• No results found

for vivlar i

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "for vivlar i"

Copied!
2
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Det Edvard Andersonska Medelhavsvdxthuset i Stockholm: en

inkorsport for vivlar (Coleoptera: Curculionidae) frfln sodra Europa

[Edvard Anderson's Mediterranean greenhouse in weevils (Curculionidae) from southern Europel DIETMAR BORISCH

Stockholm, an immigration gate for Ent.Tidskr. ll8(1997)

Sedan juni 1995, de det Edvard Andersonska Medelhavsvixthuset (Fig. l) cippnades inom Ber- gianska botaniska triidgirden i Stockholm (Fres-

cati), har hdr flera fcir Sverige och Stockholmsom- rfldet (Uppland) nya insekter ur olika grupper upptiickts. Framfcirallt vivlar av underfamiljen Otiorhynchinae.

Den 27.1 1995 besrikte Naturhistoriska riks- museets sektion fcir entomologi, E. Andersons

Medelhavsveixthus. Vid detta tillfiille hittade jag de tvi fcirsta arterna vivlar nedan. Jag har sedan bescikt viixthuset upprepade ginger frir insam- lingar. Vidare har Astrid Fyhr (Bergianiska triid- girden) samlat material av vivlar i vdxthuset som hon civerldmnat till mig. Beliiggexemplar finns i

coll. Naturhistoriska riksmuseet & coll. Borisch samt delvis i en mindre referenssamling fcirvarad i Andersons Medelhavsvhxthus.

Otiorhynchus armadillo (Rossi). En hona till-

hcirande denna art antrziffandes ph Argyranthe- mum, 2'7.11 1995. Denna vivelarl hcir hemma i lzinder runt Alperna, men zir iiven kiind frfln Rhen- landet (Friese 1981) och Berlin (Palm 1996). Se- nare har Astrid Fyhr och fcirfattaren skakat hanar och honor av arten framforallt frin rosor i stort

antal hela 6ret om.

Otiorhynchus (Otiorhynchus) salicicola Hey- den. En hane och en hona av denna art insamlade jag for fdrsta gangen den 16.4 1996. Dlirefter har den antrdffats ett par ginger av A. Fyhr. Dessa djur hade jag artbestdmt efter nyckeln i Friese ( 198 I ).

Arten hcir hemma i norra Italien och scidra Al- perna. Men i Schcinherrs samling st6r ett djur un- der O. armadillo med beteckningen "form p" som i vissa avseende liknar salicicola och dessutom ett exemplar som dr etiketterat scabripen nis (Gyllen- hal). Dessa tvi former betraktas som varieteter av

O. armadillo (Rossi) (Lona 1936) (synonym- isering av Reitter, 1916). Nominatformen av O.

armadillo har mycket karakteristiska breda skuld-

Notis/Short note

ror civer vingarna medan O. salicicola dr helt utan sidana och oval samt ovansidan av vingarna :ir grcivre skulpterad. I civrigt liknar de yarandra. O.

armadilLo upptrlider i variabla populationer (Palm 1966), iiven med rcida ben, denna varitet heter di

obsitus Cyll.

Pantomorus cervinus (Boheman). Tvi honor av denna art insamlades pe en austra\isk Akacia 27.11 1995. Aven denna art f6ngade A. Fyhr i an- tal 6ret om ph Hy-biscas i odlingsviixthusen. Den 6.6 1996 plockade jag ett exemplar av denna art utomhus i Frescati frfln en kollegas skjorta. Tidi- gare i november 1984 hade jag tagit arten pi Ma- deira, Funchal, Pico do Romeiros, i antal ph Aka- cla. Den l'7 .10 1994 hittade jag tvfl honor pi Ficrs repens i Kalifornien, Los Angeles, Beverly Hills.

Dessa extremt skilda lokaler gjorde att jag konsul- terade Stig Lundberg (Lulei), som bekrzifrade art- identiteten. P. ceruinus ar hemmahdrande i Ame- rika men har importerats till Europa. Ett exemplar har dven pitriiffats i Danmark (Palm 1996).

Otiorh1,11s\rt (Dorymerus) atmatus yar. rom- anas (Boheman). En hane av denna art hittades

Fig. l. Edvard Andersons MedeLhavsvttxthus i Stock- holm. Foto: Asa Stjerna.

Edvard Anderson's Mediterranean greenhouse in Stock- holm.

133

(2)

Notis/Short note

fdrsta gingen vid mitt bestik i vdxthuset den 16.4 1996. A. Fyhr insamlade den 25.10 1996 den se- naste i raden av fyra hanar. Ett honexemplar som frirfattaren och A. Fyhr tog den 13.8 1996 kunde mcijligen tillhcira denna art men enligt Friese

( | 98 | ) skulle det i stiillet kunna rcira sig om en se- parat art, Otiorhynchus (Dorymerus) labilis Stierl.

Denna dr hemmahtirande i sydcistra Mellaneuropa (Lona 1936, Friese 1981). Typerna av nominat- formen armatus Boheman i Schcinherrs och Chev- rolats samlingar (Naturhistoriska riksmuseet) iir fr6n Dalmatien, medan varieteten romanus Bohe- man dr frin Rom och Sicilien. Arten upptrlider

som skadedjur i vinstockar (Lona 1936). Hanen dr

fijr att var en Otiorhynchus ovanligt lflngsmal och snytets v-formiga dnde rir utdragen i tva rAtt se

linga spetsar som i sin tur dr nigot uppbcijda. O.

armatus Boheman och dess varietet romanus Bo- heman dr i behov av att revideras. Jag kan tAnka mig att romanus representerar en egen god art!

Under iret 1997 har flera honor av O. armatus skakats frin Hedera helir.

Otio rhynchus (Arammichu,s ) dieckmanni Mag- nano. En hona av denna smivuxna bruna vivel hit- tade A. Fyhr den 14.8 1996. Hemlandet uppges som okdnt, men i Magdeburg (Sachsen-Anhalt) skall den sedan nigra ir vara etablerad (Friese

l98l) och befinner sig sedan en tid pi spridning mot nordvdst. Fynd i Berlin, Hamburg och ett

fynd frin Sverige: Oland, Halltorp, l98l (Palm

1996). Under 1997 har ytterligare tre exemplar av O. dieckmannl tagits fren Corea sp.

O ti o rh 1- nc hu s ( D o r -r- me r u s ) s u I c at u s ( F. ). Det

fcirsta exemplaret togs av A. Fyhr den 10.4 1996.

Detta dr en mer trivial art som forekommer i minga hem, diir den har kommit in med blomjord.

Har nu antrziffats talrikt iret om.

Ent. Tidskr. 118 (1997) Tack

Tack till Astrid Fyhr (Bergianska trAdgirden) for hjal- pen med att samla in skalbaggarna och Per Lindskog (Naturhistoriska riksmuseet) f<ir genomgflng av manu- skri ptet.

Litteratur

Friese. R. 1981. 7. U.Fam. Otiorhynchineae. - /n.' Freude, H., Harde, K.W. & Lohse, G.A. Die Kiifer Mitteleuropas l0: 184-240. Krefeld.

Lona, C. 1936. Curculiondiae Otiorrhynchinae I-III.

Catalogus Coleopterorum 148: l-226. Gravenshage (Junk & Schenkling).

Palm, E. 1996. Nordeuropas Snudebiller l. De kortsnu- dede arter (Coleoptera: Curculionidae) - med serlig henblick pi den danske fauna. Danmarks Dyreliv 7.

Stenstrup ( Apollo Books).

Reitter, E. I 9l 6. Fauna Germanica. Die Kiifer des Deut- schen Reiches 5. Stuttgart.

Summary

A new greenhouse featuring a Mediterranean flora was opened to the public in Stockholm in 1995.

Insects of various orders introduced with plant material from southern Europe have subsequently been found in the greenhouse. This note reports on

the weevils of the subfamily Otiorhynchinae

found here to date. Otiorhl'nchus armadillo (Rossi), O. saliciola Heyden, O. armatus var. rom-

anus (Boheman), and Pantomerus cervinus (Boheman) are recorded for the first time from Sweden.

D. Borisch, Naturhistoriska Riksmuseet, Sektio- nen fdr entomologi, Box 50007, S-104 05 Stock- holm, Sweden.

Onskas kdpa

Reitter, E. l9 11. Fauna Germanica. Die Klifer des Deutschen Reiches, Band I-V.

Landin B-O. 1967. Friltfauna, Insekter, 2:1, 2:2.

134

Nicklas Jansson, Prinsgatan 21 A, 59132 Motala

01 4 I /54944. e-mail: dorcatoma@ motala.mail.te- lia.com

References

Related documents

Inledningsvis behandlas vivlarnas taxonomi och biologi. Ett kort avsnitt berör problematiken med barkborrarnas taxonomiska ställning. De finns inte medtagna i denna bok

För att inventera intresset för programmet och för att välja ut en-tre försökspersoner ber vi nu om att få in ansökningar senast 15 februari 2009 till Fredrik Ron-

Diaspidiotus bavaricus Lindiger (Diaspididae) and Acanthococc u.s baldorte n s is Rasina (Eriococcidae) new to the Finnish fauna (Homoptera, Coccoidea).. Collection,

Aterfyndet av och nigot om biologin fcir linghorningen Leiopus punctulatus (Paykull) beskrevs efter flterfynd av arten vid Bit- fors intill Daliilven (Lundberg &amp;

(Lindroth riiknas i regel som lundaentomolog, men det bor noteras att flera av hans stora arbeten trycktes i Gciteborg och att Naturhistoriska museet innehar bdde hans

Den ökning av kullstorleken som observerades under 1980-talet i hela Östersjöbeståndet avtog ganska snart i Bottniska viken, till skillnad från i Egentliga Östersjön där den

n Knubbsälpopulationerna i Kattegatt och Skagerrak ökade med 12 procent per år både före och efter epidemin 1988, då hälften av sälarna dog. Efter den andra epidemin 2002

Medelvärdet för antal ungar per kull för åren 2010–2011 stannar här vid 1 ,13 vilket är ett påfallande dåligt resultat jämfört även med södra Bottenhavskusten