Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek.
Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th is work has been digitised at Gothenburg University Library.
All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text.
Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct.
01234567891011121314151617181920212223242526272829 CM
TIDNING TÖR ÎN SVENSKANS KVINNORÖRELSEN
UTOIFVEN GENOM FREDRIKA-BREMER-PÛRBUNDET AF FÖRENINGEN DAGNY
N:r 34. Stockholm den 24 Augusti 1911. 4:e àrg.
Prenumerationspris : lli år.. kr. 4: 501 Va år. . kr. 2: 50
*/4 i> .. „ 3: 5011U ■»».•/? „ 1:25 Lösnummer 10 öre.
Prenumeration sker såväl i landsorten som 1 Stockholm å närmaste postanstalt eller bok
handel.
Redaktion : Mästersamuelsgatan 51, cn tr.
Redaktör o. ansvarig utgifvare:
ELLEN KLEMAN.
Expedition och Annonskontor:
Telefoner:
Allra. 63 53. Riks- 122 85. Mottagnlngstld:
kl. 11-12.
Mästersamuelsgatan 51, en tr.
— Post- och telegrafadress:
Utgifningstid hvarje torsdag. Sthlra 1911, F. Englunds Boktr. DAGNY, Stockholm.
Annonspris:
15 öre per mm.
Enkel spaltbredd 50 mm.
Marginalannons under texten 15 mm:s höjd per gång 10: —.
Rabatt: 5 ggr 5 °/o, 10 ggr 10•/«, 20 ggr 20 %, 50 ggr 25 e/o.
Annons bör vara inlämnad senast måndag f. m.
Det internationella kvinnomötet i Stockholm
den 0 12 sept.
Det Internationella kvinnoförbundet håller som bekant sitt styrelsemöte (executive meeting) i Stockholm, den 6—12 sept, under hennes exellens Lady Aberdeens ordfö
randeskap.
Programmet för mötet föreligger nu i det närmaste färdigt. Jämte styrelsen, som består af det internationella förbundets ordförande, tre vice ordförande, två sekrete
rare och skattmästare samt de 23 nationalförbundens ord
förande, sammanträda äfven förbundets nio internationella kommittéer, och dessas sammanträden äro förlagda till de bägge första mötesdagarna: onsdagen den 6 och tors
dagen den 7 sept. kl. half 10—1 och kl. 3—5.
- På fredagen den 8, lördagen den 9, måndagen den 11 och tisdagen den 12 sept, förmiddagarna kl. 10—1 samt eftermiddagarna kl. 3—5 eller 6 håller styrelsen sina sam
manträden. Samtliga dessa sammanträden hållas i Järn
kontorets lokal och äro enskilda, och hvarken pressen el
ler allmänheten äger tillträde till dem.
Utom dessa enskilda sammanträden hållas fyra offent
liga möten, nämligen:
Onsdagen d. 6 sept. kl. 8 e. m. i Grand (Hôtels fest
sal: Välkomstmöte, där ordföranden för Sv. kvinnornas nationalförbund, fru E. Upmark, hälsar de främmande gästerna välkomna. Vidare tal af Lady Aberdeen samt kortare anföranden af de olika nationalförbundens ordfö
rande. Vid mötet spelar en musikkår de olika nationer
nas folksånger.
Fredagen den 8 sept, kl. 8 e. m. möte i K. F. U.
M:s stora sal. Ämne: ”Hvad bör och kan göras för vår ungdom efter slutad skolgång?” Bland talarna märkas Mrs Ogilvie Gordon (Skottland), Frau Marianne Hainisch (Österrike), fröken Cecilia Milow (Sverige).
Måndagen den 11 sept. kl. 8 möte i K. F. U. M:s stora sal. Ämne: ”Arbetsområden för kvinnor. Utbild
ningsmöjligheter och löneförhållanden.” Lady Aberdeen fungerar som ordförande och bland talarna märkas Fräu
lein Helene Lange (Tyskland), fröken Axianne Thorsten- son (Sverige), fröken Astrid Paludan-MüUer (Danmark), doktor Dagny Bang (Norge).
Afskedsfest gifves af Sv. kvinnornas nationalförbund på Grand Hôtel Royal tisdagen den 12 kl. half 9 e. m., vid festen förekommer tal, en konsertafdelning med svensk musik etc.
Tillträde till de tre offentliga mötena ha medlemmar af de föreningar som slutit sig till Svenska kvinnornas nationalförbund, mot en af gift af tre kronor. (Anmälan sker under augusti månad skriftligen till fröken M. Ce- derschiöld, adress Aftonbladet, Stockholm.) Till afskedsfes- ten å Grand Hôtel Royal löses särskild biljett à fem kronor.
Bland fester af mer enskild natur, som gifvas under mötet, märkas: Välkotnstlunch på Grand Fötel onsdagen den 6 sept., gifven af Sv. kvinnornas nationalföirbund, middag på Hasselbacken torsdagen den 7 sept., gifven af
386 D A G N V
friherrinnan Louise Falkenberg, född Ekman, ”stödjande medlem af Sv. kvinnornas nationalförbund”. Två andra af förbundets ”stödjande medlemmar”, fru Thérèse Anders
son och fru Signe Andersson, född Cederblom, gifva de
jeuner på Saltsjöbaden lördagen den 9 september, hvar- jämte fru Antonie Rettig gifver ”eftermiddagste” på Grand Hôtel Royal fredagen den 8 sept.
Torsdagen den 7 sept, komma konungen och drottnin
gen att gitva ett gardenparty i Logården för delegerade vid kongressen.
På söndagen företages en utfärd till Näsby, på in
bjudan af dess ägare, ingenjör och fru C. R. Lamm.
Under mötesdagarna är tillfälle beredt för främlingar
na att gruppvis och under sakkunnig ledning bese en mängd af hufvudstadens sevärdheter välgörenhetsinrätt
ningar, sjukhus, undervisningsanstalter m. m.
Kvinnorösträtten ooh socialdemo
kratien i Finland.
I det senast utkomna häftet af den finska tidskriften
I ”Nutid” ha Dagmar och Arvid Neovius upptagit till behandling — och vederläggning — det flera gånger hörda påståendet att kvinnorösträtten skulle varit orsak till att socialdemokraterna eröfrat så många platser i Finlands landtdag. Som bekant har hos oss, af prof. Fahlbeck i Första kammaren, samma påstående förts fram såsom ett skäl emot beviljandet af politiska rättigheter åt Sve
riges kvinnor. Det är därför af ett alldeles särskildt in
tresse för oss att taga del af syskonen Neovius’ statistiska utredning, hvars siffror, i den mån det är möjligt att af dem draga slutsatser i förevarande fall, påvisa grundlcs- heten af det gjorda påståendet. Redan tidigare har detta kunnat konstateras i fråga om Nylands läns valkrets, nu framlägges tillräckligt material för att kunna påpeka att så är förhållandet äfven i landets öfriga valkretsar.
Som valomrcjstningen enligt gällande vallag är hemlig, har man måst grunda sina beräkningar på en jämförelse mellan procenttalet kvinnor och procenten valda socialde
mokrater i de olika kretsarna. De fullständiga tabeller, som publiceras, visa huru det socialdemokratiska pro
centtalet sjönk i nio kretsar i samma mån som kvinno- procenten steg, i två märkes en rätt svag tendens i sam
ma riktning, i tre kunde intet samband spåras, och en
dast i en valkrets, Uleåborgs norra, märktes en svag tendens hos de socialdemokratiska procenttalen att ökas jämsides med kvinnoprocenten. Som en allmän iakttagelse framhålles, att när man hunnit till en kvinnoprocent 45,5, så börja de socialdemokratiska procenttalen att sjunka ganska regelbundet. Särskildt ha de svenska kommuner
na att uppvisa höga kvinnoprocenttal och låga socialde
mokratiska procenttal. I Ny-Karleby voro 65,i procent af de röstande kvinnor, i 8 andra kommuner öfversteg kvinnoprocenten 60 och i svenska kommuner sjönk den ingenstädes under 43,4.
Juvel-, Guld- & Emaljarbeten.
DAVID ANDERSEN ®. Comp.
Hofjuvelerare.
4 Fredseatan
Valrörelsen och kvinnorna.
Aldrig har väl valrörelsen i vårt land bedrifvits så ifrigt som i sommar. Ministrar och partiledare fara land och rike omkring för att tala till folket, och efter dem komma hela rader af mindre profeter. Äfven i de undangömda dalar, där valagitation ännu för tre år se
dan var något nästan okändt, hållas nu föredrag af alla tre partierna. Det ligger något af vaknande intresse och spänning i luten. I detta arbete ha kvinnorna tagit gan
ska liflig del på de frisinnades sida, fast det ej talats så mycket därom. Detta har åter berott på att det blifvit vanligt att hufvudtalama inlämnat sina manuskript på förhand till tidningarna, för att dessa skulle kunna ta in talet in extenso', och sedan har man helt naturligt inte brytt sig så mycket om underrättelserna i öfrigt från mö
tena. Kvinnliga talare ha dock uppträdt på de flesta större frisinnade möten och äfven ställt sig till förfogande till de mindre.
Då man uppträder på politiska möten tillsammans' med kända talare och fö!re ett val, får man naturligtvis en långt talrikare åhörarskara än eljes, och framför allt når man med sitt ord personer, som kanske aldrig an
nars skulle bry sig om att åhöra ett föredrag om kvin
nans politiska rösträtt men som kunna bli ganska öf- vertygade, när de i alla fall råka ut för det. Likaledes är samarbetet med de politiska ledarne mycket väckande och intressant för talarinnorna. För egen del har jag talat på mer än ett dussin olika ställen, mest på lands
bygden, och mina erfarenheter därifrån äro ganska gläd
jande. Som vi veta är ett af högerns hufvudargument emot den kvinnliga rösträtten, att kvinnorna på lands
bygden inte skulle vilja ha den. Äfven påstås det, att bönderna i allmänhet i grund och botten äro fientligt stämda mot saken. Jag kan alls inte säga, att jag funnit detta. Bönderna ha med intresse hört på och inte tyckt det vara något oerhördt med en kvinnlig talare. Och långt in i Småland på rama bondlandet inträffade det att en ung flicka själfmant kom till mig efter föredraget för att diskutera möjligheten af att bilda en F. K. P. R. En enda gång har det händt, att en person efter talets slut frågade mig om jag verkligen trodde, att kvinnorna i all
mänhet önskade rösträtt. Jag svarade honom naturligtvis att jag aldrig hvarken sagt éller trott att alla kvinnor ville ha rösträtt, lika litet som alla män, t. ex. alla sta
tare och torpare, varit betagna af någon utomordentlig längtan efter rösträtt, när det agiterades för deras sak, men att känslan af det rättvisa i vårt kraf dock började bli mer allmän än man kunde vara benägen att tro. Han var inte tillfredsställd med svaret ändå, utan vidhöll att frågan inte var mogen1, men sedan fick jag höra, att man
nen, en bolagstjänsteman, — varit i högerns talarskola.
Någon ”folkets röst” var det därför tydligen icke. Ty från högern dras nu argumenten mot kvinnans rösträtt i olika former. I den naivaste hörde jag det från ”den svarta bilen” i Gestrikland, och det lydde så här: ”Det blir socialdemokraterna ensamma, som komma att förtjäna
♦ ♦
: DAGNYS LÄSARE :
♦ m ♦
J böra gynna t
: DAGNYS ANNONSÖRER \
♦ ♦
♦♦<»♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦ ♦♦♦«♦♦♦♦•♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦*♦♦«♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦
D A G M Y 387
på kvinnans rösträtt; de äro de flesta, så det blir detsam
ma som att skänka dem 100,000 röster”. Detta är na
turligtvis uppenbart oriktigt resoneradt. Ty eftersom kvin
nor finnas i alla samhällsklasser, så bli ju, under för
utsättning af att kvinnorna i stort sedt skulle rösta med männen inom samma samhällsklass, röstetalen visserligen fördubblade genom kvinnorösträtten, men proportionen partierna emellan densamma. Litet förnuftigare blir det ju, när man framställer saken sålunda: ”Det blir hufvud- sakligen de socialdemokratiska kvinnorna, som komma att hösta, hvarför detta parti kommer att förtjäna mest”, men1 oriktigt är det i alla fall, och en alltför stor artig
het mot de socialdemokratiska kvinnorna och ohöflighet mot de andra. Det är dock icke de socialdemokratiska kvinnorna, som ledt vår rösträttsrörelse. De ha varit med på sina håll, och på andra orter ha de organiserat sig i egna kvinnoklubbar, men den kvinnliga rösträttsrörel
sen har dock i vårt land hufvudsakligen drifvits fram af de borgerliga kvinnorna. Detta har t. o. m. fru Elna Danielsson erkänt i ”Arbetet” och betygat sin aktning för vårt uppoffrande arbete för denna sak, medan hon sam
tidigt beklagade att arbetarkvinnorna till följd af sin tryckta ställning ofta nog varit likgiltiga och svåra att organisera. Är det då troligt att vi, som i tio år arbe
tat för rösträtt, när vi en gång få den, skola underlåta att begagna den och låta de socialdemokratiska kvinnorna ensamma göra det? Skulle det däremot inträffa att hö^
germännen, som motsätta sig kvinnans rösträtt och kan
ske med maktspråk söka hindra sina hustrur och dött
rar att delta i striden för den, finge göra den erfaren
heten, att vänsterns kvinnor, när målet är nådt, voro mer vakna och intresserade att deltaga i valen än högerkvin
norna, så vore det då sannerligen inte mer än rätt åt dem. Tyvärr tror jag dock icke att detta kommer att bli fallet i någon nämnvärd grad. Jag har nämligen aldrig märkt, att de kvinnor, som med hån eller axelryckningar tala om dem, som strida för kvinnornas rättigheter, ha något emot att använda de rättigheter, som redan vun
nits, fast de göra det utan tacksamhet mot dem, som ba
nat vägen, och utan känsla af att det skulle förplikta dem att arbeta vidare. Är det verkligen någon som tror, att friherrinnan Annie Åkerhielm af pur kvinnlighet kom
mer att sitta hemma den dag vi andra gå att för första gån
gen utöfva vår politiska rösträtt? Ha högermännen, hur konservativa de än varit, försmått kvinnornas röster vid de kommunala valen? Är det vänstern ensamt, som värf- vat fullmakter hos rika änkor? Åhnej, hr kammarrättsrå
det Johan Östberg står säkert till tjänst att undervisa hö
gerns kvinnor om rätta bruket äfvem af den politiska röst
rätten, när vi komma så långt. Vi få nog upplefva att de som kommit i elfte timmen, eller i ingen timme alls, få samma lön som de, hvilka burit dagens tunga och hetta, så risken är inte så stor ens för högern. T. o. m.
bondhustrurna, hvilka alldeles icke äro de lastdjur utan tid vare sig till religion eller politik, som professor Kjellén vill göra dem till, komma nog att gå med män
nen och rösta, om de tro att bondehemmens intresse stå på spel. De reagera ganska kraftigt mot hr Kjelléns af-
kristningsförsök mot dem, enligt hvad både jag och and
ra med mig försport under denna tid.
Det skulle vara synnerligen intressant att få höta de erfarenheter, som gjorts af de högerkvinnor under val
rörelsen, hvilka ogillat den uppmaning Centralstyrelsen ställt till dem att icke deltaga i densamma till högerns förmån. Ha de, då d,e hjälpt högern i arbetet, därmed också vunnit något för vår sak? Om Centralstyrelsen be
gick ett misstag vid sitt beslut, så skulle ju detta bäst bevisas däraf, att de, som handlat emot detsamma, vun
nit mera än de, som instämt däri. Därför vore det bra om erfarenheten härutinnan komme med i diskussionen.
Ty det är i detta uttalande, mer än i praktiken, som Landsföreningens åtgörande skiljer sig från 1908 års agi
tation. Då hade vänstern visserligen redan tagit upp K.
P. R. på sitt program, men högern hade inte bestämdt uttalat sig emot den. Därför beslöt Landsföreningen att skicka kvinnliga talare til de politiska möten, där detta läte sig göra. Men hur gick det? I allmänhet tillätos kvinnorna tala på vänsterns möten, medan högern ställde sig afvisande. Då som nu reste således de kvinnliga ta
larna på Landsföreningens bekostnad till vänsterns möten
— men icke till högerns. Då som nu understlödde således Landsföreningen faktiskt vänsterpartierna, och högerkvin
norna bidrogo med sina afgifter härtill. Ty detta är ju det enda sätt, hvarigenom Landsföreningen kan under
stödja det ena eller andra partiet; rösta få vi ju inte.
Att vi nu beslöto att inte fråga högern, kan väl inte ens dess ifrigaste anhängare bland kvinnorna fiörevita oss efter excellensen Lindmans och justitieminister Peterssons uppträdande. Och knappast kan det väl vara rösträttsin- tresserade kvinnors mening, att vi skulle afstå från det bästa tillfälle vi ha att göra propaganda för vår sak, nämligen på männens politiska möten, bara därför att högern inte vill veta af oss på sina. Det vore väl om något neutralitetsbrott, ty det vore att förråda vår egten sak för att gynna högerns. Att ställningen är ledsam för högersinnade kvinnor, det inse vi nog, och vi ha visst inte velat försvåra arbetet för dem, som troget kämpat vid vår sida kanske i strid med egna familjemedlemmars önskan, således med större svårigheter än vi själfva haft, men det är regeringens och riksdagens högerpartis håll
ning, som framtvungit situationen. Alla som deltogio i Centralstyrelsemötet veta, att vänsterns kvinnor icke åsyf
tade att votera omkull högerminoriteten, utan tvärtom är
ligt sträfvade att söka få fram ett förslag, som kunde ena alla, hvilket också efter allvarliga öfverläggningar lycka
des på mötet. För dem, som sedan icke gillat vårt be
slut, återstår fortfarande att besvara fru Wicksells ännu öppna fråga: ”hvad skulle vi ha gjort?”
Såsom ännu en erfarenhet från sommarens valrörelse vill jag fästa uppmärksamheten på det program, som All
männa Valmansförbundets Göteborgsafdelning utgifvit, särskildt på en uppsats däri af fil. lic. Hjalmar Haralds om ”Kvinnlig Rösträtt”. Bland annat omtalar han, att rösträtt och valbarhet till riksdagen, till skillnad från den kommunala, är ”ett i egentlig mening offentligt lif, som enligt det allmänna föreställningssättet är onaturligt för
388 DAGNY
kvinnan”, och han upplyser om att för den, som vill vara höger eller moderat, ”är denna etiska känsla afgö- rande”. Vidare heter det: ”Bakom den kan man icke i själfva verket komma med sin motivering. Ett hvarför kan lika litet tillfredsställande besvaras, som man kan: in
tellektuellt motivera med logiskt bindande bevis — pro
blematiska fysiologiska teorier äro här ej nog — vår mo
rals förkastande af giftermål mellan syskon.” Hvad sages om denna högerns vackra valblomma? Förunderligt är ju, att hr Haralds ”etiska känsla” inte också stötes af kvinnornas deltagande i de kommunala valen, och det må ursäktas, om man vågar den förklaringen, att detta beror på att kvinnorna redan ha kommunal rösträtt och att det finns kvinnoröster i Göteborg, som inte äro att förakta för högern. Men saken är verkligen kinkig nog i alla fall, ty stadsfullmäktigevalet i Göteborg är icke bara ett kommunalt val utan äfven ett politiskt, eftersom stadsfullmäktige där välja ledamöter i Första kammaren.
Allmänna Valmansförbundet i Göteborg har således upp
manat kvinnorna att rösta, tagit emot deras röster, och för att locka så många kvinnor som möjligt med sig äf
ven insatt en kvinna i stadsfullmäktige, h v i 1 k e n nu i höst äger att u t ö f v a politisk rösträtt, då val till Första kammaren skall äga rum.
Sedan jämför samma Allmänna Valmansförbund hennö särskildt, men äfven de öfriga kvinnor, hvilka deltagit i stadsfullmäktigevalet, inför ”den etiska känslan” med nes
liga brottslingar. Vi må skänka konservativt sinnade kvin
nor vårt deltagande. Det är inte underligt, om de inte veta, hvad de skola taga sig till inom ett sådant parti, Findman, Kjellén, Petersson, Haralds — det är mycket att smälta. Begären bara inte att L. K. P. R. för den hö
gerns skull skall hvila i arbetet.
Gulli Petrini.
Den 6:te internationella rösträtts
kongressens rapport.
Den officiella rapporten öfver den internationella röst
rättskongressens förhandlingar i Stockholm den 12—
17 juni detta år föreligger nu färdig från ”Women’s
■Printing Society” i London. Att Alliansens sekreterare med skicklighet och omsorg skota sina åligganden fram
går af de sakliga och väl förda protokollen. Under rubriken ”The social side” ger fru Anna Lindemann en entusiastisk skildring af den sällskapliga samvaron på fester och mottagningar, och hon ger organisatörer och arrangörer de mest ampla loford. Vår ljusa svenska som
marnatt och naturen i dess försommarfägring har helt för
trollat henne, för att nu icke nämna i hvilka erkänsamma ordalag hon talar om den storartade gästfrihet, som kom främlingarna till del.
Mrs Chapman Catts stora tal återfinnes in extenso sid. 58, och det 142 sidor digra häftet afslutas med samtliga till Alliansen anslutna länders rapporter.
Till kompletterande af de referat af förhandlingarna, som förut varit synliga i Dagny, återge vi härmed den resolution, som af kongressen antogs med afseende på
Alliansens ställning till olika former af rösträtt. Resolu
tionen fick följande lydelse:
”Det har kommit till kongressens kännedomi, att orda
lydelsen af den resolution hvari vi begära rösträtt för kvinnor på samma villkor som den nu af männen utöfvas eller kommer att utöfvas, har gifvit orsak till miss
förstånd, då man å ena sidan framställt detta såsom ett uttryck af fientlighet gent emot allmän rösträtt, å andra sidan såsom en förbindelse att stödja den allmänna röst
rätten.
Med denna misstolkning i sikte förklarar härmed denna kongress, att den Internationella Rösträttsalliansen icke vid något tillfälle har tagit position för eller emot någon speciell form af rösträtt. Det har tydligt framhål
lits af Alliansen, att de anslutna föreningarna i de en
skilda länderna skulle lämnas full frihet att för sig själfva bestämma hvilken form af rösträtt de vid olika tidpunk
ter vilja arbeta för. Denna kongress uttrycker ingen åsikt om villkoren för rösträttens utöfvande, dess enda mål är att genomföra principen att kön icke utgör ett hinder.”
Den resolution, hvari kongressen uttalade sin tack
samhet för mottagandet i Sverige, lydde sålunda:
”Vi, medlemmar af denna kongress, som gästa Stock
holm, bedja att på det hjäriligaste få tacka våra svenska värdar för deras frikostiga gästfrihet och uttrycka vår beundran för den beundransvärda organisationen af det hela, som gjort denna kongress till en så stor framgång.
Det är icke möjligt att nämna alla vid namn, men vi önska rikta en särskild tacksägelse till alla dem, som haft att göra med kongressbyrån, där man tillmötesgått alla våra önskningar och förutsett allt hvad som fattades oss. Li
kaså tacka vi särskildt de oförtröttliga ”pagerna”, hvil- kas närvaro icke endast varit af stor nytta för oss utan också gifvit en prägel af ungdomlighet och glädje åt våra sammanträden. Vi uppskatta i hög grad hvacl Stockholms stadsfullmäktige gjort för att hjälpa och väl
komna kongressen, liksom tillmötesgåendet från direktö
rens för statens järnvägar sida.
Vi tacka särskildt fröken Lotten von Kræmer för den förtjusande vagnpromenaden, som roade oss så mycket och som hennes vackra standar alltid skall påminna ess om.
Vi tacka också kyrkoherde Hallberg för att han tillät en kvinna att predika i en svensk statskyrka; vårt tack till Skansens styresman, till damkören och dess ledare, fröken Elfrida Andrée och fröken Stenhammar, till fröken Sigrid Leijonhufvud, kantatens författarinna, till Sven och Lisa Scholander, Ull de kvinnliga konstnärerna, till herr och fru Bonnier, till herr och fru Thiel.
Vi hoppas alt de svenska kommitterade för allt sitt arbete må röna ett annat och bättre tack än vårt här ut
tryckta genom att föreningens medlemskap och dess pen- ningetillgångar ökas, genom att stämningen och entusias
men för rösträttsarbetet må vara i växande i Sverige.”
Rapporten, som är af stort intresse för alla rösträtts- vänner, finnes tillgänglig på Rösträttsbyrån, Lästmakare- gatan 6, Stockholm, till ett pris af kr. 1: 50. Den sändes äfven efter rekvisition pr post och tillkommer då intet för porto.
ANNONSERA I DAGNY.
D /V G N Y 389
Blomsterlökar och -litteratur.
Ännu ett steg framåt.
Sällan ha löftena vid en start vackrare infriats än ge
nom Vidtsköfle gårds nyligen utgifna andra katalog öiver blomsterlökar. Hvad som utmärker den insamlas bäst och kortast i ordet elegans. Detta åsyftar ej ut
styrselns nobla enkelhet, utan hela den genomgående prin
cipen. I allmänhet bruka ju priserna i vår tid stiga, ej alltid parallellt med varans beskaffenhet. Här är förhål
landet motsatt. Trots den utmärkta kvaliteten, afprofvad genom vinterns drifningar och vårens frilandsblomstring, ha priserna i stället sänkts och ställa sig t. o. m. of
tast lägre än de holländska.
Sorturvalet är förstklassigt och upptar mindre vanliga varieteter, särskildt af narcisserna, där Vidtsköfle gård har ett större och finare urval än alla de vare sig sven
ska eller holländska firmor, med hvilkas kataloger jag jäm
fört dem. Så äro Glory of Leyden, Madame Plemp och Stella Superba verkliga rangnarcisser.
För frilandsodling förtjäna Darwin-tulpanerna att framhållas, ståtliga i hållning, delikata i färg och mycket hållbara, trots deras blomning vanligen infaller så sent Som i juni, hvilket är en fördel, då denna tid eljes är ganska blomsterfattig. Hur är det möjligt, att dessa tulpa
nernas tulpaner ännu hos oss äro så föga kända? Bland öfriga lökar märker man först och främst sommarens praktblommor, de moderna iris och gladiolus, vidare hyacinter, crocus, snödroppar, liljekonvaljer o. s. v. Lik
som den föregående katalogen utmärker sig äfven denna genom systematisk uppställning, träffande karaktäristiker och goda kulturanvisningar, al it affattadt på ett språk, som fördelaktigt skiljer sig från det vanliga katalogspråket.
Och alla dessa drag är det, som' förläna katalogen dess prägel. Dessutom är den i år betydligt utvidgad på ett sätt, som klart visar den centraliserande idé, hvaråt fru Sigrid Stjernswärd syftar: att skapä ett svenskt motstycke till dte gamla engelska frö- och plantskolefirmorna, hvilkas rykte gått öfver världen, såsom Sutton, Kelway, Barr o.
s. v. Under det gemensamma namnet ’-'Vidtsköfle Träd- gårdsböcker” tillkännager den utkommandet af en serie handböcker, hvaraf tillsvidare fvänne föreligga: 1. Blom
sterlökars dr if ning. Bearbetning från tyskan af Gunlög Hellenius. 2. Liljor. Bearbetning från engelskan
— utan författarnamn visserligen, men daterad Vidtsköfle 1911. Här ges för det billiga priset af 50 öre botaniska och historiska upplysningar samt klara och tillför litlig^a anvisningar och råd för ofvannämnda blommors odling, just i den utsträckning, som behöfves. Sådana böcker har den svenska litteraturen hittills saknat, och vi glädja oss därför åt de löftesrika serienumren 1 och 2. Dess
utom annonseras ännu en blomsterodlingens nödvändig
hetsartikel, professor Wagners närsalt, till det beaktans- värdt billiga priset af 85 öre pr burk om ett kilo. För sammansättningens humbugsfrihet borga både den kände Darmstadtprofessorns namn och Vidtsköfle gårds märke.
Då det under vinterns drifningar visat sig, att dessa svenska lökar kunna fås i blom minst en vecka tidigare än de holländska, ett förhållande af utomordentlig räck
vidd, torde det ingalunda vara ett fö:r djärft påstående, att de med tiden äfven kunna bli en exportvara och däri
genom' en nationalekonomisk faktor att räkna med. Det var därför inga klingande öfverord af fru Sigrid Stjern
swärd, då hon — som i Dagnys första nummer för i år framhölls — startade Vidtsköfle gårds lökodling med pa
rollen ”Sverige åt svenskarna”. Men månne svenskarna till fullo inse, att ett sådant företag med dess stricte följda paroll ej blott kräfver startarens insats, utan äfven åläg
ger den allmänhet, till hvilken den vänder sig, ett visst ansvar? Visserligen har omsättningen förlidet år varit stor, mycket stor, men i den mån ett företag utvidgas i den grad som här skett, kräfver det allt större omsätt
ning.
Här är ett område fullt neutralt, där den svenska kvin
nan kan visa den solidaritets- och allmänanda, hvarcm striden ännu står het. Och detta så mycket lättare, som det berör intressen, som ligga kvinnan nära, ekonomiska och estetiska. Det vore väl nästan en skam, om svenska kvin
nor för svensk kvinnas verk skulle ha mindre blick och förståelse, än den som ett främmande lands främste sångare på svenskt språk visat, hvarigenom det märkliga inträffat, att en affärspublikation fått skönlitterärt värde. Att så skett, står klart för hvar och en, som läser de två förtjusande sonetter, ”Tulpan” och ”Narciss”, som Bertel G ri
pe n b e r g här tillägnat fru Stjernswärd.
Det lilla fina häftet, som inom sig bär så mycken om
satt energi, så många: löften och så mycken framtid för Sverige, fås på begäran gratis och franco från Vidtsköfle
gård. 1
Ellen Nordenstreng.
Tionde svenska flickskolemötet. Det tionde allmänna svenska flickskolemötet har under förliden vecka hållits i Falun och i samband därmed Flick- och samskoleförenin- gens årsmöte. Vi återkomma i nästa veckas nummer med referat af förhandlingarna.
Aloderskydd. En internationell kongress för moderskydd och sexuella reformer anordnas genom den tyska förenin
gen Bund der Mutterschutz och kommer att äga rum den 28—30 september i Dresden.
Framstående vetenskapsmän och intresserade från många länder skola där uttala sig om moderskyddsfrå
gans läge i olika land och på grund af vunna erfarenhe
ter rådslå öfver detta sociala spörsmåls vidare utredning samt de därmed nära förbundna önskemålen om sexuella reformer. Äfven kommer förslag att framläggas om bil
dandet af en internationell förening med samma syftesom det tyska Bund der Mutterschutz.
Anmälning om deltagande kan ske till sekreteraren, fru Hedwig M. Stein, Breslau XIII, Gutenbergstrasse 30, genom hvilken äfven upplysningar erhållas.
Prenumerera på DAGNY!
390 D A. G N V
Gustaf Vasas yngsta dotter.
Af Sophie Charlotte v. Sell.
Från tyskan efter förf:s manuskript.
den gamla, i Backsteingotik uppförda domen i Schwe
rin i Mecklenburg lägger besökaren ovillkorligen mär
ke till ett grafmonument af svart och hvit marmor, på hvilket knäböjer ett bedjande äkta par i den dräkt som bars af de högre stånden mot slutet af 1500-talet. Bå
das drag äro så lefvande och i synnerhet hustruns så tilldragande, att man känner sig benägen att tro sig stå inför verkliga porträtt. Minnesmärket är också upprest öfver hertig Kristoffer af Mecklenburg (f 1592). Det är emellertid endast han, som hvilar i griften inunder. Hans gemål, som låtit resa vården öfver honom, hvilar i sitt eget fäderneslands jord, i Uppsala domkyrka, vid sidan af sin fader, konung Gustaf Vasa, hvars yngsta barn hon var.
I april 1549 skref drottning Margareta från Kungsör till sin syster Märta, Svante Stures ge
mål: ”Wår synnerliga gunst och systerlige kärlige helsning, kära syster! — gifve wi dig tillkänna, att Guda allsmäktige hafwer nå- deligen sett till oss och gifwit obs en ung dotter, nu som war den fjerde april, för vilket Gud allsmäktige ware tack och lof!
Gör wäl och helsa Swante på wåra wägnar.”
Den unga dottern erhöll i do
pet namnet Elisabeth. Ända sedan detta sitt tionde barns födelse för-
blef Margareta svag oeh sjuklig. På sommaren 1551 höll konungen hof på Gripsholms slott. En dag företog man en lustfärd på Mälaren. Sällskapet gick i land på en liten hol
me. Här insjuknade drottningen så häftigt, att hon ej kunde återvända till Gripsholm utan måste föras till det närmare belägna Tynnelsö. Den 27 augusti afled hon på detta slott.
Hon var fullt medveten om sin förestående bortgång och tog afsked af make och barn. Hon tackade honom för all hans kärlek och godhet och för att han hade upp
höjt henne till höghet och ära samt bad honom om' för
låtelse för sina egna fel och svagheter. ”Våra barn”, sade hon, ”befaller jag dig, näst Gud, uti händer. Den hög
ste, som är konung öfver alla, beder jag1 troligen, att för dig, deras fader, lifstiden så mycket förlänges, som den för mig, deras moder, förkortas.”
Denna rörande bön blef ej hörd. Gustaf Vasa dog redan nio år därefter. De ännu ej fullvuxna döttrarnas upp
fostran var nu anförtrodd åt Katarina Stenbock, hans tredje gemål. I alla händelser lefde de unga prinsessor
na oftast tillsammans med henne vid Erik XIV:s hof. Vi
veta emellertid intet närmare cm Elisabeths första ung
dom.
Vid 13 års ålder förlofvades hon med hertig Kristof
fer af Mecklenburg, och bröllopet skulle äga rum två à tre år därefter. För att förstå denna förlofning och dess vidare utveckling måste vi här göra en tämligen lång utvikning.
Kristoffer var en af sönerna till den regerande her
tigen Albrekt af Mecklenburg, äfven kallad den sköne, och Anna af Brandenburg, kurfurst Joakim I:s dotter.
Han föddes den 30 juni 1537. Af hans sju syskon lefde då blott fyra: Johan Albrekt, Ulrik, Georg och Anna.
1540 föddes ännu en prins, Karl. I början af sitt äk
tenskap hade Albrekt och Anna öfvergått till lutheranis- men, men senare återvände de i den allena saliggörande kyr
kans sköte. Albrekt gjorde detta uteslutande af politiska skäl.
Men den i kloster uppfostrade Anna omfattade åter katolicis
men med glödande nit och blef med åren allt mer fanatisk.
Hon förmådde dock ej att gent
emot maken eller . efter hans död gentemot den äldste sonen genomdrifva en katolsk upp
fostran för sina båda yngsta barn. Och hur mycket Kristof
fer än stod under inflytande af sin mor, hvars älsklingsbarn han var, så förmådde hon intet öfver honom i religiöst afseende, han var och förblef en ifrig och trogen lutheran.
Hertig Albrekt dog 1549. Vid denna tid erkände den tyska fursterätten alla söners lika arfsberättigande.
Endast i kurfurstendömen och några genom särskilda fa- miljefördrag skyddade furstendömen härskade förstfödslc- rätten. Men furstarna började alltmer inse nödvändighe
ten att förebygga det ständiga förminskandet af deras län
der och att genom höga andliga ämbeten hålla de yngre sönerna skadeslösa mot att de afstodo från sin ärfda här
skarrätt. Detta försökte nu också Johan Albrekt, som öf- vertog regeringen tillsammans med sin broder Ulrik. Till att börja med förskaffade han Kristoffer biskopsdömet Ratzeburg, hvilket under dennes minderårighet förvalta
des af en af Mecklenburg utsedd ställföreträdare. Befatt
ningen var dock för litet inkomstbringande fiör att bereda Kristoffer en verklig ersättning för andelen i fädernearf- vet. Slutligen lyckades det Johan Albrekt att skaffa bro
dern expektans på ärkebiskopsdcmet Riga.
Lifland utgjorde vid denna tid en sammanslutning af åtskilliga kyrkliga stater: ärkebiskopsdömet Riga, områ- Hertig Kristoffers af Mecklenburg och hans gemåls,
Elisabeth af Sverige, grafvård i domen i Schwerin.
DAGNY 391
den1, tillhörande biskoparna af Kurland, Ösel och, Dor
pat samt Tyska ordens besittningar. Dessa senare voro inströdda öfver allt i det ärkebiskopliga territoriet, och både politiskt och militäriskt hade ordensmästaren öfver- vikten. I själfva verket var Lifland en sorts tysk koloni.
Landsbefolkningen var visserligen estnisk och lettisk. Men öfver den härskade, utom de andliga herrarna, deras ad
liga vasaller, hvilka voro af tysk härkomst och förenade i riddarskap. I städerna, af hvilka Reval, Dorpat och Riga tillhörde Hansan, sutto tyska borgare, hvilka skipa
de rätt på tyskt sätt och liksom riddarna ökades genom ständiga tillskott från Tyskland. De erkände den tyske kejsaren som sin öfverherre och löste gemensamma frågor på landtdagar, till hvilka de fyra stånden, adel, präster, borgare och bönder, skickade ombud. Men reformationen hade undergräft grunden till denna egenartade, ur medel
tida teokratiska idéer framsprungna sammanslutning. Här kunde endast en genomgripande sekularisation ha hjälpt.
År 1526 uppdrogo de lifländska ständerna öfverhögheten öfver landet åt ordensmästaren Walter von Plettenberg, och uppställde som hans förebild markgrefven Albrekt af Brandenburg, den tyska ordensmästaren i Preussen, som för ett år sedan gjort sig till detta lands herre. Men förhållandena voro mindre invecklade i Preussen. Or
densmästaren hade varit landets enda andlige furste, un
der det fem sådana funnos i Lifland. Och han hade för- värfvat hertigvärdigheten endast genom erkännandet af polsk öfverhöghet, hvarför han också förklarats i tysk riksakt. Plettenberg var gammal och kände sig ej läng
re vuxen så många svårigheter och strider, hvarför han afböjde.
Äfven ärkebiskopen Wilhelm i Riga, en broder till Albrekt af Preussen, ied af de många oklara förhållande
na i Lifland. Han var sjuklig och kände sig ensam. En frisk, ung medhjälpare, hvilken såsom hans efterträdare vore förbunden med honom genom många gemensamma intressen, syntes honom högst välkommen. Och han be
gärde att man snart skulle sända honom en sådan. Men för valet af en furstlig medregent behöfdes landtdagens instämmande, och detta vägrades hots eller kanske snara
re till följd af Preussens, Danmarks och Polens förord.
Konungen af Polen var beskyddare öfver ärkestiftet Riga.
Man hade redan länge fruktat, att brandenburgaren lik
som hans breder i Preussen skulle lägga stiftet under polsk öfverhöghet.
Hertiginnan Anna hade redan i de tidigare åren högst ogärna skilt sig från sin älsklingsson och endast motvil
ligt fogat sig i sin äldste sons anordningar, då denne ej ansåg moderns« inflytande och förvekligande uppfostran gynnsamma för Kristoffers studier och utveckling. Äf
ven 1555 var det svårt att vinna henne för Johan Al- brekts planer, och hon inriktade framförallt sina ansträng
ningar på att hindra Kristoffer från att afstå från sin arfsrätt till Mecklenburg. Kristoffer själf tycks som en bra nog outvecklad ung man icke hafva vetat hvad han ville. Å ena sidan smickrade honom den vinkande äran, som hans broderlige förmyndare helt naturligt framställde i särdeles lockande färger, å den andra skilde han sig
ogärna från modern och ryggade tillbaka inför de af hen
ne i varnande ton skildrade svårigheterna och olägenhe
terna. Johan Albrekt inbjöd sin broder till ett besök och behandlade honom med den utsöktaste vanlighet. En vac
ker sigillring och en röd sammetspung med 300 gulden, som hertigen skänkte honom, fängslade så den adertonåri- ges sinne, att han glömde alla moderns förmaningar. Be
gagnande sig af hans öfversvallande tacksamhet, föreläde Johan Albrekt honom arfsafsägelseurkunden, och Krist
offer underskref den och begagnade sin nya ring vid si
gillets anbringande.
Kort därpå reste han till Lifland. Domkapitlet i Riga bekräftade hans val till koadjutor, men landt- dagen framhärdade i sitt afslag. Ärkebiskopen anvi
sade honom tre slott med underlydande områden.
Byggnaderna voro emellertid oinredda och godsen in- bragte föga. Hertigen kunde ofta ej betala sina tjänare odi hade knappt råd att föda sig och dem. Kristoffer hyste ej heller något rätt intresse för de lifländska förhål
landena, i hvilka han kände sig främmande och osäker.
Synbarligen kände han ej heller någon tillgifvenhet för ärkebiskopen. Och mellan denne och landtdagen växte stridigheterna, i hvilka Sigismund August ständigt blan
dade sig med anlitande af ett alltmera hotande språk.
Slutligen utbröto öppna fientligheter, hvilka resulterade i Wilhelms och Kristoffers tillfångatagande. Den senare be
handlades emellertid bättre i fängelset, då ordensmästaren med rätta betraktade honom såsom den personligen oskyl
diga orsaken till tvisten. Polen rustade och genomdref med blotta hotelsen om sin alls icke krigsberedda här att i Poswol ingicks en fred, som återgaf de två fångar
na friheten men för öfrigt medförde mycket svåra följ
der för Lifland. År 1554 hade detta land med tsaren slutit en fred på 15 år, under hvilken tid det icke fick ingå förbund med Polen. Icke dessmindre undertecknade Lifland i Poswol ett skydds- och anfallsförbund med Po
len mot tsaren. Klausulen att detta skulle träda i kraft först efter de 12 återstående fredsåren betydde föga. Tsa
ren dröjde ej heller med sitt svar på detta fördragsbrott och började 1558 krig med Lifland.
I början af detta år reste den sorglöse Kristoffer till Mecklenburg för att besöka sin moder. Och trots ifrigä böner från Lifland, där man under den allmänna oenig
heten hoppades finna den lämplige ledaren och räddaren i honom, kvarhölls han i hemmet ända till årets slut till följd af moderns inflytande och outhärdliga penningbe
kymmer. Efter återkomsten förde han, delvis med fram
gång, de lifländska trupperna mot ryssarna. Penningbrist och oafbruten oenighet mellan partierna hämmade emeller
tid ständigt den lifländska krigsledningen.
Därigenom att det lyckades Ryssland att draga Lif
land till sig, skadades både Danmarks och Sveriges in
tressen på Östersjön. En broder till konung Fredrik II i Danmark, hertig Magnus af Holstein, hade genom köp förvärfvat biskopsdömet Ösel och tillägnade sig med dansk hjälp äfven andra landsdelar. Den af Polen utlof- vade hjälpen mot Ryssland uteblef. Då vände sig sta
den Reval och riddarna från landskapen Harrien, Wie-
392 DAGNY
land och Ierwen till konungen af Sverige med bön om bistånd och löfte om underkastelse. Erik sände genast trupper, som besatte Estland 1560. Nu började Polen fientligheter, icke mot Ryssland utan mot Sverige. Ärke
biskopen fordrade, att Kristoffer skulle sluta sig till Po
len. Denne vägrade, ty han ville förbli trogen mot tyska riket. Hans moder bönföll honom om att återvända till henne från det olyckliga, af kriget härjade landet. Sommaren 1561 blef Kristoffer myndig enligt mecklenburgsk lag.
Hans förra afsägelse, som gjorts af en omyndig, var rättsligt ogiltig. Så ansåg han den nu äfven själf. För
svaret för arfsrätten fordrade hans hemvändande. Men redan innan han uppnått Mecklenburg, hade Johan Al
brekt och Ulrik öfverenskommit om landets delning i två hälfter. Kristoffer begaf sig nu till kejsaren för att ut
verka understöd för sina rättsanspråk samt hjälp åt Lif- land. Följden blef personliga nådesbevis och tämligen obestämda löften.
Handarbetslärarinnornas utbildning.
Ide af 1909 års riksdag antagna bestämmelserna rö- rande aflöning af lärarinnorna vid statsunderstödda en
skilda läroanstalter föreskrefs i fråga om handarbetslärar- inna, att sådan lärarinna skulle äga rätt till lönetursbe- räkning för uppflyttning i högre lönegrad därest hon genomgått för ändamålet af k. m:t godkänd lärarinnekurs i handarbete. Någon sådan af k. m:t godkänd kurs fin
nes för närvarande icke. Emellertid ha i anledning af denna bestämmelse från flera handarbetskurser gjorts an
sökningar om godkännande af kurserna för ofvannämnda ändamål. Läroverksöfverstyrelsen har nu afgifvit sitt för
sta utlåtande rörande en dylik ansökan afseende Norden- feltska kvinnliga yrkesskolan i Göteborg och därvid utta
lat sig i allmänhet rörande handarbetslärarinnors ut
bildning.
Erfarenheterna från våra flick- och samskolor samt nu existerande lärarinnekurser i handarbete, jämförda med de resultat, till hvilka man kommit i Danmark, Norge, Finland och Tyskland, ge vid handen,! anser öfverstyrelsen, att en handarbetslärarinnekurs bör meddela undervisning i följande ämnen: metodiska skolarbeten (stoppning, lapp
ning, stickning o. dyl.), linne-, kläd- och maskinsömnad, konstsömnad, fackteckning, stillära, materiallära samt pe
dagogik och metodik. Lärotiden bör utgöra minst 36 veckor, fördelade på minst två, helst tre terminer. Utbild
ningen af handarbetslärarinna kräfver i Norge 1 arbets
år på tio månader, i Danmark 1Y2 år, i Finland 2 år, i Tyskland 1 år omfattande 40 arbetsveckor.
Utom fackutbildning synes man af en handarbetslärar
inna vid statsunderstödd skola äfven böra fordra ett visst mått af allmänbildning. Starka skäl synas tala för att handar- betslärarinnor i förberörda afseende jämställas med lärarin
nor i andra öfningsämnen. För att försäkra de statsunder
stödda flick- och samskolorna om handarbetslärarinnor med allmänbildning bör från statens sida såsom villkor för hand- arbetskurs godkännande fordras vissa inträdesfordringar vid dylik lärarinnekurs. Med hänsyn till faktiskt föreliggande för
hållanden torde man emellertid som alternativ till real- skoleexamen endast fordra genomgående af näst högsta klassen af flickskola, som har fem klasser öfver folkskola
Annonsera i Dagny !
oooooo <><>oo<ro oooo oo oo <>0000000 ooooo o oooooo
eller motsvarande utbildning. Inträdesåldern föreslås af öfverstyrelsen skola sättas till 19 år.
Slutligen yttrar sig öfverstyrelsen särskildt rörande Nordenfeltska kvinnliga yrkesskolan i Göteborg och till
styrker under vissa villkor densammas lärarinnekurs’ god
kännande för ofvannämnda ändamål.
Franska akademiens dyg-depris.
På slutet af 1700-talet lefde i Frankrike en stor idea
list och fantast, som hyste en för den tiden karak
teristisk uppfattning, nämligen att dygdens erkännande skul
le vara en sporre till ädla handlingar.
Han tillställde den franska akademin år 1782 en ano
nym skrifvelse, där det bland annat heter: ”Om sederna voro renare och själarna mer upphöjda, skulle tillfreds
ställelsen att hafva gjort det goda vara en tillräcklig be
löning. Men för de flesta människor behöfs det något mer, nämligen att den goda handlingen belönas.
Inspirerad af denna sanning anhåller en medborgare, att den franska akademin värdigades mottaga grundplå
ten till ett penningpris och att akademin hvarje år på en af sina offentliga sammankomster måtte låta uppläsa ett loftal öfver en dygdig och ädel handling.”
Monsieur de Montyon, så var gifvarens namn, ansåg,, att akademins lärda och vältaliga ledamöter voro de lämp
ligaste att förverkliga hans idé och med vackra tal upp
muntra det goda, ty penningepriset ansåg han endast va
ra af underordnad betydelse.
Den första, som hedrades med akademins dygdepris, var en kvinna, en fattig krämerska, som hade befriat en fånge ur Bastiljen.
Från följande år kan det vara intressant att veta, att tvenne personer ansågos lika kvalificerade och att bägge verkligen också kunde få pris, tack vare Marie-Antoinet- tes frikostighet.
Sedan den tiden ha många omhvälfningar försiggått i Frankrike, men institutionen finnes ännu kvar, och ge
nom stora donationer kunna nu årligen utdelas 70,000 francs.
Dygdeidealen ha växlat, men mer än hundra gånger ha redan skalderna och de lärda i samband med Monty- onska dygdeprisets utdelning sjungit deras lof i oli
ka tonarter. Förföljda medborgare under oroliga tider, änkor och faderlösa i tider af inbördes stridigheter, åter
vändande krigare, alla ha de varit med om att få pris.
”Låt oss ta dygden från hvilket håll den än kommer, ty vi finna den hos lekmän och präster, hos filosofer och kristna, hos den ena åsiktens män så väl som hos den andras”, så sade en gång en talare.
Hvarje år i november, då ”Les prix de vertu” utdelas och tidningarna meddela innehållet af talet och namnen på de lyckliga pristagarna, går det som en ström af be
undran genom allmänheten, och det visar sig, att det go
das segerkraft blir allt större och att känslan af beundran är nog stark att sporra till nya bedrifter.
mXlaKBADET
11 Handtverkare gatan 11.
BAD- TVÄTT- och ST RYKINRÄTTNINQ l:a klass i alla afseenden.
OBS.! Sim undervisning f. damer och herrar R. T. 38 14 - 38 IS A. T. 93 43 - 93 44
DAGNY 393
Det ideal af hjältemod och godhet, som vi tro vara så aflägset, och den storartade uppoffring, som förefaller oss öfvermänsklig, den finnes dock i alla land, blott Frankrike drar den fram i dagsljuset och ärar den, tack vare M:r de Montyons initiativ.
Hvilka är det då, som i vår tid erhålla de flesta pri
sen? Jo, kvinnorna. Markisen af Ségur yttrade sålunda 1908 i sitt stora tal: ”Äfven på detta område märka vi en betydande kvinnlig rivalitet. De ha konkurrerat ofant
ligt med männen, men det skulle anstå oss illa att kla
ga 'öfver denna kvinnosakens seger”. Under det året ut
delades nämligen 115 pris, däraf 86 till kvinnor. De stör
sta penningebeloppen gingo dock till välgörenhetsinrättnin
gar, så att hvad de enskilda fingo var endast mindre summor.
I allmänhet ha kvinnornas handlingar kunnat föras under rubriken människokärlek och uppoffring, men om man ögnar igenom de olika donationernas statuter, finner man att de, som afse att skänkas till räddare af männi- skolif eller modiga handlingars utöfvare, äfven kommit kvinnorna till del.
Af alla de olika institutioner och enskilda, som blif- vit belönade med dygdepris, vill jag här nämna några.
En ung flicka t. ex. har vid några och 20 års ålder räddat lifvet på 8 personer; några har hon räddat ur eldfara, andra från att drunkna vid kantring af en båt, och andra åter har hon vid ett olyckstillfälle räddat ur kuggarna på en maskin.
En annan har, med sin lilla sömmerskelön och öfver- arbete på de sena kvällarna, underhållit sin sjuka mor och två blinda bröder, samt därtill två brorsöner, sedan de genom försvagad syn blifvit förhindrade att arbeta.
En liten tjänsteflicka arbetar utan lön i en familj, då denna kommit på obestånd, och tar sig sedan extra ar
bete för att underhålla barnen efter föräldrarnas död.
Vid 20 års ålder måste en liten sömmerska underhål
la sin mor och åtta yngre syskon, därefter upptog hon sju föräldralösa barn och sörjde för dem genom att sy på öfvertid. Då alla dessa fått platser, öppnar hon sitt hem för sin sjuka svåger och tre syskonbarn.
I en af Paris utkanter finns en gammal portvakterska, som med ringa lön (100 fr. pr år) underhåller en svag- sint man, som varit allas skräck, samt upptagit tre för
äldralösa barn, hvilka hon sedan fått placerade i go
da anställningar. Elon mottar dessutom dagligen, utan er
sättning, alla husets småbarn till vård och tillsyn, medan mödrarna äro på arbete, vårdar de sjuka i huset och har flera gånger trädt emellan, då hyran skulle betalas. Hon är en ängel, säger den talare som det året hade på sin lott att förkunna dygdens belöning.
I dessa dagar, då själfviskheten säges spela en så stor roll i världen och ondskan går segerrikt fram, måste man verkligen fråga sig: är det endast Frankrike, som har så många hjältar och uppoffrande människor att vi
sa, ty jag skulle kunna sida efter sida uppräkna sådana fall. Nej, helt säkert icke, godheten finnes öfver allt, och bland folkvimlet på våra gator möta vi nog mången så
dan, som i tysthet har uträttat sitt stordåd.
♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦
♦ ♦
♦ ♦
♦ Jtlla svaga barn böra få Vasens (f. d. Nordstjernans) l
♦ stärkande Järnpreparat ”Ferrol‘\ Dess angenäma smak gör J
♦ att det med lätthet tages. Aptitgifvande ökar det hastigt X Z kroppsvikten. På alla apotek till 2 kr. fl. $
♦ ♦
♦ ♦
Skulle inte också vi på något sätt, mer än. vi nu gö
ra, kunna dra fram i ljuset och med tacksamhet erkänna det arbete, som sker i det tysta. Ha vi ej pris att skän
ka, så ha vi åtminstone vår beundran, och den kan all
tid bli en solstråle, som värmer och uppmuntrar andra att gå samma väg, ty clet ligger helt visst en sanning i M:r de Montyons åsikt, att dygdens kännedom är en sporre till ädla handlingar.
/. 5.
Från allmänheten.
Tack.
Till alla dem, som jag icke personligen kan nå med mitt tack för hågkomsten af min 60-årsdag, ber jag att på detta sätt få ge uttryck åt min gläd] ef y lida tack- samhetskänsla:
Till medlemmarna i sällskapet Myrorna, medlemmarna i Göteborgs F. K. P. R. — särskildt det ovärderliga
”Dragarelaget” —, andra orters F. K. P. R., arbetskam
rater inom centralstyrelsen i L. K. P. R., K. K. F. i Göteborg och många andra, nämnda och onämnda, men alla lika varmt tackade för det vackra minne de gifvit mig med på den återstående delen af lifsvägen.
Shekkersten den 13 aug. 1911.
Frigga Carlberg.
Notiser
Valrörelsen. Fru Frigga Carlberg talade i Vänersborgs Folkpark den 6 augusti öfver ämnet ”Rättfärdighetspoli- tik” för en publik af 800 personer, som enhälligt antog resolutionen om den kvinnliga rösträttsfrågans lösning un
der instundande riksdagsperiod. Fru Carlberg har äfven talat i Strömstad och å öar i Bohusländska skärgården för hufvudsakligast bönder och fiskare. Intresset har va
rit det allra lifligaste hos såväl män som kvinnor.
I Halland är fröken Sofia Svensson från Göteborg en mycket anlitad talare å de liberala mötena.
Valagitationen i Jönköpings län. Under tiden 10 —13 augusti ha flera stora politiska möten anordnats inom Jönköpings län; hvarvid anföranden om kvinnans politiska rösträtt hållits.
Den 10 augusti hade de frisinnade möte i Nässjö, med tvenne riksdagskandidater samt hr A. Ceder från Stock
holm och fröken Sigrid Kruse från Karlskrona såsom ta
lare. Den 11 var frisinnad! möte i Forserum med1 samma talare, den 12 i Säfsjö med föredrag af f. d. statsrådet A. Pettersson i Påboda samt fröken Kruse. Samma dag var politiskt möte i Grenna med föredrag af hrr Felix Hamrin och A. Ceder samt anförande af fröken G. Plan
ting Gyllenbåga om kvinnans politiska rösträtt.
Ett stort möte afhölls i Huskvarna söndagen den 13 med föredrag af hrr A. Pettersson i Påboda och A. Ce
der samt fröken Sigrid Kruse.
Vid socialdemokratiska möten ha fru Elma Danielsson talat i Solberga, Gripenberg och Tranås samt fröken Signe Wollter i Gnosjö och Skillingaryd. Samtliga dessa möten ha varit väl besökta, äfven ha valmännens sympa
tier för kvinnans rösträtt kommit till uttryck genom en
hälligt antagande af resolutioner.
♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦>♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦
♦ ♦
♦ Mjölk dagligen till afhämtning. ♦
X Oskummad för 15 öre lit. Tjock grädde för 90 öre lit. X
♦ Handskummad för 6 öre lit. l:ma smör kr. 2,00 pr kilo. J
♦ StocKholms MejeriaKtiebolag. Klarabergsgatan 68. ♦
« Allm. Tel. Br. 5241. !
