Höjda minimilöner
För eller emot ungdomar?
Rapporten är skriven av Björn Lindgren och Johan Kreicbergs.
Björn Lindgren, är ekonom på Svenskt Näringsliv och ansvarar för Svenskt Näringslivs konjunkturrapport. Johan Kreicbergs, vd på Kreicbergs Utredning & Opinion AB, tidigare bl a chef
ekonom på Företagarna och chefekonom på Svensk Handel.
Innehåll
Inledning . . . 2
Den tudelade arbetsmarknaden . . . 3
Instegsjobben ojämnt spridda bland branscherna . . . 5
Minimilönernas påverkan på sysselsättningen . . . 7
Sammanfattning och avslutande kommentarer . . . .12
Inledning
“…there is no excuse for not being aware of what a major social disaster the minimum wage law has been for the young and poor.”
Thomas Sowell1
Till skillnad från många andra länder där minimilönerna bestäms via lag fastslås minimi lönerna i Sverige i kollektivavtal. Den svenska modellen gör därför minimilöne
nivåerna komplexa och svårövergripbara. Nivåerna skiljer sig åt beroende på bransch, yrkesgrupp, ålder och erfarenhet. Den otydlighet detta medför kan emellertid inte skyla att minimilönerna i Sverige tillhör världens högsta, såväl i absoluta som relativa tal.
I de senaste avtalsrörelserna har det funnits stora åsiktsskillnader mellan arbetsgivar
organisationerna och fackföreningarna om möjligheterna att höja nivån på minimi
lönerna. Avtalsförhandlingarna 2013 ser inte ut att bli något undantag. LO har redan i sina gemensamma krav deklarerat att minimilönerna ska höjas med minst samma krontal som löneökningarna för en industriarbetare.2 Detta medför betydande höj
ningar av minimilönen i branscher där det traditionellt är vanligt att många får sitt första jobb, i handeln, hotell och restaurang.
Om minimilönerna höjs kraftigt får det stor betydelse för lönestrukturen i företag som verkar i dessa branscher. I vissa branscher har en stor del av personalen löner på den lägsta nivån eftersom minimilönerna redan är höga.
Effekterna av höjda minimilöner är relativt välutredda i den internationella forsknings
litteraturen. I den här studien går vi igenom vilka slutsatser som dras av den forskning som publicerats inom området. Om minimilönen höjs begränsas denna typ av jobb och risken ökar för att arbetslösheten stiger för de grupperna som redan har det svårt på arbetsmarknaden.
Under de senaste åren har det publicerats ett par forskningsartiklar baserade på svenska data, den senaste under 2011. Resultaten i dessa stämmer överens med den internationella forskningen – höjda minimilöner slår ut jobb.
Resultatet i avtalsförhandlingarna är därför viktiga för tusentals unga svenskar som är på väg att lämna skolbänken eller föreläsningssalen för att ta steg ut på arbetsmark
naden. Trycks minimilönerna upp så väljer företagen att låta erfarna medarbetare ta över en del av dessa jobb. För de jobb som ändå blir lediga är konkurrensen många gånger stenhård. Än värre blir den när antalet varsel om uppsägningar stiger och erfarna personer därför konkurrerar om samma jobb.
Rapporten inleds med en genomgång av läget för lågutbildade, ungdomar och utrikes födda på den svenska arbetsmarknaden och vilka branscher som är viktigast för dessa grupper.
1 http://townhall.com/columnists/thomassowell/2012/02/07/a_defining_moment
2 LO, ”Gemensamma krav inför Avtal 2013” http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/ 92DD86C001BD5897C1257A 9A002762CA/$file/Gemensamma_krav_avtal2013.pdf
Den tudelade arbetsmarknaden
Den svenska arbetsmarknaden är i flera avseenden tudelad. I tider av svagare efter
frågan drabbas de grupper som har det svagaste fotfästet på arbetsmarknaden alltid hårdast. Av de förlorade sysselsättningstillfällena under finanskrisen stod till exempel ungdomarna för närmare 40 procent, trots att de bara utgör cirka 10 procent av arbetskraften.3
Arbetslösheten för ungdomar var under 2010 25 procent, vilket alltså är 17 procent
enheter högre än för hela arbetsmarknaden. Sedan 2007 har ungdomsarbetslösheten ökat med 6 procentenheter.
Särskilt svårt på arbetsmarknaden har också personer som inte gått lika långt i utbildningssystemet. Arbetslösheten bland personer med en gymnasieutbildning som högsta utbildningsnivå var 11,4 procent under 2010, vilket kan jämföras med 7,7 procent för hela arbetskraften. I denna grupp tycks också kvinnor ha det svårare än män.4 Även personer födda utanför EU/Efta tillhör en hårt drabbad grupp. Under 2010 uppgick arbetslösheten för dessa personer till över 15 procent.
Arbetslösheten hos dessa tre grupper har stigit i en betydligt snabbare takt än för den genomsnittliga arbetskraften. Bland personer med endast gymnasieutbildning är arbetslösheten alltså 50 procent högre än för hela befolkningen. Arbetslösheten bland utlandsfödda är dubbelt så hög som för hela befolkningen. För ungdomar (15–24 år) är arbetslöshetsnivån mer än tre gånger så hög.
3 Beräknat på SCBs AKUdata, avser kvartal 4 2009 jämfört med kvartal 4 2008.
4 I AKU framkommer att arbetslösheten för kvinnor med högst förgymnasial utbildning uppgick till knappt 20 procent 2011 medan den var 15,6 procent för män. Denna statistik skiljer sig från STATIVA vilket medför att nivåerna blir högre.
För ytterligare information se www.scb.se.
Diagram 1. Arbetslöshet 2005-2010
I november månad
Källa: SCB STATIVA
*Utlandsfödda avser personer födda utanför EU/Efta.
**Ungdomar avser 20-24 år.
0%
5%
10%
15%
20%
25%
30%
2005 2006 2007 2008 2009 2010
Ungdomar**
Utlandsfödda*
Förgymnasial utbildning Samtliga
Den tudelade arbetsmarknaden framkommer också tydligt när vi studerar sysselsätt
ningsstatistiken. Sveriges totala sysselsättningsgrad ligger på cirka 80 procent för per
soner i åldersgruppen 20–64 år. Att ungdomarnas sysselsättningsgrad ligger klart lägre (cirka 40 procent) är i sig inget konstigt. En betydande majoritet av ungdo
marna studerar fortfarande, vilket gör att sysselsättningsgraden inte kan jämföras på ett rättvisande sätt med den övriga populationen.
När det gäller den utlandsfödda befolkningen kan däremot relevanta jämförelser göras. Svenskfödda personer i åldersgruppen 20–64 år har en sysselsättningsgrad som uppgår till 81 procent 2010. Som jämförelse har den utlandsfödda populationen (utanför EU/Efta) en sysselsättningsgrad som endast uppgår till 51 procent. Hälften av den utlandsfödda populationen är alltså antingen arbetslösa eller står utanför arbetsmarknaden.
Även i ett internationellt perspektiv är skillnaden i sysselsättningsgrad mellan infödda svenskar och utlandsfödda relativt stor i Sverige.5 Samtidigt är det svårt att göra rätt
visa internationella jämförelser eftersom exempelvis vistelsetid och skäl till invand
ring varierar mellan länderna.
Liksom för den utlandsfödda populationen har även personer som har förgymnasial utbildning som högsta utbildningsnivå svårare att etablera sig på arbetsmarknaden.
Andelen sysselsatta i denna kategori var knappt 60 procent under 2010.
Som en spegelbild till arbetslöshetsuppgifterna för utlandsfödda och personer med högst förgymnasial utbildning är sysselsättningsgraden för dessa grupper betydligt lägre än för den svenskfödda befolkningen. Svensk arbetsmarknad är tydligt upp
delad och möjligheterna till ett långt yrkesliv skiljer sig åt beroende på ålder, utbild
ning och bakgrund.
5 Se Rapport till Expertgruppen för studier I offentlig ekonomi, 2011:5.
Diagram 2. Sysselsättningsgrad 2005-2010
I november månad
Källa: SCB Rams
*Utlandsfödda avser personer födda utanför EU/Efta.
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
80%
90%
2005 2006 2007 2008 2009 2010
Utlandsfödda*
Förgymnasial utbildning Svenskfödda
Instegsjobben ojämnt spridda bland branscherna
Sett över den totala arbetsmarknaden är vård och industrisektorn de viktigaste bran
scherna i ett sysselsättningsperspektiv. Tillsammans sysselsätter dessa branscher cirka 1,3 miljoner personer, vilket motsvarar cirka 30 procent av arbetsmarknaden. Men för ungdomar och utlandsfödda är dessa branscher inte alls lika viktiga för grup
pernas sysselsättning. Kraven för att få ett arbete ser olika ut i olika branscher. Därför är det normalt lättare för personer utan erfarenhet, t ex ungdomar, att få sitt första jobb i vissa branscher.
Bland ungdomarna är det handeln som är den absolut viktigaste arbetsgivaren. Knappt var fjärde anställd ungdom (mellan 16 och 24 år) arbetar i handeln. Nästa största bransch för ungdomar är vård och omsorg där 14 procent av ungdomarna jobbar.
Diagram 3. Andel anställda per branscher 2009
Hela befolkningen resp ungdomar mellan 16 och 24 år
Källa: SCB, RAMS
0%
5%
10%
15%
20%
25% Unga
Total
Jordbruk Tillverkning
Bygg Handel Transport
Hotell och rest Info/kommunikation
Finans/försäkr Fastighet
FöretagstjänstMyndigheterUtbildning Vård/omsorg
Personlig tjänst/kultur
0%
5%
10%
15%
20%
25%
30%
35%
40%
Jordbruk Tillverkning
Bygg Handel Transport
Hotell och rest Info/kommunikation
Finans/försäkr Fastighet
FöretagstjänstMyndigheterUtbildning Vård/omsorg
Personlig tjänst/kultur
Diagram 4. Andel ungdomar 2009
Ungdomar (16 och 24 år) som andel av branschens totala antal anställa
Källa: SCB, RAMS
Ett annat sätt att se på en branschs betydelse för ungdomars arbetsmarknad är att se på andelen av de anställda i branschen som är ungdomar. Då är hotell och res
taurangbranschen den viktigaste för ungdomar, mer än var tredje anställd är under 25 år. Inom handeln och jordbruket är andelarna nästan 20 procent. Samtidigt ligger andelen ungdomar i tillverkningsindustrin på endast sju procent.
När det gäller utlandsfödda är det framförallt sysselsättningen i hotell och restau
rangbranschen som står ut när man jämför andelen av de anställda i branschen som är utlandsfödda. Ungefär 30 procent är födda utanför EU/Efta. Däremot har inte handeln samma betydelse för utlandsfödda som för ungdomar. En orsak kan vara att kraven på kunskaper i svenska är högre i handeln. Inte heller inom jordbruket, som också hade en hög andel ungdomar, är andelen utlandsfödda speciellt hög.
Diagram 5. Andel personer födda utanför Norden 2009
Personer födda utanför Norden som andel av branschernas totala sysselsättning
Källa: SCB, RAMS
0%
5%
10%
15%
20%
25%
30%
35%
Jordbru k
Tillverknin
g Bygg Handel Transport
Hotell och rest Info/kommunikation
Finans/försäkr Fastighet
FöretagstjänstMyndigheterUtbildning Vård/omsorg
Personlig tjänst/kultur
En slutsats som kan dras av denna genomgång är att lågutbildade, ungdomar och invandrare har en betydligt svårare situation på den svenska arbetsmarknaden än befolkningen i övrigt. Arbetslösheten i dessa grupper är 2 till 3 gånger högre än den normala nivån. Orsaken till svårigheterna för dessa grupper är bland annat att de inte har rätt eller tillräcklig utbildning, tillräckligt med arbetslivserfarenhet och möjlig
heterna att komma in på arbetsmarknaden är därför många gånger begränsad till vissa branscher.
En annan slutsats är att särskilt handeln och hotell och restaurangbranschen fungerar som inkörsportar till arbetsmarknaden för ungdomar och utlandsfödda. Även delar av företagstjänster liksom delar av vård och omsorgssektorn är viktiga. Samtidigt är det just i flera av dessa branscher som fackföreningarna ofta ställer krav på höjda mini
milöner. Den modell som LO nu lanserat inför de kommande avtalsförhandlingarna kommer också medföra extra höga minimilönehöjningar i dessa branscher.
I nästa avsnitt går vi igenom de internationella erfarenheterna av höjda minimilöner och då med särskild tonvikt på hur detta påverkar möjligheterna till jobb för grupper som har det svårare på arbetsmarknaden.
Minimilönernas påverkan på sysselsättningen
I den teoretiska forskningslitteraturen är slutsatsen oftast att högre minimilöner påverkar sysselsättningen negativt. Det gäller särskilt för lågutbildade som ofta har de lägsta lönerna. I ett läge med perfekt konkurrens på arbetsmarknaden får alla medarbetare betalt i enlighet med vad deras extra bidrag till produktionen i företaget är. Om lönerna via lagstiftning eller kollektivavtal pressas uppåt skulle då de personer som inte kan skapa ett så stort produktionsvärde som lönen motsvarar sägas upp.
De negativa sysselsättningseffekterna blir i dessa modeller givetvis större ju högre minimilönerna är. Då är det fler människor som inte kan skapa ett tillräckligt högt produktionsvärde för att företagen ska vilja betala minimilönen för deras arbete. Det vill säga att om minimilönerna höjs från att ligga på 5 procent av medianlönen till 10 procent blir effekterna inte lika stora som om de höjs från 90 till 95 procent av medianlönen.
Det finns även teoretiska modeller som visar att höjda minimilöner ger positiva effekter på sysselsättningen. Om exempelvis en eller ett fåtal arbetsgivare dominerar i en bransch kan de under vissa förutsättningar hålla ned lönerna under den nivå som de anställdas arbete motsvarar. I en sådan modell skulle höjda minimilöner både kunna höja sysselsättningen och den allmänna lönenivån.
Eftersom det finns konkurrerande modeller med motsatta slutsatser om hur syssel
sättningen påverkas av minimilönehöjningar är det en fråga som måste avgöras av den empiriska forskningen.
Under 2007 gjorde Neumark och Wascher en genomgång av forskningslitteraturen inom området.6 I denna studie går författarna igenom över 100 akademiska artiklar i ämnet. Neumark och Wascher finner exempel på studier som pekar på positiva syssel sättningseffekter av höjda minimilöner. Den kanske mest uppmärksammade analyserar effekterna av höjda minimilöner i New Jersey 1992. I denna studie jäm
förs sysselsättningsutvecklingen i snabbmatskedjor i delstaten efter en höjning av den delstatliga minimilönen med utvecklingen för liknande företag i Pennsylvania där minimi lönen inte höjdes.7 Här fann författarna att sysselsättningsökningen var större i New Jersey än i Pennsylvania vilket fick författarna att dra slutsatsen att höjda minimilöner kunde öka sysselsättningen. Denna slutsats har emellertid kritiserats av andra forskare.
Neumark och Waschers slutsats av forskningsgenomgången är istället att en stor majoritet av studierna visar att sysselsättningen faller när minimilönerna höjs. Studier som visar på motsatsen är ovanliga. Vidare dras slutsatsen att det framförallt är de grupperna som har svårare på arbetsmarknaden som drabbas hårdast.
6 Neumark D och Wascher W L (2007): Minimum Wages and Employment. Foundations and Trends in Microeconomics 3:12. Hanover, MA: Now Publishers.
7 Card D & Krueger A B (1994): ”Minimum Wages and Employment: A Case Study of the FastFood Industry in New Jersey”. American Economic Review, vol 84.
Konsekvenserna för de som drabbas kan också bli långtgående. Under 2011 pre
senterades en ny studie som jämförde utvecklingen i olika kanadensiska provinser.8 Även denna studie visar att sysselsättningen faller för den grupp som är anställd till minimi lön. Studien finner därtill att höjda minimilöner leder till att fattigdomen ökar.
Att fattigdomen ökar är ett resultat som stämmer väl överens med att det är per
soner utan erfarenhet, med låg utbildning och/eller med utländsk bakgrund som är anställda till minimilön. Om den tidigare lönen speglar deras produktivitet så har de också svårare att få ett nytt jobb när de en gång blir arbetslösa och minimilönen har höjts. Utan jobb är steget till fattigdom betydligt kortare än med ett jobb.
Det är stora skillnader mellan olika länder både vad det gäller institutionella förhål
landen och nivåer på minimilöner. Det är därför inte säkert att resultaten från den internationella forskningen är gällande också på den svenska arbetsmarknaden. De flesta av studierna har genomförts på amerikansk data. Systemet med lägstalöner i Sverige skiljer sig väsentligt från hur det ser ut i andra länder. Vi har ingen lagstiftning om minimilöner. Istället är det kollektivavtalen som avgör hur höga minimilönerna är och dessa varierar därför mellan olika branscher.
Det är sannolikt att de negativa effekterna av höjda minimilöner är minst lika stora i Sverige som i andra länder. De kollektivavtalsbestämda minimilönerna ligger på en betydligt högre nivå än i andra länder. De svenska minimilönerna uppgick under 2004 till mellan 60 och 70 procent av medianlönen.9 I länder som Japan, USA och Spanien motsvarar den lagstadgade minimilönen cirka 30 procent av medianlönen.
Dessutom varierar lägstalönerna i Sverige mellan branscherna och ofta är minimi
lönerna som andel av medianlönerna betydligt högre i de branscher där många ung
domar arbetar.10
Därmed borde också sysselsättningen påverkas i Sverige. Eftersom skillnaden mellan medianlönen och lägsta löner är liten borde svenska företag vara mer benägna att försöka byta ut de minst erfarna mot mer produktiva arbetare om lägstalönerna ökar ytterligare. De stora skillnaderna mellan sysselsättningsgraden för ungdomar, lågut
bildade och invandrare jämfört med den övriga befolkningen skulle kunna vara ett tecken på det.
8 Sen A, K Rybczynsku och C v De Waal (2011), Teen employment, poverty and the minimum wage: evidence from Canada, Labour Economics 18 (2011) 3647, Elsevier.
9 Baseras på en studie av minimilönerna i sju olika branscher. Skedinger (2006), Ekonomisk Debatt, Årgång 34 nr 4.
10 Se exempelvis Skedinger, Hur höga är minimilönerna, IFN Policy Papers nr 6 2006. Här visas att det så kallade mini
milönebettet är betydligt högre inom hotell och restaurang och detaljhandel än inom tillverkningsindustrin.
Tabell 1. Minimilöner som andel av medianlönen år 2004
Land Procent Land Procent
Sverige 60–72 Nederländerna 46
Australien 59 Storbritannien 43
Frankrike 57 Kanada 40
Nya Zeeland 54 Portugal 38
Irland 52 Japan 34
Belgien 49 USA 32
Grekland 48 Spanien 30
Källa: Skedinger, Per (2006), Ekonomisk Debatt, Årgång 34 nr 4
Samtidigt är det svenska minimilönesystemet ytterst komplext med många olika minimi lönenivåer för olika ålders och yrkesgrupper. En studie av hotell och restau
rangbranschen under åren 1979–1999 visar på att sysselsättningen påverkas nega
tivt av minimilönehöjningar. En slutsats av studien var att nivån på minimilönerna var betydelsefull. Det vill säga att ju högre minimilönerna är från början desto större negativa effekter har ytterligare höjningar.11
Detaljhandeln12
En av de mest aktuella studierna av sambandet mellan minimilöner och sysselsätt
ning publicerades så sent som 2011. Analysen avser detaljhandeln under 2000talet.
Även denna studie har genomförts av Per Skedinger men denna gång har han studerat detaljhandeln, alltså den bransch som sysselsätter närmare en fjärdedel av alla ung
domar.
I detaljhandeln finns det ett antal olika nivåer på minimilönen beroende på den anställdes ålder och yrkeserfarenhet. Det finns specificerade minimilöner för 16, 17, 18 och 19åringar. För de som är över 18 år finns det dessutom olika minimilöner beroende på om den anställda saknar branscherfarenhet eller har 1, 2 respektive 3 eller mer års erfarenhet av handeln.
Detaljhandeln är en bransch som är särskilt lämpad för att studera effekterna av minimilönehöjningar under de senaste åren eftersom dessa har ökat kraftigt. En 18åring hade en timlön på knappt 71 kronor 1998 (i 2008 års priser). Den hade stigit till 95 kronor 2008, vilket motsvarar en reallöneökning på 34 procent. Även övriga minimilöner hade ökat i motsvarande grad.
Totalt sett har detaljhandeln utvecklats väl under den studerade perioden. Det har inneburit ökad sysselsättning och höjda medianlöner. Men minimilönerna ökade ändå snabbare än medianlönerna. Gapet mellan minimilönerna och medianlönen har därför minskat.
11 Skedinger (2002), Minimum wages and employment in Swedish hotels and restaurants, IFAU working paper 2002:18
12 Hela detta avsnitt bygger på Effects of Increasing Minimum Wages on Employment and Hours: Evidence from Swe
dens Retail Sector. Skedinger, Per. IFN Working Paper No 869, 2011.
Diagram 6. Minimilön för arbetare i detaljhandeln
2008 års priser (kronor per timme)
Källa: Skedinger 2011
60 70 80 90 100 110 120
1998 1999 2000 2001 2002
2003
2004 2005 2006 2007
2008
Age 18 Age 19+, no exp.
Age 19+, 1 year' s exp.
Age 19+, 2 years' exp.
Age 19+, 3+ years' exp.
2008 uppgick minimilönen för en 19åring med tre års erfarenhet till 98 procent av medianlönen i branschen. Minimilönen för en 18åring uppgår till 85 procent av medianlönen. De höga nivåerna på minimilönerna innebär samtidigt att möjlig
heterna till lönekarriär är begränsad. Lång yrkeserfarenhet ger inte någon stor skillnad i lönekuvertet.
Det finns flera sätt att studera om de höjda lägstalönerna har påverkat arbetsmark
nadsläget för dem som tidigare fått minimilön. Skedinger studerar i vilken utsträck
ning dessa personer lämnat branschen och jämför sedan detta med utvecklingen för personer i samma yrkesgrupp med mer erfarenhet och högre lön. Hypotesen som testas är att om minimilönerna närmar sig medianlönerna kommer företagen att hellre vilja ha anställda med lång erfarenhet istället för unga medarbetare med kor
tare erfarenhet.
Ett problem är att det i datamaterialet inte går att se vilka som lämnat branschen fri
villigt och vilka som blivit uppsagda. Det är ju möjligt att unga medarbetare med låga löner är mer benägna att lämna branschen. Det kan vara så att de arbetar något år i väntan på att komma in på en utbildning.
Skedinger hanterar detta problem genom att använda en kontrollgrupp med löner på liknande nivå som minimilönerna men som inte har några fastställda lägsta nivåer.
Inom detaljhandel sluter arbetsgivarna avtal med både Handels och HTF (numera Unionen). Bland de anställda som omfattas av HTFavtalet finns försäljningspersonal med löner i paritet med lägsta lönerna i Handelsavtalet. Men minimilönerna i HTF
avtalet ligger betydligt under mediannivån för lägre tjänstemän i detta avtal. Dessa minimilöner har dessutom sänkts i relation till medianlönen under den studerade perioden.
För anställda lägre tjänstemän mellan 20 och 23 år ligger nu lägstalönerna på drygt 70 procent av medianlönen. Om hypotesen stämmer, att högre minimilöner leder till färre jobb för unga, bör det vara fler med minimilön som lämnat branschen bland dem som omfattas av Handelsavtalet jämfört med dem som omfattas av HTFavtalet.
Diagram 7. Minimilönen för arbetare i detaljhandeln
Procent av medianlönen
Källa: Skedinger 2011
70 75 80 85 90 95 100
1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008
Age 18 Age 19+, no exp.
Age 19+, 1 year' s exp.
Age 19+, 2 years' exp.
Age 19+, 3+ years' exp.
Från och med 2006 infördes flera politiska reformer som sänkte arbetsbeskattningen, bland annat infördes jobbskatteavdrag och arbetsgivaravgifterna för ungdomar har sänkts. Skedinger valde därför att avgränsa den studerade perioden till åren 2001 till 2005 för att kunna isolera konsekvenser som beror av förändringar i minimilönen.
Resultaten av studien är tydliga. I takt med att minimilönerna höjdes var det fler och fler med minimilön som separerades från sina jobb. Motsvarande utveckling kunde inte upptäckas bland personal med något högre lön. Resultaten visade att en höj
ning av minimilönerna med en procentenhet ökar separationerna för personer med minimilön med 0,3 procentenheter. Även när jämförelser gjordes med gruppen låg
avlönade tjänstemän framkom att jobbseparationerna var störst just för den grupp arbetare vars minimilöner höjdes.
Totalt sett minskade inte antalet arbetade timmar inom handeln, utan minskningen skedde enbart för ungdomar mellan 18–24 år.
Därmed visar studien att när lägstalönerna höjs ersätter arbetsgivarna de yngre och lägre avlönade arbetarna med att mer produktiva anställda får göra deras jobb. Kon
sekvensen är därför att ungdomar förlorar jobbet. Ungdomarna är således de stora förlorarna när minimilönerna höjs.
Diagram 8. Minimilönen för tjänstemän i detaljhandeln
Procent av medianlönen för lägre tjänstemän
Källa: Skedinger 2011
50 55 60 65 70 75 80
1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 200 5
2006 2007 2008
Age 20-23 Age 24+
Sammanfattning och avslutande kommentarer
LO och LO:s medlemsförbund har enats om gemensamma krav inför de kommande avtalsförhandlingarna. I dessa krav har de markerat att de avser att trycka ihop lönestrukturen på svensk arbetsmarknad. Detta ska ske genom att lönerna ska höjas mer, räknat i procent, i de branscher där snittlönen är lägre än den genomsnittliga lönen för en industriarbetare samt genom att lägstlönerna/minimilönerna minst ska höjas med samma krontal som den procentuella lönehöjningen för industriarbetare motsvarar.
En genomgång av strukturen på arbetsmarknaden visar att med den modell som LO lanserat inför de kommande avtalsförhandlingarna kommer minimilönerna att höjas mest i de branscher som fungerar som ett steg in på arbetsmarknaden för ungdomar, utlandsfödda och personer utan färdigställd utbildning eller med få utbildningsår.
I denna rapport studeras internationell och svensk forskning om hur höjda minimi
löner påverkar arbetsmarknaden generellt och mer specifikt hur det påverkar arbets
marknaden för de grupper som har svårast att stadigvarande etablera med jobb. Mer specifikt gäller detta ungdomar, lågutbildade och invandrare.
I ett internationellt perspektiv är läget på den svenska arbetsmarknaden relativt god, arbetslösheten är lägre än i många andra länder och sysselsättningen ökar fort
farande. Men samtidigt är läget betydligt sämre. Arbetslösheten bland utlandsfödda är dubbelt så hög som för den övriga befolkningen och för personer med högst gym
nasieutbildning är arbetslösheten 50 procent högre. Bland ungdomar är arbetslös
heten tre gånger högre än för personer i åldern 25 till 64 år.
Dessa grupper, som många gånger inte har någon dokumenterad arbetslivserfarenhet, är ofta hänvisade till vissa branscher för att kunna få fotfäste på arbetsmarknaden.
Det är framförallt handeln och hotell och restaurangbranschen som erbjuder arbets
tillfällen.
Med LO:s lönemodell är det också i dessa branscher som fackföreningarna ska ställa krav på höjda lägstalöner. Från fackligt håll hävdas det att det inte finns några belägg för att de höjda minimilönerna skulle leda till en utslagning av jobb.
Det finns en omfattande och gedigen forskning av minimilöners effekt på sysselsätt
ningen och arbetslöshet. En stor majoritet av forskningen visar på att arbetstillfällena minskar när minimilönerna höjs. Just när det gäller grupper som redan har det svårt på arbetsmarknaden är forskningsresultaten tydligast. Det är för dessa grupper som flest jobb försvinner när minimilönerna höjs.
De flesta av forskningsstudierna avhandlar länder med lagstiftade minimilöner. I Sve
rige sätts lägstalönerna genom kollektivavtal mellan arbetsgivar och fackföreningar.
Men det finns inget som talar för att effekterna därför skulle vara annorlunda i Sverige.
Konsekvenserna skulle sannolikt kunna bli mer negativa eftersom minimilönerna i Sverige är högre i förhållande till medianlönerna än i andra länder. Höga minimilöner gör att svenska arbetsgivare är mer benägna att försöka byta ut de minst erfarna medarbetarna mot mer produktiva när minimilönerna höjs.
Resultatet i den mest aktuella studien på svenska förhållanden bekräftar sådana effekter. Denna studie behandlar detaljhandeln under första halvan av 2000talet.
Under den undersökta perioden höjdes lägstalönerna i kollektivavtalen kraftigt i flera steg. Det innebar att minimilönerna närmade sig medianlönenivån. Studien visar att ungdomarnas arbetsmarknadssituation försämrades betydligt av dessa höjningar och att de förlorade sina jobb i betydligt högre utsträckning än andra. Varje ökning av minimilönerna med en procentenhet ökade sannolikheten att förlora jobbet med 0,3 procentenheter för dem som hade minimilön.
Denna studie, liksom tidigare studier, bekräftar det vanligaste resultatet i den empi
riska forskningen. Nämligen att ytterligare höjningar av minimilönerna kommer att drabba de grupper som redan har det svårt på den svenska arbetsmarknaden. Det finns således en tydlig trade off i de krav som fackföreningarna ställer inför avtals
förhandlingarna. Speciellt viktigt är detta inom handeln, hotell och restaurang
branschen och andra branscher där stora grupper har löner på, eller strax över minimilönen.
Fackföreningarnas krav på höjda minimilöner hjälper en del att få upp lönen, före
trädesvis deras egna medlemmar, men detta sker på bekostnad av att några kollegor förlorar sitt jobb och andra aldrig får chansen till ett jobb.
