Homosexualitetens maskerade män

1 LINKÖPINGS UNIVERSITET

Institutionen för kultur och kommunikation (IKK) Konstvetenskap och visuell kommunikation B-uppsats

Homosexualitetens maskerade män

Eugéne Janssons figurmåleri kring sekelskiftet 1900

VT 2016 Författare: Staffan Samuelsson &

Kristoffer Örjestam Handledare: Anna Ingemark Milos

2

Författarnas tack

Ett speciellt tack riktar vi till Patrik Steorn för tiden du tog dig till en intervju

som klargjorde en del av våra frågor.

3

Innehållsförteckning

1. Inledning……….4

1.1 Syfte och frågeställning………....4

1.2 Metod……….5

1.3 Tidigare forskning och litteratur………..6

2. Bakgrund……….7

2.1 Eugéne Jansson……….7

2.2 HBT-personers situation c:a 1850-1950………..9

2.3 Tidens kroppsideal vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet……….11

3. Analys………..15

3.1 Kännetecknande för Eugéne Janssons figurmåleri...15

3.2 Eugéne Janssons sexuella läggning och figurmåleriet………...17

3.3 Eugéne Janssons figurmåleri som kom sent i karriären………...19

4. Sammanfattande slutdiskussion………..21

Källförteckning………..23

Bildförteckning……….24

Bildbilaga………..24

4

1. Inledning

Eugene Jansson lär som många andra ha varit ett barn av sin tid – han levde och verkade under slutet av 1800-talet och vid sekelskiftet, närmare bestämt 1862 till 1915, och påverkades förstås av den tidens värderingar, både privat och som konstnär. Det mesta tyder på att Eugene Jansson själv var homosexuell och levde under en tid då homosexualitet inte bara ansågs som icke socialt accepterat, det var dessutom olagligt och framför allt homosexuella män tvingades vara mycket diskreta. Under slutet av Eugene Janssons liv blev det allt vanligare att avbilda nakna män som en följd av tidens intresse för vitalism och en sund själ i en sund kropp. Jansson var under en stor del av sin karriär mest känd för sina målningar av landskapsmotiv, ofta med utsikt från Söders höjder över Mälaren, och han använde ofta en i grunden blå färgskala vilket fick honom att bli känd som ”blåmålaren”.

Mot slutet av karriären, en ganska kort period, övergick han däremot till figurmåleri som bestod i att måla av nakna män, främst i atletiska poser och sammanhang, däribland på badhus. Värt att notera är att denna period i Janssons konstnärskap sammanföll med tidens vurm för muskulösa

manskroppar. Den intressanta frågan är om han påverkades av tidens syn på en sund manskropp eller om han mest använde detta som en förevändning att kunna leva ut sin sexualitet under täckmantel. Till saken hör att han av medicinska skäl ofta tvingades gymnastisera och bada och därmed fick tillträde till bland annat flottans badhus.

1.1 Syfte och frågeställningar

Det vi vill ta reda på i denna uppsats är varför Eugene Jansson vid sekelskiftet så tvärt ändrade karaktär i sitt måleri från att mest ha målat vackra landskap till att ägna sig åt figurmåleri, främst nakna manskroppar. Det är ju intressant att konstatera att han själv förmodligen var homosexuell och att denna period i hans konstnärskap var ganska kort. Vårt syfte är att genom biografi och belysning av motiv i målningar undersöka huruvida figurmåleriet var medvetet homoerotiskt. De frågeställningar vi vill finna svar på med vår studie är följande:

 Vad utmärker hans figurmåleri?

 Hur kommer hans sexuella läggning till uttryck i figurmåleriet?

 Hur kommer det sig att han ägnar sig åt figurmåleriet mot slutet av sin karriär?

Detta arbete kommer inte beröra hela Eugene Janssons rika och omfattande konstnärskap utan vi kommer avgränsa oss till den del av hans konst som består av figurmåleri av nakna män. Det kommer ske främst genom att vi i detalj försöker studera några få utvalda verk. De verk från Janssons

5

figurmåleri som vi ska analysera är från åren 1907-1912. Vi har också ett exempel på verk från 1899 som belyser homoerotiska inslag i hans måleri redan innan denna period.

1.2 Metod

Den metod vi avser att använda i detta arbete blir till stor del biografisk eftersom vi kommer använda litteratur som behandlar Eugen Jansson själv och hans konstnärskap. Dessutom använder vi böcker som beskriver hbt-personers situation och ställning i samhället vid den tid som Eugen Jansson levde.

Utöver det tänker vi också använda källor som beskriver tidens kroppsideal vid sekelskiftet och på vilket sätt det blev populärt att avbilda nakna män. Vi ska även analysera ett blåmåleri för att tydligt visa att även dessa innehöll homoerotiska anspelningar. Sedan kommer vi använda oss av detta när vi studerar några utvalda verk av Jansson och genom att väga ihop detta dra våra slutsatser av dessa verk i syfte att försöka svara på våra frågeställningar. Vi har också för avsikt att genomföra en kort intervju med Patrik Steorn när vi besöker Thielska galleriet och också använda oss av denna när vi drar våra slutsatser. Eftersom Patrik Steorn är väl insatt i hur nakna muskulösa män brukade avbildas vid sekelskiftet och dessutom är chef för Thielska Galleriet där flera av de verk av Jansson som vi tänker använda oss av hänger anser vi att hans kunskaper och åsikter skulle komma till stor användning i detta arbete.

I sin avhandling om konstnären Nils Nilsson ställer sig Jeff Werner frågan om det överhuvudtaget är möjligt att skriva en avhandling som en biografi och ändå fortfarande ha trovärdighet. Han hävdar dock att han ville skriva om Nils Nilsson för att hans konst intresserar honom och att hans biografi, det vill säga hans livshistoria, skulle leda till en fördjupad förståelse av hans konst. Werner hävdar att biografin har fått honom att ändra uppfattningar på vägen och att den därför varit väldigt

betydelsefull när det gäller att tolka konsten i en större och bredare kontext. Den biografiska metoden går ut på att inte bara tolka konsten som något isolerat och enskilt utan som en del av samhället och historien. Werner hävdar att den biografiska metoden med rätta varit starkt ifrågasatt eftersom den har missbrukats och av en hel del använts i tveksamma syften. Biografin är svår att förena med de konstnärliga grepp som krävs av en akademisk uppsats. Trots det är det en värdefull metod om man vill kunna se konstnären som en individ med en livshistoria och erfarenheter och att dennes konst kan vara ett resultat av detta.¹ Eftersom vi vill undersöka i vilken utsträckning Eugene Janssons egna liv och framför allt hans sexuella läggning har påverkat hans konst anser vi denna metod vara lämpligast för detta arbete.

1 Jeff Werner. Nils Nilsson. Avh. Konstvetenskapliga Institutionen, Göteborg 1997, s. 10-13.

6 1.3 Tidigare forskning och litteratur

När det gäller tidigare forskning inom det ämne vi tänkt behandla i det här arbetet har konstvetaren Patrik Steorns avhandling Nakna Män varit mest användbar. Framför allt för avsnittet där vi beskriver de rådande kroppsidealen under sekelskiftet har den varit ovärderlig då den ger en mycket god översikt och analys av detta ämne. Det viktigaste med Steorns avhandling är att han försöker

problematisera kring bilder på nakna män och visa att de var resultatet av en rad olika föreställningar och värderingar. Han visar dessutom på ett intressant sätt hur dessa bilder användes i många olika syften. Den riktning inom bildkonsten och andra kultursammanhang där man kan placera Janssons figurmåleri, och som Steorn också beskriver i sin avhandling, kallas ”vitalism”. En konstvetare vid namn Erland Lagerlöf har också använt sig av vitalism-termen i sin avhandling som behandlar

konstnären JAG Ackes konstnärskap. Den norske konstvetaren Gunnar Sörensen menar att vitalismen handlar om ett intresse för det enkla livet och manlig kraft. En annan konstnär vars avbildande av nakna män har varit föremål för vetenskapliga studier är Edvard Munch. Det har funnits olika idéer om vad dessa bilder av nakna män har varit resultatet av. Vissa har hävdat att de berodde på Munchs problem med depression medan andra menat att de snarare är en bekräftelse på dåtidens idéer om att det sunda idealet var att framställa människan som en del av naturen.²

För att beskriva Eugene Janssons liv och konstnärskap har främst boken Eugene Jansson: Blå skymning och nakna atleter av Göran Söderlund, Patrik Steorn och Anna Meister kommit till användning men vi har också använt oss av Inga Zachaus Eugene Jansson – den blå stadens målare, för ytterligare uppgifter om hans bakgrund och barndom.

Till avsnittet som handlar om hbt-personers situation i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet har boken Undantagsmänniskor. En svensk hbt-historia varit väldigt användbar. Den ger en god översikt över historien ur de homosexuellas perspektiv från antiken fram till vår tid, men i det här arbetet har vi förstås använt den delen som berör ungefär den tid då Eugen Jansson levde. I detta kapitel har vi också haft viss användning för Michel Foucaults The History of sexuality och för boken Sympatiens hemlighetsfulla makt - Stockholms homosexuella 1860-1960.

I det kapitel där vi beskriver sekelskiftets kroppsideal och hur nakna män gestaltades i målningar och fotografi har vi främst använt den redan nämnda avhandlingen Nakna män av Patrik Steorn. Framför allt den del av hans avhandling som utgör bakgrund till själva undersökningen har varit till stor hjälp.

Vi har också i viss mån använt oss av boken Den maskulina mystiken av Anna Lena Lindberg, speciellt de delar där hon tar exempel från Gustave Caillebotes och Edvard Munch för att beskriva

2 Patrik Steorn. Nakna Män. Maskulinitet och kreativitet i svensk bildkultur 1900-1915. Norstedts Akademiska Förlag, Stockholm 2006, s. 19-20.

7

avbildningar av nakna män. Nietzsches bok Sålunda talade Zarathustra har använts för att beskriva vitalismen och i synnerhet hans idéer om ”övermänniskan”. Övriga böcker som i viss mån använts till detta kapitel är Innanför och utanför modernismen och Kroppsövningarnas fysiologi.

2. Bakgrund

2.1 Eugene Jansson

Eugéne Jansson föddes i Stockholm den 18:e mars 1862. Familjen bestod av pappa Fredrik Jansson, mamma Eugenia Jansson och lillebror Adrian Jansson. Fredrik Jansson jobbade som vaktmästare på posten och familjen bodde i en tjänstebostad på lilla Nygatan i Gamla Stan i Stockholm.³

När Jansson var 14 år gammal fick han scharlakansfeber som orsakade njurproblem och

hörselnedsättning.⁴ Till följd av sina åkommor levde han ett hälsosamt liv med daglig fysisk aktivitet.⁵ Den 15:e juni 1915 dör Eugéne Jansson av följderna från ett slaganfall. Han blev 53 år gammal.⁶ Mellan åren 1871-76 gick Jansson på Tyska skolan i Gamla Stan i Stockholm. Han var en strävsam elev och hade högsta betyg i teckning.⁷ Pappa Fredrik ville att han skulle bli bankir eller grosshandlare, men han ville bli konstnär och åren 1881-82 studerade han på konstakademin i Stockholm.

Som elev på konstakademin var han dock ofta frånvarande från lektionerna på grund av sjukdom och han gillade inte heller lärarna och undervisningen. Därför hoppade han 1882 av utbildningen på konstakademin och målade istället i Edvard Perséus ateljé till 1890 då Perséus dog.⁸ Året därpå, 1891, dör pappa Fredrik och Jansson måste då försörja mamman och sin lillebror. Familjen flyttade in i en lägenhet på Timmermansgatan 2 i Stockholm.⁹

1894 flyttar familjen igen, högst upp i ett hus på Bastugatan 40 i Stockholm. Lägenheten har utsikt över Riddarfjärden, Kungsholmslandet och Riddarholmen, inspiration och motivval för det som ska bli Eugéne Janssons klassiska Stockholmsbilder.¹⁰

3 Inga Zachau, Eugene Jansson – den blå stadens målare. Lund: Bokförlaget Signum 1997, s. 11.

4 Ibid, s. 15.

5 Göran Söderlund & Patrik Steorn & Anna Meister. Eugéne Jansson blå skymning och nakna atleter. Carlssons bokförlag, Stockholm 2012, s. 131.

6 Ibid, s.142.

7 Ibid, s. 17.

8 Ibid, s. 19.

9 Zachau, 1997, s. 53.

10 Ibid, s. 23.

8

Jansson blev så småningom känd genom sitt blåmåleri. Till att börja med målar han med

detaljrealism för att sedan måla stämningsbilder där helheten styr bildskapandet.¹¹ Till skillnad från så många andra av sina samtida kollegor, som åkte och studerade konst i Paris, stannade han kvar i Sverige. Han hade hittat sitt nordiska ljus i Stockholms stadsvyer. Jansson utmärkte sig med den blå färgen och sättet att använda inristningar och penseldrag kors och tvärs över hela duken särskilde honom från sina kollegor . ¹²

1886 gick Jansson med i konstnärsförbundet där han 1896 valdes till förbundsstyrelsens

sekreterare.¹³ 1904 målar han sin sista blåmålning. Han tyckte inte att han kunde utvinna mer ur det och han ville förnya sig . Under tre års tid ägnar han sig åt att ingående studera atletiskt byggda manliga modeller . 1907 debuterade han med ett figurmåleri. Detta skedde på en utställning i Uppsala och målningen som ställdes ut var Naken yngling. Figurmåleriet var någonting som han själv sagt att han alltid velat ägna sig åt, och tack vare sina blåmålningar hade han nu en stadig ekonomi som tillät honom att fokusera på det . Ekonomin samt en stor ateljé på Glasbruksgatan på söder i Stockholm möjliggjorde för honom att anställa modellerna vars person och kropp han studerade.

Han kunde här arbeta ostört och umgicks även med modellerna som vanligtvis var matroser eller från andra delar av arbetarklassen.¹⁴

Jansson hade en nära relation till sina modeller och den intima relationen mellan konstnär och modell som stimulans för sin konstnärliga verksamhet kunde också vara erotisk.¹⁵

Jansson delade vitalismens intresse för sol, bad och atletiska kroppsövningar. Genom sitt

hälsosamma leverne till följd av sina sjukdomar intresserade han sig för kroppskultur med atletiska övningar, friluftsbad och idrott. Motivkretsarna som mörka gator och badhus är platser där han själv rörde sig och det är även här han träffar sina modeller han avbildar . Dessa platser var dåtidens homosexuella mötesplatser.¹⁶ Det är just männen som har den framträdande rollen i Janssons figurmåleri och under det tidiga 1900-talet förenas manlig homoerotik och atletiska kroppsövningar i samma bild och denna kunde också användas som konstnärligt skissmaterial.¹⁷

En av modellerna Jansson använde sig av i sitt figurmåleri hette Knut Nyman och var hans favoritmodell. De hade en nära relation och gick ofta på middagar tillsammans och bodde även

11 Zachau, 1997, s. 29

12 Ibid, s. 59.

13 Ibid, s. 97.

14 Söderlund & Steorn & Meister, 2012, s.77.

15 Ibid, s. 92.

16 Ibid, s. 87.

17 Ibid, s. 91.

9

ihop.¹⁸ Då homosexuella handlingar var olagliga under Eugéne Janssons livstid förstörde lillebror Adrian, själv homosexuell, merparten av Eugenes brev, fotografier och skisser efter hans död.¹⁹

2.2 HBT-personers situation c:a 1850-1950.

Michel Foucault hävdar att man genom århundradena har ägnat stor möda åt att försöka reducera det som man betraktat som sexuella avarter genom att kriminalisera sådant beteende och försökt att med medicinska termer stämpla det som sjukligt. Han tror att syftet med detta har varit att

säkerställa reproduktionen av en arbetsduglig befolkning och befästa de rådande sociala relationerna i samhället. Man ville helt enkelt stärka en sexualitet som var ekonomiskt gynnsam och konservativ.

Om detta har varit syftet menar Foucault att det har misslyckats. Man har aldrig lyckats eliminera sådant som brutit mot heteronormen och enligt honom blev detta särskilt tydligt på 1800- och 1900- talen då det heterogena samhället som alltid hade funnits började lyftas fram i ljuset allt mer.²⁰ Ett bra exempel på en offentlig person som givit en bra inblick i en homosexuell persons tankar under 1800-talet var den kristne filosofen Pontus Wikner. Hans dagbok kunde inte publiceras förrän 1971 när hans sista barn hade dött men den ger ändå bra information om hur en hbt-person hade det på den tiden. I dagboken kommer fram hur han accepterar sin sexualitet efter att under hela livet försökt motarbeta den som något onaturligt och han argumenterar för samkönade äktenskap. Han kallade sig dock inte homosexuell, förmodligen för att han inte kände till ordet. Det var en ungersk skriftställare som myntade det 1869, men Richard von Krafft Ebing var den som spred begreppet med sin bok Psychopatia Sexualis som kom ut 1886. Vid sekelskiftet fick en stor del av allmänheten stifta bekantskap med begreppet ”homosexuell” eftersom det skedde en rad skandaler som

uppmärksammades i tidningarna och som även innefattade offentliga personer, däribland Oscar Wilde. En man som hette Nils Santesson och var konstgjutare var ett exempel på en vanlig person som fick löpa gatlopp i pressen. Hans älskare försökte nämligen ta livet av sig, men misslyckades, men i samband med det hade han lämnat ifrån sig ett självmordsbrev där han anklagade Santesson för sin handling. De båda dömdes till straffarbete men Santesson fick ett längre straff. I anslutning till det här fallet dök det dock även upp tidningsartiklar där det argumenterades för att homosexualitet skulle göras lagligt.²¹

18 Söderlund & Steorn & Meister, 2012, s. 95.

19 Ibid, s. 111.

20 Michel Foucault. The History of sexuality. An introduction. Volume I. Vintage Books, New York 1990, s. 36-37.

21 Svante Norrhem & Jens Rydström & Hanna Winkvist. Undantagsmänniskor - En svensk HBT-historia.

Norstedts Akademiska Förlag, Stockholm 2008, s. 98-103.

10

I och med att industrialiseringen tog fart lite senare i Sverige än i de länder som var först dröjde det också innan homosexuella subkulturer började komma igång. Samtidigt fanns ingen homofobi i egentlig mening, i alla fall inte organiserad sådan, förrän begreppen ”homo”- och ”heterosexuell”

delade upp personer efter sexuell läggning. I Göteborg fanns till exempel en tidning som hette Vidi där det spreds hatpropaganda mot både homosexuella och judar. Sverige var ovanligt på så vis att både manlig och kvinnlig homosexualitet var olagligt men lagen tillämpades mest på män.²² I slutet av 1800-talet uppstod ett fall utanför Kil i Värmland där bondsonen Edvard Andersson valde att flytta ner till den svalare drängstugan. Där bodde redan drängen Anders Nilsson och de inledde ett sexuellt förhållande. Senare fick Edvard jobb på Forshaga bruk där cheferna fick reda på att han haft ett förhållande med Anders och de avskedade honom. Därefter förskjuter Edvard Anders men den sistnämnde vill ändå inte ge upp. Det resulterar i att Edvard och hans bror misshandlar Anders och det är så polisen får reda på fallet. Under rättegången nämns inte ordet ”homosexualitet” och det framhålls inte att de skulle vara ”feminina” på något sätt, det man fokuserar på är snarare varför Edvard låtit sig bli utnyttjad av den äldre drängen Anders. Edvard hävdar att han blivit hypnotiserad och rätten och allmänheten tolkade också förhållandet utifrån magi. Detta visar att sexuellt umgänge mellan personer av samma kön ännu inte hade börjat ses som ett problem av medicinsk karaktär.²³ 1937 avslöjades ett homosexuellt nätverk i Göteborg. Detta uppdagades när en byggarbetare som var misstänkt för stöld i förhören berättade att han hade haft sex med män. Dessa män kallades därefter också in till förhör. Männen i nätverket hade tilltalat varandra med kvinnliga namn, dels som kodnamn men också för att markera sin identitet.²⁴

Magnus Hirschfeld grundade den första HBT-föreningen i Tyskland och inom några decennier hade Tyskland världens bäst organiserade rörelse för hbt-personer. Det är därför ingen överraskning att det var ditåt nazisterna riktade en av sina första attacker när de hade tagit makten.²⁵

Under de första decennierna av 1900-talet tillämpades fortfarande lagstiftningen som gjorde homosexualitet kriminell men straffen var för det mesta låga och sympatierna för de homosexuella började öka. Alltfler argumenterade också för att homosexualitet skulle legaliseras. Detta skedde till slut 1944. Märkligt nog ledde det till att hatkampanjerna mot homosexuella ökade och kyrkan som tidigare inte engagerat sig särskilt i frågan började stämma in i den homofobiska kören.²⁶

22 Norrhem & Rydström & Winkvist 2008, s 103-106.

23 Ibid, s 107-109.

24 Ibid, s. 109-110.

25 Ibid, s. 122.

26 Ibid, s. 124-129.

11

Det var främst mellan 1880 och 1920 som de homosexuella fick en egen identitet i Sverige. Tidigare hade man bara fokuserat på de olovliga sexuella handlingar som personer av samma kön utförde på varandra, men nu började debatten fokusera på de homosexuella som individer. Det fanns dock ett tag olika idéer på hur man såg på homosexuella beroende på om man var läkare, jurist, politiker eller präst. Så småningom fick läkarvetenskapen tolkningsföreträde i frågan. Läkarna kom att skilja på två typer av homosexuella – de som hade läggningen från födseln och de som hade utvecklats till homosexuella, till exempel genom förförelse. Under dessa år började också polisen mer aktivt hålla koll på platser som de misstänkte fungerade som mötesplatser för homosexuella. Det var framför allt vissa urinkurer man riktade intresse mot, som till exempel de vid Engelbrektsgatan, Sturegatan och Riddarhusgränd. En annan viktig mötesplats för homosexuella var Humlegården. Det var emellertid inte alls många som blev åtalade, av det totala antalet domar som föll för sedlighetsbrott utgjorde män som haft sex med andra män en väldigt liten del. När poliserna började patrullera vid

urinkurerna ville man främst komma åt den prostitution som förekom bland soldater. Man ansåg att dessa gav militären dåligt rykte.²⁷

Läkaren Anton Nyström som 1904 gav ut boken Könslivet och dess lagar ansåg att homosexualitet ofta berodde på brist på sexuellt umgänge med det motsatta könet. När han femton år senare publicerade Om homosexualitet och hermafroditi var dock tongångarna andra och han fokuserade då mer på att homosexualitet var något medfött. Han kom fram till att homosexualitet inte kan

betraktas som otukt och att det borde avkriminaliseras.²⁸ Vad hade då orsakat denna omsvängning?

Man måste här konstatera att emellan dessa verk hade Santesson-affären inträffat och de skriverier den gav upphov till ledde till en ökad medvetenhet om begreppet ”homosexuell” och idén om att homosexualitet var något medfött och därmed inte brottsligt fick allt större utrymme. Det hela började när Dagens Nyheter skrev om Santesson 21 januari 1907 och detta datum blev betydelsefullt för ett paradigmskifte i synen på homosexualitet. Det var också detta år som de homosexuella själva öppet började visa sitt missnöje med lagstiftningen. De som gjorde detta genom insändare använde sig ofta av läkarvetenskapens nyare rön för att driva sin tes.²⁹

2.3 Tidens kroppsideal vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet

Under slutet av 1800-talet började idén om mänsklighetens degeneration och den allt osundare

”samhällskroppen” få spridning. Orsaken till denna försämring av mänskligheten både fysiskt och

27 Fredrik Silverstolpe & Greger Eman & Dodo Parikas & Jens Rydström & Göran Söderström. Sympatiens hemlighetsfulla makt. Stockholms homosexuella 1860-1960. Stockholmia Förlag, Stockholm 1999, s. 104-108.

28 Ibid, s. 149-150.

29 Ibid, s. 163-164.

12

mentalt ansågs vara den tilltagande industrialiseringen och urbaniseringen, som många hävdade gjorde att människan alienerades från bondesamhällets gamla ideal och därmed gjorde henne svagare. Som ett svar på detta ville man i början av 1900-talet sprida ett sundare ideal och i detta sammanhang blev avbildningar av nakna, muskulösa män viktiga. Eugéne Jansson var en del av detta, framför allt med sina målningar av nakna män på kallbadhus, men det fanns många fler, som till exempel JAG Acke som målade nakna män i skärgården och Olle Hjortzberg som skapade den officiella affischen för Sommar-OS i Stockholm 1912. Just nakenheten och närheten till naturen var viktiga komponenter i dessa bilder och tanken var att sprida bilden av den sanna ursprungliga maskuliniteten som ideal.³⁰

Vid sekelskiftet fanns två motsatta idériktningar kallade ”vitalism” och ”mekanism”. De skilde sig åt på så vis att enligt vitalismen var livskraften ett ändamål i sig och den skiljde också ut sig från andra typer av krafter. Mekanismen trodde snarare på att livet bestod i att kroppen fungerade som den skulle och det var inte intressant vad livet hade för ändamål.³¹ Enligt mekanismen kunde

människokroppen jämföras med en maskin som drevs av energi. Den skulle fungera effektivt genom att man fyllde på med energi när det behövdes och att man också hushöll med energin på rätt sätt.

Fysiologen Ferdinand Lagrange ansåg att livskraften kom från att man var aktiv och inte tvärtom.³² Vitalismen såg som sagt annorlunda på det. Enligt denna filosofi gav människokroppen uttryck för livskraft och dessa uttryck var ett ändamål i sig. Det var livet som utgjorde detta ändamål.³³ Friedrich Nietzsche var en av vitalismens främste anhängare och han mest kända verk i denna genre var Also sprach Zarathustra. Där beskrev han sin idé om ”övermänniskan” som enligt honom var någon som gjort sig fri från samhällets regler, konventioner och förväntningar och levde mer sanningsenligt och i samklang med sin sanna mänskliga natur.³⁴ Övermänniskan skulle skapa sina egna förutsättningar genom att bygga upp både sin kropp och själ så att de tillsammans kunde utgöra en stark individ. Att genomgå lidande och umbäranden var enligt Nietzsche ett sätt att uppnå sitt högre jag och han var kritisk mot det civiliserade samhället. Nakenheten var en del i att ta avstånd från civilisationens konventioner.³⁵

De idealiska manskroppar som framställdes i denna typ av konst skulle representera ett ideal för alla människor i samhället men faktum är att de män som avbildades var för det mesta heterosexuella vita män från övre medelklassen. I och med att ordet ”homosexuell” hade börjat användas kom det

30 Steorn 2006, s. 9-11.

31 Ibid, s. 32.

32 Ferdinand Lagrange. Kroppsövningarnas fysiologi. F.C Askerbergs Bokförlagsaktiebolag, Uppsala 1914, s 38.

33 Ibid, s. 43.

34 Friedrich Nietzsche, Sålunda talade Zarathustra. Carlssons bokförlag, Stockholm 1989, s. 95.

35 Steorn 2006, s. 43-45.

13

också fram idéer om hur homosexuella borde avbildas. Den dominerande uppfattningen var att de skulle framställas som androgyna varelser. Magnus Hirschfeld publicerade exempelvis 1903 en bild av en atletisk heteroman, en feminin kvinna och mellan dem en homosexuell man som hade både manliga och kvinnliga drag. Vid sekelskiftet var det många som både inom kultur och vetenskap strävade efter att ge en bild av könen som strikt uppdelade. Kvinnor skulle gestaltas som idealiska för hushållsnära sysslor samtidigt som männen var mer ämnade för fysiska aktiviteter. Man kan

förenklat säga att i avbildningar av kvinnor betonades mest de könsmässiga egenskaperna medan män framhävdes mer som individer. Målningar av kvinnor, som till exempel Anders Zorns, var också en viktig del av detta.³⁶

Under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal började också arbetarrörelsen göra sig alltmer gällande med sina krav på ökade rättigheter och det påverkade också konsten. De började dessutom få alltmer utrymme i medierna och till exempel fotografen Axel Malmström gjorde många reportage om arbetarklassen. Men inom konstkretsar hade man ofta en något komplicerad inställning till arbetare.

På många sätt såg man arbetarens kropp som ett ideal men man ville samtidigt visa att de var underordnade borgerskapet. Arbetarna framställdes ofta som något beundransvärt men samtidigt exotiskt. Arbetarens kropp var ändå det som ansågs behövas för att motverka den befarade degenereringen och försvagningen av samhället.³⁷

Manskroppen blev också viktig för den nationalism som började göra sig gällande vid denna tid som en viktig symbol för en stark nation. Den skandinaviske mannen sågs som idealet medan människor av andra etniciteter framställdes som främmande och mindre manliga. I tidsandan låg att använda kroppen och det yttre för att befästa hierarkier i samhället. Detta gällde dock inte all av tidens konst, det fanns också sådant som framställde gränserna mellan exempelvis kön, olika sexuella läggningar och olika samhällsklasser som mer flytande.³⁸

I en tid då en stark och vältränad manskropp var idealet ökade förstås också intresset för idrottande och det man kallade ”atletik”. Detta begrepp innefattade både att hålla sig vältränad och posera.

Denna nya ”kroppskultur” kom inte bara fram genom turnerande atletshower utan också i tidskrifter.

Några av dessa atleter blev berömda som till exempel Eugen Sandow som blev känd som världens starkaste man runt sekelskiftet. I tidskrifterna brukade man illustrera övningar som inte bara hade som syfte att stärka kroppen utan även själen, och detta ingick förstås i den nationalistiska strategin

36 Steorn, 2006, s. 53-57.

37 Peter Cornell & Sten Dunér & Kenneth Hermele & Thomas Millroth & Gert Z Nordström. Innanför och utanför modernismen. Gidlunds Bokförlag, Stockholm 1979, s. 252-255.

38 Steorn 2006, s. 65-66.

14

att i allmänhet stärka folket så att resultatet blev en som helhet stärkt samhällskropp.³⁹ Bilderna på muskulösa män var också viktiga i dessa tidskrifter och till en början var det stora män i

gymnastikdräkt som gällde. Detta kom med tiden att glida över alltmer i mer nakna bilder. Det var främst borgarklassen som konsumerade tidskrifterna.⁴⁰ Samtidigt med denna utveckling, det vill säga precis i början av 1900-talet, började också de homoerotiska gestaltningarna ändras och muskulösa och maskulina män började förekomma även i dessa sammanhang. Trots att homosexualitet var olagligt fanns det ett stort antal homopornografiska målningar och fotografier i omlopp. Dessa distribuerades genom hemliga nätverk och uppenbarligen var det även till stor del homosexuella som efterfrågade bilder på maskulina män.⁴¹ Det bör tilläggas att flera av de konstnärer som avbildade nakna idrottande män, förutom Eugene Jansson även Bruno Liljefors och Gustaf Fjaestad, ägnade sig själva åt idrott så intresset lär inte bara ha handlat om de nakna kropparna.⁴² Konstnärerna använde ofta foto-förlagor till sina målningar och att efterlikna fotografier sågs som ett sätt att bryta mot gamla traditioner inom konsten. Manskroppen skulle ofta framställas som visuellt tilltalande men samtidigt självcentrerad och otillgänglig.⁴³

Trots de tidsideal som beskrivits här ovan kom det på 1800-talet också målningar som kraftigt bröt mot normen. Ett bra exempel är Gustave Caillebotes målning ”Man i badet” från 1884 där subjektet förvisso är en till synes maskulin manlig gestalt men där han framställs i en miljö där kvinnliga subjekt brukade förekomma. Här finns nämligen ingenting av idealiserad heroisk pose i vilken män brukade avbildas utan mannen på bilden befinner sig i hemmets bakre regioner och syns bakifrån.⁴⁴ Ett annat exempel på ett verk som bröt mot denna tids ideal gällande manskroppen var Edvard Munchs målning Badande män. Framför allt skiljer sig denna målning från avbildningar av den beundrade typiske arbetarklassmannen i och med att man av subjektens ojämnt fördelade solbränna att döma kan se att det är män som är väl klädda till vardags och därmed kommer från borgarklassen.

Målningen ger med andra ord en ärlig och sanningsenlig bild av hur borgerliga män såg ut och detta stämde ju inte särskilt väl överens med den idealiserade bild som man i regel ville ge. Dessutom visar subjekten upp ett medvetet poserande som gör målningen uppenbart sexualiserande på ett sätt som inte heller var tidstypiskt.⁴⁵

39 Steorn, 2006, s. 71-74.

40 Ibid, s. 80.

41 Ibid, s. 83-85.

42 Ibid, s. 94.

43 Ibid, s. 99-100.

44 Anna Lena Lindberg (Red.). Den maskulina mystiken. Konst, kön och modernitet. Studentlitteratur, Lund 2002, s. 87-90.

45 Ibid, s. 117-119.

15

3. Analys

3.1 Kännetecknande för Eugéne Janssons figurmåleri.

-” Deras bilder av nakna, atletiska och virila män i den fria naturen ersätter en tidigare koppling av natur till kvinnlighet. Istället får männen bli sinnebilder för samma natur, som nu symboliserar hälsa, skaparkraft och manligt kamratskap och (särskilt hos Jansson) ger utlopp för ett homoerotiskt färgat intresse”.⁴⁶ Detta skriver Anna Lena Lindberg (red.) i sin bok Konst, kön och modernitet. Att använda sig av atletiska män som avbildande symbol för styrka och sundhet är inget Eugéne Jansson var ensam om. Som många andra följde Jansson vitalismens idé kring en sund själ i en sund kropp. Det som dock utmärker hans figurmåleri i form av nakna atleter är att det finns medvetna homoerotiska intentioner. De badhus han avbildade fungerade som homosexuella mötesplatser som han själv besökte och det är också här han hittar de modeller han avbildar och också umgås med privat.

Modellerna var ofta män från arbetarklassen vilket med stor sannolikhet berodde på att dessa män ofta tog modelljobb per timme för att tjäna extra pengar och deras kroppsarbeten medförde en naturligt vältränad kropp.⁴⁷ Det är alltså valet av män han mött genom homosexuella mötesplatser och också de avbildade mötesplatserna själva som avbildas och skapar ett underliggande, medveten, homoerotisk innehåll som i sin tur utmärker Janssons figurmåleri.

Utmärkande är dock hans förkärlek för sjömän i sjömanskostym. Han avbildade även mycket sjömän i sitt figurmåleri, om än mer avklädda än påklädda. Denna fascination för sjömännen och

sjömansdräkten kan eventuellt härledas till Janssons homosexuella läggning och den dåtida manliga prostitution som var utbredd inom flottan.⁴⁸ Även valet av badhusen som motiv och männen som avbildas vid dem kan härledas till prostitution och sexualitet genom vattnet. En tidigare beprövad metod är att föra ihop kvinnor med vatten för att visa på sexualitet och prostitution. När det sedan blev vanligare att avbilda den nakna manskroppen utan typiskt heroiska attribut och dessutom placera in dem i miljöer som tidigare uppfattats som kvinnliga kan man också inom de manliga avbildningarna härleda vattnet som en symbol för sexualitet och prostitution.⁴⁹ Genom att också Jansson valt att avbilda de nakna flottisterna vid den dåtida homosexuella mötesplatsen flottans badhus kan vi ana att vattnet här står för en homoerotisk sexualitet eller homosexuell manlig prostitution.⁵⁰ Även idéhistorikern Karin Johannisson skriver i sin artikel I badhusen bryts tidens

46 Lindberg (red.), 2002, s. 26.

47 Meister & Steorn & Söderlund, 2012, s. 77.

48 Patrik Steorn (personlig intervju, 13 maj, 2016).

49 Lindberg (red.), 2002, s. 89.

50 Patrik Steorn (personlig intervju, 13 maj, 2016).

16

konflikter i DN 14 maj 2016 att badhusen även fungerat som en sexuell mötesplats genom tiderna.⁵¹ Som tidigare nämnts träffade Jansson sina modeller vid homosexuella mötesplatser och mannen han levde med, Knut Nyman,⁵² var flottist och det är fullt möjligt att de två träffats under ett bekostat nattligt möte som sedan växt till något mycket mer. Sjömanskostymen var ett plagg som var följsam mannens kropp och kunde också fungera som en signal för att man var en manlig prostituerad eller var ute och letade efter sexuellt umgänge.⁵³ Sjömannen och hans uniform blir ett utlopp för Janssons sexualitet som i sin tur leder till hans utmärkande homoerotiska underton i sin konst. Även sättet han avbildade sina modeller på är intressant. Poserna är stadiga och kraftfulla, vilket går väl ihop med vitalismens ideal om den starka och sunda kroppen. Men varje avbildning visar männen så som Jansson såg dem och inte som något idealiserat kroppsideal från antiken som förr varit så vanligt.

Varje kropp i Janssons figurmåleri har individuella kännetecken som han lagt märke till efter timmars betraktande av de nakna modellernas kroppar. Detta blir tydligt att det fanns en nära relation mellan konstnär och modell⁵⁴ och den intimitet som uppstod mellan konstnär och modeller genomsyrar figurmåleriet. De svepande penseldragen betonar och omfamnar de nakna modellernas muskler och får de stela och starka poserna att mjukna upp och bli otroligt sensuella. De blå tonerna och ljuset i målningarna lägger sig som en osynlig dimma i bilden och ger den mystik, och en sexuell spänning ligger i luften. Känslan av att modellerna när som helst kan vända sig om eller spänna blicken i betraktaren ligger hela tiden i luften. Blicken som mystiskt väntar på att betrakta oss och välkomna oss in i och ta del av bildrummets normbrytande aktivitet. Och för att citera Johannisson: ”Voyeurens – eller i sin kvinnliga variant voyeusens – blick skulle inte ha fått sin status som pornografiskt

fenomen och konstnärligt hypermotiv utan tittandets laddning av det mest förbjudna”.⁵⁵ Ett bra exempel på verk av Jansson som innehåller både de sensuella poserna och de blå tonerna är målningen Atleter från 1912. I boken Eugene Jansson – Blå skymning och nakna atleter gör man en koppling mellan dessa poser och Nietzsches idéer om övermänniskan. Man menar att de ovanliga poser som var typiska för vitalismen och som vi också finner i flera av Eugene Janssons verk stämde väl överens med tidens ideal när det gäller maskulinitet. Dessa ideal var på många sätt hämtade från Nietzsche och hans ”övermänniska”. Det påpekas också att Nietzsche var ett hett samtalsämne i de bekantskapskretsar där Eugene Jansson brukade befinna sig. Mellan 1911 och 1914 utförde Jansson flera målningar som gestaltar män som utför olika träningsövningar. Ofta visade de män som lyfte

51 Karin Johannisson (2016, 14 maj). I badhusen bryts tidens konflikter. Dagens Nyheter Hämtad 2016-05-31, från http://www.dn.se/kultur-noje/karin-johannisson-i-badhusen-bryts-tidens-konflikter/.

52 Meister & Steorn & Söderlund, 2012, s. 95.

53 Patrik Steorn (personlig intervju, 13 maj, 2016).

54 Meister & Steorn & Söderlund, 2012, s. 88.

55 Karin Johannisson (2016, 14 maj). I badhusen bryts tidens konflikter. Dagens Nyheter Hämtad 2016-05-31, från http://www.dn.se/kultur-noje/karin-johannisson-i-badhusen-bryts-tidens-konflikter/.

17

hantlar eller varandra på olika sätt och därmed visade upp mycket styrka och livskraft. I det här sammanhanget är Atleter något annorlunda eftersom den är mer sensuell och är mer ute efter att genom poserna visa männens väldefinierade kroppar och muskulatur än att visa på deras styrka. I Atleter hanterar en av männen en boll istället för en hantel, men även här kan man se den väldigt fokuserade blicken på objektet som var typiska för denna typ av vitalistiska målningar.⁵⁶

3.2 Eugene Janssons sexuella läggning och figurmåleriet.

Som tidigare nämnts kan man utläsa homoerotiska anspelningar redan i blåmåleriet. Att Jansson använder sig av motiv hämtade från homosexuella mötesplatser som badhus samt gränder för manlig prostitution visar på ett intresse för dessa platser. Det är redan nämnt att han själv vistades på dessa platser och att det även var där han hittade de modeller han ville avbilda i sitt figurmåleri. I sin privata ateljé avbildade Jansson modellerna, han studerade deras nakna kroppar och han lade märke till alla de personliga kännetecknen i deras utseende. Som tidigare nämnts tyder denna undersökning på en relation mellan modell och konstnär. Jansson umgicks också privat med sina modeller. Hans favoritmodell Knutte bodde med honom och de gick ofta på fest och middagar tillsammans. Ett bra exempel på ett verk som innehåller tydliga kännetecken i modellens utseende och där dessutom Knutte har stått modell är målningen Naken yngling från 1907. Denna är gjord vid den tid då Jansson hade börjat få bättre ekonomiska förutsättningar, tack vare försäljning av sina blåmålningar, och därmed kunde anlita manliga modeller. I sin ateljé kunde han isolerad från omvärlden ägna sig åt sitt måleri och umgås med de manliga modellerna. Knutte är här naturtroget avbildad och framställs inte på något idealiserat sätt. Enligt recensenten Carl-Johan Malmberg uttrycker målningen en form av erotisk längtan eftersom ynglingen bjuder in betraktaren att beskåda de verk som hänger på väggen bakom honom ur en ny synvinkel.⁵⁷ Knutte var flottist och det var just flottisterna som, enligt Patrik Steorn, ägnade sig åt manlig prostitution. Han menar bland annat att i Humlegården, som var en känd mötesplats för homosexuella män, kunde sjömanskostymen fungera som en signal för att man var sexuellt tillgänglig. Det är ganska troligt att det var därför som Eugéne Jansson kände en stor fascination för sjömanskostymer.⁵⁸ Kanske var det just så han träffade Knutte, i en gränd för ett sexuellt möte, men som blev så mycket mer.

56 Meister & Steorn & Söderlund, s. 103-105.

57 Söderlund & Steorn & Meister, 2012, s. 77-79.

58 Patrik Steorn (personlig intervju, 13 maj, 2016).

18

De platser med homosexuell anknytning som Jansson avbildat har han som sagt också besökt och då med största säkerhet tagit del av vad de sexuellt och socialt haft att erbjuda. Genom att ha fått upptäcka dessa mötesplatser har han genom sitt motivval och i sin undersökning av motivval fått uttrycka sin egna sexuella läggning genom sin konst. Det är i skapandeprocessen han upptäcker och får nya intryck, och dessa nya intryck av mötesplatser och atletiskt byggda, nakna män har fastnat på

”bild”.

I en tid då det fortfarande var olagligt att vara homosexuell kunde man inte utföra vilka handlingar som helst och man hade verkligen inte kunnat måla män utförande en sexuell handling. Jansson var nog väl medveten om detta och maskerade därför in det homoerotiska i avbildandet av platser med homosexuell anknytning och i sken av vitalismens förkärlek för atletik och muskulösa män som i många av Janssons målningar har en, enligt vår mening, lite väl vandrande och penetrerande blick sinsemellan de avbildade männen. Så återigen är det genom skapandeprocessen och att själv besöka och uppleva de homosexuella platserna och mötena med alla dessa nakna män som Jansson får uttrycka sin läggning i sina figurmålningar.

Vi anser att det är intressant att spekulera i huruvida Eugéne Jansson var mer intresserad av soldater och arbetarklasskillar för att de inte var kända inom societeten. Då kanske han hade möjlighet att träffa dem mer i lönndom än som hade varit fallet med män från hans eget samhällsskikt. Patrik Steorn poängterar dock att Jansson kom från en uppkomlingfamilj och därmed även lär ha haft en del erfarenhet av hur det är att vara arbetarklass. Men mycket tyder på att Jansson var intresserad av själva klasskillnaden, han närde nog ett intresse för skillnader och kontraster överlag. Detta kan man inte minst se i hans målning Självporträtt från 1910, där han själv utgör en stark kontrast där han står välklädd med nakna män i bakgrunden. För Jansson verkar det ha funnits något tilltalande i om exempelvis en äldre herre från borgarklassen hade hemliga möten med en ung man från arbetarklassen. Det finns en teori om att tidens tand, det vill säga vitalismen, och Janssons sjukdomstillstånd kan ha spelat honom i händerna eftersom det gjorde att han fick möjlighet att frekventera flottans badhus där främst sjömän vistades. Steorn är dock lite skeptisk till att läsa in sådant i konsten och påpekar att man inte har tillgång till alla de brev som Jansson skrev och som skrevs till honom. Detta innebär att man tyvärr inte har tillgång till hans egentliga tankar. Men det lär inte råda något tvivel om att han hade ett stort intresse för friluftslivet och kroppsövningar och detta intresse gjorde att han hamnade i miljöer där han tyckte om att vistas.⁵⁹

59 Patrik Steorn (personlig intervju, 13 maj, 2016).

19 3.3 Eugen Janssons figurmåleri som kom sent i karriären.

Vi anser att det till stor del var vitalismen och ”en sund själ i en sund kropp”-andan (som vi beskrivit tidigare i denna uppsats) som gjorde det möjligt för Eugene Jansson att ägna sig åt figurmåleriet vid denna tid, det vill säga precis i början av 1900-talet. Det låg helt enkelt i tiden att avbilda nakna män utförande fysiska aktiviteter. Men det hela var också till stor del en ekonomisk fråga. När Janssons verk började sälja och främst när Ernest Thiel började köpa konst av honom innebar det en stor ekonomisk förändring för honom. Dessa inkomster blev en förutsättning för att han skulle kunna ägna sig åt det han förmodligen helst ville göra, nämligen figurmåleriet. Steorn kom här också med en intressant synvinkel eftersom han hävdade att det homoerotiska temat inte var något nytt i Eugéne Janssons konstnärskap i och med figurmåleriet utan att det var något som också fanns i hans blåmåleri, framför allt i hans skymningsmålningar.⁶⁰ Hela skymningsromantiken bygger på att man kan göra det folk inte ser och att kunna jaga bort känslan av livsleda. Det var så att säga i skymningen man kunde knyta ”förbjudna kontakter”, och natten var tiden för sexualitet.⁶¹

Denna typ av motiv kan man inte minst se i målningen På Skeppsholmen som utfördes 1899.

Målningen skildrar en sen och mörk kväll på hösten där ljuset från en byggnad döljs av flera träd. Den avbildade byggnaden är Kanonjärkasernen som låg i närheten av Flottans badhus, vilket var ett ställe Jansson ofta besökte. Platsen som är avbildad i målningen ska ha varit ett av alla de ställen som var populärt som mötesplats bland homosexuella.⁶² Viktigt att notera är att denna målning kom flera år före Eugene Jansson började med figurmåleriet. Exempelvis Flottans badhus, som var en av de första figurmålningarna, är från 1907. Det homoerotiska fanns alltså med i hans konst på ett mer subtilt sätt innan han började med figurmåleriet men det känns ju inte alltför långsökt att dra slutsatsen att det förmodligen bara var vissa homosexuella betraktare som kunde läsa in denna undermening i verket.

Det kan vara svårt att helt säkert veta vad som egentligen var Eugéne Janssons intention med både de skymningsmålningar han producerade med homoerotiska anspelningar och figurmåleriet. Men erfarenheten av att leva utanför heteronormen kan också ha påverkat honom omedvetet. Hans vänner lär ha känt till hans sexuella läggning, bland annat för att han klädde sig ovanligt färgglatt och var ganska fåfäng. Det lär helt enkelt ha varit en ”välkänd hemlighet”, något som folk i hans

omgivning visste om men inte talade högt om. Jansson blev ändå accepterad av konstvärlden och ansågs som en viktig person inom konstnärsförbundet.⁶³

60 Patrik Steorn (personlig intervju, 13 maj, 2016).

61 Gunnar Broberg. Nattens historia. Natur & Kultur, Stockholm 2016, s. 201.

62 Söderlund & Steorn & Meister, s. 71.

63 Patrik Steorn (personlig intervju, 13 maj, 2016).

20

Vi kan alltså konstatera att det homoerotiska fanns i Janssons måleri redan innan figurmåleriet men inte på samma sätt, det var mer dolt. Det har redan nämnts att han mot slutet av sin karriär fick bättre ekonomiska förutsättningar och kunde därför syssla med figurmåleriet på heltid, men vi tror också att tidsandan spelade honom i händerna. I och med att vitalismen och Nietzsches idéer, som beskrivits tidigare i denna uppsats, var populära vid sekelskiftet gav det också Jansson möjligheter att måla av nakna män utan att det ifrågasattes särskilt mycket. Vitalismen var till stor del ute efter att visa på skillnaden mellan kvinnor och män och tanken var nog inte att målningarna skulle locka en homosexuell publik. Som redan nämnts brukade man avbilda homosexuella som androgyna varelser.

Detta gjorde att Eugéne Jansson tack vare tidsandan kunde ägna sig åt något som intresserade honom, men förmodligen av en annan anledning än det framställdes som utåt. Det troligaste är att det låg ett homoerotiskt intresse bakom hans figurmåleri men det kunde effektivt maskeras som vitalism. Vid sidan av den ekonomiska aspekten är nog detta huvudanledningen till att han kunde få utlopp för sitt homoerotiska intresse utan att det verkade suspekt på något sätt för de flesta betraktare. Att han var homosexuell lär ha varit något som främst hans närmsta krets kände till och det var som sagt inget man talade högt om eftersom det var olagligt. Hans vänner ville förstås inte ställa honom inför risken att bli åtalad.

Det lär vara ett faktum att de vitalistiska motiven också drog till sig homosexuella betraktare även om det inte var det som hade varit vitalismens intention. Dessa motiv blev ett tillfälle att få utlopp för homoerotiska passioner. Det var vid den här tiden som de homosexuella kulturerna, sammanhangen och nätverken började komma igång på allvar. Tanken med det vitalistiska är i grunden att bejaka kroppen, något som borgerligheten hade försökt förtrycka under 1800-talet. Syftet var också att skapa sensuella kroppar även om det inte var att samtidigt stimulera en homoerotisk blick. Detta blev dock ett resultat av vitalismen eftersom det fortfarande inte fanns så många tillfällen att på ett

”rumsrent” sätt få utlopp för homoerotiska intressen. Men att avbilda nakna män på ett sätt som framställde dem som ett med naturen var ett idégods som låg i tiden.⁶⁴

64 Patrik Steorn (personlig intervju, 13 maj, 2016).

21

4. Sammanfattande slutdiskussion

Det kommer nog aldrig gå att slutgiltigt bevisa huruvida Eugéne Jansson verkligen var homosexuell men det mesta tyder ändå på det och därför valde vi i detta arbete att analysera de eventuellt homoerotiska inslagen i hans måleri. Vi har med andra ord utgått från tanken att han var

homosexuell och studien av hans biografi och sedan analysen av den i anslutning till några av hans målningar har stärkt oss i den uppfattningen. Vi har kommit fram till att det finns mycket i hans figurmåleri som kan kopplas till en homoerotisk blick. Men vi upptäckte också att det homoerotiska temat inte bara fanns i hans figurmåleri, det går också att uttolka i hans blåmåleri, framför allt i några av hans skymningsmålningar. Därför valde vi att också ta med ett sådant verk i vår analys. Väldigt mycket tyder på att Janssons sexuella läggning förmodligen var väl känd bland hans närmaste krets och flera av hans konstnärskollegor. Men han tvingades samtidigt vara tillräckligt subtil i sin konst eftersom homosexualitet på den tiden var olagligt och det fick honom förstås att inta en viss försiktighet. Men, som vi kommit fram till, gjorde tidsandan också att han kunde gömma sina homosexuella intressen bakom vitalismen. Han kunde göra sken av att det var sunda, vältränade manskroppar som intresserade honom utan att folk automatiskt misstänkte att det var en

homoerotisk blick som styrde honom. Att han ägnade sig åt träning och bad av hälsoskäl gjorde också att han på ett naturligt sätt fick tillgång till platser där nakna män vistades.

Tack vare vitalismens framtågande runt sekelskiftet 18-1900 med sitt proklamerande om en ”sund själ i en sund kropp” hamnade atletik och hälsan i fokus för människans dagliga aktivitet och liv. Inte konstigt spred sig vardagens rigorösa och kroppsutövande anda och inspirationmtill konsten. Nakna män som utförde olika former av kroppsövningar blev ett bejakande och ett uttryck för just den sunda kroppen. Dåtiden runt sekelskiftet 1800-1900 hade klassat homosexualitet som olagligt, samtidigt som det också är vid den här tiden då begreppet homosexualitet blir vidare känt och etablerat, och en form av ett gaycommunity skapas. För den manliga homosexuella blev plötsligt den sunda, nakna manskroppen tillgänglig genom atlettidningar och magasin och även manlig

homosexuell pornografi börjar använda sig av kroppsposer från de vitalistiska kroppsbyggartidningarna.

I sken av vitalismen och dess uppvisande av kroppens sundhetsideal kunde den nakna manskroppen anta en homoerotisk ton som gick att maskera in i ”sund själ i sund kropp”-idealet. Jansson såg detta och tog tillfället i akt. Tack vare sina blåmålningar hade han gjort sig ett namn och tjänat tillräckligt med pengar för att kunna ägna sig åt figurmåleriet på heltid. Dåtidens kroppsideal och friskhetshets spelade honom i händerna och Jansson fångade det likt en lyra i brännboll.

22

En intressant tanke är hur Eugené Jansson skulle utformat sin konst om restriktionerna och lagarna kring homosexualitet hade sett annorlunda ut under hans levnadstid, eller om han rent av levt i vår tid. Hur framträdande hade det homoerotiska innehållet varit? Det är någonting som skulle kunna intressera framtida forskning.

23

Källförteckning

Broberg, Gunnar (2016). Nattens historia. Stockholm: Natur & Kultur.

Cornell, P., & Dunér, S., & Hermele K., & Millroth, T., & Nordström, G.Z. (1979) Innanför och utanför modernismen. Stockholm: Gidlunds Bokförlag.

Eman, G., & Parikas, D., & Rydström, J., & Silverstolpe, F., & Söderström G. (1999). Sympatiens hemlighetsfulla makt. Stockholms homosexuella 1860-1960. Stockholm: Stockholmia Förlag.

Foucault, M. (1990). The History of sexuality. An introduction. Volume I. New York: Vintage Books, Lagrange, F. (1914). Kroppsövningarnas fysiologi. Uppsala: F.C Askerbergs Bokförlagsaktiebolag.

Lindberg, A.L. (Red.) (2002) . Den maskulina mystiken. Konst, kön och modernitet. Lund:

Studentlitteratur.

Meister, A., & Steorn, P., & Söderlund, G. (2012) Eugéne Jansson blå skymning och nakna atleter.

Stockholm: Carlssons bokförlag.

Nietzsche, F. Sålunda talade Zarathustra. (1989). Stockholm: Carlssons bokförlag.

Norrhem, S., & Rydström, J., & Winkvist, H. (2008). Undantagsmänniskor - En svensk HBT-historia.

Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag.

Steorn, P. Nakna Män. Maskulinitet och kreativitet i svensk bildkultur 1900-1915. Norstedts Akademiska Förlag, Stockholm 2006

Werner, J. (1997). Nils Nilsson. Göteborg: Konstvetenskapliga Institutionen.

Zachau, Inga. (1997). Eugene Jansson – den blå stadens målare. Lund: Bokförlaget Signum

Elektroniska källor

Johannisson,K. (2016, 14 maj). I badhusen bryts tidens konflikter. Dagens Nyheter Hämtad 2016-05- 31, från http://www.dn.se/kultur-noje/karin-johannisson-i-badhusen-bryts-tidens-konflikter/.

24