Genus i förskolan - Förskollärares uppfattningar om genus. Anna Bergsten och Josefine Hedberg

Genus i förskolan -

Förskollärares uppfattningar om genus

Anna Bergsten och Josefine Hedberg

Självständigt arbete – Pedagogik GR (C), 15 HP Huvudområde: Pedagogik Högskolepoäng: 15 HP Termin/år: VT21

Handledare: Nils Eriksson

Examinator: Sofia Eriksson Bergström Kurskod: PE184G

Utbildningsprogram: Förskollärare, 210 HP

2

Abstrakt

Förskolans utbildning ska vara likvärdig och därav ligger det till fördel att undersöka att alla barn får samma förutsättningar, oavsett könsidentitet. Från tidigare undersökningar har det visats att barn blir behandlad olika utifrån könstillhörighet trots att styrdokument (Skolverket, 2018) framhåller vikten av likvärdig utbildning, samt hur diskriminering ska aktivt motverkas. Därav har studie med syfte till att undersöka förskollärares uppfattning av begreppet genus och deras arbete kring genus i relation till barngrupp tagit form, utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Här har sex verksamma förskollärare intervjuats, där vi med stöd av fenomenografisk ansats (Uljens, 1989) reflekterat, analyserat och kategoriserat intervjusvaren för att få fram de varierande uppfattningar hos förskollärarna. Utifrån tidigare forskning och relevanta begrepp har vi jämfört förskollärarnas tankar och åsikter i sitt arbete inom ämnet. Resultatet visade på att de hade relativt liknande tankar kring genus som begrepp, det vill säga att det innebär jämlikhet, jämställdhet samt man ser individen och inte det biologiska könet. Här förekom det skilda tankar kring arbetssättet då vissa ansåg sig redan arbeta könsneutralt och därav inte behövde utvecklas inom ämnet ännu mer, medan andra påpekade att de gärna ville utvecklas mer. Sammanfattningsvis förekom liknande tankar till innebörden av begreppet genus, men visade på variationer i hur förskollärarna uppfattar deras arbete inom ämnet.

Nyckelord: Genus, förskola, kön, normer, förskollärare

3

Innehållsförteckning

Inledning ... 4

Bakgrund ... 6

Tidigare forskning ... 6

Pedagogers inflytande i barngrupp ... 6

Inställning kring genus i verksamheten ... 6

Teoretisk utgångspunkt och centrala begrepp ... 7

Socialkonstruktivism ... 7

Centrala begrepp ... 8

Sammanfattning ... 8

Syfte och frågeställningar ... 10

Metod ... 11

Datainsamlingsmetod ... 11

Urval ... 11

Genomförande ... 11

Databearbetning och analys ... 12

Forskningsetiska överväganden ... 12

Metoddiskussion ... 13

Resultat och analys ... 15

Förskollärarnas uppfattning kring genus som begrepp ... 15

Diskussioner i arbetslagen ... 16

Normer, arbete och utmaningar i verksamheten ... 17

Uppfattning kring normer i verksamheten ... 17

Förskollärarnas tankar kring arbetet och utmaningar ... 18

Förskollärarnas uppfattning av utveckling kring genus ... 19

Fortsatt utveckling av arbete kring genus ... 20

Sammanfattning av resultat och analys ... 21

Diskussion ... 23

Förskollärarnas uppfattning om genus... 23

Barns påverkan av genus ... 24

Utveckling av genus ... 24

Slutsatser ... 24

Studiens betydelse………...25

Framtida studier... 25

Referensförteckning ... 26

Bilaga 1 ... 27

Bilaga 2 ... 28

4

Inledning

Förskolan är en institution som ingår i skolväsendet och är en plats där grunden för livslångt lärande byggs upp. I både förskolans läroplan (Skolverket, 2018) och Skollagen (SFS, 2010:800) som förskolan arbetar efter så framställs det hur jämställdhet betraktas som ett stort värde i utbildningen. Skollagen (SFS, 2010:800) framhåller alltså hur en likvärdig utbildning ska genomföras och främja jämställdhet mellan människor. Att jämställdhet betraktas som ett fundamentalt värde diskuteras även av Emilson (2016) som förklarar hur det handlar om jämställdhet mellan könen. I både förskolans (Skolverket, 2018) och skolans (Skolverket, 2011) läroplan som förnyats har även frågan om jämställdhet och genusrelaterade frågor framhävts och blivit mer konsekvent. Wernersson (2009) sammanfattar jämställdhetsbegreppet och förklarar hur jämställdhetsidealet handlar om att individen själv ska styra sitt liv utan att bli påverkad av andra människors åsikter när det kommer till vad som anses manligt och kvinnligt. Förskolan ska vara likvärdig och jämställd, inte bara när det kommer till klass och etnicitet utan även när det gäller kön och genus (Skolverket, 2018). Läroplanen (Skolverket, 2018) tar även upp hur förskolan har i uppdrag att arbeta med allas lika värde och jämställdhet, detta för att få bort hierarkin och de eventuella gruppindelningarna som kan uppstå. Wernersson (2009) diskuterar hur det under de två senaste decennierna har initierats många jämställdhetsprojekt såväl i både förskola som skola. Här förklarar författaren vidare hur en bakgrund till detta är erfarenhet och forskning, som visar på att barnen och eleverna positionerar sig och positioneras på ett påtagligt könsrelaterat sätt.

Under vår förskollärarutbildning har ämnet genus varit ett återkommande ämne där det även under både VFU och vikariejobb uppstått diskussioner gällande genus i förskolan. I och med att detta är ett kontroversiellt ämne så upplevs detta som svårt att veta hur man ska förhålla sig och känns därav som ett utmanande område att arbeta kring. Detta då det länge varit könsuppdelat, på så sätt att mannen ska försörja familjen medan kvinnan skulle vara hemmafru som bara ska se efter hemmet och barnen (Evertsson, 2016). Detta är något som nu håller på att ändras och då kan det argumenteras att kvinnorna tar över arbetsmarknaden vilket leder oss smått in på genus då de enligt normen gör något som anses manligt, nämligen arbetar. För att motarbeta denna gamla norm om att det bara är män som kan göra och agera på ett visst sätt och kvinnor på ett annat sätt så är det viktigt att man börjar arbeta på ett genusmedvetet sätt redan i förskolan. Då resultat på tidigare studier som bland annat Lynch (2015) har redovisat, visar på att barn tar efter vuxna redan i en ung ålder. Författaren diskuterar även hur förskolan avgör bildandet av könsidentitet som vistats på hur barn påverkas och tar efter av förskollärares könsbestämda attityder. Vi har sålunda valt att fokusera denna studie på förskollärares resonemang och uppfattningar gentemot genus, där vi får ta del av sex förskollärares uppfattningar om genus som begrepp och deras arbete inom ämnet i förhållande till barngrupp.

Valet till att fokusera på området genus i förskolan kan motiveras utifrån Kåreland och Lindh-Munthers (2015) forskning som visat att barn redan vid två års åldern är könsmedveten, vilket vi då anser att det ligger till stor fördel att arbeta kring detta så tidigt som möjligt, för barnens framtida förståelse om kön.

Då genus konstrueras genom social interaktion med andra (Bryman, 2018) så visas vikten av att uppmärksamma till hur man förhåller sig i barns omgivning. Att barn påverkas mycket av sin omgivning och hur förskollärare kan vara en påverkande faktor är även resultat som framkommer i det urval av artiklar som tagits fram inför denna studie, bland annat i en av artiklarna skriven av Lynch (2015). Förskolans läroplan (Skolverket, 2018) lyfter hur verksamheten ska motverka könsstereotyper och det blir därav viktigt för förskollärare att hålla sig uppmärksamma och uppdaterade inom genus samt hur man förhåller sig genusmedvetet kring barnen. Det diskuteras även vikten av hur alla som

5 verkar i förskolan är förebilder, och menar därav att alla aktörer i förskolan bidrar till barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i vårt demokratiska samhälle. Kåreland (2015) förklarar genusordning eller genussystem och anger hur det formar vårt psykiska liv eller influerar våra drömmar, förhoppningar och begär samt motiverar vikten kring fördjupning inom detta område vilket ger ytterligare motivering till denna studie.

6

Bakgrund

Här presenteras tidigare forskning, teoretisk utgångspunkt och centrala begrepp. För att skapa en förståelse kring området som studeras ligger det till en stor fördel till att veta tidigare forsning och vad för resultat som kommit fram, vad perspektivet vi utgått från innebär samt större förståelse till centrala begrepps innebörd.

Tidigare forskning

Pedagogers inflytande i barngrupp

I Lynch (2015) studie undersöktes pedagogernas förhållningssätt gentemot genus och lekbaserad undervisning. Lek framhålls som en viktig aktivitet där barn indirekt lär sig ämnen såsom matte och läsning men även utvecklar sociala färdigheter. Utifrån hur pedagoger interagerar med barn undersökes det om pedagogernas uppfattning av genus påverkar barnen genom leken. Här har nätnografi kommit till användning vilket handlar om att studera online-konversationer, där det i denna studie observerats pedagogers perspektiv och åsikter om genus. Efter analys av insamlade data så fortsatte studien med en uppföljning av både mejl- och personlig intervju med intervjufrågor som framställts baserat på resultatet av nätnografi. Här motiverar forskaren i sin slutsats hur förskolan är avgörande för bildandet av könsidentitet (Lynch, 2015). Utifrån nätnografi så visades det hur lärare projicerar könsbestämda attityder och övertygelser som speglas på barnen.

Alanzi, Alghamdi och Alghamdi (2020) presenterar sin studie och hur dess syfte är att undersöka pedagogers uppfattningar av barns könsroller och hur det påverkar barnens fysiska lek. Det diskuteras hur lek bidrar till barns hjärnutveckling och förbättring av sociala färdigheter, där de därav motiverar undersökningen av pedagogers bidragande av den sociala utvecklingen, fysiska leken och könsroller.

Här framförs det även hur barn utvecklar beteenden, intressen och personlighetsdrag genom socialisering i leken. Utifrån att ha studerat litteratur och tidigare forskningar har författarna fått resultat till sin undersökning. Genom att skapa möjligheten för barn att utföra fysisk lek så utvecklas könsidentitet, vilket ger barnen utrymme att uppleva inlärningstillfällen där de kan utforska könsroller utan att vara könsterotypiska. Därav har författarna kunnat framställa hur viktigt det är med utbildning och att läsa in sig på studier, så att pedagoger därav kan utveckla jämställdhet mellan barn i leken och öka medvetenhet till pedagogernas handlingar.

Inställning kring genus i verksamheten

Warin och Adriany (2017) tar upp bakgrunden till framväxten av genus och menar på att det var först under 1990 – 2000 talet som populariteten av genus växte och därav framkom mer forskning inom ämnet. Det upptäcktes att skolan är könsuppdelad och utgår ofta ifrån det heteronormativa perspektivet, vilket syftar till att det är framför allt kärleken och relationen mellan män och kvinnor som socialt accepteras. Forskarna tar även upp begreppet ECE (Early Childhood Education) och menar på pedagogerna främst utgår ifrån barnens perspektiv och intressen men att det därmed är extra viktigt att pedagoger utvidgar barnens förståelse gentemot genus. De betonar vidare att förskolan eller ECE är en bra verksamhet att börja arbeta med genus och framställer samtidigt hur detta yrke är kvinnodominerat och uttrycker därav en önskan att de ska komma in mer män. Här har forskarna har valt att jämföra synen på genus i en förskola i Indonesien med en i Sverige och trots att studien skrevs av forskarna tillsammans så har materialet samlats in på skilda sätt. Adriany valde att både observera förskolan samt intervjua några pedagoger medan Warin utförde intervjuer med manliga pedagoger.

Resultatet visade att Indonesien var i mycket stor utsträckning könsuppdelat och väldigt styrt av denna

7 könsuppdelning, vilket också märktes på barnen då de behandlades olika. I intervjuerna som Adriany genomförde tyckte en respondent att barnen bör få veta och förstå att de är av olika kön och vad det innebär. Medan en annan inte alls tyckte det var rätt att särbehandla dem och att förskolan bör agera motverkande och utmana de religiösa uppfattningarna gällande manligt och kvinnligt. I Warins intervjuer framgick det att de manliga respondenterna var väl insatta i genus och arbetade målinriktat med att skapa en så könsneutral förskola som möjligt. Alla respondenter tog upp hur viktigt det var med neutralitet i deras förhållningssätt gentemot alla aktörer i förskolan men för att också kunna utmana könsnormen.

Warin och Adriany (2014) har utfört en studie där de intervjuar kvinnliga förskollärare i Indonesien om begreppet omsorg, med syftet att få höra deras åsikt kring det begreppet och dess betydelse. Det studerades även om pedagogernas åsikter skiljdes sig åt samt om pedagogerna observerar verksamheten utifrån norm och genusperspektiv. Verksamheten utgick ifrån barnens intressen och sa sig vara normbrytande men det var inget som visades i observationerna utan var raka motsatsen, alltså att de följer de stereotypiska normerna. Resultatet visade alltså att pojkarna blev ifrågasatta över sina val när det kom till lekar och kläder av både pedagoger samt utav de andra barnen. Detta synliggjordes genom deras beteende när någon av pojkarna bröt mot normen och visade intresse för någon stereotypisk tjejleksak. Omsorg är något som är en förutsättning för att ett lärande ska ske och för att barnen ska kunna uppnå de utvecklingsmål som finns, då de i Indonesien har sju olika utvecklingsmål som barnen ska uppnå, där några av dessa utvecklingsmål är motoriska, kognitiva och självständighetsmål. I intervjuerna så kommer de fram till att pedagogerna har en viktig roll då barnen har dem som förebilder, det tas även upp hur viktigt omsorg är för att ett lärande ska kunna ske. Frågan om att eventuellt ha manliga kollegor kommer upp i intervjun varpå resultatet visar att respondenterna är positiva till den möjligheten men att de ändå var oroade över deras eventuella inflytande på barnen, det vill säga att männen ska upprätthålla normerna att pojkar ska agera som stereotypiska pojkar och flickor som stereotypiska flickor.

Teoretisk utgångspunkt och centrala begrepp

Socialkonstruktivism

Som Brinkkjaer och Høyen (2020) resonerar så innebär socialkonstruktivism om att vara kritisk till allt som tas förgivet i vår vardag. Det förklaras att handla om hur vår samling av förståelse av världen är ett resultat av en långvarig social konstruktion. Det vill säga att utifrån olika faktorer, såsom kön, kultur, identiteter och dess sätt att förstås utövas mellan människor och på så sätt konstrueras och utvecklas en förståelse till hur saker förstås och betraktas. Likaså går Bryman (2018) in på ämnet konstruktivism och förklarar grunden till detta perspektiv, vilket innebär att det är en social verklighet som sociala aktörer kontinuerligt skapar i jämförelse med att se verkligheten som något yttre och styr aktörerna. Detta kan jämföras med ett nätverk som alla bildar med varandra, där alla tillsammans är med och påverkar det som är sant för stunden.

I forskning med socialkonstruktivistiskt perspektiv så framstår kön som en vanlig koppling. Brinkkjaer och Høyen (2020) tar upp hur undersökningar av verkligheter i form av vardaglig förståelse är en vanlig företeelse. Kön sägs att handla om mer än biologi i detta perspektiv, utan är knutet till förväntningar av exempelvis förmågor, uppförande, sätt att vara på och mer. Med andra ord handlar detta perspektiv om att vi kan undersöka hur människor fyller ut sin förståelse av sig själv med den sociala omvärlden som utgångspunkt, alltså i förhållande till den praktik i samhällets olikartade institutioner och andra

8 människors förståelse av sin sociala värld. Detta perspektiv kritiseras för att vara relativistisk, vilket innebär att allt är likgiltigt och lägger för stor vikt på språk och utesluter betydelsen av material.

Centrala begrepp

Kåreland (2015) och Emilson (2016) diskuterar genus och förklarar hur det är ett begrepp som konstrueras i samspel med individ och omvärlden. Begreppet genus förklaras som socialt grundade föreställningar och normer vilket rör skillnader mellan manligt och kvinnligt samt deras plats i samhälle och privatliv. Utifrån synen på genus som social konstruktion kan det alltså förstås och därav problematiseras hur ett barns erfarenheter av genus kan kopplas till förväntningar utifrån om man är pojke eller flicka. Slutligen leder detta till att man blir behandlad olika och har skilda förväntningar på sig beroende på sin könstillhörighet som är ytterligare ett centralt begrepp i undersökningen.

Könstillhörighet betraktas som en grundläggande komponent i identitetsutvecklingen, vilket visar på att förskolan är en av de institutionerna med avgörande betydelse. Därav framställs det hur utbildningen, vilket tidigare nämnts, ska organiseras så de får lika villkor oavsett könstillhörighet.

Gällande könsroller och hur dessa uppstår i förskoleverksamheten, så kan förskollärarnas agerande lyftas då detta påverkar barnen. Söderlund Wijk (2016) tar upp barnsyn och förklarar att det handlar om hur vuxna uppfattar, bemöter och förhåller sig till barnen och förklarar vidare hur förskollärarnas föreställningar av barn är med och påverkar. Attityder, förhållningssätt och närvaro i barns livsvärld är exempel på faktorer som påverkar den pedagogiska atmosfären, vilket de vuxna ansvarar för.

Skolverket (2018) menar på att verksamheten ska utveckla normer och därmed också bidra till samhällets utveckling. Thurén (2019) förklarar begreppet norm och talar om hur man enligt samhället bör agera, det vill säga vad som anses vara rätt och fel, bra eller dåligt. Detta kan även kopplas till vår teoretiska utgångspunkt (Bryman, 2018) där det diskuterats hur samhället är en social konstruktion där människorna inom samhället konstruerar sin egen verklighet och därmed upprätthåller de normer som finns.

Sammanfattning

Utifrån tidigare forskning har man en bakgrund att tillgå, för att förstå varför ämnet är viktigt att ta i beaktande och hur det påverkar omgivningen. I flertalet studier som nämns här ovan kan det ses hur genus är ett brett område, men som visat att det bildar barns förståelse av deras könstillhörighet och hur det påverkar deras identitet. Alanzi et al. (2020) framförde exempelvis hur barn utvecklar beteenden, intressen och personlighetsdrag genom socialisering i leken vilket visar vikten av detta ämne. Att man som förskollärare i förskolan kan aktivt tänka kring sina handlingar och språk kan vara en början till att utvecklas inom genus och förhindra de skilda kvinnliga och manliga förförståelserna som finns idag.

Till denna studie valdes socialkonstruktivism som teoretisk utgångspunkt för att belysa hur kön skapas.

I och med att genus handlar om hur man talar om kön så kan man därav ta ställning till våra frågeställningar som vi tar upp nedan utifrån denna teori. Genus är en social verklighet där kön skapas i sociala interaktioner, vilket innebär att begreppet konstrueras av människor utifrån deras uppfattningar. Detta perspektiv kommer tillämpas under vår metod där vi resonerar kring hur perspektivet kommer till användning och diskussionen där socialkonstruktivismen jämförs med det resultat som framkom i studien.

9 Slutligen kan det ses hur genus, könstillhörighet, könsroller och normer är centrala begrepp som är återkommande under hela studien och därav ligger det till fördel att definiera den gemensamma uppfattningen kring dess betydelse.

10

Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att beskriva sex förskollärares uppfattningar kring sitt arbete med genus i barngrupperna.

Våra frågeställningar i denna studie är:

• Hur resonerar förskollärarna kring genus som begrepp?

• Hur resonerar förskollärarna kring sina egna förhållningssätt i relation till arbetet med genus i barngrupperna?

11

Metod

Här kommer det att beskrivas vilket tillvägagångssätt vi har utfört i denna studie, varför vi valt tillvägagångssättet och för- och nackdelar med metoderna. Här kommer närmare redogörelser till de urval som gjorts och etiska överväganden.

Datainsamlingsmetod

Bryman (2018) och Backman (2016) diskuterar hur kvalitativa intervjuer riktar intresset till intervjupersonen och vederbörandes ståndpunkter, vilket vi finner användbart till denna studie och har därav valt en kvalitativ semistrukturerad intervju till metod. Fejes och Thornberg (2019) motiverar vikten av att välja metoder som kan bidra till både större och djupare förståelse av det fenomen som studeras. Genom att genomföra intervjuer får vi en närmare och djupare insyn till förskollärarnas förståelse för deras uppfattning av begreppet genus vilket är vårt syfte i denna studie.

Semistrukturerade intervjuer menar Bryman (2018) utgår från ett tema och några frågor kring temat, men att intervjun baseras därefter mycket på vad respondenten svarar när det kommer till följdfrågor.

Detta är för att tillåta respondenten att prata fritt kring ämnet och på så sätt få en djupare förståelse.

Genom att använda denna metod får vi fram förskollärarens personliga åsikter och tankar kring genus och deras arbete i barngruppen.

Förskollärarna fick svara på sju frågeställningar (Se bilaga 1) som vi förberedde och därefter fick svara på eventuella följdfrågor som möjligen kunde dyka upp under intervjun. Ordningen på frågorna har varierats beroende på hur respondenterna fört konversationen. Här valde vi att inte skicka ut frågeställningarna i förväg för att undvika risken att respondenterna förbereder svaren genom att diskutera med kollegor och ge svar som anses korrekt.

Urval

Urvalet till detta arbete har gjorts genom att söka respondenter inom en och samma kommun, detta för att ha möjligheten att besöka förskolorna om möjligt. Då det finns flera yrkesroller i förskolan valde vi att hålla oss till en grupp och tog därav beslut att söka förskollärare som respondenter till denna studie, men också för att hålla oss till en yrkesroll med likvärdig utbildning i bakgrunden så att alla respondenter har samma förutsättningar att kunna svara på våra frågor. Vi skrev därefter ihop ett missiv (Se bilaga 2) som skickades ut till flera rektorer runtomkring kommunen, med förhoppning om att få återkoppling med respons på att de har personal som kan ställa upp. Detta kom till att bli ett bekvämlighetsurval vilket förklaras av Bryman (2018) att handla om hur man tar emot individer som dyker upp av tillfällighet, vilket överensstämmer i vårt sammanhang då vi accepterar respondenter som tilldelas av rektorer vi tagit kontakt med. I missivet framgick det att vi sökte respondenter till examensarbetet som skulle handla om genus i förskolan. Annan information som fanns med var att vi arbetar efter de etiska forskningsprinciperna (Vetenskapsrådet, 2017), vilka är information, samtycke, konfidentialitet och nyttjande kravet, vilket innebär att vi informerade vad vår studie handlar om, att det är helt frivilligt att delta och deltagandet kan när som helst avbrytas.

Genomförande

Som uppstart till denna studie har vi gjort varsina forskningsöversikter där fokus låg på tidigare studier av genus, eller närmare bestämt förskollärares synsätt när det kommer till genus, var huvudsyftet.

Därefter utfördes en pilotstudie där vi framställde ett missiv som sedan skickades ut till förskollärare på olika förskolor. Syftet till detta var att genomföra en testomgång för att se hur intervjun utspelade sig. Här frågade vi oss själva, fick vi de svar som behövdes utifrån den frågeställning som framställts

12 inför intervjun? Var frågorna tydliga och vad kan utvecklas inför de intervjuer som ska genomföras inför den framtida studien? Därefter skickades ett uppdaterad missiv till rektorer (Bilaga 2) runtom samma kommun där vi efterfrågade förskollärare som kunde delta i vår studie, vilket innehöll mer information om oss och vår studie samt att vi utgick ifrån de fyra forskningsprincperna som motiveras av Bryman (2018). Inom några dagar fick vi svar av fyra rektorer som återkopplade med namn och nummer till förskollärare som kunde ställa upp på våra intervjuer. Därefter kontaktade vi varje förskollärare via mejl och telefon där vi presenterade oss och bokade in datum och tillvägagångssätt för genomförandet.

Alla intervjuerna var tänkt att genomföras på plats, detta för att lättare kunna läsa av det osagda så som kroppsspråk, men på grund av Covid-19 så var det inte så troligt att möjligheten att få komma ut i verksamheten fanns. Då var tanken att intervjuerna skulle genomföras via videolänk som med medgivande spelades in, för att senare kunna gå tillbaka och reflektera över samt analysera materialet.

Om medgivandet inte hade getts av respondenten så skulle vi anteckna intervjun för hand. Som sista utväg tänkte vi genomföra intervjuerna via telefon. När respondenterna återkopplade fick vi tillfället att intervjua tre förskollärare på plats, två skedde via Skype och en intervjuades via telefon.

Sammanställningen av resultatet samt allt arbete kring det självständiga arbetet har skett tillsammans då vi har suttit tillsammans på skolan eller över telefonsamtal och skrivit.

Databearbetning och analys

Alla intervjuer har med tillåtelse spelats in, så efter varje genomförd intervju har vi fördelat arbetet jämt och transkriberat dem manuellt. Här genomfördes en bastranskribering där vi ordagrant antecknade de svar som gavs. Varje inspelad intervju varade mellan 15 till 45 minuter och då vi själva lyssnade till inspelningarna och ordagrant skrev av det som sades krävdes några dagar för att utföra detta så rättvist som möjligt. Dessa transkriberingar skrevs därefter ut i pappersformat där vi sedan gick igenom en fråga åt gången från frågeställningen och färgmarkerade deras uppfattningar angående bland annat begrepp, deras syn på arbete i barngrupp samt arbetslag. Varje färg tillhörde en specifik rubrik så vi under analyseringen lättare kunde blicka tillbaka och finna de svar som respondenterna angett. Syftet här var alltså att ställa respondenternas svar gentemot varandra och se övervägande skillnader och likheter i deras svar kring begreppet genus och hur de anser sig arbeta med det.

Till denna studie har vi tagit inspiration till en fenomenografisk ansats vilket innebär att finna människors varierande uppfattningar kring ett fenomen (Uljens, 1989; Linde, 2006). Linde (2006) menar att en fenomenologisk undersökning fokuserar på människors uppfattning kring till exempel ett visst ämne, vilket stämmer överens kring vår bearbetning i denna studie som i detta fall handlade om genus.

Till stöd av denna ansats har vi analyserat vad varje respondent har diskuterat utifrån de fenomen som tagits upp i intervjuerna.

Forskningsetiska överväganden

Som tidigare nämnts skickades ett missiv ut till rektorer för att söka respondenter och informera om denna studie. I missivet framhöll vi alltså de fyra etiska forskningsprinciperna (Vetenskapsrådet, 2017) som innebär information, samtycke, konfidentialitet och nyttjandekravet. Informationskravet innehöll en presentation av oss som forskare och vad studien handlar om och dess syfte. Detta är för att de deltagande i studien skulle ha rättighet till att veta vad de har för deltagande roll, det vill säga att deras svar kommer att användas i studien. Samtyckeskravet innebar att informera att deltagandet är frivilligt och om rätten att avbryta sin medverkan när som helst vilket vi framförde dels i missivet, dels vid intervjusituationerna. Konfidentialitetskravet syftar till sekretess, där valde vi att informera om att

13 deltagarna kommer avidentifieras i sådan lång utsträckning som möjligt, genom att inte tillkännage namn, plats och område. Intervjuerna utifrån nyttjandekravet förklarades därefter att det endast kommer att framgå i denna forskning.

Metoddiskussion

Intervjuerna till denna studie beslutades att genomföras tillsammans, vilket innebär att vi innan varje intervju mötes upp för att gå igenom frågorna och annat eventuellt upplägg. En anledning till att vi valde att genomföra intervjuerna ihop var på grund av att vi stöttar och kompletterar varandra då vi kunde fokusera på olika saker under varje enskild intervjun. En av oss fokuserade på de frågor vi förberett och den andra personen fokuserade på att komma på följdfrågor. Som tidigare nämnt så valdes intervjuer som metod för att få ett så verklighetstroget svar som möjligt, detta är också en anledning till att vi inte skickade ut frågorna på förhand, så att respondenterna inte kunde förbereda sig och idealisera svaren. När frågan om vad genus betydde för dem var många osäkra av vad de skulle svara, vilket även gällde de andra frågorna som ställdes under intervjun. Utifrån våra frågeställningar så visste vi att intervjuer var den rätta metoden att använda, detta så vi själva kunde ställa de frågor vi behövde få besvarade för att kunna analysera den forskning som vi framställt. Men eftersom detta var semistrukturerade intervjuer som baserades på respondenternas svar så var det en utmaning att spontant komma på följdfrågor till respondenterna utifrån de svar vi fick. Med andra metoder som exempelvis enkäter så hade förskollärarnas personliga tankar inte följt med och därav inte blivit relevant till denna studie. Denna metod utmanades även på grund av den pågående pandemin Covid- 19, vilket resulterade att respondenterna själva fick välja hur intervjun skulle ske och förklarar därav de skilda genomföranden som var på plats, via Skype och telefon.

Att få bemöta respondenterna på plats upplevdes berikande, då vi skapade en nära relation till respondenten och fick därav ett flyt i vår intervju. Vi satt tillsammans i varsin sida av rummet för att hålla avstånd med en telefon i mitten som spelade in samtalen i hänsyn till Covid-19. Med respondenter som vi träffade via Skype så låg det till fördel att vi kunde genomföra intervjun med visuell kommunikation för att få en så personlig kontakt som möjligt trots det fysiska avståndet, men vi upplevde fortfarande att vi tappade väldigt mycket av den personliga kontakten om man jämför med att fysiskt träffas och att träffas via videolänk. Vid en av intervjuerna över Skype så krånglade även det visuella för en av oss som inte kunde se respondenten vilket även bidrog till att i alla fall en av oss tappade kontakten ännu mer. En annan utmaning var att kunna läsa av varandra och veta när respondenten var klar, om någon av oss intervjuare hade någon följdfråga eller vem av oss som skulle ställa kommande fråga. Detta ledde även till att det låg till stor vikt av att framföra en tydlig kommunikation så att man förstod varandra rätt utifrån det som diskuterades. Vid den andra intervjun över Skype så eliminerades problemet mellan oss intervjuare som handlade om att veta vem som skulle ställa kommande fråga då vi satt tillsammans. Vi upplevde dock att vid några tillfällen så hackade videon och ljudet under samtalet, vilket gjorde att vi tappade fokus vid frågorna då vi var tvungna att dubbelkolla så allting fungerade igen efter störningen för att sedan återgå till frågorna.

Ytterligare utmaning var att genomföra telefonsamtal under vår sista intervju, där kommunikationen upplevdes fattigt eftersom man varken fick uppleva någon fysisk kontakt med möjlighet att läsa kroppsspråk eller kunde bemöta personen då vi inte hade visuell kommunikation. Här var det en utmaning att förstå varandra och därmed var det viktigt att vara tydlig med språket och vi fick flertalet gånger dubbelkolla att vi förstod varandra rätt. Vid transkriberingen uppstod även problem då en annan telefon användes för att spela in samtalet. Vilket gjorde det svårt att höra vad som sagts då ljudet

14 ibland vart för bullrigt samt att telefonen som spelade in även plockade upp ljud runt i kring, vilket bidrog till att det var svårt att höra vissa saker som respondenten sa.

När det kommer till studiens trovärdighet (Bryman, 2018) hade det legat till fördel att utföra observationer, för att sedan kunna ställa det mot intervjusvaren. Dock har flera respondenter arbetat under flera år och har därav mycket erfarenhet, och tillsammans med litteratur samt forskning så framhålls liknande svar i flera områden och undersökningen därmed styrks. Likaså när det kommer till studiens överförbarhet så bör den beaktas med försiktighet då studiens resultat inte går att säkerhetsställa då detta ämne kontinuerligt utvecklas. Som Bryman (2018) förklarar handlar överförbarhet om hur man kan överföra resultat till en annan miljö. Denna kvalitativa studie kan inte generaliseras då den utgjorts av en mindre mängd människor utan kan ses som en liten del av ett större forskningsområde kring genus.

15

Resultat och analys

Som tidigare diskuterats har syftet i denna studie varit att undersöka hur förskollärare uppfattar genus.

Med stöd av det socialkonstruktivistiska perspektivet har vi analyserat och framställt resultat här nedan. För att kunna gå vidare i undersökningen har två frågeställningar tagits fram, där vi ville se hur förskollärarna resonerar kring begreppet genus och hur de resonerar kring sitt eget förhållningssätt i relation till genus i barngrupp. Med stöd av fenomenografisk ansats (Uljens, 1989; Linde, 2006) har respondenternas svar fördelats in i olika rubriker, med ändamålet att sortera de tankar som förskollärarna haft gentemot genus som begrepp, deras arbeten kring detta område i verksamheten och deras syn på utvecklingen av området genus. Dessa rubriker blev:

• Förskollärarnas uppfattning kring genus som begrepp

• Förskollärarnas tankar kring normer och utmaningar i verksamheten

• Förskollärarnas uppfattning av utveckling kring genus

Som det tidigare nämndes har de svar som respondenterna framfört under de intervjuer som genomförts analyserats och fördelats in i olika rubriker. När det kommer till Förskollärarnas uppfattning kring genus som begrepp så beskrivs respondenternas svar till hur de tolkar begreppet genus, det vill säga vad genus betyder för dem. I rubriken Förskollärarnas tankar kring normer och utmaningar i verksamheten så framförs respondenternas tankar kring normer och de utmaningar som uppstår i verksamheten kopplat till området genus. Därefter tillkommer Förskollärarnas uppfattning av utveckling kring genus som handlar om hur genus sågs under tidigare år i respondenternas arbetsliv och jämförs med hur det ser ut idag.

Förskollärarnas uppfattning kring genus som begrepp

Under bearbetningen av intervjusvaren så lades det stor vikt att analysera förskollärarnas uppfattning av genus som begrepp. Vid granskningen av intervjuerna visade flertalet respondenter likvärdiga uppfattningar när det kommer till genus men att utsträckningen av arbetet kring detta skildes åt. Vissa respondenter arbetade mer utifrån genustänk genom att exempelvis framföra okodade miljöer i verksamheten, vilket innebär att skapa så könsneutrala miljöer som möjligt.

“så okodade miljöer som möjligt tänker vi. Det ska inte se ut som att det här… varken att det ska vara för pojkar eller flickor utifrån ett traditionellt tänk, vad de tycker om. Och inte heller vad vi tycker att det här, här inne ska vi leka det här, utan att det ska få vara ganska öppet för vad dem vill att det ska bli, så deras kreativitet och fantasi ska komma fram i större.” - Respondent 3

Här förklarade en respondent alltså att genom utformning av en öppen och okodad miljö så fick barnen själva möjlighet att leka med det som önskas så det blir från barnens egna intressen och inte utformat utefter könstereotypiska normer. Andra tänkte mer kring hur de talade och agerade runt barnen genom att till exempel inte bara erbjuda tjejerna att vara i hemvrå, utan att alla erbjuds att vara där oavsett könstillhörighet. När det kommer till respondenternas uppfattning av genus som begrepp så framhålls liknande svar, att genus innebär lika för alla, att man inte ser pojke och flicka utan själva individen.

“Eh genus för mig betyder att det är ganska könsneutralt, tänker jag. Att jag tänker att man utgår mycket mer från individ än från kön, det är det första jag tänker på” – Respondent 3.

Att man behandlar flickor och pojkar på samma sätt, att man gör ingen skillnad…(Ohörbart)..man ser människan inte kön. - Respondent 6

16 När genus kom till tals hos respondenterna var flertalet reaktioner och kommentarer även att det var ett svårt begrepp, detta för att det är ett stort ämne och hade svårt att ordagrant sätta ord på vad genus verkligen innebär.

”ja vilken jättesvår fråga fast jag visste att de var det ni skulle fråga om” - Respondent 1

“ja det är en ganska stor fråga” - Respondent 2

När det talades om genus så påpekades det hur man kunde se skillnad mellan könen, det vill säga pojke och flicka. Dessa skillnader förklaras att handla om hur barnen leker, där pojkar är mer aktiva och springer mer och utför fysiska lekar, medan flickor utför lugnare lekar där de är mer stillasittande. Det tas även upp hur flickor är omhändertagande och servar medan pojkar anses ta för sig mer.

”…alltså det är kanske så man säger, pojkar är springiga medan, springer mer omkring än flickor, flickor är lite tidigare kanske och sitta och pyssla på alltså det här är ju bara allmänna uppfattningar jag säger nu, kanske inte som jag tycker precis men visst är det kanske så att har man mycket pojkar i en barngrupp så kan det vara mera motoriska lekar, mera utmana sin kropp och lite så.” - Respondent 1

Ytterligare en respondent menade på att även fast man aktivt arbetar för jämställdhet så gjorde man ändå åtskillnad på barnen utifrån kön genom att säga “Kom nu pojkar, kom nu flickor”. Respondenten menade även på att detta beror på hur man växt upp själv som person och förskollärare, att en gammal vana är svår att bryta. Samtidigt ansåg vissa respondenter sig inte uppleva någon skillnad hos barnen när det kommer till könsskillnader.

”Nej det gör jag inte, jag tycker inte att det är skillnad så i vad de vill leka och sina intressen”- Respondent 3.

Nej inte, nä inte inte från pedagoger och inte vi gör inte det själva, liksom så. - Respondent 6 Det talades även utifrån en annan respondent kring hur det inte kunde ses någon skillnad hos de yngre barnen utan hur det förändras med tiden, alltså ju äldre barnen blir desto mer påverkas dem av tankar och åsikter som människorna i barnens närhet har.

Diskussioner i arbetslagen

Ytterligare ett intresse var att ta reda på vad för diskussioner som förekom i arbetslaget utifrån respondenternas synvinklar gällande genus. Resultatet visade att ett fåtal respondenter för fram konversationer om genus, utan det handlade mer om barnen och deras intressen till att leka och utforska. En respondent gick mer in på miljö som diskussionsämnen där de pratar om hur rummen kan anpassas till alla barnens fördel och en annan respondent kommenterade hur konversationer kring genus var mest förekommande när studenter kommer till verksamheten.

“Nej men just det där att vi tänker utifrån vad barnet…vi tänker inte att det är pojkar eller flickor, vi pratar inte så i någon större utsträckning alls så vill jag säga. Utan att det är vilka barn skulle tycka om det här, vilka är det som har intresse av den här typen av lekar eller… miljöerna ute likadant, vad är det vi bjuder, hur har vi framme, vad, hur ser det ut? “- Respondent 3

“Nej faktiskt vi diskuterar inte utan det är bara när studenter kommer till oss (Skratt) Då frågar dem ganska mycket just om det men annars vi eftersom vi inte har kanske upplevt det som något problem utan ehhh... “- Respondent 6

17 Området genus visade sig alltså inte vara ett vanligt förekommande diskussionsämne hos någon respondent utan uppstår mest när förskollärarstudenten kommer till förskolan. Genus angavs vara uppskattande diskussionsämne under intervjuerna där flera kommenterade att de skulle ta detta vidare till arbetslaget för att påminna och reflektera över tillsammans. Respondenterna sa sig arbeta aktivt för att främja en jämlik utbildning och tog därav upp hur könsneutralt de ansågs arbeta, men att de sällan tänkte kring begreppet genus utan utgick från barns intressen.

Här hade det som tidigare nämnts en förskollärare pratat om hur det förekommer diskussioner när en student är i verksamheten, men att man annars i arbetslaget inte tycks reflektera över genus. En annan respondent tar upp hur de inte anser att det behöver pratas mer kring genus och hur de har det bra som det är i verksamheten för tillfället. Det kommer även till tals att det inte förekommer några diskussioner inom arbetslaget kring genus på grund av självklarheten att man inte arbetar stereotypiskt och utgår efter barnets kön.

“Eh…idag gör det inget, det är ganska självklart att man inte tänker att vilket kön det här är utan att man tänker att det är barn och vilka intressen har dem och vad har vi sett? Nej jag ser nog att det är ganska… Men det där är faktiskt lite olika vilka man jobbar med. Det finns kvar det där att man tänker mera flickigt eller tänker mera pojkigt det upplever jag att det är men i mitt arbetslag just idag har jag inte det och inte de här sista åren jag har jobbat nej så är det. Men det är också…vi har också jobbat ganska mycket med det utifrån våra, det vi får utvecklingsdagar eller när vi får påfyllnad, att man ska tänka så, så det har ju hjälpt oss i tankesättet, att ändra oss. “- Respondent 3

Här så menar respondenten att diskussioner inte förekommer i arbetslaget men att det kan förekomma som diskussionsämne på utvecklingsdagar vilket inträffar ungefär ett eller två gånger per termin.

Genom utvecklingsdagar så anser förskolläraren att dessa diskussioner bidragit till tankesättet i arbetet och därav att det redan finns ett könsneutralt arbetssätt.

Normer, arbete och utmaningar i verksamheten

Uppfattning kring normer i verksamheten

Under intervjun framkom det hos respondenterna hur barnens beteenden och uppfattningar påverkas av omgivningen, såsom vårdnadshavare, kompisar och aktörer i verksamheten.

”jag märker att gör vi det normalt då blir barnen mer bekväma i…. för förut kunde jag, det var någon gång det var någon pojke som ville…han ville ha en lång klänning också var han lite tveksam, han vågade inte riktigt och sen så…jamen då försökte vi säga att det var helt okej och verkligen lyfta att man får ha på sig så om man tycker det är fint och då vart det så att de andra barnen också hängde på liksom även fast de tyckte som från början att det var liksom flickigt flickigt, att flickor hade så”- Respondent 5

Här kom konversationer till tals, det vill säga att förskollärarna pratade med barnen när det uppstår situationer som har att göra med genus. Som i citatet ovan så visar respondent 5 uppmärksamhet kring barnens agerande och lyfter genusaspekten genom samtal med barnen, därav påverkades genustänket hos barnen på så sätt att barnen könsstereotypiska uppfattningar utmanades mot det normbrytande.

Det vill säga att alla, oavsett könstillhörighet, kan ha klänning. En annan respondent tar upp hur barnens uppväxt anses vara bidragande faktor till sitt genustänk, alltså hur barnen får med sig uppfattningar hemifrån. Här fortsätter respondenten förklara att de har förts konversationer med barnens vårdnadshavare för att öka förståelse till genustänket i förskoleverksamheten och angav därefter hur även kultur kan vara en påverkande faktor. Respondenten tar upp att de har många barn

18 som gärna klär ut sig i klänningar, glitter och glamour men ju äldre de blir desto mer kan eventuella kompisar sätta stopp samt vårdnadshavare som blir rädda för att deras barn blir homosexuell.

”…en del förbjuder ju, det säger, det kan vi ju inte förbjuda. Det är ju liksom, här får barnen vara vem de vill.” - Respondent 2

Respondenten förklarar sedan vidare hur extra utvecklingssamtal har genomförts utifrån vårdnadshavares reaktioner till de normbrytande aktiviteter som barnen är delaktiga i verksamheten.

”Och ibland har vi fått ta extra utvecklingssamtal, liksom prata om det.” - Respondent 2

Där har respondenten fått förklara styrdokument (Skolverket, 2018) och arbete som gäller inom förskolan som innebär att barnen får uttrycka sig som de vill och vara sig själva.

Förskollärarnas tankar kring arbetet och utmaningar

Respondenterna förde diskussioner kring hur de ansåg sig jobba könsneutralt men sällan reflekterade över hur de faktiskt förhåller sig. Det vill säga att utifrån att ha utformat verksamhetens miljö så könsneutralt som möjligt anser en respondent att de arbetar mot normerna och därav motverkar könsstereotypiska normer.

”…det är ganska självklart att man inte tänker att vilket kön det här är utan att man tänker att det är barn och vilka intressen har dem och vad har vi sett?” – Respondent 3.

“Så ja, jag kan inte säga att vi direkt haft sådana genusdiskussioner, vart vi står och vad vi tänker, men det kanske kommer fram i våra samtal och hur vi möter upp barnen, men...” – Respondent 6.

I och med att det ingår i yrkesrollen att bryta de könsstereotypiska könsnormerna (Skolverket, 2018) så ses det av respondent 3 som en självklarhet att man utgår från barnen och inte kön, där respondenten längre in i intervjun anser sig jobba könsneutralt och därav inte behöver utvecklas mer inom området.

Likaså talade en annan respondent om hur man fördjupat sig inom allas rättigheter och som en annan respondent tidigare nämnt, möjligheter till att få prova på, där hinder utifrån könstillhörigheten motarbetats i och med att genusbegreppet utvecklas.

“Då vill ju alla ha klänningar och glitter och glamour. Sedan vill det ju ha det i äldre åldrar också men då är det ju kompisarna som oftast sätter stopp. Eller föräldrarna, som kommer och ser en pojke i klänning och är jätterädd, att nu blir han homosexuell.” - Respondent 2

Ovan nämnda respondent menade här på att även om de arbetar mycket med genus och tillåter till exempel pojkarna ha på sig klänningar, glitter och glamour så utmanas förskollärarna utav vårdnadshavare som kan motarbeta eventuella normbrytande beteenden. På frågan om hur respondenten arbetat för att öka medvetenheten av genus så framgick det att de läser många böcker som utmanar normerna samt diskuterade detta med barnen så de kan därefter uttrycka sina tankar och förskolläraren kan aktivt arbeta för jämställhet.

“Vi jobbade för länge sedan med en bok, det kanske vi pratade om, en bok som heter Viktors nya tröja, en fantastisk bok tycker jag, den handlar om att han ska gå på klädaffären och köpa en tröja med sin pappa. Han ser en jättefin glittrig med en katt. Då får han inte köpa den för sin pappa, men till slut så tjatar han till sig den. Och då går han till kassörskan som säger ”åh vilken fin tröja, är det din syster som ska få den?” Och så är det hela den biten, och den där har vi läst jättemycket även bland äldre syskon som går här. Och just det här, finns det flickfärger? Finns det pojkfärger? Att man kan ha den här diskussionen redan när de är så här små” - Respondent 2

19 En annan respondent arbetade på samma sätt genom att diskutera med barnen, om någon anser att en färg, klädesplagg eller aktivitet är mer till för ett kön än de andra så tas det upp i barngrupp.

Respondenten tar även upp att de inte tänker på kön när barnen erbjuds aktiviteter utan utgår ifrån individen och dess intressen. Det kommer även till tals hur en respondent i sitt arbete tar hjälp av digitala verktyg. Här kommer bilder, videos och appar till användning, där man tillsammans med barnen kan förmedla kunskap inom skilda områden, bland annat genus.

“Vi har börjat lite med, och jobba med, liksom med digitala verktyg, eller ja det har vi väl alltid så där men, men pratat om att göra barnen medvetna om det här att man kan ändra som bilder och, så det har vi planerat in, men har väl inte börjat med det än. Man, ja det man ser i bild, att det inte behöver vara verklighet, att man kan förvränga och så där. ” - Respondent 4

Genom att exempelvis läsa böcker via Polyglutt och se på filmer där genus utmanas kan man utveckla detta genom att föra konversationer kring ämnet.

Förskollärarnas uppfattning av utveckling kring genus

Vid uppstarten av intervjuerna fick respondenterna besvara hur länge de arbetat som förskollärare för att få en förförståelse till hur lång erfarenhet varje respondent satt med. När vi därefter frågade vad de kunde se för utveckling av genus inom verksamheten i jämförelse med tidigare år, så svarade majoriteten av respondenterna att man inte var lika insatt till området till skillnad hur det ser ut idag.

“tycker på 80-talet då man började jobba då var det ungefär som nu, alla får göra allting, sen så vart det lite mera styrt mot pojk/flick också nu tycker jag man är tillbaka, man är mer medveten om det nu. På 80-talet kanske det mer var att barn är små, barn är barn sen så vart det lite så att dom ja, jag vet inte riktigt, jag kan inte riktigt utveckla det där men jag tycker att det är skillnad, man har en större medvetenhet om allas rättigheter och möjligheter och prova på, att man inte ska hindra någon på något sätt”. - Respondent 1

”ehhh, på 90... slutet på 1990–2000, då var det jätte, då, då liksom lyftes det, det här med genus i, mycket i förskolan. Och vi gick utbildningar och kurser och då förstod man ju hur mycket, hur mycket… man tror att man bemöter alla, vi fick liksom mera insikt i det, man tror att man bemöter alla lika, och liksom, det drogs ju upp på något vis. Och men då såg man ju, och vi liksom, filmar varandra, och… då fick men verkligen se hur man, hur annorlunda man pratar till, till killar och tjejer” – Respondent 4.

Här visar respondent 4 på hur man inte uppmärksammade att barnen skiljdes åt utifrån könstillhörighet. Respondenten diskuterade därefter vidare hur vi idag uppmärksammar och arbetar mer aktivt mot ökad jämställdhet mellan könen, barn som vuxen. Trots den utveckling som skett när det kommer till genus förklarar en annan respondent hur det fortfarande förekommer att man skiljer barnen åt utifrån könstillhörighet genom att tilltala dem på olika sätt vid samtal.

”Jag tycker ju att alla ska ha möjlighet till allt men man faller säkert in i det själv någon gång. De kommer med pippilotter och glitterskor och man ”oj ja, vad fint” än att säga ”Jag ser att du är glad för att du har nya kläder”.

Det kan man ju säga till både pojke och en flicka.” – Respondent 1.

Detta förklaras vidare som en fälla och kan beror på tidigare normer och ens personliga uppväxt. Här tas det även upp om den utveckling som skett gällande miljö.

”...från daghem går man ända därifrån då var det ju verkligen pojk/flick både med rum alltså miljöer som vi säger idag och med saker, allting var ju väldigt uppdelat, till att det var…till att den här övergången som kanske vart mera 90-talet och så. Att det vart mera att ja men nu tittar vi på en miljö som ska vara anpassad

20 till vad barn vill göra och inte vad vi har för uppfattningar om vad flickor vill göra eller pojkar vill göra. Så att… och idag tycker jag att vi har kommit riktigt långt, att man ser miljöer där leker man och är i för att jag vill, det är liksom inte pojkigt eller flickigt på det viset.”-Respondent 3

Som tidigare nämnts förklarade en respondent att genus mellan 1990 och 2000 - talet var ett populärt ämne vilket ledde till att respondenten tillsammans med arbetslaget gick på flera utbildningar om ämnet. I och med att man då fick föreläsningar och utbildningar kring genus förklarar respondenten att det togs upp exempel av hur man pratade om kläder, utseende, leksaker och förhållningssättet gentemot killar och tjejer och därav lärt sig vad som ska lyftas och prioriteras.

”…hur man pratar om kläder och, alltså hur man tänker utseende, tjejer och killar, och liksom att det är tuffare, och vad man väljer för leksaker, vem man sätter i fokus, är det de röriga barnen, och ofta har det liksom varit killar, eller dom man, vilka man ska prioritera… Men jag tycker att man har lärt sig, lärt sig mycket efter det, men det är ändå något man ska lyfta lite då och då.” – Respondent 4

Här lyfter respondenten alltså fördelen med föreläsningar och utbildningar, där man som pedagog får möjlighet att uppmärksamma hur man kan kringgå könsstereotypiska normer. Fortsättningsvis förs diskussionerna till hur man i nutid är mer medveten kring ämnet, nu fokuseras det mer på vad barnen som individer är intresserade av. Det kan exempelvis handla om skapandet av en miljö och pedagogernas uppfattning när det kommer till genus. En respondent motiverar utvecklingen med hur termer och ordföljd hade blivit en del av utvecklingen där man tilltalade barnen på annorlunda sätt.

Här förklarade respondenten att istället för att tala till barnet utifrån dess könstillhörighet, alltså flicka/pojke, så talade man till individen och tänkte mer kring talesättet.

”Så att… och idag tycker jag att vi har kommit riktigt långt, att man ser miljöer där leker man och är i för att jag vill, det är liksom inte pojkigt eller flickigt på det viset. Man försöker att inte…man benämner det inte så, man pratar inte i sådana termer, man pratar i vad vill du göra här? Vad vill ni göra här? Vad ska vi ha för grejer så och man utgår ifrån alltså individen, vilka intressen har du? “- Respondent 3

De benämner inte barnet som pojke eller flicka och utgår inte heller från de stereotypiska normerna av vad pojkar och flickor ska gilla när de erbjuder barnen olika aktiviteter, utan där utgår pedagogerna från individens intressen. Det förklarades även hur det i förskoleverksamheten blivit mer jämlikt, att barnen ska få mer förutsättningar oavsett könstillhörighet

Fortsatt utveckling av arbete kring genus

När det kommer till fortsatt utveckling i verksamheten, i detta fall vid området genus så kunde två respondenter inte komma med någon plan eller metod för fortsatt arbete.

”Det var svårare att hitta någonting som jag skulle vilja utveckla mer. Jag tycker vi har kommit så pass långt, ja det finns väl alltid, men nej jag kan inte komma på någonting just nu i alla fall” – Respondent 3

”… inte inom det här området om man säger så för att det är liksom jag ser inga hinder, förstår ni, inga...

områden om man säger så...” -Respondent 6

Flera angav deras arbetsmetoder och förhållningssätt som positivt och könsneutralt och upplevde därav inget behov till mer reflektion för att utveckla verksamheten. Vi frågade om skillnaden av genus då och nu där en respondent framförde hur man inte arbetat så olika och att förhållningssättet inte skiljer sig mycket under åren som gått. I samband med den minimala utveckling som respondenten såg så påpekade hen hur mycket färre föreläsningar förekom idag i jämförelse med tidigare.

21

“Det är inte så mycket föreläsningar nu som det var förut...och då var det så att vi gick på föreläsningarna och då var det just tanke på att det var inte bara flickor som, utan både flickor och pojkar som gick teknikutbildningarna. Och då var det lite extra. Men då var det också att det saknades flickor och för att skapa mer intresse till dem redan på förskolan” - Respondent 3

Här för respondenten fram hur föreläsningarna förr i tiden var för att uppmana pedagoger och lärare till att locka till sig mer tjejer i exempelvis teknikutbildningarna, det vill säga att det lades mer fokus på jämställdhet inom ämnesområden där det är mer mansdominerat och vice versa. Men respondenten framhåller hur det inte alls är samma utsträckning av föreläsningar och samtal om ämnet idag som förr.

Ytterligare en respondent talade om hur arbetslaget fortfarande anser att flickor leker finare lekar och pojkar leker mer fysiskt aktivt. När det kom till frågan om det kan urskönjas någon skillnad mellan könen förnekar en respondent att det är något som kunde ses och att deras arbete därav inte krävde förändring.

“Nej faktiskt inte jag tänkte för att jag tänker jag ser liksom ingen utvecklingspunkt inte inom det här området”

- Respondent 6

Liknande svar framkom hos ytterligare en respondent som antyder att ingen förändring behövs då allting anses bra som de arbetar för stunden, när frågan om behov av utveckling i verksamheten ställdes.

”Jag tycker att vi har kommit så pass långt, ja det finns väl alltid, men nej jag kan inte komma på någonting nu i alla fall” – Respondent 3

Vidare diskuterades det som tidigare nämnts hur små barnen på avdelningen var och framförde hur det därav inte gick att se några skillnader i beteendet och inte går att utveckla arbetet på något sätt.

”de små barnen har ju inte byggt sin könsidentitet på det sättet, utan de är ju intresserad av de mesta och de vill prova på i leken […] det jag tänker är att de är så små, de är ju liksom från ett år så att kanske om man var i en barngrupp där det var många alltså äldre barn” -Respondent 1

Det motiveras hur barnen utifrån deras yngre ålder inte har den kompetensen att påverkas av omgivningen på det sätt som de äldre barnen och därav inte lägger lika stor vikt till genusarbete i sin avdelning.

Sammanfattning av resultat och analys

Med hjälp av socialkonstruktivistiskt perspektiv har analyseringen av intervjuerna visat på att respondenterna har liknande tankar på flera områden men även skilda tankar och åsikter på andra områden. Detta visar på att förskollärarna har skilda tolkningar och uppfattningar till både genus och andra områden som leder till olika arbetssätt i förskoleverksamheten. Här kan det exempelvis urskönjas att respondenterna har en likvärdig syn på genus, det vill säga likabehandling, jämlikhet och att man ser individen, inte kön. Flertalet respondenter såg att en utveckling i arbetet med genus har skett med positiv framgång och där vissa var öppna för mer utveckling inom området. Det togs upp att hemmet var en bidragande del till de könsstereotypiska normerna, och menade på att i förskolan får barnen klä sig som de vill och vara vem de vill men att det ofta är vårdnadshavarna som visar motstånd om barnen till exempel skulle klä sig avvikande enligt könsnormen. Dock förekom det respondenter som sett utveckling under åren som passerat när de arbetat i förskoleverksamheten, men där arbetet som framfördes nu var bra och att de ansåg därav inget behov att utvecklas ytterligare inom området. Här visades det även att respondenterna i så stor utsträckning som möjligt undvek att skilja på barnen utifrån könstillhörighet. Det reflekterades även över hur de talade till barnen, men att de sällan

22 reflekterade och diskuterade i arbetslaget angående genus. Respondent 2 tog upp att de arbetat och diskuterat mycket utifrån en bok som utmanar könsnormerna då huvudkaraktären vill ha en tröja som enligt de könsstereotypiska normerna inte är för honom. Respondenten lyfter även och styrker det Kåreland och Lindh-Munthers (2015) menar på att könsmedvetenheten hos barn börjar redan utvecklas vid två års ålder. Detta kan också kopplas till det socialkonstruktivistiska perspektivet (Brinkkjaer och Høyen, 2020) då de handlar just om hur kön och hur könsnormer förstås av samhället. Genom att förskollärarna tillsammans med barnen diskuterar kring vem som kan ha på sig vad och kommer fram till att alla kan ha på sig vad de vill oavsett kön, så utmanas normerna och en ny norm växer fram.

23

Diskussion

Av de resultat som framställts i vår studie kommer vi föra en diskussion om studiens syfte, genomgång och ta ställning utifrån vad som sägs i tidigare litteratur och forskning.

Syftet till denna studie var att undersöka respondenternas uppfattning om genus och hur de förhåller sig till ämnet i barngrupp. Här låg det i intresse till att undersöka hur förskollärare resonerar kring genus som begrepp och hur de arbetar kring genus i barngrupp. Det material som samlades ihop analyserades utifrån det socialkonstruktivistiska perspektivet (Brinkkjaer och Høyen, 2020) samt med stöd av fenomenografisk ansats (Uljens, 1989) för att få fram förskollärarnas uppfattningar av genus som begrepp och hur de ansåg sig arbeta med genus i barngrupp. Resultatet visade på en gemensam uppfattning om genus bland alla respondenter vilket var likabehandling, jämlikhet och att man såg individen, inte kön. Respondenterna framhåller att vuxna är förebilder för barnen vilket även Lynch (2015) tar upp som diskuterar hur barn tar efter vuxna i ung ålder. För att motarbeta normen om hur män agerar på ett sätt och kvinnor på ett annat, så är det därav viktigt att man börjar arbeta på ett genusmedvetet sätt redan i förskolan.

Förskollärarnas uppfattning om genus

Enligt Kåreland (2015) och Emilson (2016) så är genus något socialt som konstrueras mellan varje individ och dess omgivning. Det byggs upp av normer och värderingar vilket Gannerud och Rönnerman (2007) menar på rekonstrueras både enskilt och tillsammans med andra, i exempelvis förskolan och är en motivering till varför det är viktigt att föra diskussioner i arbetslag och tänka kring hur man förhåller sig i yrkesrollen. När det kommer till att arbeta i barngrupp, skriver Emilson (2016) om hur förekommande det varit att man behandlat pojkarna annorlunda jämfört med flickorna, vilket var något som även framgick i intervjuerna där några respondenter menade på att man utav vana delade upp och säger exempelvis “Kom nu flickor, kom nu pojkar”. Utifrån analysen av det material som vi fått fram i undersökningen så har det visat på att förskollärarna i så stor utsträckning som möjligt undvek att skilja barnen åt utifrån könstillhörighet, men att det fortfarande kunde förekomma vid olika tillfällen. Söderlund Wijk (2016) lyfter hur förskollärarnas föreställningar om barnet är en viktig fråga då det påverkar arbetssättet mot barnen och blir därav ytterligare en motivering till hur viktigt det är att aktivt arbeta kring detta ämne. När det därefter kom till tals om hur våra respondenter uppfattar genus, så förekom begrepp som jämlikhet, likabehandling samt att se bortom könet och se individen, vilket personalen sa sig arbeta efter. Trots att litteraturen inte ordagrant styrker betydelsen av begreppet genus så tolkas respondenternas och litteraturens uppfattning av genus som likvärdigt, att behandla alla lika.

I relation till socialkonstruktivismen som varit vår utgångspunkt i denna studie så kan det urskönjas hur förskollärarna ifrågasatte genus som begrepp och sitt arbete kring det, där flertalet respondenter i efterhand bad oss omformulera frågeställningarna. Det påpekades att de var mycket osäkra kring sina svar då de inte fått ytterligare betänketid, detta genom önskemål om att få se frågorna på förhand. Som tidigare nämnts så har Brinkkjaer och Høyen (2020) diskuterat detta begrepp och påpekar hur detta perspektiv innebär att vara kritisk till allt i vårt samhälle, samt handla om hur vår samling av förståelse av världen är ett resultat av en långvarig social konstruktion. Utifrån de normer som finns i samhället och vad styrdokument (Skolverket, 2018) säger har förskollärarna både likheter och skillnader i sina tankar av hur läroplanen (2018) och dess genusrelaterade mål ska uppnås. Vissa förskollärare visade sig vara öppen till förslag att utveckla det arbete som genomförs i verksamheten för stunden, medan vissa ansåg sig nöjda och därav inget behov att lägga mer tanke kring det område.

24

Barns påverkan av genus

Lynch (2015) har i tidigare studie undersökt hur pedagogers förhållningssätt påverkar barnens bildande av identitet i förhållande till genus. När våra respondenter fick besvara frågor kring deras arbete i förhållande till genus så visades det att några förskollärare sällan reflekterade över deras agerande i barngrupp eller diskuterade detta i arbetslaget trots barns eventuella påverkan av detta. Detta kan exempelvis ske genom deras sätt att tala inom personalgruppen då det kan skilja mellan hur man pratar med barnen och sina kollegor, deras inställning till olika aktiviteter och liknande.

Förskolan är en del av samhället och enligt läroplanen (Skolverket, 2018) ska förskollärare i deras undervisning bidra till att forma barnen till samhällsmedlemmar. Kåreland och Lindh – Munthers (2015) tar upp att barn redan vid två års ålder är könsmedveten, vilket är en till anledning till att man redan från den åldern arbetar med genus och främjar en mer jämställd verksamhet redan i början av förskoleåren. Då barn sägs att vara i ständig utveckling så kan det här ses som ett exempel till varför det ligger till stor fördel att man reflekterar över hur man agerar kring barnen och för dialoger så barnen även skapar sig en större förståelse till ämnet.

Utveckling av genus

Ämnet genus är brett och Gannerud och Rönnerman (2007) förklarar att genus är i ständig utveckling så det finns alltid något att utveckla. Utvecklingen sker i samhället i form av interaktion mellan olika individer och på så sätt så kan man också skapa sig en annan uppfattning av ämnet än den man ursprungligen hade. Därefter sker en utveckling och en ny norm kan börja bildas. I och med att genusordning uppstår i skollivet ligger det därav till stor vikt att arbeta med genus så tidigt som möjligt, därav är förskolan en viktig uppstart. Detta ligger också nära till vårt socialkonstruktivistiska perspektiv som innebär att människor lär sig i samspel med andra, därmed lär sig av varandra. Även respondenterna tar upp att barnen lär sig av varandra vilket Kåreland (2015) nämner och menar på att barnen söker bekräftelse av varandra i lekarna. Detta visar på att omgivningen har en stor betydelse i barns utveckling samt att personalens attityder och agerande bör läggas till stor vikt i utbildningen. Detta var något som kom till tals hos en respondent där det påpekades hur barnen ser personal och kompisar samt hur det påverkas barnens identitetsutveckling. I och med att barn tar efter varandra och resterande aktörer i verksamheten så bör det övervägas hos personal att vara mer medveten och föra aktiva diskussioner kring genus.

Genus som förklaras att vara i ständig utveckling (Brinkkjaer & Høyen, 2020) är det viktigt att man är uppmärksam på hur samhällssynen och hur man individuellt påverkas av det. Evertsson (2016) nämner att mannen är normen, vilket respondenterna också tog upp när det kom till skillnader mellan nutid och dåtid. Då förklaras att mannen var normen men att i nuläget håller genusordningen på att förändras till att kvinnor håller på att träda fram mer.

Slutsatser

Trots flertalet studier så kan det alltså ses att utvecklingen av ett jämställt samhälle går framåt, men att det ännu finns arbete kvar. I denna studie var alla respondenter överens om att genus som begrepp innebar jämlikhet, jämställdhet samt handla om individ och inte den biologiska könstillhörigheten.

Utifrån att genus uppmärksammades i samhället så insågs det att barnen skildes åt utifrån könstillhörighet, där flickor förväntades anpassa sig mer och sköta sig och pojkar ansågs vara mer livliga och högljudda. Genom att genus är mer aktivt och framträdande i styrdokumentet (Skolverket, 2018) så sågs det som en självklarhet av flera respondenter i studien att man arbetade mer könsneutralt, men där det samtidigt uppmärksammades att flertalet av respondenterna inte var uppmärksamma över hur det framfördes i arbetet. Detta kan jämföras med Warin och Adriany (2014) studie om hur