Sammanhållen stad En studie om förtätningsstrategier och social integration i Malmö UPPSATSER:

UPPSATSER:

Kulturgeografiska institutionen

Sammanhållen stad

En studie om förtätningsstrategier och social integration i Malmö

Erik Sandqvist

ABSTRACT

Sandqvist, E. 2017. Sammanhållen stad – En studie om förtätningsstrategier och social integration i Malmö stad.

Kulturgeografiska institutionen, Uppsatser, Uppsala universitet.

Ett vanligt förekommande drag i aktuella policys gällande stadsplanering är inriktningen mot att bygga tätt och funktionsblandat. Teorier om den täta staden menar att den fysiska närheten främjar socialt deltagande i samhället och att blandning av funktioner och bostadsformer kan generera socioekonomiskt utjämnande effekter. Dessa teorier har dock blivit kritiserade på olika sätt av forskning som menar att de saknar empiriska belägg. Med utgångspunkt i en fallstudie av Malmö stads förtätningsstrategier undersöker denna studie hur förtätning av bostadsområden kan påverka aspekter av den sociala sammanhållningen och social integration. Resultatet tyder på att det finns ett behov av att förhålla sig kritiskt till generella antaganden om hur en tät stadsstruktur kan påverka sociala processer. För att förtätningsprojekt ska fungera socialt hållbart krävs goda och breda kunskaper om den lokala kontexten och invånarnas tillvaro inom bostadsområdet och i staden som helhet. Med väl grundad kunskap om vilka behov och värden som finns i ett bostadsområde tycks dock förtätningsåtgärder ha förutsättningar att komplettera med funktioner och platser som kan främja aspekter av social sammanhållning och social integration.

Nyckelord: Förtätning, integration, barriärer, blandad stad, Malmö.

Handledare: Roger Andersson

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING 4

1.1 Syfte och frågeställningar 4

1.2 Avgränsningar 5

1.3 Operationalisering 5

2. FORSKNINGSÖVERSIKT OCH TEORI 6

2.1 Vad är tätt? 6

2.2 Sammanhållning och täthet 7

2.3 Blandad stad och grannskapseffekter 10

3. METOD 12

3.1 Fallstudien Malmö 12

3.2 Intervjuer 13

3.3 Dokumentanalys 15

4. RESULTAT 15

4.1 Övergripande mål och strategier 16

4.2 Törnrosen och del av Örtagården 18

5. DISKUSSION 22

5.1 Länka samman och bygga ihop 23

5.2 Lokal kontext och förutsättningar 24

5.3 Slutord 25

REFERENSLISTA 27

BILAGA 29

4 1. INLEDNING

I dagens arbete med hållbar stadsutveckling är förtätning en ofta diskuterad fråga.

Förespråkarna menar att en tätare stadsstruktur kan medföra positiva effekter inom ett flertal olika fält. Utöver miljömässiga fördelar såsom minskat bilberoende i och med kortare avstånd och bevarande av natur och åkermark utanför staden lyfts även sociala förbättringar i frågan om förtätning (Burton, 2000). Boverket skriver i Vision för Sverige 2025 (2012, s. 43) att stadsutvecklingen i Sverige bör vara inriktad på förtätning, bland annat då tätare och mer blandad bebyggelse kan bidra till minskade socioekonomiska klyftor i samhället. De menar att barriärer, såväl fysiska som mentala, kan byggas bort genom en tätare stadsstruktur. Det kan dock finnas anledning att bära med sig en viss kritisk blick gentemot sådana positiva förhoppningar för vilken effekt förtätningar av stadsområden kan ge. Anledningen till detta är dels att forskningen inte är överens om klara samband mellan hur den byggda strukturen påverkar sociala mönster i staden (Raman, 2010) och dels att någon idé om vad som är en optimal täthet inte finns (Boyko & Cooper, 2011, s. 3). Dessutom finns inte heller någon konsensus om hur tätheten i en stad eller stadsdel ska mätas (Dempsey et al., 2012, s. 95).

Malmö är en stad som generellt byggts relativt sammanbundet utan förorter utspridda med långa avstånd till innerstaden. Den senaste översiktsplanen är tydlig med att staden ska växa genom att bli tätare istället för att breda ut sig över omkringliggande åkermark (Malmö stad, 2014, s. 19). I ett utredningsarbete för hur staden kan växa tätare konstateras att det finns goda möjligheter till förtätning i Malmö, både eftersom bebyggelsen är relativt gles på flera ställen och att topografin inte utgör något hinder. Utan att stadens yta förändras beräknas en utvecklad förtätning av staden kunna inrymma ytterligare 100 000 invånare (Malmö stad, 2010, s. 9).

Förutom att staden kan växa är förtätning en central del i Malmös arbete för hållbar utveckling.

Ett av målen för en hållbar framtid säger att stadsplaneringen ska verka för minskad bostadssegregation. Förslagna åtgärder innebär bland annat förtätning som ska leda till en större blandning av upplåtelseformer och bostadstyper samt nedbrytande av barriärer till bättre sammanfogande platser (Malmö stad, 2013, s. 73). Törnrosen och Örtagården är bostadsområden i stadsdelen Rosengård i Malmö för vilka ett planprogram har tagits med olika förslag på hur områdena ska förtätas. En central utgångspunkt i planprogrammet är att stadsplaneringen ska vara en motor för positiva sociala förändringar (Malmö stad, 2015, s. 11).

I denna uppsats kommer Malmö stads förtätningsstrategier med huvudfokus på planprogrammet för Törnrosen och Örtagården utgöra en fallstudie för att undersöka hur förtätning av bostadsområden kan påverka olika aspekter av social hållbarhet.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur förtätning av städer kan påverka social integration och social sammanhållning i staden. För att närma sig ett svar på denna övergripande fråga kommer arbetet att utgå från en fallstudie av Malmö stads arbete med förtätning. Det empiriska fallet kommer sedan att jämföras och kopplas ihop med teorier och litteratur rörande täthet samt integrations- och interaktionsprocesser i stadsrummet. De frågeställningar som ska besvaras är:

5

• Hur ser nyckelaktörer i stadsplaneringen i Malmö på sambandet mellan å ena sidan förtätning av staden och å andra sidan social integration och social sammanhållning?

• Vilka planeringsåtgärder används för att överbrygga barriärer genom förtätning?

• Vilka utmaningar finns för att förtätning av befintliga bostadsområden ska fungera socialt hållbart?

1.2 Avgränsningar

I Malmö används förtätning som ett verktyg i arbetet med hållbar utveckling. I hållbar utveckling innefattas ekonomiska, sociala och miljömässiga faktorer. De argument som Malmö stad använder för att bygga en tät stad lyfter upp positiva effekter på alla de tre aspekterna av hållbar utveckling. Det finns även en samverkan mellan miljön, ekonomin och den sociala hållbarheten. Jag har valt att primärt fokusera på de sociala effekterna av stadens förtätning.

Vidare fokuserar studien på Malmö stads nu aktuella strategier för förtätning och social hållbarhet. Ett historiskt perspektiv på vilka planeringsstrategier som skapat Malmös stadsstruktur och hur den har växt fram kommer inte att tas upp. Segregationen utgör en bakgrund för både studiens innehåll och Malmö stads förtätningsstrategier. Någon egen segregationsstudie över vilka som bor var i staden har inte gjorts. Fokus ligger på den planering som med förtätning som uttalat verktyg syftar till att förändra segregations- och integrationsprocesserna i staden

1.3 Operationalisering

För att uppsatsens innehåll ska bli så tydligt som möjligt krävs att de centrala begreppen som kommer att tas upp definieras. Det första begreppet är förtätning. Med förtätning av en stad menas en intensifierad bebyggelse och markanvändning inom dess befintliga gränser.

Förtätning kan alltså tillåta en stad att växa utan att sprida sig över en större geografisk yta.

Detta kan huvudsakligen göras på två olika sätt. I en stad kan det finnas luckor av oanvänd mark, exempelvis gammal industrimark eller naturområden, som kan exploateras från grunden.

Ett annat sätt att förtäta är att komplettera med ny bebyggelse i befintliga områden (Burton, 2000, s. 1969). Det planområde som kommer att studeras närmare är berört av den senare typen av förtätning.

Det andra centrala begreppet för studien är integration. I vardagligt bruk används ofta begreppet integration i förhållande till segregation, vilket kan ge en felaktig bild av begreppet.

I teorin är integrationen i ett samhälle inte beroende av hur segregationsprocesser ser ut.

Integration kan ses på två olika sätt, systemintegration och social integration, även om de två påverkar varandra. Systemintegration handlar om att samhället ska ha en jämlik etablering och lika villkor på till exempel arbetsmarknad och bostadsmarknad. Den sociala integrationen rör människors interaktionsmönster och sociala relationer (Andersson et al., 2007, s. 15). Denna uppsats kommer främst att fokusera på hur stadsplaneringen genom förtätning kan påverka den sociala integrationen, även om paralleller också kommer att dras till hur interaktionsmönster och nätverk kan ge möjligheter på framförallt arbetsmarknaden. Segregation kan definieras som en rumslig projektion av sociala strukturer (Cassiers & Kesteloot, 2012, s. 1912). Det handlar om att olika grupper i samhället koncentreras till särskilda geografiska enklaver i staden. När ämnet segregation behandlas i en stad är det viktigt att poängtera att det inte är specifika grupper

6

eller individer som är segregerade utan att det är samhället och samhällssystemet som är segregerat och segregerande. Segregationen ger dock ojämlika förutsättningar och skapar därför vinnare och förlorare i konkurrens om sociala positioner (Ibid., s. 1913). En granskning av segregationen i ett samhälle kan baseras på olika grunder, exempelvis demografi, etnicitet och socioekonomisk status (Andersson et al., 2007). I denna studie har jag ansett det vara mest intressant att utgå från socioekonomiska grupperingar.

För att förstå processer kring den sociala integrationen kommer jag dessutom att diskutera begreppet social cohesion. Social cohesion är ett mångdimensionellt begrepp som getts flera olika definitioner av olika forskare. Något förenklat skulle det kunna sägas handla om ett samhälles förmåga att både tillgodose möjligheter för människor att vara olika och leva i samvaro. Begreppet ligger nära till social integration eftersom en motsats till social cohesion kan ses som social exkludering (Kearns & Forrest, 2000). En fördjupning i vad som utgör social cohesion kommer att göras senare i forskningsöversikten. Enligt min förståelse kan en svensk översättning av cohesion rimligtvis vara sammanhållning eller deltagande. För enkelhetens skull kommer jag därför skriva om social sammanhållning när jag berör begreppet social cohesion.

2. FORSKNINGSÖVERSIKT OCH TEORI

I detta avsnitt kommer tidigare forskning om dels förtätning och dels integration och social sammanhållning samt hur relationen mellan de olika ämnena ser ut att presenteras. Idéer om den täta staden kan huvudsakligen sägas komma från två olika håll, de som lyfter upp miljömässiga fördelar och de som fokuserar på de sociala aspekterna. De miljömässiga argumenten för att bygga täta städer har framförallt handlat om att effektivisera markytan och göra staden mer gång- och cykelvänlig för mindre transportutsläpp samt möjligheten stoppa staden från att växa ut på natur- och jordbruksmark (Boyko & Cooper, 2011, s. 2-3). Täthetens roll för det sociala lyfts bland annat upp av den inflytelserika författaren Jane Jacobs. I hennes bok Den amerikanska storstadens liv och förfall skriver hon bland annat om hur täta kvarter med blandade funktioner är positiva för den sociala kontrollen, sociala nätverk och tryggheten i en stad (2004). Täta städers påstådda positiva inverkan på det sociala livet har även tagits upp av New Urbanism-teoretiker och förespråkare av The Compact City, även om tätheten inte alltid är målet i sig utan snarare medlet (Churchman, 1999, s. 394). Innan forskning om relationen mellan förtätning och olika aspekter av den sociala hållbarheten i staden redogörs för mer djupgående kommer först en problematisering av begreppen täthet och förtätning.

Komplexiteten i dessa begrepp är viktiga att belysa för att sedan kunna få en förståelse om hur en tät stadsstruktur kan påverka människorna i den.

2.1 Vad är tätt?

Texter såsom Boverkets Vision för Sverige 2025 (2012) och olika strategiska planeringsdokument kan föreskriva förtätning som verktyg för hållbar stadsutveckling på ett sätt som lämnar begreppet relativt oproblematiserat. Att det skulle finnas ett definitivt svar på vad förtätning innebär och hur det yttrar sig i staden är dock inte självklart. Churchman (1999) skriver om hur komplexiteten kring täthet ofta kan bortses från vid en första anblick. Hon

7

påpekar att det i praktiken inte finns någon konsensus kring hur täthet ska mätas. Exempelvis varierar resultatet för hur tätt ett givet geografiskt område är beroende på om antalet hushåll eller antalet invånare mäts (Churchman, 1999, s. 390). En skillnad görs också mellan faktisk täthet och upplevd täthet. Individers upplevelse av hur tätbebyggt ett område är behöver inte relatera direkt till faktiskt mätbara siffror. Vi läser av platser utifrån socio-kulturella erfarenheter, symboler och dylikt vilket ger oss en uppfattning av områdets egenskaper och därmed bland annat dess täthet (Ibid, s. 403). Upplevelsen av täthet blir på grund av detta subjektiv och därmed även svår att mäta. I och med att täthet som begrepp inte är absolut måste diskussioner om förtätning i specifika planeringsfall utgå från den lokala kontexten (Dempsey et al., 2012, s. 137). Vad som ses som tät stad skiljer sig naturligtvis åt mellan stora städer med en befolkning på flera miljoner och mellanstora städer i en svensk kontext.

Med skillnaden mellan faktisk täthet och den upplevda tätheten i åtanke kritiserar Raman (2010) planeringspolicys som förespråkar förtätning av städer utan att lyfta betydelsen av design och gestaltning. Hur ett område är utformat med höjd på byggnader, lokalisering av offentliga platser, öppna ytor mellan byggnader och dylikt har en betydande inverkan på människors uppfattning av den byggda miljön. Tätheten i sig är inte enbart avgörande för hur människor och deras sociala liv påverkas av den byggda miljön. För att förstå vilka egenskaper som är önskvärda i en hållbar tät stad bör därför en bred helhetssyn som innefattar gestaltningsaspekter anläggas vid utformningen av den (Raman, 2010, s. 66–67).

Churchman (1999) understryker också behovet av en helhetssyn för att förstå hur förtätning kan ge olika negativa fysiska och psykologiska reaktioner genom känslan av utträngdhet, eller crowding. Tätare städer leder inte nödvändigtvis till mer stress. Dock kan en kombination av förhållanden i den byggda miljön, hos individen, i den kulturella kontexten och i den specifika situationen leda till stress och en känsla av utträngdhet som är kopplad till upplevelsen av tätheten i ett område (Ibid., s. 403–406). Förståelsen för hur människor upplever och reagerar på förtätning av städer är komplex men forskningen tyder på att det är önskvärt att skapa täta städer som inte upplevs som täta (Dempsey et al., 2012, s. 136).

Eftersom städers täthet inte är något objektivt utan har att göra med individers subjektiva upplevelse och att denna upplevelse är kopplad till lokal kontext kan det finnas viss problematik med att framhäva förtätning som hållbart i sig. Det finns därmed ett behov av att tydligt konkretisera vad den förtätade staden innebär och hur den utformas i specifika fall. I jämförelser mellan förtätningsprojekt blir det också viktigt att uppmärksamma kontextuella skillnader.

Detta ska finnas med i analysen i kommande avsnitt då forskning om relationen mellan förtätning, social sammanhållning och integration presenteras.

2.2 Sammanhållning och täthet

Som tidigare har nämnts kan begreppet integration förstås ur två olika perspektiv; social integration och systemintegration. Trots åtskillnaden mellan de två kan det dock finnas klara samband mellan ens sociala deltagande och inkludering i samhället och ens möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden (Andersson et al., 2007, s. 15). Utgångspunkten för detta är att socialt deltagande i samhället och sociala nätverk ger tillgång till kontakter och individuella möjligheter på till exempel arbetsmarknaden. Det är för denna studie intressant att undersöka vad forskningen säger om hur en tät stadsstruktur kan påverka interaktionsmönster, den sociala

8

sammanhållningen och därigenom även den sociala integrationen. Först kommer här en redogörelse för vad som utgör begreppet social sammanhållning och vilka förutsättningar som behövs för att främja det i en stad. Sedan presenteras forskning om hur täthet specifikt kan påverka sociala mönster i staden.

2.2.1 BEGREPPET SOCIAL SAMMANHÅLLNING

Social sammanhållning, läs social cohesion, är ett begrepp med flera olika dimensioner som många forskare har försökt att definiera. Något förenklat kan begreppet sägas handla om ett samhälles förmåga att både synliggöra och bejaka olikheter samt ge förutsättningar för att leva tillsammans som grupp på ett fungerande vis (Novy et al., 2012, s. 1874). Cassiers & Kesteloot (2012, s. 1910) utgår från följande definition av social sammanhållning:

The capacity to acknowledge the existence of different social and territorial groups present in the city, their diverse and sometimes contradictory interests as well as the capacity for these groups to organise themselves and for the city to create institutions in which these groups can confront each other and decide about the city’s future.

Begreppet får här alltså en politisk innebörd då det handlar om människors makt att forma sina egna och stadens framtida liv, men inte utan konkurrens och konflikter; konflikterna ska dock hanteras inom ramen för den institutionella ordningen. Definitionen tyder också på att den sociala sammanhållningen främst handlar om fortgående processer snarare än något konkret mål att uppnå. De motstridiga intressen som Cassiers & Kesteloot (2012) lyfter fram i sin begreppsdefinition berörs även av Novy et al. (2012). De hävdar att det finns stora svårigheter med att identifiera vad som utgör det problem som bör åtgärdas angående den sociala sammanhållningen i ett specifikt fall. Den som ämnar svara på den frågan måste både ha goda kunskaper om den lokala strukturella kontexten samt hur de boendes tillvaro ser ut (Ibid., s.

1878). Konfrontationen mellan rumsligt spridda sociala grupper blir därför viktig för att synliggöra och lyfta fram de olika perspektiv som finns bland människor i staden (Cassiers &

Kesteloot, 2012).

Definitionen ovan rör dock främst de mekanismer i samhället som krävs för att skapa social sammanhållning. Kearns & Forrest (2000) identifierar fem element som tillsammans skapar social sammanhållning. Dessa är: gemensamma värderingar, social kontroll, minskad ojämlikhet och solidaritet, socialt kapital och sociala nätverk samt platsidentitet och tillhörighet.

De olika aspekterna påverkar varandra och deras betydelse kan variera med olika geografiska nivåer i staden (Ibid., s. 996-997). För att möta problem med segregation tenderar satsningar rörande den sociala sammanhållningen riktas mot vad som identifieras som segregerade områden. Cassiers & Kesteloot (2012, s. 1918) menar emellertid att den sociala sammanhållningen måste ses utifrån staden som helhet och inte utifrån specifika områden. Ett problem med satsningar för att bygga upp den sociala sammanhållningen inom ett visst område i en stad kan vara att det skapar exkluderande tendenser gentemot andra områden och att den sociala sammanhållningen i dessa försämras (Novy et al., 2012, s. 1883). Ingen av de nämnda studierna lämnar några förslag på hur staden fysiskt bör utformas. En gemensam poäng är dock att stadens offentliga rum bör ge goda förutsättningar för varierande typer av möten och hanterbara ramar för konfrontationer mellan olika grupper i samhället.

9 2.2.2 INTERAKTIONER I EN TÄT STAD

Det finns en utbredd förståelse för att den fysiska miljön har en inverkan på människors beteende (Raman, 2010, s. 66). När det gäller täthet finns det dock, inom forskningsvärlden, inte någon överensstämmande bild av hur bebyggelsen påverkar beteende och sociala relationer. Förespråkare menar att interaktioner underlättas och uppmuntras i den täta staden genom närhet och tillgång till människor och diverse verksamheter (Dempsey et al., 2012, s.

100). För New Urbanism-teorier, där skapandet av gemenskap och samhörighet är centrala drivkrafter, är täthet i staden ett viktigt verktyg. Dels för att det ger en närmare kontakt med människor i ens område, vilket förstärker gruppkänslan och dels för att det ger ett gott underlag för kommersiell verksamhet som kan fungera som samlingspunkter i det offentliga rummet (Talen, 1999, s. 1363-1364). Dempsey et al. (2012) undersöker täthetens påverkan på den sociala hållbarheten bland brittiska hushåll. De utgår från en definition av social hållbarhet som dels består av rättviseaspekter, såsom jämlik distribution av resurser, tillgänglighet till service och annat utbud, och dels aspekter rörande den sociala gemenskapen (Dempsey et al., 2012, s.

94). De kunde se att människor som bodde i tätare områden tenderade att använda den lokala servicen i högre grad än de i mindre täta områden. Utnyttjande av offentliga platser och grönområden var dock lägre i områden som upplevdes ha hög täthet. Detta hade dels att göra med hur kvaliteten och tryggheten på de offentliga platserna uppfattades. Antalet sociala interaktioner verkade även vara färre och grannskapets stabilitet svagare desto tätare områden var (Ibid., s. 133-134). Raman (2010) visar att antalet sociala interaktioner ökar i täta områden, dock till en viss gräns. Hans resultat säger att interaktionsnivån på offentliga platser är som lägst i områden med mycket hög och mycket låg täthet (Raman, 2010, s. 72).

En svårighet med att dra generella slutsatser utifrån dessa studiers resultat är att de, likt andra studier av mänskligt beteende i den täta staden, delvis grundar sig på personers upplevelser av deras närområde. Individers benägenhet att vistas i det offentliga rummet och därmed interagera med andra människor, passivt eller aktivt, är bland annat beroende av hur tryggt och gästvänligt området uppfattas (Ibid., s. 66). Det blir därför viktigt att skilja på fysiska och icke-fysiska faktorer vid ett resonemang om hur den sociala hållbarheten formas i en tät stad. Som påpekas i avsnittet ovan är den upplevda tätheten i olika områden kopplade till en lokal kontext och att områden uppfattas som mycket täta behöver i sig inte påverka personers beteende. Känslor av otrygghet, ogästvänlighet och brist på avskildhet, vilket påverkar den sociala sammanhållningen negativt, är högst individuella (Churchman, 1999, s. 403-406). På gruppnivå menar Talen (1999, s. 1374) dessutom att känslan av gemenskap och den sociala sammanhållningen i ett område inte kan mätas endast utifrån hur frekvent människor möts i det offentliga rummet. Andra faktorer som spelar in är även hur homogeniteten och välståndet ser ut i området.

Dessa studier visar på att det inte går att definitivt säga att de fysiska elementen i en tät stad bör leda till en god social sammanhållning och gemenskap. Vissa element, till exempel närhet, kan förstärkas i täta områden och därmed ge goda grundförutsättningar för flera sociala hållbarhetsaspekter. Att något sådant som närhet, till människor, offentliga platser, service och dylikt, ska få önskad effekt bygger dock även på platsers och verksamheters kvalitet och utformning (Raman, 2010, s. 77-78). Cassiers och Kesteloot (2011, s. 1919) argumenterar inte

10

för någon specifik fysisk utformning av staden utan menar snarare att det bör finnas en blandning av olika bebyggelsestrukturer eftersom olika former kan innehålla kompletterande för- och nackdelar. Möjligen bör de generella fördelarna gällande sociala interaktionsmönster och gemenskapskänslor som ofta antas komma med den förtätade staden formuleras med viss försiktighet. Detta sagt utan att hävda att täthet har någon direkt negativ inverkan på den sociala hållbarheten.

2.3 Blandad stad och grannskapseffekter

Idéer om den täta staden kombineras ofta med förespråkande av blandad bebyggelse, både vad gäller funktioner och bostadsformer, i staden (Burton, 2000, s. 1969). Genom att bygga en blandad stad rent fysiskt antas också ofta att en social blandning i staden kan uppnås (Musterd

& Andersson 2005). New Urbanism-teoretiker menar bland annat att en blandning av funktioner och boendeformer uppmuntrar och ger goda förutsättningar för möten mellan människor med olika bakgrund (Talen, 1999, s. 1364). Blandningen och interaktionen mellan olika sociala grupper antas kunna bidra till att utjämna skillnader mellan dem i samhället.

Flertalet forskningsresultat tyder på att den närmsta omgivningen har betydelse för individers möjligheter i samhället. Exempelvis verkar personer utan arbete ha svårare att komma in på arbetsmarknaden om det är så att det omgivande grannskapet domineras av andra arbetslösa individer (Andersson et al., 2007, s. 9). Därmed kan planering för en mer blandad social befolkningssammansättning ibland ses som en lösning på geografiskt koncentrerad fattigdom (Kleit, 2005, s. 1413). I Sverige, och i många andra delar av världen, finns en stark koppling mellan sådana teorier och policypraktik. Sedan mitten av 1970-talet har det funnits en aktiv inriktning i politiken och planeringen på att skapa mer socialt blandade områden i svenska städer. Teorier om blandningens positiva effekter bygger dock delvis just på antaganden och sambanden är inte helt klara (Musterd & Andersson, 2005, s. 762-765). Till dessa antaganden bör därför ställas ett antal frågor. Stämmer det att blandning i bebyggelsen leder till social blandning? Leder social blandning till ökade möjligheter för individer i samhället? I vilken mån kan det tänkas vara önskvärt att uppnå en social blandning på områdesnivå?

Först bör sambandet mellan blandning av bebyggelse och den sociala befolkningssammansättningen belysas närmare. Musterd & Andersson (2005, s. 762) menar att argumenten för blandning i städer bland annat kommer från att negativa exempelbilder hämtats från storskaliga och homogena områden byggda under efterkrigstiden. Dessa exempel skapar en grund för bilden om att en anledning till att vissa bostadsområden består av en socialt homogen invånargrupp är den ensartade bebyggelsen. Trots tydlig inriktning på policys menar dock Musterd & Anderssson (2005, s. 779) att det inte finns något klart samband mellan hur blandningen av bebyggelse och boendeformer påverkar den sociala blandningen. En anledning är att kommuner, planmonopol till trots, inte kan påverka fullt ut hur områden bebyggs och andra faktorer som påverkar vilka grupper som i slutändan kommer att flytta in. Detta styrs exempelvis även av privata aktörer på marknaden, hur servicetillgången ser ut i ett område samt lokala ekonomiska förhållanden. Individers fria val på bostadsmarknaden står på så sätt i vägen för politiskt uppsatta mål om blandning (Ibid., s. 765).

En annan central aspekt att lyfta upp angående försök att planera för social blandning är i hur hög grad relationer bildas mellan olika grupper i områden som har en mångfald av olika

11

samhällsgrupper. Fainstein (2014) skriver om riktlinjer för att skapa en rättvis stad och menar bland annat att mångfald är en av de aspekter i en stad som måste synliggöras. De åtgärdsförslag, gällande att lyfta mångfalden i en stad, hon kommer med handlar framförallt om att underlätta möten genom att göra gränser mellan olika områden lättöverkomliga (Ibid., s. 12). Fainstein föreslår alltså inte att en blandning direkt i bostadsområdet ska eftersträvas. På liknande vis menar Cassiers & Kesteloot (2012, s. 1915), som tidigare nämnts, att den sociala sammanhållningen främjas av möten mellan olika grupper i staden som helhet snarare än blandning på grannskapsnivå. Det finns här en motsägelse mellan positiva grannskapseffekter och social blandning på grannskapsnivå. Mycket tyder på att sammanhållningen är bättre och interaktioner mer frekventa i områden som är relativt homogena (Talen, 1999, s. 1372-1374).

Kleit (2005, s. 1437) konstaterar att närhet är viktigt för att människor ska mötas och interagera men att gemensamma erfarenheter och gemensamma nämnare så som språk, bakgrund och social status spelar större roll för vilka som ingår i ens sociala nätverk. Detta påvisas även av Galster et al. (2010, s. 2934) som menar att om det upplevs vara ett för stort socialt avstånd mellan grannar kommer dessa troligtvis inte att interagera i någon större utsträckning. I sådana fall uteblir även eventuella positiva grannskapseffekter då kontakten mellan olika sociala grupper i ett område är för låg (Ibid.).

Galster et al. (2010) visar också hur viktigt det är att bryta ned begreppet grannskapseffekter för att kunna få någon förståelse för vad i grannskapet som påverkar individers möjligheter samt vilka som är mest mottagliga för lokal påverkan på attityder och beteenden. Beroende på personliga attribut som genus, ålder, inkomst och arbetssituation påverkas olika individer på skilda sätt och i varierande mängd av sociala processer i grannskapet (Ibid., s. 2936). De sociala förhållandena och grannskapseffekter inom ett område påverkas dessutom av ett antal olika mekanismer, exempelvis social kontroll, nätverk och stigmatisering. Dessa skilda mekanismer kan ha varierande inverkan på en individ beroende på dess personliga attribut (Ibid.). Vilken påverkan grannskapet har beror alltså både på vilka individer som bor i ett bostadsområde samt vilka mekanismer som fokuseras på. Således bör det inte ses som troligt att blandning av olika sociala grupper inom ett bostadsområde rent generellt genererar positiva grannskapseffekter. Därmed inte sagt att blandade bostadsområden inte kan ge goda effekter. För att uppnå detta tycks dock en djup förståelse för sociala processer inom en viss kontext krävas. Sampson et al. (2002) pekar också ut ett viktigt kunskapsfält att fylla för att få förståelse för grannskapseffekter, nämligen hur grannskapen avgränsas. Det kan vara problematiskt att utgå från administrativt avgränsade geografiska områden vid studier av sociala processer i stadsområden. Istället bör detaljerade geografiska data, som tar hänsyn till gatunätets utformning, användas för att förstå vad som avgränsar grannskap. Studier visar nämligen att människor interagerar mer med personer inom, vad som upplevs som, lättillgängligt gångavstånd i närområdet. Vad som upplevs som lättillgängligt har mer att göra med den fysiska miljön än faktiskt avstånd i tid. Fysiska barriärer, exempelvis trafikleder, blir därför gränser för grannskap även om det finns gångpassager som gör det möjligt att snabbt passera barriären (Ibid., s. 470).

Sammanfattningsvis menar forskningen kring hur social sammanhållning och individers möjligheter påverkas av täthet och blandning i staden att en viss försiktighet gentemot den positiva bild som många policys och teorier omhuldar rörande den täta staden bör iakttas.

12

Effekter av förtätningar blir svåra att generalisera bland annat på grund av individers subjektiva upplevelser (Churchman, 1999). En djup förståelse för den lokala kontexten, befolkningssammansättningen och de boendes upplevelser behövs för att kunna göra välriktade förtätnings- och blandningsåtgärder (Raman 2010; Galster et al., 2010; Novy et al. 2012). Viss typ av bebyggelse kan inte heller självklart kopplas ihop med särskilda problem eller sociala processer (Musterd, 2002, s. 140). Samtidigt tyder flera studier på att den täta och blandade staden kan ge vissa grundförutsättningar för social sammanhållning och möjligen även integration, exempelvis fysisk närhet, underlag för service och verksamheter samt tillgänglighet. Detta förutsatt att den täta staden får en god utformning.

3. METOD

Jag kommer i detta avsnitt presentera de tillvägagångssätt som använts för att besvara de uppställda problemformuleringarna. Eftersom fokus för uppsatsen har varit att undersöka aktörers inställning till och perspektiv på förtätning och dess förhållande till integration genomfördes datainsamlingen med kvalitativa metoder. Förtätning och integration är ämnen som rör ett antal breda aspekter inom politik och planeringsfrågor. Därför genomfördes intervjuer med olika kategorier av aktörer inom samhällsplaneringen i Malmö stad.

Intervjustudien är begränsad i sin omfattning och har på grund av detta kompletterats med dokumentstudier av planer och Malmö stads styrdokument gällande förtätning och socialt hållbar utveckling. Kombinationen av de två metoderna gjordes för att komma så nära en teoretisk mättnad (Bryman, 2011, s. 395) som möjligt, givet tidsramen, genom möjligheten att jämföra de olika empiriska materialen med varandra.

3.1 Fallstudien Malmö

Mitt arbete med denna uppsats kommer, som tidigare nämnts, att empiriskt bestå av en fallstudie av Malmö stads förtätningsstrategier med huvudfokus på planprogrammet Törnrosen och del av Örtagården (Malmö stad, 2015) i stadsdelen Rosengård. Valet att göra en fallstudie passar bra för denna undersökning då begreppet förtätning och hur det används i praktiken är beroende av den konkreta lokala kontexten (Dempsey et al., 2012; Raman, 2010). På grund av subjektiviteten i begrepp som exempelvis täthet uppkommer ett behov av att lyfta konkreta exempel på processer och företeelser som rör fenomenen förtätning och integration. Fallet kan därför lämpa sig som studieobjekt eftersom det är en arena där ett konkret undersökningsområde kan studeras i detalj (Bryman, 2011, s. 78). En nackdel med fallstudier som metod är att de slutsatser som dras utifrån studiens resultat inte utan vidare låter sig generaliseras. Repstad menar dock att det kan vara möjligt att göra en bedömning av huruvida resultat från en fallstudie kan representera även andra fall (1999, s. 17). Bryman skriver att det viktiga i bedömningen av fallstudier är kvaliteten på författarens teoretiska resonemang utifrån resultaten snarare än möjligheten att generalisera studiens givna resultat (2011, s. 79).

Valet av ett relevant fall är en central del av genomförandet av en fallstudie (Repstad, 1999, s. 16). Mitt val av Malmö stad som avgränsat studieobjekt var dels målinriktat och dels av praktiska skäl. Jag har tidigare levt en period i Malmö och hade tillgång till en bostad där vilket innebar att det praktiskt var möjligt att genomföra datainsamling på plats men även att jag innan

13

studien hade en viss lokalkännedom. Att jag kände till Malmö som stad var till min fördel eftersom kvalitativa studier kan ses som ett försök att förstå konkreta lokala skeenden (Repstad, 1999, s. 15). Jag utgår inte från att Malmö stad är ett klart utstickande eller ett unikt fall när det gäller förtätningsfrågor och social hållbarhet inom planering i en svensk kontext. Aspekter av förtätning och integration förekommer dock frekvent i Malmö stads översiktsplanering (Malmö stad, 2014) vilket gör staden relevant att undersöka utifrån uppsatsens problemformulering.

3.2 Intervjuer

För att få en djupare förståelse för hur nyckelaktörer inom Malmös stadsplanering ser på förhållandet mellan förtätning, social hållbarhet och integration användes intervjuer som metod för undersökningen. Eftersom mina problemformuleringar utgår från just aktörernas perspektiv var kvalitativa intervjuer lämpliga eftersom de har som fokus att komma så nära den intervjuade personens egna tankar och perspektiv som möjligt. Det är dessutom en mer praktisk metod för insamling av kvalitativa data än exempelvis deltagande observationer (Bryman, 2011, s. 412- 413). Repstad skriver om kvalitativa metoders försök att närma sig aktörernas egna perspektiv och att dessa inte ska tvingas in i forskarnas tämligen snäva kategorier (1999, s. 97). I intervjusammanhang betyder detta bland annat att den som intervjuar måste vara flexibel.

Formen för intervjun får inte vara alltför styrd och strukturerad eftersom detta kan hämma intervjupersonen i sina svar och resonemang. Med detta i åtanke genomförde jag intervjuer av semistrukturerad karaktär. Intervjuerna utgick från en intervjuguide (se bilaga) som utformades i förväg för att säkerställa att intervjuerna rörde sig runt de teman som jag ansåg relevanta för mina frågeställningar (Bryman, 2011, s. 414-415). Förutom några inledande mer allmänna frågor hade jag dock inte bestämt i förväg vilken ordning som de olika temana skulle behandlas eller exakt hur frågorna skulle formuleras. Detta gjordes under intervjuernas gång för att på ett så bra sätt som möjligt kunna följa upp intervjupersonernas resonemang utan att behöva byta ämne och styra de intervjuade för mycket. Intervjuguiden fungerade framförallt som ett stödjande hjälpmedel för att samla in den data som behövdes för att besvara mina frågeställningar. Därmed användes intervjuguiden på lite skilda sätt under de olika intervjuerna.

För att få intervjupersonerna att utveckla och fördjupa sina svar när det behövdes försökte jag att aktivt följa upp med sonderingsfrågor under intervjuns gång (Bryman, 2011, s. 423).

Urvalet till intervjuerna var målinriktat för att finna informanter med relevant kompetens inom det studerade området. Till viss del blev urvalet också av snöbollskaraktär (Bryman, 2011, s. 434). Detta eftersom några av de jag kontaktade för intervjuer ansåg att det fanns andra inom Malmö stads förvaltning med mer relevanta kunskaper; alternativt hade de inte möjlighet att ställa upp på en intervju och hänvisade mig därför till andra personer. Fem personer intervjuades för studien. Tre av dessa arbetade som tjänstemän på stadsbyggnadskontoret och fastighetskontoret i Malmö stad med olika fokusområden inom stadsbyggnad. De intervjuade tjänstemännen var arkitekten Marianne Dock, Carl Welin, planarkitekt med specifikt uppdrag om förtätning, och Christian Röder, samhällsplanerare på fastighetskontoret. Dessutom intervjuades Märta Stenevi, ordförande i Malmö stads stadsbyggnadsnämnd och miljöpartistiskt kommunalråd, samt Gunilla Kronvall, arkitekt med egen arkitektbyrå och som tidigare arbetade på stadsbyggnadskontoret i Malmö stad.

14

Repstad (1999, s. 80) påpekar att det kan finnas viss problematik med att delge ens syfte med undersökningen helt och hållet för de intervjuade personerna. Anledningen till detta är att intervjupersonerna eventuellt kan forma sina svar på ett mer strategiskt sätt än om de inte är införstådda med intervjuarens egna forskningsfrågor. Att involvera informanterna i de aktuella frågeställningarna kan dock också medföra positiva effekter om de intervjuade är väl insatta inom ämnet. De har då större möjlighet att själva bidra med relevanta svar (Ibid.). Eftersom jag var ute efter att intervjua ett fåtal personer med relevant kompetens inom området såg jag att det blev nödvändigt att vara tydlig med vilka frågor jag ämnade undersöka för att få kontakt med rätt personer.

Med kvalitativa studier medföljer en svårighet att veta hur stort urval som krävs för att svara på frågeställningarna, det vill säga uppnå teoretisk mättnad (Bryman, 2011, s. 436).

Teoretisk mättnad i urvalet är beroende av vilka frågor och miljöer som undersöks samt hur stor diversitet det finns inom dessa. Det handlar om att ha ett tillräckligt stort urval för att nya relevant perspektiv för den aktuella frågeställningen inte längre kommer upp i intervjuerna. På så vis finns det inget tydligt svar på hur stort ett urval för en kvalitativ studie bör vara för att det ska ses som mättat (Repstad, 1999, s. 70). Denna studie är dock så pass begränsad i sin omfattning att jag inte har förväntat mig att uppnå någon mättnad i urvalet. För att få in fler perspektiv hade exempelvis privata intressenter och boende kunnat vara relevanta att inkludera i urvalet för intervjuerna.

För att få ut mesta möjliga från intervjuer är det vid genomförandet viktigt att tänka på att de intervjuade känner sig bekväma. Här spelar bland annat miljön där intervjun tar plats en viktig roll (Bryman, 2011, s. 421). Fyra av intervjuerna ägde rum på informanternas arbetsplatser och bokades in i god tid över telefon. Intervjun med Gunilla Kronvall genomfördes på ett café. Miljön på caféet var stundtals lite bullrig men jag upplevde inte att detta hade någon negativ effekt på intervjuns gång. Samtliga intervjupersoner gick med på att intervjuerna spelades in med ljudupptagning och uttryckte inget besvär inför detta. Det finns flera fördelar med att använda ljudupptagning vid intervjuer. Förutom att det som sägs finns sparat att lyssna igenom igen kan intervjuaren också fokusera mer på hur den intervjuade personen reagerar på olika frågor och svar då hen inte behöver anteckna (Ibid., s. 428). För att säkerställa att informanterna inte skulle känna sig obekväma inför att bli inspelade var jag noggrann med att klargöra att de fick vara anonyma om så önskades, att endast jag skulle lyssna igenom materialet och att jag inte skulle använda direkta citat utan deras godkännande. Efter intervjuerna noterade jag hur det hade gått och vilken respons informanterna gett för att i senare intervjuer kunna undvika eventuella misstag. Analys och insamling av data från intervjuerna har skett parallellt och i växelverkan även om den sammanvägda slutsatsen naturligt nog krävde att hela materialet fanns tillgängligt. Sådan arbetsprocess gör det möjligt att få syn på nya teman som bör tas upp i kommande intervjuer (Ibid., s. 429-430). Under arbetet med transkribering och bearbetning av intervjusvaren framkom att informanterna ganska tydligt tog upp samma teman under intervjuerna. Efter att intervjuerna bearbetats var för sig samlade jag därför samtliga intervjusvar i ett dokument och tematiserade dem utifrån kategorierna mötesplatser, barriärer, blandning och utmaningar.

15 3.3 Dokumentanalys

Intervjustudiens begränsning gjorde det relevant att komplettera undersökningen med insamling av data genom dokumentanalys av kommunala styrnings- och plandokument.

Dokument som en ytterligare källa för empiri ansågs också lämpligt då intervjuer av sin natur kan ge klart individuella och ibland motstridiga resultat (Repstad, 1999, s. 62). Vid granskning av officiella dokument bör man dock ha i åtanke att dessa inte är objektiva speglingar av en verklighet. Texterna måste förstås utifrån vilken kontext de kommer och vem som är tänkt att vara mottagaren, vad som är textens syfte samt hur olika dokument förhåller sig till varandra inom exempelvis en kommun (Bryman, 2011, s. 501-502). När det gäller olika typer av kommunala plandokument är det dels viktigt att tänka på samband mellan exempelvis översiktsplan, planprogram och detaljplaner samt att de har tagits fram i syfte att genomföra en viss linje inom stadsbyggnad eller ett specifikt projekt. De är alltså delvis normativa texter (Repstad, 1999, s. 89). Därmed är det möjligt att positiva bilder av de föreslagna åtgärderna förstärks, om än i liten grad. Det är i alla fall viktigt att vara medveten om att det finns relevanta alternativa perspektiv som kan förhålla sig kritiskt till det innehåll som lyfts fram i plandokumenten. Analysen av dokumenten influerades av hermeneutiken. En hermeneutisk textanalys handlar om att tolka texten utifrån dess ursprungliga kontext och att koppla ihop betydelsen av olika delar i texten till en mer generell helhet (Repstad, 1999, s. 103-104).

Likt urvalet för intervjuerna skulle man kunna säga att även dokumentanalysen innefattade ett snöbollsurval (Bryman, 2011, s. 434) då jag fick tips av informanterna från stadsbyggnadskontoret om relevanta plan- och styrdokument. De övergripande styrdokumenten som analyserats är Malmö stads översiktsplan samt Kommission för socialt hållbart Malmös slutrapport med tillhörande diskussionsunderlag. Kommissionens slutrapport ska för Malmö stad fungera som ett vetenskapligt underbyggt styrdokument för hur de ska arbeta med att minska sociala ojämlikheter i staden. Vidare studerades planprogrammet som innefattar områdena Törnrosen och Örtagården i stadsdelen Rosengård i Malmö (Malmö stad, 2015) för att få konkreta exempel på hur förtätningsstrategier används för att påverka den sociala hållbarheten i ett bostadsområde. Anledningen till att just detta geografiska område var intressant att studera var att det i planprogrammet fanns uttalat höga ambitioner om att uppnå sociala effekter genom olika förtätningsåtgärder. Det kan eventuellt finnas flera negativa aspekter med att utgå från ett planprogram snarare än detaljplaner. Planprogrammet som form är mer övergripande än en detaljplan och kanske inte lika träffsäker när det gäller hur den föreslagna bebyggelsen kommer att se ut när den är genomförd. För mig var dock fördelen med att granska ett planprogram just att det ger en övergripande vision över ett större geografiskt område. Detta eftersom jag var intresserad att undersöka hur aktörer tänker att förtätningar kan påverka sociala mönster i en större kontext än vad som ofta beskrivs i detaljplaner. Resultaten från dokumentanalys kategoriserades utifrån samma teman som intervjusvaren.

4. RESULTAT

I följande avsnitt kommer resultaten från intervjustudien och dokumentanalysen att redovisas.

Det empiriska materialet har sorterats utifrån olika kategorier och resultateten från intervjustudien respektive dokumentanalysen kommer att presenteras tillsammans under

16

tematiska rubriker snarare än var för sig. Först kommer Malmö stads översiktliga strategier gällande förtätning att presenteras. Sedan kommer en mer specifik redogörelse angående planprogrammet för Törnrosen och del av Örtagården samt de utmaningar och möjligheter kopplat till förtätning, social sammanhållning och integration som de berörda aktörerna och informanterna lyfter. I nästkommande kapitel kommer det empiriska materialet att diskuteras och analyseras i jämförelse med den tidigare forskning som presenterats ovan.

4.1 Övergripande mål och strategier

Malmö stads översiktsplan är tydlig med att förtätning spelar en central roll i stadens framtida utveckling. En målformulering för stadens riktning är att den ska vara nära, tät, grön och funktionsblandad och en yttre gräns för vilken staden inte ska växa utanför dras vid Yttre Ringvägen (Malmö stad, 2014, s. 19). I viss mån har Malmö stad relativt länge haft ambitioner om att bygga tätt och sammanhållet, något som bland annat märks i att de områden som många uppfattar som förorter egentligen är ganska centralt belägna stadsdelar. Den senaste översiktsplanen är dock tydligare än tidigare om att staden ska byggas tätare och inte växa utåt (Röder, intervju). Planen säger att Malmös framtid ska präglas av hållbar utveckling ur ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt perspektiv. När det gäller stadsbyggnad lyfts förtätning upp som en strategi för att möta olika utmaningar inom alla de tre hållbarhetsområdena, som i mångt och mycket anses nära sammankopplade. Lokal kommersiell service antas få lättare att etablera sig i en tät stad på grund av ett gott kundunderlag. Ur ekologisk synvinkel lyfter planen bland annat fram att staden kan bli mer resurseffektiv genom att underlätta gång-, cykel eller kollektivtrafik om den förtätas (Malmö stad, 2014, s. 19-20). De sociala hållbarhetsaspekterna av förtätning är dock, som sagt, det jag främst ska fokusera på. Kommission för socialt hållbart Malmö är en oberoende kommission som på uppdrag av Malmö stad har som mål att ta fram kunskapsunderlag för strategier om hur ojämlikheten i hälsa kan minska i Malmö. I kommissionens slutrapport konstateras att stadens fysiska utformning på flera sätt har effekter på den sociala ojämlikheten (Malmö stad, 2013, s. 67). Tre konkreta mål sätts upp för hur just stadsplaneringen ska arbeta för att jämna ut sociala och hälsomässiga klyftor i Malmö.

Kommissionen säger att stadsplaneringen i Malmö ska bidra till att minska bostadssegregation, understödja tillit och möten samt se till att det finns rätt förutsättningar för stadens invånare att hitta en passande bostad och en god boendemiljö (Ibid., s. 70-77). Gällande bostadsförsörjningen föreslås förtätning och kompletteringsbyggande som strategi för att skapa både ett tillräckligt bostadsbestånd samt en god variation inom områden (Ibid., s. 70). Om staden inte ska växa utanför den yttre ringvägen är förtätning helt enkelt nödvändig för att möta behovet av bostäder.

Angående bostadssegregationen i Malmö föreslår kommissionen i sin rapport att förtätning och blandad bebyggelse kan fungera som en strategi för att minska segregationen.

Förhoppningen och målet är att ny bebyggelse i befintliga, relativt homogena, områden ska kunna komplettera funktioner och boendeformer som tidigare saknats i just dessa områden. I förlängningen ska detta också förhoppningsvis locka en mer blandad befolkning till dessa områden. Ett annat sätt på vilket förtätning i Malmö ska bidra till minskad segregation är genom att exempelvis omvandla större vägar till stadsgator och på så vis länka samman områden som tidigare skiljts åt av fysiska barriärer (Ibid., s. 73).

17

Det tredje målet som kommissionen sätter upp för hur stadsplaneringen ska verka för social hållbarhet rör som sagt tillit och möten människor emellan. För att det sociala kapitalet ska öka bör interaktioner på offentliga platser uppmuntras genom att skapa aktiva stråk med attraktiv samhällsservice, offentliga anläggningar och trygga miljöer (Ibid., s. 74). Sambandet ser alltså ut som så att ökad tillit, social sammanhållning och minskad splittring i staden gynnas av lockande mötesplatser och ett aktivt offentligt folkliv, vilket i sin tur underlättas genom en tät och blandad bebyggelsestruktur. Dessa idéer är även förankrade i Malmö stads översiktsplan (2014, s. 30-31, 38-39). Översiktsplanen och Kommission för socialt hållbart Malmös slutrapport är förstås mycket övergripande dokument. Därmed behöver de föreslagna strategierna inte förhålla sig till mer platsspecifika förutsättningar och utmaningar.

Penseldragen är breda och i viss mån visionära. Med det sagt är det i alla fall intressant att Malmö stad ser ett tydligt samband mellan förtätning av staden, socialt hållbar utveckling och integration. Det ska också sägas att kommissionen i sitt förslag inte påstår att det är den fysiska planeringen i sig som ger en socialt hållbar utveckling. Ekonomiska faktorer är exempelvis nödvändiga för att få bukt med segregation och bostadsförsörjning. Stadsplaneringen ska dock vara med och aktivt bidra till social förändring (Malmö stad, 2013, s. 67).

Figur 1. Planområdets placering i Malmö. Den utmärkta lila sträckningen är Rosengårdsstråket med förlängningar in mot centrala Malmö och österut.

Källa: Malmö stad 2015, Planprogram för Törnrosen och del av Örtagården i Rosengård i Malmö.

s.19

18

Figur 2. Plankarta för Törnrosen och del av Örtagården med Rosengårdsstråket markerat i lila.

Källa: Malmö stad 2015, Planprogram för Törnrosen och del av Örtagården i Rosengård i Malmö. s.7

4.2 Törnrosen och del av Örtagården

Planprogrammet för Törnrosen och del av Örtagården (Malmö stad, 2015) rör ett relativt stort område i stadsdelen Rosengård i östra Malmö. Planområdet innefattar delvis kvarter som är en del av det större stadsutvecklingsprojektet Amiralsstaden samt etablering av Rosengårds station och utveckling av Rosengårdsstråket, som är den huvudsakliga länken mellan innerstaden och Rosengård. Dock (intervju) är tydlig med att de olika projekten runt Amiralsstaden inte ska ses som ytterligare satsningar på stackars-områden med kortvariga insatser utan storskaliga och långsiktiga stadsutvecklingsprojekt med sociala förtecken. Hon säger också att tanken med Amiralsstaden som helhet är att den fysiska planeringen ska vara en motor för social förändring.

Som Dock antyder i intervjun finns det en etablerad negativ bild av Rosengård som ett utsatt område. Röder (intervju) påpekar att även om planområdet ligger fysiskt mycket nära innerstaden så finns det klart ett mentalt avstånd mellan de olika områdena. Salonen (2012, s.

53-55) visar att det i planområdet och angränsande delar av Rosengård finns en hög koncentration av hushåll med låg inkomst samt individer födda utanför Norden och Västeuropa i relation till Malmö generellt. Rosengård som helhet är också överrepresenterat vad gäller problem med trångboddhet i Malmö, något som gäller speciellt för barn (Malmö stad, 2013, s.

62-63). Angående bebyggelsen i området är bostadsbeståndet relativt ensidigt. Detta leder till att det är svårt att göra bostadskarriär i området och resursstarka individer tenderar därför att flytta därifrån (Malmö stad, 2015, s.66). I syftet med planprogrammet skrivs bland annat att området ska få en ny blandad bebyggelsestruktur som kan ge positiva socioekonomiska effekter. De fyra mål som ställs upp handlar om att länka samman området med dess omgivning,

19

att området ska vara tryggt och få en blandning av olika funktioner och bebyggelse samt att stadsstrukturen ska bli tydlig och tillgänglig (Ibid., s. 6).

4.2.1 MÖTESPLATSER OCH BARRIÄRER

Att döma av informanternas svar så är, förutom effektiv markanvändning och möjligheten att bygga in fler bostäder i befintliga områden, den stora sociala fördelen med förtätning, som de ser det, ett ökat folkliv. Welin menar i intervjun att täthet är positivt för att skapa mötesplatser eftersom det krävs en viss kritisk massa i antal människor för att de ska fungera. Han påpekar att den kritiska massan exempelvis behövs för att ge underlag till service och verksamheter som kan fungera som målpunkter för mötesplatser. Att etablera verksamheter och service är en central del i planprogrammet för Törnrosen och del av Örtagården. Planen visar bland annat hur Rosengårdstråket, som löper tvärs igenom området, ska förstärkas med förtätning av bostäder och olika verksamhetslokaler längs båda sidorna av stråket. Detta är en del av projektet Culture Casbah vars signalbyggnad kommer att bli ett 22 våningar högt torn som ska fyllas med bostäder och en blandning av olika verksamheter (Malmö stad, 2015, s. 24-25). Verksamheter är ett viktigt sätt att attrahera folk ut på gatorna och skapa mötesplatser men mötesplatser måste också ses utifrån flera nivåer, säger Welin i intervjun. Platser så som trapphus, innergårdar, kvarter och torg innehåller en hierarki av olika mötesplatser och planeringen av ett större område likt detta bör därför se alla dessa nivåer för att kunna ge goda förutsättningar för möten. När ett befintligt område förtätas genom kompletteringsbyggande finns goda möjligheter att fylla tidigare luckor i den hierarkin (Welin, intervju). Förutom verksamheternas funktion som attraktionskraft så är tanken i planprogrammet även att den nya bebyggelsen ska ge en tydligare stadsstruktur. Örtagårdstorget, som ligger vid Rosengårdstråket, ska avgränsas tydligare och bebyggelsen längs stråket ska förstärka dess karaktär som huvudgata och ge tydligare riktning genom området. Detta är åtgärder som bland annat förväntas göra platserna mer vistelsevänliga genom att offentliga ytor får en klarare definition.

På frågan om hur de ser på integration i relation till stadsbyggnad lyfter alla fem informanter fram behovet av möten och skapandet av platser som uppmuntrar till möten.

Förutom att uppmuntra till möten inom olika grannskap blir dessa platser viktiga även för att överbrygga barriärer till omgivningen, enligt informanterna. Det berörda planområdet är avgränsat av två tydliga barriärer i form av trafikleden Amiralsgatan norrut och en järnväg västerut, in mot centrala Malmö (se figur 2). Som tidigare nämndes är ett mål med planprogrammet att länka samman Rosengård med Malmös innerstad (Malmö stad, 2015, s. 6).

Angående hur barriärer kan byggas bort säger Stenevi i intervjun att det är många olika faktorer som påverkar hur människor rör sig mellan områden i en stad men att rörelse över barriärer kan uppmuntras och bejakas av den fysiska utvecklingen. Den geografiska placeringen av service spelar även här en viktig roll för att uppmuntra människor att röra sig över olika gränser i staden (Stenevi; Kronvall; Dock, intervju). I projekt, likt detta, med ambition att överbrygga barriärer menar Kronvall att kommunen har ett ansvar att placera verksamheter på ett sådant sätt att området faktiskt fungerar som sammanlänkande och att det inte bara blir så att barriären flyttas lite längre ut från centrum. Det bör finnas målpunkter som kan locka folk både inifrån centrum och de som bor österut i Rosengård för att platser ska fungera som integrerande (Kronvall, intervju). Dock instämmer om verksamheters vikt för att få människor att röra sig över fysiska

20

barriärer. Hon poängterar att med exempelvis gångtunnlar och broar som finns idag är det egentligen inga problem alls att rent fysiskt förflytta sig över Amiralsgatan eller järnvägen. Det som fattas är bland annat något som lockar på andra sidan, vilket kan kompletteras med ett projekt som Culture Casbah eller Amiralsstaden (Dock, intervju). Den nya järnvägsstationen som ingår i planprogrammet blir också en viktig överbryggande nod med verksamheter i anslutning till stationen. Ett problem idag är dock den gångtunnel under järnvägen som länkar samman Rosengårdsstråket med innerstaden. Den upplevs som otrygg och är inte någon välkomnande ingång till planområdet (Malmö stad, 2015, s. 46). Röder påpekar att sådana platser är nödvändiga att åtgärda för att skapa rörelser mellan områden. Han menar att det inte bara går att förtäta med service och verksamheter och förvänta sig att människor ska lockas dit om det inte finns någon behaglig väg att ta sig dit på. Därför är det viktigt att Rosengårdsstråket rustas upp hela vägen in mot innerstaden (Röder, intervju).

4.2.2 BLANDNING

I formuleringen av syftet för planprogrammet, hur en ny blandad bebyggelsestruktur kan tillföras… på ett sätt att viktiga samhälls- och socioekonomiska effekter uppnås (Malmö stad, 2015, s. 6), går det att ana att de planerade åtgärderna förväntas skapa goda grannskapseffekter.

Informanterna är överens om att en social blandning är positivt för ett område. Dock säger i intervjun att det är inte något problem att det finns vissa verkligheter och normer på vissa ställen i staden. Problemet är om det bildas enklaver där andra normer och verklighetsbilder inte syns. Invånarna måste möta andra verkligheter. Röder (intervju) är övertygad om att det finns ett samband mellan blandad bebyggelse och en social blandning av de boende, speciellt i ett sådant område som Törnrosen och Örtagården där både bostadsbeståndet och befolkningen är relativt homogena. Angående hur områden ska blandas socialt uttrycker Stenevi i intervjun att diskussionen ofta hamnar lite snett. Det ska inte nödvändigtvis handla om att flytta människor från ett resursstarkt till ett resurssvagt område eller tvärtom. För henne är det viktiga med en blandad bebyggelse och komplettering av bostadsformer så att de som vill och har möjlighet att göra bostadskarriär kan köpa sig en bostad utan att behöva flytta ut ur området där de bor. På så vis kan en blandning av olika livssituationer uppnås samtidigt som området kan bli stabilare socialt genom att utflyttningstalen minskar (Stenevi, intervju).

Vidare angående hur ny blandad bebyggelse i planområdet kan ge socioekonomiska effekter menar Welin (intervju) att det kan locka till mer investeringar i området vilket i sin tur kan skapa positiva ekonomiska spiraler. Det är viktigt att se hur det långsiktigt kan skapa jobb och affärsytor. Blandning behövs för att inte ekonomisk utveckling ska koncentreras till vissa områden i staden och att en kontinuerlig förändring av strukturer i staden ska vara möjlig, menar Welin i intervjun. Genom att med förtätning tillskapa värden som tidigare saknats i planområdet säger Dock (intervju) att även en social blandning borde kunna uppnås. Hon tror att en sådan blandning även kan vara bra för den sociala sammanhållning inom grannskap genom att området får en stärkt identitet samtidigt som det överbryggande sociala kapitalet gentemot staden som helhet kan förbättras då fler människor lockas dit. Något som alla de fem informanterna poängterade var att planeringsverktyget egentligen är mycket begränsat när det gäller att skapa en social blandning i bostadsområden. Detsamma gäller med ambitionen om att stadsbyggnaden ska ge socioekonomiska effekter. En utmaning är att vi på

21

stadsbyggnadskontoret inte har några medel för att till exempel öka sysselsättning. Vi får istället försöka få igång olika drivkrafter som kan skapa en god utveckling, säger Dock i intervjun. Röder tror samtidigt att de i kommunen har stor chans att skapa en social blandning på platser som Törnrosen och Örtagården där de förtätar med nya bostadsformer i ett befintligt bostadsområde. I helt nybyggda områden kommer bostadspriserna vara på sådan nivå att endast resursstarka individer kan flytta in, oavsett om det byggs med en blandning av olika typer av bostäder (Röder, intervju). Sammanfattningsvis går det att säga att en social blandning, och positiva socioekonomiska effekter som kan följa med det, inte självklart uppnås genom blandad bebyggelse men det är en önskvärd utveckling och ett verktyg som bör ge goda förutsättningar, enligt informanterna.

4.2.4 UTMANINGAR

De åsikter som kommit upp i samrådsmöten med boende i området och som sedan beskrivits sammanfattande i planprogrammet är övervägande positiva gällande de föreslagna åtgärderna.

Nya verksamheter och det planerade tornet är sådant som bland annat anses kunna lyfta stadsdelens rykte och förbättra möjligheter för interaktioner med människor i omgivningen, vilket ses som positivt. Det uttrycks dock även en oro för hur den sociala dynamiken kommer att förändras i och med nytillkomna bostäder samt för kvaliteten på offentliga platser och grönområden (Malmö stad, 2015, s. 42-45). Angående den sociala dynamiken finns det boende som tror att det finns en risk att blir en uppdelning mellan de som flyttar in i de nya bostäder och de som lever i det befintliga bostadsbeståndet. Boendepriserna i de nybyggda lägenheterna kommer vara högre än i de befintliga bostäderna, som framförallt är hyresrätter, och de är därför oroliga att det blir ett avstånd mellan olika resursstarka grupper i området (Ibid., s. 42). Welin säger i intervjun att detta generellt är en utmaning vid förtätning genom kompletteringsbyggande i redan existerande grannskap. Welin påpekar att nya bostäder i princip alltid är relativt dyra och att det därför finns en risk för att klyftor i grannskapet uppstår, åtminstone på kort sikt. Han understryker dock att det viktiga är att ha ett längre perspektiv och att se att investeringar i området är nödvändiga för att skapa positiva ekonomiska spiraler.

Frågan är om eventuella klyftor kan vara ett hinder för en sådan positiv socioekonomisk utveckling för alla i området eller om de med tiden kan överbryggas. Som tidigare nämnts var alla informanterna positivt inställda till att blandning och täthet kan ge goda förutsättningar för att olika grupper i samhället kan mötas och interagera, mer eller mindre aktivt.

Att fler måste samsas på samma yta i och med nya bostäder inom planområdet innebär även att de offentliga ytorna blir mer belastade. En kritisk synpunkt som togs upp under samrådsmötena handlade, som sagt, om kvaliteten på offentliga platser och grönytor i planområdet. I nuläget, innan påbörjad förtätning, upplevs flera offentliga platser som slitna och de boende önskar att dessa kommer rustas upp innan ny bebyggelse tillkommer (Malmö stad, 2015, s. 45). Röder säger i intervjun att de miljonprogramsområden med storskalig bebyggelse som finns i Malmö, exempelvis i Rosengård, lämpar sig extra väl för förtätningsprojekt eftersom de är byggda relativt gles och att det därför finns plats för ytterligare bebyggelse. De boende i planområdet uttrycker, utöver önskan om att förbättra kvaliteten på offentliga platser, att det finns ett behov av fler utomhusplatser att vistas på (Malmö stad, 2015, s. 45). En mer intensiv exploatering av kvartersmarken inom planområdet behöver inte

22

nödvändigtvis vara ett hinder för förbättring och utökning av goda utomhusplatser då planen konstaterar att det finns gott om oanvända ytor, med andra ord impedimentytor (Ibid., s. 70).

Utifrån Röders och de boendes synpunkter är det dock möjligt att tänka sig en utmaning för hur belastningen av grönytor och offentliga platser påverkas av den påtänkta förtätningen. I ett diskussionsunderlag för Kommission för socialt hållbart Malmös slutrapport skriver Dock et al. (2012, s. 10) att individer med låg socioekonomisk status har ett större behov av goda utemiljöer då det är ett viktigt komplement till den egna bostaden. Om hushåll dessutom är trångbodda växer behovet av goda utomhusplatser ytterligare. Ett sätt att förbättra de utomhusmiljöer som redan finns idag är enligt planprogrammet att aktivera impedimentytor genom att ge dem en funktion av något slag som lockar till användning (Malmö stad, 2015, s.

41).

Samtliga informanter påpekade under intervjuerna att det måste finnas en känslighet för hur grönområden och utomhusplatser påverkas av förtätning i redan bebyggd kvartersmark.

Welin menar i intervjun att den upplevda tryggheten och den sociala kontrollen kan påverkas negativt om offentliga ytor belastas allt för hårt. En svårighet med att bedöma hur utomhusmiljöer påverkas av förtätningar är att identifiera vilka värden som finns i olika miljöer på en specifik plats (Dock; Röder; Welin; Kronvall, intervju). Kronvall säger i intervjun att det är lätt att i all välvilja fokusera på sådant som fungerar på pappret och göra för enkla inläsningar om hur saker fungerar och ser ut. En generell modell för hur attraktiva och fungerande offentliga platser ser ut är inte möjlig att ta fram enligt Kronvall (intervju). Welin, Dock och Röder (intervju) instämmer i stort sett och påpekar alla tre att det är viktigt att studera område för område vid olika förtätningsstrategier. Här fyller olika dialogfunktioner en viktig roll för att få kunskap om vilka värden som existerar på en specifik plats, hur de eventuellt kan kompletteras och bevaras, enligt informanterna. Formen för dialogen med boende bör dock utvecklas, från enbart traditionella samrådsmöten, för att planerare, byggherrar och andra aktörer ska få en bred och djup kunskap för området de vill bygga i. Röder uttrycker under intervjun att det finns ett problem med att de i den kommunala förvaltningen främst når ut till en smal och inte så representativ grupp under samrådsprocessen.

Slutligen poängterar Stenevi att förtätning är det verktyg som Malmö stad har bestämt och ska satsa på. Hon ser inte riktigt andra alternativ för hur staden annars skulle växa och klara de utmaningar som den står inför. Frågan är väl inte så mycket ”finns här en problematik?” utan snarare hur den problematiken i så fall överbryggas, säger Stenevi.

5. DISKUSSION

I denna uppsats har ambitionen varit att granska sambandet mellan förtätning av städer och social integration samt social sammanhållning. Studiens huvudsakliga fokus har varit att undersöka hur aktörer inom Malmös stadsplanering ser på dessa frågor, dels generellt och dels kopplat till den planerade förtätningen av Törnrosen och Örtagården i stadsdelen Rosengård.

Föga förvånande, eftersom den empiriska datan enbart samlats in från Malmö stads planeringsdokument och informanter, som jobbar eller har jobbat inom förvaltningen, är resultaten för de uppställda frågorna relativt entydiga. Först går det att konstatera att planprogrammet för Törnrosen och del av Örtagården, i enighet mellan informanterna och