NUMMER 21983
kvinnoforskning i och om Göteborg
1800-talet är ett
förändringens århundrade
i kvinnornas historia. Den framväxande kvinnorörelsen ställde krav på politiska rättigheter. Vilka motargument användes?
Vilka konsekvenser fick urbaniseringen och industrialiseringen för kvinnokulturen? Hurför-
ändrades musiklivet och vad innebar det för
kvinnorna? Vilka kunskaper om kvinnor kan vi få ur historiskt källmaterial skrivet av och för män?
Läs i nr 2 om
Kvinnovetenskaplig tidskrift utges av Föreningen Kvinno- vetenskaplig tidskrift.
Ansv utg Anita Göransson.
Kvinnovetenskaplig tidskrift ut- kommer med 4 nummer om året.
Prenumeration för 4 nr kostar 90 skr. Stödprenumerationer å 150 skr eller mer är mycket välkomna.
Postgironr8841 78-5.
Författarna ansvarar själva för in- nehållet i sina artiklar.
J o k e Esseveld,
Catta Jönsson (red sekr) A n n a Lena Lindberg (red sekr), Ami Wångstedt.
Temaredaktion för detta nummer:
Lisbet Ahnoff, Eva Borgström, Ulla Broman, Ingrid Holmqvist, Margareta Ljung, Beata Losman i Göteborg.
ADRESS Kvinnovetenskaplig tidskrift Klostergatan 9
22222 Lund
Tel 046-13 74 70 säkrast tisd, onsd, torsd 10—12.
Förteckning över tidigare utkomna temanummer och samtliga artiklar kan erhållas från redaktionen.
Grafisk form: LeifThollander.
Vinjetter: Ewy Palm Printed in Sweden by Wallin & Dalholm, Lund.
© Författarna och Kvinnoveten- skaplig tidskrift.
ISSN 0348-8365.
För insända ej beställda manu- skript ansvaras ej.
Utgivningen har möjliggjorts av anslag från Humanistis-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Kulturrådet och Universitets- och högskoleämbetet i Sverige/Lunds universitet.
Nr 2 • 1983 - Arg 4
Från redaktionen 3
EVA BJÖRKANDER-MANNHEIMER Mödrar och döttrar i 1880-talets Göteborg 6
GUNHILD KYLE 'Hvarför skola kvinnorna vänta?' 20
ANNBRITT RYDE Mötet 30 EVA ÖHRSTRÖM
1800-talets svenska musikhistoria ur kvinnoperspektiv 32 GUNNEL KARLSSON, BEATA LOSMAN, LOUISE LÖNNROTH
Vid kunskapens gräns 43
Krönika 51 Recensioner 61 Pennskaft 72 Våra förmödrar 74 Vad händer 80
Bilden sid 3: Kring Johanna i brunnsparken samlades demonstrationstågetfir ett kvinnohus i Göteborg 1977.
Foto Gun Andersson
Från redaktionen
' M e n i n g e n m e d Göteborg har varit och är H a v e t . Det k ä n n e r vi som en sorg inom oss idag, d å staden och havet tycks ha vänt v a r a n d r a ryggen, d å varven och hamnlivet tystnat. Den gamla verkligheten lever kvar blott som symbolik i brons, ö g a mot öga står G u s t a v II Adolf, stadsgrundaren, och Poseidon, havsguden, och förbinder sta- d e n s administrativa, kommersiella och kul- turella element innanför en enda utdragen
m a n l i g k r a f t m ä t n i n g i stadens absoluta mittstråk från norr till söder. N a t u r och k u l t u r i entydig patriarkal version.
G ö t e b o r g är i flera avseenden en manligt p r ä g l a d stad. Havet, fisket, sjöfarten och h a n d e l n i större skala domineras helt av m ä n och d e n t u n g a industri, som trädde i dess ställe efter första världskriget — S K F , varven, Volvo — gav hela staden en tung s m a k av metall, av grovhet och manligt tal.
3
Så var det inte alltid. U n d e r den första urbaniseringsfasen 1870—1914 dominera- des näringslivet dels av den kvinnodomi- n e r a d e textilindustrin, dels av handeln och sjöfarten, som också gav de h e m m a v a r a n - d e k v i n n o r n a makt, myndighet och ibland vida vyer. O c h stadens kvinnliga linje följer älven ut m o t havet i en, om än alltför un- d a n s k y m d , smäcker linje från J o h a n n a i B r u n n s p a r k e n , stadens fruktbarhetsgudin- na, längs h a m n e n ut mot Sjömanshustrun i väster, d e n l ä n g t a n d e men också spejan- d e . . . '
Så h ä r inledde en av artikelförfattarna i d e t t a n u m m e r av K V T , Eva M a n n h e i m e r , sin första version av ' M ö d r a r och döttrar i 1880-talets G ö t e b o r g ' innan vi, en tillfälligt s a m m a n s a t t redaktionsgrupp, började räk- na nedslag, r a d a v s t å n d och ordinera stryk- n i n g a r i de olika författarnas m a n u s .
G ö t e b o r g s n u m m e r
D e t t a n u m m e r av K V T är ett Göteborgs- n u m m e r , b å d e genom att det är en g r u p p i n o m F o r u m för kvinnliga forskare i Göte- b o r g som a r b e t a t f r a m större delen av inne- hållet och g e n o m att m å n g a av artiklarna h a r n å g o n a n k n y t n i n g till d e n n a stad. T a n - ken p å a t t försöka göra ett sådant n u m m e r väcktes i s a m b a n d med Kvinnouniversite- tet i U m e å för ca ett år sedan. Vi var några stycken som efter d e n n a stimulerande erfa- renhet trodde att ansvaret för ett n u m m e r av K V T skulle k u n n a verka som en positiv u t m a n i n g för de m å n g a kvinnoforskarna i G ö t e b o r g , som vi kände till och vilkas ar- beten k u n d e intressera m å n g a fler än dem själva eller deras institutioner.
I G ö t e b o r g finns en relativt erkänd kvin- noforskningstradition att bygga på. T v å av kvinnoforskningens pionjärer verkade här:
Asta Ekenvall gav 1966 ut sin Manligt och kvinnligt: idéhistoriska studier; G u n n a r Q v i s t d i s p u t e r a d e 1960 p å Kvinnofrågan i Sverige 1809—1846. Bägge engagerade sig dessutom i kvinnoforskningsstimulerande verksam- heter. Asta Ekenvall, Rosa M a l m s t r ö m och E v a Pinéus inrättade redan 1958 stiftelsen Kvinnohistoriskt arkiv, vars uppgifter skulle v a r a att: 'samla in arkivariskt källmaterial
till svensk kvinnohistoria; att u p p r ä t t a ka- taloger och publicera förteckningar över kvinnohistorisk litteratur; att ge ut en skriftserie för att publicera monografiska kvinnoforskningsarbeten inom olika äm- n e n . ' ( S O U 1983:4 s 112) 1971 fick verk- s a m h e t e n fastare former genom att riksda- gen tillsatte en bibliotekarietjänst. Göte- borgs universitetsbibliotek övertog ansva- ret för v e r k s a m h e t e n och n a m n e t ändrades till Kvinnohistoriska samlingarna.
G u n n a r Qvist startade 1971 ett special- s e m i n a r i u m i kvinnohistoria i s a m b a n d m e d att h a n erhöll anslag till ett forsk- n i n g s p r o j e k t Kvinnorna i industrialismens Sve- rige. 1972 d i s p u t e r a d e Gunhild Kyle på av- h a n d l i n g e n Svensk flickskola under 1800-talet och a r b e t a d e därefter några år som forsk- ningsassistent vid projektet. Några särskil- d a medel fanns inte till seminariet. N ä r G u n n a r Qvist avled hösten 1980 verkade d e t först inte möjligt att fortsätta verksam- heten. G e n o m anslag från H S F R kunde G u n h i l d Kyle och Beata L o s m a n leda se- m i n a r i e v e r k s a m h e t e n tillsammans fram till dess att professuren i kvinnohistoria kom till f r o m 1 juli 1982. Gunhild Kyle som u p p r ä t t h å l l e r den tillförordnade professu- ren leder nu seminariet inom sin tjänst.
Ett tredje initiativ som i och för sig inte ä r unikt för Göteborg är den könsrollskurs som u n d e r kvinnoåret 1975 initierades på sociologiska institutionen av Helena Streif- fert och Eva M a n n h e i m e r . K u r s e n som fö- r e k o m m i t sedan dess (bortsett från ett år d å d e n spelades ut mot en kurs i invand- rarfrågor) på b å d e A och B-nivå och har alltid rönt ett stort intresse. Den leds sedan
1979 av Eva M a n n h e i m e r (sociologi), Ing- rid Holmqvist (litteraturvetenskap) och Beata L o s m a n (historia).
Redaktionens erfarenheter E n tillfällig redaktionsgrupp bildades hös- ten 1982. E n av våra g r u n d t a n k a r var att det gällde att fa icke etablerade kvinnofor- skare att skriva. Vi såg det som ett led i F o r u m s verksamhet att stimulera och hjäl- pa kvinnliga forskare som höll på med
kvinnoforskning i någon form. Vi hade inget lämpligt övergripande tema, men vil- le få m e d så m å n g a ämnesrepresentanter som möjligt, som något kunde spegla den typiska göteborgska humanistprofilen. In- riktningen på h u m a n i o r a var ganska na- turlig g e n o m att den kvinnoforskning som bedrivits och fortfarande bedrivs i Göte- borg h a r fått humanistisk karaktär genom forskare och forskarstuderande inom t ex etnologi, litteraturvetenskap, musikveten- skap, historia och en klart människocentre- r a d sociologi.
M å n g a av de kvinnoforskare vi vände oss till svarade genast med panik i rösten, a t t de absolut inte k u n d e å s t a d k o m m a nå- got för K V T , deras forskning låg inte på d e n höga teoretiska nivå som de tyckte tid- skriften höll. Vi kunde inte konsekvent hål-
la linjen att få bidrag från forskarstuderan- de, som inte självklart kan publicera sig i a n d r a tidskrifter. Vi är dock nöjda med att så m å n g a k u n n a t lockas fram.
N u m r e t s tyngspunkt har kommit att lig- ga på perioden omkring sekelskiftet 1900, och det h a r därigenom fått en mer historisk k a r a k t ä r än vad som var avsikten. M e n d e n n a period är mycket viktig i kvinnornas historia och den har m å n g a berörings- p u n k t e r m e d vår egen tid och våra problem idag. Vi tror att arbetet kring detta n u m - m e r av K V T har betytt en hel del för både d e m som skrivit och för redaktionsgrup- p e n . N å g r a av d e m som lämnat bidrag har sagt att de fatt nya uppslag och nya krafter a t t a n v ä n d a i sitt fortsatta forskningsarbe- te. Vi h o p p a s att även a n d r a skall finna n u m r e t inspirerande.
5
E V A B J Ö R K A N D E R-M A N N H E I M E R
Mödrar och döttrar i 1880-talets Göteborg
1880-talet var en brytningstid mellan ett traditionellt och ett nytt
kvinnoliv, mellan mödrar och döttrar. En brytnings- tid som ännu utspelas inom ett gemensamt 'socialt rumen stad, där kvinnokulturen var en levande och livsnödvändig reali-
tet. Mer än den formella emancipationskampen var det sexualiteten som bröt banden mellan mödrar och
döttrar och försvagade det kvinnliga kultur- inflytandet över det då framväxande
moderna samhället.
För ungefär 100 år sedan sätts två proces- ser i rörelse på allvar som har stort sam- b a n d m e d v a r a n d r a . J a g tänker då dels på d e n organiserade kvinnorörelsen dels på urbaniseringen, förvandlingen, eller som Elias Cornell skulle säga, desurbanisering- en, upplösningen av stadsrummet.
Det ä r framför allt f r o m 1880-talet som i n v a n d r i n g e n till städerna når en omfatt- ning som definitivt börjar bryta ner den traditionella borgerliga stadskulturen och s a m m a å r t i o n d e sker den första organise- ringen av kvinnor i renodlade kvinnoföre- n i n g a r vilket utgjorde det manifesta uttryc- ket för att kvinnors levnadsvillkor föränd- rats respektive var på väg att förändras på ett d j u p g å e n d e sätt.
Av flera skäl är den första urbaniserings- fasen 1880—1914 en period som har flera b e r ö r i n g s p u n k t e r med vår egen tid, inte b a r a därför att vi återigen n ä r m a r oss ett sekelskifte, u t a n också därför att den tidens frågeställningar, sätt att definiera problem, m o t s ä t t n i n g a r etc äger stor aktualitet.
1880-talet m a r k e r a r det moderna genom- brottet i Sverige, det årtionde då livsfor- m e r n a börjar a n t a det slags komplexitet och medvetenhet som vi förknippar med den m o d e r n a människans. 1980-talet be- finner sig så att säga i a n d r a ä n d a n av
d e n n a problematik, i nödvändigheten av a t t å t e r b ö r d a de mänskliga livsformerna till mer enkla och integrerade kulturmöns- ter.
Vi skulle k u n n a betrakta den första ur- baniseringsfasen som ett genialt historiskt ögonblick d å Traditionen är på väg att upplösas som socialiserande och kontrolle- r a n d e m a k t samtidigt som Strukturen, det m o d e r n a samhällets självgenererande och storskaligt a b s t r a k t a makt inte trätt i dess ställe. Ett m e l l a n r u m i centralmaktens he- g e m o n i råder vid d e n n a tid, som medger ett ovanligt stort u t r y m m e för det specifikt mänskliga och den sociala frågan, för män- niskan som människa att sticka ut huvudet och överskrida givna former men med män- niskan och hennes potentialer och kvalitéer som måttstock.
D e n b e g y n n a n d e anhopningen av män- niskor från skilda kulturella miljöer, inte b a r a landsbygds- och traditionell stadsbe- folkning u t a n också helt nya u r b a n a skikt
— arbetarklass, tjänstemannaskikt, kultur- intelligenta osv — den ökande sociala tät- heten i de större städerna, medför sociala p r o b l e m och socialt kaos, som inte längre kan lösas innanför den patriarkala ord- ningen. Det gamla Sverige — 'gubben Sve- rige' — är redan u t m a n a t och satt i gung-
7
Kungstorget i Göteborg på 1880-talet. Foto Göteborgs historiska museum.
ning av marknadsekonomi, industri, socia- listiska idéer och fackföreningar, individua- lism och k v i n n o r n a s / d ö t t r a r n a s första steg u t a n f ö r H e m m e t s väggar. Traditionen bör- j a r mista sin makt, ' g a m m a l visste inte all- tid bäst' i en tid som började luta framåt i stället för som dittills bakåt. 1880-talets ' U n g a Sverige', tidens radikaler och kul- turintelligentia, kvinnliga och manliga, ha- de b ö r j a t göra u p p r o r mot gamla konven- tioner, normer, regler men innanför ett språk och m e d v e t a n d e som är genomhu- maniserat, som ä n n u inte ersatt mänsklig konkret verklighet, moral, etik, vision med maskinens 'språk' eller storskaliga struktu- rer och begrepp. T i d e n s evolutionism, i s y n n e r h e t Spencers utvecklingsläror, med- gav stor betydelse åt den enskilda männi- skans ansvar för den sociogenetiska koden, för vilka sociala, kulturella och mänskliga kvalitéer, som skulle vidareutvecklas, förli- nas och föras vidare.
D e t t a sätt att tala och tänka som ä n n u h a d e den ansvariga människan som sitt c e n t r u m var självklart och naturligt därför att självhushållningen ä n n u präglade var- dagslivet, därför att stad och land, kvinnlig och manlig kultur ä n n u befann sig i balans och synligt beroendeförhållande till var- a n d r a .
M o d e r n och staden
Självhushållningsekonomin består ä n n u i hög grad vid d e n n a tid. Ä n n u hade inte de tekniska försörjningssystemen utvecklats u t a n de enskilda hushållen liksom de offentliga institutionerna var helt beroende av tungt och energikrävande mänskligt ar- bete, av mänsklig produktivitet och hant- verk. K o m m u n a l vattenledning (från Del- sjöarna) fick exempelvis göteborgarna vis- serligen redan 1871 och i de nybyggda hu- sen u n d e r seklets sista decennier leddes
v a t t n e t direkt in i hushållen. Tidigare hade m a n h ä m t a t vatten vid något av de 15 v a t t e n p o s t e r som u p p r ä t t a t s runtom sta- den 1860 eller vid g å r d s p u m p e n i det egna kvarteret. M e d vattenledningen kom också slask och avloppsrör, vilket befriade går- d a r n a från m å n g a olägenheter och med l a n d s h ö v d i n g e h u s e n kom vedspisen och ungefar samtidigt började man a n v ä n d a gas i hushållen. O m än alltså hushållstek- nologin u n d e r d e n n a fas genomgår föränd- ringar utgör ä n n u vattnet och elden i rela- tivt 'vild' form basala aspekter av vardags- livet. ( I n t e förrän f r o m 1920-talet får de flesta hushåll elektrisk belysning och upp- v ä r m n i n g ) .
Även om staden utan tvivel har initiati- vet i utvecklingen befinner sig stad och land ä n n u i direkta och n ä r a n d e kontakter av stor omfattning. Via regelbundna mark- n a d e r , täta torgdagar med människor, häs- tar, v a g n a r som packade sillar på stadens m å n g a torgplatser hölls kontakterna mel- lan stads- och lantbefolkning vid liv. De förmögna förses med livsmedel från sina landerier och de invandrade lantproletä- r e r n a för med sig sina näringar in i arbetar- s t a d s d e l a r n a s småskaliga träbebyggelse.
D e håller h u s d j u r — får, getter, hästar — i u t h u s e n , odlar u p p marken runt stadsde- len, m e n för också med sig seder och vanor, s a m a r b e t e , fester, hög social integration och n ä r h e t .
H ä s t a r d r a r s p å r v a g n a r och vagnar, dess spillning och dofter, tillsammans med le- k a n d e b a r n d o m i n e r a r gatubilden. M e d d e n ä n n u höga självhushållningsgraden b e s t å r också den livshållning som bygger p å vissheten om att det egna ansvaret är absolut. 'Vi var absolut hänvisade till var- a n d r a . K l a r a sig. Eller gå under.' Det f a n n s inga alternativ, inga flyktvägar och d e sociala nischer för till hälften genomförd u n d e r g å n g eller missanpassning eller indi- viduell e n s a m h e t som vi idag är så tillvänj- d a , fanns inte. V a r och en var del i en större helhet, inte längre endast den orga- niska n a t u r e n s utan alltmer de sociala kollektiven och s a m m a n h a n g e n . Stadens r y t m var ä n n u människans, naturens och kulturens.
D e n höga självhushållningsgraden ger också kvinnorna, såväl de a r b e t a n d e som de s k 'sysslolösa borgarkvinnorna' en av- g ö r a n d e och central betydelse direkt i hus- hållens och stadens vardag men också indi- rekt i tillvaron som helhet.
Även om det är borgarklassens m ä n som kontrollerar och formar urbaniseringen, 'bygger' staden, och även om kvinnorna i mycket liten utsträckning a n v ä n d e r sig av sin k o m m u n a l a rösträtt, erhållen 1862, så ä r det inte helt orimligt att säga, att kvin- nor u n d e r d e n n a tid utövade större infly- t a n d e kulturellt och socialt än vad dagens kvinnor gör. D e t t a förhållande är baserat på dels det faktum att tillvaron utgjordes av ett överskådligt, konkret 'socialt r u m ' , en stad som ä n n u inte perforerats av sam- hälleliga strukturer, dels på det faktum att så länge h e m m e n var platser för livsnöd- v ä n d i g produktion bevarade kvinnorna en a v g ö r a n d e position just genom att vara h e m m e n s centra och symboliska gestalter.
Vid d e n n a tid spelade dessutom det bor- gerliga H e m m e t en starkare roll än eljest j u s t beroende på det ' m e l l a n r u m ' j a g tidi-
g a r e talat om, mellan Traditionens och S t r u k t u r e n s makt. Det borgerliga H e m m e t som historiskt r u m utgjorde övergången mellan d e n medeltida staden och det mo- d e r n a samhället som k u l t u r b ä r a n d e ' r u m ' i d e n västerländska kulturens utveckling.
Hela den rika kultur som uppstod i det borgerliga h e m m e t , d ä r allt ifrån krusning- en av ö r n g o t t s b a n d e n , de otaliga köksred- skapen, de präktiga linneförrådens dofter till salongernas sällskapsliv, förmakens sek- retärer och h e r r u m m e n s k n a r r a n d e läder- fatöljer speglade inte bara kvinnornas f å n g e n s k a p och arbete utan också det vär- de som självklart tillmättes de mänskliga behoven. O m än dessa behov i hög grad uttryckte m ä n n e n s specifika intressen och behov gav de inte desto mindre också ett indirekt v ä r d e åt d e m som bar u p p och tillfredsställde d e m — kvinnorna i form av h u s t r u r / m ö d r a r och hushållerskor/pigor.
M ä n n i s k a n s självbild och medvetande b e s t ä m s och formas mindre av idéer och t a n k a r än av det sätt på vilket hon använ- d e r sin k r o p p dvs hennes arbete, och det
eller de r u m inom vilka hon lever och verkar.
A r b e t a n d e kvinnor bodde antingen i ar- b e t a r s t a d s d e l a r n a s spisrum eller kök eller i h e r r s k a p s v å n i n g a r n a s j u n g f r u k a m m a r e och kök. D e höll hushållen flytande med sitt arbete: v a t t e n p u m p a r , kakelugnar, vedspisar, v e d b o d a r , tvättstugor, gårdar, t o r g h a n d e l och kök var viktiga inte bara i a r b e t a r k v i n n o r n a s liv utan centrala i bas- forsörjningen av hela stadsbefolkningen.
D e t t a a r b e t e for kroppens återskapande v a r j e dag, detta evighetsgöra utan 'spår', u t a n e r k ä n n a n d e n , som a r b e t a n d e kvinnor ä g n a d e hela sina liv åt, präglar sekelskiftes- staden. Moderligt hantverk med händer.
Borgarklassens kvinnor hade sitt främsta v ä r d e som m ö d r a r till patriarkernas söner, ett m o d e r s k a p vars praktiska sida de inte själva utförde u t a n överlämnade åt tjänste- k v i n n o r n a — a m m o r , barnjungfrur, pigor, kokerskor, tvätterskor, sömmerskor etc — för att i stället själva utveckla ett slags socialt moderskap. De ansvarade för den
Foto Göteborgs historiska museum.
kulturella produktionen i h e m m e n och i det offentliga sällskapslivet. M e d utgångs- p u n k t i sitt absoluta ansvar för dotterns dygd och i viss m å n sonens uppfostran byggde hon u p p ett socialt och ideologiskt m o d e r s k a p inte b a r a for de egna barnen u t a n lor de lattiga, hjälplösa och svaga i a l l m ä n h e t . Borgarkvinnan var utifrån sett v ä l g ö r e n h e t s d a m och inifrån sett ansvarig for den kulturella produktionen i hemmen.
M o t a r b e t a r k v i n n o r n a s kök och gårdar stod borgarkvinnornas salonger, förmak och budoirer, d ä r de senare utvecklade sin kulturella produktion — sin brevväxling, högläsning, sällskapslekar, broderier, pi- anospel, umgängesstil, litterära salonger. I b o r g a r k v i n n o r n a s salonger trängs 'franska nerver', ' o b e s t ä m d längtan', ' ö m m a sam- veten', ' p i n a d e h j ä r t a n ' , ' r o d n a n d e kinder', 'lustiga infall' med 'driftiga viljor', 'robust handlingskraft', ' m a n h a f t i g beslutsamhet' osv. Resultaten var inte synliga och påtag- liga — såvitt de inte manifesterades i en kvinnoförening, ett nytt b a r n h e m och dy- likt — u t a n snarast osynliga — en atmosfär, en s t ä m n i n g , en social etikett, en rumslig- het, en identitet. De är.
A r b e t a r k v i n n o r n a rör sig produktivt i s t a d e n . De a r b e t a r , u p p r ä t t a r genom sitt a r b e t e förbindelser mellan sin kropp och det o m g i v a n d e r u m m e t . De är utomhus och inomhus, rör sig mellan hem och gård, butiker och torg osv. De är utomhus utan att samtidigt vara infångde av 'inre r u m ' . D e b ä r u p p hela stadsbefolkningen genom sitt o a v b r u t n a arbete. De har därigenom tillgång till sin kropp på ett sätt som är f j ä r r a n och hotfullt för borgarkvinnorna.
D e går, rör sig, a n v ä n d e r a r m a r och ben och h ä n d e r i en oupphörlig kroppslig pro- duktivitet. Borgarklassens kvinnor rör sig inte u t o m h u s även när de är utomhus. De fardas i vagn, går sällan a n n a t än fastlagda p r o m e n a d e r på b e s t ä m d a gator bestämda d a g a r , färdas med 'förkläden' mellan olika utvalda ' r u m ' , är ständigt inneslutna av- ideologiska och moraliska krav och regler och förblir därför alltid i viss mening 'in- o m h u s ' . Den begränsade kroppsanvänd- ningen bekräftas av klädsel vars snörliv, korsetter, otaliga kjolar, turnyrer etc be-
9
g r ä n s a r rörelsefriheten hos den från topp till tå g e n o m k l ä d d a kroppen. (Dock inte en M a r y Kingsley!!!). Tidens dyrkan av kvin- nokönets naturliga överhöghet hade som sitt pris d e n n a begränsning i den yttre rö- relsefriheten.
Ä n d å är det d e n n a begränsning som möjliggör utvecklandet av den specifika socialt-andliga kapacitet som Ellen Key å b e r o p a r i sina tankar kring Samhällsmo- derligheten:
'Alldeles som den strängare könsmoralen gjor- de kvinnors kärlek själfullare — tills hon nu kan kräva kärlekens frihet emedan hon därmed har en ny insats att göra — så indämde hindren för kvinnans yttre verksamhet hennes känsloliv.
Under arbetsfördelningen i ett "manligt" och
"kvinnligt" område blev kvinnans egenart fas- tare; hennes känsla djupnade i den riktning där hon nu står färdig att bruka den omedelbart i mänsklighetens tjänst.1
T i l l s a m m a n s med den 'bondesamhällets teknologi'2 som arbetarkvinnorna förde vi- d a r e in i stadsvardagen hade kvinnorna som kollektiv vid d e n n a tid en unik möjlig- het att prägla en framtid av totalt annor- l u n d a karaktär än den som i stället kom att utvecklas. M e n , samtidigt börjar nu den strategiska relationen för en sådan annor- l u n d a utveckling, den mellan mor och dot- ter, att förändras och h a m n a alltmer bort- a n f ö r m o d e r n s kontroll och alltmer under m ä n n e n s och den samhälleliga utveckling- ens d y n a m i k och intressen.
M o r o c h D o t t e r p å v ä g å t olika håll Det är kvinnan och motsättningen mellan traditionellt och nytt kvinnoliv som står i c e n t r u m for intresset under d e n n a fas, i s y n n e r h e t i det vi talar om som 1880-tals- d e b a t t e n .
Det är nu som det kvinnliga J a g e t börjar röra sig oroligt innanför moderns stränga revir och utanför patriarkens beskydd och det ä r nu som arbetarflickorna genom sitt fabriksarbete och städernas anonymitet b ö r j a r röra sig utanför moderns kontroll u t l ä m n a d e som villebråd åt det 'gatans s p r å k ' som r å d d e mellan fabriksvisslans kvälls- och morgonvissling där m ä n n e n s
sexualitet och spänningen mellan könen b l o m m a d e fritt.3
Det är nu d ö t t r a r n a s begär börjar vakna och den mot vilken dessa nya rörelser av- tecknar sig är inte Patriarken eller M a n - nen, t v ä r t o m han understödjer dem, utan M o d e r n . Det är hon som gör motstånd d ä r f ö r att det är hon och hennes makt och kulturinflvtande som är hotat av föränd- ringen. Det är nu relationen mellan mor och dotter inte längre helt och hållet utspe- lar sig inom H e m m e t s och familjens väggar u t a n b ö r j a r dras in under offentlighetens och manlighetens kontroll och intressen.
O m M o d e r n är förankrad i staden, i det givna, i r u m m e t s och kroppens dimension är D o t t e r n förankrad i det nya, i medvetan- det, i den u r b a n a dimensionen. Den givna u t g å n g s p u n k t e n är alltså mänskligt närva- r a n d e k r o p p a r i ett ä n n u , om än anspänt, f u n g e r a n d e 'socialt r u m ' , staden, som till- förts det nya: upplevelsen av förändring, av att f r a m t i d e n inte behöver vara en given återspegling av det förgångna, utan möjlig- heten till något nytt, förbundet med nya sociokulturella skikt, ny teknik, nya idéer:
ett nytt aktivt medvetande. Detta nya m e d v e t a n d e vill j a g kalla u r b a n t .
D e n distinktion vi måste göra för att för- stå skillnaden mellan det stadsmässiga och det u r b a n a är just närvaron av ett specifikt självmedvetande, individuellt och kollek- tivt. Det är detta självmedvetande som ut- gör det största hotet mot det stadsmässiga r u m m e t , mot rums- och kroppsförankring- en över h u v u d . Att vara n ä r v a r a n d e där m a n ä r förutsätter en typ av livshållning som accepterar livet sådant det är. 'Vi ifrå- gasatte inte; på den tiden tänkte m a n inte på a n l e d n i n g a r till att det var på det ena eller a n d r a sättet'. Det u r b a n a medvetan- det bryter ned d e n n a absoluta livshållning g e n o m att föra in förändringsperspektivet i föreställningsvärlden. Det blev inte längre tillräckigt att vara den m a n var utan att bli det m a n h a d e möjlighet till.
Det var det sätt på vilket detta nya med- v e t a n d e och d e n n a nya röreslefrihet fylldes som blev a v g ö r a n d e för hur detta 'historis- ka ögonblick' användes.
Det var nu D ö t t r a r n a h a d e möjlighet att
g e n o m f ö r a konststycket att v a n d r a sina eg- na kvinnliga 'viggars väg' mellan mödrar- na och m ä n n e n utan att förlora balansen och u t a n att förlora kontakten med någon av d e m . Förändringen och utvecklingen h a n d l a d e lika mycket om människans växt som om tekniska och ekonomiska föränd- ringar.
D ö t t r a r n a och Samhället
'Du må tro att vi här har bildat en förening för att diskutera en hel del ämnen; nyare litteratur och sociala frågor i allmänhet. Det är sju lära- rinnor som kommit upp med förslaget och kommo till oss för att fa föreningen lite vid- sträcktare och med några nya element. Vi träf- fas hvar ijortonde dag och ha då mycket att tala om.. ,'4
Så entusiastiskt m e n ä n d å anspråkslöst be- skriver M a t h i l d a H e d l u n d i ett brev till v ä n n e n Alfhild von B a h r bildandet av Gö- teborgs Kvinnoförening i november 1884, som tillsammans med Fredrika-Bremer- F ö r b u n d e t , bildat s a m m a år i Stockholm, inleder d e n renodlade kvinnorörelsen i Sverige. Organisatoriskt o b u n d n a av var- a n d r a h ä r r ö r de ur s a m m a emancipations- s t r ä v a n d e n . D e n drivande kraften i Stock- h o l m var Sophie Adlersparre, gift med Axel Adlersparre, ledamot av II:a k a m m a - ren och tillhörande den liberala intelligen- tian. O c k s å i Göteborg är s a m b a n d e t mel- lan de liberala m ä n n e n och kvinnorörelsen u p p e n b a r . M a t h i l d a H e d l u n d var dotter till H a n d e l s t i d n i n g e n s frisinnade redaktör, r i k s d a g s m a n n e n S A H e d l u n d , som till- s a m m a n s med Emil Key, Ellen Keys far, och L J Hierta, A n n a Retzius far, utgjorde d e n innersta kretsen av de J S Mill inspire- r a d e liberaler som i Sverige drivit igenom de första kvinnoreformerna.
M a t h i l d a H e d l u n d och Alma Åkermark, b å d e u n g a ogifta lärarinnor (sång respekti- ve teckning) och kvinnoföreningens ordfö- r a n d e respektive vice ordförande tillhörde b å d a så att säga a n d r a generationen femi- nister. Den första bestod huvudsakligen av m ä n . D e unga kvinnorna (Mathilda och A l m a är b å d a födda på 1850-talet) hade vuxit u p p m e d en lång rad nya rättigheter för kvinnorna. F ö r u t o m den k o m m u n a l a
11 rösträtten (graderad röstskala) och vidga- de rättigheter att idka hantverk och indu- stri, h a d e en rad små 'nischer' öppnats för kvinnor i den vid d e n n a tid f r a m v ä x a n d e k o m m u n a l a och statliga administrationen:
rätt att tjänstgöra vid småskolan, att inträ- da vid Musikaliska Akademien (1853), ogift kvinna myndig vid 25 års ålder (1858), rätt att undervisa vid folkskola och s e m i n a r i u m (1859), rätt att prövas till fält- skär, organist och tandläkare (1861), rätt att inneha tjänster vid post och telegraf (1863), vid j ä r n v ä g e n samt tjänstgöring som lärarinna i sång och teckning vid femklassiga läroverk (1869), rätt att utöva läkaryrket s a m t att gå u p p i studentexa- m e n (1870), rätt att avlägga universitets- e x a m i n a (utom j u r lic och teol kand!), in- n e h a reella befattningar vid post och tele- graf s a m t slutligen rätt att r å d a över egen a r b e t s i n k o m s t (1873).
För de unga radikala kvinnorna, då lik- som nu, gällde det att få med sig alla kvin- nor i den rörelse, emancipation, som ini- tierats av m ä n n e n men som genast löper i sina egna 'kvinnliga' spår. Föreningens m å l 'att verka för kvinnans höjande i intel- lektuellt och moraliskt afseende samt deri- g e n o m m e d e l b a r t för en förbättring af hen- nes ställning i socialt och ekonomiskt hän- seende' s a m l a d e genast relativt många kvinnor. I februari 1885 är de redan 70 m e d l e m m a r och verksamheten börjar ta form. För att få med kvinnor ur alla sam- hällsklasser är medlemsavgiften satt till 1 k r o n a per år. Bland m e d l e m m a r n a finns ' l ä r a r i n n o r från folkskolan och elementars- kolan, läkarfruar, artistfruar, grosshand- larfruar, barnmorskor, skräddarmästarfru- ar, bokhållare, telegrafister, telefonister och kassörer.'5 Ett läsrum med bibliotek för m e d l e m m a r n a ordnades och i februari 85 h a d e de dessutom inrättat en arbetsbyrå på M a g a s i n s g a t a n , som höll öppet 10—11 varje förmiddag 'för a n m ä l a n af h u s m ö d r a r som vilja gifva arbete och af flickor och h u s t r u r som söka arbete. / . . . / Vi taga ing- en afgift af de arbetssökande (vilket a n d r a arbetsförmedlingar gjorde, min anm) men af arbetsgifvarna för att betäcka annonskost- n a d e r n a o dyl. Så har vi också kommit
igång med våra läsesamkväm. T v å och två af föreningsmedlemmarna samla tolv styc- ken flickor en g å n g i veckan d ä r det läses högt, p r a t a s och der m a n har trefligt / . . / h v a r a f n å g r a är sömmerskor, några står i bod och n å g r a ä n n u ej lyckats skaffa sig plats. De äro alla omkring 16, 17, 18 år.
Det ä r riktigt trefliga stunder ty alla flickor- na äro så intresserade af hvad vi läser och så ö p p e n h j ä r t i g a a n g å e n d e sina egna för- h å l l a n d e n . '6
I april 85 ö p p n a r de 'Föreningen', en matservering för kvinnor, där 'en hvar' k u n d e äta frukost m m 'för moderata pri- ser' och d ä r m a n på förtjänsten av denna servering k u n d e 'lemna sund och n ä r a n d e föda åt ett visst antal otillräckligt aflönade kvinnor', ty 'då u n d e r n u v a r a n d e sociala missförhållanden s a m m a mängd arbets- kraft betalas betydligt lägre då den köpes af k v i n n a n än af m a n n e n bli flertalet arbe- t a n d e kvinnors dagliga nödtorft högst otill- räckligt tillgodosedd.'7 \ l a t h i l d a skriver:
' D ä r på " F ö r e n i n g e n " äter nu tio söm- merskor som ej har mer än 67 öre/dag och det skall räcka till hyra och m a t och kläder.
D å är det allt skönt att de får en ordentlig rätt v a r m m a t för 13 öre.'
Det är också kvinnoföreningarna från d e n n a tid som tar initiativ till barnbespis- ningen i skolorna, till skollovskolonierna, b a r n k r u b b o r , arbetsstugor — den tidens f r i t i d s h e m / m ö d r a v å r d , hem för e n s a m m a m ö d r a r , b a r n h e m osv, all den s k välgören- het som k o m m u n e n och staten under lop- pet av 1900-talet tog över mer eller mindre direkt från kvinnorna och b e n ä m n d e 'so- cialvård' förmedlad av tjänstemän, för att
ingen m ä n n i s k a skulle behöva uppleva 'förnedringen' i att få hjälp av en a n n a n m ä n n i s k a . Det fanns vid d e n n a tid stort u t r y m m e och stora behov — liksom natur- ligtvis fortfarande — av kvinnosolidariska insatser. För m å n g a av de gifta kvinnorna var välgörenhetsarbetet eller de 'Sociala u p p d r a g e n ' det enda de med gott samvete k u n d e ägna sig åt utanför hemmet.
J a g var en aktiv natur, hade behov av verk- samheter och skulle väl hellre velat studera men det skulle ha gjort min situation obehaglig och jag skulle gjort andra olyckliga. Nu fann jag vägar som var acceptabla för min tid och min miljö. Det sociala arbetet skulle inte gjorts om inte vi kvinnor, vi fruar, gjort det. Behoven trängde sig bokstaligt talat fram till vår tröskel och det fanns inga statliga medel då att göra något. Det var ofta svåra och stora uppdrag.. '8
Välgörenhet och sedlighet
I n o m Kvinnoföreningen i Göteborg och mellan de aktiva kvinnorna i Stockholm och G ö t e b o r g uppstod emellertid ganska s n a r t m o t s ä t t n i n g a r som handlade dels om välgörenheten dels om den tidens b r ä n n a n - de fråga: sedligheten, identisk med kvin- n o r n a s sedlighet respektive osedlighet. I m å n g t och mycket är detta också en mot- s ä t t n i n g som utspelar sig mellan den tidens M ö d r a r och Döttrar.
Göteborgs kvinnoförening markerade från b ö r j a n en radikal profil främst genom de unga ogifta kvinnorna med Alma Åker- m a r k som d r i v a n d e kraft. Alma är den ti- d e n s nya kvinna. Moderlös och faderlös v id 14 års ålder, vid d e n n a tidpunkt ä n n u ogift (hon gifter sig 1887 med en tio år
y n g r e d a n s k t e l e g r a f t j ä n s t e m a n ) u t b i l d a d m e d h j ä l p av familjen H e d l u n d i Schweiz i m u s i k o c h måleri och verksam som lärarin- n a vid Slöjdföreningens skola, äger hon j u s t d e n n y a tidens k o m b i n a t i o n av å ena
s i d a n skyddslöshet och å den a n d r a m y n - d i g h e t o c h ekonomisk självständighet.
Fylld a v drift att e x p a n d e r a , i s a m k l a n g m e d sin tids rörelser m e n samtidigt p å ett f u n d a m e n t a l t sätt identifierad m e d sin kvinnlighet, r e p r e s e n t e r a r hon, tillsam- m a n s m e d d e n n å g r a år äldre Ellen Key, just det kvinnliga ö v e r s k r i d a n d e av både M ö d r a r n a s självtillräckliga 'överhöghet' o c h r ä d s l a för f ö r ä n d r i n g a r och de radikala m ä n n e n s p l a t t a n a t u r a l i s m och e n d i m e n - sionella socialism som d e n n a tids specifika ' m e l l a n r u m ' g a v u t r y m m e för. (Att det var ett ö v e r s k r i d a n d e som tiden inte var m o g e n för visar b å d a dessa kvinnors öde m e n bru- t a l a s t f r a m t r ä d e r d e t i A l m a s d r a m a t i s k a livshistoria).
P å ett av föreningens första m ö t e n håller A l m a ett h ä l s n i n g s a n f ö r a n d e d ä r hon beto- n a r s a m b a n d e t m e l l a n a r b e t a r f r å g a n och k v i n n o f r å g a n och u n d e r deviserna D ö m i n g e n o h ö r d , Fri talan och G e n o m skäl och m o t s k ä l bildas övertygelser, lanserade hon tidskriften Framåt, u n d e r sitt första år o r g a n för K v i n n o f ö r e n i n g e n och d e n tid- skrift s o m blev c e n t r u m för sedlighetsde- b a t t e n och d e n litterära d e b a t t e n i N o r d e n
1886—89. Själv inleder hon sitt redaktio- nella f r a m t r ä d a n d e m e d en artikel som h a r sin u d d riktad m o t en artikel av Esseide
( S o p h i e A d l e r s p a r r e ) i Dagny, d ä r d e n n a p r o p a g e r a r för kvinnors insatser i försvaret.
' K v i n n o r n a ' , m e n a r A l m a , 'bör f r a m f ö r allt s t r ä v a efter att f r ä m j a d e n r ä t t a kristendo- m e n , d e n ä k t a socialismens och fredstan- kens sak.' Socialismen för d e u n g a kvinnor- n a , för en A l m a Å k e r m a r k och en Ellen K e y h a n d l a d e inte o m ett u p p h ä v a n d e av själva d e n mänskliga k o m p o n e n t e n i väl- g ö r a n d e t u t a n ett tillförande av rätt- t ä n k a n d e .
'Nu fruktar flertalet kvinnor socialismen, om vilket dock endast en mening borde råda: att den som partipolitik under den närmaste fram- tiden är utvecklingens oumbärligaste drivkraft, medan den som åskådning — frigjord från olika
13 skolors sinsemellan stridande satser — innebär insikten om nödvändigheten av samhällets allt fastare sammanslutning till en allt innerligare enhet, som slutligen gör till sanning den sköna bilden om alla lemmarnas lidande genom den ena lemmens lidande.'9
F ö r ' m o r a l i s t e r n a ' , d e n a n d r a polen i 1880- t a l s d e b a t t e n och b l a n d vilka Sophie A d - l e r s p a r r e u t g j o r d e ett mäktigt c e n t r u m h a n d l a d e det o m att via k v i n n a n och den ideologi o m 'kvinnokönets naturliga över- h ö g h e t ' som byggts u p p r u n t o m k r i n g hen- ne, r ä d d a g a m l a v ä r d e n och traditioner ö v e r till d e n n y a värld som höll på att ta f o r m o c h d ä r j u s t dessa v ä r d e n h o t a d e s av d e n n y a tidens ' p r o d u k t i v k r a f t e r ' maski- n e n , u r b a n i s m e n , socialismen och det k a n s k e farligaste: talet o m kvinnor som sexuella varelser.
O c h d e t ä r i sedlighetsfrågan som mot- s ä t t n i n g e n m e l l a n M ö d r a r och D ö t t r a r tar sig verkligt d r a m a t i s k a former.
E n d a s t två å r efter M a t h i l d a s entusias- tiska b r e v o m kvinnoföreningens b i l d a n d e skriver hon:
'Vi har haft det så tråkigt i Kvinnoföreningen på sista tiden att jag är på god väg att bli utledsen på alltihop. Genom att vi tagit oss för en hel hop saker i rent välgörande intresse har det kommit element in i föreningen som äro konservativa i allting. / . . . / det ledsamma är nu att detta element börjar växa oss över huvu- det ... De har nu begagnat sig af en oförsiktig- het af Alma Åkermark. Hon tog in en novell af Stella Cleve, som du nog inte hunnit läsa...
Det var emellertid dumt att taga in den derför att den t o m afförståndiga människor kan miss- förstås. Detta har nu de konservativa i K F ställt till ett förfärligt spektakel för och beslutat helt enkelt att lägga ner Framåt. /.../ Och det är inte endast för denna saks skull utan for att det blifvit partibildning äfven hos oss. Vi voro ju så eniga och lyckliga i början men nu kunna vi, som voro där ursprungligen knappast kom- ma med ett förslag utan att det af de andra betraktas som radikalt, anarkistiskt, socialis- tiskt eller dylikt.'1 0
Så länge d i s k u s s i o n e r n a inom kvinnoföre- n i n g e n h a d e rört flickors utbildning, gift k v i n n a s e k o n o m i s k a ställning, d r ä k t f r å g a n etc h a d e såväl u n g a som äldre ' f r u a r ' varit överens. D e t var häri som 'kvinnosakskvin-
n o r n a ' fann gemenskap i förhållande till sina mer traditionella M ö d r a r utanför Kvinnoföreningen för vilka exempelvis flic- kors utbildning betraktades som onödig ' h ö g f ä r d ' som lade det traditionella kvin- nolivet i skugga.1 1 De är överens i det mes- ta som gör kvinnor skickade att inträda i offentligheten likaså när de diskuterar den nya reformdräkten, som förenklade kvin- n a n s klädsel, kastade snörlivet, korsetten och de m å n g a kjolarna och gjorde kvinnor- na m e r rörliga. 'Det är verkligen en härlig sak för den som måste röra sig mycket att v a r a så bekvämt klädd' (M H om sin nya r e f o r m d r ä k t i brev). (Det ursprungliga för- slaget med turkiska vida byxor och blusliv föll emellertid trots utropet från en av kvin- noföreningens m e d l e m m a r : 'Nu må striden mellan byxor och kjolar börja!')
M e n när välgörenheten hotas av den so- cialistiska idén och politiken och framför allt d å deras kroppsliga integritet äventy- ras i n t r ä d e r en fientlighet i motsättning- a r n a som på ett olyckligt sätt bryter band- en mellan M ö d r a r och Döttrar och tvingar in d e m i två ensidiga manliga läger d ä r de istället h a d e k u n n a t tillsammans överskri- d a tidens förenklade polariseringar.
1 Kvinnoföreningen trappas motsätt- ningen kring sedligheten u p p steg för steg.
D e n b ö r j a r med Almas förslag om en jul- fest för de prostituerade redan julen 1884 och slutar med den händelse som Mathilda refererar i sitt brev.
R e d a n i n o v e m b e r 1884 läser Alma u p p ett brev till föreningen från signaturen M a r k (dvs sig själv) d ä r hon tar u p p pros- titutionen: 'Att kvinnan ej har bättre ur- skiljning och motståndskraft än att låta sig n e d d r a g a s så berodde på uppfostran som ej gör h e n n e till den fria medborgarinnnan, den sjelfstendiga kvinna som tiden suckar efter.
Initiativet till sin frigörelse måste dock kvinnan själv taga. Den kränkta naturen, hvars d j u p a förnedring prostitutionen visar i all sin nakenhet, men äktenskapet döljer m å s t e å t e r u p p r ä t t a s . . . '1 2 Med stöd i den- na skrivelse föreslår nu Alma att förening- en skall ' o r d n a en enkel julhögtid för dessa hemlösa kvinnor på julafton'. Efter en upp- rörd och förvirrad diskussion röstas försla-
get ner av föreningens 'fruar' dels av prak- tiska och i ders ögon medmänskliga skäl, m e n framför allt utifrån en upplevelse som bäst låter sig s a m m a n f a t t a s med ett inlägg f r å n en av ' f r u a r n a ' i en diskussion något s e n a r e om ' V å r t tjenstefolks n u v a r a n d e sedlighetstillstånd': 'Fru Berg ville visst ej förneka att det funnes m å n g a hyggliga och ä r b a r a tjensteflickor men fruktade dock att de allra flesta mer eller mindre u p p e n b a r t stodepå andra sidan.13 (Min kursiv.)
Det som Fru Berg här ger uttryck för är inte förakt utan stor rädsla. Beroendet av a n d r a s a r b e t e innanför det egna hemmet, av ett 'folk' med en helt a n n a n kultur, av kvinnor som utanför salongernas och ave- n y e r n a s ljuskrets k u n d e äga en makt över d e r a s m ä n som de själva inte ägde, fyllde d e m med o n d a föraningar. Att, som en av de u n g a kvinnorna i föreningen påpekar, se m ä n n e n s skuld i prostitutionen och i tjäns- teflickornas situation och d ö m a dem, är omöjligt för dessa äldre kvinnor. Kvinnor ä r ansvariga och tillvaron vilar på deras oantastlighet. Den 'fallna' kvinnan har också fallit från sin post.
M e d sedlighetsdebatten som i Kvinnofö- reningen på allvar tas u p p i s a m b a n d med utgivandet av Framåt, flyttar de här hoten allt n ä r m r e borgarkvinnorna själva, flyttar i n n a n f ö r den egna 'sidan'. Alma har inbju- dit alla de främsta norska och svenska för- f a t t a r n a att bidra i Framåt, 'hvaraf följde a t t äfven Strindberg kom i åtanke, likväl ej u t a n moget öfvervägande. På grund av h a n s u t t a l a n d e om kvinnans rättigheter i företalet till Giftas I hvilket innehöll hans ursprungliga mening, ansåg talarinnan (Al- ma) h o n o m ej omöjlig att tala med. / . . / Att h a n g å n g på g å n g motsäger sig och liksom slåss m e d sig sjelf tyckes visa att han redan n u s k y m t a r något af dessa frågors lika in- n e b ö r d (arbetare- och kvinnofrågan) samt att h a n gerna skulle vilja komma ur den å t e r v ä n d s g r ä n d i hvilken han befinner s i g . . . ' .1 4
O m A l m a med sin specifika komplexitet k u n d e inta en nyanserad hållning gent- e m o t Strindberg så var han för M ö d r a r n a ett rött skynke och en symbol för den radi- kalism m a n fruktade eller åtminstone ville
förhålla sig skeptisk till. Fröken Eva Rodhe (f 1836) en i den tidens Göteborg intressant kvinna, verksam som instiftare av skolor — bl a Praktiska Arbetsskolan, 1890-talets ra- dikala samskola — medlem i folkskolesty- relsen osv intog i flera diskussioner i Kvin- noföreningen en självständig och skeptisk hållning, som inte utan vidare kan avfär- d a s som ängsligt konservativ. 'Föreningen behöfvde', m e n a r fröken Rodhe, 'i hän- seende till sin u n g d o m vara varsam; vidare b o r d e hon vara öfvertygad om att hans (Strindbergs) idéer verkligen vore lycklig- g ö r a n d e för menskligheten. I "Dygdens l ö n " h a r h a n framställt kvinnan hvarken m e r eller m i n d r e än ett nödvändigt medel för tillfredsställande af m a n n e n s djuriska lustar. Bör detta gillas af en kvinnoföre- ning?' O c k s å K n u t Wicksells medarbetar- s k a p ifrågasättes: 'Jag har ej sagt att vi skola m o t a r b e t a en verkligt god mening.
M e n en s å d a n mening som herr W:s om hvilken m a n ej vet hvad m a n skall tänka, d e n m å s t e o m den innehåller något gott a r b e t a sig f r a m i tysthet.'1 5
15 M e d 17 röster mot 12 beslöts att utesluta b å d e S t r i n d b e r g och Wicksell som medar- betare i Framåt.
M o t s ä t t n i n g a r n a är subtila. Ingen tyc- ker egentligen att Strindberg har fullkom- ligt rätt, ä n d å h a m n a r m a n på var sin sida i en p å g å e n d e — strukturell? — motsätt- ning. En motsättning som blottar hårfina förskjutningar i de unga u r b a n a kvinnor- nas referenser och identifikationsmönster.
D e t h a n d l a r om en skillnad mellan att göra väl — för fröken Rodhe finns ingen brådska i b e d ö m n i n g e n av nya idéer, hon tänker konkret — och att tänka rätt — medvetan- dets tid ä r så mycket s n a b b a r e än kroppens och r u m m e t s organiska tid och där, i intel- lektets och idéernas tid, finns inte de skar- pa skillnader mellan könen som i r u m m e n s och kroppens dimensioner. Också Strind- berg blir d ä r en visserligen u t m a n a n d e m e n ä n d å ofarlig idé.
U n g e f ä r ett år senare har emellertid dessa subtila motsättningar m y n n a t ut i en total brytning mellan gruppen runt Framåt och Kvinnoföreningens övriga medlem-
Tvättflotte, troligen 1890-talet. Foto Göteborgs historiska museum.
m a r . Den utlösande händelsen är den som M a t h i l d a n ä m n e r i sitt brev: publiceringen av Stella Cleves novell Pyrrhussegrar i okto- ber 1886. H u v u d p e r s o n e n i novellen är en u n g T B C - s j u k döende kvinna, som inser a t t det är all hennes h ä m m a d e åtrå och outlevda sexualitet som utgör den destruk- tiva kraften bakom hennes för tidiga död.
Reaktionerna på detta ö p p n a erkännan- de av en kvinnlig sexuell drift blev våld- s a m m a . Esseide u p p m a n a d e i en artikel i Dagny (också publicerad i Göteborgs H a n - delstidning och Göteborgs Posten) Göte- borgs Kvinnoförening att bryta med Fram- åt, vilket också skedde.1 6 (Se vidare 'Penn- skaft sid 72).
För oss är det svårt att omedelbart förstå a t t skönlitteraturen togs på så blodigt all- var, att orden ägde en sådan verklighets- kraft. Opinionsbildare och författare stod i c e n t r u m i ett så litet land som Sverige, där det offentliga livet ä n n u var överskådligt och m ä n n i s k o r n a själva dess bärare. Moral var d å lika livsviktigt som föda. Striden om vilken moral som skulle bli framtidens var en fråga om liv eller död.
Sedligheten — en avgörande fråga V a r f ö r blir d å sedligheten en så avgörande fråga för M ö d r a r n a och för den tidens mo- ralister över huvud?
Naturligtvis h a n d l a r det inte om rädsla for ett brott mot yttre konventioner, utan o m något mycket d j u p a r e och för hela kul- turen g r u n d l ä g g a n d e . Sexualiteten, libi- d o n , den subjektiva livskraften, lusten, re- p r e s e n t e r a d e en kraft på vars tämjning och sublimering hela den traditionella borgerli- ga kulturen vilade, med kontrollen av kvin- n o r n a s sexualitet som sitt centrum. Aldrig var väl sexualiteten så n ä r v a r a n d e som un- d e r d e n n a tid då den förnekades så starkt, helt enkelt därför att människor ä n n u i så h ö g grad var i sina kön och kroppar samti- digt som de nu blev medvetna om detta på ett nytt sätt. J u s t därför blev den så skräck- i n j a g a n d e för dessa äldre feminister som k ä m p a d e för den så åtråvärda inträdesfor- meln till m ä n n e n s offentliga värld. Sexuali- teten, o m den skulle erkännas hos dem
själva, skulle spränga hela deras värld i bitar. Att tala om en självständig kvinnlig sexualitet, som den 'impertinenta och bla- serade' Stella Cleve gjorde, kändes som att frivilligt ställa kvinnorna på horpallen eller inför häxbålen.
M e n skräcken låg också d j u p a r e än så och var mer omedelbar. Mycket tyder på att kvinnokroppen är mer sårbar än man- nens. Dels är den mer påtaglig genom sina organiska rytmer — ägglossningar, gravidi- teter etc — dels är den skapad så att kvin- n a n tar emot inuti sin egen kropp, innanför sin kropps synliga gränser, tar emot man- nens lem, h ä r b ä r g e r a r fostret. Denna kon- stitution skapar bräckor eller öppningar i k v i n n a n s kroppsliga och själsliga integritet av en k a r a k t ä r som m a n n e n aldrig upple- ver. Den gör att kvinnor måste integrera kroppsliga och själsliga processer och gör h e n n e m e r utsatt och beroende av d e n / d e t / de som kommit innanför, som 'slagit en bräcka'. På gott och ont.
N u var det med sexualiteten och kvin- n a n s kroppsupplevelse som det var med h e n n e s rumsliga förankring. Ett slutet rum dit m a n n e n visserligen tilläts göra sina be- sök, j u s t så som han tilläts besöka hennes förmak, m e n d ä r han inte var hemma, inte s t a n n a d e och d ä r han förblev en främling.
K v i n n o r n a behöll sin integritet och sin 'överhöghet' just genom att själva inte vara sexuella, inte 'falla', inte ge efter för drifter och lustar, inte personligen vara närvaran- de där.
Ett e r k ä n n a n d e av en kvinnlig drift skul- le i n n e b ä r a att hela d e n n a rumsliga och kroppsliga ordning förändrades och att den g r u n d s t r u k t u r som kulturbygget vilade på, nämligen arbetsfördelningen mellan m a n och kvinna, föll. 'Föll' hon, föll också hela kulturen. Den ' ä r b a r a h u s t r u n ' och mo- dern k ä n n e r intuitivt faran för det möte mel- lan m a n och kvinna som skulle ske om också kvinnan uttryckte sin erotik, för den förvandling av förmaket som skulle ske om inte m a n n e n längre var en främling och k v i n n a n inte längre moraliskt överlägsen och d ä r m e d på ett d j u p a r e sätt personligen involverad och känslomässigt beroende av h o n o m .
För D ö t t r a r n a , som i hög grad är identis- ka m e d de intellektuella kvinnorna föreföll d e t t a inte alls så s k r ä m m a n d e . G e n o m sitt intellekt kan de uppleva en androgyn ge- m e n s k a p med m ä n n e n som gör dessa till b r ö d e r s n a r a r e än hotfulla främlingar.
G e n o m sitt intellekt kan de oekså i högre grad kontrollera sin sinnlighet och sina drifter, helt enkelt bli mer könlösa och i viss m e n i n g m i n d r e sexuella än sina möd- rar. D e kan bottna i det för män och kvin- nor g e m e n s a m m a Jaget, men behåller sam- tidigt sin kvinnliga komplexitet: ' H e r r a r n a tror sig ha förstått något av det kvinnliga n ä r de u p p t ä c k t att de äger ett "erotiskt e l e m e n t " . M e n detta är a n n o r l u n d a än m ä n n e n s ' , skriver M a t h i l d a till sin blivan- de m a n i ett av sina m å n g a brev till honom u n d e r förlovningstiden j a n u a r i — augusti
1888.
' K v i n n o r h a r fantasi, längtan efter att ha n å g o n som ä r " h e n n e s " att anförtro allt (hon j ä m f ö r här kvinnovänskapen med m a n n e n s och kvinnans möjliga gemen- skap). H o n har ett sinnligt och ett andligt element som är s a m m a n v ä v t intill oupplös- l i g h e t . . . Det är a b n o r m t för en kvinna att tillhöra flera m ä n respektive att tillhöra n å g o n som hon inte älskar. J a g är därför inte alls r ä d d för den nya strömningen ibland det unga Sverige som fordrar sam- m a rätt för kvinnor som för m ä n n e n . Hon k o m m e r aldrig att taga den rätten ty hon vill icke ha d e n . '1 7
För D ö t t r a r n a är friheten fylld av positi- va möjligheter, för M ö d r a r n a fylld av hot.
D ä r D ö t t r a r n a ser en möjlighet till d j u p a r e n ä r h e t och identifikation med m ä n n e n fruk- tar M ö d r a r n a ett beroende som blott smakar d ö d och utplåning eftersom det raserar deras självtillräcklighet och gör dem käns- lomässigt beroende av dem de redan eko- nomiskt och samhälleligt var beroende av.
Avslutning
Det k u n d e se ut som om M ö d r a r n a vann striden. De unga radikala kvinnorna tvangs bort från scenen. M e n detta var om något en pyrrhusseger. Manssamhället, som vid d e n n a tid börjar verka, splittrar
kv i n n o r n a på ett sätt som inte skedde i den traditionella patriarkala kulturen.
E r k ä n n a n d e t av kvinnornas sexualitet, i en tid då det helt och hållet är m ä n n e n som kontrollerar och definierar såväl den sexuella som den samhälleliga sfären, inne- b a r att b a n d e n mellan mor och dotter bryts. G e n o m att inte längre entydigt kun- na identifiera kvinnligheten med moder- skapet, u p p h ö r moderns makt över dottern och bryts den självtillräcklighet kvinnokö- net k u n n a t upprätthålla via och inom mo- d e r s k a p e t s 'linje'. G e n o m att inte längre b e t r a k t a sexualiteten som en händelse i ' f ö r m a k e t ' u t a n i själva ' s ä n g k a m m a r e n ' förskjuts inte bara kvinnornas kroppsliga förankring utan förvandlas också det sätt på vilket m a n n e n gör sig n ä r v a r a n d e in- n a n f ö r den kvinnliga kroppen och d ä r m e d själen. (Något som ger honom ett annor- l u n d a ansvar än patriarkens, ett ansvar h a n ä n n u inte tycks ha insett). En ny öpp- ning skapas för honom hos D ö t t r a r n a och ett b e r o e n d e skapas som gör honom till en lika viktig identifikation som m ö d r a r n a , en allt viktigare j u starkare hans grepp blev o m det f r a m v ä x a n d e Samhället och dettas g r e p p i sin tur över döttrarna.
D ö t t r a r n a s vision av friheten, deras l ä n g t a n att 'bli något' fick aldrig växa vilt och s p å n a n d e innan det länkades till de u n g a m ä n n e n s så mycket mer endimensio- nella och platta projekt att skapa ett mo- d e r n t samhälle med jämlika individer. Ett projekt d ä r begreppet 'modernt' intressant nog i n n e b ä r ett totalt uppbrott från Mo- d e r n och hennes kultur.
D ö t t r a r n a s komplexitet av å ena sidan självklar förankring i kvinnokulturella tra- ditioner och k u n n a n d e och en lokal förank- ring i staden och å a n d r a ett rörligt expan- sivt självmedvetande som gav deras vision av socialismen, av erotiken och framtiden en på en g å n g mer konkret, andligt utveck- lad och mänskligt s a m m a n s a t t prägel, fick aldrig u t r y m m e att utvecklas.
M ö d r a r n a s rädsla, m ä n n e n s omedvetna sexuella girighet, döttrarnas egen otålighet krossade b å d e m ö d r a r n a s och döttrarnas möjligheter att utforma framtiden, det N y a . Det i n n e b a r en urbanisering och ett
17
församhälleligande som krossade staden och förvandlade socialismen till en ab- strakt storskalig Struktur, fjärran från den utveckling av känslolivet, av solidariteten och innerligheten, Ijärran från den männi- skans växt som h a d e kunnat bli utveckling- ens i n n e b ö r d e r om det kvinnliga kulturin- flytandet fatt bestå och utvidgats.
N O T E R
1. Ellen Key, Samhällsmoderlighet s 13.
2. Se Orvar Löfgren, Kvinnovetenskaplig Tid- skrift 3:1982.
3. Maria Sandel gestaltar denna konflikt i romanen Virveln (1906).
4. Mathilda Dalhoff-Nielsens arkiv: Brev till Alfhild von Bahr.
5. Ibid.
6. Ibid.
7. Ur verksamhetsberättelsen 1885, publice- r a d i Några Blad, K v i n n o f ö r e n i n g e n s m e d - lemstidning, föregångaren till Framåt.
8. Ur intervju med Clara Wijkander, Kvin- nohistoriskt arkiv/Eva Pineus 1978.
9. Ellen Key, s 25.
10. Brev från Mathilda Hedlund november 1886.
11. Det fanns också en kritik från 'vänster' mot att flickor skulle trängas in i pojkar- nas ensidiga skolning: 'Den bildning, sko- la och högskola ännu ger flertalet, är exa- menskunskap utan personlighetsövning, låcklärdom utan själskultur. Denna Halv- bildning / . . . / Man finner ofta hos en bok- ligt olärd kvinna en instinkt för väsentlig- heten som den halvbildade förlorat...' (Ellen Key, Samhällsmoderlighet s 21).
12. Protokoll från Göteborgs Kvinnoförening november 1884.
13. Ibid. november 1885.
14. Protokoll från Göteborgs Kvinnoförening oktober 1885. I förordet till Giftas I målar Strindberg upp ett program för 'Kvin- nans rättigheter' och de båda könens samv aro som är både ömsint och genuint radikalt. Bl a förordar han att dotter ärver moderns namn, att kvinnan ges rösträtt, rörelsefrihet och valbarhet, ty 'Finnes det någon klokare och bättre ägnad till styrel- se än en gammal moder, vilken i moder- skap och hushåll lärt både regera och för- valta?'.
15. Protokoll från Göteborgs Kvinnoförening oktober 1885.
16. Stella Cleve, alias Mathilda Kruse, gifte sig senare med en dansk affärsman och gjorde sig populär och känd för sina herr- gårdsskildringar från den danska lands- bygden !
17. Brev från Mathilda Hedlund till Victor DalhofF-Nielsen mars 1888.
L I T T E R A T U R Otryckta källor
Mathilda DalholT-Nielsens samling. Göteborgs universitetsbibliotek. Göteborgs kvinnoföre- nings protokoll nov 1884—nov 1885. Göteborgs stadsarkiv.
Tryckta källor
Ambjörnsson Ronny, Samhällsmodern, Gbg 1974.
Framåt, Gbg 1886-1869.
Göteborgs utbyggnad, C T H - r a p p o r t 1977, G b g 1977.
Hirn Yrjö, 'Alma Breinholm Åkermark', Den förgyllda balustraden, S t h l m 1953.
Key Ellen, 'Samhällsmoderlighet', Livslinjer I, Sthlm 1903.
K v l e G u n h i l d , Svensk flickskola under 1800-talet, Gbg 1972.
Nyström Per, 'Alma Åkermark', Göteborg förr förr och nu, G b g 1962.
Några blad, G b g 1885.
S U M M A R Y
Mothers and daughters in nineteenth century Gothen- burg.
This essay attempts to focus on two inter- related dimensions important to the develop- ment of culture and society: the relation be- tween mother and daughter and the balance between rural, urban and large-scale societal influences on the local surroundings, the city and everyday life.
I have chosen the 1880's as an example of a historical period when these dimensions/
relations were in balance and contact. At the same time, new influences/ideas and 'modern' ways of life were emerging which created a belief in the possibility for change which still had the human being as its centre. Traditions, as socializing forces, now ceased to dominate,
at the same time as large-scale struetures had still not developed. The perspective of change as being equivalent to the growth of the human being was however contingent on the inlluence o f w o m e n and the female eulture, whose object was life and the human being rather than eco- nomy and society. Therefore it was important that mothers and daughters kept their solidari- ty in spite of the tensions and conflicts between them due to new ideas and ways of life. This solidarity was not however retained and it seems that the strategic sphere question was female sexuality. It is here that all the difficul- ties in this solidarity were concentrated and it destroyed the importance of motherhood as the dominant centre of female identity and there- fore also the bonds between mother and daugh-
19 ter. The acknowledgement of a female sexuali- ty makes an intimacy between man and wo- man possible but also makes her dependent on him in a deeper way than when he was just her patriarchal 'father'. This historical moment, when men control both the sexual and societal spheres links the 'daughters' to the large-scale project, which destroyed the balance between the rural, urban and societal influences on the local city and with it the traditional female eulture.
Eva Björkander-Mannheimer Sociologiska inst.
Karl Johansg. 27 41459 Göteborg Sweden
M i t t intresse för frågan om kvinnans poli- tiska rösträtt väcktes redan under mina studier på g r u n d n i v å i historia. Resultatet d å blev en uppsats för två betyg. I decem- ber 1982 kom j a g som opponent åter i kon- takt med problemet. Då disputerade Bertil Björkenlid i U p p s a l a på en avhandling m e d t i t e l n Kvinnokrav i manssamhälle. Röst- rättskvinnorna och deras metoder som opinionsbil- dare och påtryckargrupp i Sverige 1902—1921.
(Skrifter utgivna av avdelningen for littera- tursociologi vid Litteraturvetenskapliga in- stitutionen i U p p s a l a nr 17, Uppsala
1982). M i n recension av avhandlingen är p u b l i c e r a d i Historisk tidskrift 1983.
Efter V on Otters proposition höll kvinnor- na i Stockholm förberedande möten. I juni bildades en lokalförening lör kvinnans poli- tiska rösträtt. Den fick snabbt efterföljare i hela landet. En gemensam organisation bil- d a d e s , Landsföreningen för kvinnans poli- tiska rösträtt ( L K P R ) .
Föreningens mål var att stå partipoli- tiskt o b u n d e n . Styrelsen dominerades av liberala kvinnor, men både socialdemokra- tiska och högerkvinnor var representerade.
D ä r f ö r var det omöjligt att driva rösträtts- kravet som en partipolitisk fråga. V a r det istället möjligt att driva kravet könspoli- tiskt, dvs som ett krav riktat mot männen?
Även här valde ledningen en neutral linje, vilket ledde till kontroverser inom fören- ingen. En avgörande fråga blev hur L K P R skulle ställa sig till de engelska suffragetter- na. G e n o m sina militanta metoder bröt
dessa mot traditionellt och accepterat kvinnligt u p p t r ä d a n d e . De bad inte öd- m j u k t , de krävde högljutt och våldsamt, de var feminister och de försatte L K P R i ett svårt d i l e m m a . Skulle m a n visa sig solida- risk med sina k ä m p a n d e engelska systrar, och d ä r m e d av de politiska etablissemang- et klassas som mansfientlig, eller skulle m a n ta avstånd från dem, svika dem?
L K P R : s medelväg blev att som organisa- tion v a r a reserverad men referera positiva röster i sin egen tidning Rösträtt för kvinnor.
Suffragettfrågan blev i själva verket en ka- talysator inom rörelsen. Den skilde femi- nisterna från de försiktiga, gränsöverskri- d a r n a från konformisterna.
Det visade sig nämligen att suffragetter- nas sympatisörer också i a n d r a frågor o p p o n e r a d e sig mot ledningens policy. Det gäller t ex vilka ä m n e n som skulle få disku- teras i Rösträtt för kvinnor. Ledningen skilde mellan tillåtna kvinnofrågor och otillåtna sociala frågor, varvid den placerade äkten- skapslagstiftningen bland de förra och prostitutionslagstiftningen bland de sena- re. Syftet var naturligtvis inte att diskutera ett så kontroversiellt problem som den reg- l e m e n t e r a d e prostitutionen; dels riskerade m a n d å att splittra rörelsen, dels kunde det verka u t m a n a d e på m ä n n e n . Det s a m m a gällde fredsfrågan. U n d e r hela den period L K P R verkade var försvarsfrågorna brän- n a n d e och första världskriget snarast öka- de försvarsvännernas inflytande. O m L K P R som organisation framförde pacifis- tiska tongångar kunde detta a n v ä n d a s mot G U N H I L D K Y L E
'HvarfÖr skola kvinnorna vänta?'
På våren 1902 lade regeringen von Otter fram en rösträttsproposition. Den föreslog två röster åt gifta män och män över 40 år. Som en omedelbar
reaktion bildades Landsföreningen för kvinnans poli- tiska rösträtt. Gunhild Kyle behandlar här den
könspolitiska argumentationen i samband med kvinnans politiska rösträtt.
