömsesidighet och kontinuitet
Analysen av intervjuerna mynnade ut i ett övergripande tema; ”Samarbete är en process som bygger på ömsesidighet och kontinuitet”. Arbetsterapeuternas erfarenheter visar att ett bra samarbete med hemtjänstpersonal är en process som byggs upp, upprätthålls och utvecklas över tid. Deras erfarenheter reflekterar betydelsen av att skapa förutsättningar för ett gott samarbete som bygger på förtroende och ömsesidighet. Arbetsterapeuten kan inte agera expert eller konsult utan måste arbeta tillsammans med hemtjänstpersonalen för att möjliggöra delaktighet i aktivitet hos klienter. Information och återkoppling från hemtjänstpersonalen ansåg arbetsterapeuterna var en förutsättning i samarbetet eftersom de möter klienterna i deras vardag hemma och ser deras behov. Vidare framhöll de vikten av att ta del av varandras kunskaper och erfarenheter för att få en ökad förståelse för klientens behov och möjligheter till förändring. På så vis kunde de bilda sig en gemensam uppfattning om hur insatser kunde genomföras på bästa sätt. Att arbeta nära varandra beskrevs som viktigt ur flera aspekter och som en förutsättning för att skapa ett gemensamt synsätt där utbyte av erfarenheter främjade möjligheterna att göra klienterna delaktiga i sina vardagliga aktiviteter. Att arbeta nära varandra och utbyta erfarenheter skapade också förutsättningar för att utveckla samarbetet mellan arbetsterapeut och hemtjänstpersonal. Vidare
14 belyste arbetsterapeuterna vikten att återkoppla till varandra under processens gång och när olika insatser hade genomförts samt ge feedback till varandra på hur olika insatser fungerade i det praktiska arbetet med klienten. Ett bra samarbete som det beskrevs av arbetsterapeuterna bygger på respekt för varandras kompetens samt ett bra klimat som möjliggör dialog och reflektion.
Resultaten kommer att presenteras närmare under respektive undertema.
Att skapa en relation är en förutsättning för ett gott samarbete
I detta undertema beskrivs förutsättningar för att skapa grunden till ett gott samarbete och vad det bygger på. Resultatet visar hur grunden för ett bra samarbete skapas genom att utveckla en god relation. Arbetsterapeuternas erfarenheter speglar att en god relation nås genom att lyssna, vara lyhörd och visa respekt för personalens kunskap och erfarenheter. På så vis skapas tillit och ett förtroende kan byggas upp. Genom att lyssna på hemtjänstpersonalen och vara lyhörd för deras tankar och idéer visar arbetsterapeuten respekt för deras kompetens. Härigenom kan arbetsterapeuten förmedla en känsla av att personalen har en viktig och betydelsefull roll. Detta bidrar till att skapa grunden för en god relation och ett gott samarbete som bygger på en ömsesidighet. Vidare skapar det förutsättningar för att personalen kan stärkas i sin roll.
Arbetsterapeuterna anser att ett gott samarbete skapas genom att få hemtjänstpersonalens förtroende och att de känner sig betydelsefulla i sitt arbete. En arbetsterapeut uttrycker det så här;
”Det är viktigt att dom känner sig lyssnade på att dom känner sig viktiga i det här för dom är ju jätte viktiga och att dom för att då växer ju dom med det att dom är viktiga och att dom tar mer initiativ att dom är mer framåt”
En förutsättning för att kunna skapa en god relation är enligt arbetsterapeuterna att det finns en närhet till varandra. Från intervjuerna framkom betydelsen av att finnas på plats och att träffas under olika förhållanden. De belyste vikten av att inte bara ta kontakt med personalen när det gällde ett specifikt ärende eller någon information som skulle förmedlas. Tillfällen att samtala med varandra i olika situationer skapade enligt arbetsterapeuterna förutsättningar för att lära känna varandra och bli trygg med varandra. Det kan ta olika lång tid för personerna i hemtjänstgruppen att känna tillit och trygghet för arbetsterapeuten. Därför framhöll de vikten av
15 att lägga tid på att skapa och utveckla en relation, en arbetsterapeut säger;
”Det är viktigare att kunna gå in och smita in på deras lokal och fika med dom en gång i veckan än att ordinationen är perfekt ordning på faktiskt så tycker jag det”
Genom att träffas och samtala under mer informella former som exempelvis i fikarummet kan information som inte arbetsterapeuten frågar efter komma fram. Exempelvis berättade arbetsterapeuterna att detta skapade en naturlig dialog i gruppen om olika vardagssituationer och problem kring klienterna som hemtjänstpersonalen kanske inte skulle ta upp vid ett formellt möte. Sådan information menade arbetsterapeuten kunde vara avgörande för vilka förändringar som behövde genomföras samt hur det fortsatta arbetet kring klienten skulle utformas.
Samarbete sker genom att ta tillvara på varandras kompetens och erfarenhet
I detta undertema beskrivs hur samarbetet mellan arbetsterapeut och hemtjänstpersonal tar sig i uttryck på olika sätt och i olika situationer. Resultatet speglar hur samarbete handlar om att arbeta tillsammans och ta tillvara på varandras erfarenhet och kompetens. Här igenom skapas ett engagemang kring klientens situation som skapar förutsättningar för att stödja klienten på ett bra sätt att kunna vara delaktig i sina vardagliga aktiviteter.
Arbetsterapeuternas erfarenheter visar hur närheten till varandra är viktig för att kunna samarbeta kring olika klienter så att arbetsterapeuten inte bara blir en person som hemtjänsten konsulterar i vissa speciella ärenden. Genom att arbeta nära varandra menar arbetsterapeuterna att de blir en naturlig del i arbetsgruppen. Vikten av att mötas regelbundet framhölls. Genom att vara i samma lokaler skapades möjligheter till spontana möten. Som exempel beskrev arbetsterapeuterna att de då blev naturligt för hemtjänstpersonalen att direkt ta kontakt för att exempelvis fråga om råd kring en specifik klient eller framföra behov om handledning kring någon situation. Genom att arbeta nära varandra skapades en känsla av att finnas tillhands för varandra, en arbetsterapeut säger;
”Viktigast är att dom upplever att det inte är ett vi och dom förhållande”
Arbetsterapeuterna beskrev vikten av att nå ut till all personal så att alla fick samma information.
16 På så vis kunde personalen ge bästa möjliga stöd till klienterna till skillnad mot om några fick informationen i andra hand eller vid ett senare tillfälle. Därför beskrevs betydelsen av att träffa personalen kontinuerligt då de var samlade. Ett sätt att skapa engagemang och göra hemtjänstpersonalen delaktiga i klientens rehabilitering är enligt arbetsterapeuterna att upprätta mål och genomförandeplaner tillsammans. Genom att utforma genomförandeplaner tillsammans fick också arbetsterapeuten en bredare bild av klientens situation via personalen. Från intervjuerna framkom betydelsen av att handledning sker i direkta situationer. Genom att göra hembesök tillsammans hos klienten kan praktisk handledning ges och olika alternativ kan provas.
I dessa situationer är det lättare att motivera personalen att göra på ett visst sätt samt att kunna lyfta fram klientens resurser. Att träffas tillsammans hemma hos klienten skapade också möjligheter för klienten att visa på sina behov och problem i olika aktiviteter och på så vis vara delaktig i utformningen av insatserna samt kunna diskutera dessa med både arbetsterapeuten och hemtjänstpersonalen samtidigt. Förutom vid hembesök, beskrev arbetsterapeuterna att handledning sker muntligt vid ärendeträffar gällande någon klient samt vid personalmöten. På ärendeträffar diskuteras vad som ska göras hos en klient samt hur det ska genomföras. Vid dessa träffar kan arbetsterapeuten också gå igenom vissa saker, ge instruktioner eller vägledning utifrån personalens önskemål. Det som diskuteras på ärendeträffarna ligger på personalens ansvar att föra vidare till övrig personal i hemtjänstgruppen, då alla inte kan närvara vid alla möten. På dessa möten är det därför viktigt att så många i personalen som möjligt kan medverka. Det främjar samarbetet och gör att personalen har lättare att komma tillbaka till arbetsterapeuten med frågor.
För att personalen ska kunna stödja klienterna på ett så bra sätt som möjligt betonar arbetsterapeuterna vikten av att förmedla och ge handledning i ett rehabiliterande förhållningssätt. Arbetsterapeuternas erfarenheter visar att de ger praktisk handledning samt muntliga och skriftliga instruktioner kring ett rehabiliterande förhållningssätt i syfte att hemtjänstpersonalen ska kunna ta till vara klientens resurser och stödja honom/henne till delaktighet i sina vardagliga aktiviteter. Arbetsterapeuterna beskriver också betydelsen av att kombinera dessa olika former. Till exempel vid förflyttningar utan lyft menar arbetsterapeuterna att det är viktigt med praktisk handledning men också skriftlig ordination för att personalen ska genomföra förflyttningarna på samma sätt. Vidare visar arbetsterapeuternas erfarenheter på
17 betydelsen av att tillsammans diskutera vad ett rehabiliterande förhållningssätt innebär i olika situationer. På så vis kan kompetens och erfarenhet hos alla involverade tas tillvara, vilket även stärker personalens engagemang och motivation till att arbeta utifrån ett rehabiliterande förhållningssätt. Enligt arbetsterapeuterna är det av stor vikt att kunna skapa och sprida ett engagemang hos hemtjänstpersonalen för att de ska vara motiverade och förstå betydelsen av att genomföra insatser på ett visst sätt en arbetsterapeut säger;
”Det hänger på handledaren tänker jag det hänger inte på hemtjänsten”
För att skapa engagemang krävs att arbetsterapeuten lyfter hemtjänstpersonalens resurser och tar vara på deras kompetens och erfarenheter. Ett sätt att göra detta är att möta personalens frågor med motfrågor. På så vis kommer inte arbetsterapeuten med svaren utan kan istället skapa en dialog kring frågan. I intervjuerna framkommer på olika sätt betydelsen av att skapa en dialog där personalens idéer kommer fram som kan vara en stor resurs för det gemensamma arbetet med klienterna. Får inte hemtjänstpersonalen förståelse för det rehabiliterande arbetssättet och tillräckligt med tid för utförandet då är risken att hemtjänstpersonalen agerar mer hjälpande än stöttande. Genom att lyfta fram klientens resurser kan arbetsterapeuten motivera personalen varför ett rehabiliterande förhållningssätt kan stärka klientens möjligheter att vara mer delaktig i utförandet av sina dagliga aktiviteter, en arbetsterapeut säger;
”Då gäller det verkligen att man är där och poängterar att klarar personen det här då är det ju klart att den ska upp och gå för det blir ju liksom en form av vardagsrehabilitering”
Samarbete förutsätter kontinuitet och återkoppling
I det här undertemat beskrivs hur samarbetet upprätthålls och utvecklas genom gemensamma diskussioner och reflektion kontinuerligt under arbetets gång. Arbetsterapeuternas erfarenheter reflekterar hur ett gott samarbete bygger på en teamkänsla där respekten för varandras åsikter och kompetens är betydelsefull. Detta skapar ett bra klimat som öppnar upp för diskussioner och reflektion. Genom att kontinuerligt diskutera och reflektera tillsammans kring insatser utvecklas gemensamma lösningar där både arbetsterapeutens och hemtjänstpersonalens åsikter och kompetens tas tillvara. Vidare reflekterade deras erfarenheter vikten av att både ge och ta feedback för att skapa en teamkänsla.
18 Från intervjuerna framkom att en teamkänsla var något som växte fram över tid.
Arbetsterapeuterna beskrev vikten av att bli en del av arbetsgruppen och att satsa på att få en samhörighet. Tryggheten i gruppen var en förutsättning för att personalen skulle återkoppla till arbetsterapeuten efter olika insatser var genomförda. En viktig aspekt var att bjuda in till gemensamma diskussioner och möjlighet att reflektera tillsammans kring klienternas situation och olika insatser. Återigen beskrevs närheten som viktig. När en teamkänsla fanns, beskrev arbetsterapeuterna att personalen tog kontakt med dem för att berätta hur det går för olika klienter. Likaså tog de kontakt för att ställa frågor om fortsatta insatser eller förändringar. Genom att diskutera och reflektera tillsammans kunde möjliga förändringar synliggöras. För att arbetsterapeuten skulle kunna ge feedback till personalen var det viktigt att fråga efter deras upplevelser av hur de olika insatserna hade fungerat. Arbetsterapeuterna menade också att det var viktigt att ge positiv feedback och visa på hur personalens insatser bidrar till att klienten får möjligheter att använda sina resurser och därigenom bibehålla eller utveckla sina förmågor.
Arbetsterapeuterna beskrev vikten av att hela tiden återkoppla till hemtjänstpersonalen för att uppmärksamma dem på hur deras arbete ger resultat i form av framsteg för klienten. Genom att ha ett sådant förhållningssätt menade arbetsterapeuterna att personalen i sin tur återkopplade och det blev en kontinuitet i samarbetet, en arbetsterapeut säger;
”Då förstår jag att det har betytt något för dom för att dom kommer tillbaka till mig med feedback”
Betydelsen av att följa upp och utvärdera insatser var något arbetsterapeuterna betonade i intervjuerna. Dels att följa upp hur det framskred med insatserna men också att följa upp personalens behov av stöd i genomförandet. Återkoppling från hemtjänstpersonalen angående insatsernas effekter var en möjlighet för arbetsterapeuterna att hålla sig uppdaterade.
Återkopplingen från hemtjänstpersonalen beskrevs som mycket värdefull eftersom det är personalen som träffar klienterna dagligen.
19
Diskussion
Resultatdiskussion
Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av samarbete med hemtjänstpersonal för att främja delaktighet i aktivitet hos personer med stroke i sitt egna hem.
Sammanfattningsvis visar resultatet hur samarbete är en process som utvecklas över tid och som bygger på ett gemensamt synsätt där utbyte av erfarenheter och respekt för varandras kompetens är centralt. En god relation som bygger på ömsesidighet visade sig vara grunden för att utveckla ett bra samarbete. Resultatet speglar också betydelsen av närhet ur flera aspekter. Att arbeta nära varandra visade sig vara en viktig förutsättning för att kunna skapa, upprätthålla och utveckla ett samarbete där ett gemensamt synsätt främjade klienternas möjligheter till delaktighet i sina vardagliga aktiviteter. Att arbeta nära varandra visade sig vidarevara viktigt, för att skapa ett klimat där en teamkänsla främjade återkoppling och feedback mellan arbetsterapeut och hemtjänstpersonal. Slutligen visar resultatet på betydelsen av att arbetsterapeuten kan skapa engagemang och motivation till att arbeta utifrån ett rehabiliterande förhållningssätt där klientens resurser tas tillvara på bästa sätt.
Av resultatet framgår hur ett väl fungerande samarbete mellan arbetsterapeut och hemtjänstpersonal byggde på en god relation som skapade en teamkänsla, där återkoppling och feedback blev en naturlig del i det dagliga arbetet. Detta beskrevs av arbetsterapeuterna som betydelsefullt eftersom hemtjänstpersonalen var de som hade regelbunden kontakt med klienterna i deras hem. Att få återkoppling från hemtjänstpersonalen var en förutsättning för att kunna följa klientens utveckling eftersom arbetsterapeuterna inte hade möjlighet att själv träffa klienterna regelbundet. Härigenom kunde möjliga problem eller framsteg hos klienten synliggöras och diskuteras. Likaså skapade det möjligheter att diskutera eventuella förändringar i insatser eller nya behov hos klienten. Inom arbetsterapiteori (Fisher, 2009; Kielhofner, 2008) är begreppet klientcentrering centralt. Det innebär att arbetsterapeuten utvecklar en terapeutisk relation och en samarbetsrelation för att kunna arbeta tillsammans utifrån klientens perspektiv. Vidare beskriver Fisher och Nyman (2007) att klienten kan vara en person, en klientkonstellation eller en klientgrupp. Utifrån resultaten i den aktuella studien kan hemtjänstpersonalen ses som en del i en
20 klientkonstellation eftersom de dagligen genomför insatserna tillsammans med klienterna.
Härmed ger studien empiriskt stöd för betydelsen av att utveckla en terapeutisk relation och samarbetsrelation inte bara med klienten utan också med hemtjänstpersonalen. Dessa resultat är viktiga inte bara för arbetsterapeuter men också för andra professioner som samarbetar i team.
Arbetsterapeuterna anser det viktigt för personalen att förstå varför de bör följa arbetsterapeutens instruktioner och ett rehabiliterande förhållningssätt. Detta stämmer överens med Statens Offentliga Utredning (Sou) (2004) som anser det angeläget med handledning av arbetsterapeut för hemtjänstpersonalen i ett rehabiliterande förhållningssätt för att skapa ett enhetligt tänk i teamet. De intervjuade arbetsterapeuterna poängterar vikten av att alla arbetar efter samma mål, som tex ett rehabiliterande förhållningssätt för att kunna ge kvalitativ vård där klienterna i större utsträckning blir engagerade och delaktiga i sina vardagliga aktiviteter. Det stödjer Kielhofners (2008) teori om att delaktighet är det engagemang som individer har i sitt dagliga utövande av aktiviteter för att uppnå ett välmående. Författarna anser att det är viktigt att personalen är delaktiga i rehabiliterande förhållningssätt för att göra klienterna delaktiga i sina aktiviteter. I och med att personalen är delaktiga i det rehabiliterande förhållningssättet ökar deras engagemang i arbetet med klienterna.
Resultatet i den aktuella studien speglar att närheten till varandra inom teamet är viktigt, att arbeta nära varandra gjorde att arbetsterapeuterna kunde motivera hemtjänstpersonalen till att ta kontakt. Kaufmann och Kaufmann (2005) bekräftar detta genom att påvisa att den fysiska närheten mellan gruppens medlemmar främjar kommunikation. Arbetsterapeuternas erfarenheter visade även att spontana träffar vid exempelvis fikaraster var mycket värdefulla. Dels för att lära känna de olika personerna i hemtjänstgruppen och att det då även framkom information om klienterna och deras situation som kanske inte annars hade kommit fram vid ett formellt möte.
Här kunde också arbetsterapeuten utbyta information med hemtjänstpersonalen och ge råd i olika situationer. På liknande sätt beskriver McCallin och McCallin (2009) att personer har potential att främja lärande och förändra sina tankemönster utanför formella teammöten och att man i samarbete kommer långt med att ha en positiv attityd till samarbete. Författarna tror att de olika personerna i teamet har lättare att vara positivt inställda till samarbete i en miljö som är utanför en arbetssituation som tex på en fikarast.
21 I resultatet fram kom att ett gott samarbete främjas genom att vara lyhörd och visa respekt för hemtjänstpersonalens kunskaper samt erfarenheter. Detta kan relateras till yrkets etiska kod där en del av arbetsterapeuternas värdegrund beskrivs som att arbetsterapeuten skall respektera övriga i teamets kompetens (FSA, 2005). Betydelsen av ett väl fungerande samarbete framhålls i litteratur och forskning. Lundgren och Molander (2008) menar att ett effektivt och tillfredsställande samarbete är en förutsättning för att klienterna ska nå sina mål. Vidare framhåller McCallin och McCallin (2009) att ett fungerande samarbete är viktigt för en effektiv vård. De beskriver i sin studie att individers olika kompetens influerar teamets sammansatta kompetens och att både den professionella och den personliga kompetensen är av betydelse för effektivitet och kvalitet. De menar att ett framgångsrikt samarbete mellan olika professioner, beror på de olika professionernas respekt för mångfaldigheten.
Arbetsterapeuten och hemtjänstpersonalen är olika professioner som bygger på olika synsätt och värdegrunder. Arbetsterapeuterna har en värdegrund som kortfattat går ut på att stödja klienter till delaktighet i vardagliga aktiviteter utifrån ett rehabiliterande och klientcentrerat arbetssätt som utgår från att individer kan främja sin hälsa genom aktivitet och handling (FSA, 2005).
Författarna anser att oavsett profession så har varje individ olika värdegrunder med egna värderingar skapade genom livet med egna erfarenheter. Törnebohm (1990) förklarar att en individ består av en kropp och ett livsparadigm. I individens livsparadigm representeras individens egna kunskaper om världen, om naturen, samhället, kulturen och människorna. I individens syn på livet inkluderas dennes ambitioner. Resultatet av att leva och lära gör att människans livsparadigm ändras hela tiden (ibid). McCallin och McCallin (2009) förklarar i sin studie att när de olika professionerna tänker i olika paradigm och förutsätter sitt eget paradigm som det enda rätta sättet att se på omvärlden äventyras samarbetet. Mångfalden skapar spänningar genom att olika professioner prövar sina egna attityder mot andra professioner, som att ha olika livssyn och att ha olika sätt att kommunicera med kollegor.
Resultatet av intervjuerna framhåller vikten av att utforma genomförandeplaner tillsammans.
Vilket Kaufmann och Kaufmann (2005) även vidhåller att majoriteten av människor vill ha jämlikhet och deltagande i beslutsfattande (ibid). Författarna anser att arbetsterapeuten måste få
22 med hemtjänstpersonalen i arbetet med klienterna för att skapa förståelse och möjlighet att arbeta mot gemensamma mål. Författarna anser även att kommunikationen mellan arbetsterapeuterna och hemtjänstpersonalen är av stor vikt när det gäller klientens rehabilitering, eftersom detta ökar möjligheten att få en helhetsbild av klientens situation. Detta framhålls även ha stor betydelse av de intervjuade arbetsterapeuterna, att kontinuerligt diskutera vad rehabiliterande förhållningssätt innebär i olika situationer med hemtjänstpersonal. Deras erfarenheter tillsammans med arbetsterapeutens uppfattningar ger en bredare bild av klienters situation. Cohn (2009) framhåller i sin studie att kommunikation vid teamarbete är viktigt för att se helheten hos klienterna (ibid).
Resultatet ger även en beskrivning av arbetsterapeuternas erfarenheter av att man inte ska agera konsult i samarbetet med hemtjänstpersonalen för att det hindrar möjligheter till ökad delaktighet för klienterna. Detta styrks även av McCallin och McCallin (2009) som framhåller att samarbete i team blir mer framgångsrikt då alla i teamet förstår att de har delat ledarskap, att alla har ansvaret för kvaliteten i samarbetet.
I resultatet framkom att både ge och ta feedback är en förutsättning för gott samarbete.
Arbetsterapeuterna menar att feedback till hemtjänstpersonalen gör dem mer medvetna om deras arbete med klienterna. Kaufmann och Kaufmann (2005) bekräftar det med att feedback är av stor vikt när det gäller lärandet samt att arbetsprestationen blir högre då återkommande feedback ges.
Författarna anser att i ett fungerande samarbete mellan hemtjänstpersonalen och arbetsterapeuten är feedback en viktig komponent. Detta för att klienterna skall få den kvalitativa vård som författarna anser är nödvändigt, utifrån författarnas egna erfarenheter samt personliga värderingar.
Metoddiskussion
För att diskutera och värdera kvaliteten i denna studie har författarna valt att använda begreppen giltighet, tillförlitlighet och överförbarhet enligt det som beskrivs av Lundman och Hällgren- Graneheim (2008). Studiens resultat bygger på en kvalitativ ansats där sex intervjuer analyserats utifrån kvalitativ innehållsanalys. Enligt Backman (2008) är kvalitativ ansats lämplig för att beskriva erfarenheter inom ett specifikt område eftersom den syftar till att beskriva människors uppfattning och erfarenheter samt hur de tolkar omgivningen. Författarna ansåg att de
23 analyserade intervjuerna gav ett omfattande material som var rikt på erfarenheter. Materialet uppfattas därmed ha bidragit med relevant kunskap utifrån studiens syfte. Författarna ansåg att urvalet var ändamålsenligt (Hartman, 2004) genom att inklusionskriterierna var legitimerad arbetsterapeut med erfarenhet av att samarbeta med hemtjänstpersonal kring rehabilitering för personer med stroke i deras egna hem. Författarna anser att antalet intervjupersoner är tillräckligt för att få en bred bild av arbetsterapeuters erfarenheter av samarbete med hemtjänstpersonal för att främja delaktighet i aktivitet hos personer med stroke i sitt egna hem. Resultatet skulle kunna utvecklats ytterligare med fler intervjupersoner. Resultatet kunde även blivit mer nyanserat med arbetsterapeuters erfarenheter från andra kommuner.
Författarna anser att det var en fördel att använda semistrukturerade intervjuer eftersom de har liten erfarenhet av att genomföra intervjuer och då kunde hålla sig till området. Samtidigt kunde arbetsterapeuterna fritt berätta om och beskriva sina uppfattningar och erfarenheter i enlighet med vad som beskrivs i Olsson och Sörensen (2007). En begränsning kan vara att följdfrågorna inte utvecklades tillräckligt för att få fram så mycket information som möjligt från arbetsterapeuterna.
Denna aspekt kan ha att göra med författarnas bristande erfarenhet av att intervjua. Frågorna uppfattades av några arbetsterapeuter som svåra att svara på utifrån att det gällde personer med stroke. Intervjupersonerna såg frågorna som ganska lika och vissa frågor var tydligt ställda med inriktningen på personer med stroke. Enligt arbetsterapeuterna kunde de lika gärna svara på samma frågor oavsett diagnosgrupp. Arbetsterapeuterna synliggjorde därmed att samarbete med hemtjänstpersonal för att främja personers delaktighet i aktivitet kunde beskrivas på liknande sätt oavsett diagnosgrupp. I efterhand kan författarna se att avgränsningen med studien, till att inrikta sig mot personer med stroke, var onödig. Om författarna velat tydliggöra att studien endast undersöker samarbete med hemtjänstpersonal i samband med rehabilitering av personer med stroke, kunde författarna haft tydligare inriktning mot personer med stroke i alla frågor och följdfrågor. Därigenom hade man möjligen fått mer detaljerade svar på frågor om rehabilitering av personer med stroke och samarbete med hemtjänstpersonal. Dock anser författarna att de erhållit ett material som på ett bra sätt lyfter fram erfarenheter av samarbete och vilka aspekter som är betydelsefulla för att främja delaktighet i aktivitet oavsett klientgrupp. Eftersom även de intervjuade arbetsterapeuterna ansåg att det inte var någon tydlig skillnad i hur de skulle beskriva samarbete oavsett klientgrupp anser författarna att de fått fram kunskap om att arbetsterapeuter
24 inte arbetar diagnosbundet. Detta bör därmed kunna stärka resultatens överförbarhet.
Samtliga arbetsterapeuter intervjuades genom personliga möten vilket bidrog till att författarna tagit del av arbetsterapeuternas kroppsspråk samt engagemang vilket bör ha stärkt tillförlitligheten. Eftersom intervjuerna spelades in på band kan detta ha bidragit till en hämmande effekt så att arbetsterapeuterna inte känt sig bekväma och kunnat tala fritt. För att motverka detta försökte författarna skapa en trygg atmosfär så att arbetsterapeuterna skulle tala fritt och inte känna sig obekväma med inspelningen. Genom att spela in intervjuerna har författarna kunnat ta del av materialet ordagrant och inte gått miste om information. Författarna anser att de har fått ett rikt material som har lett till ett innehållsrikt resultat.
Författarna anser att tillförlitligheten har stärkts genom att de har läst samtliga intervjuer var för sig och tagit ut meningsbärande enheter för att jämföra och diskutera samstämmighet mellan varandra. Även handledaren har läst två intervjuer och tagit ut meningsbärande enheter vilka sedan jämförts och diskuterats med författarna vilket enligt Lundman och Hällgren-Graneheim (2008) är ett sätt att stärka tillförlitligheten. Studiens giltighet bör också ha har stärkts då författarna kontinuerligt har diskuterat det framväxande resultatet tillsammans med handledaren.
En förutsättning för överförbarhet enligt Lundman och Hällgren-Graneheim (2008) är att metoden är väl beskriven. Författarna anser att metoden är väl beskriven däremot finns ingen säkerhet i att resultatet är överförbart. Eftersom studiens resultat endast kommer från en kommun i Jämtland och kan för inte generaliseras till andra kommuner i Sverige.
Konklusion
Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av samarbete med hemtjänstpersonal för att främja delaktighet i aktivitet hos personer med stroke i sitt egna hem.
Resultatet visar att samarbete är en pågående process som har viktiga byggstenar som att vara lyhörd, respektera varandras olika kunskaper, både individuella värderingar och professionella kunskaper. Resultatet visar även att det finns tydliga beståndsdelar i ett fungerande samarbete, till exempel är närhet en viktig beståndsdel. Den fysiska närheten är viktig för att möjliggöra spontana eller inplanerade möten varje vecka för att ge tillfällen för diskussion. Närheten är även
25 viktig för att få tillfälle att lära känna de olika individerna i teamet. För att kunna engagera varandra i ett samarbete krävs delaktighet i arbetets olika skeden/uppgifter.
Tillkännagivande
Författarna vill framföra ett tack till arbetsterapeuterna som deltagit i studien och delat med sig av sina erfarenheter. Författarna vill även rikta ett stort tack till vår handledare Anneli Nyman för hennes stora engagemang, stöd och goda råd under studiens gång.
26
REFERENSLISTA
American Occupational Therapy Association. [AOTA]. (2008). Occupational therapy practice framework: Domain and process (2nd ed.). The American Journal of Occupational Therapy, 62, 625-683
Backman, J. (2008). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur.
Bader, T.(2008). Home-based rehabilitation for people with stroke: An evaluation of efficacy.
International journal of therapy and rehabilitation, 15 (2),83-88.
Blomstrand, C., Stibrant- Sunnerhagen, K. (2006). Stroke. I Borg, J., Gerdle, B., Grimby, G., Stibrant-Sunnerhagen, K.(Red), Rehabiliteringsmedicin: teori och praktik (s.244-254).
Studentlitteratur: Danmark
Brattberg, G. (2005). Pedagogik för rehabilitering. Stockholm: Värkstaden.
Carlsson, G. (2007). Mild stroke: consequences in everyday life, coping and life satisfaction.
Avhandling Göteborgs universitet, 2007.
Cohn, E. (2008). Team interaction models and team communication. in Willard & Spackman´s Occupational therapy. (11nded., pp.396-402). Philadelphi: Wolters Kluwer, Lippincott Williams
& Wilkins.
Dickie, V. (2008). What is occupation? in Willard & Spackman´s Occupational therapy. (11nd ed., pp.15-21). Philadelphi: Wolters Kluwer, Lippincott Williams & Wilkins.
Fisher, A. G., & Nyman, A. (2007). OTIPM: En modell för ett professionellt resonemang som främjar bästa praxis i arbetsterapi (FOU-rapport 07). Nacka: Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter.
Fisher, A. G. (2009). Occupational therapy intervention process model – A model for planning and implementing top-down, client-centered, and occupation-based interventions.
Three Star Press, Inc. Colorado USA.
Förbundet Sveriges arbetsterapeuter [FSA], (2005). Etisk kod för arbetsterapeuter. Nacka:
Förbundet Sveriges arbetsterapeuters Publikationer.
Hartman, J. (2004). Vetenskapligt tänkande – från kunskapsteori till metodteori. Lund:
Studentlitteratur.
Kaufmann, G. & Kaufmann, A. (2005). Psykologi i organisation och ledning. Lund:
Studentlitteratur.
Kielhofner, G. (2008). A Model of Human Occupation: Theory and application (4:a rev ed.).
Baltimore: Wolters kluwer. Lippincott Williams & Wilkins.
27 Legg, L., Drummond, A., & Langhorne, P. (2006). Occupational therapy for patients with
problems in activities of daily living after stroke. Cochrane Database of Systematic Reviews 2006, Issue 4. Art. No.: CD003585. DOI: 10.1002/14651858.CD003585.pub2.
Lundgren, C. & Molander, C. (2008). Teamarbete I medicinsk rehabilitering. Stockholm: Liber.
Lundman, B. & Hällgren – Graneheim, U. (2008). Kvalitativ innehållsanalys. M, Granskär. & B.
Höglund – Nilsen. (Red). Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. (sid 159 – 172). Lund: Studentlitteratur.
McCallin, A. & McCallin, M. (2009). Factors influencing team working and strategies to facilitate successful collaborative teamwork. Journal of Physiotherapy, 37 (2), 61-67.
Olsson, H & Sörensen, S. (2007). Forskningsprocessen – kvalitativa och kvantitativa perspektiv.
Stockholm: Liber AB.
Rivano, M. (2006). Processer och arbetssätt inom rehabilitering: team, mål, utvärdering. I Borg, J., Gerdle, B., Grimby, G., Stibrant-Sunnerhagen, K.(Red), Rehabiliteringsmedicin: teori och praktik (s.33-37). Studentlitteratur: Danmark.
Socialstyrelsen. (2001a). Äldres rehabiliteringsbehov i hemmamiljö. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen (2001b). Kompetensbeskrivningar för arbetsterapeuter. Stockholm:
Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen, (2005). Nationella riktlinjer för strokesjukdomar: kortversion för politiker och tjänstemannaledningar.URL:
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9416/2006-102- 3_20061023.pdf (2011-06-16).
Statens offentliga utredningar [SOU], 2004:68. Sammanhållen hemvård. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer.
Törnebohm, H. (1990). What is worth knowing in occupational therapy? The American Journal of Occupational Therapy, 45 (5), 451-454.
Von Koch, L., Widén- Holmqvist, L., Wohlin- Wottrich, A., Tham, K., De Pedro-Cuesta, J.
(2000). Rehabilitation at home after stroke: a descriptive study of an individualized intervention.
Clinical Rehabilitation, 2000 (14), 574-583.
Wilcock, A. A. (2005). Relationship of Health and Well-beeing. In Christiansen, C., Baum, C.
Bass-Haugen, J. Occupational therapy: Performance, Participation and Well-being (3rd ed.).
Thorofare NJ: SLACK.
Wohlin- Wottrich, A., Von Koch, L., Tham, K. (2007). The meaning of rehabilitation in home environment after acute stroke from the perspective of a multiprofessional team. Physical therapy. 87(6), 778-788.
28
Bilaga 1.
Information och förfrågan om deltagande i intervjustudie
Idag sker en stor del av de rehabiliterande insatserna för personer med stroke i deras hem och närmiljö. De arbetsterapeutiska åtgärderna syftar till att skapa förutsättningar för personer att kunna engagera sig i och utföra sina vardagliga aktiviteter. Arbetsterapeuter är en av de professioner som medverkar vid rehabiliteringen för personer med stroke. En av de arbetsterapeutiska uppgifterna är att arbeta konsultativt med handledning och information till annan personal. Utifrån detta anser vi att det är intressant att studera arbetsterapeuters erfarenheter av att samverka med hemtjänstpersonal. Vi vill därför genomföra en intervjustudie med syfte att beskriva arbetsterapeuters erfarenhet av samarbete med hemtjänstpersonal för att främja delaktighet i aktivitet hos personer med stroke i sitt egna hem.
Vi vänder oss till dig som är legitimerad arbetsterapeut inom kommun och som har erfarenhet av att samverka med hemtjänstpersonal kring rehabilitering för personer med stroke. Vi är intresserad av att ta del av dina erfarenheter. Studien kommer att genomföras som en intervjustudie med utgångspunkt i några öppna frågeställningar som bifogas detta brev. Intervjun kommer att genomföras via personligt möte eller telefon och beräknas ta ca en timme. Intervjun kommer att spelas in för att sedan skrivas ut i sin helhet och analyseras. Det är frivilligt att delta och du bestämmer själv om du vill avbryta ditt deltagande. Inspelningarna och intervjuutskrifterna kommer att hanteras på ett säkert sätt och endast författarna och handledaren kommer att ha tillgång till materialet. Uppgifter såsom namn och arbetsplats avidentifieras.
Inspelningarna kommer efter godkännande av examensarbete att raderas.
Vi som genomför studien heter Josefin Enedahl och Maria Olofsson och studerar till arbetsterapeut i termin 6 vid Luleå tekniska universitet. Denna studie utgör vårt examensarbete.
Vi kommer att kontakta dig per telefon ca en vecka efter att du mottagit detta brev för att höra om du är intresserad av att medverka. Om du vill medverka kommer vi tillsammans överrens om tid och plats för intervjun. Studien kommer sedan att finnas tillgänglig på Luleå tekniska universitets hemsida http://pure.ltu.se/portal/ sommaren 2011
Kontakta oss gärna vid eventuella frågor eller funderingar!
Josefin Enedahl Maria Olofsson
josene-8@ltu.student.se marolf-8@ltu.student.se
073-6346111 070-2885610
Handledare: Anneli Nyman, universitetsadjunkt vid Luleå tekniska universitet, telefon: 0920 - 49 10 00
29 Frågor som kommer att behandlas under intervjun är:
1. Kan du berätta om hur ditt samarbete med hemtjänstpersonalen kan se ut? – ge gärna något eller några exempel från ditt arbete
2. Kan du berätta om hur handledning av hemtjänstpersonal kan gå till? – ge gärna exempel 3. Kan du berätta om vilken roll och betydelse information har i samarbetet med hemtjänstpersonalen? – ge gärna exempel
4. Kan du berätta om erfarenheter från samarbete med hemtjänstpersonal som främjat delaktighet i aktivitet för personer med stroke
5. Kan du berätta om erfarenheter från brister i samarbete med hemtjänstpersonal som kan utgöra hinder för delaktighet i aktivitet för personer med stroke.
6. Kan du berätta om vad som är betydelsefullt för ett gott samarbete med hemtjänstpersonalen?
Följdfrågor kommer att ställas utifrån de svar som ges.
