9. Att förebygga våld mot kvinnor i nära relationer (2002) Pdf, 726 kB.

Att förebygga våld

mot kvinnor i nära relationer

LO K A LT B R OT TS F Ö R E BYG G A N D E A R B E T E

I D É S K R I F T # 9F R Å N B R OT TS F Ö R E BYG G A N D E R Å D E T

RAPPORT 2002:8

DENNA RAPPORT KAN BESTÄLLAS HOS BOKHANDELN

ELLER HOS FRITZES KUNDSERVICE, 106 47 STOCKHOLM.

TELEFON 08-690 91 90 FAX 08-690 91 91

E-POST ORDER.FRITZES@LIBER.SE

PRODUKTION

BROTTSFÖREBYGGANDE RÅDET, INFORMATION OCH FÖRLAG

BOX 1386, 111 93 STOCKHOLM

TELEFON 08-401 87 00 FAX 08-411 90 75

E-POST INFO@BRA.SE

BRÅ PÅ INTERNET WWW.BRA.SE

ISSN 1100-6676 ISBN 91-38-31928-4

FÖRFATTARE MERIKE LIDHOLM

ILLUSTRATION LARS ESSELIUS

LAYOUT OCH GRAFISK PRODUKTION BRITTON & BRITTON

TRYCK INTELLECTA DOCUSYS 2002

© BROTTSFÖREBYGGANDE RÅDET

2 IDÉSKRIFT #9IDÉSKRIFT #9

Barn i utsatta familjer får behandling51Gruppbehandling för barn och föräldrar52

SÄRSKILT UTSATTA GRUPPER55En tryggare bas i det svenska samhället57Kvinnors Nätverk – stöd till invandrarkvinnor58Våld i lesbiska relationer59Våld mot kvinnor med funktionshinder60Våld mot äldre kvinnor62Våld mot kvinnor med missbruksproblem63Jour- och stödgrupp för missbrukande kvinnor64

ATT UPPMÄRKSAMMA RELATIONSVÅLD PÅ ARBETSPLATSER67

MANLIGA NÄTVERK, KRISCENTRA OCH BEHANDLINGSPROGRAM FÖR MÄN73Gruppbehandling för att hitta alternativ75Kriscentra där män kan söka stöd och hjälp78Manliga nätverk för att motverka våld78

RÄTTSPROCESSEN VID VÅLD OCH HOT MOT KVINNOR I NÄRA RELATIONER81Samordning av kompetens i Malmö83Samordnare och prioritering i Västra Götaland84Åtgärder för snabbare lagföring85

BRED SAMVERKAN FÖR KVINNOFRID89Några exempel på samverkan91Frideborg – stöd, utbildning och samverkan92Konsekvent ingripande i Utväg94Samsyn och samtidiga insatser i Malmö96Operation Kvinnofrid – samverkan, opinionsbildning och utbildning97

MER INFORMATION102

ANNAN LITTERATUR103

5 IDÉSKRIFT #9

Innehåll

FÖRORD6

INLEDNING8

ÅTGÄRDER FÖR UNGDOMAR13Våga bryta mönstret! –Jämo mot könsmobbning i skolan15Kvinnojourer och skolor samarbetar16Tjejer stöttar tjejer17Särskilt för killar19Undervisning för lärare och elever20

SOCIALTJÄNSTENS ANSVAR OCH ARBETE FÖR KVINNOFRID23Resurspersoner25Socialtjänsten har ett tydligt ansvar25Specialkompetens för våldutsatta kvinnor26Opinionsbildning, utbildning och stöd27

HÄLSO- OCH SJUKVÅRDEN MÖTER MISSHANDLADE KVINNOR31Policydokument och handlingsplaner33Ökad uppmärksamhet inom primärvården34Personal vid akutmottagningar får kontinuerlig utbildning35Att fråga kvinnor om utsatthet för våld36

KOMMUNALA KRISCENTRA OCH SAMTALSGRUPPER FÖR KVINNOR SAMT IDEELLA KVINNO- OCH BROTTSOFFERJOURER39Kriscentrum för skydd, stöd, rådgivning, handledning och utbildning41Våldsutsatta kvinnor får stöd i samtalsgrupper42Kvinno- och tjejjourer samt brottsofferjourer45

INSATSER FÖR BARN OCH UNGA I FAMILJER MED VÅLD47Kartläggning, samtal, gruppverksamhet och utåtriktad information49Uppsökande verksamhet och stöd i grupp50

4 IDÉSKRIFT #9

6 IDÉSKRIFT #9

exempel som rör omhändertagande och stöd till de drabbade samtsamordning av insatser från olika aktörer. Flertalet insatser gällerdock information eller utbildning. Ambitionen har varit att få medolika aktörer samt att fokusera på specifika grupper som kan behö-va riktade insatser eller tenderar att glömmas bort. Exemplen harsåledes valts för att ge bredd, men urvalet är begränsat och därförinte heltäckande – många fler insatser görs. Det pågår glädjande nogmycket arbete i stort och smått för att skapa ökad kvinnofrid i lan-det, intensivt på vissa håll och mer i sin linda på andra.Skriftens författare är Merike Lidholm, projektanställd vidBrottsförebyggande rådet (brå). Värdefulla synpunkter har lämnatsav Eva Tiby, Stockholms universitet. Projektet har genomförts underledning av Erik Grevholm, tf. enhetschef vid brå.

Stockholm i mars 2002

Ann-Marie BeglerJan AnderssonGeneraldirektörEnhetschef

7 förord

Förord

Våld och kränkningar mot kvinnor är ett allvarligt och till storadelar dolt problem. Ofta är det ett stort steg för en kvinna att trädafram och berätta om sin situation, till exempel genom att polisan-mäla en man som är far till hennes barn. Det kan också vara svårtatt veta vart man ska vända sig och vilket stöd som finns att få.Det finns många som har till uppgift att hjälpa utsatta kvinnor.Det är myndigheter som polis, åklagare, socialtjänst, hälso- och sjuk-vård,men också kvinno- och brottsofferjourer och andra frivilligaorganisationer. Allt för sällan är dock insatserna högt prioriterade,tillräckligt samordnade och kända för dem som behöver hjälpen.I denna skrift har vi samlat exempel på olika typer av verksam-heter som syftar till att förebygga, bemöta och minska våld motkvinnor. Syftet är att stimulera till fler initiativ på det lokala planet.Målgruppen är alla som kommer i kontakt med kvinnor som kanvara utsatta för våld och som på olika sätt kan bidra till att före-bygga och motverka våldet.I skriften ges exempel på insatser inom en rad olika områden,från allmänt förebyggande arbete riktat till ungdomar, till informa-tion och medvetandegörande riktat till allmänheten. Det finns också

bevarar mäns våld, exempelvis patriarkala strukturer, ojämlikamaktförhållanden mellan könen, negativa attityder mot kvinnor ochglorifiering av våld.För att en förändring ska komma till stånd måste många olikaaktörer ta sitt ansvar och bilda en kedja med höjd medvetenhet ochkompetens. Det behövs alltså samverkan med ett tydligt samord-ningsansvar. På så sätt ökar förutsättningarna för att gränser skaöverbryggas, både av praktiskt slag och när det gäller synen på pro-blemen. Då kan fördelarna med kompletterande kompetenser,arbetsuppgifter och synsätt tas till vara, i stället för att utgöra hin-der för samarbetet. En samfinansiering av verksamheter, som berörflera parter och tydliggör det gemensamma ansvaret, har visat sigvara en fördel. Många av de projekt för kvinnofrid som har kommitlängst och permanentats har från början drivits av eldsjälar. Meninsatsernas fortlevnad och utveckling är många gånger beroende avatt de blir en del i de ordinarie verksamheterna. En central fråga är utbildning. Kontinuerlig utbildning behövsför yrkesgrupper som kommer i kontakt med våldsutsatta kvinnoroch deras barn och med männen som tillgriper våld. Det finns anled-ning att se över vilka yrkesgrupper som får ta del av utbildningen,så att kretsen inte blir alltför smal. Ökad kunskap och uppmärk-samhet i fler verksamheter kan också bidra till att minska det storamörkertalet när det gäller våld mot kvinnor. Exempel på ”annor-lunda” aktörer som finns representerade i samverkansgrupper förkvinnofrid är:

■primärvården

■vuxenpsykiatrin

■barn- och ungdomspsykiatrin

■elevvården

■familjerådgivningen

■tandvården

STÖD TILL KVINNOR SOM ÄR UTSATTA FÖR VÅLD

Åtgärder mot våld mot kvinnor i nära relationer kan dels syfta tillatt lindra konsekvenserna av våldet och kränkningarna, dels före-bygga fortsatta våldshandlingar och övergrepp. Det gäller därför att

9 inledning

Inledning

Våld och hot i en nära relation är en vardagsverklighet för mångakvinnor. Det är ett allvarligt, utbrett och till stora delar dolt brott.Mäns våld och hot mot kvinnor är brott som ofta upprepas ochmånga av de kvinnor som utsätts känner ständig otrygghet. Därförbehövs det omfattande och kraftfulla insatser för att motverka ochförebygga dessa problem. I denna skrift används för enkelhets skullbegreppet våld, både om våld, hot om våld och kränkningar av olikaslag.Numera finns en bred enighet om att våld mot kvinnor är ettkomplext problem med sammansatta orsaker, på såväl strukturell,kulturell som individuell nivå. Än så länge är kunskapen begränsadom varför vissa män tar till våld mot sina närmaste. Erfarenhet ochforskning visar att dessa män inte utgör någon homogen grupp. Ettvanligt mönster är att de förnekar och förringar sina handlingar ochskyller på offret. En kvinna som blir utsatt för våld och hot av sin partner tar oftasjälv på sig skulden. Perioder av misshandel följs ofta av försoning,tills våldet återigen upprepas. På grund av hot, rädsla för upptrapp-ning och en gradvis nedbruten självkänsla, kan det vara svårt attbryta upp från ett misshandelsförhållande. Ett uppbrott innebär inteheller säkert att våldet och trakasserierna upphör. En separation är iregel en lång process, där kvinnan behöver stöd och skydd.Kombinationen av beroende och förhoppningar om en positivutveckling av förhållandet gör att kvinnan inte sällan trots allt väl-jer att stanna hos sin partner ännu en tid.

MÅNGA OCH GEMENSAMMA ÅTGÄRDER

Åtgärder för att förebygga våldet och dess konsekvenser behövervidtas i skilda sammanhang och på olika nivåer. De bör riktas tillsåväl drabbade kvinnor och barn, förövare, personer som yrkes-mässigt möter problemen som till allmänheten. Insatserna kan inrik-tas på att förhindra att våld överhuvudtaget används i nära relatio-ner, eller på att våldshandlingar inte ska upprepas. På strukturellnivå handlar det om att förändra de förutsättningar som skapar och

8 IDÉSKRIFT #9

lighet att finna andra lösningar än våld i krissituationer. Det kanäven vara att tidigt upptäcka om det förekommer våld. Därför är detönskvärt med insatser som ökar förutsättningarna för att unga kvinnoroch män ska utveckla en trygg identitet, god självkänsla, förmåga tillempati, kommunikation och goda relationer. Ett sätt kan vara atterbjuda möjligheter att diskutera etik, värderingar och attityder.

NÄTVERK MOT VÅLDET

Ett förhållandevis nytt inslag i arbetet för kvinnofrid är initiativ tilldebatt och attitydpåverkan män emellan och att män i organiseradform tar avstånd till våld mot kvinnor. Sådant arbete bedrivs blandannat i olika manliga nätverk. Samtal män emellan om dessa frågor,till exempel på arbetsplatser, i idrottsföreningar och under värn-pliktsutbildningen, kan bidra till att kunskapen och medvetenhetenökar. En grund till avståndstagande från våld kan också läggasgenom insatser som riktar sig direkt till unga pojkar.I denna skrift ges en rad exempel på insatser för kvinnofrid. Detfinns dock fortfarande luckor som behöver fyllas ut, bland annat närdet gäller särskilda grupper av våldsutsatta kvinnor. Exempel pågrupper som är i beroendesituation och därför extra sårbara ärfunktionshindrade och missbrukande kvinnor. På några områdenhar man här kommit längre i andra länder; till exempel i Norge närdet gäller våld mot äldre och i USA när det handlar om våld i les-biska relationer. Det finns således mycket att lära genom ett fortsattutbyte av erfarenheter, såväl inom landet som internationellt.

11 IDÉSKRIFT #9

ta hand om, stödja och hjälpa alla parter när våldet väl har inträffat.Yrkesgrupper som möter kvinnor, som kan vara utsatta, måste hakunskap och våga fråga för att kunna upptäcka problemen och ge stödi ett tidigt skede. Kvinnorna måste förutom skydd, stöd och hjälpmed bearbetning få ett adekvat bemötande inom rättsväsendet, social-tjänsten, hälso- och sjukvården etc. Männen som utsätter sina kvinnorför våld behöver behandling för att få ökad insikt, förändra attitydersamt för att kunna bryta våldsmönstret. Barn och unga som vuxit uppmed rädsla, våld och hot måste få hjälp att bearbeta dessa trauman,avlastas skuldkänslor och bygga upp en trygg identitet. Om arbetet med att motverka våldet mot kvinnor ska nå fram-gång behöver maktfördelningen mellan könen synliggöras, debatte-ras och förändras mot ökad jämställdhet. Det handlar också om atti-tydförändringar i vid bemärkelse och om att ta avstånd från alla for-mer av kränkningar och övergrepp. Maktmissbruk i relationer kanockså förebyggas i arbete med att påverka barns och ungas själv-känsla och förmåga till empati. Deras föreställningar om kvinnligtoch manligt och relationen mellan könen bör också påverkas. Hithör det arbete som görs i förskola, skola och fritidsverksamheter närdet gäller värderingsfrågor, kamratstöd, konflikthantering etc.Många insatser görs, men allt för ofta i form av punktinsatser aveldsjälar eller med krafter utifrån. I större utsträckning behöveråtgärderna permanentas.

BARN OCH UNGDOMAR VIKTIGA MÅLGRUPPER

Först under senare år har fokus riktats mot situationen för de barnoch unga som bevittnar våld i familjen. Många barn har en skräck-fylld uppväxt med upplevelser som de ofta inte kan, vill eller vågartala om. Konsekvenserna kan bli bristande tillit till vuxenvärlden,skam- och skuldkänslor, en erfarenhet av den starkes rätt och attkonflikter löses med våld. Verksamheter som inriktar sig på att gebarnen tillfälle att bearbeta sådana upplevelser ger barnen en chansatt gå vidare, utan risk för att de upprepar våldet i sina kommanderelationer.Att förebygga våld mot kvinnor kan också vara att förberedaungdomar för framtida nära relationer och ge par och individer möj-

10 IDÉSKRIFT #9

13 IDÉSKRIFT #9

kapitel 1. Åt g ä rd er fö r u n gd o m ar

15 ÅTGÄRDER FÖR UNGDOMAR

Våld som maktmedel vittnar om respektlöshet och brist på förmåga attfinna alternativ. I jämbördiga fungerande relationer mellan kvinnoroch män kan konflikter i regel lösas i ömsesidig respekt. Separationerkan genomföras utan att besvikelse leder till våld. Att arbeta förebyg-gande för kvinnofrid handlar därför till stor del om att ge barn och ungaförutsättningar att bygga upp såväl självrespekt som respekt för andra.Det gäller att påverka attityder och värderingar som grund för jäm-ställdhet och jämbördighet i relationer. En annan aspekt är att såvälflickor som pojkar måste få lära sig att uttrycka känslor och värnaom sin integritet. De ska kunna hävda sin uppfattning och respekteraandras. Ungdomar måste få ifrågasätta snäva föreställningar om vadsom är kvinnligt och manligt. De måste också bli medvetna om denmaktobalans mellan könen som generellt sett fortfarande råder idagens samhälle och få diskutera hur den kan motverkas. Barn får sina förebilder i synen på kvinnor och män och relationenmellan könen såväl i familjen som i förskolan, skolan, på fritiden, ikamratgruppen och inte minst genom medier och reklam. I de miljöerdär barn och ungdomar vistas och fostras behövs insatser för att stärkajämställdheten och motverka könsdiskriminering och könsstereotypaföreställningar. I många förskolor, skolor och fritidsverksamheter pågår ett sådantarbete, som också kan bidra till att förebygga våld i nära relationer.För att det förebyggande arbetet ska bli långsiktigt är det väsentligtatt sådana insatser införlivas i de ordinarie verksamheterna.Insatserna för att stärka självkänslan, samtala om livsfrågor etc.riktar sig vanligtvis främst till flickor. Med tiden har ambitionernaatt också erbjuda pojkar sådana insatser ökat, till exempel genomatt ge dem tillfälle att diskutera alternativa uttryck för manlighet tillsådana som ofta är förknippade med våld och dominans. Det är vik-tigt att inte glömma pojkarna och de unga männen när det gällerfrågor om relationer, självkänsla och integritet.

V åga bryt a mönstret! – JämO mot könsmobbning i skolan

Jämställdhetsombudsmannen (JämO) verkar för ökad jämställdhet iskolan. Utgångspunkten är ett försöksarbete mot könsmobbning

V åld förekommer även i förhållanden mellan unga. Det språkliga klimatet mellan ungdomar är oft a hårt oc h kvinno- förnedrande. Grunden för ömsesidig respekt oc h jämbördiga relationer måste läggas tidigt.

Hallands Kvinnojourers Länsförbund bedriver ett ungdomsprojekti samarbete med bland annat närpolis, skolkuratorer, ungdomsmot-tagningar, kvinnojourer och studieförbund. Syftet är att hjälpa ungaatt skapa bättre relationer med ömsesidig respekt, tillit och hänsyn.Ytterligare ett syfte är att upptäcka och stötta ungdomar som lever ifamiljer där det förekommer våld. De personer som på deltid arbetarmed projektet har alla erfarenhet av arbete med ungdomar och ärverksamma i de lokala kvinnojourerna, antingen som anställda ellersom frivilligarbetare. Projektet inleddes med att unga flickor tillfrågades om vilkainsatser de såg behov av. Flickorna önskade bland annat självför-svarskurser, att någon skulle komma ut i skolorna och prata omrelationsvåld och sexuella trakasserier samt att det skulle införas enjourtelefon dit den som hade problem kunde ringa. Med dessa resultatsom grund utvecklades projektet. Exempel på delar som ingår är:

■Information och utbildning för personal som arbetar med barn och ungdomarinom förskola, skola och fritid.

■I samband med föreläsningar samt i tjej- och killgrupper i skolorna ges ung-domar tillfälle att diskutera attityder och värderingar.

■Jagstärkande grupper, lägerverksamhet och självförsvarskurser för unga tjejer.

■Jourtelefon dit unga som behöver stöd och hjälp kan ringa, till exempel för attde lever i familjer där det förekommer våld.

■En hemsida där ungdomar kan ställa frågor.

Gensvaret och intresset från såväl elever som personal har varit starkt.Det finns ett stort behov av att prata om och agera mot till exempelett sexualiserat språkbruk och sexuella trakasserier i skolan.Blandplanerna för framtiden ingår att utbilda kamratstödjare i klasserna.

T jejer stött ar tjejer

Många olika insatser och metoder behövs när det gäller att medver-ka till att unga kvinnor blir trygga i sig själva och kan freda sinagränser när det är nödvändigt. Kommunernas ungdomsmottagning-ar får genom möten med ungdomarna inblick i de många gångertuffa villkoren i deras uppväxtmiljöer. Ofta används kunskapen iutåtriktat arbete, inte minst gentemot skolan.

17 ÅTGÄRDER FÖR UNGDOMAR

och sexuella trakasserier i skolan. Målet är att skolan ska ha ettarbetsklimat som ger flickor och pojkar en positiv självbild och stär-ker deras självkänsla. Flickorna ska kunna bli starka och självstän-diga kvinnor som ställer krav på en fredad livssituation och pojkar-na ska kunna bli socialt ansvarstagande vuxna män. Enligt JämO:s analys grundläggs bristen på jämställdhet i traditio-nella föreställningar om manligt och kvinnligt. Genusteorier och idéhis-toria bör därför lyftas som kunskapsämnen i skolan. Även personal frånolika yrkeskategorier i skolan behöver kunskap om hur de kan mötaelevernas behov av information och diskussioner om relationer, maktoch kön. Det betyder också att alla som ska arbeta med jämställdhets-frågor måste skärskåda sina egna värderingar och föreställningar.I två skolor har JämO har bedrivit ett utvecklingsprojekt där allpersonal och alla elever i några årskurser på högstadiet och gymnasietfått utbildning i följande: sex och samlevnad, könsmobbning, sexu-ella trakasserier, kommunikation och om jämställdhet som ideal ochverklighet. Med dessa erfarenheter som grund har JämO utarbetatett styrdokument för skolans utvecklingsarbete i jämställdhetsfrågor.Det är en jämställdhetsplan som innefattar eleverna och en handbokmot könsmobbning i skolan. Handboken innehåller både teorier ochmetoder för arbetet mot könsmobbning och för ökad jämställdhet.Den tar upp frågor om kropp och känslor, medie- och reklamanalys,skönhetsideal, heterosexualiteten som norm samt sex och samlevnadi ett jämställdhetsperspektiv. Handboken beskriver också hur mankan kartlägga skolans arbetsmiljö och ta fram jämställdhetsplaneroch handlingsplaner mot sexuella trakasserier. Det betonas att enjämställd skola bara kan åstadkommas genom ett ständigt föränd-ringsarbete, som måste få ta tid. JämO har också tagit fram en vide-ofilm om sexuella trakasserier som underlag till diskussioner.

K vinnojourer oc h skolor s amarbet ar

Många kvinno- och tjejjourer bedriver utåtriktad verksamhet, blandannat i skolor. Att föra ut kvinnojourernas kunskap och erfarenhetom kvinnors utsatthet och att ge ungdomar tillfälle att reflekteraöver dessa frågor, är ett viktigt arbete i sig. I många fall kombinerasdetta med aktiviteter för att stärka ungdomarnas självkänsla.

16 IDÉSKRIFT #9

S ärskilt för killar

Det finns flera exempel på aktörer som söker kontakt med pojkar. Socialtjänstens Områdesgrupp i Rosengård i Malmö samverkarmed skolorna och medverkar bland annat i undervisningen i socialkompetens, som finns på schemat i några skolor. Socialsekreterareleder också grupper för pojkar, där de får möjlighet att tala om käns-lor och relationer. Vid en del skolor får pojkar i åldrarna 10–15årlära sig hantera konflikter och kontrollera sin ilska genom så kalladart-träning. art, som står för Aggression Replacement Training, ären utvärderad amerikansk metod som anpassats till svenska förhål-landen. Den syftar till kontroll av ilska samt till alternativ konflikt-lösning genom social färdighetsträning och träning i moralutveck-ling. I rollspel och diskussioner tränas ungdomarna att ta ställningtill moraliska dilemman, öka sin självkontroll och lära sig stå emotgrupptryck. De tränar även på att finna konstruktiva alternativ tillatt lösa konflikter med våld samt att leva sig in i andras situation.De får också övning i grundläggande sociala färdigheter, i attuttrycka känslor och hantera pressade situationer. Nätverket för Manligt Ansvar är ett gemensamt nätverk för flerapolitiska ungdomsorganisationer. Man ger information i skolor ommansrollen, känslorelationen till flickor, sexualitet, jämställdhets-problemen i samhället i stort och våldsproblematiken i synnerhet.Utgångspunkten är att pojkar har lika stort behov av att prata omrelationer, känslor och sexualitet som flickor. De har dock inte någotnaturligt forum för detta. De får till stor del sina föreställningar omkvinnor och sexualitet från pornografin och mediernas många gång-er förenklade och ibland råa bilder av manlighet. Nätverket villgenom opinionsbildning skapa ett mer ansvarsfullt beteende hospojkar i förhållande till flickor.Fritidsforum är en intresseorganisation för landets fritidsgårdar.Den arbetar på olika sätt för att utveckla fritidsgårdarnas verksam-het ur jämställdhetsperspektiv. Utgångspunkten är att den traditio-nella mansrollen och den manliga hierarkiska ordningen inte baragör flickor utan även många pojkar till förlorare. Fritidsforumbedriver särskilda projekt för att lyfta fram flickor och deras behov.

19 ÅTGÄRDER FÖR UNGDOMAR

I Partille i Göteborg har ungdomsmottagningen prövat ett annor-lunda sätt att arbeta. I stället för att arbeta probleminriktat tar ung-domsmottagningen fasta på det positiva och flickornas egna kun-skaper om sina livsvillkor. Syftet är att stärka deras självkänsla, gedem förutsättningar att hantera sin tillvaro och se mening och sam-manhang. Detta görs genom att skapa mötesplatser för högstadie-och gymnasieflickor för mentorskap.Ungdomsmottagningen har länge haft ett bra samarbete medgymnasieskolans elevvård. Man har också tidigare positiva erfaren-heter av att utbilda gymnasieungdomar för att möta yngre ungdomar,exempelvis i samlevnadsundervisningen och i kamratstödjande verk-samhet. Förebilden för arbetet har man hämtat från Irland, där detfinns lång erfarenhet av det som på engelska kallas Peer education.Under några år har intresserade flickor i gymnasieskolan fåttutbildning till tjejgruppsledare för flickor på högstadiet. Flickornarekommenderas av sina lärare och väljs sedan ut genom personligaintervjuer. Ungdomsmottagningen utbildar flickorna i bland annatledarskap, grupprocesser och pedagogik. Som tjejgruppsledare fårde också kontinuerlig handledning, stöd och uppmuntran från ung-domsmottagningen.Under ledning av flickorna från gymnasieskolan i Partille träffashögstadieflickorna under kvällstid, i gymnasiets eller fritidsgårdenslokaler. De äldre tonårsflickorna fungerar som förebilder. Gruppernaarbetar med teman som vänskap och kamratskap, självförtroendeoch självkänsla, fritidsintressen, utseende och mode, förälskelse ochsexualitet. Metoder som används är bland annat jagstärkande akti-viteter och värderingsövningar. Flickorna genomför också gemen-samma aktiviteter som kafé-, bio- och teaterbesök, eller träffashemma hos någon av ledarna. Personal från ungdomsmottagningenfinns med under inledningen och avslutningen av gruppverksamheten.För att få respons från de inblandade genomförs muntliga och skrift-liga utvärderingar under arbetes gång. Dessutom har en kurator frånungdomsmottagningen utvecklingssamtal med ledarna. Den bildsom framträder av utvärderingarna beskrivs som mycket positiv.

18 IDÉSKRIFT #9

hetsplan för arbetet med våld mot kvinnor. Informatörer från olikayrkesgrupper utbildas och kommer i sin tur att hålla i utbildningaroch vara kontaktpersoner inom sina respektive områden. Det är ettsätt att steg för steg öka medvetenheten om våld mot kvinnor i deolika delarna av kommunens verksamhet. Det finns också förslagom att införa en lektionstimme i veckan i så kallad livskunskap.Arbetet för kvinnofrid skulle då bli långsiktigt och man skulle kunnafå in frågor om relationer, känslor och integritet i skolundervisning-en. Vidare finns det förslag om att starta tjej- och killgrupper i sko-lorna samt att utbilda intresserade gymnastiklärare, så att de kanlära eleverna självförsvar.

V iktiga erfarenheter:

■Behovet är stort bland unga att tala om relationer, respekt och integritet.

■Insatserna behöver rikta sig till både flickor och pojkar.

■Förebyggande insatser inriktade på unga bör ingå i den ordinarie verksamheten och inte ges i form av punktinsatser.

21 ÅTGÄRDER FÖR UNGDOMAR

Projekten syftar också till att utveckla kvaliteten i verksamheter förkillar utifrån en ökad medvetenhet om hur uppfattningar om man-lighet och kvinnlighet skapas. Fem fritidsgårdar ingår i ett projektdär all personal deltar i erfarenhetsutbyte och utbildningar i köns-perspektiv ur kulturell, psykologisk och sociologisk synvinkel. Dehar också utbytt erfarenheter av olika metoder. Numera finns det enhel del erfarenhet inom fritidsgårdarnas verksamhet av att arbetamed samtalsgrupper för flickor, men det har tidigare upplevts svårtatt nå pojkar. Därför har man lockat med någon attraktiv aktivitetför att få dem att delta. Erfarenheten från projektet visar att det isjälva verket finns ett påtagligt intresse bland pojkar att samtala medvarandra och vuxna om livsfrågor. Detta intresse behöver vuxen-världen möta.

Undervisning för lärare oc h elever

Det är många aktörer som kan bidra till insatser i skolan, för att påett tidigt stadium motverka våld mot kvinnor. Länsstyrelsens jämställdhetsenhet på Gotland bedriver i närasamarbete med Barn- och ungdomsförvaltningen och polismyndig-heten ett projekt i förskolor och skolor för att diskutera värde-grundsfrågorna i ett köns- och relationsperspektiv. Syftet är attgrundlägga goda relationer mellan flickor och pojkar samt öka sko-lans ansvar och kompetens. I projektet ingår utbildning och praktiskpedagogisk handledning för lärarna. Undervisningen och relationer-na mellan barnen ses i könsperspektiv. Detta gör att sambanden lyftsfram mellan strukturella förhållanden och relationer mellan flickoroch pojkar samt mellan kvinnor och män. Efter utbildningen kanarbetslagen fortsätta i studiecirkel eller genom att få handledning iarbetet med barnen, bland annat genom värderingsövningar.Personal som genomgått utbildningen kan delta i nätverksträffar föratt utbyta erfarenheter och utveckla sina kunskaper och metoder.Arbetet dokumenteras i form av en metodbok för förskola, skolaoch fritidshem. Genom metodboken kan erfarenheterna spridas tillfler arbetslag. I Sundbybergs stad har kommunfullmäktige antagit en trygg-

20 IDÉSKRIFT #9

23 IDÉSKRIFT #9

kapitel 2. So cia ltjä ns te ns an sv ar oc h arbe te fö r kvi nn o frid

Socialtjänstens särskilda ansvar för stöd till våldsutsatta kvinnorinfördes i socialtjänstlagen 1998(och ändrades i ordalydelsen den 1juli 2000). Vid en nationell uppföljning år 2000konstateradeSocialstyrelsen att lagändringen inte i någon nämnvärd utsträckningpåverkat socialtjänstens arbete, rutiner eller utbildningsinsatser närdet gäller våldsutsatta kvinnor. De flesta kommunerna förlitade sigpå kvinnojourerna.Även från flera breda samverkansprojekt kring kvinnofrid rap-porteras att socialtjänstens organisation och arbete ofta är den svagalänken. Relativt få av dem som kommer till särskilda verksamheterför våldsutsatta kvinnor och barn eller våldsbenägna män hänvisasdit av socialtjänsten. Behovet av kunskapsutveckling och medvetenhet om problemenär alltså stort inom socialtjänsten, även om det också finns exempelpå kommuner där socialtjänsten bedriver ett väl strukturerat arbete.

Resurspersoner

I Stockholm pågår en utbildning av särskilda resurspersoner för attöka kompetensen och fokusera ansvaret för frågor om våld motkvinnor. En tvådagarsutbildning genomförs för ett nätverk med tretill fem resurspersoner i varje stadsdelsförvaltning. Resursperson-erna ska kunna ge stöd och konsultation till personal inom social-tjänst, förskola, skola, fritidsverksamhet med mera. De kommer attfå återkommande utbildning på området. Inom dessa sektorer harockså ett tusental personer genomgått två halvdagsutbildningar medfakta om våld mot kvinnor. En grupp socialsekreterare får dessutomi samverkan med Manscentrum särskild utbildning för att kunnamotivera våldsbenägna män till behandling.

Socialtjänsten har ett tydligt ansvar

I Södertälje pågår ett arbete med att stärka socialtjänstens insatserför våldsutsatta kvinnor och barn. Socialtjänsten ska också ta ansvarför kontakt med de våldsbenägna männen. En bred samverkans-grupp – med representanter för polis, åklagare, socialtjänst, primär-

25 SOCIALTJÄNSTENS ANSVAR OCH ARBETE FÖR KVINNOFRID

Socialtjänsten har enligt social- tjänstlagen ett utt alat ansvar för att ge stöd oc h hjälp till brotts- offer , s ärskilt våldsuts att a kvinnor oc h deras barn.

K vinnomisshandel förekommer i många av de familjer som social- tjänsten kommer i kont akt med.

B arn i familjer där mannen miss- handlar kvinnan har behov av att uppmärks ammas oc h få stöd.

27 SOCIALTJÄNSTENS ANSVAR OCH ARBETE FÖR KVINNOFRID

vård, sjukhus samt kvinno- och brottsofferjour – finns gemensamtför Södertälje och grannkommunerna. Arbetet bygger på ett hand-lingsprogram som antogs av kommunfullmäktige år 2000, därhuvudansvaret lades på socialtjänsten. Nu finns en samordnareinom socialtjänstens enhet för förebyggande vård och behandling.Samordnaren ska ansvara för insatser, samverkan och utbildning församtlig personal inom socialtjänsten. En grupp av resurspersonerfrån de olika enheterna inom socialtjänsten fungerar som referens-grupp. Den har också till uppgift att hålla frågor kring kvinnofridlevande i sina arbetsgrupper. Enligt planerna ska våldsutsatta kvinnor få samtalsstöd indivi-duellt och i grupp. Socialsekreterare med särskild utbildning skaleda grupper för barn som bevittnat våld. En socialsekreterare haransvar för samtal med männen, såväl enskilt som så småningom igruppverksamhet. Inom familjerätten pågår ett projekt där nyaarbetsmetoder utvecklas för att tillmötesgå separerade föräldrarsönskan om samarbetssamtal om barnen då det förekommit våld irelationen.

Specialkompetens för våldsuts att a kvinnor

Inom socialtjänsten i Rosengård, som har en hög andel invandrare ibefolkningen, finns två och en halv tjänst inom individ- och familje-omsorgen avsatta för arbete med våldsutsatta kvinnor. En av tjänsternaär vikt för utåtriktat arbete med information i föreningar, skoloretc.Specialiseringen innebär flera fördelar. Dels uppnås kontinuitet ikontakten – kvinnan kommer ofta flera gånger i olika omgångar underuppbrottsprocessen – dels förenklas uppbyggnaden av kunskaper,kompetens, kontakter och förtroende i området. Individ- och Familjegruppen startar också arbete med barn somi grupp ska få möjlighet att bearbeta sina upplevelser av våld i famil-jen. En särskild arbetsgrupp inom stadsdelen Rosengård har utarbe-tat förslag till ett brett samarbete för att förebygga våld mot kvin-nor. I arbetsgruppen finns representanter för skolan, socialtjänstensolika delar samt stadsdelens arbete med demokrati- och integra-tionsfrågor. Bland annat är det tänkt att varje skola ska ta fram en

26 IDÉSKRIFT #9

handlingsplan och utse särskilt ansvariga för att arbeta förebyggandeför kvinnofrid. I stadsdelen Södra Innerstaden i Malmö finns två socialrådgivarei Familjens Hus, som är en samlokalisering och ett samarbete mellanmödra- och barnhälsovård samt öppen förskola. Syftet med social-rådgivarna är bland annat att kunna erbjuda lättillgängliga samtal,stöd och rådgivning för våldsutsatta kvinnor. Mellan 60och 70procentav kvinnorna som kommer för samtal lever eller har levt med våld ifamiljen. Erfarenheten visar att om kvinnorna ska kunna berätta omutsatthet för våld är det avgörande hur personalen förhåller sig ochatt de vågar ställa frågor. När kvinnan ser att personalen har beredskapatt tala om problemen och ta emot hennes berättelse kan hon vågabe om hjälp. Personalens egen kunskap och möjligheten att kunnahänvisa eller följa med kvinnan in till socialsekreteraren i sammalokaler har visat sig vara betydelsefull.

Opinionsbildning, utbildning oc h stöd

I Blekinge län finns sedan länge fungerande samverkansgrupperrörande våld mot kvinnor och i samtliga fem kommuner finns ocksåhandlingsprogram fastlagda. I Karlshamns samverkansgrupp i kvinno-misshandelsfrågor, kallad sesam, ingår socialtjänsten, polismyndig-heten, sjukhusets akutmottagning, mödravården, frivården, domstols-väsendet och kvinnojouren. Gruppen driver utvecklingen på områdetoch medlemmarna samverkar också kring enskilda ärenden.Ansvaret för samverkan ligger på socialtjänsten. Socialtjänstens personal har fått utbildning och kommunen utbildaräven kontaktpersoner för stöd till våldsutsatta kvinnor och barn.Genom temadagar om kvinnomisshandel och Öppet Hus görs kom-muninnevånarna mer aktiva och upplysta. Karlshamns socialtjänstbedriver gruppverksamhet i studiecirklar för kvinnor som utsatts förvåld och övergrepp. Grupperna är också öppna för kvinnor, som i sittarbete eller i sin närmaste omgivning, kommer i kontakt med våldsut-satta kvinnor. Syftet är att ge ökad insikt och kunskapom kvinno-misshandel och att bilda nya nätverk. Tanken är också att de utsatta

V iktiga erfarenheter:

■En ökad medvetenhet krävs inom socialtjänsten om våld som ett vanligt problem i familjer.

■Socialtjänstens ansvar och metoder för stöd till alla berörda i familjer med våld behöver utvecklas.

■Även i små kommuner finns det möjligheter att organisera för särskild kompetens och verksamhet för våldsutsatta och förövare.

29 SOCIALTJÄNSTENS ANSVAR OCH ARBETE FÖR KVINNOFRID

kvinnorna med rätt form av stöd kan bli en resurs för andra kvinnori en liknande situation. Det har varit positivtatt blanda kvinnor medolika utgångspunkter i samma grupper – för deutsatta kvinnorna hardet blivit en bekräftelse på att de inte är annorlunda än andra och förövriga kvinnor har förståelsen för problemen ökat. Genom gruppernarekryteras kvinnor till kvinnojouren och kontaktfamiljer samt somkontaktpersoner.Sedan några år tillbaka har socialtjänsten i Karlshamn ocksågruppverksamhet för våldsbenägna män. En utomstående terapeutmed adekvat kunskap och erfarenhet anlitas för uppgiften. Männenerbjuds enskild kontakt med terapeuten och sedan en gruppbehandlingom 10–12träffar. Därefter kan de män som så önskar delta i en års-lång gruppbehandling. Syftet är att förhindra fortsatt misshandel.Männen ska också bli medvetna om barnens situation. Det ställsbland annat krav på att männen i umgänget med barnen ska erkännavad de gjort och bekräfta att det var fel. Umgänget sker ofta i när-varo av kontaktperson eller behandlingsassistent.I Karlshamn inleder socialtjänsten alltid en utredning när det före-kommer våld i familjer där det finns barn. En socialsekreterare pratarmed barnen och remitterar vid behov till barn- och ungdomspsykiatrin.Stöd till barnen kan också ges via särskilt utbildade kontaktfamiljeroch ibland i bearbetande grupper. Socialtjänsten medverkar också ioch bidrar till att anordna temadagar om kvinnomisshandel förgymnasieelever och vårdskoleelever, föreläsningar för olika yrkes-grupper och för allmänheten.

28 IDÉSKRIFT #9

31 IDÉSKRIFT #9

kapitel 3. Hä lso - o ch sj uk - vå rden m ö te r m iss h a nd la d e kv in nor

Det faktum att många kvinnor lever med våld, hot och kränkningarär ett omfattande folkhälsoproblem med stort lidande och svåra per-sonliga konsekvenser för alla inblandade. Att uppmärksamma dettaär en angelägen uppgift, inte minst för hälso- och sjukvården. Undersökningar visar att många kvinnor utsätts för våld, ävenom andelen skiljer sig åt mellan olika undersökningar. De flesta avdem har dock inte gjort någon polisanmälan eller tagit kontakt mednågon myndighet – många gånger av rädsla eller på grund av skam-känslor. Däremot söker kvinnorna ofta hjälp indirekt, bland annatinom sjukvården – för olika fysiska, psykiska eller psykosomatiskasymtom. Många som kommer till primärvården kan således ha varitutsatta för våld. Att få kännedom om detta är en förutsättning föratt kunna ge adekvat stöd och hjälp. Erfarenheten visar att det oftaär först på en direkt fråga som kvinnorna berättar om sin utsatthet.Med ökad lyhördhet och ett insiktsfullt bemötande kan sjukvårdenupptäcka mer av det dolda våldet mot kvinnor. För kvinnor somkommer med skador efter misshandel är ett sakkunnigt utfärdandeav rättsintyg också av väsentlig betydelse i rättsprocessen. Ansvaret för hälso- och sjukvårdens samverkan med andrainstanser kring våld mot kvinnor har i regel legat på akutmottag-ningar och kvinnokliniker. Ökad medvetenhet är minst lika viktiginom primärvården, psykiatrin, mödrahälsovården, företagshälso-vården, tandvården etc. Detsamma gäller den hälso- och sjukvårdsom möter barn och ungdomar inom barnhälsovården, skolhälso-vården, barn- och ungdomspsykiatrin med mera. Här har metoderoch struktur för arbetet ännu inte utvecklats i samma utsträckning. Erfarenheten från flera samverkansprojekt är att det ofta är svårtatt engagera hälso- och sjukvården i frågor om kvinnofrid. Även omdet finns handlingsprogram får dessa inte alltid genomslag i verk-samheten. På sina håll pågår dock satsningar på att öka kompeten-sen och förbättra omhändertagandet.

P olicydokument oc h handlingsplaner

I Jönköpings län har man tagit fasta på att sjukvårdspersonal kanupptäcka misshandel genom att våga fråga kvinnan om hon utsatts

33 HÄLSO- OCH SJUKVÅRDEN MÖTER MISSHANDLADE KVINNOR

K vinnor som är uts att a för våld har många hälsoproblem.

Hälso- oc h sjukvården möter många våldsuts att a kvinnor som söker för olik a somatisk a oc h psykosomatisk a symtom.

Primärvård, mödrahälsovård, elevvård, ungdomsmott agningar , psykiatri, föret agshälsovård, t and- vård med flera har en viktig uppgift i att uppt äc k a oc h stödja kvinnor som varit uts att a för våld.

Sjukvården är inte alltid tillräc kligt uppmärks am på att en kvinna k anske lever i en relation där det förekom- mer våld oc h kränkningar , inte ens när hon söker för akut a sk ador .

vården har varit med i den projektgrupp som tagit fram handlings-programmet. Landstingets personal ska få återkommande utbildning.

P ersonal vid akutmott agningar får kontinuerlig utbildning

På akutmottagningen vid Södersjukhuset i Stockholm skapas förut-sättningar för att bättre ta hand om misshandlade kvinnor genomattitydförändringar, handlingsprogram och utbildning. En tvärpro-fessionell grupp, med kurator, sjuksköterskor och undersköterskor,har särskilt ansvar för intern information och utbildning. Gruppenhar ett gott stöd från ledningen och arbetet är prioriterat.Erfarenheten är att kunskapen ständigt måste aktualiseras ochförstärkas, varför personalen vid mottagningen erbjuds kontinuerligutbildning i att möta kvinnor som varit utsatta för våld. Även över-läkare, verksamhetschefer och politiker har utbildats. Varje veckaerbjuds också undersköterskor och sjuksköterskor vid mottagningenreflekterande samtal under kuratorernas ledning. Möjligheten att delaerfarenheter och reflektera tillsammans ger avlastning och är starktefterfrågad bland personalen. Den ger en bättre beredskap att mötakvinnorna.

Handlingsprogrammet innehåller följande:

■information om våld mot kvinnor ur ett teoretiskt perspektiv

■stegen i bemötande och omhändertagande på akutmottagningen

■en skadejournal

■anvisningar för läkarundersökningen

■uppgifter om olika skyddsåtgärder

■beskrivning rättsprocessen

■information om sekretesslagens bestämmelser

■uppgifter hjälpinstanser och hur de nås

■övriga råd

35 HÄLSO- OCH SJUKVÅRDEN MÖTER MISSHANDLADE KVINNOR

för våld. Kvinnan kan även motiveras att förändra sin livssituation.Hälso- och sjukvårdens ansvar för ett adekvat medicinskt och psyko-socialt omhändertagande av våldsutsatta kvinnor preciseras i hand-lingsplaner i de tre sjukvårdsområdena, som också har lokala arbets-grupper med kuratorer, läkare och sjuksköterskor. En utredarevidlandstingets kansli har ett övergripande ansvar för kvinnofridsfrågor.Sjukvården samverkar även med andra myndigheter.I Länsgruppen för kvinnofrid finns representanter för landstinget,länsstyrelsen, åklagarkammaren, landstinget, polismyndigheten,Kommunförbundet samt kvinno- och brottsofferjourerna. Gruppenhar tagit fram ett policydokument för frågor som rör våld mot kvinnori länet samt genomfört seminarier och utbildningsinsatser för personalinom sjukvården. Länsgruppen har också arrangerat en utbildnings-dag för länets gymnasieskolor. I policydokumentet anges att varjemyndighet förväntas följa upp och utvärdera sin egen verksamhetkontinuerligt, samt vid behov revidera och följa upp lokala handlings-planer och åtgärdsprogram.

Ök ad uppmärks amhet inom primärvården

Inom Tyresö primärvårdsområde i Stockholms län finns ett hand-lingsprogram för omhändertagande av kvinnor utsatta för misshan-del, våldtäkt eller andra övergrepp. Kortfattat och konkret beskrivsett adekvat bemötande och omhändertagande, vikten av dokumen-tation, anmälningsplikt enligt socialtjänstlagen om kvinnan harbarn, skyddsaspekter, eventuell polisanmälan med mera. Kurator vid vårdcentralen för samtal med de våldsutsatta kvin-norna. Kurator utbildar också personalen för att öka dess uppmärk-samhet och beredskap att ställa frågor om relationsvåld och mötaproblemen. Det finns även en folder som riktar sig till våldsutsattakvinnor med hänvisningar till var man kan få ytterligare hjälp. I Gävleborgs län har landstinget i Gästrikland ett handlingsprogramnär det gäller våld mot kvinnor. Där har det också gjorts bredautbildningssatsningar för olika yrkesgrupper inom hälso- och sjuk-vård samt tandvård. Bland annat har läkare, distriktssköterskor ochsocionomer inom primärvården utbildats. Överläkaren inom primär-

34 IDÉSKRIFT #9

socialtjänst, kvinnojour, polis etc. Kvinnorna är generellt positivatillatt bli tillfrågade om de varit utsatta för våld och de som har sådanaerfarenheter upplever det ofta som en lättnad att få berätta.

V iktiga erfarenheter:

■Det finns behov av kunskap och handledning/tillfälle till reflektion om mötet med våldsutsatta kvinnor för personal inom hälso- och sjukvården.

■För att kunna se om en kvinna är utsatt för våld i sin relation måste personalen ha adekvat kompetens. För att kunna stödja henne måste de dessutom ha någonstans att hänvisa för hjälp och stöd.

37 HÄLSO- OCH SJUKVÅRDEN MÖTER MISSHANDLADE KVINNOR

36 IDÉSKRIFT #9

UTVECKLAT OMHÄNDERTAGANDE

Det medicinska omhändertagandet och dokumentationen av skadorär centralt i handlingsprogrammet. Även om kvinnan inte vill göranågon polisanmälan för tillfället är dokumentationen betydelsefullom det skulle bli aktuellt längre fram. Kvinnan ska informeras omatt det är ett brott hon blivit utsatt för och om hon vill kan man kallapå polis som tar upp en anmälan. Om det finns barn med i bildengälleranmälningsskyldigheten till socialtjänsten. En viktig uppgift är att setill att kvinnan har skydd – kan hon gå hem eller behöver hon skyddatboende? Mottagningen har som rutin att alltid tala om för anhöriga att defår stanna i väntrummet under undersökningen, så att personalenfår tillfälle att tala med kvinnan i enrum. Det gäller alla patienter,och brukar därför inte vara svårt att hävda när kvinnan som sökerför skador har sin partner med. Om kvinnan insisterar på att part-nern ska följa med in söker man andra möjligheter att få tala medhenne ostört – i sällsynta fall genom inläggning. Det är också rutinatt tala om för kvinnan som blivit misshandlad att hon kommer attbli kontaktad av kurator för ett samtal. Sedan är det upp till kvinnanom hon vill ha fortsatt kontakt. Erfarenheterna visar att utbildning och reflekterande samtal görpersonalen kunnigare i sitt bemötande av kvinnan. Många våldsut-satta kvinnor fångas upp och får genom kuratorssamtalen både ettkortsiktigt och långsiktigt stöd. Den grupp som varit svårast att nåoch fånga upp är missbrukande kvinnor.

Att fråga kvinnor om uts atthet för våld

För att utveckla hälso- och sjukvårdens insatser på området harSocialstyrelsen tagit initiativ till ett försöksprojekt med screening,det vill säga rutinmässig förfrågan om våld. Projektet gäller mödra-hälsovården samt ungdomsmottagningarna i tre län. Personalen vidde aktuella mottagningarna har fått utbildning och samverkar medett kontaktnät av hjälp- och stödinsatser för våldsutsatta kvinnor. Ifoldrar på mottagningarna finns information om vart man kanvända sig för att få hjälp. De som vill får stöd i att kontakta kurator,

38 IDÉSKRIFT #9

39 IDÉSKRIFT #9

kapitel 4. Ko mmun a la kr is cent ra o ch sa mt als g ru p p er för k vinn o r

samt ideella kvinno- oc h brottsoff erjourer

Våld och kränkningar som utövas i det egna hemmet av någon som ståren nära rubbar grundvalarna i tillvaron. Att bli fysiskt och psykisktkränkt, att i en relation leva i en form av undantagstillstånd med rädslasom ständigt inslag, kanske vara hotad till livet, innebär en stor psykiskpåfrestning. Liksom traumatiska upplevelser i andra hotfulla situa-tioner kan detta ge upphov till posttraumatiska stressyndrom. Det har länge huvudsakligen varit frivilliga krafter i ideella kvinno-jourer som stått för stöd och skydd åt misshandlade kvinnor – medekonomiskt bidrag från stat och kommuner. På senare tid har emeller-tid medvetenheten ökat om att det behöver byggas upp kommunalakriscentra där våldsutsatta kvinnor och deras barn kan få kvalificeradprofessionell hjälp. Kriscentra, som drivs av kommuner eller lands-ting, finns nu på några håll i landet (till exempel i Göteborg,Stockholm, Lund, Malmö). I en del kommuner finns andra möjlig-heter till stöd och bearbetning – enskilt eller i grupp – i kommunaleller landstingsregi.

K riscentrum för skydd, stöd, rådgiv- ning, handledning oc h utbildning

I samband med att Malmö stad antog ett handlingsprogram för arbetetmed våldsutsatta kvinnor beslöt man att inrätta ett kriscentrumförprofessionellt stöd och skyddat boende. Kriscentrum i Malmö erbju-der också utbildning och handledning till olika yrkesgrupper sommöter misshandlade kvinnor. Verksamheten är kommungemensamochanslagsfinansierad. Den har gott samarbete med polis, socialtjänst,sjukvård och den ideella kvinnojouren.De tolv anställda kvinnorna har socionom- och socialpedagog-utbildning, är i olika åldrar, har olika kulturell bakgrund (samman-lagt talar de tolv olika språk) och har mångsidig erfarenhet av att mötamänniskor i kris. Kriscentrum är också ett kunskaps- och resurscentrumi frågor om våld mot kvinnor. Efterfrågan på information är stor frånolika yrkesgrupper inom socialtjänst, hälso- och sjukvård med flera.Till Kriscentrum kan kvinnor ringa dygnet runt på vardagar ochkomma till tidsbeställd, kostnadsfri mottagning, såväl individuelltsom i grupp eller anonymt om de så vill. Centret tar emot ett drygt

41 KOMMUNALA KRISCENTRA OCH SAMTALSGRUPPER

40 IDÉSKRIFT #9

V åldsuts att a kvinnor oc h deras barn är i behov av akut skydd oc h stöd, såväl medmänskligt som professionellt. De behöver både praktisk, juridisk oc h medicinsk hjälp.

Det behövs oc kså ett mer långsiktigt stöd i form av hjälp till bearbetning av de trauman som många våldsuts att a oc h hot ade kvinnor s amt deras barn varit med om.

självkänsla. Utväg i Skaraborg är ett exempel på samverkan förkvinnofrid. Våldsutsatta kvinnor som gjort polisanmälan (eller självatar kontakt) erbjuds samtalskontakt enskilt och i grupp. En särskildsamordnare ringer upp kvinnan efter polisanmälan och erbjuder ochmotiverar henne att träffas för samtal. Om kvinnan i det skedetavböjer ytterligare samtal görs i regel en överenskommelse om attsamordnaren hör av sig igen lite längre fram.Ungefär hälften av kvinnorna väljer att komma till samtal.Hälften tackar nej, beroende på den ambivalens de oftast känner ochvar de befinner sig i en eventuell uppbrottsprocess. Ofta finns det endiger våldshistoria bakom den aktuella polisanmälan och samtalenkan vara en hjälp för kvinnorna att börja berätta även om sådantsom har hänt tidigare. Samordnaren och kvinnan bedömer gemen-samt om gruppsamtal är den insats hon behöver. I annat fall fårkvinnan stöd i att söka andra kontakter – med kurator på vårdcentral,inom psykiatrin eller liknande – och i vissa fall kan hon ha fortsattenskild kontakt med samordnaren. Även de kvinnor som börjar igrupp kan regelbundet träffa samordnaren i enskilda samtal, och alltidi ett uppföljande samtal efter avslutad gruppbehandling.

STÖD I ÖPPNA GRUPPER

Tre öppna stödgrupper kan ta emot cirka 45kvinnor varje år.Behovet är dock större och kvinnor står på kö för att få delta.Grupperna träffas under knappt två timmar, en gång i veckan, underterminstid. Varje kvinna deltar i femton träffar, oavsett när honkommer in i programmet. För de kvinnor som så önskar finns ocksåen möjlighet att fortsätta under sammanlagt 23veckor. Fördelenmed en öppen grupp är att kvinnorna befinner sig i olika skeden iprocessen och kan stötta varandra.

ATT FÖRSTÅ VÅLDSPROCESSEN OCH ÅTERUPPRÄTTA SIN SJÄLVKÄNSLA

Syftet med grupperna är att kvinnorna ska återupprätta sin själv-känsla. Våldet och våldsprocessen, makt och kontroll, lagstiftningmed mera är teman som behandlas både i ett individuellt och generelltperspektiv under fem av träffarna. Ett pass om tre träffar rör vardags-psykologi, naturliga reaktioner på stress, hot, kroppssymtom, känslo-

43 KOMMUNALA KRISCENTRA OCH SAMTALSGRUPPER

hundratal telefonsamtal per månad och ett stort antal besökande.I akuta situationer finns det möjlighet till skyddat boende medpersonal till hands dygnet runt för upp till tio kvinnor och deras barn.Boendet är kostnadsfritt men kvinnorna sköter själva matlagning,städning etc. Den genomsnittliga boendetiden är beräknad till två–tremånader. Under tiden får kvinnan hjälp att reda ut sin situationsåväl känslomässigt som praktiskt, juridiskt och säkerhetsmässigt.För missbrukande våldsutsatta kvinnor ordnas boende via socialajouren och när det gäller psykiskt sjuka kvinnor finns ett bra sam-arbete med det mobila teamet för psykiskt sjuka. De flesta boendekommer via polis, socialtjänst och sjukvård.Både boende kvinnor och de som kommer till den öppna mot-tagningen erbjuds stödjande samtal och krisbearbetning av relations-problem och upplevelser av att ha varit utsatt för fysiskt, psykiskt ochsexuellt våld. Kvinnorna stöds i att göra polisanmälan. Vid eventuellaseparationer och rättsprocesser, som ofta är psykiskt krävande, fårkvinnorna psykosocialt stöd. De kan också få rådgivning i umgänges-och vårdnadstvister och andra juridiska och sociala frågorsamt praktiskoch personlig hjälp. Målet är att kvinnorna ska bli stärkta och att deska börja se barnens behov tydligare. Barnens situation lyfts fram särskilt och har präglat planeringenav hela verksamheten. Personalen samtalar med barnen som får rita,leka och berätta om upplevelser av pappans/styvfaderns våld motmamma och det våld de själva kan ha blivit utsatta för. För barn iolika åldrar – både för dem som bor tillfälligt på Kriscentrum ochför dem som kommer utifrån – finns också en bearbetande grupp-verksamhet och alla får en kontaktperson. Det betonas att barnenbör få behålla sitt ordinarie daghem och gå kvar i sin vanliga skolanär de vistas på Kriscentrum. Kontaktpersonen träffar kvinnornaoch barnen även efter det att de lämnat centret.

V åldsuts att a kvinnor får stöd i s amt alsgrupper

På flera håll i landet erbjuds kvinnor som varit utsatta för våld, attdelta i samtalsgrupper för stöd och bearbetning och för att stärka sin

42 IDÉSKRIFT #9