Vägledning för att stärka och utveckla landskapet i samband med åtgärdsvalsstudie för Kinnekullebanan

Full text

(1)Kinnekullebanan – vägledning i landskapsfrågor En studie inom FOI-projektet ”Landskap i långsiktig planering”. Vägledning för att stärka och utveckla landskapet i samband med åtgärdsvalsstudie för Kinnekullebanan.

(2) En delrapport inom FOI-projektet ”Landskap i långsiktig planering”. Mer information på www.trafikverket.se/landskap Projektgrupp på Trafikverket: Ulrika Lundin Anna Lindell Johan Bergkvist Malin Andersson (till och med juni 2013) Konsultgrupp: Tobias Noborn, Radar arkitektur & planering AB – samordnare Bengt Schibbye, Schibbye landskap AB Emily Wade, Landskapslaget AB Mia Björckebaum, KMV forum AB Johannes Kruusi, KMV forum AB John Askling, Calluna AB Maria Thorell, Calluna AB Konsultgruppen arbetar under namnet ”Befaringsbyrån” Grafisk form: Tobias Noborn Foto framsida: Emily Wade Foton: Emily Wade, Mia Björckebaum, Johan Bergkvist och Tobias Noborn Kartor: Producerade av konsultgruppen på bakgrundskartor från lantmäteriet, ©Lantmäteriet, Geodatasamverkan. Trafikverket Postadress: 781 89 Borlänge E-post: trafikverket@trafikverket.se Telefon: 0771-921 921 Dokumenttitel: Kinnekullebanan – vägledning i landskapsfrågor En studie inom FOI-projektet ”Landskap i långsiktig planering” Författare: Befaringsbyrån (se ovan) Dokumentdatum: 2014-11-24 Version: 1.1 Kontaktperson: Ulrika Lundin Publikationsnummer: 2014:136 ISBN: 978-91-7467-664-8.

(3) Förord Sedan Trafikverket bildades 2010 har det skett flera spännande förändringar i vårt sätt att arbeta. En ny planeringsprocess har gett oss ett nytt verktyg, åtgärdsvalsstudier, som ger oss möjlighet att verkligen vara trafikslagsövergripande och planera utifrån fyrstegsprincipen. Åtgärdsvalsstudiens metodik, som Trafikverket tagit fram i samverkan med Boverket och Sveriges kommuner och landsting, har gett oss mandatet att arbeta med ett brett förhållningssätt och lyfta in perspektiv och intressenter som hittills saknats i de tidiga skedena. FOI-projektet Landskap i långsiktig planering är ett försök att med landskapskaraktärsanalys som grund tydliggöra landskapet och använda det som en av utgångspunkterna vid långsiktig planering av infrastruktur och där tillämpningen sker i den regionala och ibland lokala skalan. Det som utvecklas specifikt är en riktad analys av infrastrukturåtgärdernas påverkan, hur landskapet är känsligt för den förändring som infrastrukturåtgärderna kan innebära, vilka utvecklingstendenser som pågår i landskapet och vilken potential för utveckling som finns. Landskapskaraktärsanalysen och dess olika delar kan användas som underlag för de olika stegen i åtgärdsvalsstudiens metodik vilket Kinnekullebanans åtgärdsvalsstudie är ett exempel på. Att på regional och lokal nivå ha ett deltagande i och lyfta in resultat från forskningsprojektet i arbetet med Kinnekullebanan har varit en mycket positiv erfarenhet. Landskapsunderlaget har gett deltagarna i åtgärdsvalsstudien en gemensam kunskapsbild, en samlad bedömning av landskapet tidigt i planeringsprocessen och ett antal konkreta åtgärdsförslag. Arbetet är ett exempel på hur Trafikverket kan bidra till de transportpolitiska målen, till ett attraktivt landskap, till en hållbar utveckling och till mervärden runt infrastrukturen som natur, kultur och turism. Åtgärder som nu finns med i Trafikverkets förslag till inriktning och rekommendation i åtgärdsvalsstudien för Kinnekullebanan är tydligt influerade av det underlag som tagits fram i denna rapport. Ann-Charlotte Eriksson, projektledare Åtgärdsvalsstudien Kinnekullebanan och Ulrika Lundin, projektledare FOI-projektet Landskap i långsiktig planering, Trafikverket.

(4)

(5) Innehåll 1 Sammanfattning........................................................................................................................ 6 2 Metod och genomförande.................................................................................................. 7 Den regionala karaktärsanalysen LKA.............................................................................. 7 Landskapsarbetet i åtgärdsvalsstudien för Kinnekullebanan.............................. 7. 3 Fyra landskapskvaliteter och en förutsättning................................................ 10 Livsnerv för människor och djur (A)............................................................................... 10 Viktiga korsande stråk (B).................................................................................................... 10 Trädens betydelse (C).............................................................................................................. 11 Samhällenas möjligheter (D)............................................................................................... 11 Integrerad i landskapet (E).................................................................................................... 11. 4 Landskapet runt Kinnekullebanan............................................................................ 12 5 Banans karaktär och roll i bygden............................................................................. 16 Generellt för hela banan........................................................................................................ 16 Delsträckornas karaktär – banan, landskapet och bygden................................. 23 Håkantorp–Lidköping...............................................................................................................24 Lidköping–Forshem................................................................................................................... 25 Forshem–Mariestad.................................................................................................................. 27 Mariestad–Gårdsjö................................................................................................................... 28. 6 Vägledning i ÅVS-processen......................................................................................... 30 Landskapsfrågornas närvaro i processen..................................................................... 30 Åtgärdskategorier....................................................................................................................... 31 Vägledning generellt för hela banan – känslighet och potential...................... 32 Vägledning för delsträckor – känslighet och potential.......................................... 36 Håkantorp–Lidköping.............................................................................................................. 36 Lidköping–Forshem.................................................................................................................... 37 Forshem–Mariestad................................................................................................................. 38 Mariestad–Gårdsjö................................................................................................................... 39. 7 Fortsatt arbete......................................................................................................................... 40 8 Ordlista ..........................................................................................................................................44 9 Källor............................................................................................................................................... 45 Bilagor. 1. 2. 3. 4.. Ett attraktivt och funktionellt landskap – mål, indikatorer, nuläge och åtgärder (2013-06-04) PM ekologisk korridor utmed Kinnekullebanan (2013-09-24) Kinnekullebanan och dess närområde – åtgärdsprogram för landskapskvaliteter (2013-11-12) Åtgärdsvalsstudiens åtgärdspaket.

(6) 1 Sammanfattning Det här är ett inspel om landskap och en infrastrukturs betydelse för människor. Det är ett geografiskt underlag vid tidig planering – ett nuläge och en utgångspunkt i planeringen av framtida åtgärder. Rapporten tar inte ställning till vilken karaktär landskapet ska ha i framtiden. Den klargör dagsläget, redogör för känsligheter och potential samt visar utvecklingsmöjligheter. Därigenom erbjuds en spelplan för planering och åtgärder. En spelplan för olika tänkbara förändringsprocesser i området, som på endera sättet ska ske i det landskap som utgör vardagsmiljön för många människor. Den aktuella planeringssituationen är en åtgärdsvalsstudie (ÅVS) för Kinnekullebanan. ÅVS:en har drivits av Trafikverket i samverkan med ett flertal aktörer, bland annat kommunerna i området. I denna slutrapport har landskapsarbetet som utförts inom ÅVS-processen från år 2012 till 2014 bearbetats och sammanställts. I bilagor finns några av de mest centrala landskapsprodukterna som tagits fram under ÅVS:ens arbete, där utförligare information kan hämtas. Kinnekullebanan är en på flera sätt unik bana, väl integrerad i landskapet och uppskattad av medborgarna i området. Banan stöttar flera sociala, ekologiska och ekonomiska funktioner i området, utöver att utgöra en kollektivtrafikförsörjning för hela influensområdet genom sina många tätt liggande hållplatser. Kapitel 2 redogör för den metodik som använts och vad landskapsarbetet i ÅVSprocessen omfattat. I kapitel 3 sammanfattas Kinnekullebanans kännetecken till fyra landskapskvaliteter och en gemensam förutsättning för dessa kvaliteter – Livsnerv för människor och djur, Viktiga korsande stråk, Trädens betydelse, Samhällenas möjligheter samt banans stora Integration i landskapet. Dessa fem utgör fokusområden som genomsyrar vägledningen och åtgärdsförslagen, kapitel 6 respektive kapitel 8. I kapitel 4 beskrivs landskapet runt Kinnekullebanan och de sex karaktärsområden som den passerar genom. Kortfattat förklaras varför landskapet ser ut och fungerar som det gör. Kapitel 5 beskriver banans karaktär och roll i bygden. Ekologins, tidsdjupens och formens uttryck har lagts samman med medborgarnas uppfattning om banan, tågen och landskapet. Landskapsarbetet i ÅVS-processen och den medborgardialog som utförts har tjänat som underlag. I kapitel 6 återfinns vägledningen till ÅVS-processen och en kort beskrivning av hur landskapsarbetet bedrivits. De kategorier av åtgärder som kan bli aktuella vid utveckling eller förändringar av Kinnekullebanan ringas in. Därefter tydliggörs vad Kinnekullebanan och dess omgivande landskap är känsligt för respektive vilken potential för utveckling som finns. Vägledningen med känslighet och potential ges dels för hela banan, dels för de olika delsträckorna där de generella rekommendationerna behöver kompletteras. Kapitel 7 beskriver kortfattat de elva åtgärdsförslag som landskapsarbetet genererat. Behovet av samverkan mellan aktörer för hållbara lösningar betonas.. 6.

(7) 2 Metod och genomförande I ÅVS för Kinnekullebanan har landskapsmetodiken från den regionala karaktärsanalysen (LKA) för Västra Götalands län vidareutvecklats för nyttiggörande i en ÅVS-process.. Den regionala karaktärsanalysen LKA LKA är en metodik utvecklad inom Trafikverkets FOI-projekt Landskap i långsiktig planering, som syftar till att få in kunskap om landskapets förutsättningar, känslighet och potential tidigt i, eller inför, olika processer. Det är då möjligheterna är som störst att styra slutresultaten så att ett hållbart transportsystem och hållbart landskap kan förverkligas. Genom LKA analyseras landskapet på ett integrerat sätt – traditionella sektorsvisa och tematiska planeringsunderlag interagerar till slutsatser om vad som kännetecknar ett landskap och hur det kan utvecklas. Arbetssättet överensstämmer med europeiska landskapskonventionen (ELC). Metoden använder begreppen landskapstyp och karaktärsområde, där varje geografiskt knutet och avgränsat karaktärsområde är av en särskild landskapstyp. Identifierade landskapstyper och karaktärsområden på den regionala nivån i Västra Götalands län framgår av kartan på sidan 12. Metoden med landskapstyper och karaktärsområden är tillämplig i flera skalnivåer – olika ”flyghöjd” för att betrakta landskapet.. Landskapsarbetet i åtgärdsvalsstudien för Kinnekullebanan I åtgärdsvalsstudien (ÅVS) för Kinnekullebanan har landskapsarbetet utförts i samverkan med projektledningen för ÅVS:en. Landskapsarbetet har integrerats i pågående process, bland annat genom ”landskapscoachning”, delaktighet i möten och genom att arbetsmaterial har tagits fram för olika skeden i ÅVS-arbetet. Syftet har varit att ge input till övriga arbeten i ÅVS:en. För kartläggning, identifiering och analys av landskapet och Kinnekullebanan har följande moment ingått: • En fältresa, ”befaring,” med Kinnekulletåget längs hela banan, med samtliga kompetenser i konsultgruppen närvarande – ekologi, tidsdjup och landskapets form. Banan och dess omgivning granskades via tågfönstren under en samlad diskussion mellan kompetenserna. • Tematiska analyser inom ekologi, tidsdjup och landskapets form. Befaringen kompletterades med analyser riktade till ÅVS-skedet. För utförlig beskrivning av befaring och tematiska analyser, se Landskap i långsiktig planering – Pilotstudie i Västra Götaland (Publikation 2011:122). Infrastrukturens egna värden har i den här ÅVS:en vägt tungt, på grund av de frågor ÅVS Kinnekullebanan haft till uppgift att hantera. Banan och dess omgivning har därför bildat grund för karaktäriseringen – vägledningen är indelad i delsträckor, vilka utgör materialets ”karaktärsområden”. • Tillgång till kunskap från en övergripande befaring med bil längs banan med korta stopp vid Kinnekullebanans stationer. En av konsultgruppens kompetenser deltog.. 7.

(8) • Tillgång till kunskap från en befaring för gestaltningsprogram för väg E20 med stopp också längs Kinnekullebanan. Två personer ur konsultgruppen deltog. • Tillgång till en medborgardialog genomförd specifikt för landskapsanalysens syften. Dialogen utfördes av Göteborgs universitet och omfattar intervjustudier med resenärer i tågen samt tre workshopar med boende i tre orter längs banan – Hällekis, Lyrestad och Järpås. En av konsultgruppens kompetenser deltog som åhörare vid en av workshoparna. Syftet med medborgardialogen har varit att ytterligare kunna tydliggöra landskapets användning som förutsättning vid planering, vilket stärker hela metodens utgångspunkter i europeiska landskapskonventionen (ELC). För processens utveckling och åtgärdsförslag har projektet Landskap i långsiktig planering genom konsultgruppen • bistått med landskapscoachning till ÅVS projektledning, vilket aktivt bidragit till att landskapsperspektivet tillförts i arbetets olika delar på ett sätt som stärker ÅVS:ens ändamål. • producerat karaktärsbeskrivning och vägledning under ÅVS-processens gång. Vägledningen framtagen som arbetsmaterial 2013-03-08 och sedan omarbetad/kompletterad till denna rapport. • deltagit i ett antal av ÅVS:ens arbetsgruppsmöten. Konsultgruppens representanter har dels presenterat landskapet och de förutsättningar det ger för ÅVSarbetet och dels deltagit i workshops. • deltagit i ÅVS:ens målformuleringsarbete samt tagit fram målförslag ur landskapsperspektiv. Ett attraktivt och funktionellt landskap – mål, indikatorer, nuläge och åtgärder, juni 2013, se bilaga 1.. 8.

(9) • integrerat medborgarperspektivet i det övriga landskapsarbetet och ÅVS, efter utförd medborgardialog. Konsultgruppen har också aktivt verkat för att medborgardialog skulle genomföras. • levererat ett tidigt åtgärdsförslag om Kinnekullebanan som ekologisk spridningskorridor. PM ekologisk korridor utmed Kinnekullebanan – förslag på bredd och längd som underlag för kostnadsberäkning av föreslagen åtgärd, september 2013, se bilaga 2. • föreslagit anpassning av övriga åtgärdsförslag, som framkommit i ÅVS-processen under arbetets gång, utifrån landskapskunskap. Detta har utförts på uppdrag av ÅVS:ens projektledare. • föreslagit landskapsåtgärder i ÅVS:ens slutfas – Kinnekullebanan och dess närområde – åtgärdsprogram för landskapskvaliteter, november 2013, se avsnitt 7 i denna slutrapport och bilaga 3. Målgruppen för åtgärdsförslagen är bred eftersom åtgärderna rör både själva banan och dess funktioner i ett större landskapsområde. För sådana åtgärder finns inte en aktör i det svenska systemet, utan flera. Samverkan är en grundläggande förutsättning för effektiva och långsiktigt hållbara lösningar. • presenterat arbetet vid externa seminarier, däribland Transportforum i Linköping och Landskapsforum i Stockholm november 2013 tillsammans med ÅVS:ens projektledare. Det är viktigt att notera att den pågående ÅVS-processen hela tiden varit avgörande för hur landskapsarbetet utförts. I ÅVS:ens slutskede har landskapsmaterialet satts samman till denna slutrapport. Centrala landskapsprodukter som tagits fram under arbetets gång återfinns som bilagor.. 9.

(10) 3 Fyra landskapskvaliteter och en förutsättning Det som är Kinnekullebanans huvudsakliga kännetecken kan sammanfattas till fyra väsentliga landskapskvaliteter och en gemensam förutsättning. De utgör en av slutsatserna av det landskapsarbete och den medborgardialog som bedrivits i nära anslutning till ÅVS-processen från 2012 och framåt. De fyra landskapskvaliteterna med sin gemensamma förutsättning ligger till grund för banans känslighet och potential som behandlas i avsnitt 6. Likaså är de en utgångspunkt för de elva åtgärdsförslag för landskapskvaliteter som arbetats fram inför ÅVS:ens slutskede, se avsnitt 8. För utförligare beskrivning, se bilaga 3.. A Livsnerv för människor och djur B Viktiga korsande stråk. C Trädens betydelse D Samhällenas möjligheter. E INTEGRERAD I LANDSKAPET. Livsnerv för människor och djur (A) Kinnekullebanan är en livsnerv för människor, djur och växtrikedom. Banan bidrar till att landskapet fungerar såväl socialt, kulturellt som ekologiskt. För de boende är Kinnekullebanan en betydelsefull länk för kommunikation. Banan hänger också samman med övrig samhällsservice i orterna, till exempel barnomsorg och affär, eftersom tågen anses vara avgörande för att möjliggöra boende i bygden. Banan med sina tåg står för trygghet och frihet. Tågen är sociala rum och mötesplatser, stationsmiljöerna ses som centrala för orterna och man använder banan för att orientera sig i tid och rum. Upplevelsen att resa i tågen genom landskapet är en väsentlig del av områdets exportmogna turistiska kvaliteter. Kinnekullebanan har även förutsättningar som en ekologisk spridningskorridor för att binda samman artrika områden i landskapet med mer artfattiga och bidra till ekosystemtjänster för jordbruket genom fler pollinerare.. Viktiga korsande stråk (B) Möjligheten att röra sig över banan är en väsentlig del av banans kännetecken – att den inte är en barriär. Det är av betydelse för många funktioner i området. Dagens rörelsemönster och de korsande stråken över banan upprätthåller flera funktioner. Ekologiska funktioner – för vilt och vattendrag. Jord- och skogsbruksfunktioner – för areella näringar och ett brukat landskap. Funktioner inom sam-. 10.

(11) hällsservice – för orternas samhällsservice på ömse sidor banan och tillgängligheten till järnvägstrafiken. Sociala funktioner – för bygdernas fortsatta utveckling och friluftslivet. Behov att korsa banan innebär samtidigt problem med säkerheten och med viltolyckor. Medvetenhet behövs för att kloka beslut ska kunna fattas rörande trafiksäkerhet och tillgänglighet, viltstängsel med mera, för att inte skada ekologiska system eller omöjliggöra socialt bärande funktioner i och utanför samhällena.. Trädens betydelse (C) Skyddsvärda träd och lummig växtlighet nära spåren är ovanligt i järnvägsmiljöer, men påtagligt hos Kinnekullebanan. Kinnekulle är ett av regionens starka områden för skyddsvärda träd, och koncentrationen sammanfaller med banans sträckning. Skyddsvärda träd finns också på flera ställen längs banan liksom en lummig växtlighet helt nära spåren. Frånvaron av luftburna elledningar gör detta möjligt. De rika miljöerna utgör livsmiljö för många arter, de är en källa för ekologisk spridning och en unik potential i järnvägssammanhang. De är också uppskattade av resenärerna. Sammantaget ger det andra dimensioner till trädsäkringsarbeten längs Kinnekullebanan än längs de flesta andra järnvägar.. Samhällenas möjligheter (D) Det finns landskapliga förutsättningar och mänskligt engagemang som talar för att banan med sitt pärlband av orter kan vara en motor i den framtida regionala utvecklingen. Kinnekullebanan är en av få oelektrifierade järnvägar i landet som förbinder större städer och har ovanligt tätt mellan stationer och hållplatser. Flera av orterna uppstod just som stationssamhällen med en struktur som utgår från banan – de är helt enkelt byggda för järnväg. Hållplatserna utanför små orter ger möjligheter till kollektivresor i hela banans influensområde, vilket också bidrar till stationssamhällenas fortsatta utveckling. Medborgardialogen belyser på flera sätt engagemang och framtidsmöjligheter kopplat till samhällena. Sammantaget är det kvaliteter som går att bygga vidare på för en hållbar samhällsutveckling med ett hållbart resande.. Integrerad i landskapet (E) En gemensam förutsättning för de fyra kvaliteterna ovan är banans unika integration med landskapet. Banan är så väl inpassad i landskapet att den märks först när det kommer ett tåg. Banans integration med landskapet innebär en fungerande samexistens med de människor, växter och djur som befolkar landskapet. Det är småskaligheten, den låga bankroppen och även avsaknaden av luftledningar (banan är inte elektrifierad) som möjliggör integrationen. Om landskapsintegrationen försvagas eller försvinner, förändras också förutsättningarna för de fyra andra kvaliteterna på ett radikalt sätt. Funktionen som livsnerv både ekologiskt och socialt har svårare att upprätthållas. Likaså andra funktioner som behöver god tillgång till korsande stråk. Träden och lummigheten påverkas om röjning av bred gata för trädsäkring görs utan anpassning. Samhällenas möjligheter att växa eller vidareutvecklas ser helt annorlunda ut om banan genom samhället omvandlas till en stark barriär. Orterna blir tudelade om de tvingas vända ryggen till banan. Människors positiva och ”förlåtande” inställning till banan påverkas troligen negativt om banan omvandlas till något som ”snabbt susar förbi” istället för ”smidigt smälter in”.. 11.

(12) 4 Landskapet runt Kinnekullebanan Mellan Vänern och Vättern ligger Skaraborgs slätter och platåberg, en trakt som varit centrum i Götalands utveckling sedan stenåldern. Med Tivedens kuperade storskog och Hökensås sandiga marker som rygg ligger här bördiga, kalkhaltiga lerjordar som lämpat sig väl för odling – och gör så än idag. Platåbergen är ständigt närvarande när man rör sig i det öppna slättlandskapet ner mot Vänerns flacka stränder. De återfinns heller inte någon annanstans i Sverige! Slätterna vilar på den jämna berggrundsplatta som brukar kallas det subkambriska peneplanet. Det är frameroderat under årmiljoner då den yngre berggrunden vittrat sönder och malts ner av inlandsisen. Den yngre berggrunden finns kvar i platåbergen eftersom de täcktes av hårda vulkaniska bergarter. Söder och väster om Vänern har den äldre berggrunden varit utsatt för rörelser och spruckit upp, vilket skapat det sprickdalslandskap som ligger som en krans runt Västergötlands slätter.. Tiveden Vänerstranden. Slä. SkaraVaraslätten. tts. jöa. rna. Kinnekulle. Vadsboslätten. Detta landskap är gränstrakterna mellan den stora barrskogsdominerade taigan – som sträcker sig runt norra halvklotet – och mellaneuropas lövskogar. Det är ofta i sådana gränstrakter vi finner rik biologisk mångfald. Här finns också mosaiklandskap av lövskogar, förindustriella odlingslandskap och sötvattensmiljöer som tillsammans skapar en artrik flora och fauna. Av naturliga och historiska skäl finner vi på Kinnekulle det största beståndet av gamla ekar i norra Europa. Människan har bidragit till detta genom att skapa en mängd miljöer genom sitt nyttjande av landskapet: lövängar, ängs- och hagmarker och alléer –framför allt är detta tydligt vid säterilandskapen på Kinnekulle och på Vadsboslätten. Dessa biologiskt rika miljöer, som är mycket viktiga inslag i landskapet, kontrasterar starkt mot Varaslättens rationella åkerlandskap, som är mycket fattigt på biologisk mångfald. Kinnekullebanan löper genom detta landskap och förbinder städerna Lidköping och Mariestad med sina omgivande orter på Skara-Varaslätten, Vänerstranden, Kinnekulle och Vadsboslättens norra delar innan den klättrar drygt 50 meter upp i Tivedsskogarna. Där förenas Kinnekullebanan med västra stambanan vid Gårdsjö. Kinnekullebanan är unik eftersom så mycket av dess ursprungliga karaktär och sträckning fortfarande finns kvar, och den är en viktig del – en nyckelkaraktär – i vissa karaktärsområden.. Regionala karaktärsområden i Västra Götalands län ur ”Landskap i långsiktig planering – pilotstudie Västra Götaland. Karaktärsområdesnamn i vitt. Kinnekullebanan i rött.. 12. Sex karaktärsområden Banan berör sex olika regionala karaktärsområden i den regionala landskapskaraktärsanalysen, se karta ovan. Skara-Varaslätten i söder är den verkliga ”pannkaksslätten” – rationellt brukad fullåkersbygd med ensamgårdar och medeltida byar. Vattendrag som Lidan och Nossan ligger nedskurna i slättens finkorniga jordar. Vadsboslätten i norr har en nordsydlig struktur och i gränsen mot den storskaligt böljande Tiveden löper några skogklädda moränryggar ner som fingrar över den plana slätten. Göta kanal med sina karaktäristiska trädrader passerar genom detta karaktärsområde. Här ligger bebyggelse och vägar mer knutna till övergångszoner mellan slätt och moränåsar samt på mindre höjder ute på slätten..

(13) Den s.k. ”Teddykartan” över Västra Götaland visar hur sprickdalslandskapet söder och öster om Vänern ger landskapet riktning på ett helt annat sätt än på det nederoderade peneplanet på slätterna. Här skapar istället åsformationer och platåbergen landformer för orientering i landskapet. Kinnekullebanan i rött. Vägar i grått..

(14) Kinnekulle är det mest unika karaktärsområdet. Denna kombination av berggrund, jordarter, lokalklimat, biotoper, arter samt historiskt bruk har skapat en helt egen karaktär. På västsidan utmed banan finns ett herrgårdslandskap med bland annat miljöer kopplade till stenindustri och norra Europas största bestånd av gamla ekar och svenska fastlandets största alvarmarker.. Sektion genom platåberget Billingens bergartsföljd, bergarter som på samma sätt gett upphov till den varierade floran på Kinnekulle. Källa Sveriges nationalatlas, Band Västra Götaland. Vid Lidköping och Mariestad når banan Vänerstranden, som är sandig och låglänt vid Lidköping för att blir stenigare och brantare norr om Mariestad. Det specifika här är strandskogarna som är betydelsefulla för friluftsliv, för biologisk mångfald och som vindskydd från Vänerns nordanvind om vintrarna. Det sjätte karaktärsområdet som berörs är mosaiklandskapet kring bl.a. Slättsjöarna söder om Mariestad till Forshem. De skiftande jordartsförhållandena och en omväxlande topografi har här medfört ett mer småskaligt jordbruk omväxlande med skogklädda partier och kullar. Här är det skalan och variationen som skapar karaktären.. Karta över jordtäckets former. Kinnekullebanan löper genom det sydsvenska israndsläget där den korsar ändmoräner och isälvsåsar. Källa Sveriges nationalatlas, Band Västra Götaland. Kinnekullebanan i rött. 14.

(15) Karlstad Skoghall. Kristinehamn. Karlskoga Örebro. Kumla. Mariestad. Motala. Lidköping Skara. Vänersborg. Uddevalla. Skövde Mjölby. Trollhättan Falköping Stenungsund. Tranås Alingsås. Kungälv. Mosaiklandskap Täthet Hög Låg. Lerum. Jönköping. Borås. Göteborg Mölnlycke. Nässjö. Lindome Kungsbacka. Kinna. Onsala Kartan visar förekomsten av mosaiklandskap med värdetrakter för äng och bete samt skog. Där kan vi se att Kinnekulle och trakten de mosaikartade delarna av Skara-Vara slätten har rik biologisk mångfald, medan Skara-Varaslätten är ekologiskt fattig. Undantaget är ravinerna kring vattendragen. Kinnekullebanan i rött. © Lantmäteriet, Geodatasamverkan. Vetlanda. Gislaved. Värnamo Varberg. 1:1 500 000. Vadsboslätten. Slä. Kinnekulle. tts. jöa rna. Vänerstranden. Tiveden. SkaraVaraslätten. Kring Kinnekulle finns det största beståndet av gamla ekar i norra Europa. Karta över skyddsvärda träd (Källa Länsstyrelsen i Västra Götalands län, rapport 2006:61). Regionala karaktärsområdesnamn i vitt. © Lantmäteriet, Geodatasamverkan 15.

(16) 5 Banans karaktär och roll i bygden Kapitel 5 redovisar den grundläggande karaktäriseringen av landskapet och banan – vilka beståndsdelar gör de olika delsträckorna och omgivande landskap typiska och hur uppfattas landskapet av människorna som nyttjar bana och landskap? Karaktäriseringen är gjord efter metoden landskapskaraktärsanalys och är i grunden ett expertperspektiv, men människornas syn på landskapet är också integrerad i beskrivningen, eftersom sådan kunskap tagits fram.. Generellt för hela banan Dagens Kinnekullebana är från början fyra privata, smalspåriga järnvägar som anlades från 1870-talet till 1910-talet och som var en del av ett finförgrenat smalspårigt järnvägsnät i Västra Götaland. I slutet av 1940-talet förstatligades järnvägarna. De flesta lades ner och rälsen revs upp. De banor som idag bildar Kinnekullebanan var undantaget. Mellan 1953–63 breddades banorna till normalspår och byggdes om för att kunna användas för regional och lokal gods- och persontrafik. På 1990-talet fick banan en renässans då Västtrafiken startade trafiken med Kinnekulletåget. Bland de svenska järnvägssträckningarna har Kinnekullebanan några särdrag som skiljer den från andra järnvägar och som kan härledas till smalspårsepoken. Den är en av få oelektrifierade järnvägar i landet som förbinder större städer och har dessutom ovanligt tätt mellan stationer och hållplatser. Också många små orter har en hållplats och banan har därför en stor betydelse för arbetspendling och andra regionala resor. Breddningen på 1950–60-talet förändrade inte nämnvärt banans karaktär utan den har kvar sin småskalighet och följsamhet mot landskapet. Banan samspelar också väl med omgivningen och de fyra delsträckornas egna karaktärsdrag kan fortfarande upplevas. Fyra generella karaktärsdrag kan identifieras för Kinnekullebanan: följsamhet och småskalighet. stationsmiljöer. 16. varierad och ålderdomlig standard. stationssamhällen.

(17) Följsamhet och småskalighet. Banvallen är så låg att den knappt syns på slätten. Banan är alltjämt följsam och småskalig i alla karaktärsområden.. Typiskt för banans karaktär är att den ligger så lågt i landskapet. Den har enkelspår och är inte elektrifierad vilket ger banan en småskalighet och närhet till omgivningen, oavsett om den går över slätten, genom skogen eller genom ett stationssamhälle. Genom sin låga banvall, småskalighet och många övergångar bildar banan ingen barriär för de människor och djur som bor i området eller för jordbrukare eller andra lokala näringsidkare som har behov av att lätt kunna komma över. Eftersom banan inte är elektrifierad och därför saknar uppstickande ledningsstolpar är den i många delar av landskapet närmast osynlig från omgivningen. Träd och annan vegetation växer precis inpå banan. Krontak växer ut över banan och ibland bildas lövtunnlar som tåget passerar igenom. Mellan Lidköping och Källby går banan genom strandnära skogar typiska för Vänern: stundom fuktiga, stundom torra med en blandning av tall och triviallöv. Integrationen av banan in landskapet innebär också att den inte uppfattas som någon stark barriär av de boende kring banan. Man beskriver det som en bärande kvalitet och viktig att hålla fast vid. Banan och landskapet ses ibland som samma.. Spåren följer terrängen i höjd- och sidled med små radier jämfört med modernare banor. Banan korsar försynt vattendrag och ravinlandskap bl.a. Tidan i Mariestad och Lidan med sitt ravinlandskap ute i slättlandskapet.. 17.

(18) Längs hela sträckan samspelar banan väl med omgivningen och i vissa fall är den själv en byggsten i landskapets karaktär. Tydligast är detta i två karaktärsområden. Vid Kinnekulle har stationerna och hållplatserna en direkt koppling till herrgårdarna i området. Vid byggandet av järnvägen fick varje herrgård en egen hållplats och på så sätt byggdes landskapets tidigare strukturer vidare. På Skara-Varaslätten är stationssamhällena ett direkt resultat av etablering av stationer och hållplatser längs järnvägen.. Mötet mellan banan och en herrgårdsinfart vid Kinnekulle.. Lovene sedd från väg 44, ett landmärke på slätten.. 18.

(19) Varierad och ålderdomlig standard. Till vänster spårområdet vid Lyrestad. I mitten Järpås med tidstypiska räcken.. Banan präglas av den breddning och ombyggnad som gjordes på 1950- och 60-talen. Det gäller både banans uppbyggnad, material och teknisk utrustning. Banvallen är uppbyggd av naturgrus. Rälsen är skarvad och spikad på träslipers. På perrongerna och plattformarna ligger ofta gårdsgrus. Karaktäristiskt är att de olika tekniska lösningarna är anpassade till platsens speciella förutsättningar. Banans ålderdomliga standard uppmärksammas också av de boende, och då främst som brister i underhåll m.m. vilket upplevs som ett problem, både för funktion och miljöernas utseende. Karaktären gör sig också påmind genom ljud från skarvarna i rälsen m.m.. Vid några stationer med mycket trafik har utrustningen moderniserats. Stationen vid Håkantorp, där Kinnekullebanan slutar i sin södra ände och ansluter till Älvsborgsbanan.. 19.

(20) Stationsmiljöer. Stationshusen vid Järpås på Skara-Varaslätten till vänster och Råbäck på Kinnekulle till höger, visar att delsträckornas karaktär varierar.. Kinnekullebanans karaktär av flera sammanlänkade banor blir tydlig genom stationsmiljöerna längs banan. De olika delsträckorna har egna karaktärsdrag som är mer eller mindre tydliga, till exempel beroende på hur mycket järnvägsbebyggelse eller järnvägsstrukturer som finns kvar. Stationerna varierar från helt kompletta miljöer med stationshus, uthus, godsmagasin, andra byggnader, parkanläggningar m.m. till enkla hållplatser med endast en väntkur. Stationer, hållplatser och själva tågen lyfts fram som viktiga lokala mötesplatser med stark social funktion. Vid några stationer utbreder sig stora tomma ytor efter rivna byggnader. Där kan man endast ana att det tidigare har funnits en livlig aktivitet. Banan passerar också ett antal banvaktstugor. Gemensamt för de mindre stationshusen längs hela Kinnekullebanan är att de inte längre används för järnvägens eller trafikens behov. De flesta är bostäder, andra rymmer en affär eller någon annan verksamhet. Det finns också många byggnader som verkar sakna funktion idag. De boende längs banan betonar den symboliska funktionen som stationshusen har och betydelsen att behålla dem som fysiska byggnader, med dess kulturhistoriska värden. Att skötseln är viktig påpekas, och att man inte är nöjd med hur det fungerar idag.. 20.

(21) Också trafiken med Kinnekulletåget präglar stationerna. Ett kännetecken för stationer och hållplatser med stopp idag är semaforerna och de blåvita skyltarna. Ett annat är väntkurarna. Deras utformning varierar från äldre träbyggnader som i Trolmen till vänster, till aluminiumkonstruktioner i Lugnås till höger.. Gemensamt för de mindre stationshusen längs hela Kinnekullebanan är att de inte längre används för järnvägens eller trafikens behov. De flesta är bostäder, till exempel Leksberg till vänster, andra rymmer en affär eller någon annan verksamhet. Det finns också många byggnader som verkar sakna funktion idag. Forshem till höger.. Stationen i Mariestad till vänster, innehåller fortfarande väntsal. Stationsmiljön i Tjos till höger, med en f.d. kombinerad hållplats/banvaktstuga. 21.

(22) Stationssamhällen. © Lantmäteriet, Geodatasamverkan Redan från håll är det tydligt att Lovene är ett stationssamhälle som uppstått i och med järnvägen. Planmönstret som utgår ifrån järnvägen och den typiska bebyggelsen vid järnvägsgatan är levande karaktärsdrag ännu idag. Till höger, foto från 1947, Västergötlands museum.. Längs hela Kinnekullebanan finns orter som uppstod kring en station och som sedan växte till större samhällen. De tog ofta över rollen som områdets viktigaste ort från äldre kyrkbyar och sockencentra. Typiskt för stationssamhällena är en rätlinjig planstruktur och ett gatunät som är anlagt utifrån järnvägens sträckning liksom affärs- och bostadsbebyggelse från tiden omkring sekelskiftet 1900. Ett exempel är Hova i Gullspångs kommun med en utpräglad rutnätsstruktur av lokalvägar som löper parallellt och i rät vinkel med spåren. Det finns också samhällen där järnvägsetableringen syns i delar av gatunätet med till exempel rak järnvägsgata fram till stationen. Trots att banan skär igenom ortena beskrivs den inte som någon barriär av de boende. Banan präglar ortens struktur och är något man med självklarhet förhåller sig till. I och utanför samhällena orienterar man sig efter Kinnekullebanan, både rumsligt och med hjälp av tågens ljud, som också ger tidsmässig orientering. Kinnekullebanan en stark betydelse för identitet och funktion enligt de boende. Banan beskrivs som en livsnerv för samhällena. Banan lyfts fram som en av de viktigaste funktionerna tillsammans med annan samhällsservice som affär och skola som finns på de större orterna inklusive apotek, vårdcentral m.m. De boende betonar såväl banans betydelse för stationssamhällena som samhällenas betydelse för banan. Man ser också stora möjligheter i framtiden för orterna med förutsättningar för boende, arbetspendling, ungas resande, besöksnäring m.m. som grundas på orternas attraktivitet.. 22. Gemensamt för samhällena längs Kinnekullebanan är att banan löper som en självklar del i samhället – den är ingen barriär som delar orten itu. De boende lyfter fram banan som en av samhällenas viktigaste funktioner tillsammans med affär och skola. Man hyser framtidstro och engagemang. Foro från Hova..

(23) Delsträckornas karaktär – banan, landskapet och bygden. Tiveden. Slä t. Kinnekulle. tsj. öa. rna. Vänerstranden. Vadsboslätten. SkaraVaraslätten. © Lantmäteriet, Geodatasamverkan. Kinnekullebanan – fyra banor som blev en – slingrar sig genom sex regionala karaktärsområden (vit text). Det typiska för varje karaktärsområde (nyckelelement) listas under varje delsträcka på följande sidor. Dessa är viktiga för områdenas karaktär. • Håkantorp–Lidköping Bana: Håkantorp–Lidköping (HLJ) 1870-tal går genom Skara-Varaslätten och Vänerstranden. • Lidköping–Forshem Bana: Kinnekulle–Lidköping (KILJ) 1890-tal går i gränsen mellan Skara-Varaslätten, Kinnekulle och Vänerstranden. • Forshem–Mariestad Bana: Mariestad–Kinnekulle (MKJ) 1880-tal går genom Skara-Varaslätten, mosaiklandskapet ”Slättsjöarna” upp till Vänerstranden. • Mariestad–Gårdsjö Bana: Västergötland–Göteborgs Järnvägar (VGJ) 1910-tal genom Vänerstranden, Vadboslätten och Tiveden.. 23.

(24) Håkantorp–Lidköping. SkaraVaraslätten. Banan går över ett öppet slättlandskap, Skara-Varaslätten. Flygfoto mellan Järpås och St Levene med Kedumsbergen till vänster i bild. © Lantmäteriet, Geodatasamverkan. Håkantorp–Lidköping från 1870-talet går över ett öppet slättlandskap (SkaraVaraslätten) parallellt med Kedumsbergen. Stationerna har gett förutsättningen för de samhällen som finns idag. Stora Levene, Järpås och Lovene är alla stationssamhällen med de typiska kännetecknen på slätten. På den flacka slätten är stationssamhällena landmärken och nyckelelement för landskapets karaktär – genom den rätlinjiga planstrukturen och gatunätet som utgår ifrån järnvägens sträckning och affärs- och bostadsbebyggelsen från tiden omkring sekelskiftet 1900. Järpås är den enda stationsmiljön med bevarad järnvägsbebyggelse, de övriga präglas av stora tomma ytor efter rivna byggnader. Nyckelelement på den öppna Skara-Varaslätten • Fullåkersbygd • Lövskogsdungar • Lidans ravinlandskap • Gårdsmiljöer • Stationssamhällen • Vindkraftverk. 24.

(25) Lidköping–Forshem Vänerstranden. Kinnekulle SkaraVaraslätten Banan går i kanten mellan Skara-Varaslätten, Kinnekulle och Vänerstranden. I Lidköping är spårområdet integrerat i stadsstrukturen. © Lantmäteriet, Geodatasamverkan. Sträckan Lidköping–Forshem från 1890-talet löper genom tre karaktärsområden, i gränsen mellan Skara-Varaslätten och Vänerstranden och genom Kinnekulle. I Lidköping är banan en integrerad del av stadsmiljön med verksamheter och stationsområde/resecentrum intill spåret.. Passagen längs Vänern går över flackt och sjönära landskap som här vid Filsbäck. © Lantmäteriet, Geodatasamverkan. Banan fortsätter österut längs Vänerstranden, innanför vassbälten och strandskog med vissa utblickar mot Vänern. Orterna Filsbäck och Källby har enklare hållplatser som är viktiga för pendling men som inte är karaktärsbärande för samhällena. Filsbäck fungerar också som en hållplats för turisttrafiken (bad etc.) till Vänern. Nyckelelement l ängs Vänerstranden • Lidans utlopp • Tidans utlopp. 25.

(26) Från Blomberg, via Trolmen, Råbäck och Hällekis slingrar banan följsamt genom ett frodigt lund- och eklandskap. Olika utvecklingsepoker är tydligt avläsbara till exempel de medeltida kyrkorna, den speciella ägostrukturen och eklandskapet vid säterierna och järnvägens bana och miljöer. Stationsmiljöerna ligger vid Kinnekulles säterier och präglas av en hög arkitektonisk utformning i material som tegel och puts. Genom sin utformning och placering är de också en byggsten i själva säterilandskapet. Banan löper ibland genom en tunnel av grönska och nära stormfasta flerhundraåriga ekar. Hållplatserna som ligger tätt här är viktiga både för pendling och för turismen till Kinnekulleområdet.. På Kinnekulle går banan genom ett karaktärsfullt säterilandskap där markanvändning bebyggelse och miljön kring banan har stora upplevelsevärden, flygfoto över Trolmen. © Lantmäteriet, Geodatasamverkan. Denna del av Kinnekullebanan är den som de tillfrågade boende och resenärerna upplever som den mest karaktäristiska för landskapet. Man beskriver landskapet som vackert och som en stor kvalitet, mycket på grund av variationsrikedomen. Nyckelelement på Kinnekulle • Platåberg • Mycket stor koncentration av skyddsvärda äldre lövträd nära banan, se karta sidan 15. • Ekskogar med sluten rumslighet • Säterilandskap • Stationsmiljöer och byggnader av hög arkitektonisk kvalitet • Alvarmarker • Slagghögar från alunskifferbrytning. 26.

(27) Forshem–Mariestad. Vadsboslätten. a rn. Slä tts jö. SkaraVaraslätten. a. Vänerstranden. Banans slingrande geometri mellan Forshem och Lugnås beror på höjdskillnaderna på den mosaikartade delen av Skara-Varaslätten och i mosaiklandskapet Slättsjöarna. © Lantmäteriet, Geodatasamverkan. Sträckan mellan Forshem och Mariestad färdigställdes på 1880-talet. Banan löper över Skara-Varaslättens mosaikartade delar och i mosaiklandskapet Slättsjöarna, som omgärdar Skaraborgs slätter och sträcker sig ända upp till Mariestad och Vänerstranden. Mosaiklandskapets variation av jord- och skogsbruksmarker uppskattas av de boende och resenärer som tillfrågats. Bruket av landskapet lyfts fram av de boende som viktigt för att förhindra igenväxning. Då topografin växlar mer än i de öppna flacka slättpartierna har banans geometri också snävare radier för att ta sig upp och ner för höjderna, se flygbilden med station Österäng i centrum. Längs denna sträcka finns flera stationsmiljöer som består av en enkel plattform efter det att stationshuset är rivet eller stationsmiljöer där tåget inte längre stannar och stationshuset används till annat. Nyckelelement i de mosaikartade karaktärsområdena Skara-Varaslätten och Slättsjöarna: • Småskalig struktur, en mosaik i öppen-/slutenhet och markbruk • Flack grundterräng med moränhöjder • Blandskog p.g.a. igenväxande, öppna marker • Kalhyggesbruk • Småbiotoper. 27.

(28) Mariestad–Gårdsjö. Tiveden. Vadsboslätten. Sträckan klättrar drygt hundra meter från Vänerstranden, via Vadsboslätten upp i Tiveden. Bangårdsområdet med stationsbyggnad upptar en stor yta i centrala Mariestad. © Lantmäteriet, Geodatasamverkan. Sträckan Mariestad–Gårdsjö togs i bruk 1910 och går genom karaktärsområdena Vänerstranden, Vadsboslätten och Tiveden. Genom Mariestad upptar bangården en stor yta i centrala staden men stationsmiljön är inte en integrerad del av stadsmiljön som i Lidköping. Här ligger plattformen mitt i bangården. Banan sträcker sig sedan genom den mosaikartade Vadsboslätten där den korsar åsar och moräner med skog och ett bitvis småskaligt odlingslandskap. Typisk för sträckan är hur banan slingrar sig med små radier upp för höjder. Banvallen ligger alltjämt nära befintlig marknivå vilket gör den nästan osynlig även i slättlandskapet. Denna följsamhet gör att man som resenär tydligt kan uppleva övergången mellan Tivedens höglänta område och Hovatraktens entré till de västgötska slätterna. Denna skiftning är också något som påtalas av de boende som särkilt karaktäristiskt. Många stationshus med en enhetlig arkitektonisk utformning finns kvar längs sträckan. Alla utom Mariestad har idag nya funktioner helt utan koppling till järnvägen, de flesta är bostäder. I Lyrestad och Hova är hela orten ett stationssamhälle där stationshus, andra byggnader kopplade till järnvägen, industrier och järnvägspark finns kvar. Vid Lyrestad möter järnvägen också Göta kanal med dess turisttrafik.. 28.

(29) Hova stationssamhälle ligger på Lokaåsen, en av de korsande strukturerna där Västgötaslätterna börjar och Tivedens skogar slutar. © Lantmäteriet, Geodatasamverkan. Nyckelelement på Vadsboslätten: • Moränryggar och isälvsåsar skapar ett randigt landskap • Göta kanal (vid Lyrestad) • Banan döljer terrängen (kurvor) • Korsande vattendrag, delvis fuktigt • Småbiotoper i odlingslandskapet och naturbetesmarker • Naturligt uppkomna yngre lövbestånd (tecken på att hävden upphört) • Blandskogar (igenväxta betesmarker, bondeskogar) • Ädellövträd och fristående ensamma träd i landskapet • Gårdsmiljöer. Nyckelelement i Tiveden: • Skogslandskap, glest med små gläntor • Gles bebyggelse över högsta kustlinjen, enstaka gårdar • Produktionsbarrskog och kalhyggesbruk • Lövuppslag vid boställen. 29.

(30) 6 Vägledning i ÅVS-processen Kinnekullebanan är en karaktäristisk bana med en helt egen karaktär. Den löper genom områden som är helt unika i Sverige. Det faktum att den är oelektrifierad och ovanligt väl integrerad i sin omgivning gör att landskapsfrågorna blir aktuella i alla förändringar på och omkring banan. Därför har landskapsfrågorna fått en egen underlagsrapport (denna handling) och kunskapen har genomsyrat många delar av ÅVS-processen, genom en typ av ”landskapscoachning” från expertgruppen som tagit fram rapporten. I detta kapitel beskrivs kort hur coachningen gått till. Här redovisas också den sammanfattande vägledning som ska kunna användas även i fortsatt planering. Vägledningen ges dels generellt för hela banan, dels specificerat för de fyra delsträckorna, och beskrivs som känslighet och potential för förändringar. Det är viktigt att påpeka att denna vägledning inte tar ställning till vilken karaktär landskapet ska ha framöver. Det är en medborgerlig fråga som beslutas politiskt. Vägledningen är ett underlag för sådant beslutsfattande inom de planeringsprocesser som finns att tillgå.. Landskapsfrågornas närvaro i processen Landskapsfrågorna har varit med i ÅVS-processen från första workshopen som samlade processens aktörer. Sedan dess har expertgruppen varit ett stöd till projektledningen och bidragit med material, granskningar och synpunkter. I ÅVS:ens inledning bidrog alla aktörer med sina målsättningar aktuella för Kinnekullebanan. Expertgruppen formulerade målsättningar för ett hållbart landskap – för att stärka och vidareutveckla kvaliteter i landskapet och för att åtgärda brister. Sammanställningen av mål för landskapet framgår av bilaga 1. Denna vägledning togs fram i ett första koncept och har fungerat som ett kunskapsunderlag i processen, som används vid landskapscoachningen i ÅVS:en. Göteborgs universitet genomförde en medborgardialog som ytterligare ett underlag. Dialogen, där människors upplevelse och erfarenheter av banan och landskapet var i fokus, har kompletterat expertbedömningen av landskapet. Utifrån ovanstående har expertgruppen tagit fram ett åtgärdsprogram för landskapskvaliteter (bilaga 3) och där sammanfattat kvaliteterna i fem fokusområden som beskrivits i kapitel 2. Dessa fem har också utgjort grund för vägledningen i 6.3 i detta kapitel. Expertgruppen har också utnyttjats för att granska och kommentera andra åtgärdsförslag som framkommit i ÅVS-processen.. 30.

(31) Åtgärdskategorier I detta kapitel följer en vägledning till hur hänsyn kan tas till landskapliga värden genom att känslighet och potential beskrivs. Det är beskrivet utifrån vilka olika typer av förändringar/åtgärder som kan bli aktuella vid en upprustning och modernisering av banans nuvarande standard – åtgärder som kan förändra den befintliga banans karaktär. Vissa karaktärsområden är särskilt känsliga för att banans karaktär ändras därför att banan i sig är ett nyckelelement eller har en nyckelfunktion i det landskapet. Principen är att allt som är karaktäristiskt för ett landskap eller en delsträcka också är känsligt att förändra om karaktären ska bestå – upplevelsemässig, ekologisk och kulturhistorisk karaktär i en helhet. Det karaktäristiska beskrivs som karaktärsbärande nyckelelement i beskrivningarna i kapitel 5. Men åtgärderna har också en potential att åstadkomma förbättringar – att stärka en karaktär eller en funktion, och utveckla landskapet i hållbar riktning. Känsligheten och potentialen för hela banan respektive för de olika delsträckorna beskrivs på följande sidor. Åtgärder i stationsmiljöer för att dessa miljöer har betydelse för reseupplevelsen och att de ibland är nyckelelement för karaktären på hela orten. Miljöerna byggs upp av anläggningar och utrustning och därför spelar karaktär på material och utrustning stor roll.. Åtgärder på teknisk infrastruktur för att uppstickande föremål på slätten i form av teknikhus och kontaktledningsstolpar förändrar landskapets karaktär. En elektrifiering av banan innebär en trädsäkring i en bred gata längs banan. Utförandet på utrustning spelar roll för karaktären.. Åtgärder för korsande stråk för att vägar och gångstråk knyter samman gårdar och orter och ibland, som på slätten, är nyckelelement i landskapets struktur. Åtgärder för korsande vattendrag har också betydelse, för att dessa är viktiga för biologisk mångfald i både de öppna och de mosaikartade delarna av slätterna. Planskildheter bryter mot rådande karaktär där små eller inga nivåskillnader finns kring banan. Barriäreffekter kan uppstå.. Åtgärder av profil och plan för att en höjd järnvägsbank och kurvrätningar innebär att banan inte längre är underordnad sitt landskap. På slätten kan en höjd bana få som konsekvens att långa utblickar bryts av. Barriäreffekter kan uppstå.. Åtgärder som förändrar trafikeringen för att glesare trafik riskerar att utarma stationssamhällen. Tätare trafik kan innebära trafiksäkerhetsåtgärder som skapar barriärer kring banan.. 31.

(32) Vägledning generellt för hela banan – känslighet och potential Sammanfattningsvis har Kinnekullebanan och dess omgivande landskap fyra kvaliteter (A–D) som bygger på den grundläggande förutsättningen att banan fysiskt och i människors medvetande är integrerad i landskapet. I detta avsnitt beskrivs känslighet och potential som är aktuell för hela Kinnekullebanan – alla delsträckor. Texten är indelad efter kvaliteterna.. A Livsnerv för människor och djur B Viktiga korsande stråk. C Trädens betydelse D Samhällenas möjligheter. E INTEGRERAD I LANDSKAPET. E Integrerad i landskapet – en grundförutsättning Känslighet för Profilhöjning • eftersom banan till plan och profil och avsaknad av kontaktledning är mycket följsam mot landskapet.. Potential . Fröspridning småkryp. Potential att Trafiken drivs med biodrivmedel • exempelvis biogas, eventuellt lokalt producerad, vilket skulle stimulera lokalt näringsliv och möjliggöra att många karaktärsbärande element kan vidmakthållas exempelvis träd intill banan.. Fröspridning via betesdjur habitat habitat. vilt. stationssamhälle. Banan som spridningskorridor. Kinnekullebanan som potentiell spridningskorridor. Särskilt betydelsefull för den artfattiga Skara-Varaslätten. 32.

(33) Tiveden. Kinnekulle. Slä tts jö. a rn. a. Vänerstranden. Vadsboslätten. SkaraVaraslätten. © Lantmäteriet, Geodatasamverkan. A Livsnerv för människor och djur Känslighet för Minskad trafikering • eftersom minskat turtäthet/uteblivna stopp kan leda till utarmning av orterna som är av betydelse för hela områdets liv, bruk och förvaltning och därmed förutsättningar för vardagsliv, näriingsliv med besöksnäring m.m. Driftåtgärder för ogräsbekämpning av banvallen • eftersom giftiga bekämpningsmedel kan påverka såväl låg vegetation på/vid banan som omgivande lövskogs- och parkmiljöer. Att trafiken medför invasiva arter • eftersom främmande arter kan konkurrera ut lokala populationer och habitat som är av betydelse för områdets värdefull flora och fauna.. Potential att Banvallen blir spridningskorridor • genom att anpassat material och vegetation finns på bankroppen för att leda flora och fauna från de biologiskt rikare mosaiklandskapen och platåberget med lövskogar och betesmarker till de artfattiga slättlandskapen med positiva effekter för bl.a. pollinering i jordbruket (ekosystemtjänst). Se illustration sidan 32. Omfördela trafik • lokalt, från väg till järnväg, och på så sätt minska behovet av utbyggnad av annan infrastruktur som är bristfällig på vissa håll längs banan. Exempelvis finns ingen väg finns som binder ihop alla orter som Kinnekullebanan gör.. 33.

(34) B Viktiga korsande stråk Känslighet för Höjd järnvägsbank, stängda passager, stängsel och broar • eftersom rörelser i landskapet och i samhällena försvåras för människor och djur, med barriäreffekter som innebär –– minskad fröspridning,. Potential att Stärka vattendrag och raviner • som rörelsestråk för människor och djur – både i och intill vattendragen – vid utformning av bana och närområde vid åtgärder för sådana passager, både nya och befintliga. Att då se till många arters behov stärker den biologiska mångfalden.. –– påverkad rekreation, sociala kontakter och näringsliv om orterna blir tudelade –– mindre attraktivt resande om stationerna blir svårare att nå från flera håll –– svårare att bruka/sköta marker och därmed igenväxning/dålig hävd. • eftersom en hög bank i slättlandskapen kan förändra långa utblickar, slättens absoluta kännetecken.. C Trädens betydelse Känslighet för Elektrifiering • eftersom trädsäkring med ett trädfritt avstånd av 20 m från spårmitt, som också innebär förändrad markvegetation, påverkar ekologisk spridning och kan innebära habitatförlust. • eftersom fällning av stora träd och den ”lummighet” som finns nära banan påverkar upplevelsen för både resenärer och människor i landskapet.. Potential att Anpassa skötsel och drift vid trädsäkring • genom att dels bedöma de olika trädarternas förmåga att stå emot stormar etc. dels bidra till den biologiska mångfalden genom den ekologiska infrastrukturen. Gran kan avverkas, tall kan bli högstubbar, ek och annat ädellöv kan friläggas. Driften genererar död ved • genom att lämna kvar grenar och stammar invid banvallen när banan trädsäkras. Det stärker eller bygger habitat för bl.a. insekter, igelkottar, grod- och kräldjur.. Det finns en potential att ha anpassad skötsel och drift vad gäller trädsäkring kring Kinnekulle i och med den stora biologiska mångfalden knutna till trädmiljöerna. Bilden visar generella råd och riktlinjer kring vegetation och järnväg (Transportsystemet i samhällsplaneringen, 2013) 34.

(35) Tiveden. A B C. Vänerstranden. D. Vadsboslätten. Kinnekulle. Slä tts jö. a rn. a. E. SkaraVaraslätten. © Lantmäteriet, Geodatasamverkan. D Samhällenas möjligheter Känslighet för Trafiksäkerhetsåtgärder • i samhällena eftersom stängsel m.m. gör banan till en starkare barriär och därmed påverkas rörelsefriheten och orternas uppbyggnad/samband. Åtgärder på/vid stationsmiljöer • eftersom miljöerna är uppbyggda av en mängd karaktärsbärande element – järnvägsanknuten bebyggelse, teknisk infrastruktur, träd i parker, alléer m.m. Utarmning av miljöerna kan minska attraktiviteten och påverkar traktens identitet. Potential att Bygga vidare på orterna • som har en stor utbyggnadspotential eftersom de vuxit fram tack vare järnvägen och därför har en planstruktur med tomter, gator, alléer m.m. som är möjlig att bygga vidare på utan att förändra ortens karaktär. Många orter erbjuder redan idag bra kom-. munal och kommersiell service. Här finns också potential för bättre biologisk variation. Många stationssamhällen erbjuder bra möjligheter till arbetspendling till annan ort. Komplettera stationsmiljöer med hög arkitektonisk kvalitet • genom att utforma väderskydd och andra komponenter med de särpräglade bankaraktärerna som utgångspunkt. Detta befäster banans roll i de samhällen som passeras, utvecklar upplevelsevärden för vardagspendlare och turister samt betonar platsens kulturvärden. Utveckla stationsmiljöerna • genom flerpartssamverkan, där resenärs-, närings- och boendeperspektiv samverkar för att matha behov med förutsättningar.. 35.

(36) Vägledning för delsträckor – känslighet och potential Vägledning för de fyra delsträckorna återfinns på följande två uppslag.. Håkantorp–Lidköping Känslighet (K) och potential (P) för åtgärder på Kinnekullebana utöver generella rekommendationer.. HÅKANTORP–LIDKÖPING. P: Stärka landskapet genom att utforma broar över vattendrag så att vatten- och landlevande djur kan passera under.. Vänerstranden Kinnekulle. K: Slätten är känslig för höjd banvall och uppstickande staket, stolpar teknikhus m.m. som hindrar utblickar och skapar barriärer.. K: Att ta bort stationsmiljöer eftersom det riskerar att utarma och avfolka stationssamhällen. Stationssamhällen är en nyckelkaraktär på slätten.. SkaraVaraslätten. P: Att stärka stationssamhällena på slätten genom att nyttja ytor tidigare ianspråktagna av järnvägen och dess byggnader, för offentlig och kommersiell service eller bostäder. Ger nytt liv till stationsbyggnader och järnvägsparker. © Lantmäteriet, Geodatasamverkan. 36. K: Den öppna slätten är ekologiskt fattig och fragmenterad och därför känsligt för att gårdsmiljöer, träddungar och liknande strukturer försvinner. Värden för matproduktion, ekologi och upplevelse. P: Att vid en ombyggnad täcka banvallen med finmaterial ovanpå makadammen för naturlig etablering av örter. Här kan de pollinerande insekter, nödvändiga för jordbruket leva. Material i banvallen kan återanvändas..

(37) Lidköping–Forshem Känslighet (K) och potential (P) för åtgärder på Kinnekullebana utöver generella rekommendationer.. P: Hållbar turism – de många hållplatserna vid Vänern och Kinnekulle gör det attraktiva området tillgängligt på ett annorlunda och unikt sätt, där banan i sig är ett besöksmål.. LIDKÖPING–FORSHEM. P: För besöksnäringen finns unika miljöer med stark kulturhistoria längs sträckan med bl.a. det unika säterilandskapet, där varje säteri har sin egen hållplats.. Vänerstranden. K: Sträckan förbi Kinnekulle uppvisar en samlad helhetsmiljö kring säterierna som är särskilt känslig för förändringar av nya teknikhus, väntkurar och andra tillägg i stations- och hållplatsmiljöerna inklusive träd och vegetation.. Kinnekulle. SkaraVaraslätten P: Anpassad drift. Vidmakthålla och stärka ekmiljöerna genom att frilägga ekar längs banan.. © Lantmäteriet, Geodatasamverkan. P: Potential att bygga vidare på den arkitektoniskt höga kvaliteten i byggnader och utrustning i stationsmiljöerna på Kinnekulle – exempelvis nya teknikhus och väntkurer i ett konsekvent formspråk.. P: Stationsorter har stor potential att utvecklas och kompletteras genom sina natursköna lägen, utbyggda infrastrukur och måttliga fastighetspriser.. 37.

(38) Forshem–Mariestad Känslighet (K) och potential (P) för åtgärder på Kinnekullebana utöver generella rekommendationer.. FORSHEM–MARIESTAD. K: Känsligt för barriärer på den mosaikartade slätten – t.ex. genom staket och planskilda korsningar som begränsar rörelse för djur och människor. Barriärer kan försvåra åtkomst och brukande av marken, vilket kan leda till att igenväxning påskyndas.. Vänerstranden. Vadsboslätten K: Att ta bort hållplatsfunktionerna eftersom det riskerar att utarma och avfolka orter och bygder.. © Lantmäteriet, Geodatasamverkan. 38. Slä. SkaraVaraslätten. tts. jöa. rna. Kinnekulle.

(39) Mariestad–Gårdsjö Känslighet (K) och potential (P) för åtgärder på Kinnekullebana utöver generella rekommendationer.. MARIESTAD–GÅRDSJÖ. Vänerstranden. Tiveden. K: Känslig övergång mellan Vadsboslätten och Tiveden med stor nivåskillnad som banan nu tar på skrå. En rak sträckning tvärs Tivedsbranten ger en hög järnvägsbank som bryter de öppna dalstråken med möjlighet till långa utblickar vilka är karaktärsdanande.. Vadsboslätten. K: Känsligt för kurvrätning och profilhöjning på slätten därför att det hindrar utblickar.. P: Stärka landskapet genom att utforma broar över vattendrag så att vatten- och landlevande djur kan passera under.. © Lantmäteriet, Geodatasamverkan. P: Potential att förtydliga korsningen med Göta kanal med återetablering av en kanalallé.. P: Att stärka stationssamhällena genom att nyttja ytor tidigare ianspråktagna av järnvägen och dess byggnader, för offentlig och kommersiell service eller bostäder. Ger nytt liv till stationsbyggnader och järnvägsparker.. K: Att ta bort hållplatsfunktionerna eftersom det riskerar att utarma och avfolka orter och bygder.. 39.

V&auml;gledning f&ouml;r att st&auml;rka och utveckla landskapet i samband med &aring;tg&auml;rdsvalsstudie f&ouml;r Kinnekullebanan

Vägledning för att stärka och utveckla landskapet i samband med åtgärdsvalsstudie för Kinnekullebanan