Bebyggelsehistorisk tidskrift
Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage
Author Rosemarie Fiebranz
Title Inledning
Issue 49
Year of Publication 2005
Pages 5–6
ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812
www.bebyggelsehistoria.org
Inledning
dettanummer avBebyggelsehistorisk tidskrift
har den slitna frasenom ”slott ochkoja” kun¬
natges enkonkret innebörd.Numretinnehål¬
lertvåartiklaromslott och derasnärmiljö, det kungligaiKristianiaochruinenVisingsborg.Kojor
som livsmiljö i anslutning till skogsarbete diskute¬
ras i en artikel, medanytterligare en handlar om hur den vanliga 1900-talsmänniskans ”koja”, det gruppbyggda enfamiljshuset, har omvandlats till något av vardagslivets ”slott”. Ett återkommande
temainumretär mötetmellanvisionärersplanlägg¬
ning av miljöer för boende och offentlighet, och
brukandetavsammamiljöer.
Numrets tvåinledande artiklar diskuteraraspek¬
teravdensociala konstruktionenavkön,isåolika miljöer som den norska huvudstadens paradgata
och de norrländska skogsavverkningarnas tillfälli¬
gabostäder. Flanörernasblickar vidpromenaderna på Karl Johan i förra sekelskiftetsKristianiavisar sig,vidnärmareanalys, faktiskt ha beröringspunk¬
ter med livet i skogskojorna i Norrlands inland,
där kockornagjorde entré omkringmittenav1900- talet.
I artikeln om de vackra flickorna på ”verdens skjonneste gate”, Karl Johan, analyserarKariTelste
det offentligarummets planering och brukande i könstermer. Härbehandlas hur könade relationer både reflekteras i, ochpåverkas av, stadensrums¬
ligastrukturer, liksom hurgaturummetkonstrueras ochgesmeningavden socialapraxissomdefinierar
män och kvinnorsom olika. Exemplet Karl Johan
har aktualitet genom hundraårsminnet av den svensk-norskaunionsupplösningen1905.Dettavar
en period när det norska nationella medvetandet
växte sig allt starkare. I byggnaderna längs Karl Johan inrymdes mäktiga institutioner, vilka sym¬
boliseradeettmodernt,självständigtNorge. Tvärs
över gatanväxtedockenparkmiljö fram,sommed
sin välordnade skönhet och rekreationsmöjlighet utgjordeettslags motsvarighetidet offentligarum¬
met till den harmoniska, kvinnligt kodade hem¬
miljön. Om den nationella självkänslan och dess representativa gaturum innefattade maktanspråk
med övervägande manlig kodning, är frågan hur
kvinnornas frimodiga brukande av samma miljö
kundeutmanaochmöjligen också förändraramar¬
na för en accepterad kvinnlighet. Innebörden av gatans fysiska och sociala rumkan inteuppfattas
som fastlagdengångför alla, den kantvärtom ses som motsägelsefull, omstridd och sammansatt.
Denrumsligaorganiseringenavskogsarbetskraf-
tensboendeochkosthållningges nyainfallsvinklar
genom den könsteoretiska analysen i artikeln av Maria Andersson. Skogsarbetets tidigt enkönade, manliga prägel innebar att skogsarbetarna också
utförde denödvändiga hushållssysslorna: de tillaga¬
desjälvasinmatkring eldpalleniskogskojan.Boen¬
detiskogsdrivningarnas närhet hadetemporär prä¬
gel. Senare, när skogsarbetarnas bostadsmiljö och mathållning hade uppmärksammats i flera offent¬
liga utredningar, introducerades mer standardise¬
rade ochvälbyggda bostäder, ochdärtillettkvinn¬
ligt inslag ikojorna och barackerna: skogskockan,
med uppgift attskötamännensmathållning. Men kockorna tillskrevs också ansvarförattskapa ord¬
ningoch trevnad med kvinnlig prägel. Införandetav kockor innebarattidealförknippade med såväl bor¬
gerlig familjeideologi som modernitetens strävan efter ordning och rationalitet iscensattes. Utifrån kojornas och barackernas utformning och genom intervjuermed äldre kockor ochskogsarbetare, dis¬
kuteras hurbostadsytans differentiering och särskil¬
jandet av funktionerbidrog till ett isärhållande av könens platser. Blickarnas riktning och innebörd
förändrades och blevmer problematiskanärkvin¬
nor kom och tog plats som nya arbetskamrater,
medmotsägelsefulla drag av både ”avkönad” och
”självklart kvinnlig” könskodning. Denna proble¬
matik fick sin rumsliga gestaltning i avbalkningen
sombenämndes ”kockbur”.
I ett av femtiotalets bostadsexperiment med benämningen ”skogsarbetarbyar”, också berörda
i Anderssons artikel, förekom monteringsfärdiga
småhus medtoppmodern inredning. Exteriörtvar
skogsarbetarbyarnas hus dockännurelativttraditio¬
nella.Gruppbyggda enfamiljsbostäder utförda med
liknande byggnadsteknik, men med uppstramade
exteriörer som idealt sett skulle avspegla produk-
BHT49/2005 FRÅNSLOTT OCH KOJA 5
tionssättet (i folkmun emellertid benämnda ”sko¬
kartonger” ),är ämnetför artikelnavAnnaUlfstrand
och FredrikaMellanderRönn.Folkhemmets och
Välfärdssverigesupptagenhet vidmänniskors boen¬
demiljöer hade vid det laget, på sextiotalet,tagit sig uttrycki miljonprogrammets stora satsningar. Ett område inom detta miljonprogram är Berghem,
iJärfälla norr om Stockholm. Dåområdet plane¬
rades var tankegångar om exteriör enkelhet
och enhetlighet vägledande, och man ville und¬
vika ”ytligt effektsökeri”. Lånereglerna för statliga
bostadslån utformades också för att motverka
lyxproduktion. Idagär inte längre dessa sparsma- kade ideal framträdande i Berghem. Besökaren
möts i stället av en stor variation av exteriöra
stilar; under områdets snart fyrtioåriga existens harnågotomvälvande inträffat.I sinstudie hararti¬
kelförfattarna följt områdets omvandling genom
bygglovshandlingarna. Dessa ursprungligagrupp¬
hus, betraktadesom endelavfolkhemmetskultur¬
arv,är i sittnuvarande,imångafall starkt omvand¬
ladeskick,ettuttryck förenepok där förändring, självständighet och identitetsskapande genom
boendet är tidstypiskt. Vilka utmaningarinnebär
ett exempel som Berghemsområdet för traditio¬
nella värderingar bland arkitekter, planerare och
verksamma inom kulturmiljösektorn? Genom att ävenstuderainteriörernasomvandling och höra de
boendesberättelser, gårförfattarnaett steglängre
ianalysen.Vårsamtidsintensivainredningsintresse
väckermångafrågor, härgesvärdefulla uppslag till tolkningar. Hemmens gestaltning kan analyseras
som livsstilsmarkörer och uttryck för familjepro- jekt, vilka kommunicerarvårtids centrala symbol¬
värden, däribland kontrollövertillvaron.Ettytter¬
ligare tema är mötet mellan planerarnasvisioner och de boendes önskemål,som de utvecklasöver tid. Och för att dra saken till sin spets, hur ska byggnadsvården och ”bevarandeidealisterna” för¬
hållasigtillmötenavdetta slag?
Jesper Larsson tar oss med påen initierad dis¬
kussionomdenagrararevolutionens norrländska förutsättningar genom enundersökning av 1700- talskälloromdetcirkulationsjordbruk på upplöjd ängsmark som benämns lindor. Lindbruket som bedrevsiDalarna och södra Norrlandhade,enligt
Larssons resultat, så speciella drag att det bör
benämnas och undersökassomettsärskiltodlings-
system. Lindbruket utgjorde grunden förettvisst välstånd på många håll i de aktuella landskapen,
främstDalarna,Gästrikland ochHälsingland. Här
förs en diskussion vidare, som tidigare berörts i
nummer 45 av Bebyggelsehistorisk tidskrift om
Hälsingegårdarna. Artikelns avrundande fråga gäl¬
ler varvi kan finna vissaav den agrararevolutio¬
nens viktiga ursprungsfaktorer och drivkrafter - i lindbrukets Norrland elleri södra Sverige med
dess godsbygder.
I storgodsbygdrestes engångdet mäktiga slot¬
tet Visingsborg, som i sin nuvarande ruingestalt utgör ämnetförnumretsavslutande artikel. Henrik
Lindblad behandlar här hur envärdefullmenkost¬
nadskrävande kulturmiljö ska kunna förvaltas så
attockså lokalaintressentersönskemåltillgodoses, samtidigtsomlångsiktiga bevarandefrågor och kul- turarvsproblematiken beaktas.På Visingsö i Vättern finns1500-taletsstoraslottsbygge, planerat för såväl praktiska försvarsändamål,somexponeringavrike¬
dom ochmaktanspråk. Visingsborgs slottsruin och miljön däromkringärnumeraettattraktivt besöks¬
mål försomrarnasupplevelsetörstande turistskaror.
Miljön slits emellertid hårt av besökarna och av tidens tand.Hurkan och börviförvalta denna och andrakulturmiljöer,och hurtillgängliggörvimiljön
för brukandepåbästa sätt? Vid Riksantikvarieäm¬
betet(raä) bedrivs sedanettpar årettutvecklings¬
projekt föratt taframenförvaltningsplan för slotts¬
ruinen,ochdärigenom också pekautmöjhgavägar
attarbeta medövrigakulturmiljöersomförvaltasav RAÄ.Utifrånenhelhetssyn, där både upplevelsevär- den, kunskapsvärden och samhällsvärden beaktas,
harenvärdebaserad förvaltningsplan för slottsrui¬
nen tagitsfram. Planenses som ettlevande doku¬
ment, som kontinuerligt bör omprövas. Genom
bildandet av en lokal referensgrupp, liksom öpp¬
nandet av Ruinportalen på Internet, prövas nya
vägarför detta arbete. Också själva ruinbegreppet
kan behöva förändrasitakt medenförändradsyn på kulmrarvet och kulturmiljövårdens utveckling.
Hurskavitillexempelförfara med industrisamhäl¬
lets minnen,som nu imångafall börjarnärma sig
ruinens form, ochvilken betydelse har kulturarvs-
arbetets ökandefokusering på immateriella aspek¬
ter?
RosemarieFiebranz
rosemarie.fiebranz@abm.uu.se
6 FRÅNSLOTT OCHKOJA BHT49/2OO5
