Häst- och ridsport utifrån ett kulturpolitiskt perspektiv
Om Karlstad Kommuns ekonomiska stöd till ideella föreningar inom häst- och ridsport
Equestrian sports from a cultural perspective
Karlstad Municipality and its financial support to non-profit organizations within equestrian sports
Marie W Schützer
Humaniora och samhällsvetenskap Kulturstudier
Nivå/Högskolepoäng: C-nivå/15 hp Handledarens namn: Adrian Velicu
Abstract
The purpose of this paper is to view Karlstad Municipality and their financial support to non-‐profit organizations within equestrian sports. Despite the varying representatives of various equestrian sports in Karlstad, there seems to be a single beneficiary within the sport when it comes to financial support from the municipality.
The policies and plans concerning cultural development are directly compared to the Karlstad Municipality and its contribution to these organizations within equestrian sports. Through interviews and reports I have studied the process of financial support from the Karlstad municipality using an intersectionality theory based on Nina Lykkes guide on gender studies and feminist theory. Pierre Bourdieu’s theories on field, habitus and capital are also used as a method to enhance the understanding of equestrian sports and its role in modern Swedish society.
The conclusion is that the Karlstad Municipality is, for a several of reasons, promoting non-‐profit organizations within equestrian sports, which are operating as riding schools. Through the material I have processed, I have concluded that there are indeed some trends to be recognized. Equestrian sports have, in Swedish society, played only a minor role in spite of its popularity. The trend is, which I show in this thesis, that equestrian sports are becoming more significantly recognized in the field of popular sports. The Karlstad Municipality administers financial support to non-‐profit organizations such as riding schools working to reach goals and ambitions written in policies and plans concerning cultural development despite improvements that could be made for a more efficient path in achieving said goals and ambitions.
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 1
1.1 Syfte ... 1
1.2 Metod och Källor ... 1
1.3 Disposition ... 2
2 Bakgrund och teori ... 3
2.1 Teoretiska perspektiv ... 3
2.2 Tidigare forskning ... 5
2.3 Kartläggning av hästnäringen i Karlstads kommun ... 7
3 Analys ... 9
3.1 Hur prioriteras resursfördelningen mellan olika grupper inom rid-‐ /hästsportsföreningar? ... 9
3.2 Hur motiveras beslutstagandet i jämförelse med vad som står i kulturplanen/ kulturplanerna? ... 15
3.3 Identitet och identitetsskapande ... 17
3.4 Performativa uttryck ... 19
4 Sammanfattande avslutning ... 20
Källförteckning ... 22
Tryckta Källor ... 22
Rapporter ... 22
Intervju ... 23
Elektroniska källor ... 23
Inledning
Syfte
Ridsport är ett intresseområde inom kulturpolitik inte bara på grund av dess funktion som identitetsskapande arena, utan även som den sociala praktik ridsport är, och som i sig kan ses som ett uttryck för kultur. Därför ämnar jag att i den här studien undersöka Karlstad kommuns bidrag till föreningar inom häst-‐
och ridsport. Jag är framförallt intresserad av hur Karlstad kommuns bidrag till olika typer av häst-‐ och ridsports föreningar förhåller sig till det som står i kulturplanerna. Jag kommer att ta reda på om det är så att föreningar som utövar en viss gren/typ av hästsport blir prioriterade av Karlstad kommun. Jag vill även undersöka hur besluten kring bidragen till häst-‐ och ridsport motiveras av kommunen, och jag kommer att ställa det i jämförelse med vad som står i aktuella kulturplaner kring idrott, hälsa och identitetsskapande, allt utifrån ett genusvetenskapligt perspektiv. Jag har valt att utgå ifrån följande frågeställningar:
• Hur prioriteras Karlstad kommuns resursfördelning mellan olika grupper inom rid/hästsportsföreningar?
• Hur motiveras beslutstagandet av resursfördelningen i jämförelse med vad som står i kulturplanen/ kulturplanerna?
• På vilket vis förhåller sig Karlstad kommun till identitet och identitetsskapande i kulturplanen/ kulturplanerna?
Metod och Källor
Mina primära källor består av intervju med Monica Gundahl som är fritidskonsulent på kultur och fritidsförvaltningen i Karlstad. Under intervjun ställde jag övergripande frågor kring bidrag, regler kring bidrag samt urvalsprocess vid ansökningar om bidrag. Av Monica Gundahl har jag även fått ta del av två stycken rapporter som även de är primära källor i mitt arbete. Den första av de rapporterna är en ”Översyn av lokaltaxor och bidragsregler, för föreningslivet inom kultur och fritidsnämndens verksamhetsområde i Karlstads kommun”. I den konstateras bland annat att bidragsfördelningen till flick-‐ och
pojkidrott är skevt fördelad. Förslag ges av uppdragstagaren att mer pengar bör satsas på ridsporten (Översyn av lokaltaxor 22-‐23). Den andra rapporten jag fick ta del av är en ”Översyn av ridsportsverksamheten i Karlstads kommun”, som beställdes av kultur och fritidsförvaltningen i Karlstad på grund av den tidigare rapporten ”Översyn av lokaltaxor och bidragsregler”. I den här rapporten kartläggs de föreningar inom ridsport som år 2008 fick bidrag av kommunen.
Förslag ges på hur kommunen kan fördela resurserna till föreningarna så att verksamheten skall profitera så mycket som möjligt (Översyn av ridsportsverksamheten 16-‐18, 20-‐21). Slutligen kommer även Karlstads kommuns strategiska plan Livskvalitet 100 000 och Region Värmlands kulturplan vara primära källor i mitt arbete.
Då det finns en problematik kring det faktum att ridsport är en stor flickidrott som bevisligen har fått mindre bidragspengar än stora pojkidrotter som t.ex.
hockey, gör att jag har för avsikt att tillämpa ett genusvetenskapligt perspektiv i mitt arbete. Till min hjälp kommer jag att utgå ifrån det som Nina Lykke beskriver i boken Genusforskning, en guide till feministisk teori, metodologi och skrift. Jag ämnar främst utgå ifrån en intersektionell genusteori i mitt arbete.
Utöver det kommer jag att ta hjälp av Bourdieus teorier kring sport och idrott, som han diskuterar i boken Kultur och kritik. Andra sekundära källor som kommer att ha betydelse för min undersökning är ett urval av publikationer av Susanna Hedenborg samt statistik från bland annat Svenska ridsportförbundet.
Disposition
Min uppsats är disponerad med föregående sektion som kan beskrivas som en kort inledning med beskrivning av syfte och frågeställningar, samt presentation av metod och valda källor. I nästa avsnitt kommer jag att redogöra för de teoretiska perspektiv som ligger till grund för min kommande analys. Sedan följer en redogörelse för tidigare forskning inom ämnet samt en bakgrundsbeskrivning av ämnesområdet jag har valt att arbeta med i den här uppsatsen. I det tredje och sista avsnittet kommer jag att göra en djupgående analys för att sedan sammanfatta analysen i en kort avslutande diskussion.
Bakgrund och teori
Teoretiska perspektiv
I det följande kommer jag att redogöra för mina teoretiska perspektiv. Jag ämnar inleda med en förklaring av det kulturbegrepp som används i den här uppsatsen.
Kultur är ett komplext begrepp som kan ha olika innebörd. I mitt arbete har jag valt att ta hjälp av Raymond Williams och utgå ifrån det som beskrivs i boken Culture angående kulturbegreppet. I den boken beskriver Williams de olika innebörderna av kultur och menar att den antropologiska definitionen beskriver kultur som “a whole way of life” det vill säga, ett specifikt sätt att leva. Vidare hävdar Williams att det här innebär att alla former av sociala aktiviteter blir en del av och ett utryck för kultur (Williams 12-‐13). När jag har studerat häst och ridsport har jag utgått ifrån den antropologiska definitionen av kultur som Williams beskriver. Det här har varit viktigt och relevant för mig eftersom idrott överlag är i allra högsta grad ett exempel på de sociala aktiviteter som Williams nämner, och därmed så är häst och ridsport en del av och ett utryck för kultur.
Häst och framförallt ridsport är stora sporter i Sverige idag. Det faktum kan relateras till det som Williams visar på.
Identitet och identitetsskapande är en central del inom en del forskning kring ridsport och även relevant i ett kultursammanhang. Simon Clarke skriver det egna kapitlet Culture and Identity i boken The SAGE handbook of cultural analysis att kulturell identitet kan påverkas av en rad olika faktorer, bland annat kön, etnicitet och klass. Det här är dock en nyckelfråga enligt Clarke som menar att dessa faktorer ofta får oss att dela in människor i grupper av ”vi” och ”dem”.
Vidare tar han stöd av bland annat Foucault och menar att normer och regler skapar identiteten, och där med gör jaget till en social konstruktion. Clarke menar dock att teorin brister då den inte förklarar varför vissa människor känner så starkt samband mellan vissa grupper, eller olika sätt att leva (Clarke 510-‐511). Det som Clarke beskriver kan relateras till den intersektionella genusteori som Nina Lykke tar upp i boken Genusforskning, en guide till feministisk teori, metodologi och skrift. Lykke menar att intersektionell genusteori anser att identitetskonstruktioner som är baserade på kön har olika
sorters samband mellan maktordningar och identitetskonstruktioner baserade på till exempel etnicitet och klass (Lykke 104).
Pierre Bourdieu har skrivit boken Kultur och Kritik där han tar upp teorier kring idrott. Bourdieu menar att idrotten likt kulturen kan förstås som ett socialt fält.
Båda de fälten är enligt Bourdieu relativt autonoma, de följer också sin egen logik. Denna autonomi blir väldigt tydlig i just idrottens fält i rätten till självadministrering av idrottens olika organisationer. Den här rätten är enligt Bourdieu antingen historiskt grundad eller garanterad av staten. Det här bekräftar att idrotten, precis som kulturen, kan förstås som ett socialt fält. Vidare beskriver Bourdieu hur olika sporter genom åren har fått olika typer av erkännande och har lockat utövare och publik från olika klasser beroende på vad för slags sport det är. Bourdieu menar att för att förstå varför sporterna och dess olika popularitet ser ut som den gör idag bör vi se hur det har sett ut historiskt sett. Bourdieu tar till och med upp ridsport som ett exempel, då han menar att gamla föreställningar om vissa idrotter som en oegennyttig aktivitet bidrar till fördomar kring växande idrotter, och då till exempel ridning. Vidare diskuterar Bourdieu kring vilka faktorer som kan påverka agentens val av sport. Bourdieu menar att de största faktorerna är det ekonomiska kapitalet och det kulturella kapitalet hos agenten. Som jag nämnt ovan hävdar Bourdieu att olika sporter har i sig erhållit olika status i olika samhällsklasser genom historien, och det här spelar även det in när agenten får smak för en viss typ av idrott. Till exempel så föredrar överklassen enligt Bourdieu sporter som uppskattats för sin estetik eller för den mentala hälsa som utövandet lär ge. Ju längre ner på samhällsklassernas hierarkiska skala vi klättrar ju mer uppskattas rent fysiskt krävande sporter, där kraftmätningen är en central del. Diskussionen tas vidare och de sporter som överklassen verkar föredra är sporter som förväntas utövas hela livet, mens de sporter som lägre klasser uppskattar och utövar är ofta förknippade med ungdomen. Bourdieu skriver att inte sällan så avslutar agenten inom dessa sporter sitt idrottsutövande relativt tidigt i livet. I övrigt nämner Bourdieu att amatörism står mot professionalism i idrottens fält (Bourdieu 196-‐
217). Habitus är även intressant för mig i mitt arbete då individens identitet är en del av och samtidigt delvis en produkt av det Bourdieu beskriver som habitus.
Bourdieu menar att habitus är en form av praktiker agenten har lärt sig i de sammanhang som hen har levt i. Det här i sin tur blir till individens, eller agentens förhållningsätt. Som jag uppfattar det så har habitus en form av inneboende tröghet, jag upplever att Bourdieu beskriver habitus som väldigt deterministiskt (Bourdieu 43, 49, 55, 212).
Tidigare forskning
Forskning kring olika former av hästsport i Sverige är relativt begränsad. Det finns betydligt mer forskning kring det området internationellt, framförallt inom galoppsport. Ridsport eller hästsport utifrån en kulturpolitisk synvinkel är ett mindre utforskat område. Det finns dock vissa bidrag som ur en kulturpolitisk synvinkel kan vara intressanta för min del i det här arbetet. Bland annat studien Att utveckla handlingskraft, om flickors identitetsskapande processer i stallet av Lena Forsberg. Där behandlar Forsberg ämnet den specifika identiteten som flickor i en stallmiljö skapar åt sig själva. Studien har blivit mycket uppmärksammad och den är på många vis intressant för mig i mitt arbete med den här uppsatsen, speciellt då studien är unik i sitt slag att beskriva denna specifika identitet. Forsberg tar även upp det faktum att en majoritet av ridskolor i Sverige är ägda av kommunerna och finansieras bland annat av olika former av stöd från dessa. Hon hävdar att det här har drivit det faktum att ridsport i Sverige idag är öppet för alla, till skillnad från andra länder, där det fortfarande kategoriseras som en överklassport. Vidare nämner Forsberg även att riksidrottsförbundet tidigare har riktat skarp kritik mot kommunerna, då de har i diverse bidrag gett ett ojämlikt stöd till flick-‐ respektive pojkidrott (Forsberg 2-‐3).
Susanna Hedenborg som är docent i ekonomisk historia och professor i idrottsvetenskap på Malmö högskola, har sedan 2006 gett ut ett antal olika publikationer som behandlar olika former av hästsport ur bland annat ett genusperspektiv. Susanna Hedenborg har tillsammans med Manon Hedenborg White gett ut publikationen Changes in variations in patterns of gender relations in equestrian sports during the second half of the twentieth century. Där beskriver de förändringar som har skett inom ridsport i Sverige och Storbritannien, med
fokus på de olympiska spelen från 1952 till 2000, framförallt ur ett genusperspektiv. De kommer bland annat fram till att den svenska statens vilja att satsa på barn och ungdomar i ridsport har lett till ökad popularitet och en feminisering av sporten i Sverige. De nämner även att den svenska statens intresse för ridsport, eller snarare brist på intresse i jämförelse med andra sporter, kan ha resulterat i det rådande deltagandemönstret mellan kvinnor och män (Hedenborg, Hedenborg White 314).
I artikeln Folkhemshästen, mellan stat, marknad och ideell sektor, tar Susanna Hedenborg upp en mer mångfacetterad diskussion kring statens betydelse för ridsporten i Sverige. Hedenborg hävdar att för att förstå varför sporten har blivit så populär och samtidigt kvinnligt genuskodad, så behöver vi se hästsport inom ett spänningsfält mellan staten, marknaden och den ideella sektorn. Vidare menar Hedenborg att föreställningar om social klass och genus också spelar in i varför hästsport ser ut som den gör i Sverige idag (Hedenborg 31). Johan R Norberg har i antologin KulturSverige från 2009 skrivit en artikel kring fenomenet som Hedenborg beskriver ovan. Precis som Hedenborg menar Norberg att idrott överlag bör ses i gränslandet mellan stat, marknad och den ideella sektorn, Norberg väljer dock att använda ordet civilsamhälle snarare än ideell sektor. Utöver det så menar Norberg att kultur och idrott inte nödvändigtvis bör ses som två olika fenomen. Norberg hävdar att de har ”många och tydliga beröringspunkter.” Enligt Norberg är dessa beröringspunkter främst det faktum att både idrott och kultur kan ses som fritidsaktiviteter som kan utövas för att uttrycka identitet och ha roligt eller få ett rikare liv, eller för att bli bäst på det en gör. Det finns alltså en dynamik mellan professionalism och amatörism i både kultur och idrott. Utöver det så nämner Norberg att båda dessa samhällsfenomen engagerar många, antingen som utövare eller konsument (Norberg 141).
Utöver ovan nämnda finns det några andra bidrag till forskning inom häst-‐ och ridsport i Sverige. Mats Greiff som är professor i historia på Malmö högskola har gjort flera samarbeten med Susanna Hedenborg kring hästsport. Greiff har även själv gett ut publikationer där han bland annat tar upp genus inom travsport och
behandlar begreppet stallkultur. Efter Hedenborg och Greiff har andra följt, bland annat Birgitta Plymoth, universitetslektor på Linköpings universitet, som har gett ut publikationer som berör ämnet genus inom ridsport.
Kartläggning av hästnäringen i Karlstads kommun
Det faktum att forskning kring ridsport i Sverige är begränsad är intressant i sammanhanget, framför allt då enligt Hästnäringens nationella stiftelse är Sverige ett av Europas hästtätaste länder. Jag kommer att i det här avsnittet göra en översyn av hästnäringen i Sverige och i Karlstads kommun som i sig utgör landskapet för min senare analys. Hästnäringen i Sverige utgör en samhällsekonomisk omsättning på totalt ca 48 miljarder kronor och resulterar i omkring 30 000 heltidsjobb om året (HNS 2013). Hästnäringen innefattar all form av hästsport och hästturism samt verksamheten kring dem. Enligt jordbruksverkets rapport ”Hästar och anläggningar med häst” från 2010 gick det 44 hästar per 1000 invånare i Värmlands län. Rapporten visar att genomsnittsvärdet för antal hästar per 1000 invånare var 39, vilket gör att Värmland lägger sig något högre än genomsnittet (Jordbruksverket 2010).
Hästsport betecknas som all form av sport som innefattar hästar. I Sverige avgränsas det till trav, galopp och olika former av ridsport, som till exempel hoppning eller dressyr. Ridsport kan generellt beskrivas som hästsport där ryttaren/ryttarna utgör ett ekipage tillsammans med hästen. De grenar av ridsport som finns representerade i Karlstads kommun är hoppning, dressyr, fälttävlan, westernridning, islandshästridning och distansritt. Ridsporten utgör en stor del av hästnäringen i Sverige. I Karlstads kommun finns totalt fem ridskolor. Alla dessa är ideellt drivna föreningar och samtliga får olika former av bidrag från kommunen. Det finns fler ideellt driva föreningar inom ridsport, dessa har dock ingen ridskoleverksamhet och endast två av dessa är bidragstagare hos kommunen (Karlstad kommun 2013). Det förekommer även företag inom ridsport som utövar liknande verksamhet som de ideella föreningarna. I Karlstads kommun har dessa företag kurser, ridskoleverksamhet och även i vissa fall turridning. I det här fallet inom grenarna westernridning och islandshästridning. Utöver dessa föreningar och företag finns det de som utövar
ridsport på fritiden, på egen häst eller som fodervärd/ medryttare/ skötare på någon annans häst.
Trav utgör även den en mycket stor del av hästnäringen i Karlstads kommun.
Färjestads travbana är en av Sveriges största travbanor med 18 stycken tränare med A licens i dagens läge. A licens innebär att innehavaren är professionell travtränare, och detta är hens huvudsakliga yrkesverksamhet. På Färjestads travbana finns även en travskola som anordnar kurser för deltagare i alla åldrar.
Där finns det även möjlighet att ta olika former av licens inom travsport.
Travskolan är en ideellt driven förening som är medlem i svenska ponnytravförbundet som är en intresseorganisation inom svensk travsport (Färjestadtravet 2013). Utöver verksamheten på Färjestads travbana finns många amatörtränare och andra som på fritiden utövar travsport.
En tredje del inom hästnäringen som är relevant i sammanhanget är hästturismen i Karlstads kommun. Hästturism är olika former av upplevelsebaserade aktiviteter som innefattar hästar, men inte någon form av sport. Det här kan till exempel vara turridning. Under den kategorin faller fyra företag som sysslar med grenarna westernridning och islandshästridning.
Företagen erbjuder bland annat turridning.
Hästnäringen är alltså omfattande i Sverige. Utöver de områden jag ovan nämnt och de verksamheter som riktas till de, så finns det även mycket litteratur inom häst och ridsport. Det finns allt från instruktionsböcker till skönlitterära så kallade hästböcker och diverse magasin. B Wahlströms bokförlag började under 50-‐talet ge ut så kallade hästböcker (Wahlström 2009). Det vill säga skönlitterära böcker med huvudsaklig handling kring hästar, som riktas till barn och ungdomar. År 1966 utkom Lisbeth Pahnke med Britta och Silver, i och med det slog hästboksgenren stort och blev mycket populär, vilket den är än idag (Pahnke 2010). Det finns även olika former av magasin för den hästintresserade.
Utbudet är mycket brett och det finns olika magasin för olika grenar inom hästsport, men det finns även magasin som fokuserar på olika former av nyheter
inom hästsportsvärden samt serietidningar som främst riktar sig till barn och ungdomar.
Analys
Hur prioriteras resursfördelningen mellan olika grupper inom rid-‐
/hästsportsföreningar?
På grund av att rapporten ”Översyn av lokaltaxor och bidragsregler” från 2008 som ger kommunen kritik kring de inte jämställt fördelade bidragspengarna och dessutom ger Karlstads kommun förslag på att utöka och se över fördelningen av bidrag till ridsporten, så tog kommunen beslutet att göra en översyn av ridsporten i en ny rapport (Översyn av lokaltaxor 12, 22-‐23). Efter år 2008 då båda de rapporterna blev klara, så har kultur och fritidsförvaltningen enligt Monica Gundahl gjort många förändringar. Konkreta förslag ges i rapporten
”Översyn av ridsportsverksamheten”, bland annat att särskilda stöd till för ridskolor bör införas och att generellt sett bör mer ekonomiskt stöd ges till föreningar inom ridsport (Översyn av ridsportsverksamheten 21). Det är dock värt att beakta att rapporterna är från 2008 och därmed har vissa förändringar hunnit ske. Sedan år 2008 har alltså ett nytt stöd enbart tillför ridskolor införts, och fler föreningar inom ridsport har beviljats olika former av stöd. Numer har ytterligare en ridskola och en ridsportsförening fått möjlighet till bidrag. Jag vill hävda att det här är ett tecken på att ridsport blir en allt mer erkänd sport i idrottssammanhang, och därmed även i resursfördelningen hos Karlstads kommun.
Pierre Bourdieu argumenterar i boken Kultur och kritik kring idrottens fält och menar att ridsport kan ses som del av det fältet. I detta fält har olika sporter fått olika former av erkännande, bland annat på grund av historien. Bourdieu tar upp ridsport som ett exempel då han menar att denna sport är en av dem som inte har fått erkännande, trots att det är en populär sport. Enligt Bourdieu måste vi se på historien för att kunna förstå varför idrotten som fält ser ut som det gör idag.
Vidare diskuterar Bourdieu kring hur klass har påverkat agenterna inom fältet
oegennyttigt fritidsnöje. Bourdieu menar sedan att det kan ha bidragit till att ridsporten idag ofta missförstås som en oegennyttig aktivitet, just på grund av gamla föreställningar kring ridsport som fritidsnöje. Historiskt sett har sporten varit starkt kopplat till överklassen (Bourdieu 194-‐202).
Susanna Hedenborg säger i stort sett samma sak i sin artikeln ”Folkhemshästen, mellan stat, marknad och ideell sektor”, Hedenborg tar dock med genus som en aspekt i sina analyser och det saknas hos Bourdieu. Hedenborg menar att ridsporten under 1900 talet har påverkats av föreställningar kring faktorer som klass, genus och ålder. Det i sig har bidragit till diverse förändringar av sporten genom tiden (Hedenborg 35). I en annan artikel som Hedenborg har skrivit tillsammans med Manon Hedenborg White diskuterar Hedenborg och White just vad föreställningarna kring klass, genus och ålder kommer ifrån och konsekvenserna av det. Hedenborg och White menar att svenska staten har med bidrag och satsningar på barn och ungdomar inom ridsport, bidragit till en feminisering av ridsporten. Det vill säga, stödet från staten bidrog till föreställningar om ridsport som en idrott flickor och kvinnor utövar (Hedenborg, Hedenborg White 314). Det Bourdieu säger styrker mitt påstående om att ridsport inte har varit erkänd inom idrotten och dess fält, men denna nya resursfördelning av Karlstads kommun kan ses som ett tecken på att ridsport blir allt mer erkänt. Vidare förklarar Bourdieu varför ridsport inte har fått erkännande och Hedenborgs teorier bekräftar det påståendet.
Under mitt möte med Monica Gundahl på kultur och fritidsförvaltningen fick jag ta del av vilka ridsportsföreningar som år 2013 hade sökt någon form av bidrag och vilka som fått beviljat ekonomiskt stöd från kommunen. Det rör sig som jag tidigare indikerat i främsta hand om ideellt drivna ridskolor som har någon form av barn och ungdomsverksamhet. Monica Gundahl menade att samtliga av de föreningar inom ridsport som hade sökt olika typer av bidragsformer till år 2013, hade fått stödet beviljat. Vad jag kan se så bedriver de flesta föreningarna ridsport med inriktning hoppning och dressyr, endast en förening sysslar främst med fälttävlan. Hur kommer det sig då att det bara är ridsportföreningar som utövar vissa grenar inom ridsport som söker bidrag? Som jag nämnt i avsnittet
kartläggning av hästnäringen, så finns det många andra representanter för andra grenar av häst och ridsport i Karlstad. När det gäller travsport faller alla utövare under organisationen Svensk travsport och ansluter sig i första hand till den (svensk travsport 2013). När det gäller de föreningar som utövar westernridning och islandshästridning så finns det ingen avdelning för de grenarna hos riksidrottsförbundets underorganisation för ridsport, det vill säga Svenska ridsportförbundet (Svenska ridsportförbundet 2008). Att de föreningar som utövar de här typerna av hästsport inte kan eller vill ansluta sig till en organisation under riksidrottsförbundet gör att de inte heller är berättigade till bidrag från Karlstads Kommun. De föreningar som inte är anslutna till riksidrottsförbundet kan dock enligt Monica Gundahl begära en särskild prövning, dock är det hittills ingen hästsportsförening som har gjort det. Det pekar på att ovanstående kan vara en bidragande anledning till att eventuella föreningar som utövar annan typ av ridsport inte söker ekonomiskt stöd från kommunen. Det här tyder på att även inom ridsport så finns det olika grader av erkännande mellan olika grenar. Bourdieus argument kring erkännande på idrottens fält stödjer min teori då han menar att olika sporter har fått olika erkännande inom idrottens fält, främst på grund av hur de sporterna har sett ut historiskt sett (Bourdieu 202). Just westernridning och islandshästridning är relativt nya och små grenar inom ridsporten i Sverige, de har alltså inte hunnit etablera sig och få erkännande på idrottens fält. När det gäller travsport så är det förmodligen den populäraste grenen av hästsport i Sverige. Kanske inte när det gäller antalet personer som utövar sporten, men för att det är en mycket stor publiksport. Därför menar jag att den grenen har fått ett helt annat erkännande på idrottens fält.
I rapporten ”Översyn av lokaltaxor och bidragsregler” står det kring ridsport efter att det konstaterats att fördelningen mellan bidrag till så kallade flick-‐ och pojkidrott var skevt fördelad, att:
Ridverksamheten i Karlstad är en mycket stor och viktig flickversamhet.
Kommunen ger också ett betydande stöd till verksamheten. Under årens lopp har föreningarnas anläggningssituation ändrats. Ägar-‐ och driftsförhållanden är olika, till-‐ och ombyggnader har skett, liksom insatser för
att löpande lösa de problem som uppstått genom t ex speciella bidrag. En speciell genomgång av ridverksamhetens villkor och stöd såväl i nuläget som inför framtiden tror vi är behövlig (Översyn av lokaltaxor 22-‐23).
En speciell utredning föreslås alltså och det står även att kultur och fritidsförvaltningen har under åren innan rapporten skrevs, fått lösa problem som uppstått löpande genom att införa speciella bidrag. Slutsatsen som jag drar av att kommunen tar beslutet att göra en speciell utredning är dels att Karlstads kommun ser ett problem i att resursfördelningen är skev mellan vad de valt att kalla flick-‐ och pojkidrotter, samt att åter igen så ser jag det här som en indikation på att ridsport blir allt mer erkänt i idrottens fält. Enligt Lykke samspelar maktstrukturer som är konstruerade kring kön med maktstrukturer som är baserade på andra faktorer (Lykke 104). Lykke skulle alltså mena att den skeva resursfördelningen är en del av en större bild. Jag tar stöd i Lykkes teorier och menar att i och med att Karlstads kommun har sett resursfördelningen mellan föreningarna som ett problem för kommunens strävan mot jämställdhet, så kan de även se att resursfördelningen kan vara ett problem för kommunens strävan mot till exempel mångfald. Det här skulle även kunna ses som ytterligare en indikation på att ridsporten blir allt mer erkänd i idrottens fält, just för att Karlstads kommun anser att sporten är värd att lägga ner resurser på, då i form av tid och pengar.
Jag tycker dessutom att det verkar som att de dåvarande bidragsformerna till ridsportsföreningar inte fungerade som det var tänkt. Jag kan tilläga att det inte på något annat ställe i rapporten förslås en speciell utredning om någon annan form av idrott. Det verkar alltså bara gälla just ridsport. Utöver det går uppdragstagaren i den följande rapporten ”Översyn av ridsportsverksamheten”
igenom hur hästsektorn och ridskolornas roll såg ut i samhället under den tiden då rapporten skrevs, och rapporten innehåller även ett avsnitt kring förutsättningar för hästhållning och ridskoleverksamhet (Översyn av ridsportsverksamheten 4-‐5, 7-‐10). Jag menar att det här är ett resultat av brist på kunskap kring ridsport från Karlstads kommuns sida. Främst på grund av att bidragsformerna till ridsportsföreningar inte fungerade och att det behövdes en
rapport som sammanställde en översikt av hästsektorn och förutsättningar för hästhållning. Hur kommer det sig då att det fanns en brist på kunskap kring just ridsport och inte någon annan form av idrott? Det kan vara så på grund av att det krävs en viss form av kunskap kring hästar, ridning och hästhållning för att det skall finnas en förståelse för ridsport och vad som krävs för att kunna utföra den.
Det samma kanske inte gäller andra sporter, som till exempel fotboll. Jag vill påstå att det inte krävs lika mycket kunskap och insikt i själva sporten för att ändå förstå vad som är förutsättningarna för att utöva den. Med en utgångspunkt i Bourdieus teorier kan jag förstå kunskapen kring ridsport som en form av kulturellt kapital. Agenten inom fältet idrott behöver ett visst kulturellt kapital, i det här fallet kunskap, för att kunna förstå och uppskatta till exempel ridsport.
När det gäller Karlstads kommun, har kultur och fritidsförvaltningen inte haft det kulturella kapital som krävs för att förstå villkoren för hästhållning och ridskoleverksamhet. Därför fungerade inte de tidigare formerna av bidrag till ridskolor, och därav behövdes det då en rapport så att kultur och fritidsförvaltningen kunde erhålla sig det kulturella kapital som de behövde.
Jag kan i och med ovanstående faktorer inte urskilja en eventuell prioritering från Karlstads kommuns sida när det gäller olika former av ridsportsföreningar, då alla som har sökt bidrag har fått någon form av bidrag. Vad jag däremot kan se i rapporten ”Översyn av lokaltaxor och bidragsregler” från 2008 är att de föreningar som bedriver ridskoleverksamhet får betydligt mer pengar än den ridsportförening som inte bedrev ridskola (Översyn av lokaltaxor 33-‐34).
Eftersom föreningar som bedrev ridskoleverksamhet år 2008 fick betydligt mer pengar än den förening som inte gjorde det, och det faktum att ytterligare en ridskola har fått möjlighet till bidrag år 2013 gör att jag drar slutsatsen att föreningar inom ridsport som bedriver någon form av ridskoleverksamhet prioriteras i resursfördelningen. Det här skulle kunna innebära att ridskolan i samhället får en starkare roll. Ytterligare faktorer som styrker mitt påstående att föreningar som bedriver ridskoleverksamhet prioriteras är det faktum att rapporten ”Översyn av Ridsportverksamheten” enbart är avgränsad till ridsportsföreningar med ridskola i Karlstads kommun, som dessutom redan hade kommunalt lokalstöd. Dock motiveras inte det beslutet i rapporten.
Anledningar till att just föreningar med ridskoleverksamhet verkar prioriteras kan vara många. Bland annat så är ridskolor i ett större behov av ekonomisk hjälp än andra typer av ridsportsföreningar, för att få verksamheten att på ett så smidigt sätt som möjligt gå runt. Andra former av ridsportsföreningar har oftast inte den typen av omfattande verksamhet med personal och instruktörer som skall ha lön. I vissa fall har andra ridsportsföreningar inte heller stall eller ridhus.
Medlemmarna kanske då hyr in sig i olika former av stall och ridhus. Värt att notera är att ridskolornas verksamhet är så pass omfattande att de utan svårigheter når upp till de krav som kultur och fritidsförvaltningen ställer på föreningar som söker kommunalt stöd. Även det kan vara en bidragande orsak till att kommunen prioriterar den formen av ridsportsverksamhet. Enligt rapporten ”Översyn av Ridsportsverksamheten” har ridskolorna i Sverige fått ett minskat medlemsantal under de senaste åren. Det spekuleras kring huruvida fler väljer att skaffa egen häst istället för att rida på en ridskola. Eftersom jag menar att ridskolor i Karlstads kommun prioriteras när det gäller ridsportsföreningar, och att det här i sin tur betyder att ridskolan kan vara på väg att få en starkare roll i samhället tänker jag ta upp Johan R Norberg och Pierre Bourdieus teorier kring idrott och motsättningarna i amatörism och professionalism, som stöd till mitt argument.
Både Norberg och Bourdieu menar alltså att inom både idrott och kultur finns det olika former av rivaliserande motsättningar, bland annat då amatörism som står mot professionalism (Norberg 141)(Bourdieu 201). Jag menar att ridskolorna inom idrottens fält skulle stå för en form av amatörism. Inte bara för att individen som går på ridskola utövar ridsport på sin fritid, utan även för att hen är där främst för att lära sig rida. I motsättning till denna form av amatörism finns då utövandet av ridsport där individen har egna hästar eller rider andras hästar i syfte att tävla. Det skulle vara exempel på professionalism. Då jag ovan hävdar att Karlstads kommun prioriterar ridsportsföreningar som har ridskoleverksamhet när de gör en resursfördelning, så bidrar de som en agent i idrottens fält, till att amatörism inom ridsport gynnas. Bourdieu menar att
”Dessa kamper står bland annat om monopolet på fastställandet av den legitima
definitionen av sportpraktiken och om vilken legitim funktion som sportaktiviteten ska ha.” (Bourdieu 201) Den tesen styrker mitt påstående om att Karlstads kommun skulle vara delaktiga aktörer i idrottens fält, som i det här fallet väljer att gynna amatörism inom ridsport.
Hur motiveras beslutstagandet i jämförelse med vad som står i kulturplanen/ kulturplanerna?
Utöver ovan nämnda eventuella anledningar till varför Karlstad Kommun väljer att prioritera ridsportsföreningar som bedriver ridskoleverksamhet, så är det även så att ridskolorna på flera punkter stämmer överens med det horisontella perspektiv som Karlstads kommun tillämpar i sitt arbete, och som visas i visionen Livskvalitet Karlstad 100 000. Det här kan vara ytterligare en anledning till att Karlstads kommun har valt att prioritera ridskolor i sitt kommunala stöd.
Kring den strategiska plan som byggts upp runt denna vision står det bland annat att barn och unga samt personer med funktionsnedsättning är två av tre grupper i samhället som skall prioriteras i den så kallade folkhälsostrategin.
Både barn och unga samt personer med olika typer av funktionsnedsättning är två av de flesta ridskolors målgrupper, och så gäller även de ridskolor som finns i Karlstads kommun. Andra mål som enligt den strategiska planen kring visionen Livskvalitet Karlstad 100 000 är just ökad fysisk aktivitet hos invånarna i Karlstads kommun. Också det målet kan ridsporten bidra till att uppfylla, och då även ridskolorna. Fler mål som är värt att notera är att kommunen skall
”Stimulera fler ungdomar med funktionsnedsättning att nyttja befintligt kultur-‐
och fritidsutbud” samt att kommunen skall arbeta för att ”Samtliga nämnder och förvaltningar arbetar vidare med information kring diskriminering, kränkningar, och främlingsfientlighet” (Livskvalitet Karlstad 100 000). Båda dessa mål finns även med som krav för att en ideell förening skall bli stödberättigad. Vilket innebär att ridskolorna redan eftersträvar de målen. Kort sagt kan en utav anledningarna till varför ridskolor verkar prioriteras av ridsportsföreningar hos Karlstads kommun, vara att just ridskolorna bidrar till att nå vissa mål i olika typer av strategiska planer för kommunen. Att Karlstads kommun utrycker denna strävan efter jämställhet, mångfald med mera anser jag är värt att notera.
Utifrån ett intersektionellt genusperspektiv menar jag att den här strävan kan
vara fördelaktigt för Karlstads kommun, just för att de strävar efter inte bara jämställdhet utan även mångfald. Nina Lykke menar att maktordningar som är grundade på kön och maktordningar som är grundade på andra faktorer på sätt och vis hänger ihop (Lykke 104). Vilket stödjer min slutsats kring att Karlstads kommun kan gynnas i att se maktordningar baserade på olika faktorer, och därmed på ett bättre sätt jobbar mot sina mål kring jämställhet och mångfald.
Karlstads kommun kan även dra fördel av att beakta att även andra mål i Livskvalitet Karlstad 100 000 kan nås med hjälp från bland annat ridsport. Enligt den delen i Livskvalitet Karlstad 100 000 som kallas folkhälsostrategin så är en grundläggande förutsättning för just livskvalitet en känsla av makt över sitt eget liv och möjlighet till inflytande mycket viktig för individen. Att kommunen i sitt arbete med kommunalt bidrag till ridsportsföreningar hjälper till i processen att sänka eventuella kostnader för medlemmarna är viktig för att så många som möjligt ska kunna få möjlighet att utöva ridsport, trots eventuella ekonomiska hinder. Att sänka kostnader för medlemmar på sikt kan resultera i att andra mål i folkhälsostrategin nås. Jag syftar på målet kring ökad fysisk aktivitet hos invånarna i Karlstad kommun, men främst menar jag att skillnader i hälsa mellan olika grupper i samhället kan minskas om den ekonomiska bördan underlättas för de enskilda medlemmarna i ridsports föreningarna. I folkhälsostrategin står det bland annat att det finns skillnader i hälsa mellan kvinnor och män, och det finns även en viss skillnad mellan individer med utländsk bakgrund och svensk bakgrund med mera (Livskvalitet Karlstad 100 000 7, 15 ). Dessa skillnader kan bli mindre om medlemskostnaderna blir lägre. I och med en lägre kostnad kan fler människor från olika grupper i samhället komma att lockas och eventuellt prova sig på sporten. Jag menar inte bara som tidigare nämnt att flickor i stallet skapar sig nya identiteter och bryter därmed ramar för hur flickor generellt sett ska vara, utan jag hävdar även att ovanstående exempel på aspekter som kan gynnas av större ekonomisk hjälp från kommunen, också kan bidra till normbrytande av andra slag.
Identitet och identitetsskapande
Jag vill även ta upp ytterligare en aspekt som har varit viktig att analysera i mitt arbete. Det finns ingenting i varken kulturplaner eller aktuella rapporter för mitt arbete som behandlar ämnet identitet eller identitetsskapande. I rapporten
”Översyn av ridsporten” redovisas de största idrotterna baserat på antal deltagartillfällen. I samband med det nämns dock att det är värt att notera den övriga tid som många flickor spenderar i stallet. Denna övriga tid syns ej i statistiken då det inte räknas som deltagartillfällen inom föreningen. Det är intressant att observera i sammanhanget då det är just denna övriga tid som flickor spenderar i stallet som Lena Forsberg arbetar med i sin studie Att utveckla handlingskraft, om flickors identitetsskapande processer i stallet. I den studien beskriver hon den specifika identitet som de flickorna skapar år sig själva i just ridskolemiljö under denna övriga tid. Forsberg menar att miljön är unik och att flickornas identitet skiljer sig från andra flickors, det vill säga från de flickor som inte spenderar övrig tid i stallet (Forsberg 113-‐115). I och med de identitetsskapande processer som enligt Forsberg äger rum på just ridskolor så menar jag att föreningar med ridskoleverksamhet kommer att gynna denna unika identitetsskaparprocess ytterligare, om de får mer ekonomiskt stöd av kommunen än vad andra ridsportsföreningar får. De skulle på så vis kunna effektivisera och kanske utöka sin verksamhet så fler eventuellt kan ta del av den unika identitet som flickor skapat sig i stallet. Vidare hävdar Forsberg att den identitet som flickorna i Forsbergs studie skapade åt sig själva överskred gränser för hur rollen för flickor vanligtvis ser ut. Flickorna tillskrev sig själva attribut som annars enligt Forsberg är ovanligt för flickor att framhäva. Bland annat så menade flickorna att de var modiga, självständiga och upplevde en befrielse i att inte behöva vara snygga i stallet (Forsberg 6, 105). Denna identitetsskaparprocess är viktig då den bidrar till att jämställdhet och mångfald ökar för att flickorna i stallet bryter normer, ramar och mönster för hur flickor ska vara. Könet är en social konstruktion och Forsbergs teori kring denna specifika identitet som flickor i stallet skapar sig stödjer det. För att ytterligare stärka mitt påstående tar jag stöd av Simon Clarkes teorier kring identitet som en social konstruktion. Simon Clarke som har skrivit kapitlet Culture and Identity i boken The SAGE handbook of cultural analysis hävdar att olika
