Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap
Enheten för vårdvetenskap
Kommunikation med hörselskadade patienter inom vården – en
deskriptiv studie
Författare: Bihandledare:
Malin Westman
Birgitta Martinell
SAMMANFATTNING
Syfte: Att utifrån hörselskadade patienters perspektiv beskriva kommunikationsproblem som kan uppstå och hur de hanteras vid kontakt med hälso- och sjukvården samt belysa och lyfta fram hörselskadades behov vid bemötande och kommunikation.
Metod: En litteraturstudie genomfördes för att få en bakgrund och en tidigare inblick i forskning inom området. Dessutom genomfördes en enkätstudie med öppna frågor där hörselskadade deltagare fick besvara frågor om kommunikationssvårigheter i vårdrelaterade situationer.
Urval: För litteraturstudien valdes artiklar ut via databasen PubMed med hjälp av relevanta sökord varav 7 artiklar valdes ut för en närmare granskning. För enkätstudien tillfrågades totalt 12 personer om att delta i studien och av dessa deltog 10 kvinnor.
Resultat: Litteraturstudien visar att det uppstår kommunikationsproblem i hälso- och sjukvården mellan hörselskadade patienter och sjukvårdspersonalen. Detta handlar främst om brister i information, brist på kunskap och förståelse för hörselskador och brist på kunskap om kommunikationsmetoder samt miljö- och omgivningsfaktorer. Detta drabbar patienterna med sämre vårdkvalité som följd jämfört med hörande patienter. De ovan nämnda orsakerna till kommunikationsproblemen bekräftas av enkätstudien och det framgår vid analys av enkätsvaren att flertalet deltagare upplever en otrygghet i kontakt med hälso- och sjukvården och att de ofta möts av en oförstående sjukvårdspersonal. Detta kan skapa en uppgivenhet hos patienterna. I både litteraturstudien och enkätstudien framkommer att utbildning till sjukvårdspersonal om specifika behov gällande kommunikation och bemötande av hörselskadade patienter kan vara en lösning på problemet.
Slutsats: Särskilda utbildningsinsatser till sjukvårdspersonal gällande kommunikation och bemötande av hörselskadade patienter behöver införas för att ge hälso- och sjukvården förutsättningar att uppnå målet om en god och hög kvalitativ vård.
NYCKELORD
ABSTRACT
Objective: From the patient’s perspective describe communication difficulties, which can arise, and how they are handled in their contact with public health care and illustrate their needs of communication.
Method: A study of literature was carried out to receive a background and an insight in previous research concerning the subject area. Twelve women with hearing loss was asked to complete a questionnaire, with open questions, regarding communication difficulties in health care situations. Sample: For the literature review, scientific papers were selected via the database, PubMed using relevant keywords. Seven were selected for closer review. For the survey study twelve women were asked to participate which ten of those responded.
Results: The study of literature shows that communication difficulties occur in public health care between patients with hearing loss and the nursing staff. These are mainly due to lack of information, lack of knowledge and comprehension regarding hearing disorders. Also, there is a lack of knowledge about methods in communication and factors regarding environment and surrounding. This affects the patients with a not sufficient quality of the care in comparison with the care for hearing patients. The causes of communication problems above are confirmed by the questionnaire study. Most of the participants experienced insecurity in their contact with public health care due to communication difficulties and they expressed that they often meet unsympathetic nursing staff. This can create dejectedness among the patients. The results from both literature review and the survey shows that education to all nursing staff, regarding communication and meeting of patient with hearing loss, can solve the problems.
Conclusions: Special education efforts to nursing staff regarding communication with patients with hearing loss are needed. That can give conditions to the health care service to achieve the goal about a good and high qualitative care.
KEY WORDS
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
BAKGRUND ... 4
Kommunikation och omvårdnad ... 4
Kommunikationsmodeller ... 4
Omvårdnadsteorier ... 6
Patientcentrering och undervisningsprocessen ... 6
Bemötande av funktionshindrade patienter ... 7
Kommunikation med hörselskadade patienter ... 9
Problemformulering ... 10 Syfte ... 11 Frågeställningar ... 11 METOD ... 11 Design ... 11 Urval...11 Datainsamlingsmetod ... 12 Tillvägagångssätt ... 13 Dataanalys...13 Etiska aspekter...14 RESULTAT ... 14 Del 1: Litteraturstudie. ... 14
Hörselskadade patienters upplevelse av kommunikationsproblem i kontakt med hälso- och sjukvården samt hanteringen av dessa ... 14
Samtalsstrategier som underlättar vid samtal med hörselskadade ... 16
Del 2: Resultat av enkätstudie: ... 18
Situationer då kommunikationsproblem uppstått i kontakt med sjuksköterska. ... 18
Hanteringen av de uppkomna problemen ... 18
Upplevelse av bemötande. ... 19
Konsekvenser av kontakten med vården ... 20
Faktorer som hade kunnat underlätta vid samtalssituationer. ... 21
Övriga faktorer som framhålls inverka på kommunikationsmöjligheter ... 22
DISKUSSION ... 22
Sammanfattning av resultatet ... 22
Resultatdiskussion ... 23
Orsakande faktorer till kommunikationsproblemen ... 23
Hantering av de uppkomna problemen ... 23
Upplevelse av sjukvårdspersonalens bemötande och dess konsekvenser ... 24
Kommunikationsstrategier som underlättar vid samtal med hörselskadade ... 24
Behov av kunskap om hantering av kommunikationssvårigheter vid hörselskador ... 26
Metoddiskussion ... 27
Slutsats ... 28
REFERENSER ... 29
BILAGA 1. Enkätformulär ... 32
BAKGRUND
Kommunikation och omvårdnad
Inom vården är kommunikationen särskilt viktig och en förutsättning för att patienten ska få så god kvalitativ vård som möjligt (Eide och Eide, 1997). En fullgod kommunikation är viktig för att sjuksköterskan ska kunna genomföra ett bra arbete med tanke på de ökade kraven som finns på effektivitet, högt tempo och snabb genomströmning. Detta innebär oftast att behandlingen blir bättre, vårdtiden kortare och att en reducerad resursförbrukning kan uppnås. Sjukvårdspersonalen får dock idag allt kortare tid på sig att etablera kontakt och skaffa sig en helhetsbild av patienten för att kunna ge en god behandling. Undersökningar visar att stress är ett vanligt problem inom bl a. sjuksköterskeyrket, därför är en god kommunikation en nödvändighet för att säkra kvalitén på behandlingen trots hög arbetsbelastning.
För att öka patientens delaktighet i omvårdnad och behandling och därmed få patienten att kunna hantera sin sjukdomssituation på ett optimalt sätt, krävs en ömsesidig förståelse mellan vårdtagare och vårdgivare som kommer genom god kommunikation (Fossum, 2007). När kommunikationen inte fungerar kan det leda till sämre behandlingsresultat, dyrare samhällskostnader, förlängd sjukhusvistelse, komplikationer, återfall mm.
Genom goda samtalsfärdigheter ökar tryggheten och möjliggör minskad belastning emotionellt för sjuksköterskan då denne ofta möter patienter i känslomässig obalans (Eide et. al., 1997). Detta är även en förutsättning för att kunna skapa lagom distans till patienten vilket är nödvändigt för att behålla en professionell roll.
Kommunikationsmodeller
En annan modell som har utvecklats av den brasilianska pedagogen Paulo Freire är
empowerment-modellen (Fossum, 2007). Den understryker att den mänskliga relationen bygger på jämställdhet
och ömsesidig respekt för alla individer samt att fokus ligger på att lösa problem för att klargöra orsaker till missförhållanden. Denna modell har visat sig ha en viktig roll i samtal inom vården eftersom den sekundärt även påverkar bemötandet. Vården blir patientcentrerad och informationsutbytet sker i ett möte mellan experter. Patienten måste rädda sig själv, vara aktivt följsam (adherence) och relationen blir antiauktoritär.
Den senare modellen leder till ett annat begrepp, Self-Efficacy som innebär att vårdgivaren ska ta ett steg tillbaka och vara lyhörd för patienten och inte säga åt denne vad hon ska göra, vilket ofta sker i dagens vård. Denna modell är utvecklad av Albert Bandura (Fossum, 2007) och handlar om tilltron till den egna förmågan, att individen förväntas klara av att genomföra en handling i en viss situation. Det kan röra sig om exempelvis viktkontroll och motionsvanor. Ju starkare tilltron är hos patienten desto större är möjligheten att förändra ett ohälsosamt beteende och studier har visat att det är möjligt att öka patientens tilltro genom att förändra ett specifikt beteende. Det viktiga är att patienten har kontrollen och bestämmer vad som ska förändras och på vilket sätt det ska ske.
Patientcentreringsmodellen är en annan kommunikationsmetod som strävar efter ett ömsesidigt sätt
att samtala vilket kan förbättra kommunikationen inom vården (Fossum, 2007). Modellen består av två begrepp för sjukdom där disease är det medicinska tillståndet som diagnostiseras genom exempelvis röntgenundersökningar och blodprover. Illness är det patienten upplever och uppfattar som sina symtom men även känslor och förväntningar. Tanken är att utgå från båda begreppen genom att samtala om vårdtagarens respektive vårdgivarens tankar om symtomen så att en ömsesidighet uppstår. Så småningom leder det fram till en ökad förståelse för bådas världar och möjliggör en god relation dem emellan. Därigenom kan ett nästa steg tas mot behandling eller hälsofrämjande insatser.
Omvårdnadsteorier
Relationen mellan sjuksköterskan och patienten kan ses ur olika teoretiska aspekter och Eide et. al (1997) refererar till omvårdnadsteoretikerna Peplau, Orlando och Travelbee. Peplau hävdar att fokus ligger på utvecklingen av relationen mellan sjuksköterska och patient för det terapeutiska utbytet i omvårdnaden. Patienter tilldelar ofta sjuksköterskan olika roller efter sina egna behov men sjuksköterskan skapar på samma gång egna roller som hon känner sig bekväm i eller upplever som viktiga. I rollen som exempelvis resursperson eller lärare bidrar hon med information för att patienten ska få ökad förståelse för sin hälsosituation (Eide et. al., 1997).
Orlando betonar vikten av den kommunikativa delen (Eide et. al., 1997). Hon menar att tre grundläggande faktorer sker i interaktion med varandra: patientens beteende och uttalande,
sjuksköterskans reaktioner och sjuksköterskans handlingar till patientens bästa. Genom en
reflekterande dialog med patienten får sjuksköterskan en uppfattning om dennes situation och möjligheten att kunna erbjuda professionell hjälp ökar. När sjuksköterskan iakttar kroppsspråket hos patienten och frågar hur denne mår och samtidigt visar sig lugn blir det lättare att tolka signaler och lättare för patienten att svara på hur hon mår. En stressad sjuksköterska får med stor sannolikhet höra det patienten tror att hon vill eller har tid att höra.
Travelbee anser liksom Peplau och Orlando att kommunikationen mellan sjuksköterska och patient är central i omvårdnadsprocessen (Eide et. al., 1997). Den delar hon in i fem stadier: observation,
tolkning, beslut, handling och bedömning. Hon betonar vikten av sjuksköterskans förståelse för vad
patienten förmedlar, både det verbala och icke-verbala. Vidare använder hon sedan den informationen till planering och genomförande av omvårdnadsåtgärder.
Patientcentrering och undervisningsprocessen
förbättras (McCabe, 2004).
Genom att tillämpa patientcentreringsmodellen får patienten en ökad känsla av trygghet och egenkontroll och en tillit till den egna förmågan, vilket är särskilt viktigt när livssituationen förändrats för patienten genom sjukdom och behandling (Fossum, 2007). Det innebär att samtal mellan professionell sjukvårdspersonal och patient ska bygga på information och undervisning för att eftersträva en välinformerad patient som får en möjlighet att göra medvetna val. Detta fungerar dock inte alltid. Patienter uttrycker missnöje över otillräcklig eller obegriplig information eller att de inte har tillräckligt inflytande i den egna vården. Samordningen är inte heller alltid så god då information fås från flera olika professioner oberoende av varandra. Det är också en stor risk att kommunikationen blir ensidig då sjukvårdspersonalen endast utifrån sin skyldighet enligt hälso- och sjukvårdslagen, informerar patienten. Det innebär att patienten underkastas och blir en passiv mottagare av olika budskap. När det brister i kunskap, egenvård och följsamhet från patientens sida har detta visats leda till sämre resultat, fördyrade samhällskostnader, förlängd sjukhusvistelse, onödiga och oplanerade sjukvårdskontakter, fördröjd läkning och kvarstående symtom, komplikationer mm.
En patientcentrerad och dialoginriktad strategi kan förbättra resultaten i läroprocessen (Fossum, 2007). Genom undervisning hamnar fokus på patienten och dennes behov som preferenser, omvärld och sociala sammanhang. Patienten bygger då upp en förståelse för sin omvärld och skaffar sig beredskap för att handla i olika situationer. Det blir en dialog mellan sjukvårdspersonalen med sitt generella expertkunnande och patienten som är expert på att leva med den aktuella sjukdomen. Ansvar lämnas därigenom över till patienten och situationen får mer karaktär av rådgivning och vägledning.
Bemötande av funktionshindrade patienter
kommunikationer och få tillgång till den service som behövs. Detta kallar Lindqvist för det ”kollektiva bemötandet” och menar att det är ur detta som det enskilda mötet formas.
En historisk överblick vittnar om myter och fördomar i synen på funktionshinder, det har bidragit till utanförskap och oacceptabla livsvillkor för personer med funktionshinder (SOU-rapport, 1999). Ansvaret ligger på politikerna att bryta detta och enligt forskare som ägnar sig åt frågan om attityder, värderingar och fördomar mot funktionshindrade personer är det ökad kunskap som kan bryta fördomarnas makt. Genom politiska insatser kan attityden och bemötandet förbättras, exempelvis genom lagstiftning. På så sätt förbättras det kollektiva bemötandet och personer med funktionshinder ges rätten till delaktighet och jämlika villkor. Den enskilde individen stärks och får ökad självkänsla, vilket ökar förutsättningen för att bli bemött med respekt och det kan ställa krav på att inte bli utestängd.
Bemötande är, enligt Lindqvist, hur människor beter sig mot varandra, vilken attityd, inställning eller anda som finns under samtalets gång (SOU-rapport, 1999). Det vill säga den människosyn som finns och det sätt som man förhåller sig till andra. Bemötandet inbegriper även samhällets syn på personer med funktionshinder, av attityder och värderingar i helhet, exempelvis lagar och regelverk, tillgänglighet, politik, fördelning av resurser mm. Detta påverkar allmänhetens syn på denna grupp och bemötandet blir en fråga om rätten till medborgarskap.
Vid möte mellan människor kan de båda parterna ha olika utgångspunkter och föreställningar vid samtalets inledning, vilket ofta leder till missförstånd och oklarheter (SOU-rapport, 1999). Gapet mellan den professionella världen och "vardagsvärlden" blir mycket påtaglig för de har olika perspektiv på det som mötet handlar om och deras kunskaper och erfarenheter skiljer sig åt. För ett fungerande samspel och ett ökat inflytande hos den enskilde individen krävs lyhördhet hos den professionelle. Lindqvist skriver i sin rapport om bristerna i just dialogen, att tala förbi varandra och inte tala riktigt samma språk. Det handlar om möte mellan de funktionshindrade och tjänstemän som använder maktspråk och inte respekterar individens känslor och integritet, om personal som berättar hur mycket det skulle kosta samhället att ge en person den hjälp han eller hon ber om. Trots att bemötandet även beror på hur en person själv agerar är det ändå den yrkesutövande som är den professionelle i sammanhanget och har ansvar för att kommunikationen fungerar.
patientens behov av trygghet i vård och behandling. Att den ska vara lättillgänglig och bygga på respekt för patientens medbestämmande och integritet. Den ska även främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen samt tillgodose patientens behov av kontinuitet och säkerhet inom vården. Den som är ansvarig för patientens vård är ansvarig för att informationen anpassas till patienten så att patienten får begripliga besked om sitt hälsotillstånd och vilka undersökningar och behandlingar som är aktuella (Socialstyrelsen, 2008).
Enligt folkhälsoinstitutet, FHI, behövs ökad kunskap om funktionshinder inom hälso- och sjukvården, exempelvis om tillgänglighet eller om personalens och patienternas kunskap om hur funktionsnedsättningen kan inverka på den allmänna hälsan (Folkhälsoinstitutet, 2008). FHI har arbetat fram elva nationella folkhälsomål där ett av målen är en mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård och det framhålls att det krävs ett funktionshinderperspektiv för att samhället ska kunna närma sig målen.
Kommunikation med hörselskadade patienter
Hörselskadades riksförbund (HRF) redovisar enligt 2008 års rapport från Statiska centralbyrån, att 14% av den svenska befolkningen har en hörselnedsättning (16-110 år), vilket motsvarar över en miljon personer (HRF, 2008). Ungefär 54% är i yrkesverksam ålder (16-64 år), motsvarande ungefär 570 000 personer och antalet äldre hörselskadade (65-110 år) utgör 46%, omkring 480 000 personer. Orsaken till hörselnedsättning beror oftast på en kombination av flera faktorer, vilka i huvudsak kan delas in i tre grupper:
• Genetiska faktorer – ärftliga anlag för hörselnedsättning och ärftlig känslighet för buller. • Miljöfaktorer – bullriga och hörselskadliga ljudmiljöer, både i arbetslivet och på fritiden. • Åldersfaktorer – hörselförändringarna har med åldrandet att göra.
Begreppet hörselskada omfattar hörselnedsättning av skilda orsaker bl.a tinnitus, Menières sjukdom och ljudöverkänslighet och innefattar allt från vuxendöva till personer med lätt nedsättning av hörseln (HRF, 2008). Hur individen påverkas avgörs mycket av när i livet nedsättningen uppstår.
Barndomshörselskadade är en liten grupp som har en nedsättning från födseln eller tidig barndom
Det ovan beskrivna visar att hörselskador kan variera och påverka personer på olika sätt. Hörselhjälpmedel kan komplettera en hörselnedsättning men de kan inte efterlikna den naturliga hörseln eller ge en full hörsel, vilket många tror (Hörselboken, 2009). Hörselskadade använder omedvetet en kombination av subjektiva och objektiva signaler under en konversation för att uppfatta vad som sägs. De tolkar talet utifrån hörselrester, läppavläsning, kroppsspråk och helheten av samtalet. Vissa använder sig även av visuell kommunikation, dvs. teckenspråk. Synen blir därför väldigt viktig vid kommunikation med andra (Jönsson, 1993). Trots hjälpmedel och olika kommunikationsstrategier kvarstår dock hörsvårigheterna, mer eller mindre. Det gemensamma för alla är att de behöver en bra ljudmiljö (HRF, 2008). En undersökning visar att 50% av svenska befolkningen upplever att ljudmiljön i samhället är ett stort problem och Hörselskadades riksförbund menar att detta är en fråga om delaktighet och tillgänglighet för hörselskadade (HRF, 2008).
Det råder i dagens samhälle olika fördomar och attityder som avspeglas i hörselskadades egen syn på sitt funktionshinder (HRF, 2008). Många drar sig för att söka hjälp och undviker helst att tala om att de hör dåligt. En vanlig uppfattning är att hörselnedsättning är relaterat med ålderdom eller ett tecken på dumhet. Många tror också att det fungerar bra utan åtgärder och hjälpmedel (HRF, 2008). Skammen inför handikapp sitter djupt rotad hos många hörselskadade och denna stigmatisering kan helt i onödan orsaka ett större handikapp än själva hörselskadan (Hörselboken, 2009). På knappt tjugo år har andelen hörselskadade ökat med en kvarts miljon, det redovisar Hörselskadades riksförbund i sin årsrapport (HRF, 2008), och hävdar att det är ett av de största folkhälsoproblemen idag. Dessvärre uppfattas detta som ett lågstatusproblem i samhället och lågprioritering av allt som rör hörselskador är ett tecken på den okunskap, de attityder och signaler som råder idag.
Problemformulering
Syfte
Att utifrån hörselskadade patienters perspektiv beskriva kommunikationsproblem som kan uppstå och hur de hanteras vid kontakt med hälso- och sjukvården samt belysa och lyfta fram hörselskadades behov vid bemötande och kommunikation.
Frågeställningar
1. Vilka kommunikationsproblem upplever hörselskadade i vården? 2. Hur hanteras de uppkomna problemen?
3. Hur upplever hörselskadade bemötandet av sjuksköterskor och övrig sjukvårdspersonal och vilka konsekvenser får detta?
4. Vilka kommunikationsstrategier underlättar vid samtal med hörselskadade?
METOD
Design
Uppsatsen har en deskriptiv ansats och bygger dels på en litteraturstudie dels på en mindre enkätundersökning.
Urval
1. Litteraturstudie
Tabell 1: Beskrivning av artiklar som grund för litteraturstudie.
Författare Urval Typ av studie Resultat
Sommer, S K. m.fl. 2002
__ Deskriptiv litteraturstudie Tips från sjuksköterska med hörselskadad son.
Herring, R. m.fl. 2000
__ Deskriptiv litteraturstudie Hälso- och sjukvården är enligt lag ansvariga för en fungerande kommunikationen. Fook, L. m.fl.
2000
200 pat. med åldersrel. hörselskada.
Interventionsstudie Pat. hörde inte vad läkaren sa. (22% före interventionen och 6% efter interventionen) Slaven, A.
2003
__ Deskriptiv litteraturstudie SSK når inte upp till de krav som ställs.
Hines, J. 2000
359 hörselskadade personer. Fallkontrollstudie retrospektiv
Kommunikationsproblem mellan hsk pat. och sjukvårdspersonal.
Lezzoni, L I. m.fl. 2004
26 personer som är döva eller gravt hörselskadade.
Kvalitativ och kvantitativ Pat. ger förslag på vad som kan effektivisera
kommunikationen. Tolson D, m.fl.
1997
Personal och boende från 29 avdelningar
Deskriptiv Oacceptabel ljudmiljö på avdelningarna.
2. Enkätstudie
Ett strategiskt urval har gjorts för att deltagarna ska ha haft erfarenheter av olika situationer där kommunikationsproblem uppstått mellan den hörselskadade patienten och sjukvårdspersonal. Totalt tillfrågades 12 kvinnor att delta i studien och av dessa deltog 10 stycken.
Datainsamlingsmetod
1. Litteraturstudie
De sju artiklar som valdes ut som grund för litteraturstudien granskades utifrån kriterierna, urval, typ av studie, tidpunkt för studierna och resultat.
2. Enkätstudie
kunnat förbättra situationen samt hade möjlighet att lämna övriga synpunkter.
Tillvägagångssätt
Studien började med en artikelsökning samt litteraturstudier för att få en allmän förkunskap och grund för arbetet med att formulera enkätfrågor. Dessa testades därefter på två personer. För att få frivilliga hörselskadade personer till studien kontaktades dels bekanta genom mailutskick för att sprida informationen om studien dels Hörselskadades riksförbund (HRF). Den senare kontakten resulterade i ett förslag på att sätta ut en annons i deras medlemstidning om en förfrågan om deltagande i studien. På grund av tidsbegränsning valdes detta alternativ bort och i brist på andra alternativ gjordes ett försök till att kontakta Arbetsförmedlingen för döva och hörselskadade i Uppsala, för att genom dem sprida informationen om studien. Det är en statlig myndighet som jobbar som konsulter till de lokala kontoren inom Arbetsförmedlingen. De gav positivt gensvar varefter ett informationsbrev (se bilaga 2) och en enkät (se bilaga 1) skickades till dem via e-mail. Efter information till deras klienter och förfrågan om deltagande i studien sände de frivilliga deltagarna sina enkätsvar relativt snabbt varför ett påminnelseutskick inte behövdes. En beskrivning av respondenterna har begränsats då drygt hälften av dessa kontaktats via Arbetsförmedlingen och personuppgifter därmed inte kunnats lämnats ut av sekretesskäl. Samtliga deltagare är dock kvinnor med erfarenhet av hörselskada och varierar i ålder.
Dataanalys
1. Litteraturstudie
Kriterier för granskning av artiklarna bygger på studiens urval, typ av studie,tidpunkt för studierna samt resultat som bäst svarar mot samtliga frågeställningar. Benämningen sjukvårdspersonal används för att innefatta sjuksköterskor, undersköterskor samt övrig personal som patienten kommer i kontakt med inom vården.
2. Enkätstudie
bilaga 1) och exemplifieras med hjälp av citat. Innehållsanalysen följde delvis den metod som beskrivs av Graneheim & Lundman, 2004.
Tabell 2: Beskrivning av tillvägagångssättet för innehållsanalys
Meningsbärande enhet Kondenserad
meningsenhet Subkategori Kategori
Munskydd och prata
samtidigt Informationen till patienten hade inte gått fram Svårighet med information Information
Etiska aspekter
Deltagarna fick information om studiens syfte och metod och att deltagandet i studien var frivilligt och kunde avbrytas när som helst (Vetenskapsrådet, 2009). Uppgifterna har behandlats konfidentiellt och kan inte på något sätt kopplas till en enskild individ, vidare har enkäterna som erhållits, endast behandlats av forskaren och kommer vid studiens slut att förstöras. Informationen har endast använts för studiens syfte.
RESULTAT
Del 1: Litteraturstudie
Hörselskadade patienters upplevelse av kommunikationsproblem i kontakt med hälso- och sjukvården samt hanteringen av dessa
Kommunikationsproblem mellan hörselskadade patienter och sjukvårdspersonal är vanligt förekommande och studier visar att båda parterna bidrar till detta (Hines, 2000). Hörselskadade förnekar ofta sitt funktionshinder och detta beror bl.a. på stigmatisering, många förknippar dövhet med senilitet eller mentala brister. Detta innebär att informationen om patientens hörselskada inte kommer till personalens kännedom, därav deras omedvetenhet om detta. Att personalen fått kännedom om det innebär dock inte att situationen blir lättare och ofta handlar det om okunskap, många vet helt enkelt inte hur de ska gå till väga (Hines, 2000, Tolson D., McIntosh J., 1997).
mottagningar sitter bakom en glasruta som skymmer ansiktet (Hines, 2000). Det blir omöjligt för patienterna att uppfatta vad som sägs. Vissa informerar sjuksköterskan i förväg men detta glöms ofta snabbt bort.
Patienter upplever att personalen skriker och pratar för fort och att de har svårigheter att avläsa på läpparna pga skägg, mustasch eller att de tittar i papprena samtidigt som de pratar (Hines, 2000). Patienterna berättar om svårigheter vid samtal med läkare, de talar till dem från fotändan vid undersökningar, använder mer medicinska termer och tar sig inte tid jämfört med sjuksköterskorna (Fook, Morgan R., Sharma P., Adekoke A., Turnbull C J., 2000). Ett annat problem är vid samtal med personer som bryter eller har utländskt tal. Endast 25% av talet kan avläsas på läpparna eftersom många konsonantljud bildas så långt inne i munnen att de i princip blir osynliga (W. Åkerman, 1992, Hörselboken, 2009). Läpprörelserna blir annorlunda och då hörselskadade kämpar med att överhuvudtaget kunna höra talade ord blir det nästintill omöjligt att uppfatta (Hines, 2000). Studier visar att hörselproblematiken skapar stress och trötthet hos många hörselskadade och en ångest över att missa något (Lezzoni, MED, Msc; O'Day, PhD Killeen, Harker, MPA, 2004). Sjukvårdspersonalen beskrivs ha grundläggande missuppfattningar om effektiva kommunikationsstrategier för denna målgrupp och verkar inte förstå att ansvaret åligger dem, att kommunikationen fungerar. Läkarna klagade på kostnader och tyckte det var besvärligt att anlita tolkar eller köpa in specialutrustning. De krävde att patienterna skulle ta till inadekvata metoder som: läppavläsning, skriva på lappar eller be familjemedlemmar tolka.
Hörselskadades upplevelser av sjukvårdspersonalens bemötande
Patienternas upplevelser av sjukvårdspersonalens bemötande var både bra och dåliga (Hines, 2000). De som ansträngde sig uppskattades av patienterna och gjorde dem lugna. De var tålmodiga och repeterade, frågade om patienten hade förstått och skrev ner viktiga detaljer. Andra upplevdes som otåliga, likgiltiga och burdusa. De ansträngde sig inte för att underlätta kommunikationen eller att vara allmänt trevlig. En annan studie visar att sjuksköterskorna var omedvetna om patientens hörselnedsättning och trots att många besatt den teoretiska kunskapen var den i praktiken mycket begränsad. Där hjälpmedel fanns tillgängligt användes de ändå inte dels för att de helt enkelt valde bort det, dels pga. deras okunskap om hur de skulle användas (Slaven, 2003).
Samtalsstrategier som underlättar vid samtal med hörselskadade
Undersökningar visar att sjukvårdspersonalens förmåga att kommunicera med hörselskadade är otillräcklig (Sommer et. al., 2002). Detta bottnar ofta i okunskap, de inser inte problemet och känner inte till vilka möjligheter som finns (Tolson, 1997). Detta drabbar patienterna med sämre vårdkvalité som följd jämfört med hörande patienter och därför behövs det ökad kunskap inom hälso- och sjukvården för att förbättra kommunikationen med hörselskadade patienter (Sommer et. al., 2002).
I en studie genomförd av Fook et. al. (2000) undersökte man hörförståelsen hos patienterna vid samtal med läkare, med och utan talförstärkare. Resultatet var att 22% hade svårigheter att uppfatta utan talförstärkare och bara 6% hade svårigheter med talförstärkare. Detta visar att kommunikationen kan förbättras betydligt med små medel (Fook et. al., 2000). Kunskapen saknas dock och det framkommer ur flera studier att deltagarna föreslår utbildning till personalen som en lösning på detta och undersökningar visar att problemen faktiskt minskar (Hines, 2000) men det krävs en insikt hos dem för att det ska kunna ske en förändring (Fook et. al., 2000).
I hälso- och sjukvården sker en stor genomströmning av patienter dagligen, det kan därför vara svårt för personalen att uppmärksamma patienter med en hörselnedsättning om informationen inte kommer fram. Funktionshindret är så pass dolt och många hörselskadade är duktiga på att dölja det (Slaven, 2003). I en studie genomförd av Sommer et. al. (2002) upplyser författarna om att personalen bör vara medveten om detta och om de misstänker att patienten hör dåligt kan de testa genom att vända bort huvudet och ställa en fråga i normal ton. Om denne inte hör det blir det då naturligt att fråga om han eller hon har en hörselnedsättning och vilket kommunikationssätt och hjälpmedel som denne föredrar (Sommer et. al., 2002).
För att uppnå en så effektiv kommunikation som möjligt är det viktigt att bl a. tänka på att:
• Ha bra ljussättning i rummet för att patienten ska kunna läsa på läpparna (Sommer et. al., 2002). • Eliminera bakgrundsljud genom att sitta i ett tyst och lugnt rum och stänga dörren.
• Inte prata för fort.
• Komma ihåg att hörselskadade patienten behöver mer tid vid processen i att ta emot information • Vara lugn och tålmodig eftersom stress och distraktion försvårar betydligt.
• Sluta prata om talaren behöver vända sig bort eller titta ner på anteckningar.
• Vara tydlig vid byte av samtalsämne.
• Prata klart och tydligt i normalt tonläge, det hjälper inte att skrika eftersom det ofta resulterar i överdrivet uttal och försvårar avläsningen för patienterna (Sommer et. al., 2002, Slaven, 2003).
• Den som talar tittar på patienten hela tiden och inte skymmer munnen med handen, pappret, koppen etc.
• Omformulera om patienten inte uppfattar.
• Tänka på kroppsspråket, att de icke-verbala signalerna överensstämmer med budskapet.
• Be patienten upprepa vid misstanke om att denne inte förstått
• Skriva ner viktiga detaljer eftersom många ord ser lika ut på läpparna och vissa ord kan vara främmande för patienten.
• Undvika att sitta framför ett fönster eftersom det ger en skugga i talarens ansikte och försvårar
för patienten att avläsa.
Del 2: Resultat av enkätstudie
Vid analys av enkätsvar framkom följande kategorier under respektive fråga, se tabell 3.
Tabell 3: Översikt av kategorier
Situationer då
kommunikationsproblem uppstått i kontakt med sjuksköterska
Hantering av de uppkomna problemen
Upplevelse av
bemötande Konsekvenser av kontakten med vården
Faktorer som hade kunnat underlätta vid samtalssituationer
Svårighet med information Okunskap Oförmåga och
osäkerhet Oro och osäkerhet Miljö och omgivning
Okunskap Vilja och
engagemang Vilja och engagemang Behov av förberedelser Kunskap och förståelse Oro och osäkerhet Behov av tolk Oförstående Behov av
information Förberedelser Rädsla för att missförstå och bli
missförstådd Känsla av uppgivenhet Känsla av underlägsenhet Bemötande Alternativ kommunikation Brist och behov
av information Information
Situationer då kommunikationsproblem uppstått i kontakt med sjuksköterska
Fyra olika kategorier urskiljdes när det gäller upplevelser vid situationer då kommunikationsproblem uppstått i kontakt med sjuksköterska; svårighet med information, okunskap, oro och osäkerhet och rädsla för att missförstå och bli missförstådd. Det framkom att samtliga deltagare upplevde en oro och osäkerhet som det största problemet eftersom de inte kunde tillgodogöra sig den information som gavs pga. svårigheter att höra. Personalens brister i kunskap och förståelse var en starkt bidragande faktor till detta. En deltagare berättar att hon informerade sjuksköterskan om sin hörselskada vid inskrivningen och hon lovade då att framföra detta till ansvarig personal men det glömdes bort.
”När jag skulle till operation var jag tvungen att ta av mig hörapparaten och därmed hörde jag betydligt sämre. Just detta att många personer finns runt omkring mig med munskydd på sig och samtidigt pratar med mig är besvärligt. Informationen hade inte gått fram och jag kände mig obekväm.”
Hanteringen av de uppkomna problemen
om sin hörselskada och deras behov av läppavläsning, ändå var det många sjuksköterskor som glömde bort detta eller helt enkelt inte förstod.
”Vid flera besök så tittade hon bort då hon förberedde inför ett test hon skulle göra, jag sa till henne att titta på mig då hon skulle prata men det glömde hon bort hela tiden.”
Andra upplevde att det fanns en vilja och ett engagemang hos personalen, de var lugna och hade tid för patienten. Även om de överdrev sin tydlighet och pratade med hög röst var det ändå uppskattat. Ibland berodde svårigheterna på omgivningen som exempelvis störande bakgrundsljud och då bad några av deltagarna personalen att upprepa sig eller att kommunicera via papper och penna. Det framgår tydligt att många upplever svårigheter i kommunikationen med sjuksköterskan och att det resulterar i en slags uppgivenhet hos patienten, de orkar helt enkelt inte ta itu med problemet.
”Håller tyst och hoppas på det bästa men rasar inombords.”
En annan deltagare upplevde att hon blev annorlunda bemött när hon hade en tolk med vid samtalet med sjuksköterskan.
”Jag hinner fundera och fråga om det jag känner att jag behöver få veta mer om. Jag känner ett annorlunda bemötande när en tolk finns med, för då ser vårdpersonalen ofta annorlunda på en, man är inte lika handikappad och lamslagen liksom.”
Upplevelse av bemötande
Utifrån deltagarnas beskrivning av hur de upplever bemötandet av sjuksköterskan går det att urskilja fyra olika kategorier: Oförmåga och osäkerhet, vilja och engagemang, oförstående och känsla av underlägsenhet. Några upplever ett bra bemötande av sjuksköterskorna, att det finns en vilja och ett engagemang hos dem att verkligen försöka uppnå en god kommunikation. Dock råder det brister i förmåga och säkerhet hos dem, de verkar inte veta hur de ska hantera situationen.
”Hon förstod nog men blev lite “överdrivet snäll”, nästan som det var synd om oss.”
”Kändes som att jag var lite till belastning med min hörselskada att jag ville kommunicera på viss sätt och veta tider och liknande.”
En deltagare uttrycker en uppgivenhet över bemötandet hon fått av en sjuksköterska.
”Jag kände mig kränkt efter varje besök med denna sjuksköterska. Då jag inte mådde bra har jag oftast väldigt lite ork att säga till folk när de ska upprepa de saker som sägs. Som patient kände jag mig underordnad denna sjuksköterska, jag kände att jag förmodligen missade en massa information som hon pratade om samtidigt som hon skulle ta prov på mig och tittade samtidigt bort. ”
Konsekvenser av kontakten med vården
De konsekvenser som kontakten med vården givit respondenterna kan delas in i fyra kategorier: oro och osäkerhet, behov av förberedelser, behov av information och bemötande. Några tycker att det fungerar bra men de allra flesta uttrycker en otrygghet och osäkerhet över kontakten med vården.
”Det finns alltid en viss osäkerhet när jag befinner mig i en sådan miljö. Jag blir nog lite nervös och då hör jag ännu sämre.”
De känner sig osäkra och får kämpa lite extra för att inte missa viktig information. Även här går det att skymta en uppgivenhet hos vissa, de hoppas på tur och menar att det hänger mycket på hur öppen sjuksköterskan är inför funktionshindret. För vissa deltagare har detta bidragit till att de tydliggör sin hörselskada i större utsträckning och förbereder vårdkontakten genom att planera hur de sitter, boka tolk vid längre samtal eller ta hjälp av en anhörig. I ett fall har det gått så långt att patienten funderar på att byta vårdcentral.
”Jag funderar allvarligt på att byta vårdcentral men eftersom jag har haft en pågående utredning av sköldkörteln så har jag fortsatt att gå till samma vårdcentral.”
Av det bemötande de fått uttrycker några hur de känt sig överkörda och hjälplösa.
Faktorer som hade kunnat underlätta vid samtalssituationer
De svarande ger förslag på faktorer som de anser hade kunnat förebygga problemen vid kommunikation och dessa kan delas in i fem kategorier: miljö och omgivning, kunskap och förståelse, förberedelser, alternativ kommunikation och information. Det förefaller tydligt att miljön och omgivningen i princip är avgörande för hur god kommunikationen blir. Att det mest optimala är en bra akustik och så liten personalgrupp som möjligt och det oavsett hörselskadans omfattning.
”Hörselskadan står alltid i relation till den situation som personen befinner sig i, därför kan även en lindrig hörselskada innebära problem vid kommunikation.”
Nästan alla upplever att det brister i kunskap och förståelse och betonar vikten av ökad kunskap hos sjukvårdspersonalen genom utbildningsdagar som hålls av externa konsulter. En deltagare menar att det skulle ha stor betydelse i framför allt oförberedda situationer.
”De skulle behöva förstå vårt handikapp mer, hur man bemöter döva/hörselskadade på ett bra sätt. Saker kan ju hända ganska hastigt, då är det viktigt att man som vårdpersonal vet hur man ska ta hand om sina patienter oavsett vilket handikapp de har – på ett bra sätt.”
Vid planerade besök bör sjukvårdspersonalen ha kunskap om förberedelser för att uppnå en så god kommunikation som möjligt bland annat tolkbokning och hantering av hörseltekniska hjälpmedel. De nämner även att de själva kan bli bättre på att informera om sin hörselskada i förväg och betonar att detta då bör noteras.
”När patientjournal finns och personen i fråga har informerat om sina hörselsvårigheter, borde det finnas en tydlig markering i journalen bredvid namnet.”
Några skulle föredra fler kommunikationssätt än enbart auditiva dels för att kunna ta del av all information dels för en ökad säkerhetskänsla.
”Komplettera gärna muntlig information med skriftlig t ex. e-post, sms eller brev. Är man sjuk måste man anstränga sig ännu mer som hörselskadad.”
”Tolk borde finnas till hands och på ett tillgängligt sätt så att den döve/hörselskadade personen inte missat något/kan hänga med på ett optimalt sätt. Vi ska absolut inte behöva missa viktig information om vår hälsa bara för att det inte finns tid/möjlighet till bra kommunikation.”
Övriga faktorer som framhålls inverka på kommunikationsmöjligheter
Sjukhusmiljön upplevs för de flesta som särskilt svår då det är dåligt med ljuddämpande material och nästan alltid finns störande bakgrundsljud. Flertalet tar också återigen upp bristen på kunskap bland personalen.
”Vare sig man är döv/hörselskadad - om man kan prata hjälpligt, talkommunicera eller inte prata alls så tycker jag ändå att de flesta som jobbar inom vården överlag är ganska tafatta och okunniga, det tycker jag är synd.”
En deltagare berättar om ett återbesök hos sin läkare. Upprepade gånger fick hon be läkaren titta på henne medan han pratade, detta glömdes bort efter första meningen och han tittade återigen i journal anteckningarna på datorskärmen samtidigt som han fortsatte prata.
”Jag hade då ork att säga till honom att titta på mig och då gjorde han det men jag kände mig väldigt kränkt och dålig som person. Jag var också väldigt besviken på bemötandet jag fick.”
De flesta anser att all vårdpersonal borde ges utbildning inom kommunikation och bemötande med hörselskadade personer, i framför allt vårdrelaterade situationer.
”Det borde vara ett stående inslag i sjuksköterskeutbildningen om hur man bemöter och kommunicerar med hörselskadade av olika grader. Likaså informera om teckenspråk och andra kommunikativa möjligheter.”
DISKUSSION
Sammanfattning av resultatet
och brist på kunskap om kommunikationsmetoder samt miljö- och omgivningsfaktorer. Det framgår vid analys av enkätsvaren att flertalet av deltagarna upplever en otrygghet i kontakt med hälso- och sjukvården pga. kommunikationssvårigheterna och att de ofta möts av oförstående sjukvårdspersonal. Detta kan skapa en uppgivenhet hos patienterna. De flesta deltagare anser att utbildning till all vårdpersonal om kommunikation och bemötande av hörselskadade patienter kan vara en lösning på problemet.
Resultatdiskussion
Orsakande faktorer till kommunikationsproblemen
Ett flertal studier bekräftar problemet med kommunikationen mellan sjukvårdspersonal och hörselskadade patienter, bl a. Hines (2000). I likhet med resultatet från enkätstudien visar Lock et. al. (2003) att de orsakande faktorerna till kommunikationssvårigheterna främst är: informationsbrist, kommunikationssvårigheter och okunskap om hörselskador (Lock et. al., 2003). Vad gäller informationsbristen framhåller Hines (2000) att båda parterna bidrar till problemet och en viss likhet kan här ses i resultat från enkätstudien även om de flesta deltagare uppgav att de informerade om sina hörselsvårigheter. Något som ytterligare bekräftas av studien är att den viktiga informationen missas trots att patienten informerat sjukvårdspersonalen om sin hörselskada, bl a. för att det inte noterats i journalen (Hines, 2000). Miljö och omgivningsfaktorer tas upp i enkätstudien av många deltagare som en viktig faktor för att kunna uppfatta andra och detta uppmärksammas även av Hörselskadades riksförbund som upplyser om att 50% av svenska befolkningen upplever att ljudmiljön i Sverige är ett stort problem. I studien av Tolson et. al. (1997) hävdar författarna att ljudmiljön på sjukhus inte är acceptabel (Tolsen et. al., 1997). Detta beroende på dåliga akustiska förhållanden i form av hårda och ekande ytor (Slaven, 2003).
Hantering av de uppkomna problemen
föreliggande studie där en deltagare beskriver att de flesta som jobbar inom vården överlag är ganska tafatta och okunniga. Vidare leder problemet till att det sker missbedömningar helt i onödan och läkare klagar på kostnader och tycker det är besvärligt att anlita tolkar eller köpa in specialutrustning (Lezzoni et. al., 2004). Personalen beskrivs ha grundläggande missuppfattningar om effektiva samtalsmetoder och tror att det räcker med läppavläsning, papper och penna eller att be familjemedlemmar tolka. Detta har visats skapa uppgivenhet, ångest, trötthet och en stress hos patienterna och forskningen visar att många patienter är beroende av familjemedlemmar och vänner i kontakten med vården. Även om det underlättar kommunikationen kan det vara distraherande för patienten och framför allt minskar det integritet och privatliv (Lezzoni et. al., 2004, Lynch, 2004). Upplevelse av sjukvårdspersonalens bemötande och dess konsekvenser
Det kan diskuteras varför de hörselskadade deltagarna i enkätstudien inte tagit mer plats eller varit mer tydliga mot omgivningen och det kan finnas många förklaringar. Då stress har visat sig bli allt vanligare inom sjuksköterskeyrket (Eide et. al., 1997) och inom vården överhuvudtaget kan detta möjligen vara en orsakande faktor. Hörselskadade är mer visuella genom att de, i hög grad tolkar de icke-verbala budskapen (Sommer et. al., 2002, Barnett et. al., 2002), i detta fall stress, vilket av naturliga orsaker kan leda till att patienterna undviker att besvära personalen med frågor och funderingar. Vilket bekräftas av omvårdnadsteoretikern Orlando som menar att en lugn sjuksköterska med större sannolikhet får höra hur patienten faktiskt mår och inte det patienten tror att hon vill eller har tid att höra. Genom att ha en reflekterande dialog ökar hennes uppfattning om patientens situation och möjligheten att erbjuda professionell hjälp ökar (Eide et. al., 1997). En annan förklaring skulle kunna vara negligering av funktionshindret, som tidigare nämnts, kan bottna i den stigmatisering som existerar i dagens samhälle (Hörselboken, 2009). Det har i studier beskrivits om hur hörselskador kopplas samman med senilitet eller mentala brister (Hines, 2000) men även att sjukvårdspersonalens attityd och bemötande är en bidragande faktor. De beskrivs som otåliga, likgiltiga och burdusa (Hines, 2000) och enligt de svarande i enkätanalysen, trötta, irriterade och har en allmänt negativ attityd. Erfarenheter av sådan art kan leda till att patienten hamnar i en ond cirkel som blir svår att bryta. Några deltagare upplever, enligt enkätsvaren att det handlar mycket om ”fallenhet” hos personalen, dvs. hur öppna de är inför funktionshindret. Det framgår vidare att de upplever personalen som dåligt förberedda inför ett möte med en hörselskadad patient. Kommunikationsstrategier som underlättar vid samtal med hörselskadade
några av de som enligt förekommande studie är de främsta orsakerna till kommunikationshindren: brister i information, kommunikationsmetoder samt miljö- och omgivningsfaktorer. Detta i ett försök till att kortfattat redogöra för hur de kan avhjälpas.
Omvårdnadsteoretikerna Travelbee, Pepalu och Orlando anser att kommunikationen är central i omvårdnadsprocessen och menar att sjuksköterskans arbete i form av planering och genomförande av omvårdnadsåtgärder bygger på hennes förståelse för vad patienten förmedlar, både verbalt och icke-verbalt (Eide et. al., 1997). Enligt McCabe (2004) är en patientcentrerad vård det mest optimala för att kunna eftersträva en kvalitativ god vård. Hon menar att detta arbetssätt främjar relationen mellan sjuksköterskan och patienten samtidigt som patienten får ett ökat inflytande i den egna vården. För att uppnå detta är patientcentreringsmodellen en bra kommunikationsmall att följa, den strävar efter en dialoginriktad kommunikation och syftar till att ge varje patient bästa möjliga vård (McCabe, 2004). Lynch (2004) som själv är sjuksköterska och har råkat ut för en temporär hörselnedsättning i samband med en öroninfektion delar i sin studie med sig av sina erfarenheter och tips till sjukvårdspersonal. Enligt henne kan en fungerande kommunikation uppnås om utgången är att anta att alla har en hörselnedsättning till dess att motsatsen är bevisad. Då behöver inte patienten tillfrågas rakt ut om han eller hon hör dåligt. Vidare betonar hon vikten av att sjukvårdspersonal i mötet med patienten, saktar ner och koncentrerar sig på personen och inte tiden (Lynch, 2004).
Behovet av att förbättra hälso- och sjukvården för döva och hörselskadade har uppmärksammats i Canada där ett utbildningsprogram har genomförts för medicinstudenter, som ett första steg för att uppnå detta (Lock et. al., 2003). Kurser gavs till frivilliga medicinstudenter och bestod av information om hörselskador, kommunikationsstrategier, mångkultur, teknik och etiska aspekter på vård av hörselskadade patienter. Det genomfördes av bl a. bedömningsformulär, gruppövningar, föreläsningar och diskussioner och var en billig och reproduktiv metod för att utbilda dessa studenter. Det resulterade i en positiv feedback från studenterna som tidigare inte känt till detta och ansåg att det borde föras in i läroplanen inom medicin- och vårdutbildningar.
Akademiska sjukhuset i Uppsala inledde ett samarbete med Hörselskadades riksförbund år 2006 som syftade till att öka tillgängligheten för hörselskadade med målet att de ska känna sig trygga inom vården (HRF, 2008). En slutsats som de kunde dra av detta var att Akademiska sjukhuset inte var tillgängligt för hörselskadade i och med att personalen saknade de kunskaper som krävs samt att tekniska hjälpmedel saknades genomgående. En överblick av ett flertal avdelningar resulterade i rekommendationer och en kravspecifikation över lämpliga hjälpmedel för att sjukvården, enligt Hörselskadades riksförbund, skulle bli mer tillgängligt för hörselskadade. Rapporten fick positivt gensvar av Landstingsstyrelsen och Akademiska sjukhuset som lovade att påbörja arbetet med att förbättra tillgängligheten under våren 2007. Totalt införskaffades 41 samtalsförstärkare, 20 telefonförstärkare, 4 teleslingkuddar och 4 receptionsslingor. Under hösten 2008 genomförde initiativtagarna sedan en uppföljande granskning för att se till att patienterna blivit informerade om detta samt personalens kunskap och förmåga att hantera utrustningen. Projektets betydelse har visat sig vara stort då personalen var mycket positiva och önskade få mer information om hörselteknisk utrustning, bemötande och tolkhjälp. En satsning på utbildning och information har därför genomförts av bl a. Hörselskadades riksförbund. Projektet medförde en ytterligare satsning på att se över tillgängligheten över hela länet, på både sjukhus och inom primärvården, ett projekt som inleddes under våren 2008 (HRF, 2008).
Behov av kunskap om hantering av kommunikationssvårigheter vid hörselskador
största vikt att de har den kunskap som krävs för detta och på så sätt har förutsättningar till att uppnå målet om en god och kvalitativ vård (Socialstyrelsen, 2008). Behovet av denna kunskap kommer att öka i takt med det växande antalet hörselskadade personer (Barnett et. al., 2002, HRF, 2008) då årsrapporten redovisad av Hörselskadades riksförbund visar att hörselskador är ett av de största folkhälsoproblemen idag (HRF, 2008) och detta är en signal om hur viktigt problemet är. Folkhälsoinstitutet hävdar att det behövs en ökad kunskap om funktionshinder inom hälso- och sjukvården för att uppnå ett av de elva folkhälsomålen om en mer främjande hälso- och sjukvård (Folkhälsoinstitutet, 2008). När utbredningen av hörselskador är större än hjärtsjukdomar, astma och diabetes som har en täckande del i läroplanen på medicinutbildningar (Barnett et. al., 2002), vore en naturlig åtgärd av problemet därför ett införande av ämnet i läroplanen på alla vårdutbildningar. Vad gäller patienterna är det av yttersta vikt att patienten är tydlig mot sin omgivning om sina hörselsvårigheter men då förekommande studie visar på brister i förmågan att hantera situationer av denna sort leder det till tanken på att det kanske finns ett behov av stöd och rehabilitering till dessa personer.
Metoddiskussion
I litteratursökningen fann jag relativt få artiklar som berör kommunikationsproblem mellan sjukvårdspersonal och hörselskadade patienter, visserligen kan det ha funnits fler än de jag funnit men detta kan delvis ge belägg för att det inte finns så mycket forskning inom området. I gallringen av artiklarna föll ett flertal bort då de inte ansågs lämpliga för det valda syftet, de handlade om bl a: döva patienter, patienter med åldersrelaterade hörselskador samt rehabilitering. Vidare var många artiklar över 15 år gamla även om de säkerligen kan vara relevanta än idag, dock har intresset varit att finna relativt nya studier. En avgränsning har gjorts vad gäller hörseltekniska hjälpmedel och tolkning då de i viss mån faller utanför ramen för denna studie.
intressant att veta bl a: deltagarnas ålder och om hörselnedsättningen uppkommit som barn eller vuxen. Vidare kan det konstateras att frågorna inte heller har varit tillräckligt väl formulerade eftersom de delvis har tolkats på olika sätt. Ytterligare en brist med enkätfrågorna är att deltagarna mer eller mindre har blivit styrda av frågorna och har inte fritt kunnat berätta om sina upplevelser som förhoppningen varit. Detta bidrar därför till en lägre validitet än önskat. Den valda analysmetoden har modifierats utifrån frågeställningarna på det sätt som anses mest lämpligt. Vid analys av enkätdata användes delvis Graneheim och Lundmans (2004) metod. Svaren i enkäten var mycket konkreta och gav inte så mycket utrymme för tolkning varvid metoden främst användes som mall för att finna olika kategorier. Därför kan trovärdigheten anses vara relativt hög.
Slutsats
REFERENSER
Barnett, S. MD. (2002) "Communication with deaf and hard-of-hearing people: A guide for medical
education" Academic Medicine, Vol. 77 No. 7 July.
Davidhizar, R. (2008) "When your patient cannot hear you" The Journal of Practical Nursing Spring 12-17.
Eide, H. & Eide, T. (1997) "Omvårdnadsorienterad kommunikation. Relationsetik, samarbete och
konfliktlösning". Lund studentlitteratur.
Fossum, B. (2007) “Kommunikation: samtal och bemötande inom vården” Lund studentlitteratur. Folkhälsoinstitutet (2008) Hämtad 23 oktober, 2008, från
http://www.fhi.se/upload/ar2008/rapporter_2008/Halsa_funktionsnedsatt0807.pdf Uppdaterad 2009.
Fook, L., Morgan, R-M., Sharma, P., Adekoke, A., Turnbull, C J. (2000) “The impact of hearing on
communication” Postgrad Med J 76:92-95.
Graneheim, U.H & Lundman, B. (2003) “Qualitative content analysis in nursing research:
concepts, procedures and measures to achieve trustworthiess” Nurse Education today 24, 105-112.
Grutters, J. PC., Horst, F., Joore, M. A., Verschuure, H., Dreschler, W. A., Anteunis L. JC. (2007)
“Potential barriers and fascilitators for implementation of an integrated care pathway for hearing-impaired persons: an exploratory survey among patients and professionals” BMC Health Service
Research 7:57
Heron, R., Wharrad, H J. (2000) “Prevalence and nursing staff awareness of hearing impairment in
older hospital patients”. Journal of Clinical Nursing. 9; 834-841.
Hines, J. (2000) “Communikcation problems of hearing-impaired patients”. Nursing standard 14, 19, 33-37.
Hälso- och sjukvårdsnämnden (2006) ”Riktlinjer för språktolkservice inom hälso- och sjukvården”. Skåne Hämtad 24 april, 2009, från
http://www.skane.se/upload/Webbplatser/vardwebb/riktlinjerspraktolkservice.pdf
Hörselskadades riksförbund, HRF. (2006)”Tillgänglighet för hörselskadade inom Uppsala läns
landsting”. Hämtad den 23 oktober, 2009, från
http://www.hrf-uppsala.se/ProjektrapportUAS_dec2006.pdf
Hörselskadades riksförbund, HRF. (2008) ”Adjö yxskaft – om hörselskadades situation i Sverige” Trosa: Årsrapport. Hämtad den 23 oktober, 2009, från http://www.hrf.se/upload/pdf/rapport08.pdf
Hörselskadades riksförbund (2009) Hämtad den 20 januari, 2009, från
http://www.hrf.se/templates/Page____2072.aspx http://www.hrf.se/templates/Page2x1____3895.aspx
Hörselboken (2009) Specialpedagogiska institutet. Hämtad 20 januari, 2009, från
http://www2.sit.se/orebro/horselboken/vuxna/Stigmatisering.pdf
Jönsson, L. (1993) “Hörselskadade. Medvetande – Identitet” Örebro: SIH-Läromedel.
Lezzoni, L., MD, Msc; Bonnie, L. O'day, PhD; Killeen, M., MA; and Harker, H., MPA (2004)
“Communicating about Health Care: Observations from persons who are deaf ord hard of hearing” Ann Intern Med. 140:356-362.
Lock, E. MD, Msc, MEd (2003) “A workshop for medical students on deafness and hearing
impairments” Academic Medicine Vol. 78, No 12, December.
McCabe C. (2004) “Nurse-patient communication: an exploration of patients' experiences” Journal of Clinical Nursing 13, 41-49.
Regeringen (2008) "Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan fr handikappolitiken" Hämtad den 23 oktober, 2008, från http://www.regeringen.se/content/1/c4/14/78/e9da3800.pdf
Lindqvist, B. (1999) "Lindqvist nia - nio vägar att utveckla bemötandet". SOU 1999:21. Hämtad den 23 oktober, 2008, från http://www.regeringen.se/content/1/c6/02/26/14/9a4dd644.pdf
Socialstyrelsen (2008) Hämtad den 23 oktober, 2008, från
http://www.socialstyrelsen.se/Amnesord/halso_sjuk/Din_trygghet_o_sakerhet_som_patient.htm
Schneck, L H., MSJ, MGMA (2004) “Now hear this, Practices must priovide interpretive service
for deaf and hearing-impaired patients” MGMA October 21-23.
Slaven, A. (2003) “Communication and the hearing-impaired patient” Nursing standard 3 Vol. 18 No. 12 December.
Sommer S.K, RN, MSN, Sommer N.W. (2002) “When your patient is hearing impaired”
www.rnweb.com Vol. 65, No. 12.
Tolson, D. PhD Msc Bsc RGN (1997) “Age-related hearing loss: a case for nursing intervention” Journal of Advanced Nursing. 26, 1150-1157.
Vetenskapsrådet (2009) Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. CODEX: Regler och riktlinjer för forskning. Hämtades 090530 från:
http://www.vr.se/download/18.668745410b37070528800029/HS%5B1%5D.pdf
Bilaga 1. Enkät
FRÅGEFORMULÄR – HÖRSELSKADADE
1. Berätta om en situation då kommunikationsproblem uppstått i kontakt med en sjuksköterska.
2. Hur hanterade du/ni de uppkomna problemen, vad var bra och vad var mindre bra?
3. Hur upplevde du kunskapen, attityden och beteendet hos sjuksköterskan?
4. Vilka konsekvenser har det fått för dig?
5. Vad anser du hade kunnat förbättra situationen?
Bilaga 2. Informationsbrev
UPPSALA UNIVERSITET
Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Enheten för vårdvetenskap
Till dig som är hörselskadad och har erfarenheter av kommunikationssvårigheter i vårdrelaterade situationer
Du tillfrågas härmed om du vill delta i en studie genom att besvara en enkät som handlar om kommunikation mellan hörselskadade patienter och sjuksköterskor inom vården.
Jag ska genomföra en studie med syftet att beskriva kommunikationssvårigheter som kan uppstå vid vård av hörselskadade ur främst sjuksköterskans och patientens perspektiv. Studien ska även belysa och lyfta fram hörselskadades behov vid kommunikation. Tidigare forskning visar att ett flertal patienter upplever brister i kommunikation och bemötande inom vården och att den hälsostatus och vård som ges skiljer sig överlag mellan hörselskadade och hörande patienter. Sjukvårdspersonalen upplevs ofta som stressade, otåliga och brister i lyhördhet för patienten. De orsakande faktorerna har visat sig bero på bl.a informationsbrist, kommunikationssvårigheter och okunskap om
hörselskador. Det kan leda till ökad risk för medicinska misstag, feldiagnostik och ineffektivt arbete samtidigt som patienterna får mindre förtroende för sjukvården och blir förvirrade kring diagnos och behandling. Det är viktigt att kommunikationen fungerar för att kunna skapa en god patient-och-sjuksköterske relation och öka patientens delaktighet och inflytande och därmed eftersträva en god kvalitativ vård.
Enkäten
En medverkan i studien innebär att du kommer att fylla i en enkät som består av 5 frågor och den tar ca 15 min att besvara. Dina svar är av stor betydelse för att få kunskap om hörselskadade patienters upplevelse av kommunikation med sjuksköterskan.
Anonymitet
Deltagandet i studien är frivilligt och materialet kommer att hanteras konfidentiellt, endast jag och mina två handledare kommer att få tillgång till den. All data kommer att analyseras på gruppnivå och ingen enskild person kommer att kunna identifieras. Enkäterna som erhålls kommer sedan att förstöras så fort arbetet är klart. Efter att du har fyllt i enkäten kan du maila den till mig. Resultatet av min studie kommer att bli tillgängligt i en C-uppsats som skickas hem till dig.
Vilka gör studien
Jag är sjuksköterskestuderande i sjuksköterskeprogrammets termin 6 vid Uppsala universitetet. Har du frågor och andra funderingar, kontakta mig gärna!
Malin Westman SSK-studerande
Mail: westman.malin@gmail.com
Handledare: Birgitta Edlund 018-471 66 50 Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap
