UPPLEVELSER AV HUR BEHANDLING MED ANTIPSYKOSMEDEL PÅVERKAR DET DAGLIGA LIVET VID SCHIZOFRENISJUKDOM

0

Examensarbete 15 hp

UPPLEVELSER AV HUR BEHANDLING MED

ANTIPSYKOSMEDEL PÅVERKAR DET DAGLIGA

LIVET VID SCHIZOFRENISJUKDOM

En kvalitativ litteraturöversikt

Handledare: Rosemarie Klefsgård Examinator: Catharina Frank Termin: HT20

i

Titel Upplevelser av hur behandling av antipsykosmedel påverkar

det dagliga livet vid schizofrenisjukdom

En kvalitativ litteraturöversikt

Författare Markus Söderberg

Thuy Hang Huynh Thi

Utbildningsprogram Sjuksköterskeprogrammet, 180 hp

Handledare Rosemarie Klefsgård

Examinator Catharina Frank

Adress Linnéuniversitetet, Institutionen för hälso- och vårdvetenskap 352 52 Växjö

Nyckelord Schizofreni, antipsykosmedel, biverkningar, patientupplevelser, patienterfarenheter, dagligt liv.

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Schizofreni är en svår kronisk psykossjukdom, vilket kan medföra stora svårigheter i det dagliga livet. Antipsykosmedel som stabiliserar sjukdomen, är livräddande och erbjuds alltid till patienter med schizofreni. Antipsykosmedel är ofta förknippat med en rad svåra biverkningar som påverkar patienternas livskvalitet. Detta ställer i sin tur stora krav på sjuksköterskans omvårdnadsarbete. Med en ökad förståelsen av patientens upplevelse kring behandlingen så skulle detta kunna stärka sjuksköterskans professionella roll.

Syfte: Att belysa hur patienter med schizofrenisjukdom upplever att deras dagliga liv påverkas av behandling med antipsykosmedel.

Metod: Denna kvalitativa litteraturöversikt bygger på 13 artiklar med induktiv ansats. Datamaterialet analyserades med hjälp av en innehållsanalys.

Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier och sex underkategorier: (1) när behandlingen begränsar det dagliga livet (negativa upplevelser kring relationer och aktivitetsförmåga; negativa känslor), (2) när behandlingen både stödjer och ger ambivalens (upplevelser av att leva ett normalt liv; upplevelser av ambivalens) och (3) bristande autonomi (avsaknad av sjukdomsinsikt; upplevelser av tvång).

Slutsats: Patienterna behöver få mer stöttning och förståelse i det lidande behandlingen orsakar. Som sjuksköterska är det viktigt att vårda med livsvärlden som grund. Därför blir den vårdande relationen mellan patienten och sjuksköterskan extra betydelsefull och viktig.

TACK!

ii Innehållsförteckning

1. BAKGRUND ... 1

1.1. Beskrivning av schizofrenisjukdomen och dess konsekvenser ... 1

1.2. Läkemedelsbehandling vid schizofreni ... 1

1.3. Vård- och stödinsatser som kan öka patientens hälsa och välbefinnande ... 2

1.4. Sjuksköterskans och vårdens ansvar ... 2

1.5. Lagar som styr vården vid schizofreni ... 3

2. TEORETISK REFERENSRAM ... 3

2.1. Livsvärld ... 3

2.2. Hälsa ... 3

2.3. Lidande ... 4

2.4. Vårdande relation och delaktighet ... 4

2.5. Autonomi ... 4

3. PROBLEMFORMULERING ... 5

4. SYFTE ... 5

5. METOD ... 5

5.1. Design ... 5

5.2. Urval och urvalsförfarande ... 5

5.3. Datainsamling ... 6

5.4. Analys ... 8

5.5. Förförståelse ... 10

5.6. Forskningsetiska ställningstagande ... 10

6. RESULTAT ... 10

6.1. När behandlingen begränsar det dagliga livet ... 11

6.1.1 Negativa upplevelser kring relationer och aktivitetsförmåga ... 11

6.1.2. Negativa känslor ... 12

6.2. När behandlingen både stödjer och ger ambivalens ... 12

6.2.1. Upplevelser av att leva ett normalt liv ... 12

1

1. BAKGRUND

1.1. Beskrivning av schizofrenisjukdomen och dess konsekvenser

Psykos innebär gravt störd verklighetsförankring. En person med psykos kan ha låg sjukdomsinsikt vilket innebär att personen kan uppleva sig som frisk medan omgivningen upplever personen som sjuk (Allgulander, 2019). Schizofreni är en kronisk och allvarlig psykossjukdom (Allgulander, 2019). Schizofreni berorpå störningar i den dopaminerga funktionen i de hjärnområden som är kopplade till psykiska och emotionella funktioner (Simonsen & Hasselström, 2016). För att klassificera en psykossjukdom som schizofreni ska psykosen ha varat i minst 6 månader. Till schizofreni hör positiva symtom (som tillkommer med sjukdomen) som vanföreställningar, tankestörningar, perceptuella störningar och hallucinationer. Till sjukdomen hör även negativa symtom (som individen förlorar) som viljelöshet, känslomässig utslätning, nedsatt kognitiv förmåga och ointresse för att delta i sociala sammanhang (Allgulander, 2019). De negativa symtomen kan påverka hur patienterna klarar sina vardagliga aktiviteter. Patienter med schizofrenisjukdom beskriver

koncentrationssvårigheter, bristande motivation och att en enkel aktivitet som att borsta tänderna kan kännas som att behöva bestiga ett berg (Butcher et al., 2020). Forskning gjord under senare år menar på att schizofreni inte enbart ska ses som en psykossjukdom utan också som en kognitiv sjukdom som uttrycker sig i form av flera försämrade kognitiva

funktionsnedsättningar (Kahn et al., 2015). Patienter med schizofreni lider vanligtvis av stora svårigheter att hantera det dagliga livet, med begränsningar i sociala sammanhang,

arbetsförmåga och förmåga av att kunna leva självständigt (Kahn et al., 2015).

Varje år insjuknar cirka 1500 - 2000 svenska personer i schizofrenisjukdom och det är ungefär 30 000 – 40 000 personer som har schizofrenisjukdom i Sverige idag (Skott, 2019). Sjukdomen utvecklas långsamt och de personer som drabbas av schizofreni är oftast mellan 15 och 30 år, men sjukdomen debuterar oftast senare hos kvinnor än hos män (Allgulander, 2019). Orsaken till schizofreni är fortfarande inte helt fastställd, trots att det finns flera förklaringsförsök kring detta. Ledande teorin är stress- och sårbarhetsmodellen som grundar sig i att människor troligen har olika genetisk känslighet för att hantera påfrestningar som kan utlösa en psykossjukdom (Allgulander, 2019).

Personer med schizofreni har en ökad dödlighet och lever i genomsnitt 20 år kortare jämfört med den vanliga befolkningen (SBU, 2012). Socialstyrelsen (2018) anger att anledningen till den förkortade livslängden beror på ohälsosam livsstil och dess följdsjukdomar som till exempel diabetes, hjärtsjukdomar samt läkemedelsbiverkningar som patienter kan få under behandlingstiden.

1.2. Läkemedelsbehandling vid schizofreni

Vid diagnostiserad schizofrenisjukdom erbjuds alltid patienterna antipsykosmedel

2

Även om antipsykosläkemedel har god effekt mot schizofrenisjukdom är de också

förknippade med en rad biverkningar som kan påverka patientens livskvalitet. Exempel på vanliga biverkningar är muntorrhet, förstoppning och dåsighet (Allgulander, 2019). En del biverkningar kan vara betydligt allvarligare, exempelvis extrapyramidala biverkningar

(stelhet, skakningar och ofrivilliga rörelser) och förlust av vita blodkroppar, vilket resulterar i bristande immunförsvar som kan bli livshotande (SBU, 2012). Tandon et al. (2020) visar i sin studie att patienter som får antipsykotiska läkemedel får biverkningar som till exempel

sömnighet under dagen, sömnsvårighet under natten, nedsatt sexlust och viktökning. Förekomsten av dessa biverkningar påverkar i sin tur patientens dagliga aktiviteter och livskvalitet (Tandon et al., 2020). Patienter med schizofreni upplever i allmänhet låg livskvalitet som är associerat med högt BMI och låg justering av daglig dos av

antipsykosmedel, vilket påvisas i en undersökning av Medici et al. (2016). Dessutom påpekar Cullberg et al. (2020) att de svåra biverkningar som antipsykotiska läkemedel medför gör att patienter känner ett obehag och så småningom vägrar att fortsätta ta sina mediciner. Doane et al. (2020) beskriver i sin studie att patienter upplever många besvärande biverkningar som påverkar deras arbete och deras sociala funktion. Detta påverkar deras läkemedelsföljsamhet negativt och resulterade i att 67% av dem att sluta ta antipsykosmedel. För att kunna minska de negativa biverkningarna och minska risken för att patienter sluta ta sitt antipsykotiska läkemedel krävs en noggrann uppföljning av behandling med antipsykosläkemedel och dessutom en individanpassad dosering (Cullberg et al., 2020).

1.3. Vård- och stödinsatser som kan öka patientens hälsa och välbefinnande

Patienter som insjuknar i schizofreni och psykossjukdomar kan ha möjlighet att återhämta sig om de få rätt doserade antipsykotiska läkemedel och tidiga vård- och stödinsatser. Målet med antipsykotisk medicinering och andra stödinsatser är att främja patienters återhämtning och funktion, med andra ord att minimera de psykotiska symtomen och maximera patientens förmåga att klara det vardagliga livet och uppleva livskvalitet (Cullberg et al., 2020).

För att lyckas vårda en patient med psykossjukdom, enligt Cullberg et al. (2020), krävs det ett multiprofessionellt vårdteam (psykosteam) där det ofta ingår läkare, sjuksköterska,

mentalskötare, psykolog och socialarbetare. Ett välfungerande samarbete mellan dessa aktörer kan underlätta patientens återhämtning. Psykosteamettar ansvar för patientens behandling, medan kommunen och socialen ansvarar för boende-stöd och/eller med sysselsättning och andra stödinsatser för patienten (Cullberg et al., 2020). Socialstyrelsen (2019) skriver att patienter med schizofrenisjukdom kan ha svårigheter att hantera det dagliga livet vilket kan vara dagliga aktiviteter och socialt samspel. Ett självständigt liv (ESL) är en socialpedagogisk behandlingsmodell för personer med schizofrenisjukdom (Socialstyrelsen, 2019). ESL

rekommenderas av nationella riktlinjer vid schizofrenisjukdom (Socialstyrelsen, 2018). ESL används för att ge patienten ökade kunskaper om sin sjukdom och ökade färdigheter för att hantera livet. Målet kan vara att förebygga återinsjuknande, ett fungerande dagligt liv, bättre social färdighet, bättre problemlösning vid dagliga svårigheter (Socialstyrelsen, 2019). Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU, 2019) granskade i sin upplysningsrapport

översiktsartiklar om ESL och slutsatsen var att det finns en viss evidens för att social färdighetsträning kan ge effekt på livskvalitet, patientnöjdhet och social förmåga. 1.4. Sjuksköterskans och vårdens ansvar

3

schizofrenisjukdom, vilka är förknippade med den osunda livsföringen i form av rökning, låg fysisk aktivitetsnivå, missbruk av droger och alkohol.

Patienter med schizofrenisjukdom kan ha en begränsad autonomi vilket innebär svårigheter för patientgruppen att vara med ochfatta beslut gällande sin egen vård och behandling (Socialstyrelsen, 2018). Patienter med schizofreni kan trots sin begränsande sjukdom ändå uttrycka vilja till delaktighet. God vårdrelation mellan patient och vårdare är därför viktig. Patienterna värdesätter en god vårdkontakt och en god vårdrelation har visat sig öka deras följsamhet till läkemedelsbehandling (SBU, 2012). En studie visar att patienter under sin sjukhusvistelse upplever negativa erfarenheter av biverkningar, tvång och brist på delaktighet i samband med sin läkemedelsbehandling, och att deras erfarenheter inte tas på allvar av vårdpersonal (Lorem et al., 2014). Sjuksköterskans uppgift är att vårda patienter med sjukdom. Det kräver en beredskap med både praktiska och teoretiska kunskaper utifrån patientens sjukdomsbild. En god vårdrelation strävar efter att stärka patientens hälsa och lindra lidandet (Berg, 2019).

1.5. Lagar som styr vården vid schizofreni

All hälso- och sjukvård grundar sig i Hälso-sjukvårdslagen (HSL, 2017) som bygger på respekt för den enskilda människans värdighet, frivillighet och rätt till vård på lika villkor för befolkningen. Vården vid en schizofrenisjukdom kan dock skilja sig markant vid långsamt insjuknande och akut insjuknande. Symtomen kan vara mycket dramatiska vid ett akut insjuknande och patienterna kan behöva behandlas under tvångsvård (Allgulander, 2019). Undantag från frivillig vård kan göras enligt Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT, 1991) och Lagen om rättspsykiatrisk vård (LRV, 1991). Psykiatrisk tvångsvård kan innebära frihetsberövande och att behandling sker under tvång (LPT, 1991). De positiva symtomen som vanföreställningar och hallucinationer kan göra patientgruppen farliga både för sig själva och andra människor. Patientgruppen har en ökad risk att begå våldsbrott och suicidförsök vid utebliven läkemedelsföljsamhet. Bristande sjukdomsinsikt och samarbetsförmåga kan vara orsaken att de kan behöva vårdas med stöd av tvångsvårdslagarna (Levander et al., 2017).

2. TEORETISK REFERENSRAM

Studien utgår från ett vårdvetenskapligt perspektiv med fokus på begrepp som alla på något sätt inverkar på dessa patienters välbefinnande. Så som; livsvärld, hälsa och lidande, vårdande relation, delaktighet och autonomi. Vårdvetenskapen präglas av att förstå människan som patient ur ett helhetsperspektiv. Det är med kunskaper om hur det är att leva med ohälsa och sjukdom för patienten som vårdaren kan förstå hur lidandet kan lindras och hur

hälsoprocesser ska stärkas (Ekebergh, 2015). 2.1. Livsvärld

Studiens frågeställning syftar på till att undersöka patientperspektivet, vilket är extra viktigt vid vård av personer med psykisk sjukdom. Patientfokus innebär utifrån ett vårdvetenskapligt synsätt att vårda med livsvärlden som grund (Dahlberg & Segesten, 2010). Livsvärld innebär enligt Dahlberg & Segesten (2010) människans alldeles egna, personliga och unika

upplevelser i vilken den erfar hälsa, sjukdom, lidande, och vårdande. Livsvärldsteorin används för att den vårdande sidanska försöka förstå patientens värld av upplevelser och erfarenheter (Dahlberg & Segesten, 2010).

2.2. Hälsa

4

Hälsa kan i vårdvetenskapen upplevas trots sjukdom. Vid sjukdom så strävar människan efter att uppleva välbefinnande. Hälsa och välbefinnande kan erfaras om individen kan genomföra det som den anser vara meningsfullt i livet (Dahlberg & Segesten, 2010). Att leva med en kronisk eller långvarig sjukdom kan innebära en bestämdhet som kan begränsa det dagliga livet för personen (Dahlberg & Segesten, 2010). Trots begränsade sjukdom kan det ändå vara möjligt för människan att göra de aktiviteter som anses meningsfulla (Dahlberg & Segesten, 2010). Då schizofreni är en kronisk sjukdom är denna syn på hälsa ytterst relevant.

2.3. Lidande

Sjukdomslidandetbeskriverhur patienten upplever sin sjukdom, ohälsa eller behandling. Lidandet kan vara de begränsande konsekvenser som sjukdomen ger patienten (Arman, 2015). Vid ett insjuknande i schizofrenisjukdom kan människans livssituation förändras helt och försvåras. Livslidandet kan relateras till hur sjukdomen kan begränsa personens värdighet i form av att hen inte kan prestera i arbete och sociala funktioner (Arman, 2015). Vårdlidande innebär att vården kan orsaka ett lidande för patienten. Exempel på vårdlidande kan vara kränkning av värdighet, fördömelse och maktutövning (Arman, 2015). Patienter med schizofrenisjukdom kan vara föremål för tvångsvård på grund av bristande sjukdomsinsikt. Ett vårdlidande innebär att inte kunna förstå meningen med den vårdande handlingen (Dahlberg & Segesten, 2010).

2.4. Vårdande relation och delaktighet

Sjuksköterskan behöver ha ett vårdande förhållningssätt i sitt möte med patienten. Utifrån en långvarig kontinuitet inom vården behöver patienten få vara delaktig. Det är patientens berättelse som är grunden för vårdandet. Vårdandet har som avsikt att stärka patientens hälsoprocesser och lindra lidande (Ekebergh & Dahlberg, 2015). Genom det vårdande mötet kan patienten få en förutsättning att bli delaktig. Patienten kan uppleva inflytande och kontroll att ta ansvar över sin hälsa och ohälsa (Ekebergh & Dahlberg, 2015). Att hamna inom ett vårdande sammanhang kan innebära en sårbarhet för patienten. För att ett gott vårdande ska uppstå krävs ett samspel mellan vårdaren och patienten (Dahlberg & Segesten, 2010). Att som vårdare äga förmågan att ha ett patientfokus med respekt för patientens självbestämmande innebär dock inte att endast göra det som patienten vill, eftersom patienten inte alltid vet vad som är bäst. Det är snarare samspelet, respekten och förståelsen av det patienten vill utrycka som är viktigt (Dahlberg & Segesten, 2010).

2.5. Autonomi

Autonomi beskriver Sandman & Kjellström (2018) som en kombination av tre faktorer. Den första faktorn är att personen har autentiska önskningar vilket innebär att önskningarna är personens egna, att personen “vill det” (Sandman & Kjellström, 2018). Andra faktorn är beslutskompetens vilket innebär att patienten har egen förmåga att fatta beslut, att personen “kan göra val”. Exempel är förmåga att särskilja olika handlingsalternativ, äga förmågan att inse konsekvenser och följder och förmågan att ta beslut till handling (Sandman & Kjellström, 2018). Tredje faktorn är handlingseffektivitet att personen “gör”. För att vara

handlingseffektiv krävs det att dels ha fysiska förmågor som fungerande kroppsliga funktioner, sinnen men även psykiska förmågor som handlingskraft, initiativförmåga och bedömningsförmåga (Sandman, 2018). Att få möjlighet till autonomi eller självständighet är en grundläggande rättighet för en patient, vilket kan bidra till en bra förutsättning för

återhämtning och upplevelser av hälsa (Jormfeldt, 2006). Patienter med schizofreni kan ha svårigheter att följa sin läkemedelsbehandling och vara föremål för tvångsvård. På så sätt har de stor begränsning till utövande av autonomi. Därför är det viktigt att återställa deras

5

3. PROBLEMFORMULERING

Schizofreni är en svår kronisk psykossjukdom. Patienterna har ofta begränsad förmåga att hantera det dagliga livet som socialt samspel, arbetsförmåga och leva ett självständigt liv. Forskning visar att patientgruppen har en ökad dödlighet jämfört med den vanliga

befolkningen på grund av en ohälsosam livsstil som leder till kroppsliga följdsjukdomar. Därför erbjuds patientgruppen alltid behandling med antipsykosmedel som syftar till att lindra sjukdomens symtom. Tyvärr är behandlingen långvarig och präglas av svåra biverkningar som påverkar patientens livskvalitet. Dessutom kan det vara svårt för patienterna att följa läkemedelsbehandlingen på grund av nedsatt kognitiv förmåga och bristande sjukdomsinsikt. Brist på följsamhet av antipsykosmedel ökar därför risken för återinsjuknande och ökar även risken för den totala dödligheten för patientgruppen. Patienter med schizofreni kan ha begränsad autonomi och vara föremål för tvångsvård. Forskningen pekar på att

antipsykosmedel är livräddande och att vården har som ansvar att stötta patientgruppen till bättre hälsa. Forskningen visar även på att vårdrelationen är speciellt viktig för att öka patienternas delaktighet och följsamhet till läkemedelsbehandling. Detta ställer i sin tur stora krav på sjuksköterskans omvårdnadsarbete. Den nya kunskapen och förståelsen av patientens upplevelse av behandlingens inverkan på deras dagliga liv skulle sedan kunna ligga till grund för att stärka sjuksköterskans professionella roll i omvårdnadsarbetet.

4. SYFTE

Att belysa hur patienter med schizofrenisjukdom upplever att deras dagliga liv påverkas av behandling med antipsykosmedel.

5. METOD

5.1. Design

För att svara på studiens syfte har studien utgått ifrån en litteraturöversikt som grundar sig i en systematisk översikt där en artikelsökning genomfördes för att hitta relevanta kvalitativa artiklar som sedan kvalitetsgranskades (Rosen, 2017). Metoden användes för att få en samlad bild av det evidensbaserade underlaget inom området (Rosen, 2017). Studien bygger på en induktiv ansats som innebär att slutsatser dras från beskrivna upplevelser i artiklarnas resultat (Henricson & Billhult, 2017).

5.2. Urval och urvalsförfarande

Inklusionskriterierna för artiklarna var att de skulle beforska vuxna patienter som var

diagnostiserade med schizofreni eller schizofreniliknande sjukdom. Patienterna skulle vara 18 år eller äldre samt behandlats eller behandlas med antipsykosmedel. Endast kvalitativa artiklar som publicerade ≤ 8 år och skrivna på engelska eller svenska inkluderades i studien.

Exklusionskriterierna var artiklar som handlar om upplevelser hos barn med

schizofrenisjukdom och/eller annan läkemedelsbehandling.

6

Tabell 1. Studiens PEOT-modell, sökord, inklusion- och exklusionskriterier

PEOT Sökord Inklusionskriterier Exklusionskriterier

Population = Vuxna patienter med schizofreni “Schizophrenia or psychosis or psychoses” Vuxna patienter (18+) med schizofreni och schizofreniliknande sjukdom Barn med schizofrenisjukdom Exposure = Behandling med antipsykosmedel “Antipsychotic agents, medication treatment, drugs therapy, medication compliance, noncompliance of medication regimen”

Patienter som följer eller har behandlats med antipsykosmedel

Studie som gäller annan läkemedelsbehandling Outcome = Upplevelser och erfarenheter av antipsykosmedel “Life experiences, patient attitudes, experiences, attitude to illness, client attitudes” Upplevelser av antipsykosmedels påverkan hos patienter med schizofreni och schizofreniliknande

Upplevelser av andra läkemedel som inte räknas som

antipsykosmedel

Type of study “Qualitative” Phenomenologic Grounded theory Kvalitativa och fenomenologiska studier Semistrukturerade intervjustudie Öppna intervjustudier Grounded theory Artiklar ska vara peer reviewed och skrivna på svenska eller engelska

Kvantitativa studier Översiktsstudier Äldre än 8 år

5.3. Datainsamling

Datainsamlingen startade med att söka översiktsartiklar samt (Health Technology Assessment) HTA-rapporter från SBU’s (Statens beredning för medicinsk utvärdering) hemsida för att få en tydlig bild av kunskapsläget inom ämnesområdet. Sedan gjordes en pilotsökning av vetenskapliga artiklar i databaser för att undersöka om det fanns ett tillräckligt underlag av vetenskapliga artiklar i ämnet med hög eller medelhög kvalitet.

För att samla in relevanta artiklar söktes artiklar i flera databaser som innehåller omvårdnads- och vårdvetenskapliga tidskrifter. Databaser som har använts är CINAHL, PsychINFO och PubMed. För att specificera och avgränsa sökningen gjordes den i databasernas eget

ämnessystem “Subject Headings” (Karlsson, 2017). Söktes ett ord “medication” så föreslog databaserna liknande ämnesord som till exempel “medication treatment” som också kunde passa frågeställningen. Sedan kunde flera förslag från databaserna med liknande ämnesord kombineras i ett block med den booleska operatorn OR som breddade sökningen så pass att sökningen kunde fånga in så många tänkbara artiklar som möjligt (Karlsson, 2017). Sedan kombinerades olika block med booleska operatorn AND som istället avgränsade,

7

theory i Cinahl och PubMed. I PsychINFO användes istället en funktion som kunde inkludera kvalitativa artiklar och intervjustudier men exkludera kvantitativa forskningar och

litteraturöversikter. Efter Kristenssons rekommendationer (2014) söktes ämnesord och block var och en för sig för att sedan kombineras med varandra stegvis. Varje sökningsresultat dokumenterades samtidigt i söktabell. Slutgiltig sökning och sökstrategi redovisas i separat söktabell (Bilaga 1).

Efter att den systematiska litteratursökningen lett till en hanterbar mängd artiklar så

“grovsållades” en större del artiklar bort efter läsning av titel och abstrakt. Totalt 65 abstrakt lästes (efter borttagande av 8 dubbletter av artiklar i de tre databaserna), utav dessa

exkluderades 27 artiklar som inte besvarade studiens syfte. Av dessa artiklar valdes 38 relevanta artiklar ut för att läsas i fulltext. De 38 relevanta artiklarna bedömdes ytterligare en gång utifrån inklusion- och exklusionskriterier i enlighet med Roséns (2017)

rekommendationer. Slutligen valdes 18 artiklar ut för kvalitetsgranskning, efter denna granskning exkluderades 5 artiklar som ansågs ha låg kvalitet. De 18 utvalda artiklarna kvalitetsgranskades med hjälp av SBU:s granskningsmall för bedömning av studiens kvalitet utifrån en kvalitativ ansats (SBU, 2020a) (Bilaga 2). Granskningsmallen bestod av 5

frågeområden som innefattar teoretisk underbyggnad av studien, urval, datainsamling, analys och forskarens roll som hjälper granskaren att identifiera eventuella metodbrister (SBU, 2020a). Sedan bedömdes även relevans, koherens och tillräckliga data enligt

granskningsmallen (SBU, 2020a). Enligt SBU´s vägledning för granskning av studier med kvalitativ ansats anges inget poängssystem för att avgöra vilken vetenskaplig kvalitét som studien har, utan frågorna används som ett stöd för granskaren för att avgöra metodologiska brister (SBU, 2020b). Hade den granskade artikeln metodologiska brister på majoriteten av de

Exkluderade artiklar (n=20)

Barnsupplevelser av antipsykosmedel; Artiklar handlar om annan

läkemedelsbehandling osv Utvalda artiklar N= 18 Genomläsning i fulltext Exkluderade artiklar (n =5 ) Låg kvalitet Kvalitetsgranskning Inkluderade artiklar N= 13

medel och hög kvalitet Bild 1. Sammanfattning av urvalsprocess Antal relevanta artiklar till fulltextläsning

N= 38

Antal lästa abstract N=65

Cinahl (n=50), PubMed (n=11), PsycINFO (n=4) (efter borttagande av 8 dubbletter av artiklar i databaserna)

8

innefattande områdena bedömdes artikeln ha en låg kvalitet. Hade studien ett par brister som kunde ifrågasättas bedömdes artikeln ha medelhög kvalitet. Hade artikeln ingen eller en enstaka brist bedömdes artikeln vara av hög kvalitet. Efter kvalitetsgranskningen av de 18 utvalda artiklarna var det 7 artiklar som bedömdes ha hög-, 6 artiklar som bedömdes ha medelhög- och 5 artiklar bedömdes ha låg - vetenskaplig kvalitet. De 5 artiklarna med låg kvalitet exkluderades (Rosen, 2017). De 13 granskade och inkluderade artiklar som ligger som underlag för denna studies analys har sammanställts och redovisas i en matris i enlighet med rekommendation av litteraturen (Willman & Stoltz, 2017) (Bilaga 3).

5.4. Analys

De 13 inkluderade artiklarna med hög och medelhög kvalitet har analyserats med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Kvalitativ innehållsanalys är användbar i vårdvetenskaplig

forskning för att tolka och granska texter enligt Lundman & Hällgren Graneheim (2017). Analysen och tolkningen gjordes utifrån en manifest nivå vilket innebär att tolkningen utgår direkt från texten och kommer sedan att beskrivas i kategorier eller teman. Latent tolkning, vilket innebär att en texts underliggande budskap tolkas,hardäremot inte använts (Lundhamn & Hällgren Graneheim, 2017). Analysprocessen innefattade olika steg. Det första steget var att författarna var och en läste igenom de inkluderade artiklarna i sin fulltext ett flertal gånger. Nästa steg var att identifiera och urskilja meningsbärande enheter, som svarade mot studiens syfte samt innehöll viktig information kring studiens frågeställningar i alla de inkluderade artiklarna. Det tredje steget var att kondensera de meningsbärande enheterna, vilket innebär att textmassan kortades ner och sammanfattades till det mest väsentliga innehållet. Därefter kodades den kondenserade texten till en kod, d.v.s ett namn som beskrev vad den

kondenserade meningen handlade om, med ett eller ett fåtal ord. När analysen hade lett till en mängd koder grupperades närbesläktade koder i en underkategori. Slutligen bildades en

kategori genom att gruppera de underkategorier som var relaterade till varandra eller hade

9 Tabell 2. Exempel på innehållsanalys

Meningsbärande Enheter Kondenserade enheter

Kod Underkategori Kategori

Side effects of their medication interfered with their capacity to perform certain roles, such as parenting, employment or engagement in leisurely activities. (Clifford et al. 2020 s. 196) Biverkningarna försvårar patienterna att prestera i roller som föräldraskap, arbete och fritidsaktiviteter Biverkningar som försvårar föräldraskap, arbete och fritid Negativa upplevelse kring relationer och aktivitetsförmåga När behandlingen begränsar det dagliga livet

The experience of weight gain caused some of the

participants to feel ashamed. For example, one participant described the shame as follows. (Usher et al., 2013 s. 804) Upplevelsen av viktuppgång gjorde att de kände skam

Skamkänsla Negativa känslor

Medication was valued for reducing psychotic symptoms and facilitating a ‘‘normal’’ life that included work, independent living or socializing with family or friends (Morant et al., 2018 s. 323) Medicin minskar psykotiska symtom och underlättar ett normalt liv Minskat psykossymto m och underlätta ett normalt liv Upplevelser av att leva ett normalt liv När behandlingen både stödjer och ger ambivalens

The same individual might express both attitudes, leading to an ambivalence between the role of medication in avoiding relapses –the fear of hospital readmission was a constant theme in their narratives– and weariness with the adverse effects. (Martínez-Hernáez et al., 2020 s. 24)

Uttrycker ambivalens. Har biverkningar men vill inte återinsjukna och bli inlagd på sjukhus Ambivalens om fördel och nackdel Upplevelser av ambivalens

10 5.5. Förförståelse

I kvalitativa studier bör författarna reflektera över egna erfarenheter, kunskaper om vad som ska undersökas, eftersom det kan öka medvetenheten om att förförståelsen också kan påverka resultats utgång (Henricson & Billhult, 2017). Ena författaren hade flera års erfarenhet av att ha vårdat patientgruppen medan den andra författaren hade vårdat patientgruppen under en kortare tid. För att hantera förförståelsen diskuterade författarna erfarenheter och

förväntningar med varandra. Analysen samtliga steg gjordes och dryftades mellan författarna tillsammans. För att ytterligare hantera förförståelsen diskuterades även analysprocessen ihop med handledare, kurskamrater under flera handledningstillfällen.

5.6. Forskningsetiska ställningstagande

Vid ett vetenskapligt arbete krävs alltid en etisk reflektion för att väga samman dennytta och risk som studieresultat medför. Resultatet ska vara till nytta för deltagande individers liv och gynnsamt för samhällets utveckling samt försvara deltagarnas principiella värde och

rättigheter (Kjellström, 2017). Litteraturstudien grundas på publicerade vetenskapliga artiklar som redan varit etiskt granskade och godkända av en forskningsetisk kommitté. Författarna har för avsikt att följa etiska riktlinjer för att minska risker och säkerställa kvalitén i enlighet med Helsingforsdeklarationen (World Medical Association, 2018). Alla inkluderade artiklar i studien har granskats av vetenskaplig expertis, godkänts och publicerats i en vetenskaplig tidskrift.

Kjellström (2017) betonar att ett examensarbete bör svara på frågan vem som kommer att ha nytta av resultatet och hur resultatet kommer till nytta. En studies resultat siktar ofta på att skapa nytta för “individen, samhället och professionen”. Studien syftar till ökad förståelse för hur patienter med schizofrenisjukdom upplever läkemedelsbehandlingens påverkan på det dagliga livet, vilket kan bidra till ökad kompetens inom sjuksköterskeprofessionen. Detta i sin tur förbättrar vårdkvalitet och ökar livskvalitet hos patienter med schizofreni.

6. RESULTAT

Analysen av datamaterialet i 13 inkluderade vetenskapliga artiklar resulterade i sex underkategorier och tre kategorier som redovisas i tabell 3.

Tabell 3. Studiens underkategorier och kategorier som identifierats

Underkategorier Kategorier

Negativa upplevelser kring relationer och aktivitetsförmåga

När behandlingen begränsar det dagliga livet

Negativa känslor

Upplevelser av att leva ett normalt liv När behandlingen både stödjer och ger ambivalens

Upplevelser av ambivalens

Avsaknad av sjukdomsinsikt Bristande autonomi

11 6.1. När behandlingen begränsar det dagliga livet

Patienter med schizofreni upplevde att behandlingen med antipsykosmedel skapade svåra biverkningar som påverkade deras vardagliga liv och känslor negativt, vilket beskrivs i två underkategorier nedan: negativa upplevelser kring relationer och aktivitetsförmågaoch negativa upplevelser av känslor.

6.1.1 Negativa upplevelser kring relationer och aktivitetsförmåga

I majoriteten av inkluderade studier beskrevs patienters negativa upplevelser av hur de påverkas av biverkningar (Avieli et al., 2016; Clifford et al., 2020; Giacchero Vedana & Miasso, 2014; Gill et al., 2013; Hernandez & Barrio, 2017; Kaar et al., 2019; Martínez-Hernáez et al., 2020; Morant et al., 2018; Usher et al, 2013). Patienterna beskrev att biverkningarna begränsade deras förmåga att prestera i föräldraskapsrollen, arbete och

fritidsaktiviteter (Clifford et al., 2020). Biverkningarna gjorde att patienterna inte kunde delta i de aktiviteter som de önskade att genomföra enligt Hernandez & Barrio (2017). Flera

patienter upplevde att läkemedel gjorde att de ständigt gick upp i vikt och att deras

hälsa/mående försämrades både fysiskt och psykiskt (Kaar et al., 2019; Morant et al., 2018; Martínez-Hernáez et al., 2020). Biverkningarna ledde även till bristande motivation och förhindrade patienterna att gå ut och umgås med andra, eftersom de ofta kände sig sömniga, deprimerade, rastlösa, kraftlösa och trötta (Kaar et al., 2019; Morant et al., 2018). Patienterna hade svårighet att koncentrera sig, upplevde att de hade dåligt minne, seghet, vilket ledde till att de isolerade sig (Martínez-Hernáez et al., 2020). Biverkningar gjorde det svårt att känna något, patienter beskrev en upplevelse av att känna sig som en ”zombie”, vilket gjorde det svårt att prestera i sociala kontakter (Martínez-Hernáez et al., 2020). Usher et al (2013) visade att patienter med schizofrenisjukdom som hade blivit överviktiga på grund av

antipsykosmedel hade svårigheter i intima relationer, att de led av en fysisk osäkerhet.

Övervikten kunde även bidra till följdsjukdomar som diabetes. Ett flertal studier visade att de svåra biverkningarna även kunde påverka patienter att vilja sluta följa behandlingen med antipsykosmedel (Clifford et al., 2020; Giacchero Vedana et al., 2013; Martínez-Hernáez et al., 2020; Morant et al., 2018). Patienter i studien av Gill et al. (2013) beskrev att de hade svårigheter att kunna tänka klart och att de kände sig översederade av medicinen. En

informant beskrev att medicinen gjorde honom sömnig och hindrade honom att delta i dagliga aktiviteter. Patienten kände hjälplöshet och tomhet (Avieli et al., 2016). Livskvaliteten var låg på grund av medicinen menade en informant, och han uttryckte det som att vara

oförmögen till att socialisera med vänner (Gill et al., 2013).

It makes me feel sleepy, it makes me feel weak, and it drives me crazy. But that is what the doctor told me … In the morning, I cannot get up for work. I barely wake up, and when I do, I am in a bad mood and feel empty (Avieli et al., 2016, s. 233)”.

“ll give you the example of the Clozapine, that used to knock you out, like half an hour after you take it you'd be zonked out for a good 10 hours. ... so they impact on your life” (Clifford

et al., 2020, s. 196).

12

6.1.2. Negativa känslor

Biverkningar kunde också påverka patienter känslomässigt och bidrog till att de kan känna sig värdelösa, få dåligt självförtroende, känna skuld, ångest, ilska och fruktan (Usher et al., 2013). Biverkningar som ledde till en försämrad hälsa kunde leda till oro för framtiden hos patienter med schizofreni (Hernandez & Barrio, 2017; Kaar et al., 2019; Morant et al., 2018). I några studier upplevde patienterna att antipsykosmedel inte gav den önskade symtomlindrande effekten. (Cray & Deane 2016; Giacchero Vedana, 2013; Wagstaff et al., 2018). När

medicinen inte lyckades ta bort rösthallucinationer och paranoia ledde det till frustration och besvikelse hos patienterna (Cray & Deane, 2016). Hur antipsykosmedel administrerades spelade roll för vilken upplevelse patienterna fick. Att få injektioner kunde bidra till en

negativ upplevelse då själva sticket från nålarna kunde förknippas med smärta hos patienterna (Kaar et al., 2019; Wagstaff et al, 2018). Stigmat kring schizofrenisjukdom gjorde att en del patienter kände motvilja till injektioner av antipsykosmedel och att själva injektionen ledde till en skamkänsla (Kaar et al., 2019). Själva behandlingen med antipsykosmedel fick patienter att känna en ständig påminnelse av att vara sjuk (Møllerhøj et al., 2020).En informant berättade att hen inte kunde bekämpa biverkningarna utan övervägde självmord. Personen visste att hen var sjuk men behandlingen var så hemskt att personen kände att det inte gick att leva varken med sjukdomen eller med behandlingen (Gill et al., 2013).

6.2. När behandlingen både stödjer och ger ambivalens

En stor del patienter med schizofreni upplevde att behandlingen kan reducera psykossymtom och förbättra sömnlöshet, därmed stödja dem till att leva ett normalt liv. Patienterna upplevde en ambivalens av både fördelar och nackdelar med behandlingen. Upplevelserna delas därför in i två underkategorier: upplevelser av att leva ett normalt liv och upplevelser av

ambivalens.

6.2.1. Upplevelser av att leva ett normalt liv

Det antipsykotiska läkemedlets positiva effekter av minskade symtom har skapat möjlighet till att leva ett normalt liv och bidragit till ökat välbefinnande och livskvalitet hos patienter (Giacchero Vedana & Miasso, 2014; Martínez-Hernáez, 2020; Morant et al., 2018). De flesta patienterna upplevde att antipsykosmedel spelade en betydelsefull roll för att skapa mental stabilitet och stabilisera deras vardagliga liv (Giacchero Vedana & Miasso, 2014; Martínez-Hernáez, 2020). Antipsykosmedel kunde minimera psykotiska symtom vilket ökade trygghet, självkontroll, sociala relationer, välbefinnande och livskvalitet hos patienter med schizofreni (Giacchero Vedana & Miasso, 2014). Detta stöds i studien av Morant et al. (2018) där vissa patienter upplevde att antipsykotiskt läkemedel minskade psykotiska symtom fick dem att återvända till ett normalt liv. De kunde börja umgås med vänner och familjer som tidigare, ta hand om sig själva bättre, äta och sova ordentligt. Att fortsätta följa läkemedelsbehandling beskrivs av Gill et al. (2016) som ett bidrag till ett bättre dagligt liv hos patienter med schizofreni. Medicinen anses vara en resurs för att minska lidandet av sjukdomen hos patienter med schizofreni (Giacchero Vedana & Miasso, 2014).

13

antipsykosmedel och upplevde inga biverkningar alls. De flesta patienter upplevde att

antipsykotiskt läkemedel gav bra effekt med att minska hörselhallucinationer (Cray & Deane, 2016; Giacchero Vedana & Miasso, 2014; Kaar et al., 2019; Martínez-Hernáez, 2020;Morant et al., 2018; Møllerhøj, 2020). Antipsykotiskt läkemedel hade även lugnande effekt och förbättrade patienternas sömn (Kaar et al., 2019; Martínez-Hernáez, 2020). Patienterna i studien av Cray & Deane (2016) upplevde förbättrat humör, pigghet och lycka när medicinen minskade deras positiva symtom, samt att antipsykosmedel förhindrade dem att göra hemska handlingar.

”It keeps the symptoms of schizophrenia to a minimum and gives me a relatively normal life”

(Morant et al., 2018, s. 323).

“The aim is to reach a stable and constant everyday life, where I can sort of navigate…” (Møllerhøj et al., 2020, s. 374).

“Now with clozapine, no problem at all. The voices have gone down, no problems with sleep” I’m more mentally aware myself” (Kaar et al., 2019, s. 5).

6.2.2. Upplevelser av ambivalens

Den positiva upplevelsen av antipsykosmedel som hjälpande förekom sällan ensam. I flera studier beskrev patienterna motstridiga upplevelser av att bli behandlade med

antipsykosmedel som kunde upplevas som både hjälpande och stjälpande i livet (Clifford et al., 2020; Cray & Deane, 2016; Giacchero Vedana & Miasso, 2014; Giacchero Vedana et al., 2013; Hernandez & Barrio, 2017; Martínez-Hernáez et al., 2020; Morant et al., 2018).

Antipsykosmedel både hjälper och stör i det dagliga livet (Giacchero Vedana & Miasso, 2014). Patienterna vägde fördelen med att antipsykosmedel som minskade schizofrenins lidande mot biverkningar som också orsakade lidande (Giacchero Vedana & Miasso, 2014; Morant et al., 2018). Trots att deltagare i flera studier motsatte sig antipsykosmedicinering, accepterar och fortsätter de att ta sin medicin på grund av medicinens förebyggande effekter (Clifford et al., 2020; Hernandez & Barrio et al., 2017; Morant et al., 2018; Møllerhøj et al., 2020). En del patienter berättade att trots att de inte höll med om sin diagnos, tyckte de att det var nödvändigt och viktigt att få antipsykotisk behandling. De upplevde att de började

föreställa sig saker och bli misstänksam mot omgivningen efter att de slutade medicinering (Møllerhøj et al., 2020). Clifford et al. (2020) beskrev att en deltagare i sin studie trodde sig vara frisk och slutade därför med sin medicin, vilket ledde till återinsjuknande och inläggning på sjukhuset. Patienter beskrev behandling med antipsykosmedel som ett nödvändigt ont och menade att medicinen orsakade problem men konsekvensen av att inte ta medicinen var ännu värre (Cray & Deane, 2016; Martínez-Hernáez et al., 2020). De flesta patienter erkände att de inte tyckte om antipsykotiskt läkemedel, men rädsla för återfall och inläggning på sjukhuset motiverade dem till att återuppta sin medicin (Morant et al., 2018; Hernandez & Barrio, 2017). Konsekvensen av att inte ta sina antipsykosmedel och att återinsjukna i en psykos och därmed bli inlagda på sjukhus och bli tvångsbehandlade fick patienterna att inse att de faktiskt behövde behandlingen (Clifford et al., 2020; Morant et al., 2018).

“It helps in daily life. But there's the side effect too, which bothers in daily life as well”

(Giacchero Vedana & Miasso, 2014, s. 674).

14

“Assuming the medication was “the price to pay” (Male Patient 23) because “coming off it is worse than being medicated” (Martínez-Hernáez et al., 2020, s. 247).

6.3. Bristande autonomi

Patienter med schizofreni hade bristande autonomi i form av brist på sjukdomsinsikt och delaktighet i samband med behandling av antipsykosmedel, vilket påvisades i flera studier. Bristande autonomi delas in i två följande underkategorier: Avsaknad av sjukdomsinsikt och upplevelser av tvång.

6.3.1. Avsaknad av sjukdomsinsikt

Flera studier beskrev att flertalet patienter kunde ha en bristande sjukdomsinsikt (Clifford et al., 2020; Giacchero Vedana & Miasso, 2014; Morant et al., 2018). Kombinationen av

bristande sjukdomsinsikt och starka biverkningar gjorde att en del patienter såg behandlingen med antipsykosmedel som deras största problem (Clifford et al., 2020; Giacchero Vedana & Miasso, 2014; Morant et al., 2018). Ett försämrat tillstånd kunde också påverka patienter i deras förmåga att vilja ta sin medicin(Cray & Deane 2016; Giacchero Vedana et al., 2013). Patienterna kunde höra röster som beordrade dem till att sluta ta sin medicin (Giacchero Vedana et al., 2013) eller kunde medicinens utseende, smak och färg göra att de inte ville ta sina mediciner (Cray & Deane 2016).

“No I'm normal, I thought I'm normal, “I don't need, need the medication”; “I didn't believe I had an illness” (Clifford et al., 2020, s. 196).

“I am completely normal, the only problem is that I take medication” (Giacchero Vedana &

Miasso, 2014, s. 674).

6.3.2. Upplevelser av tvång

Resultat från en del artiklar beskrev att patienterna upplevde att andra människor tog beslutet att de skulle följa en behandling med antipsykosmedel (Gill et al., 2013; Hernandez & Barrio, 2017; Morant et al., 2018). Patienterna kunde uppleva att de inte hade något att säga till om när det gällde behandlingen med antipsykosmedel (Gill et al., 2013). Läkare kunde uppfattas som auktoritära och kontrollerande vid läkemedelsbehandling vilket gjorde att patienterna blev ännu mer kritiska till att vilja följa en behandling med antipsykosmedel (Clifford et al., 2020). Det förekom att patienter endast följde läkemedelsbehandling för att de upplevde att de inte hade något val (Wagstaff et al., 2018). En studie beskrev att en av huvudorsakerna till att patienterna tog sin medicin var att de upplevde sig pressade, tvingade av vårdare och

familjemedlemmar (Morant et al., 2018). Att känna sig påtvingad en behandling av sin omgivning bidrog till att skapa klyftor och distansera sig mot personer som ville att

patienterna skulle följa sin läkemedelsbehandling (Hernandez & Barrio, 2017). En långvarig behandling av depåinjektioner ökade känslan att vara tvingad till läkemedelsbehandling jämfört med tablettbehandling (Morant et al., 2018). Att ta tabletter själv ökade istället känslan av frihet, samtidigt fanns det patienter som föredrog injektioner eftersom det minskade antalet tillfällen att behöva ta medicin (Kaar et al., 2019). Patienter beskrev även traumatiska upplevelser när personal under fasthållning gett patienter injektion av

15

They gave me an injection, forcefully; pulled me from one side and the other pulled me from the other side. They threw me into bed and injected me. They put me to sleep for three hours … it didn’t stop; they gave me another two shots … They forced me to be hospitalised, four or five times … what can I tell you? They made me feel like a doormat over there. They put me in a closed psychiatric ward in the hospital among criminals and junkies. The just killed me (Avieli et al., 2016, s. 233).

Patienterna upplevde svårigheter att diskutera sina bekymmer som orsakades av

antipsykosmedels biverkningar med vårdpersonal. De ansåg att vårdarna hade ett ointresse av hur de påverkades av biverkningar och att vårdarna endast prioriterade antipsykosmedels symtomlindrande effekt (Morant et al., 2018). I ett par studier ansåg patienter att de inte fick någon information av vårdaren om varför de behöver ta antipsykosmedel, vilket istället gjorde att patienterna kände mer motvilja mot medicinen (Kaar et al., 2019; Wagstaff et al.,

2018). Cliffords et al. (2020) studie visade att patienter önskade att få vara delaktiga i beslut om läkemedelsbehandling, de tyckte framförallt att det var viktigt att ha en god allians med läkare och att läkaren lyssnade och beslut delades. Detta gjorde att patienterna ställde sig mer positiva till att följa en behandling av antipsykosmedel.

“I want to know why they keep giving me injections” (Wagstaff et al., 2018, s. 5).

You've gotta have a good relationship with your psychiatrist. Otherwise, you're not gonna get anywhere. Well you can, but it's not very pleasant. When you go there, you wanna be able to feel heard and understand what they're doing and what needs to be done. (Clifford et al., 2020, s. 197).

7. DISKUSSION

Analysen av 13 inkluderade artiklar har resulterat i tre kategorier och sex underkategorier som svarade mot studiens syfte: (1) när behandlingen begränsar det dagliga livet (negativa

upplevelser kring relationer och aktivitetsförmåga, och negativa känslor), (2) när

behandlingen både stödjer och ger ambivalens (upplevelser av att leva ett normalt liv och upplevelser av ambivalens) och (3) bristande på autonomi (avsaknad av sjukdomsinsikt och upplevelser av tvång).

7.1. Metoddiskussion

Till ett kvalitativt forskningsarbete bör de centrala begreppen trovärdighet, tillförlitlighet, giltighet och överförbarhet på något sätt beaktas för att indikera att resultatet håller en god vetenskaplig kvalitet (Kristensson, 2014; Mårtensson & Fridlund, 2017). Författarna valde att göra en kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats, i förhållande till studiens syfte är detta en styrka då metoden lämpar sig för att belysa människors upplevelser och erfarenheter av ett visst fenomen (Henricsson & Billhult, 2017). För att ytterligare stärka studiens

16

För att säkerställa studiens trovärdighet gjordes initialt en noggrann sökning av vetenskapliga artiklar utifrån diskussioner med tänkbara sökstrategier tillsammans med en bibliotekarie i enlighet med Rosens (2017) rekommendationer. En sökstrategi som användes var att söka ämnesord i databasernas ämnessystem och sedan kombinera med AND för att specificera och avgränsa antalet relevanta artiklar. Karlsson (2017) menar att kombinera flera liknande ämnesord med OR ökar sökningens sensitivitet och fångar in så många artiklar som möjligt. Sökning gjordes också i sammanlagt tre databaser vilket även ökade sensitiviteten och därmed studiens trovärdighet, en strategi som Henricsson (2017) påtalar. Författarnas slutsats är att den specifika sökningen i Cinahl där mycket tid lades ner resulterade i att majoriteten av de relevanta artiklarna fångades upp, vilket var en styrka i studien. I sökningen i PubMed däremot återfanns flera av artiklarna som redan valts ut i Cinahl men nya artiklar hittades vilket även ökade sensitiviteten. I sökningen i PsychINFO fanns svårigheter att hitta relevanta artiklar samt en begränsning av tid, vilket gjorde att färre sökningar hanns med att göras i databasen. Detta kan ses som en svaghet.

En av uppsatsens styrkor var att använda sig av PEOT-modellen för att förtydliga urvalsprocessen, datainsamling, inklusions- och exklusionskriterier. Att beskriva

urvalsförfarandet och datainsamling noggrant stärker studiens överförbarhet enligt Henricson (2017). Henricsson (2017) menar även att endast inkludera artiklar med kvalitativ design som är peer review anses också öka trovärdigheten. Ett av studiens inklusionskriterier var att inkludera artiklar som var yngre än 8 år, vilket kan ge en viss stabilitet av resultatets giltighet över tid (Kristensson, 2014). Författarnas slutsats är att PEOT förtydligade vad och vilka som skulle undersökas och att det underlättar för läsaren att bedöma rimligheten. Detta kan anses kunna stärka studiens överförbarhet till andra sammanhang, vilket även Kristensson (2014) beskriver.

För att säkerställa artiklarnas vetenskapliga kvalitet i studien användes SBU:s (2020a) granskningsmall, eftersom den ansåg ha störst tillförlitlighet och vara mest aktuell då mallen nyligen var reviderad, vilket kan ses som en styrka. För att stärka arbetets tillförlitlighet granskade båda författarna artiklarna tillsammans och de artiklar som då bedömdes ha en låg kvalitet exkluderades, vilket ökar studiens trovärdighet. Dessutom summerades alla

inkluderade kvalitetsgranskade artiklar i en överskådlig matris vilket underlättar för läsaren. Enligt Henricson (2017) är det viktigt att summera och diskutera granskningsprocessen för att öka resultatets trovärdighet. Författarna är medvetna om en eventuell svaghet i

granskningsprocessen, vilket kan beskrivas som att mallen inte angav någon gräns för hur många metodologiska brister som krävdes för att kunna bedöma om artikeln hade låg, medelhög eller hög vetenskaplig kvalitet. Med denna insikt kan författarna ha bedömt någon artikels kvalitet felaktigt.

I kvalitativ forskning bör forskarens egen förförståelse och hur den hanterades framgå och diskuteras för att öka arbetets trovärdighet och pålitlighet (Henricsson, 2017; Kristensson, 2014). Detta har därför noga beaktats och beskrivits i studien då en av författarna hade flera års erfarenhet av att arbeta med patienter som har schizofrenisjukdom medan den andra författaren inte hade samma långa erfarenhet. Författarna menar att erfarenhet och

förförståelse också gav ett ökat intresse och förståelse av ämnet vilket kan ses som en styrka i arbetsprocessen. Enligt Lundman & Hällgren Graneheim (2017) kan också studiens

trovärdighet och giltighet påverkas utifrån hur själva innehållsanalysen har genomförts och beskrivits. En styrka i analysarbetet vara att alla utvalda artiklarna lästes initialt individuellt av båda författarna var för sig. Därefter analyserade författarna varandras meningsbärande enheter, koder och förslag på kategorier tillsammans. En annan styrka var att

17

att slutligen kunna bilda en helhet. Författarna var även medvetna om flera svårigheter med att hitta passande kategorier och hantera motstridiga data som uppkom under analysprocessens gång, vilket kan ses som en svaghet. För att kunna optimera och säkerställa analysprocessens olika steg genomförde författarna analysen tillsammans och diskuterade denna ihop med handledare och utomstående kurskamrater, vilket ytterligare anses stärka resultatets trovärdighet enligt Henricsson (2017).

Likheter och skillnader mellan olika länder i de inkluderade artiklarna är även en del som skulle kunna påverka studiens trovärdighet och överförbarhet enligt Henricsson (2017). Studiens resultat omfattar artiklar från Norden, Australien, England, Spanien, USA och Brasilien. Författarna menar att resultatens överförbarhet kan ha påverkats av de skillnader i kultur och sjukvårdssystem från länder som Brasilien och USA och vården i Sverige. Detta i sin tur kan enligt författarna utgöra en svårighet och svaghet när det gäller att bedöma om resultatet från olika länder är överförbara till varandra. Kristensson (2014) menar att i kvalitativ forskning försöker man, till skillnad från en kvantitativ ansats, inte generalisera urvalet, ett varierat urval kan istället medvetet göras för att få flera olika perspektiv av upplevelse av ett fenomen, vilket i sin tur kan öka studiens tillförlitlighet enligt författarna. Utifrån ett etiskt ställningstagande har alla inkluderade studier använt sig av informerat samtycke från deltagarna och studierna har blivit godkända av en etisk kommitté. Författarna anser att detta är extra viktigt då patienter med schizofreni kan ses som en sårbar patientgrupp och att behandling av antipsykosmedel och kan ses som ett känsligt ämne. Därför har

författarna i denna studie endast använt befintlig forskning vilket innebär att inga patienter kan skadas av arbetet. En svaghet enligt författarna, skulle kunna vara deras oerfarenhet och bristande metodologiska kunskaper, där flera steg i arbetsprocessen har utförts för första gången. Författarna menar att de otillräckliga metodologiska kunskaperna skulle kunna utgöra en risk för feltolkning av resultatet, vilket även Kjellström (2017) nämner i litteraturen.

Därför har författarna beaktat denna svaghet genom att analysen gjordes på en manifest nivå vilket borde minska risken för felaktig tolkning.

7.2. Resultatdiskussion

Studiens resultat visade att patienterna många gånger upplevde att biverkningarna begränsade dem i det dagliga livet såsom i sociala sammanhang och aktivitetsförmåga. De upplevde flera negativa känslor som var förknippade med antipsykosmedel. Biverkningar och patienternas livskvalitet har avgörande betydelse för patienternas följsamhet till antipsykosmedel enligt Endriyanis et al. (2019) studie. I Wykes et al. (2017) studie framkommer det att

biverkningarna troligtvis har en negativ påverkan på patienternas dagliga liv då biverkningarna både ger försämrad fysisk och psykisk hälsa.

Resultatet beskriver att patienter upplevde att behandlingen hindrade dem att prestera i sociala sammanhang med vänner, familj och att behandlingen begränsade deras funktionsförmåga att kunna genomföra dagliga aktiviteter och att kunna arbeta. Att inte kunna prestera i sociala sammanhang och i sin funktion kan kopplas till det livslidande litteraturen beskriver (Arman, 2015). Dahlberg och Segesten (2010) menar att sjukdom kan innebära en begränsning i dagliga livet. Författarna menar att paradoxalt nog så verkar det som att antipsykosmedel som syftar till att stärka patienternas hälsa, samtidigt också begränsar patienter i det dagliga livet. Konsekvenserna av de svåra biverkningar som en behandling med antipsykosmedel kan ge, kan också kopplas till begreppet sjukdomslidande. Arman (2015) beskriver att

18

patienternas upplevelser och försöka vårda med livsvärlden som grund, vilket stämmer överens med Dahlberg & Segestens (2010) beskrivning. Därför blir den vårdande relationen mellan patienten och sjuksköterskan extra viktig. Om vårdaren lyssnar och hör patientens berättelse kan det i sin tur även stärka patientens hälsa och lindra lidande enligt Ekebergh & Dahlberg (2015).

Resultatet visar att patienter i flera studier beskrev vissa upplevelser av att de på grund av antipsykosmedel hade svårigheter att prestera i sociala sammanhang, svårigheter att tänka klart, avtrubbning, tomhetskänsla och att de isolerade sig. Dessa upplevelser stämmer väl överens med de negativa symtom som medföljer sjukdomen som viljelöshet, avtrubbning, och ett ointresse för att delta i sociala sammanhang (Corell & Schooler, 2020). Negativa symtom är vanligtvis förknippade med patienternas svårigheter att delta i sociala sammanhang och av aktiviteter (Corell & Schooler, 2020). Allgulander (2019) och Corell & Schooler (2020) menar att antipsykosmedel främst har en god effekt på de positiva symtomen men att de inte har en tillfredsställande effekt på de negativa symtomen, vilket överensstämmer med Fusar-Polis et al. (2015) forskning som menar på att läkemedelsbehandling inte ger tillräcklig signifikant förbättring mot negativa symtom. En reflektion författarna i förehavande studie gör ur ett omvårdnadsperspektiv är att om antipsykosmedel endast lindrat de positiva

symtomen och de negativa symtomen finns kvar kanske det kan vara svårt för patienterna att särskilja vad som faktiskt är en biverkning orsakat av antipsykosmedel eller ett negativt symtom.

Resultatet visade att behandling med antipsykosmedel ur ett patientperspektiv inte alltid ansågs vara problematisk. Flera patienter upplevde alltså att behandlingen med

antipsykosmedel gav bra effekter för att reducera deras psykotiska symtom såsom hörselhallucinationer och kunde lindra andra besvär som till exempel sömnlöshet. Dessa positiva effekter av antipsykosmedel stödjer patienternas förmåga att genomföra

grundläggande aktiviteter och återställa en känsla av normalitet eller stabilitet i livet, vilket också beskrivs i studien av Chang et al. (2013) och Thompson et al. (2019). Genom att öka patienternas förmågor att kunna genomföra önskade aktiviteter verkar antipsykosmedel stärka patienternas hälsa och minska den begränsning som schizofreni medför i det dagliga livet, vilket kan kopplas till Dahlberg & Segesten (2010) hälsobegrepp. Med andra ord kan patientens sjukdomslidande och livslidande lindras, samtidigt kan patientens hälsa och välbefinnande återupprättas genom behandling med antipsykosmedel, vilket överensstämmer med beskrivningen av Cullberg et al. (2020).

Det framkom även tydligt i resultatet att patienter upplevde både fördelar och nackdelar med behandlingen av antipsykosmedel. Behandlingen kan alltså lindra sjukdomslidande och förbättra livskvalitet hos patienter, men samtidigt åstadkomma ett nytt lidande i form av biverkningar, vilket också stärks av Yeisens et al. (2017) studie som beskriver att patienterna både upplever antipsykosmedel som hjälpande och orsakande av lidande. Detta ställde patienter inför beslutsvårighet kring sin antipsykotiska behandling. Patienter med schizofreni har i alla fall ett viss lidande oavsett sitt beslut att ta eller sluta ta antipsykosmedel. Ett sådant lidande anses enligt Arman (2015) vara sjukdomslidande och livslidande. Eftersom

19

beslut och en motvilja att delta i psykiatrisk vård och behandling. Författarna menar att resultatet visade att patienterna inte alltid ”vill det”, ”väljer” eller “gör det” enligt Sandmans & Kjellströms (2018) beskrivning av autonomi. Författarna menar att en av orsakerna till detta kan vara bristande sjukdomsinsikt, att patienterna på grund av schizofrenisjukdomen inte förstår varför de ska ta sitt antipsykosmedel. Denna tes stärks av Kalkan & Budan (2020) och Tessiers et al. (2017) studier där det framgår att låg sjukdomsinsikt är avgörande för patienternas läkemedelsföljsamhet, samt Samalins et al. (2016) studie som menar att bristande sjukdomsinsikt påverkar den negativa attityd patienter får mot antipsykosmedel. Både

Allgulander (2019) och Levander et al. (2017) beskriver att bristande sjukdomsinsikt hör till sjukdomen.

Resultatet visade även på att patienter kände sig tvingade till en läkemedelsbehandling av sin omgivning och inte upplevde att de fick vara delaktiga i sin vård. Patienter beskrev

traumatiska upplevelser där deras autonomi kränktes i form av tvångsbehandling av

antipsykosmedel genom injektioner under fasthållning (Avieli et al., 2016). Patienter anser psykiatrisk vård som kränkande, orättvis och stigmatiserande om inte deras möjlighet till autonomi beaktas (Jormfeldt, 2006). Enligt Dahlberg & Segesten (2010) innebär detta ett vårdlidande för patientgruppen som upplever sig tvingade till behandling och inte alltid förstår den vårdande handlingen.

Resultatet visade på beskrivningar av att patienter som önskade få vara delaktiga, ha en allians med vårdare, få information om antipsykosmedel, samt få diskutera negativa biverkningar med vårdare. Jaeger et al. (2020) visar att den terapeutiska alliansen med vårdgivaren är särskilt viktigt för att patienterna ska fortsätta följa sin behandling. Uslu & Buldukoglu (2020) menar att patienter som får regelbundna telefonsamtal med en

sjuksköterska ökar sin förståelse av att ta medicin. Tessiers et al. (2017) visar att låg terapeutisk allians och upplevelser av trauma och tvång från psykiatrisk behandling istället minskar patienternas följsamhet av antipsykosmedel. Författarnas slutsats är att det kan innebära svårigheter för sjuksköterskan att skapa en vårdrelation med patienter som har motvilja till behandling och bristande sjukdomsinsikt. Vidare menar författarna att trots dessa svårigheter bör ändå sjuksköterskan bjuda in patienten till regelbundna samtal där patienten får prata om sina svårigheter. Sjuksköterskan kan bidra med professionell kunskap, en slutsats som även stärks i litteraturen (Ekebergh & Dahlbergs, 2015). På så sätt kanske en vårdande relation med livsvärlden som grund kan skapas enligt Dahlberg & Segesten (2010). I SBU-rapporten (2012) framgår det dessutom att just vårdrelationen är viktig för dessa patienter och det kan göra det lättare att följa en behandling av antipsykosmedel.

Ytterligare ett sätt som borde kunna öka patientens autonomi och delaktighet i sin behandling är “Ett självständigt liv” enligt Socialstyrelsen (2019). Behandlingsmodellen syftar till att ge patienten information om sjukdom och dessutom träna på de svårigheter som sjukdomen medför i dagliga livet (Socialstyrelsen, 2019). Slutsatsen författarna gör är att denna

20

8. SLUTSATSER

Resultatet visar att antipsykosmedel både hjälper och orsakar ett lidande i dagliga livet, därför menar författarna att vården bör se behandlingen av antipsykosmedel som otillräcklig. Denna slutsats innebär en viktig utmaning för olika professioner i vården, såsom att vara lyhörd för patienterna och att patienterna kan behöva mer stöttning och förståelse i det lidande

behandlingen orsakar. Det kan vara svårt för patienterna att särskilja vad som faktiskt är en biverkning orsakat av antipsykosmedel eller ett negativt symtom. Som sjuksköterska är det därför viktigt att vårda med livsvärlden som grund. Därför blir den vårdande relationen mellan patienten och sjuksköterskan en extra viktig utmaning. Om vårdaren lyssnar och hör patientens berättelse kan det i sin tur stärka patientens hälsa och lindra lidande. Patienten behöver få berätta om sina svårigheter, samtidigt som sjuksköterskan kan bidra med

information och professionell kunskap. Detta för att stärka patientens förmåga till autonomi, delaktighet och återhämtning. Ett självständigt liv som behandlingsmodell stämmer väl överens med det patienterna efterlyste.

Kliniska implikationer och förslag på vidare forskning

21

REFERENSLISTA

* markering för de vetenskapliga artiklar som ingår i resultatet Allgulander, C. (2019). Klinisk psykiatri. (Fjärde upplagan). Lund: Studentlitteratur.

Arman, M. (2015). Lidande och lindrat lidande. Arman, M., Dahlberg, K. & Ekebergh, M. (red.) Teoretiska grunder för vårdande. (1. Upplagan., 38–58). Stockholm: Liber.

*Avieli, H., Mushkin, P., Araten-Bergman, T., & Band-Winterstein, T. (2016). Aging With Schizophrenia: A Lifelong Experience of Multidimensional Losses and Suffering. Archives of Psychiatric Nursing, 30(2), 230–236. https://doi.org/10.1016/j.apnu.2015.11.005

Berg, L. (2019). Sjuksköterskans ansvar för vårdrelationen med patienten. Dahlborg, E. (red.)

Att bli sjuksköterska: en introduktion till yrke och ämne. (Upplaga 3., s 177–192). Lund:

Studentlitteratur.

Bettany-Saltikov, J. & McSherry, R. (2016). How to do a systematic literature review in

nursing: a step-by-step guide. (2. ed.) London: McGraw-Hill Education/Open University

Press.

Butcher, I., Berry, K., & Haddock, G. (2020). Understanding individuals’ subjective experiences of negative symptoms of schizophrenia: A qualitative study. British Journal of

Clinical Psychology, 59(3), 319–334. https://doi.org/10.1111/bjc.12248.

Chang, Y.-T., Tao, S.-G., & Lu, C.-L. (2013). Qualitative inquiry into motivators for maintaining medication adherence among Taiwanese with schizophrenia. International

Journal of Mental Health Nursing, 22(3), 272–278.

https://doi.org/10.1111/j.1447-0349.2012.00864.x

*Clifford, L., Crabb, S., Turnbull, D., Hahn, L., & Galletly, C. (2020). A qualitative study of medication adherence amongst people with schizophrenia. Archives of Psychiatric Nursing, 34(4), 194–199. https://doi.org/10.1016/j.apnu.2020.06.002.

Correll, C. U., & Schooler, N. R. (2020). Negative Symptoms in Schizophrenia: A Review and Clinical Guide for Recognition, Assessment, and Treatment. Neuropsychiatric disease

and treatment, 16, 519–534. https://doi.org/10.2147/NDT.S225643

Crump, C., Winkleby, M. A., Sundquist, K., & Sundquist, J. (2013). Comorbidities and mortality in persons with schizophrenia: a Swedish national cohort study. American Journal

of Psychiatry, 170(3), 324–333. https://doi.org/10.1176/appi.ajp.2012.12050599.

Cullberg, J., Skott, M. & Strålin, P. (2020). Att insjukna i psykos [Elektronisk resurs]. Natur & Kultur.

Dahlberg, K. & Segesten, K. (2010). Hälsa och vårdande: i teori och praxis. (1. utg.) Stockholm: Natur & kultur.

Doane, M. J., Sajatovic, M., Weiden, P. J., O'Sullivan, A. K., Maher, S., Bjorner, J. B., Sikora Kessler, A., Carpenter-Conlin, J., Bessonova, L., & Velligan, D. I. (2020). Antipsychotic Treatment Experiences of People with Schizophrenia: Patient Perspectives from an Online Survey. Patient preference and adherence, 14, 2043–2054.

https://doi.org/10.2147/PPA.S270020

Ekebergh, M. (2015). Vårdvetenskapen och dess betydelse för sjuksköterskans

omvårdnadsarbete. I M. Arman, K. Dahlberg & M Ekebergh. (red.) Teoretiska grunder för

22

Ekebergh, M. Dahlberg, K. (2015). Vårdande och lärande samtal. I M. Arman, K. Dahlberg & M Ekebergh. (red.) Teoretiska grunder för vårdande. (1. Upplagan., 129–143). Stockholm: Liber.

Endriyani, L., Chien, C., Huang, X., & Chieh, Y. L. (2019). The influence of adherence to antipsychotics medication on the quality of life among patients with schizophrenia in Indonesia. Perspectives in Psychiatric Care, 55(2), 147–152.

https://doi.org/10.1111/ppc.12276

Fusar-Poli, P., Papanastasiou, E., Stahl, D., Rocchetti, M., Carpenter, W., Shergill, S., & McGuire, P. (2015). Treatments of Negative Symptoms in Schizophrenia: Meta-Analysis of 168 Randomized Placebo-Controlled Trials. Schizophrenia bulletin, 41(4), 892–899.

https://doi.org/10.1093/schbul/sbu170

*Giacchero Vedana, K. G., & Miasso, A. I. (2014). The meaning of pharmacological treatment for schizophrenic patients. Revista Latino-Americana de Enfermagem (RLAE), 22(4), 670–678. https://doi.org/10.1590/0104-1169.3427.2466.

*Giacchero Vedana, K. G., Tiago Cirineu, C., Guidorizzi Zanetti, A. C., & Inocenti Miasso, A. (2013). Acting for Relief: Coping with Schizophrenia and Nuisances Caused by Drug Treatment. Ciencia, Cuidado e Saude, 12(2), 365–373.

https://doi.org/10.4025/cienccuidsaude.v12i2.20342.

*Gill, A., Morrall, P., & Knapp, P. (2016). Living with Schizophrenia and Atypical

Medication. Mental Health Practice, 19(5), 12–19. https://doi.org/10.7748/mhp.19.5.12.s16. *Gray, R., & Deane, K. (2016). What is it like to take antipsychotic medication? A qualitative study of patients with first-episode psychosis. Journal of psychiatric and mental health

nursing, 23(2), 108–115. https://doi.org/10.1111/jpm.12288.

Henricson, M. (2017). Diskussion. I M. Henricson. (red.) Vetenskaplig teori och metod: från

idé till examination inom omvårdnad. (Andra upplagan., s 411–420). Lund: Studentlitteratur.

Henricson, M & Billhult, A. (2017). Kvalitativ metod. I M. Henricson. (red.) Vetenskaplig

teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad. (Andra upplagan., s 111–120).

Lund: Studentlitteratur.

*Hernandez, M., & Barrio, C. (2017). Families and medication use and adherence among Latinos with schizophrenia. Journal of Mental Health, 26(1), 14–20.

https://doi.org/10.1080/09638237.2016.1222061.

Hälso- och sjukvårdslag (SFS 2017:30). Socialdepartementet. Hämtad (Okt, 2020) från https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso--och-sjukvardslag_sfs-2017-30.

Jaeger, S., Weißhaupt, S., Flammer, E., & Steinert, T. (2014). Control Beliefs, Therapeutic Relationship, and Adherence in Schizophrenia Outpatients: A Cross-sectional Study.

American Journal of Health Behavior, 38(6), 914–923. https://doi.org/10.5993/AJHB.38.6.13. Jormfeldt, H. (2006). Hälsa i psykiatrisk omvårdnad. I I. Skärsäter & B. Arvidsson, B. (red.).

Psykiatrisk omvårdnad: att stödja hälsofrämjande processer. (s 28–29). Lund:

Studentlitteratur.