Att läka staden
- en studie för motverkad segregation
Patrik Gerdovci & Tomas Eriksson Kandidatarbete i Fysisk planering Maj 2021
Blekinge Tekniska högskola Institutionen för fysisk planering
Titel: Att läka staden - en studie för motverkad segregation Författare: Patrik Gerdovci & Tomas Eriksson
Handledare: Ulla Haglund | Universitetsadjunkt & Planeringsarkitekt FPR/MSA Examinator: Bertil Malmström | Konstnärlig professor
Omfattning: 15 HP
Program: Fysisk planering Kurstitel: Kandidatarbete Kurskod: FM1473
Utgivningsort: Karlskrona Utgivningsår: 2021
TACK!
Detta kandidatarbete på 15 HP utgör det avslutande momentet av den treåriga utbildningen i fysisk planering vid Blekinge Tekniska Högskola i Karlskrona.
Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Ulla Haglund som hjälpt oss genom arbetets gång med synpunkter och tips. Vi vill även tacka familjemedlemmar som har stöttat oss och alltid finns där!
Sammanfattning
Segregation och klyftor har blivit ett allt större problem i samhället och områden med socioekonomiska svårigheter har ökat i antal. Många av dessa områden är förortsområden som visat sig distanserade och avgränsade från innerstaden och andra områden.
Detta beror bland annat på blandat att olika fysiska och psykiska barriärer planerats omedvetandes.
Denna studie har granskat hur riktlinjer för stadsläkning kan identifieras och appliceras för att minska segregationen och stärka de sociala förutsättningarna i dessa områden.
De fyra riktlinjer som framkommit i denna studie är följande: blandad bebyggelse, blandad genomströmning & attraktion, naturliga möten och trygghet.
Genom en kvalitativ analys av dokument, rapporter och annan aktuell litteratur har arbetet fastställt dessa riktlinjer. Dessa anses vara grundläggande för att stärka ett områdets förutsättningar och integration på detalj och stadsdelsnivå. Riktlinjer innefattar vidare olika punkter och åtgärder som bidrar till ett en social hållbarhet.
Riktlinjerna har applicerats och provats genom en gestaltning av två områden, Mariehem och Mariehöjd, i stadsdelen Marieområdet - Umeå kommun. De båda områdena
uppvisar tecken på bristande sociala förutsättningar trots att dess faktiska avstånd till närliggande områden med goda förutsättningar är mycket litet och endast fyra kilometer till stadskärnan.
Studiens slutsats är att segregationen kan motverkas genom en identifiering och applicering av riktlinjer. En tillämpning av riktlinjerna som framkommit i denna studie förutsätter dock att ett samspel med den översiktliga planeringen upprättats. På detta sätt kan kopplingen mellan det utsatta området och andra stadsdelar stärka framkomligheten i staden. Utsatta områden bör alltså angripas på samtliga planeringsnivåer och inte enbart på detalj och områdesnivå.
Sammanfattning 2
1. Introduktion...4
Inledning 5
Problembeskrivning 6
Studiens syfte 7
Frågeställning 7
Avgränsning 7
Grundläggande begrepp 8
2. Metod & Teori...9
Metodval 10
Metodkombination 10
Fallstudie 10
Kvalitativ innehållsanalys 11
Teorival 13
Social hållbarhet 13
3. Forskningsfält...15
Blandstaden 16
Kommunala planer och dokument 17
Kommissionen för ett socialt hållbart Stockholm 17
Fattiga och rika - segregerad stad 19
Sammanfattning & summering 21
4. Riktlinjer för stadsläkning...23
Riktlinjer 24
5. Planeringsförutsättningar...26
Umeå 27
Marieområdet 27
Stadsbildsanalys - Kevin Lynch 31
Slutsats - planeringsförutsättningar 36
6. Gestaltning...37
Applicering av riktlinjer 38
Delområde 1 - Mariehem 38
Delområde 2 - Mariehöjd 42
Resultat - gestaltning 47
7. Avslutande del...48
Diskussion 49
Slutsats 50
Källförteckning 51
Innehållsförteckning
1. Introduktion
Följande kapitel ligger till grund för den problematik som arbetet ämnar och innehåller studiens huvuddrag, problembeskrivning, syfte, frågeställning, samt dess avgränsningar och grundläggande begrepp.
Inledning
Enligt Regeringen (2018) har segregation och klyftor i samhället blivit ett allt större
problem under en längre period. Detta då områden med socioekonomiska svårigheter har ökat i antal. Det finns en stor skillnad i uppväxt, levnadsvillkor och förutsättning för boende i dessa områden kontra befolkningen i andra stadsdelar. Polariseringen har en negativ inverkan på följande aspekter i de utsatta områdena:
• Skolresultat
• Utbildningsnivå
• Sysselsättning
• Inkomst
• Boendestandard
• Hälsa och välmående (Regeringen, 2018: 2-3)
Kriminalitet och organiserad brottslighet har dessutom vuxit sig allt starkare i dessa områden. Arbetet mot minskad segregation är därför högt prioriterad och aktuell både på kommunal, regional och statlig nivå där målet är att minska klyftorna i samhället (Regeringen, 2018: 2-3).
Segregation har fått en påtaglig dimension kopplat till stadsrummet. De rumsliga och sociala gränserna mellan olika förorter samt mellan förort och innerstad är tydliga. Det upplevda och känslomässiga avståndet har dessutom blivit alltmer märkbar, vilket har resulterat i en allt djupare segregation (Boverket, 2010 A: 5).
Detta kandidatarbete utgår ifrån en tid i svenskt bostadsbyggande som benämns som miljonprogrammet med dess funktionsuppdelning och avlägsenhet som visat sig problematisk i dagens samhälle (Boverket, 2020 A).
Miljonprogrammet tillkom under åren 1965 till 1974 vilket gav upphov till cirka en miljon bostäder. Genom att bygga mer rationellt och industriellt kunde bostadsproduktionen öka kraftigt under denna period (Boverket, 2020 A). Planeringen utgick från ett nytänkande ideal där bebyggelsen blev ensidig och entydig. Stadsdelarna formades med en tydlig funktionsuppdelning mellan arbete, nöje och fritid för att passa den urbana arbetaren.
Människor förväntades att bo i ett område men arbeta på en annan plats, avsedd för industri och produktionsverksamhet (Nylund, 2007: 25). Gatorna i ytterstadens stadsdelar fungerade på ett annat sätt jämfört med innerstaden, där även gatorna hade ensidigt utformats som transportled för fordon. Separeringen av bilvägar och gångstråk skulle öka säkerheten för gångtrafikanter genom att avskilja stråket med exempelvis broar samt gångtunnlar. Denna modell för stadsplanering kallas SCAFT (Stadsbyggnad,
Chalmers, Arbetsgruppen för Trafiksäkerhet), vilket gav riktlinjerna för ökad trafiksäkerhet och förespråkade trafiksepareringen. Riktlinjerna hade ett gott syfte med att öka
trafiksäkerheten, dock blev konsekvensen ett betydligt glesare gatunät i dessa stadsdelar (Nylund, 2007: 50-52). SCAFT-planeringen ledde till likartad planering och i praktiken skapades en ringväg runt stadsdelen för att undvika fordonstrafik inne i området.
Planeringen utav denna modell bidrog till segregationen på grund av barriärerna som skapades med stora grönområden och en stor ringväg.
Problembeskrivning
Flera kommuner har tagit fram olika stadsbyggnadsåtgärder och antisegregationsinitiativ för att hantera segregationsproblemet. I Umeå kommun föreslås exempelvis fysiska
barriärer mellan olika delar av staden att överbryggas för att motverka rumslig segregation.
Kommunen lyfter fem centrala åtgärder som betydande i samhällsplaneringen (Umeå kommun, 2021 A) Dessa är:
• Underlätta social interaktion
• Satsa på attraktiva grön- och rekreationsområden
• Tillgodose behov av trygghet
• Förbättra ryktet för utsatta stadsdelar
• Skapa balans mellan sammanbindande och överbryggande socialt kapital (Umeå kommun, 2021 A)
Kandidatarbetet fokuserar på den fysiska planeringens roll i arbetet mot en minskad segregation och ökad integration i utsatta områden. Studien undersöker hur planeringen kan motverka de fysiska barriärer som avgränsar olika områden samt två appliceringar av studiens riktlinjer för stadsläkning genom två illustrationsplaner i Umeå kommun.
Flera förortsområden idag är distanserade från innerstaden och andra stadsområden.
Den rumsliga uppdelningen mellan olika socioekonomiska och etniska grupper har trätt fram och formats av olika barriärer. Till stor del grundar sig detta i miljonprogrammet och SCAFT-stadsplanering med trafikseparerade vägar, breda gaturum och stora angränsande grönområden (Nylund, 2007: 49-50, 56-59). Detta har lett till mentala och fysiska barriärer mellan förorten och andra områden vilket har bidragit till den segregation som finns idag.
(Boverket, 2010 B: 28).
Den snabba utbyggnaden av bostäder under efterkrigstiden är kopplad till det nuvarande segregationsproblemet och människor med låg inkomst och stort bidragsberoende är bosatta i dessa områden. Den rumsliga polariseringen mellan fattiga och rika ökade
dessutom när hyresrätterna i stor utsträckning omvandlades till bostadsrätter i innerstaden (Boverket, 2010 B: 28).
Den rumsliga organisationen i miljonprogramsområden är svår att avläsa och hantera, både begreppsmässigt och praktiskt, trots den enkla geometrin i stadsplanemönstret. Den vaga behandlingen av rumsligheten är dessutom symtomatisk i de allra flesta förorter.
Detta gäller inte bara otydligheten i vad som anses var privat kontra publikt eller vad som skiljer bebyggelsens framsidor och baksidor åt. Utan vid en närmare anblick blir det alltmer märkbart att vissa markytor inte tycks ha planerats för någon egentlig eller specifik funktion för området. Dessa rum mellan de olika bostadskvarteren och trafikslagen är en av flera aspekter som skiljer förorten ifrån den mer välplanerade och intensivt utnyttjade marken i innerstaden (Nylund, 2007: 56).
Fysisk planering reglerar hur den byggda miljön ska se i ut i våra städer vilket utformar rumsliga strukturer som får konsekvenser för invånarna, exempelvis boendesegregation.
Den rumsliga uppdelningen och segregationen i dagens samhälle är en oönskad effekt av den moderna planering som tidigare förespråkats, vilket Jon Loit (2014) beskriver i avhandlingen “en stad i världsklass”. Loit (2014) menar dock att planeringen också kan vara lösningen på de uppmärksammade problem som miljonprogrammet fört med sig.
Det vill säga att på samma sätt som planeringen har bidragit till boendesegregation och orättvisor anses det också vara möjligt att motverka eller minska dessa processer. Detta genom att föra en planering med en annan inriktning (Loit, J. 2014: 14).
Flera kommuner arbetar redan med segregationsproblemet på olika nivåer, ett exempel är Umeå kommun som har tagit fram en rapport där en social stadsrumsanalys genomförts av stadens olika områden. Dokumentet är tänkt att vägleda och användas som underlag vid gestaltning av livsmiljöer för ett ökat välbefinnande, tillit och trygghet i kommunen.
Ur denna rapport framgår det att delar av miljonprogramsområden som exempelvis, Mariehem, upplevs otrygga vid vissa tider. Det framgår även att området är strikt format efter trafiksepareringens principer (Umeå kommun, 2020: 81, 86). Dock redogör inte kommunen att det skulle finnas en koppling mellan SCAFT-stadsplaneringen och den upplevda otryggheten bland invånarna i rapporten.
Det finns också en tydlig skillnad mellan kommuner och dess arbete mot minskad segregation. Ett återkommande ideal i processen mot ett hållbart och socialt samhälle förknippas ofta med förtätning samt blandstad. Carl-Johan Engström som är professor i stadsplanering vid KTH menar att det man egentligen talar om är en så kallad
stadsläkning. Detta när målbilden är att minska segregationen (Engström, 2011 se
Uppsala kommun, 2014: 6). Begreppet stadsläkning används idag främst utav Eskilstuna kommun när syftet är att höja livskvaliteten. Strategin ämnar öka integrationen,
mångfalden, förtäta staden och höja kvalitén i den fysiska miljön samt bebyggelsen (Eskilstuna kommun, 2017: 9).
Studiens syfte
Kandidatarbetet syftar till att undersöka och tillämpa stadsläkning som en metod inom fysisk planering samt att ge en ökad förståelse om integration på detalj- och stadsdelsnivå i samhället. Arbetet ämnar även att identifiera riktlinjer vad avser begreppet stadsläkning.
Frågeställning
Hur kan den fysiska miljön gestaltas och planeras vid en stadsläkning för minskad segregation och ökade sociala förutsättningar?
Studien fokuserar på segregation till följd av den moderna planeringens fysiska barriärer och hur dessa kan motverkas genom fysisk planering. Segregation påverkas av flera aspekter, vilket läsaren bör ta i beaktning. Andra aspekter som har en inverkan på segregation och ett hållbart socialt samhälle kommer inte att granskas, utan studien begränsar sig till stadsmiljöns strukturer och förutsättningar. Dock redovisas statistik och data som behandlar socioekonomiska skillnader, avsikten med detta är enbart att påvisa en faktisk segregation i valt område.
• Litteraturen begränsas till området samhällsplanering.
• Empirisk litteratur begränsas till kommunala och statliga handlingar, strategiska dokument, direktiv och regionala program.
• Studien innefattar en fallstudie som begränsats till Marieområdet, Umeå kommun.
• Studien appliceras genom gestaltning av Marieområdet i Umeå kommun. Andra kommuner kommer inte att beröras i detta moment. Till grund för gestaltningen föreligger riktlinjer som framkommit i studiens analysarbete.
• Studien ämnar undersöka rumsliga strukturer och åtgärder kopplat till segregation, andra viktiga utredningar som behövs vid exploatering kommer att utelämnas.
Avgränsning
Grundläggande begrepp
Integration
Begreppet integration är komplext och kan tolkas på olika sätt. I den Svenska Akademiens ordlista definieras att “integrera” som att sammanföra eller förena till en helhet (Boverket, 2004: 7), vilket blir en målpunkt i vårt arbete kring stadsläkning inom fysisk planering.
Segregation
Motsatsen till integration är segregation som enligt Svenska Akademiens ordlista definieras som uppdelning av ett samhälle i olika befolkningsgrupper, vanligen utifrån etnicitet
(Svenska Akademiens ordlista, u.å). Segregation klassas till kategorin negativa begrepp, likt alienation, diskriminering och marginalisering etcetera. I planeringssammanhang är det vidare underförstått att det är något som bör motverkas (Arnstberg, 2000: 166).
Social hållbarhet
Social hållbar stadsutveckling karaktäriseras av aspekter som att ta hänsyn till olika gruppers behov. Där förutsättningarna för mänskliga möten stärks samt att jämställdhet mellan kvinnor och män främjas. I detta dokument används begreppet social hållbar stadsutveckling i avseende att beskriva en utveckling av staden mot minskad segregation utifrån aspekter som boende samt en ökad integration. Begreppet avser också
utvecklingsstrategier som syftar till att främja integration eller motverka segregation inom ramen för fysisk stadsutveckling (Boverket, 2010 C: 21).
Fysisk planering
I Sverige ansvarar kommunen för den fysiska planeringen. Begreppet innefattar att pröva och fastställa hur mark- och vattenområden ska brukas i samhället.
Detta i linje med plan- och bygglagen (PBL) där olika samhällsintressen vägs mot
varandra i en öppen demokratisk process där även den enskilda individens rättigheter tas i beaktning (Boverket, 2021).
Stadsläkning
Begreppet är i nuläget odefinierat och används av planerare bland flera kommuner.
Eskilstuna är den kommun som främst använt begreppet som en metod för minskad segregation och ökad levnadsstandard. Detta genom att koppla ihop områden bättre med varandra och komplettera med nya bostäder samt service. Målet är att även höja standarden på gator, parker och tillgängligheten på hållbara transporter (Eskilstuna, 2017:
4).
Översiktsplanering
Översiktlig planering ämnar att upprätthålla en god miljö och hållbar utveckling inom
kommunen. Översiktsplanen ger en övergripande bild av hur mark- och vattenområden får brukas i kommunen och är vägledande vid detaljplanering och bygglov (Boverket, 2020 B).
Detaljplanering
Detaljplanering är en kommunal planeringsnivå som reglerar användningen av mark och vatten, samt hur bebyggelsens ska se ut. En detaljplan redogör vilka byggnadsåtgärder som får utföras inom ett specifikt område (Boverket, 2020 C).
Hållbar utveckling
Definieras som ett samspel mellan social, ekologisk och ekonomisk utveckling. Hållbar utveckling anses vara den mittpunkten mellan de tre ovannämnda faktorerna (Emmelin &
Lerman, 2006: 22).
2. Metod & Teori
Följande kapitel behandlar vald teori och metod.
Metodval
Metodkombination
Detta arbete innefattar en metodkombination mellan en fallstudie och kvalitativ
innehållsanalys. Motivering är fallstudiens förmåga att främja och samspela med andra metoder och datakällor. Detta ger enligt Martyn Denscombe (2019) en betydligt bredare och mer precis förståelse av verkligheten i sig (Denscombe, 2019: 97).
En metodkombination ger forskaren alternativa tillvägagångssätt till att kombinera många aspekter av forskningsprocessens innehåll. Med hjälp av metodkombination kan studiens resultat få en ökad pålitlighet och en mer fullständig bild av det som undersöks.
Denscombe (2019) menar att kombinationen ger forskaren möjligheten att jämföra olika metoders utfall med varandra och om resultatet överensstämmer kan forskaren känna sig trygg med ett antagande med att studiens resultat är pålitliga (Denscombe, 2019: 219- 220).
Analysen kan även föras vidare med hjälp av metodkombination där konstaterade metoder används som ett förfarande. Denscombe (2019) menar att genom en kombination av metoder kan forskaren få fram olika typer av information. Detta då information från den ena metoden kan bygga på information som framkommit av den andra metoden (Denscombe, 2019: 221).
Fallstudie
I denna studie görs en fallstudie som ämnar att undersöka stadsdelen Marieområdet i Umeå kommun. Motiveringen till fallstudie som metod är dess möjlighet till kombination och samverkan med andra metoder. Fallstudien tillåter flera olika metoder beroende på olika omständigheter och krav som situationen kräver vid ett genomförande av studien. En fallstudie inriktar sig generellt på en eller några få förekomster av ett fenomen. Ändamålet är att fasthålla en djupgående redogörelse kring dess händelse, förhållande, erfarenheter eller processer som uppträtt i det specifika fallet. Enligt Denscombe (2019) är fallstudiens syfte: “att belysa det generella genom att titta på det specifika” (Denscombe, 2019: 85).
Fallstudien kan dock användas i en rad olika syften, men Denscombe (2019) menar att den huvudsakligen appliceras för att finna information. Detta gör forskaren genom att gå efter ett induktivt tankesätt. Tillvägagångssättet möjliggör för en djupare kunskap om situationen vilket gör att forskaren kan beskriva saker och händelser mer detaljerat samt jämföra olika utfall med varandra. Slutligen leder förhoppningsvis detta till en
sammanställning som utforskar vissa aspekter av fallets situation (Denscombe, 2019: 88).
Det finns flera fördelar med fallstudien. En utav dessa fördelar är att forskaren kan fokusera på en specifik undersökningsenhet för att bilda sig en uppfattning och få förståelse för fenomenet. Detta hade både varit svårt och komplicerat om flera enheter granskats samtidigt och förståelsen för ett specifikt fenomen hade troligen inte uppdagats på samma sätt. Dock kan en fallstudie innebära en granskning av ett fåtal fall samtidigt (Denscombe, 2019: 87). Andra fördelar som Denscombe (2019) nämner är:
• Lämpar sig för småskalig forskning. Detta då den riktar fokus på en undersökningsplats.
• Det flexibla tillvägagångssättet. Studier som grundar sig på teorier lämpar sig väl med fallstudiens process.
• Utnyttjar naturliga förekommande inramningar. Då processen handlar om att
granska naturligt uppkomna fenomen är det inte nödvändigt för forskaren att kontrollera och eller påverka nyckelfaktorer samt variabler. Med detta menar Denscombe (2019) att det inte går att manipulera egenskaper utifrån forskningens syfte (Denscombe, 2019: 97).
Vid användning av fallstudie som metod är det dock bra att känna till dess svagheter.
Denscombe (2019) redogör bland annat följande nackdelar:
• Generaliserbara upptäckter. Vilket är den del där fallstudien är mest kritiserbar och avser trovärdigheten i generaliseringen som gjorts utifrån resultat. Således är det viktigt att motverka misstänksamhet och stärka trovärdigheten genom att åskådliggöra hur fallet förhåller sig eller kontrasterar mot andra av samma typ.
• Tillträde till fallstudiens miljöer och data. Det kan vara krävande att få åtkomst till fallstudiens miljöer eller åtkomst till dokument (Denscombe, 2019: 97-98).
I detta arbete har åtkomsten till miljön försvåras på grund av covid-19 (Corona virus
disease 2019) epidemin. För att minska smittspridningen i samhället finns restriktioner som avser att begränsa kollektivt resande så mycket som möjligt (Folkhälsomyndigheten, 2020) Därför har vi fattat beslutet om att utföra studien på distans och använda geografiska samt digitala system för analys i kombination med kvalitativ innehållsanalys.
Kvalitativ innehållsanalys
I denna studie har en dokumentär forskning genomförts då den innefattar litteratur och data i form av böcker, rapporter, webbsidor samt dokument som översiktsplaner. Utöver detta har statliga myndigheter som Boverket analyserats. Enligt Denscombe (2019) är den dokumentära forskningen en social undersökning där dokument används som datakälla.
Vanligt förekommande är källor av skriven text, exempelvis artiklar, rapporter och böcker.
Digital kommunikation och visuella källor tillhör också den dokumentära forskningen och utgörs av webbsidor eller bilder samt liknande kategorier. Oavsett dokumentets form har denna typ av forskning två användbara egenskaper när det kommer till samhällsforskning.
Den första delen är att dokumenten innefattar information vilket kan användas som belägg för ett specifikt ändamål. Begreppet dokument inrymmer en föreställning om att dess innehåll har ett värde som överstiger dess bokstavliga innehåll. Med det sagt menar Denscombe (2019) att budskapet i dokumentet är det intressanta och inte själva texten i sig. Dokumenten kan dessutom tolkas på olika vis beroende på vem läsaren är. Den dokumentära forskningen stannar alltså inte vid ren datainsamling utan innebär även en tolkning av dokumentet i sig. För en samhällsforskare kan dokumentet således fungera som en datakälla vilket i sin tur kan användas för att upptäcka saker som inte omedelbart framgår. I stället för att läsa innehållet bokstavligt kan läsaren uppdaga dolda innebörder och subliminala budskap genom en djupare läsning av dokumentet (Denscombe, 2019:
321).
För det andra inrymmer begreppet en föreställning om dokument som en permanent handling. Dess existens är stabil form som varar lång tid efter dess framställande, om inte för evigt. Dokumentets innehåll är alltså inte tillfällig då den har fångats in och sparats i ett eller flera format vilket är användbart vid ett samhällsvetenskapligt sammanhang (Denscombe, 2019: 322).
Denna typ av forskning har både fördelar och nackdelar. För denna studie har fördelarna visat sig väga mer än nackdelarna. Den första fördelen är tillträdet till data; dokumenten innehåller stora mängder av information och beroende på dokumentets karaktär är det möjligt att få tillgång till källor på ett enkelt samt kostnadseffektivt sätt. Allra främst när det gäller storskalig data såsom officiell statistik, vilket även kan kontrolleras av andra.
Denscombe (2019) menar alltså att dokument och bilder är en beständig källa som finns tillgänglig för offentlig granskning (Denscombe, 2019: 338).
Nackdelar gällande forskning baserat på dokument är källans trovärdighet. Enligt Denscombe (2019) ställer detta krav på forskaren som måste bedöma dokumentets trovärdighet och källans auktoritet, vilket kan vara svårt främst när det gäller källor från internet då den inte kontrolleras. Andra nackdelen är den sekundära datan. Dokument bygger ofta på andra datakällor som tagits fram för andra ändamål än undersökningens specifika syfte. Slutligen benämns sociala konstruktioner som en nackdel där det finns en risk att dokument och bilder byggs på upphovsmannens tolkningar än den objektiva bilden av verkligheten (Denscombe, 2019: 339).
Den metod som används i studien för att granska och analysera datakällor är kvalitativ innehållsanalys som är en av flera tillvägagångssätt inom kvalitativ forskning. Enligt Denscombe (2019) kan innehållsanalys betraktas som något positivistisk i sitt tillvägagångssätt, detta då den har ett starkt fokus på mätning. Det vill säga att den producerar kvantitativa mått trots att den används tillsammans med kvalitativ data (Denscombe, 2019: 401-402).
Innehållsanalys kan appliceras på både text och eller bild för att kvantifiera dess innehåll.
Oavsett innehållsanalysens tillämpning har den en relativt enkel och logisk process.
Först görs ett urval av en specifik och lämplig text av forskaren. Sedan bryts data ner i mindre enheter vilket kan utgöras av samtliga ord, hela meningar, stycken eller rubriker.
Analysenheten kan också enligt Denscombe (2019) baseras på innehållet av illustrationer och visuella bilder. Vidare söker forskaren efter relevanta kategorier för analysen av data, där nyckelord är viktigt. Det är således centralt att forskaren har en klar figurativ idé om vilka typer av kategorier som är intressanta. När enheterna som anses vara betydande samlats in, bryts den ner för att göra texten kortare, samtidigt som den behåller den
väsentliga informationen. Innan forskaren slutligen kan analysera texten utifrån enheternas frekvens och hur det förhåller sig till andra enheter i texten så måste de kodas. Detta görs då utifrån grupper som kategoriserats för att manifestera dess innehåll (Denscombe, 2019:
402).
Med innehållsanalys är det möjligt att avslöja många dolda sidor som kommuniceras genom den skrivna texten. Genom att göra en djup analys av textens mening är det möjligt att hitta oavsiktliga gömda budskap vilket författaren inte hade någon tanke om när den skrevs. Enligt Denscombe (2019) är den huvudsakliga styrkan med innehållsanalysen dess förmåga att möjliggöra en kvantifiering av textens innehåll. Detta via en metod som är tydlig och som kan tas vidare av andra forskare. Analysmetoden har dock en tendens att flytta enheterna och deras betydelse från den ursprungliga källan, detsamma gäller författarens intentioner, vilket är dess huvudsakliga begränsning. Metoden har också svårt att hantera textens underförstådda meningar och hur betydelsen grundar sig i det som redan sagts, kommer sägas eller inte sägs. Denscombe (2019) menar att metoden är ett relativt primitivt redskap för att behandla subtila och komplexa texter i sig. Därför är innehållsanalysen mest lämplig gällande texter som är direkta, enkla och påtagliga.
Texter som i stor utsträckning grundar sig i subtila och komplexa handlingar som formats av författaren eller när läsaren behöver dra egna slutsatser leder till minskat värde hos innehållsanalysen, vad avser arbetet med att tolka textens innebörd (Denscombe, 2019:
403).
Teorival
I följande avsnitt presenteras studiens teoretiska utgångspunkter. Inledningsvis problematiseras och presenteras begrepp mer generellt som är kopplade till social hållbarhet, för att slutligen rikta sig mer konkret på vad social hållbarhet i planeringen innebär.
Social hållbarhet
Begreppet social hållbarhet har ingen entydig definition. Det finns flera olika tolkningar av begreppet vilket ämnar olika aspekter utifrån olika människor samt institutioner (Hållbarhetsforum, 2020). Konceptet hållbar utveckling härstammar från ekologisk teori och har en status av överordnat mål för planering, tillväxtpolitik samt miljövård (Emmelin &
Lerman, 2006: 21).
I Hållbarhetsforum (2020) som är Lunds universitets gemensamma paraplyorganisation för strategisk stöd och samordning av hållbarhetsfrågor, definieras begreppet social hållbarhet som bland annat människors välfärd samt livsbetingelser. Detta berör till exempel
hälsa, maktutövning, trygghet, rättvisa, utbildning samt möjligheterna att förbättra dessa aspekter. En rättvis fördelning av resurser samt ekonomiskt, socialt och politiskt inflytande är grundläggande för ett hållbart samhälle. Oavsett kön, etnicitet, religiös tillhörighet, ålder, fysisk förmåga med mera, skall alla ges samma möjligheter och rättigheter. Den sociala hållbarheten är således kopplad till de mänskliga rättigheterna, vilket i sin tur härleder ett flertal av FN:s globala mål som visar vad begreppet social hållbarhet innebär (Hållbarhetsforum, 2020).
Forskning har generellt ägnats kring vissa aspekter av social hållbarhet. Enligt Håkan Olsson (2012) har den främst ämnat människors attityder och hur deras handlingar påverkat den miljömässiga hållbarheten i samhället. Utgångspunkten för hållbarhetsdiskursen hänger ihop med miljöfrågorna. Olsson (2012) menar att den normativa betydelsen av social hållbarhet inneburit en efterfrågan av ett socialt liv utan att belasta miljön genom transport och nedskräpning. Olsson (2012) instämmer till detta men menar också på att det finns flera aspekter av betydan för social hållbarhet, och att begreppet i sig är ett centralt värde för ett fungerande samhälle. Där miljöer, stadsdelar och städer är funktionella och trivsamma för befolkningen. Litteratur kring den sociala hållbarheten har generellt skildrat två olika, men inte helt polära, perspektiv. Enligt Olsson (2012) är dessa perspektiv kompletterande till varandra. Första perspektivet ämnar
välfärden i samhället vilket innebär att en god levnadsstandard upprätthålls och att miljön är trivsam och rättvis för invånarna. Andra perspektivet berör sociala systems förmåga att hantera problem samt intressen. Dilemman och konflikter kan uppstå i alla miljöer och därför behövs en förmåga att kunna hantera och lösa de. Att kunna hantera detta är således en central hållbarhetsaspekt. Detta perspektiv väljer Olsson (2012) att förkortat benämna som problemlösningskapaciteten. Dessa två perspektiv kan tillsammans möjligtvis beskriva en ideal hållbarhet för samhället att sträva efter, även om den aldrig uppnås till fullo. Där problemen och intressen behandlas på ett konstruktivt vis samt välfärden är god och rättvist fördelad mellan invånare (Olsson, 2012: 2-3).
Diskussionen kring välfärd i samhället berör generellt människors nödvändigheter och behovet av möjligheter. Exempelvis faktorer som inkomst, arbete, utbildning, vård och omsorg samt boende. Det vill säga, det som utgör grunderna för ett fungerande liv.
Detta menar Olsson (2012) är starkt kopplat till olika politiska åtaganden. Samhällets fördelning av de goda villkoren är viktiga, vilket har en central roll för invånarnas levnad och delaktighet i samhället. Vid en bristande välfärd är risken stor att människor utelämnas och inte tillfredsställs. Detta är således en orsak till en samhällelig oro och konflikter.
Forskningen har påvisat att samhällen med en begränsad ojämlikhet tenderar att fungera bättre på vissa aspekter, kontra samhällen med en påtaglig ojämlikhet. Exempelvis finns ett samband mellan hälsa och inkomst. Utöver detta belyser Olsson (2012) att upplevda orättvisor genererar starka reaktioner hos individer vilket kan uppfattas som både
befogade och inte, utifrån våra värderingar. Kontentan är att sambandet mellan en orättvis fördelad välfärd och oroligheter i samhället är tydligt påtagligt i jämförelse med mer rättvist fördelade samhällen, vilket förknippas med en social hållbarhet (Olsson, 2012: 3-4).
3. Forskningsfält
I detta kapitel genomförs en kvalitativ textanalys med syftet att sammanfatta relevanta åtgärder. Utifrån dessa åtgärder kommer riktlinjerna att fastställas i nästa kapitel.
Blandstaden
Enligt Gunilla Bellander (2005) har städer i Sverige och runt om i västvärlden fått kritik för sitt stadsbyggande. Främst avser kritiken den långtgående funktionsuppdelningen i städerna och utarmningen av flera stadsdelar där sociala problem uppstått som en
reaktion. I dessa områden är även trafikapparatens påfrestningar märkbara. Zoneringen av stadsmiljön samt de nedgångna industriområdena är två stora problem att komma till rätta med. För att lösa problemen med stadsmiljöns utformning och det ökade transportbehovet föreslås blandstaden som en lösning på problemen. Det finns även en efterfrågan på funktionsblandade miljöer i många policydokument då det ses som en lösning till de problem som dagens bebyggelseutveckling resulterat i (Bellander, 2005: 7).
Blandstad är dock ett svårdefinierat begrepp men trots detta används det flitigt inom planeringen och har en positiv laddning (Bellander, 2005: 5).
I en rapport som tagits fram av OECD (The Organisation for Economic Co-operation and Development) framkom det att modern bebyggelse har visat sig vara mindre flexibel kontra den äldre bebyggelsen gällande sociala, ekonomiska samt miljömässiga problem.
En effektivare användning av den befintliga stadsbebyggelsen är något som beskrivs som en handling, vilket kan förändra detta. Bellander (2005) menar att blandade funktioner är eftersträvansvärt och att funktionsblandning enklare uppnås vid ombyggnation kontra en nyexploatering av områden. Den befintliga och blandade stadsbebyggelsen bör därför ses som en otillräcklig resurs och något som bör värnas om samt tas tillvara på i samhället (Bellander, 2005:7).
Uppdelningen och spridning av staden som Bellander (2005) lyfter har enligt henne resulterat i en kraftig ökning av transportbehov och att detta fått ytterligare negativa följder. Ökad trafik har bidragit till luftföroreningar, buller samt fysiska barriärer i form av infrastruktur, vilket försvårat rörelsemöjligheterna för människor, djur och växter.
Bellander (2005) menar att sammantaget har dessa samhällsstrukturer, utöver dess negativa påverkan på miljön, försvagat människors hälsa och välbefinnande samt
skapat ett samhälle som inte alla kan ta del av trots kollektivtrafik. För att kunna ta del av hela samhället krävs att individen har tillgång till bil. Att äga en bil utgörs av individens ekonomiska förutsättningar, vilket gör att människor med en lägre inkomst eller ingen alls begränsas. Städernas utbredning bör därför ha en effektiv rumslig utveckling. Riktlinjer för detta har också antagits av EU:s ministerråd som menar att i stället för att exploatera nya förortsområden, ska tillgången på utbyggnadsområden inom staden och nära knutpunkter främjas. För att stärka utsatta områden i staden föreslås även att dessa stadsdelar rustats upp och förnyas. Det finns däremot inga tydliga och bestämda riktlinjer om hur det ska gestaltas i de nationella policydokumenten, och vad avser kommunala plandokument lyfter de generellt mer konkreta handlingsalternativ (Bellander, 2005: 7-8).
Ofta ses det lilla samhället som en förebild, men modellen för blandstad utgår generellt från innerstaden. Blandstaden anses ge närhet mellan människor och verksamheter samt ett jämt flöde av rörelse och upplevelser i stadsrummet vilket förknippas med begreppet stad. Detta görs genom den täta bebyggelsestrukturen. En annan effekt av blandstad är dess upphov till social och mångfaldig boendemiljö där behovet av resor reduceras. Detta är också en anledning till att många kommuner använder begreppet som planeringsmål (Bellander, 2005: 5).
En känd författare och stadsplaneringskritiker som förknippas med blandstaden och som likt Bellander (2005) riktar kritik mot den modernistiska planeringen är Jane Jacobs (1961).
I boken “The Death and Life of Great American Cities” menar hon att den modernistiska planeringen visat sig vara negativ för innerstadsområden och lyfter idén kring det vi idag kallar blandstaden som en lösning på många samhällsproblem samt vägen dit. Jacobs (1961) redogör för fyra grundläggande förutsättningar till att skapa en stad med mångfald och blandad användning:
• Minst två olika funktioner måste upprättas i varje område. Detta säkerställer och stärker förekomsten av att människor med olika ändamål upprätthåller sig på platsen vid flera tider av dygnet (Jacobs, 1961: 152-153).
• Kvarteren bör vara korta vilket främjar gående och rörelse i staden (Jacobs, 1961: 178- 180).
• Det måste finnas en variation av gammal och ny bebyggelse (Jacobs, 1961: 187).
• Varje område behöver också en tät närvaro av människor, oavsett vilken anledningen de har för att vara där vilket även inkluderar boende (Jacobs, 1961: 200).
Alla dessa fyra villkor anses grundläggande för att generera mångfald i ett område (Jacobs 1961: 164-165). Jacobs (1961) lyfter även fördelen med den täta och blandade staden i form av minskad kriminalitet. Genom att människor vistas på platsen vid flera tider på dygnet och genom att byggnaderna är orienterade mot gatan blir närvaron hög vilket stärker tryggheten och avvärjer brottslighet (Jacobs, 1961: 45).
Kommunala planer och dokument
Kommissionen för ett socialt hållbart Stockholm
Stockholms stad (2015) har en kommission för ett socialt hållbart Stockholm.
Kommissionens uppdrag är i enkla drag att ge förslag på hur Stockholms stad (2015) kan minska skillnader i hälsa och livsvillkor för att öka välbefinnandet för alla invånare i Stockholm. Uppdraget för kommissionen består av fyra deluppdrag:
• Analys av skillnader i livsvillkor mellan geografiska områden och olika grupper i Stockholm stad.
• Identifiering och utveckling av verksamhet- och inriktningsmål för ett socialt hållbart Stockholm.
• Att lämna förslag på strategier och åtgärder som kan minska skillnader i livsvillkor inom valda utvecklingsområden.
• Ge förslag på hur Stockholm stad kan mäta och följa utvecklingen av skillnader på sikt i stadens system för ledning och styrning (Stockholm stad, 2015: 6).
Dessa delar är i viss mån kopplade med varandra men presenteras i separata delrapporter (Stockholm stad, 2015: 6). I detta arbete har punkt två och tre större betydan. Detta då de andra punkterna fokuserar på har ett större fokus på Stockholm stad i sig och presenterar statistik samt politiska åtaganden som ej kan användas på andra geografiska områden utifrån ett planeringsperspektiv. Vidare är denna studie avgränsad till hur planeringen kan motverka segregation och därav analyseras endast de delar som fokuserar på integration och segregation.
I delrapporten “Från delad till enad stad” föreslås åtgärder för att främja det sociala hållbarhetsperspektivet i stadens planering. I rapporten menar Stockholm stad (2016) att stadsplaneringen måste bidra till jämställda och likvärdiga livsvillkor i hela staden samt att öka tilliten och stärka det sociala kapitalet (Stockholm stad, 2016: 4).
En viktig del är att tillgodose bra bostäder samt skapa trygga offentliga rum med god gestaltning som parker, torg och stadens gator. Andra aspekter av betydan är planeringen för en god tillgång av arbetsplatser, skolor, kollektivtrafik samt andra
samhällsserviceintressen för exempelvis rekreation och kulturlivet (Stockholm stad, 2016:
4).
Författaren Åsa Dahlin påpekar vikten av att tydliggöra tyngdpunkterna i den översiktliga planeringen. För att stödja en mer flerkärnig stadsstruktur och för att skapa balans mellan stadens delar samt nå ett strategiskt samband är vikten av tydliga tyngdpunkter stor. Dahlin menar att vägen till en hållbar stad är genom en stadsutveckling som
sammankopplas med tyngdpunkter i ytterstaden med ny kollektivtrafik, mer sammanhållna stadsmiljöer, attraktiva park- och grönområden (Stockholm stad, 2016: 26).
Vidare i rapporten beskrivs “Vision 2040 Ett Stockholm för alla” där visionen är att staden ska vara tillgänglig och sammanhållen utan sociala och fysiska barriärer. En blandning av bostäder, verksamheter, service och parker ska ha vuxit fram i hela staden för att nå dit visionen pekar. Även en välfungerande stadsplanering är viktig för att främja ett bra stadsliv med jämlika livsvillkor. I stadsdelar med svagare socioekonomiska förutsättningar är tillgången till resurser och kvaliteter lägre, exempelvis tillgången till kollektivtrafik, arbetsplatser, service, parker och offentliga rum. I stadens styrdokument betonas även kulturens roll som anses främja mötet mellan människor. Sammantaget innebär detta att Stockholm blir på många platser tätare och mer sammankopplat (Stockholm stad, 2016:
20-21).
Möjligheten att motverka den rumsliga segregationen kan genomföras med
stadsbyggnadsåtgärder, men samtidigt kan den höga takten i byggandet innebära att den rumsliga segregationen utökas. Att nå en sammanhållen stad och hur man gör i enskilda stadsbyggnadsprojekt är inte lätt. Författaren Dahlin menar att det krävs en medvetenhet om rumslig segregation samt ett långsiktigt strategiskt arbete på områdes- och
översiktsplaneringsnivå som sedan ger en vägledning till detaljplaneringen. Dahlin betonar också att det långsiktiga arbetet inte enbart ämnar enskilda stadsdelar utan snarare hur de förhåller till varandra (Stockholm stad, 2016: 21-22, 26).
En annan viktig punkt som författaren lyfter är gatans betydelse för möte. Stadsrummets struktur och organisering avgörs både utifrån graden av tillgänglighet på mänskliga och materiella resurser samt platsens markanvändning. Platsens möjlighet till sociala processer kan påverkas av stadsbyggande och genom arkitektur, vad avser intensitet och blandning. Det finns en koppling mellan rumsliga relationer och i vilken utsträckning flöden samt besök sker. Utifrån hur olika platser, gator eller delar av staden ligger i relation till andra stadsdelar. Dahlin menar att det handlar om var olika platser finns men också hur rumsligt tillgängliga platserna är. Vid en detaljerad nivå är förutsättningarna påverkade av byggnadernas relation till gatan, placeringen av entréer samt markanvändningen med mera (Stockholm stad, 2016: 28).
Dahlin tydliggör vidare att det är komplext vad som formar olika platser för samspel och utbytet mellan olika grupper och individer. Det är däremot möjligt att analysera olika förutsättningar i syfte att identifiera vilka stadsbyggnadsåtgärder som kan påverka situationen. För att en översiktsplan ska leda fram till en hållbar utveckling av staden behöver det tydliggöras var och hur en förändring ska ske. Dahlin påpekar också att första prioritering avser förändringar som stärker levnadsvillkor på stadsdelar eller platser som idag utmärker sig som åsidosatta områden. Anledningen till prioriteringen är att minska segregationens negativa påföljder och främja en jämställd resursfördelning (Stockholm stad, 2016: 28-29).
Författaren Dahlin nämner även att det krävs en blandning och genomströmning i
stadsdelarna, detta skapar förutsättningar för olika aktörer och verksamheter som verkar lokalt i en specifik stadsdel. Koncentration av attraktioner, närhet till välintegrerade stråk och hög tillgänglighet i gatunät kan vara rumsliga egenskaper som främjar ett inflöde av människor från andra stadsdelar (Stockholm stad, 2016: 29).
Ytterligare en del som framgår i rapporten berör utvecklingen av socialt värdeskapande analysmodeller (SVA). Det är viktigt att planeringen speglar det övergripande visioner och strategier i staden vad avser den socialt värdeskapande utvecklingen. Således lyfter Dahlin vikten av proaktiva analysmodeller där syftet är att integrera ett socialt värdeskapande i planprocessen och inte enbart till att beskriva konsekvenserna och
påverkan av redan färdigställda planförslag. Modellen ska innefatta moment av inventering samt beskriva aktuella värden och behov utifrån ett socialt perspektiv. Exempel på det sociala värdeskapandet kan innebära åtgärder som motverkar rumslig segregation, såsom mötesplatser och funktionsblandning i stadsdelar (Stockholm stad, 2016: 38-39).
Fattiga och rika - segregerad stad
Stadskansliet och Social resursförvaltningen i Göteborgs stad är två kommunala avdelningar som arbetar med segregationsfrågor. Gemensamt är att de båda har ett behov av en samlad genomlysning kring segregationens dynamik inom staden och regionen. Rapporten “fattiga och rika - segregerad staden” togs därför fram och agerar som planeringsunderlag för stadens verksamheter. Rapporten är dessutom en kunskapsinventering för uppdraget som avser att samordna Göteborgs arbete mot en socialt hållbar stad (Göteborgs stad, 2009: 2).
Rapporten består av flera delar och lyfter relevanta frågor för denna studie. Rapporten bygger på intervjuer med medborgare och myndighetsutövare, men likt rapporten för Stockholm stad lyfts enbart de moment som anses vara relevanta för studien utifrån kapitlet avgränsningar.
Den första frågan i rapporten som är av intresse för denna studie handlar om hur bostadsområdets utformning påverkar människor. Enligt rapporten finns det olika uppfattningar angående blandade upplåtelseformer som ett verktyg mot minskad boendesegregation. Likaså råder det delade uppfattningar om vad visionen “blandstad”
innebär. I rapporten framgår det att fysisk utformning påverkar den sociala miljön.
Områdets skala och bostädernas storlek har betydelse. Dock finns en kritik kring
byggnationer i förorten då det framgår att det fortfarande byggs stora enformiga områden trots kännedomen om dess konsekvenser (Göteborgs stad, 2009: 50).
Rapporten behandlar frågan om hur planeringen kan påverka upplevd otrygghet. Skälet till att människor söker sig till tryggare områden handlar om den upplevda otryggheten och inte den faktiska otryggheten. Brister i den fysiska utformningen är enligt rapporten bidragande till otrygghet. Den upplevda otryggheten är kopplad till anonymitet och fysiska förhållanden. Ett område med god överblickbarhet upplevs generellt som tryggare men även andra aspekter som belysning och renlighet påverkar den upplevda tryggheten. En åtgärd för att stärka tryggheten är enligt rapporten att sammanfoga olika stadsdelar genom att exploatera åtskiljande grönområden (Göteborgs stad, 2009: 50-51).
Vidare behandlar rapporten planering för en minskad segregation där en blandning av bostadstyper och upplåtelseformer anses vara grundläggande för att uppnå en social blandning samt motverka boendesegregationen. I Göteborg är den grundläggande idén att bromsa utbredningen av staden och i stället förtäta centrala samt halvcentrala platser. Begreppet blandstad används men innebörden kommer ha olika betydelser i olika områden. Rapporten belyser vidare frågor kring vilka bostadsformer och områden som ska ingå i blandningen samt på vilken geografisk nivå det betraktas. I visionen om en “blandstad” finns det även en uppfattning om möjligheten till att exploatera
kompletteringsbebyggelse i halvcentrala och centrala platser och därmed skapa en mer sammanhållen stad. I rapporten lyfts även kompletteringsbebyggelse som en åtgärd för starkare funktionsintegrering med miljonprogramsområden. Frågan om detta är möjligt är dock retorisk om inte staden har en övergripande politik som driver frågan över stadens alla delar (Göteborgs stad, 2009: 51-52).
Frågan om kompletteringsbebyggelse eller nyproduktion av hela områden är ytterligare en fråga som uppkommer i rapporten. Det vill säga om det är lättare att planera rätt i nybyggnationen eller åtgärda de brister som finns i den befintliga strukturen. Det råder dock delade meningar om detta, men att nyproduktion tillför en alltför liten del av det sammantagna bostadsbeståndet och innebär en längre tidskrävande process. Vidare är det mer regel än undantag att nyproducerade bostäder innebär en högre kostnad. Detta blir således ett hinder för människor med en lägre inkomst (Göteborgs stad, 2009: 52).
Sammanfattning & summering
Tabellen nedan sammanfattar åtgärder i dokumentet “Kommissionen för ett socialt hållbart Stockholm” och visar dess planeringsnivå samt relevans för studien.
Åtgärder Information hämtad från
forskningsfältet Planeringsnivå Relevant för studien GATAN SOM
MÖTESPLATS Gatan som mötesplats kan bidra till ett större flöde av möten vilket gynnar social mångfald.
Detaljplanering.
BLANDAD BEBYGGELSE
TYDLIGARE TYNGDPUNKTER STÄRKT KULTURLIV
ÖKADE
RESURSER FÖR SOCIOEKONOMISKT SVAGA OMRÅDEN BLANDAD
GENOMSTRÖMNING
En blandning av bostäder, service, verksamheter ska främjas.
Stödja en flerkärnig stadsstruktur och skapa en balans mellan stadens delar.
Främjar möten mellan människor och det kulturella utbytet.
Stärka kollektivtrafiken och öka tillgången på arbetsplatser, service, grönytor och offentliga rum.
Ger aktörer och verksamheter goda förutsättningar. Hög koncentration av olika attraktioner främjar inflödet av människor från olika stadsdelar.
Styrs i
översiktsplanering, verkställs i
detaljplaneringen.
Översiktsplanering.
Detaljplanering.
Styrs i
översiktsplanering och verkställs i detaljplaneringen.
Ja.
Ja.
Nej.
Ja.
Ja.
Styrs i
översiktsplanering och verkställs i detaljplaneringen.
Ja.
Tabellen nedan sammanfattar åtgärder i rapporten “Fattiga och rika - segregerad stad” och visar dess planeringsnivå samt relevans för studien.
Åtgärder Information hämtad från
forskningsfältet Planeringsnivå Relevant för studien BLANDADE
UPPLÅTELSEFORMER OCH UTFORMNING
Områdets form, skala och storlek har betydelse. Med fysisk utformning kan den sociala miljön påverkas.
Blandad bebyggelse anses grundläggande för motverkad
boendesegregation
Styrs i
översiktsplanering och verkställs i detaljplaneringen.
GOD ÖVERBLICKBARHET, BELYSNING & GOD RENHÅLLNING EXPLOATERA ÅTSKILJANDE GRÖNOMRÅDEN STÄRKT FUNKTIONS- INTEGRATION
Minskar den upplevda otryggheten.
Sammanfogar olika stadsdelar med varandra och stärker tryggheten.
Genom
kompletteringsbebyggelse och nyproduktion.
Nyproduktion är dock en långdragen process med höga kostnader.
Detaljplanering.
Styrs i
översiktsplanering och verkställs i detaljplaneringen.
Styrs i
översiktsplanering utifrån politiska beslut och verkställs i
detaljplaneringen.
Ja.
Ja.
Ja.
Ja.
4. Riktlinjer för stadsläkning
Följande kapitel redogör riktlinjer för stadsläkning utifrån forskningsfältet.
De åtgärder som framkom i forskningsfältet och som anses vara relevanta för studien är de som kan kopplas till studiens syfte om integration på detalj- och stadsdelsnivå. Dessa åtgärder är således grundläggande för de riktlinjer som fastställs i detta kapitel. Läsaren bör dock ta i bakning att vissa av dessa riktlinjer som fastställs som aktuell för studien förutsätter en samspelande översiktsplanering. Det primära syftet med riktlinjerna är att stärka ett områdes sociala förutsättningar och den sociala mångfalden.
Blandad bebyggelse
Denna punkt avser både byggnadens utformning, funktion och struktur. Vad avser aspekten upplåtelseform kan den dock inte styras på detaljnivå eller stadsdelsnivå.
Däremot kan det främjas genom en god variation av bebyggelsetyper.
Målet med denna riktlinje är att bryta den enformighet som är ett vanligt förekommande i utsatta områden. En blandad bebyggelse har en positiv inverkan på ett områdes sociala förutsättningarna. Detta är en av flera aspekter som påverkar segregationen i samhället. Därför bör en god variation av bostäder, service och verksamheter främjas på stadsdelsnivå och möjliggöras på detaljnivå. En blandad bebyggelse leder även fram till en stärkt funktionsintegration.
Denna punkt kan appliceras genom tre olika åtgärder som verkar tillsammans och eller var för sig.
• Komplementbebyggelse
• Nyproduktion
• Ändra funktion på befintlig bebyggelse
Blandad genomströmning & attraktion
En blandad genomströmning i stadsdelen ger goda förutsättningar för olika aktörer att etablera sig i området. I sin tur leder detta till en stad i rörelse vilket har flera positiva effekter som även berör andra riktlinjer positivt. Åtgärder blir således att stärka följande aspekter:
• Kollektivtrafik & förbindelsemöjligheter
• Rekreationsplatser & offentliga rum
Trygghet
Trygghet är en viktig punkt för att stärka ett områdes sociala förutsättningar. I följande stycke belyser studien ett urval av åtgärder som kan appliceras och främjas inom fysisk planering för att bidra till en ökad trygghet i utsatta områden.
• God belysning
• God renhållning
• God överblickbarhet
• Exploatering av gröna barriärer
Riktlinjer
Genom att exploatera åtskiljande grönområden kan stadsdelar som är exkluderade sammanfogas med stadens andra delar. Denna åtgärd stärker även tryggheten i området.
Gatans primära uppgift är främja trafik av gående och eller fordon, men det är också här möten uppstår mellan människor.
Målet med denna riktlinje är att även bruka gatan som mötesplats vilket kan bidra till ett större flöde av människor och nya möten. Detta gynnar den sociala mångfalden i området och stärker integrationen bland de som bor och eller vistas på platsen.
Åtgärden blir således att möjliggöra för möten genom att tillgängliggöra rummet.
På detaljnivå handlar detta om att se över bebyggelsens relation till gatan, dess
placeringen av entréer och vilka funktioner som finns på platsen. Genom att exempelvis ge utrymme för service och verksamheter i bottenplan, placera bebyggelsens entréer mot gatan och lämna utrymme för gående samt cyklister, uppstår naturliga möten mellan människor som inte annars hade ägt rum.
Naturliga möten
Möten mellan människor är en viktig del inom social hållbarhet. Detta kan främjas på olika sätt utifrån platsens förutsättningar. För att möjliggöra nya möten kan exempelvis följande åtgärder användas vid en stadsläkning:
• Multifunktionella gator
• Kulturliv
Ett starkt kulturliv bidrar likaså till fler möten och att ett kulturellt utbyte sker mellan individerna. Detta sker genom att skapa plats för konst och kreativitet.
5. Planeringsförutsättningar
Fallstudie av Marieområdet i Umeå kommun.
Umeå
Umeå även känd som björkarnas stad är Norrlands mest befolkningsrika kommun på cirka 130 000 invånare. Staden har vuxit kraftigt sedan universitetet invigdes 1965 vilket resulterade i en fördubbling av befolkningen. Medelåldern är av den anledningen också låg kontra riksgenomsnittet (Umeå kommun, 2021 B).
Sedan 1300-talet har staden vuxit sig fram längs Umeälven och vid 1980-talet började staden alltmer profilera sig som ett kulturcentrum (Umeå, kommun, 2021 B). Umeå kännetecknas även för dess lärosäte, Umeå Universitetet, som i dagsläget har ca 30 000 inskrivna studenter och utgör kärnan för universitetsstaden (Umeå universitet, 2020).
En viktig utgångspunkt för kommunen är visionen om att Umeå kommun ska växa med 200 000 invånare till år 2050 och att översiktsplanen svarar mot kommunens övergripande mål. I kommunens översiktsplan finns en vision om att Umeå ska bli en hållbar och
attraktiv plats, både som stad och kommun. Utvecklingen omfattas enligt dem själva planer som stödjer och stimulerar en fortsatt hållbar tillväxt. Vidare avser planen att, skapa möjligheter och förutsättningar för Umeås framtida utveckling, ha en god framförhållning för framtida expansionsbehov, bidra till en ökad attraktionskraft genom nyskapande av möjligheter och förutsättningar, samt stärka Umeås roll som regionalt centrum och tillväxtmotor i norr (Umeå Kommun. 2018: 13-14).
Marieområdet
Marieområdet är en av de större stadsdelarna i Umeå kommun och lokaliseras nordost, ca 4 kilometer från stadskärnan. Stadsdelen utgörs av tre delområden, Mariehem, Mariedal och Marieberg. Dessa delar har vuxit fram i olika etapper och där en tung bebyggelse tidigare planerats. Enligt Umeå kommun (2021) byggdes Marieområdet för att möta den stora efterfrågan på bostäder till följd av universitetets omvandlings kraft. Under 70-talet kom planeringen att mer rikta sig mot det tidstypiska idealet trädgårdsstaden, med en tydlig trafikseparering med ringväg som idag är en av områdets många barriärer. Både mellan områdets delområden och andra stadsdelar (Umeå kommun, 2021 C).
Figur 1: ICA Kvantum.
Figur 2: Bebyggelse i Mariehem.
Figur 3: Bebyggelse i Mariehem.
N
Skala 1:7 000, SWEREF 99 TM, RH 2000.
N 7090624
N 7088783
E 761015 E 762345
0 100 200 300 m © Lantmäteriet
Figur 4: Ortofoto av Mariehem och Mariehöjd.
Delområden i stadsdelen Marieområdet - Umeå.
Utmärkande drag
Nedan redogörs utmärkande drag för Marieområdet i jämförelse med Umeås andra stadsdelar.
• Hög grad av ensamboende
• Något högre andel utrikesfödda
• Trångboddhet och ohälsa har uppmärksammats
• Hög andel gröna ytor
• Vad avser trivsamma platser i området uppger boende till kommunen att mörker och otrygghet är mest bidragande till dess otrivsamhet (Umeå kommun, 2021 C).
Inkomst och utbildning
Vad avser inkomst och utbildningen i området är parametrarna något svårtolkade. Detta då det saknas data om specifika delområdet. Data som presenteras på SCB och som kommunen själva refererar till avser hela Marieområdet, även de delområdet som nyligen tillkommit. Där framgår det att utbildningen och inkomst är likvärdiga med Umeås andra områden (Umeå kommun, 2021 C). Utifrån livsstilskartan, som håller flera källor av myndighetsdata är det dock möjligt att se en tydlig skillnad mellan inkomsterna i dessa delområden. Exempelvis är den månatliga inkomsten bland flertalet boende i östra delen av Mariehöjd ca 18 tusen kronor medans dess västra del, som utgörs av villor, har en inkomst omkring 28-35 tusen kronor i månaden (Hitta, u.å).
Statistik
Fördelning av upplåtelseformer
Uppgift saknas (1%)
Äganderätt (20%)
Hyresrätt (39%)
Bostadsrätt (40%)
Omvandling (1%) Ordningsfrågor (6%) Om stadslivet (14%) Övrigt (16%)
Trafik (18%)
Mörker & otrygghet (44%)
Uppgift saknas (1%)
Äganderätt (20%)
Hyresrätt (39%)
Bostadsrätt (40%)
Omvandling (1%) Ordningsfrågor (6%) Om stadslivet (14%) Övrigt (16%)
Trafik (18%)
Mörker & otrygghet (44%)
Negativa aspekter
Ovanstående diagram redogör fördelningen av upplåtelseformer.
Fördelningen är relativt jämn vid anblick av hela Marieområdet, men då området exploateras i etapper finns fortfarande en tydlig skillnad mellan olika delområden.
Ovanstående aspekter utgörs av synpunkter som inkommit till Umeå kommun från de som bor och eller vistas i området. Mörker och otrygghet är överrepresenterat och flera synpunkter riktar sig mot skogsstråket vid vattentornet samt områdets gångtunnlar (Umeå kommun, 2021 C).
Figur 5: Cirkeldiagram som visar fördelning av upplåtelseformer. Data hämtad från Umeå
kommun, 2021 C. Figur 6: Cirkeldiagram som visar negativa synpunkter.
Data hämtad från Umeå kommun, 2021 C.
Funktionskarta
Figur 7: Funktionskarta nuläge.
Stadsbildsanalys - Kevin Lynch
Analysen har gjorts digitalt utifrån kartmaterial och virtuella besök på platsen. Detta utifrån de rådande restriktioner som följer pågående Covid-19 pandemi, som tidigare nämnt.
1960 introducerade Kevin Lynch sin stadsbildsanalys i boken “Image of the City”.
Analysen fokuserar på att ge en bild en plats eller ett område. Detta utifrån fem olika grundstenar, något Lynch (1960) benämner som stadselement. Dessa element är stråk, gränser, områden, knutpunkter och landmärken. Tanken är att ge en överskådlig blick och en god förståelse över platsen och dess karaktär (Lynch, 1960: 48).
0 125 250 500Meter
Områden
Elementet områden innebär att staden eller ett större område delas upp efter dess karaktär eller utmärkelse. Ofta efter en viss enhetlig karaktär eller efter platsens funktion.
Lynch (1960) menar att
områdets karaktär eller funktion går att identifiera både inifrån och utifrån dess gränser och att de allra flesta strukturerar städer på detta sätt. Dock finns individuella skillnader om antingen områden eller stråk är det dominerande elementet, vidare skriver Lynch (1960) att det troligen inte enbart bero på individens synsätt utan att det även beror på vilken stad det rör sig om (Lynch, 1960: 47).
Marieområdet kan delas in efter sju kategorier utifrån dess karaktär och funktion. Se förklaring på nästkommande sida.
LilaDe lila områdena består av villabebyggelse i form av enfamiljshus och radhus med en till två våningar. Bebyggelsen utgörs till stor del av tegelhus från 70-tal samt nyare och äldre fastigheter i trä förekommer också.
Figur 8: Områden utifrån Kevin Lynch stadsbildsanalys.
BlåDe blåa områden kategoriseras till stor del utifrån dess funktion. Här finns verksamheter som ämnar utbildning, handel, kontor, vård, service med mera.
GulI det gula området utgörs bebyggelsen i hög grad av lägre flerbostadshus i tegel med ett våningsantal på två våningar. Bebyggelsen har sitt ursprung i 70-talet modernistiska arkitekturen med platta tak. De stora grönytorna mellan fastigheterna och avsaknaden av privata och offentliga rum gör det tydligt att planeringen utgått ifrån trädgårdsstaden.
RödLikt det gula området är det i här mycket tydligt att planeringen utgått från 70-talets “hus i park” perspektiv. Bebyggelsen är enformig och storskaliga, främst utgörs de av punkthus och lamellhus med upp till sju våningar. Mellan husen finns en avsaknad av rumslighet och stora ytor utan funktion. Det blir väldigt tydligt att bostadsbyggandet i detta område utgått ifrån, vad i folkmun kallar, miljonprogrammet.
GråDet grå området utgörs av nyare fastigheter och utmärker sig något från de övriga. Det är dock ofrånkomligt att se vissa likheter med bostadsbyggandet som ägt rum i det röda området.
Ljusgrön
Det ljusgröna området symboliserar det stora öppna ängarna, Mariehemsängarna. Här finns funktioner som fotbollsplan, skidanläggning och park.
GrönHär finns mestadels vildvuxen natur med en gång- och cykelstråk som löper norr till söder.
Inom detta område finns också ett vattentorn.
0 125 250 500Meter
Gång- och cykelstråk Gata
Stråk
Stråk är kanaler för
framkomlighet som människor kan röra sig längs. Exempelvis kan stråk vara gångvägar, gator, kollektivtrafik, järnvägar, kanaler. För många människor är detta det viktigaste
elementet i staden. Människor observerar staden när de rör sig genom stråken och de andra stadselementen är relaterade och arrangerade längs stråken (Lynch, 1960: 47).
Det finns flera populära stråk genom Marieområdet men här finns också en begränsad framkomlighet mellan vissa delområden. Exempelvis vad avser kopplingen och
framkomligheten mellan Mariehöjd och villaområdet i nordväst. Det är också tydligt att strukturen efter SCAFT-stadsplaneringen lever kvar med trafikseparering.
Att ta sig till stadskärnan kan ske via fyra anslutande vägar, varav två avsedda för gång och cykel. Den första är Mariehemsvägen som löper ut sydväst och tillgodoser området med kollektivtrafik. Den andra vägen är Europaväg 12 som löper från norr till syd i öster.
De två gång och cykelvägarna passerar Mariehemsängarna på varsin sida i sydväst och nordväst. Mycket tyder på att dessa används flitigt under dagtid.
Figur 9: Stråk utifrån Kevin Lynch stadsbildsanalys.
0 125 250 500Meter
Noder
Stråk är kanaler för
framkomlighet som människor kan röra sig längs. Exempelvis kan stråk vara gångvägar, gator, kollektivtrafik, järnvägar, kanaler.
För många människor är detta det viktigaste elementet i staden.
Människor observerar staden när de rör sig genom stråken och de andra stadselementen är relaterade och arrangerade längs stråken (Lynch, 1960: 47).
De flesta utpekade noder är busshållplatser som finns utspritt runt Marieområdet.
Den största utpekade noden är ICA Kvantum i södra delen av området, där flera
serviceerbjudanden finns. I nordvästra delen av området är fotbollsplanen utpekad som en viktig nod. Fotbollsplanen attraherar människor från andra stadsdelar och är en av flera populära platser i Mariehemsängarna.
Figur 10: Noder utifrån Kevin Lynch stadsbildsanalys.
0 125 250 500Meter
NYDALASJÖN
Vattentornet Bräntberget
Landmärken
Landmärken är ett element som inte berör människan, i stället är de externa. De är vanligtvis definierade fysiska objekt, exempelvis en byggnad, skylt, affär eller ett berg. Vissa landmärken ligger avskilt och kan synas från längre avstånd från olika vinklar samt används som radiella referenser (Lynch, 1960: 48).
I Mariehemsområdet finns tre uppmärksammade landmärken. Det första är vattentornet som finns placerad i norr vid områdets mitt. Detta landmärke är starkt förknippat med området då det kan skådas från ett längre avstånd, vattentornet är dessutom belyst under nattetid vilket gör dess uppenbarelse ännu tydligare.
Det andra landmärket är skidanläggningen Bräntberget som lokaliseras ca 1 kilometer från Marieområdets mitt Även om dess storlek är av mindre slag så är det centrala läget som lockar besökare. Det tredje landmärket är Nydalasjön som utgör områdets slut i öster.
Omkring finns flera strövområden, tjärnar och en gångslinga längs sjön med varierande naturmiljöer. Här bedriver även flertalet föreningar verksamheter och aktiviteter året om för Umeås invånare (Umeå kommun, 2021 C).
Figur 11: Landmärken utifrån Kevin Lynch stadsbildsanalys.
