7. Avslutande del
Följande kapitel är studiens sista del och innefattar en diskussion om studiens resultat kopplat till det teoretiska perspektiv som använts i studien. Vidare utgör detta grunden för studiens slutsats.
I denna studie har olika dokument och handlingar granskats för att identifiera och
undersöka riktlinjer om motverkad segregation samt hur detta kan appliceras i praktiken på utsatta områden. Tyngdpunkten har under arbetets gång handlat om hur stadsdelar kan formas och planeras för att stärka de sociala förutsättningarna och motverka barriärer.
Social hållbarhet har som tidigare nämnts ingen entydig definition utan kan tolkas på olika sätt (Hållbarhetsforum, 2020). I studien har begreppet dock använts för att beskriva en utveckling av staden om ökad integration och stärkta förutsättningar i utsatta områden.
I den analysbaserade delen av studien identifierades olika aspekter och drag som visar på att Marieområdet i Umeå uppvisar konsekvenser som vanligtvis förekommer i miljonprogramsområden. Det finns en tydlig trafikseparering och funktionsuppdelning med stora gröna avskiljande ytor, vilket är ett utmärkande drag för SCAFT-planeringen.
Vidare är dessa strukturer vad som anses vara grunden till den otrygghet och
segregation som uppmärksammats i miljonprogramsområden (Boverket, 2010 B: 28).
I forskningsfältet framgår det att funktionsuppdelning och utarmning av städer lika så resulterar i sociala problem (Bellander, 2005: 7). Det konstateras även att områden med svaga socioekonomiska förutsättningar har en vag tillgång av resurser och kvaliteter som arbetsplatser, offentliga rum, service och kollektivtrafik (Stockholm stad, 2016: 20-21). Dessa förklaringar har således varit vägledande vid identifieringen av de åtgärder som utvunnits ur de kommunala dokumenten. Ur detta perspektiv kan studien styrka att specifika åtgärder, som resulterar i en minskad segregation, använts för att följaktligen forma riktlinjerna.
De åtgärder som identifierats kan tolkas som en socialt hållbar utveckling då det stärker förutsättningarna för de som bor i området och social hållbarhet blir således en konsekvens av dessa riktlinjer som framkommit.
Det går även att argumentera för att dessa riktlinjer kan appliceras på andra områden än det som gestaltas. Dels då gestaltningen applicerats på två olika delar av Marieområdet, med olika karaktär, och i båda fallen har en struktur kunnat uppvisas som överensstämmer med vad som förespråkats i forskningsfältet. Andra områden som är av likartad karaktär, där SCAFT-planering används, bör också ha goda förutsättningar utifrån en applicering av riktlinjerna. Detta då principen om dess struktur är likartad med Marieområdet. Nämnvärt är att dock att studien, i forskningsfältet, undersökt större kommuner i arbetet mot minskad segregation. Möjligtvis hade utfallet sett annorlunda ut om mindre kommuner granskats.
Enligt Dahlin krävs en medvetenhet om rumslig segregation samt ett långsiktigt strategiskt arbete på område- och översiktsplaneringsnivå som sedan ger vägledningen till
detaljplaneringen. Som tidigare nämnt ämnar det långsiktiga arbetet inte enbart enskilda stadsdelar utan även hur de förhåller sig till varandra (Stockholm stad, 2016: 26). Det vill säga att rumslig segregation inte kan lösas genom att bara fokusera på en stadsdel, utan det krävs en planering på översiktlig nivå också.
Åtgärder som exempelvis förstärkt kollektivtrafik och förbindelse möjligheter kräver ett samspel med den översiktliga planeringen. Därav bör riktlinjer identifieras för olika planeringsnivåer. På så sätt kan det säkerhetsställas att riktlinjerna som framkommit i denna studie får en maximal effekt.
Diskussion
Även om en fysisk struktur som gynnar kollektivt resande appliceras behöver det
exempelvis inte resultera i att nya busslinjer tillsätts eller i mer frekventa avgångar. Därför behövs riktlinjer även appliceras i en den övergripande planeringen så att åtgärder
likt denna kan samordnas mellan olika stadsdelar. Det framgår också att planeringen varit bidragande till den boendesegregation som finns idag enligt Loit’s (2014) yttrande (Loit, 2014: 14). Likaså kan planeringen också vara lösningen på problemet genom en applicering av riktlinjerna som framkommit.
Dessa riktlinjer kan däremot tolkas på olika sätt då begrepp som blandstad är svårdefinierat som tidigare nämnts i studien. Det finns en viss otydlighet i vilken utsträckning av blandning som krävs för att en stad eller stadsdel ska klassas som
blandstad och om detta skiljer sig från fall till fall. Något som möjligtvis kan konstateras är att blandningen anses vara fulländad när områdets sociala förutsättningar är jämlikt goda med de andra stadsdelarna och eller när området överensstämmer med visionen. Det finns därav ingen tydlig bild av i vilken utsträckning en blandning bör ske. Riktlinjerna kan däremot vara vägledande i bemärkelsen av att minska segregationen i ett område.
Denna studie har fokuserat på segregation utifrån planeringsperspektivet, detta innebär att andra faktorer som berör segregationen utelämnats. I en kvalitativ innehållsanalys finns också en tendens att betydelsen från den ursprungliga källan samt författarens intentioner förändras (Denscombe, 2019: 403). Avslutningsvis kan dessa faktorer haft en påverkan på studien, vilket läsaren bör ha en medvetenhet om.
Slutsats
Frågeställningen till detta arbete var följande:
• Hur kan den fysiska miljön gestaltas och planeras vid en stadsläkning för minskad segregation och ökade sociala förutsättningar?
Den fysiska miljön kan, utifrån de riktlinjer som framkommit i forskningsfältet, formas för att gynna ett områdes sociala förutsättningar och minska dess barriärer. Genom en tillämpning av olika åtgärder kan aspekter som naturliga möten och flöden, funktionsblandning, ökad trygghet samt exploatera åtskiljande grönområden leda till en minskad segregation. Både i sin egen helhet och med staden i sig. Riktlinjerna kan användas som ett vägledande underlag vid utveckling i utsatta områden av planerare.
Som tidigare nämnt i diskussionen förutsätter dock vissa åtgärder ett samspel med den översiktliga planeringen. Detta för att stärka kopplingen mellan det utsatta området och andra stadsdelar.
Bellander, G. 2005. Blandstaden. Ett planeringskoncept för en hållbar bebyggelseutveckling?. Karlskrona: Boverket.
Boverket. 2004. Integration och segregation i boendet - begrepp och indikationer.
https://www.boverket.se/globalassets/publikationer/dokument/2004/integration_och_
segregation_i_boendet.pdf Hämtad 2021-04-08.
Boverket. 2010 A. Boendesegregation - orsaker och mekanismer.
https://www.boverket.se/globalassets/publikationer/dokument/2010/bilaga-1.pdf Hämtad 2021-04-11.
Boverket. 2010 B. Socialt hållbar stadsutveckling.
https://www.boverket.se/globalassets/publikationer/dokument/2010/socialt-hallbar-stadsutveckling.pdf Hämtad 2021-04-11.
Boverket. 2010 C. Socialt hållbar stadsutveckling - en kunskapsöversikt.
https://www.boverket.se/globalassets/publikationer/dokument/2010/socialt-hallbar-stadsutveckling.pdf Hämtad 2021-04-10.
Boverket. 2020 A. Under miljonprogrammet byggdes en miljon bostäder.
https://www.boverket.se/sv/samhallsplanering/stadsutveckling/miljonprogrammet/ Hämtad 2021-05-14.
Boverket. 2020 B. Översiktsplanering - för en långsiktig bra helhet.
https://www.boverket.se/sv/samhallsplanering/sa-planeras-sverige/kommunal-planering/
oversiktsplanering/ Hämtad 2021-05-14.
Boverket. 2020 C. Detaljplanering.
https://www.boverket.se/sv/samhallsplanering/sa-planeras-sverige/kommunal-planering/
detaljplanering/ Hämtad 2021-05-14.
Boverket. 2021. Så planeras Sverige.
https://www.boverket.se/sv/samhallsplanering/sa-planeras-sverige/ Hämtad 2021-04-11.
Denscombe, M. 2019. Forskningshandboken - För småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna, upplaga 4. Lund: Studentlitteratur AB.
Emmelin, L & Lerman, P. 2006. Styrning av markanvändning och miljö.
https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:836640/FULLTEXT01.pdf Hämtad