Att lova eller inte lova väljarna - det är EU-frågan: En jämförande studie av de svenska riksdagspartiernas vallöften inför Europaparlamentsvalen 2014 och 2019

Att lova eller inte lova väljarna - det är EU-frågan

En jämförande studie av de svenska riksdagspartiernas vallöften inför Europaparlamentsvalen 2014 och 2019

Ester Carlson

Kandidatuppsats i statsvetenskap, 15 hp, HT 2020 Uppsala universitet, Statsvetenskapliga institutionen Handledare: Thomas Persson

Antal ord: 12 236

Antal sidor: 38

Abstract

The European Parliament elections have for decades been described as 'second-order national elections', meaning that parties tend to have a national focus rather than a European one.

Furthermore, the parties are often described as a weak link between the European Union and its citizens. Studies on the parties' election promises have mainly been done on national elections and show that election promises become increasingly important over time. However, no previous studies have looked at election promises in European elections. The purpose of this comparative case study is to compare the election promises that Swedish parliamentary parties present in their election manifestos for the European Parliament elections of 2014 and 2019, in order to contribute to both the discourse on European Parliament elections and the discourse on election promises. Two established fields of research that have not previously met in this way. Based on previous research, this study tests eight hypotheses on the material. By mapping and analyzing 1374 election promises from 16 election manifestos, the result shows a predominant share of election promises with a European focus, rather than national. The election promises are surprisingly specific rather than vague and mainly critical of EU-policy rather than the European Union as a political system. The conclusion of this result is that the European Parliament elections as 'second-order national elections' do not emerge when election promises are studied. The results of this study has shown that there is reason to revise the prevailing picture of European Parliament elections in this field of research.

Keywords: election promises, election manifesto, European elections, Sweden, European

Parliament, second-order

Innehållsförteckning

1. Inledning 1

1.1 Syfte och frågeställning 3

1.2 Disposition 4

2. Tidigare forskning och teoretiskt ramverk 4

2.1 Diskursen om politisering av EU-frågor 4

2.2 Diskursen om valmanifest och vallöften 7

2.3 Teoretiska grunder för analysram och hypoteser 7

2.3.1 Nationellt kontra europeiskt fokus 7

2.3.2 Specifika kontra vaga vallöften 8

2.3.3 Systemkritiska kontra policykritiska vallöften 9

2.3.4 Politikområden 10

3. Design och metod 11

3.1 Design 11

3.2 Material 12

3.3 Metod 13

3.4 Operationella begrepp med exempel 14

3.5 Kritisk reflektion 17

4. Resultat och analys 18

4.1 Nationellt kontra europeiskt fokus 18

4.2 Specifika kontra vaga vallöften 21

4.3 Systemkritiska kontra policykritiska vallöften 23

4.4 Politikområden 26

4.5 Diskussion 31

4.5.1 Kritisk reflektion kring resultat och analys 31

4.5.2 Jämförelse med vallöften till nationella val 31

5. Slutsats 33

6. Referenslista 35

6.1 Litteratur 35

6.2 Valmanifest 36

Bilaga 1 38

1

1. Inledning

Politiska partier utgör en viktig länk mellan medborgare och den offentliga makten som en del i den representativa demokratin. Inför de nationella valen till parlamentet brukar politiska partier skriva valmanifest där de proklamerar sina ståndpunkter inför kommande val. I valmanifesten, som ibland är omfattande, brukar partierna ange konkreta vallöften. Ett vallöfte kan beskrivas som ett åtagande där partierna lovar att utföra någon åtgärd eller åstadkomma ett specifikt resultat på ett visst område eller i en viss fråga, om de får makten att göra så.

Forskning kring vallöften har påvisat att partier väljer att avge vallöften som de menar har inflytande i väljarnas vardag och handlar om frågor som väljarna ser som viktiga. Majoriteten av vallöften tenderar också att utlova konkreta förändringar snarare än att bibehålla status quo.

Forskningen kring hur svenska riksdagspartier hanterar och formulerar vallöften inför riksdagsval är relativt utbredd. Sverige är särskilt intressant då svenska regeringar i en internationell kontext har haft stor framgång med att uppfylla de vallöften man anger i sina valmanifest.

Antal vallöften som produceras av de svenska partierna inför nationella val har även ökat markant över tid och partierna anger mer detaljerade åtaganden än någonsin.

Därmed finns kunskap om hur partier formulerar vallöften inför nationella val, men hur vallöften inför Europaparlamentsvalen ser ut är däremot ett outforskat område. Det forskningen har visat är att det finns skillnader i partiernas valmanifest till nationella val respektive till Europaparlamentsvalen sett till innehåll. En sådan skillnad är att EU-frågor lyfts mycket sällan i valmanifesten inför de nationella valen och blir först aktuellt inför Europaparlamentsvalen.

Kunskapen är begränsad när det gäller vilka typer av vallöften som partierna lägger fram i sina valmanifest när parlamentariker ska väljas till Europaparlamentet, vilket denna studie ämnar bidra till. Karaktärsdragen av vallöften kan säga mycket om hur partierna väljer att lyfta EU- frågor i sina valmanifest och därmed vilken bild av Europeiska unionen (EU) som väljarna får av partierna.

1 Royed, "Testing the Mandate Model in Britain and the United States: Evidence from the Reagan and Thatcher Eras", s.79.

2 Lindvall et al, SNS Demokratirapport 2017, Samverkan och strid i den parlamentariska demokratin, s.166.

3 Thomson et al., "The Fulfillment of Parties' Election Pledges: A Comparative Study on the Impact of Power Sharing", s.534f.

4 Håkansson och Naurin, "Promising ever more: An empirical account of Swedish parties’ pledge making during 20 years", s.393.

5 Braun och Schmitt, "Different emphases, same positions? The election manifestos of political parties in the EU multilevel electoral system compared", s.646.

2 Europaparlamentsvalen sker var femte år och har sedan lång tid inom forskningen beskrivits som "second-order national elections".

Det innebär att dessa val tenderar att ha nationellt fokus, det vill säga fokus på nationella partier, nationella kandidater, nationella frågor och den nationella regeringen. De har beskrivits vara mer av en kontroll mellan de nationella valen för hur väl den nationella regeringen sköter sig. Vissa forskare menar att denna karaktärisering som andra rangens nationella val har ökat över tid.

Vidare finns forskning som lyfter brister hos de svenska partierna när det gäller att utgöra en länk mellan medborgarna och Europeiska unionen.

Många menar att den mediala rapporteringen kring Europeiska unionen är mycket bristfällig. När väl EU-frågor lyfts är det när Sverige är i konflikt med EU, vilket gör att medborgarna sällan får ta del av den EU-politik och sakfrågor som partierna driver.

Sverige har tidigare till och med beskrivits ha en "samlingsregering kring Europafrågorna",

vilket också visar på partiernas brister med att visa sina sakpolitiska olikheter eftersom de endast höjer rösten när Sverige gemensamt är emot något som sker på EU-nivå. Dock har forskningen visat att opposition finns i riksdagen när det kommer till EU-frågor och då främst en opposition i diskussionen mellan partierna i EU-nämnden. Problematiken är att denna diskussion inte når ut till väljarna.

Sammantaget finns forskning om hur vallöften i nationella val formuleras av partierna och huruvida de uppfylls. Det finns forskning om Europaparlamentsvalen som "second-order national elections" och hur valmanifest skiljer sig åt mellan Europaparlamentsvalen och nationella val. Något som inte studerats närmare är hur vallöften karaktäriseras i valmanifesten till Europaparlamentsvalen, vilket är utgångspunkten för denna studie.

6 Reif och Schmitt, "Nine second-order national elections: A conceptual framework for the analysis of European election results", s.3-44.

7 Hix och Høylan, The Political System of the European Union, s.146-149.

8 Blomgren och Liljeqvist, "Riksdagspartierna och EU: en svag demokratisk länk", s.9 9 Ibid, s.4.

10 Persson, Min väg, mina val, s. 236.

11 Karlsson, Mårtensson, Persson, "Hur mycket opposition finns det i svensk EU-politik?", s.12-14.

3

1.1 Syfte och frågeställning

Syftet med studien är att jämföra de vallöften som svenska riksdagspartier lägger fram i sina valmanifest inför Europaparlamentsvalen 2014 och 2019. Studien hamnar i en skärningspunkt där två olika forskningsfält möts, dels forskningen om politiseringen av EU-frågor och Europaparlamentsvalen som andra rangens nationella val, dels forskningen om vallöften till nationella val. Det har forskats mycket inom båda forskningsfälten men de har inte tidigare mötts på detta sätt. Genom att undersöka vallöften kan studien tillföra ny kunskap till diskursen om EU-frågor och Europaparlamentsvalen, där vallöften inte tidigare har studerats. Att titta på just vallöften skapar förhoppningen om att säga något nytt om Europaparlamentsvalen.

Syftet med att studera vallöften är också att bidra till diskursen om vallöften. Detta sker genom att vallöften undersöks ur ett nytt perspektiv, nämligen ett europeiskt snarare än nationellt, eftersom nationella val hittills stått i centrum hos forskningen om vallöften. Studien kommer inte kartlägga vallöften eller valmanifest från nationella val utan endast till Europaparlamentsvalet. Förhoppningen är att undersökningens resultat och kartläggning av vallöften, såsom eventuella mönster och karaktärsdrag, ska kunna jämföras med tidigare forskning som kartlagt vallöften till nationella val.

Undersökningens teoridrivna syfte ämnar bidra med något nytt inom de båda forskningsområdena och eventuellt utmana den rådande bilden om Europaparlamentsvalen.

Målsättningen är att hitta likheter och skillnader mellan partiernas vallöften, såsom vilka

politikområden som är vanligast bland vallöften och om vallöften faktiskt är kopplade till EU:s

befogenheter. Även var fokuset ligger i vallöften är intressant, det vill säga fokus på nationella

eller europeiska angelägenheter. Det är också intressant att se om vallöften är mer kritiska till

EU som politiskt system eller kritiska till sakpolitiskt innehåll, det vill säga den policy som EU

producerar. Syftet är inte bara att jämföra partierna sinsemellan utan också att försöka

identifiera skillnader i vallöften över tid, vilket är varför två olika val studeras. Sammantaget

finns det många anledningar att undersöka hur vallöften till Europaparlamentsvalen faktiskt ser

ut. Med detta syfte blir frågeställningen följande: Vilka likheter och skillnader finns i de

svenska riksdagspartiernas vallöften inför valen till Europaparlamentet 2014 och 2019? Sker

det någon förändring av vallöften över tid mellan valen?

4

1.2 Disposition

Efter denna introduktion till ämnet och studiens syfte presenteras tidigare forskning från diskurserna om politisering av EU-frågor respektive valmanifest och vallöften. Därefter följer det teoretiska ramverk som ligger till grund för studiens utformning. I teoriavsnittet presenteras författarens förväntningar på resultatet, varpå studiens design och metod, tillika det analytiska ramverket, redogörs för. Efter detta presenteras och analyseras studiens resultat och diskuteras i relation till tidigare forskning. I slutet av uppsatsen dras slutsatser och en sammanfattande diskussion följer med förslag på framtida forskning.

2. Tidigare forskning och teoretiskt ramverk

2.1 Diskursen om politisering av EU-frågor

På åttiotalet lanserade Reif och Schmitt en studie som beskrev Europaparlamentsvalen som

"second-order national elections".

Därefter har forskningen kring detta perspektiv på EU bara fortskridit.

Kortfattat innebär första rangens val att väljarna erbjuds det kritiska valet att bestämma vem som ska få makten att styra landet, såsom i allmänna nationella val. Andra rangens nationella val är mindre betydelsefulla även om nationella partier ofta deltar, såsom i val till regional och kommunal nivå. Inom forskningen har alltså även den europeiska nivån framställts som andra rangens nationella val.

Valen till Europaparlamentet har tenderat att ha fokus på nationella angelägenheter, men också främst lagt vikt vid nationella partier, nationella kandidater och den nationella regeringen. Andra rangens nationella val ses inte som lika viktiga vilket betyder att det finns färre incitament för medborgare att rösta, vilket Europaparlamentsvalen visar med det ständigt lägre valdeltagandet än nationella val. En annan orsak till att valen till Europaparlamentet ses som andra rangens nationella val är att de egentligen ger ett betyg till den nationella regeringen och att människor ofta röstar annorlunda i valen på europeisk nivå respektive på nationell nivå. Dels för att färre väljer att rösta strategiskt och lägger därför sin röst på mindre partier som kanske inte har stor makt på den nationella arenan, dels för att visa sitt missnöje till regerande partier genom att rösta på ett

12 Reif och Schmitt, "Nine second-order national elections: A conceptual framework for the analysis of European election results", s.3-44.

13 Se exempelvis Hix och Marsh, "Second-order effects plus pan-European political swings: An analysis of European Parliament elections across time" samt Norris "Second-order elections revisited".

14 Norris, "Second-order elections revisited", s.111.

5 oppositionsparti.

Denna karaktärisering att Europaparlamentsvalen ses som andra rangens nationella val menar forskare som Hix och Marsh har ökat med tiden.

Det nationella fokuset visas främst i nationella valkampanjer vilket Blomgren och Liljeqvist visat. Detta trots EU:s stora inflytande på nationell politik och den stora inverkan som en nationell regering får i EU. De presenterar bland annat två generella slutsatser gällande hur mycket EU nämns i riksdagspartiernas valmanifest mellan 1976 och 2010: dels att EU nämns mycket sällan, dels att EU främst nämndes i samband med inträdet av EU men att det därefter planat ut.

Fortsättningsvis visar forskning av Braun och Schmitt att partier trots allt lägger mer fokus på EU-frågor i valmanifesten till Europaparlamentsval än i valmanifesten till nationella val.

Vad detta påvisar är att det ändå skett en politisering av EU-frågor på nationell nivå, men att EU-frågor främst blir aktuellt när det är dags att välja fram EU-parlamentariker.

Vidare visar resultat från studien av Blomgren och Liljeqvist att när EU nämns i nationella valmanifest ligger fokus på EU-integrationen, det vill säga om konstitutionella frågor, snarare än om politiska sakfrågor som EU har inflytande över. Mängden politikområden som styrs av EU har ökat med tiden. EU:s påverkan på svensk politik har varit störst på områden som jordbruk och miljö, men mindre på områden som kultur och utbildning. Författarna menar att de svenska partierna knappt nämner dessa frågor som ibland nästan styrs helt av EU.

Ytterligare forskning som är relevant är samförfattad av Karlsson, Mårtensson och Persson. De har studerat opposition i den svenska EU-politiken för perioden 1995–2016 genom att undersöka diskussionerna i EU-nämnden. Resultatet visar att det finns en så kallad "klassisk"

opposition inom svensk EU-politik, då oppositionen som lyfts i EU-nämnden främst är kritik mot sakpolitiskt innehåll snarare än kritik mot EU som system. Systemkritiken har ökat något i nämnden sen 2010, delvis till följd av att Sverigedemokraternas inträde i riksdagen, men policykritik är fortfarande vanligast. EU-kritiska partier såsom Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet står för en stor andel av oppositionen jämfört med de

15 Hix och Høylan, The Political System of the European Union, s.146-149.

16 Hix och Marsh, "Second-order effects plus pan-European political swings: An analysis of European Parliament elections across time", s.6.

17 Blomgren och Liljeqvist, "Riksdagspartierna och EU: en svag demokratisk länk", s.4-5.

18 Braun och Schmitt, "Different emphases, same positions? The election manifestos of political parties in the EU multilevel electoral system compared", s.646.

19 Blomgren och Liljeqvist, "Riksdagspartierna och EU: en svag demokratisk länk", s. 3-6.

6 mer EU-positiva borgerliga partierna. Dock har Folkpartiet/Liberalerna som mycket EU- positivt parti tenderat att bedriva mycket opposition i EU-nämnden. Avsaknad på "klassisk"

opposition inom EU-politiken kan ses som farlig ur demokratisk synvinkel, men vad som här visas är att partierna påvisar alternativa ståndpunkter inom EU-frågor och utsätter regeringen samt EU för "klassisk" opposition. Problematiken som kvarstår, vilket författarna till artikeln lyfter, är att oppositionen enbart sker i riksdagen och den når inte ut till väljarna. Partierna brister i att inför väljarna presentera förslag och alternativ i EU-politiken när de ska rösta fram parlamentariker till Europaparlamentet men också inför valen till riksdagen.

Därmed blir det intressant att undersöka i vilken utsträckning partierna faktiskt ställer ut vallöften till sina väljare inför Europaparlamentsvalen och hur dessa vallöften formuleras.

Gällande EU-kritik hos olika typer av partier finns omfattande forskning. Bland annat har det visats att EU-kritiska partier, ofta ytterkantspartier, tydligt utmanar mainstreampartier med sin kritik.

Men det finns olika syn angående på vilket sätt som EU-kritiska partier påverkar mainstreampartiernas inställning till EU. En studie av Meijers har påvisat att när EU-kritiska partier når framgång kan en mer negativ inställning till den europeiska integrationen framkallas bland mainstreampartier, det vill säga mainstreampartierna blir mer lika de EU-kritiska partierna.

Utifrån en studie av Treib som undersökt valmanifest till Europaparlamentsvalen utvecklar mainstreampartierna en egen typ av EU-kritik. Treib visar att istället för att blir mer lika de EU-skeptiska partierna, som ofta är ytterkantspartier, så formar mainstreampartierna en EU-kritik som går att förankra i partiets kännetecknande värderingar för att på så sätt bli trovärdiga hos sina väljare.

20 Karlsson, Mårtensson, Persson, "Hur mycket opposition finns det i svensk EU-politik?", s.1-16.

21 Hobolt och de Vries, "Turning against the Union? The impact of the crisis on the Eurosceptic vote in the 2014 European Parliament elections", s.510-511.

22 Meijers, "Contagious Euroscepticism: The impact of Eurosceptic support on mainstream party positions on European integration", s.420-421.

23 Treib, "Exploring mainstream Euroscepticism: Similarities and differences between Eurosceptic claims of centre-right and radical right parties", s.1.

7

2.2 Diskursen om valmanifest och vallöften

Vallöften inför nationella val är ett relativt välutforskat forskningsområde där mycket kretsar kring de nationella valmanifesten i valkampanjerna. Den forskning kring vallöften som denna studie i huvudsak knyter an till är gjord av Håkansson och Naurin. I studien har de kartlagt svenska valmanifest till riksdagsvalen mellan 1991-2010. Syftet med deras studie är att försöka bygga ut forskningen kring tanken bakom vallöften, såsom vad som får partier att binda sig själva vid vallöften i valmanifest. De menar att det har skett stora förändringar de senaste decennierna i relationerna mellan partier, väljare och media som påverkar partiernas incitament att avge vallöften. Även om studien inte erbjuder några konkreta förklaringar så genomförs en extensiv empirisk undersökning av valmanifest till riksdagsvalen, vilket innefattar närmare 4000 vallöften. Vad resultatet visar är att politiska partier i en tid av ständigt växande konkurrens om media och väljaruppmärksamhet tycker det är värt att producera fler och fler vallöften. Utvecklingen med ett ökat antal vallöften ansåg de inte nödvändigtvis vara bra, utan snarare försvårar det för väljarna att ta ställning. Vidare visade det sig att vallöften inte vara vaga utan snarare mer specifika. Partierna uttryckte även väldigt olika vallöften och gav väljarna tydliga alternativ. De såg även att många vallöften fokuserade på framtiden och förändringar snarare än att behålla status quo.

2.3 Teoretiska grunder för analysram och hypoteser

Utifrån dessa två diskurser skapas de teoretiska premisserna för denna undersökning, vilka kan delas in i fyra områden. Dessa områden redovisas var för sig, där varje stycke lyfter en konkret aspekt av det teoretiska ramverket. I anslutning till varje område presenteras två förväntningar på vad resultatet kommer att visa - alltså hypoteser - utifrån varje teoretisk aspekt. Det finns flertalet aspekter som går att jämföra, både mellan partierna och över tid, men på grund av studiens teoridrivna syfte kommer inga spekulativa hypoteser anges, utan endast hypoteser som tydligt kan kopplas till det teoretiska ramverket.

2.3.1 Nationellt kontra europeiskt fokus

För det första betraktas Europaparlamentsvalen som andra rangens nationella val, där nationella angelägenheter är i fokus i valkampanjerna snarare än EU-frågor. Hur politiseringen

24 Håkansson och Naurin, "Promising ever more: An empirical account of Swedish parties’ pledge making during 20 years". s.393-404.

8 av EU-frågor har utvecklats antas forma hur vallöften ser ut inför Europaparlamentsvalen, men forskningen har inte visat karaktärsdragen på vallöften inför Europaparlamentsvalen utan endast inför nationella val. Diskursen om vallöften påvisar att partier har fått fler incitament att avge vallöften, vilket gör det intressant att utforska på EU-nivå. Med denna teoretiska utgångspunkt förväntas vallöften ha ett mer nationellt fokus snarare än ett europeiskt. Den första hypotesen blir således att en övervägande andel av partiernas vallöften förväntas ha nationellt fokus. Med nationellt fokus menas att partierna vinklar budskapet i sina vallöften till att vara nationella angelägenheter eller vara av särskilt vikt för Sverige snarare än den europeiska gemenskapen. Detta bygger främst på att Europaparlamentsvalen just brukar beskrivas som andra rangens nationella val och att den politisering av EU-frågor som skett inte riktigt når ut till väljarna. Den andra hypotesen är att partiernas vallöften för valet 2019 förväntas ha mer nationellt fokus än vallöften för valet 2014. Detta kan härledas från Hix och Marsh forskning som sagt att Europaparlamentsvalen som andra rangens nationella val har ökat med tiden.

Denna ökning konstaterade författarna i en studie gjord 2011, men att Europaparlamentsvalen ses som andra rangens nationella val kvarstår trots att det är oklart om detta fenomen har ökat sen studien gjordes. Det faktum att EU-skeptiska partiers stöd har ökat de senaste mandatperioderna, vilket har konstaterats av Hobolt och de Vries, kan också tänkas ha påverkat den allmänna inriktningen i partiernas vallöften till mer nationellt fokus snarare än europeiskt.

2.3.2 Specifika kontra vaga vallöften

Vidare till det andra teoretiska området, vilket handlar om specifika respektive vaga vallöften.

Vallöften i nationella valmanifest tenderar att vara specifika, det vill säga partierna formulerar konkreta vallöften som bara kan uppfyllas på ett sätt, snarare än vaga vallöften som kan uppfyllas på flera olika sätt. Forskningen som nämnts tidigare har visat att EU-frågor lyfts mer i valmanifest till Europaparlamentsvalen än i valmanifest till de nationella valen.

Europaparlamentsvalen som andra rangens nationella val och den ökade konkurrensen mellan partierna lär ha påverkat hur specifika respektive vaga partierna väljer att vara i sina vallöften när det är dags att skicka parlamentariker till Bryssel. Den första hypotesen på detta område är att andelen vaga vallöften förväntas vara högre än andelen specifika vallöften.

25 Hix och Marsh, "Second-order effects plus pan-European political swings: An analysis of European Parliament elections across time", s.6.

26 Hobolt och de Vries, "Turning against the Union? The impact of the crisis on the Eurosceptic vote in the 2014 European Parliament elections", s.504.

9 Europaparlamentsvalen ses som mindre viktiga vilket gör att partierna kan tänkas kampanja med mer vaga budskap än specifika. Dels för att fånga upp fler väljare, dels för att man inte vill lova specifika saker när det gäller att få igenom politiken i EU:s komplexa system. De svenska EU-parlamentarikerna är i tydlig minoritet bland alla parlamentariker i Europaparlamentet, vilket gör att deras inflytande inte är jämförbart med inflytandet ett parti får som kommer till makten i ett nationellt system. Därmed kan partierna väntas ge fler vaga vallöften. Nästa hypotes om specifika/vaga vallöften är att andelen specifika vallöften förväntas vara högre inför valet 2019 än inför valet 2014. Att partierna blivit mer specifika i sina vallöften inför nationella val har tidigare nämnts, men hur det ser ut inför Europaparlamentsvalen är inte klarlagt. Forskningen har visat att EU-skeptiska partier utmanar mainstreampartierna med sin kritik, vilket skulle kunna tala för att partierna har tvingats bli mer specifika i sina vallöften till Europaparlamentsvalen, till följd av konkurrensen från utmanarpartier såsom Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet.

2.3.3 Systemkritiska kontra policykritiska vallöften

För det tredje tenderar partierna att vara systemkritiska till EU i nationella valkampanjer men mer policykritiska i EU-arbetet i riksdagen. Med systemkritik menas att kritiken är riktad mot Europeiska unionen som politiskt system, medan policykritik är en kritik riktad mot sakpolitiska frågor, det vill säga den policy som produceras inom EU. Forskare menar att partierna brister i sin förmåga att agera länk mellan EU och medborgarna. Även om policykritik finns inom EU-nämnden i Sverige är det tveksamt om den når ut till väljarna. EU-skeptiska utmanarpartier kan med sin systemkritik mot EU skapa olika former av kritik hos mainstreampartier. Sammantaget vet vi inte om partierna är mer/mindre systemkritiska eller policykritiska i sina vallöften till Europaparlamentsvalen, därmed finns ett tydligt tomrum i forskningen som denna studie ämnar bidra till att fylla. På grund av detta är det svårt att ha en förväntan kring den allmänna nivån av systemkritik och policykritik i partiernas vallöften.

Dock skapas förväntningar på särskilda partier. Den första hypotesen på detta område är att Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet som EU-kritiska partier förväntas ha högre andel systemkritik i sina vallöften än övriga partier. Detta av anledningen att de är just EU-kritiska partier och bör då uttrycka mer systemkritik än övriga partier.

Den andra hypotesen som har med systemkritik och policykritik att göra är att partierna

förväntas ha en högre andel systemkritiska vallöften inför valet 2014 än inför valet 2019. Kriser

10 är något som kan ha stort inflytande över inställningen till EU och vilka EU-frågor som partierna prioriterar och lyfter. Inför Europaparlamentsvalet 2014 låg den ekonomiska krisen i bagaget från föregående mandatperiod, medan inför valet 2019 stod Brexit-krisen i centrum.

Trots de EU-skeptiska utmanarpartiernas framgång kan det tänkas att Brexit-krisen svetsade samman de EU-positiva krafterna i Europa då partier förstod att något liknande ville de inte själva driva fram. Därmed kan det förväntas att partierna la mer vikt vid policykritik av EU- frågor snarare än att vara systemkritisk till EU, med tanke på hur Brexit slutade. Däremot gav den ekonomiska krisen, som tog fart efter Europaparlamentsvalet 2009, partierna större incitament att faktiskt kritisera EU som politiskt system på grund av mångas missnöje av EU:s hantering av krisen samt bristerna i Eurosystemet.

2.3.4 Politikområden

Slutligen behandlar studien inom vilka politikområden som vallöften givits. EU-medlemskapet har haft stort inflytande på den politik som förs både på nationell nivå och europeisk nivå. EU har sina befogenheter som styr vilka områden EU får påverka och på vilka sätt. Forskningen har visat att när svenska partier nämner EU i sina valmanifest till nationella val ligger fokus på konstitutionella frågor, snarare än särskilda sakpolitiska områden. Vid en jämförelse av valmanifest till Europaparlamentsvalet och nationella val lyfts trots detta sakpolitiska frågor på europeisk nivå när det är dags att skicka parlamentariker till Bryssel. Den första hypotesen är således att partierna förväntas ange högre andel vallöften inom övriga politikområden än konstitutionella frågor.

På grund av att Europaparlamentsvalen ses som andra rangens nationella val skapar detta

givetvis också frågor om vilka sakpolitiska områden som nämns i partiernas valmanifest inför

valen till Europaparlamentet. Det vill säga om partierna lägger fram vallöften i frågor som

faktiskt regleras på europeisk nivå och som är inom EU:s befogenheter, eller lyfter frågor som

styrs på nationell nivå. Den sista hypotesen är att partierna förväntas ha högre andel vallöften

inom politikområden som ligger inom EU:s befogenheter, det vill säga frågor som EU har stort

inflytande över, såsom migration, jordbruk och miljö. Därmed förväntas partierna producera

en lägre andel vallöften inom politikområden såsom utbildning, kultur och sjukvård, eftersom

detta är frågor som medlemsstaterna till stora delar styr över själva.

11

3. Design och metod

3.1 Design

Valet av design är en jämförande fallstudie där upplägget är att göra en systematisk kartläggning av likheter och skillnader i vallöften hos svenska riksdagspartier inför Europaparlamentsvalen 2014 och 2019. Jämförande fallstudier är av karaktären att analysenheterna finns inom olika kontexter, i kontrast till traditionella fallstudier där de befinner sig i samma.

Denna studie jämför både likheter/skillnader partierna sinsemellan samt jämför vallöften mellan de två valen. Studien är av beskrivande karaktär, vilket av Esaiasson et al är studier som svarar på frågor om bland annat hur något ter sig.

Dock kan studien tänkas ha ett förklaringsvärde då diskursen kring politiseringen om EU-frågor och Europaparlamentsvalen som andra rangens nationella val tros förklara varför vallöften är utformade som de är.

Varför just Sverige är ett relevant val av fall finns flera anledningar till. Sverige sticker ut i forskningen kring vallöften eftersom svenska partier som hamnar i regeringsställning, oavsett regeringskonstellation, har varit oerhört framgångsrika med att uppfylla sina vallöften.

Vallöften fyller alltså en viktig funktion i de svenska partiernas valkampanjer men framför allt i den förda politiken efter val. Sverige är även en passande kontext att studera vallöften i då landet är stabilt, demokratiskt och har ett flerpartisystem.

Att titta på svenska partier fyller naturligtvis en praktisk funktion också eftersom materialet är lättillgängligt och fördelaktigt för författaren att tolka. Naurin som forskat mycket kring vallöften pekar också på vikten av kunskap om kontexten när politiskt material ska tolkas på originalspråk.

27 Esaiasson et al., Metodpraktikan, s.109.

28 Ibid, s.37.

29 Thomson et al., "The Fulfillment of Parties' Election Pledges: A Comparative Study on the Impact of Power Sharing", s.534f.

30 Naurin, "Is a Promise a Promise? Election Pledge Fulfilment in Comparative Perspective Using Sweden as an Example", s.1047.

31 Ibid, s.1047.

12

3.2 Material

Det empiriska material som ligger till grund för undersökningen är åtta partiers valmanifest inför Europaparlamentsvalen 2014 och 2019. Motiveringen till att undersöka valen från 2014 och 2019 är att de ger de mest aktuella resultaten. De partier som inkluderas är Centerpartiet, Folkpartiet/Liberalerna, Kristdemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Avgränsningen innebär att partier såsom Junilistan och Feministiskt initiativ inte innefattas. Motiveringen till detta är att resultatet av denna studie ska gå att koppla till resultat från tidigare och framtida studier av de svenska partiernas vallöften. I flertalet studier innefattas endast partier som fått mandat i både det nationella parlamentet och Europaparlamentet för att dessa ska kunna jämföras. Även om denna studie i sig inte kartlägger valmanifest från både nationell och europeisk nivå möjliggör denna avgränsning att studiens resultat om vallöften till Europaparlamentet går att jämföra med vallöften till riksdagen. För att kunna jämföra skillnader mellan valen 2014 och 2019 är denna avgränsning också nödvändig, då inkludering av partier som endast tagit mandat i ett av valen hindrar jämförelsen.

Det finns flera skäl att använda just valmanifesten utan att inkludera exempelvis medierapporteringen eller valkampanjerna som helhet. Till att börja med är valmanifesten grunden i partiernas valkampanjer. Det vill säga att hela partiet står bakom manifestet och att de används som huvudkälla vid framträdanden i valkampanjerna. Vidare är det en optimal källa för en jämförande studie likt denna då alla partier offentliggör ett valmanifest inför de olika valen. Vidare finns en enighet bland många forskare att valmanifesten har en viktig funktion i de flesta länder.

Att fokusera på vallöften och inte bara titta på valmanifesten som helhet fyller även det en funktion. Eftersom vallöften i valmanifesten är väl genomtänkta och fastslagna av partiet, är det i dessa som partierna visar väljarna konkret vad de står för och vad de lovar att åstadkomma.

I studier har det visats att löften är viktiga för politikerna och att majoriteten av de vallöften som ges faktiskt uppfylls om ett parti kommer till makten.

Vallöften uppfylls alltså mer än de bryts vilket visar att löftena tydligt speglar partiernas förda politik och därmed kan visa partiernas syn på EU.

32 Lindvall et al, SNS Demokratirapport - Samverkan och strid i den parlamentariska demokratin, s.158.

33 Ibid, s.158.

13

3.3 Metod

Den metod som kommer att användas är innehållsanalys med både kvalitativa och kvantitativa inslag. Metoden har inspirerats av tidigare forskning såsom Håkansson och Naurin som kartlagt och studerat vallöften.

Det centrala begreppet i studien är vallöfte. Inom statsvetenskaplig litteratur brukar definitionen av vallöfte lyda: "a commitment to carry out some action or produce some outcome."

Ett vallöfte kan ses ha två huvudsakliga beståndsdelar. För det första en fras som indikerar åtagande eller stöd såsom: vi ska/vi stödjer/vi vill/vi motsätter oss/vi ska arbeta för osv. Denna fras kan både indikera ett "hårt" åtagande (vi ska) eller "mjukt" åtagande (vi stödjer, vi måste, vi borde). För det andra anges en åtgärd eller policy för åtagandet. Definitionen gör ingen åtskillnad mellan "hårt" eller "mjukt" åtagande utan båda inkluderas. Det avgörande för att definieras som vallöfte är just att en åtgärd eller policy finns med.

I det analytiska ramverket för denna studie räknas varje vallöfte som en analysenhet. Vallöften brukar antingen förekomma i löpande text eller i punktformat. För att urskilja ett vallöfte görs först en kvalitativ tolkning där valmanifesten läses igenom och alla påståenden som matchar definitionen av vallöfte noteras. Om ett vallöfte förekommer flera gånger i manifestet kommer endast det vallöfte som formulerar budskapet mest konkret att användas. Det vill säga om dubbletter finns av ett vallöfte så utesluts den som är mindre tydlig. Fokus ligger på budskapet i vallöftet snarare än valet av ord, vilket gör att metoden inkluderar både "hårda" och "mjuka"

vallöften. Därefter bedöms analysenheterna utifrån ett antal variabler som då ska avgöra karaktären på vallöftet. En kvalitativ tolkning görs av varje vallöfte för att fastställa om det uppfyller respektive kategorisering. Detta förs in i ett kodschema som därefter analyseras.

Syftet med att metoden delvis är kvantitativ är för att kunna vara transparent samt visa hur stora andelar av resultatet som exempelvis utgörs av en viss karaktärisering, snarare än att bara påstå att någon karaktärisering förekommer "ofta" eller "sällan".

34 Se exempelvis Naurin, "Is a Promise a Promise? Election Pledge Fulfilment in Comparative Perspective Using Sweden as an Example", s.1046–1064, samt Håkansson och Naurin, "Promising ever more: An empirical account of Swedish parties’ pledge making during 20 years". s.393-404.

35 Royed, "Testing the Mandate Model in Britain and the United States: Evidence from the Reagan and Thatcher Eras", s.79. Definitionen har testats och utvecklats vidare av Comparative Party Pledges Project, som är en forskargrupp som genomför omfattande jämförande forskning om vallöften, se översikt i Thomson m.fl. (2017).

Denna definition är allmänt accepterad inom forskningen om vallöften.

36 Royed, "Testing the Mandate Model in Britain and the United States: Evidence from the Reagan and Thatcher Eras", s.79

14 De kategorier med variabler som appliceras på varje vallöfte:

● Nationellt fokus kontra europeiskt fokus

● Specifikt vallöfte kontra vagt vallöfte

● Systemkritiskt vallöfte kontra policykritiskt vallöfte

● Politikområde, dels konstitutionella frågor kontra övriga politikområden, dels politikområden inom EU:s befogenheter kontra politikområden utom EU:s befogenheter.

I figur 1 visas en sammanställning av antalet analysenheter som undersöks fördelat både på parti och respektive valår. Det totala antalet analysenheter, det vill säga det totala antalet vallöften, är 1374 st.

Figur 1. Antal analysenheter fördelat på partier och år. Totalt antal analysenheter är 1374 st.

3.4 Operationella begrepp med exempel

I detta avsnitt presenteras de operationella begreppen, det vill säga hur varje kategori definieras.

Därefter följer exempel för hur varje kategori kommer kodas och tolkas. Först framförs

skillnaderna mellan nationellt fokus och europeiskt fokus i vallöftena. Ett vallöfte tolkas ha

nationellt fokus när budskapet är att gynna svenska intressen eller att åtgärden är av särskild

vikt för Sverige framför EU som helhet. Det är alltså uppenbart en nationell angelägenhet som

vallöftet handlar om. Europeiskt fokus innebär att EU beskrivs som en gemenskap där vallöftet

fokuserar på något som ska gälla i hela unionen eller som gynnar det europeiska samarbetet.

15 Exempel på vallöfte som kodas som nationellt fokus är: "Sverigedemokraterna vill begränsa den tid som EU-medborgare helt fritt kan vistas i Sverige"

Här visas att vallöftet är riktat mot att uppnå något för just Sverige och föreslår inte exempelvis en tidsbegränsning som ska gälla för EU-medborgare i alla EU:s medlemsstater, utan endast Sverige.

Exempel på vallöfte som kodas som europeiskt fokus är: "Tillväxten i Europa lyfts av friare handel med andra länder. Ett frihandelsavtal mellan EU och USA skulle ge fler jobb och ökad tillväxt på båda sidor av Atlanten."

Detta vallöfte fokuserar tydligt på en åtgärd som ska gälla för hela EU och som ska gynna EU som en gemensam aktör, det vill säga alla EU:s medlemsstater.

Vidare till indelningen mellan specifika och vaga vallöften som bygger på ledande forskning av vallöften. Specifika löften definieras som vallöften som bara kan uppfyllas på ett sätt. Vaga löften kan däremot uppfyllas på flera sätt, vilket kräver en rimlighetsbedömning av författaren.

Exempel på vallöfte som kodas som specifikt är: "Det är orimligt att flygets bränsle inte beskattas på samma sätt som andra fordonsslag. Liberalerna vill därför införa en bränslebaserad flygskatt för resor inom och mellan EU-länder."

Detta vallöfte kan alltså bara uppfyllas genom att en bränslebaserad flygskatt införs och därmed räknas det som ett specifikt vallöfte.

Exempel på vallöfte som kodas som vagt är: "Varken EU:s eller Sveriges upphovsrättsreglering är uppdaterad utifrån den teknologiska utvecklingen. Centerpartiet anser att upphovsrätten bättre måste främja och belöna skapande samtidigt som den tar tillvara konsumenters intressen."

Detta vallöfte kan uppfyllas på flera olika sätt eftersom det inte anges på vilka sätt partiet vill uppdatera reglerna kring upphovsrätten utan endast vad de vill att uppdateringen bör åstadkomma. Därför kodas det som ett vagt vallöfte.

37 Sverigedemokraterna, "Mindre EU mer Sverige - Sverigedemokraternas valmanifest i EU-valet", s.5.

38 Folkpartiet, "Ja till Europa!", s.3.

39 Håkansson och Naurin, "Promising ever more: An empirical account of Swedish parties’ pledge making during 20 years". s.397.

40 Liberalerna, "Ja till Europa! Liberalernas program inför valet till Europaparlamentet 2019", s.7.

41 Centerpartiet, "Ett smalare men vassare EU - Centerpartiets valplattform inför EU-valet 2014", s.5.

16 Fortsättningsvis ska varje vallöfte kategoriseras som antingen systemkritiskt eller policykritiskt.

Ett systemkritiskt vallöfte definieras som ett vallöfte där kritiken är riktad mot EU som politiskt system. Ett policykritiskt vallöfte definieras som ett löfte där kritiken är riktad mot politiskt sakinnehåll. Naturligtvis finns en skillnad mellan att vara kritisk mot systemet i sig och att vilja reformera inom systemet. Båda dessa räknas som systemkritik eftersom det är det dominerande budskapet i vallöftet som avgör gränsdragningen. Vidare kan det ju tänkas att ett vallöfte inte uttryckligen lägger fram en kritik. Tanken är att budskapet i vallöftet som partiet lägger fram ändå är en kritik mot en policy som antingen finns eller saknas respektive kritik mot det politiska systemet som EU är eller som det inte är i nuläget.

Exempel på vallöfte som kodas som systemkritiskt: "Vi vill ha ett nära samarbete mellan demokratier, inte en odemokratisk superstat i Europa. Därför stöder vi krav om att avgränsa EU:s makt, demokratisera unionen och öka medlemsländernas inflytande."

Här framgår att partiet är kritiska till EU som politiskt system snarare än en sakpolitisk fråga.

Exempel på vallöfte som kodas som policykritiskt: "Hbtq-personers rättigheter ska få en mer framskjuten roll i EU:s biståndspolitik."

Kritiken som läggs fram i detta vallöfte är direkt riktad mot att EU:s biståndspolitik brister när det gäller Hbtq-personers rättigheter, alltså räknas det som policykritiskt.

Avslutningsvis till kategoriseringen för politikområden. Ett vallöfte kan bara anta ett värde utifrån politikområde vilket betyder att vallöftet kommer kodas utifrån det politikområde som står i centrum för vallöftets budskap och åtgärd. Om ett vallöfte lyfter saker som skulle kunna tolkas tillhöra flera politikområden är det område som är mest framstående som kodas.

Kategoriseringen av politikområden har inspirerats av studien gjord av Karlsson, Mårtensson och Persson samt de politikområden som anges på EU:s officiella hemsida.

De 20 politikområden som ett vallöfte kan kategoriseras som är: Arbetsmarknad och socialpolitik; Budget och ekonomisk samordning; Folkhälsa och sjukvård; Fri rörlighet;

Forskning och innovation; Handel, inre marknad och konkurrens; Jämställdhetspolitik;

42 Vänsterpartiet, "Vänsterpartiets uttalande inför EU-valet", s.1.

43 Moderaterna, "Vi gör Sverige tryggare - Valmanifest Europavalet 2019", s.8.

44 Karlsson, Mårtensson, Persson, "Hur mycket opposition finns det i svensk EU-politik?", s.9.

45 Europeiska unionen, EU:s politikområden.

17 Jordbruk och fiske; Konstitutionella frågor; Mänskliga rättigheter och demokrati; Migration;

Miljö, klimat och energi; Rättsligt samarbete och grundläggande rättigheter; Regionalpolitik och sammanhållning; Säkra livsmedel; Samarbete och europeisk integration; Transport och infrastruktur; Telekom och internet; Utrikes- och säkerhetspolitik; Utbildning och kultur.

Exempel på några vallöften och vilka politikområden de kodas som. Konstitutionella frågor:

"Europaparlamentets kostsamma flytt mellan Bryssel och Strasbourg måste upphöra. Det är dyrt, onödigt och dåligt för klimatet. Parlamentet ska ha ett enda säte – i Bryssel"

Budget och ekonomisk samordning: "Sveriges avgift till EU ska inte öka, utan på sikt minska."

Rättsligt samarbete och grundläggande rättigheter: "Vi vill även anpassa EU-regelverket så att också länder utanför unionen ska kunna delta i gemensamma brottsutredningar."

Handel, inre marknad och konkurrens: "Stärka digitaliseringen av EU:s inre marknad. Streamingtjänster ska fungera inom hela EU."

Samarbete och europeisk integration: "Att alla europeiska länder som uppfyller medlemskapskriterierna ska erbjudas EU-medlemskap."

Utrikes- och säkerhetspolitik: "Europa har stora möjligheter att påverka omvärlden om unionen agerar samlat. Det kräver för det första att medlemsländerna respekterar, och prioriterar, kravet på att samordna sin utrikespolitik inom ramen för EU."

3.5 Kritisk reflektion

I en studie likt denna är det avgörande att gränsdragningen för de kvalitativa tolkningarna av vallöften är tydliga, eftersom transparens eftersträvas. Det finns många sätt för partierna att uttrycka sig på och det finns risk att alla vallöften därmed tolkas på samma sätt. För att uppnå transparens och god reliabilitet anges därför de operationella begreppen i avsnittet ovan, men framför allt ges exempel för hur vallöften kommer att tolkas. Trots att det kan anses svårt att replikera en kvalitativ studie likt denna är förhoppningen att genom transparens i hur vallöften kodas och tolkas så antas att stora skillnader i resultat inte skulle uppstå om studiens metod och upplägg genomförs igen. Operationaliseringen och de exempel som presenterats är gjorda för att hamna så nära de teoretiska aspekterna som studien ämnar mäta, och därmed nå hög validitet.

46 Liberalerna, "Ja till Europa! Liberalernas program inför valet till Europaparlamentet 2019", s.38.

47 Moderaterna, "Vi gör Sverige tryggare - Valmanifest Europavalet 2019", s.20.

48 Centerpartiet, "Ett smalare men vassare EU - Centerpartiets valplattform inför EU-valet 2014", s.9.

49 Socialdemokraterna, "För demokrati och jämlikhet, mot klyftor och extremism-Valmanifest för EU-valet 2019", s.5.

50 Moderaterna, "Vi tror på Europa! Valmanifest Europavalet 2014", s.12.

51 Kristdemokraterna, "Valmanifest 2019 - Make EU lagom again", s.6.

18

4. Resultat och analys

Resultat och analysdelen är indelad som följer: först sker en systematisk genomgång av resultatet till varje teoretiskt område med respektive hypoteser som undersöks. De fyra områdena är nationellt kontra europeiskt fokus, specifika kontra vaga vallöften, systemkritiska kontra policykritiska vallöften samt politikområde. Resultat för varje hypotes presenteras i diagram, varpå en diskussion hålls kring vilka aspekter som kan tänkas förklara resultatet kopplat till varje hypotes. Resultatdelen avslutas med en diskussion som innehåller dels en kritisk reflektion kring bland annat aspekter som potentiellt skulle kunna ha påverkat resultatet, dels en bredare diskussion om kopplingar till den tidigare forskningen och framförallt forskningen om vallöften inför nationella val.

4.1 Nationellt kontra europeiskt fokus

Första delen handlar om huruvida partiernas vallöften har ett nationellt fokus eller ett europeiskt fokus. Utifrån den teori som fanns landade det i två olika hypoteser som båda kan besvaras utifrån diagrammet i figur 2.

Figur 2. Andel vallöften med nationellt fokus och europeiskt fokus för respektive år. I staplarna visas de absoluta talen i respektive kategori.

19 Den första hypotesen lyder: en övervägande andel av partiernas vallöften förväntas ha nationellt fokus. Resultatet visar dock raka motsatsen till hypotesen, eftersom en övervägande andel av partiernas vallöften faktiskt har ett europeiskt fokus. Med europeiskt fokus menas som tidigare nämnt att vallöften lägger vikt vid den europeiska gemenskapen och att åtgärden eller policyn som föreslås ska gälla inom hela unionen eller gynna det europeiska samarbetet i stort, snarare än att anknyta till nationella angelägenheter. Tidigare forskning har beskrivit Europaparlamentsvalen som andra rangens nationella val och att fokus läggs på just nationella angelägenheter i valkampanjerna, men vad detta resultat visar är att när vallöften granskas framkommer ett väldigt tydligt europeiskt fokus. Vad som verkligen är intressant är att en betydligt övervägande andel har europeiskt fokus, över 80% i båda valen, vilket är statistiskt signifikant på 95% säkerhetsnivå. Vid beräkning av konfidensintervall för proportioner av europeiskt fokus blir intervallet 2014: 0,845±0,019 och 2019: 0,856±0,019.

Europeiskt fokus visades på flertalet sätt i vallöftena men här är några exempel på hur det visades. Miljöpartiet 2019: "Åtta timmar ska vara absolut maxgräns för djurtransporter inom EU."

Socialdemokraterna 2014: "I EU finns tydliga krav på demokrati, yttrandefrihet och rättssäkerhet. EU måste tydligt agera när medlemsländer frångår dessa principer eller kränker medborgarnas rättigheter."

Moderaterna 2019: "Polisen i hela EU måste få tillgång till mer elektronisk övervakning av yrkestrafiken."

Vallöften med nationellt fokus var däremot mer snarlika varandra bland partierna. Här visas exempel på vad vallöften med nationellt fokus lyfte. Liberalerna 2019: "Det svenska undantaget i tobakslagstiftningen för snus ska värnas."

Vänsterpartiet 2014: "Vi kräver att det svenska folkets nej till euron i folkomröstningen 2003 respekteras"

Kristdemokraterna 2019: "Den svenska partsmodellen – som i grunden tjänat Sverige väl – är närmast unik i europeiska sammanhang, och riskerar bli inskränkt vid för stort EU-inflytande. Därför är det viktigt att EU inte fortsätter på den inslagna vägen och detaljreglerar villkor i arbetslivet."

Vallöften med nationellt fokus handlade ofta om saker såsom euron, den svenska arbetsmarknadsmodellen eller andra områden där partierna ansåg att EU inte skulle ha makt.

52 Miljöpartiet, "Valmanifest EU-val", s.10.

53 Socialdemokraterna, "Valmanifest för EU-valet 2014 - Rättvisa villkor och fler jobb", s.4.

54 Moderaterna, "Vi gör Sverige tryggare - Valmanifest Europavalet 2019", s.22.

55 Liberalerna, "Ja till Europa! Liberalernas program inför valet till Europaparlamentet 2019", s.18.

56 Vänsterpartiet, "Vänsterpartiets uttalande inför EU-valet", s.1.

57 Kristdemokraterna, "Valmanifest 2019 - Make EU lagom again", s.4.

20 Sammantaget visar resultatet att svenska riksdagspartier lägger stort europeiskt fokus i sina vallöften inför Europaparlamentsvalen, vilket inte tidigare har påvisats. Något som kan tänkas förklara detta är att när det väl är dags att välja parlamentariker till Bryssel väljer partierna faktiskt att fokusera på den Europeiska unionen som en gemenskap och hur denna skall utvecklas. Europaparlamentsvalen verkar utifrån denna aspekt inte vara så mycket av ett andra rangens nationella val. Det skulle kunna argumenteras för att de vallöften som kodats som att ha europeiskt fokus ändå kan gynna Sverige, vilket stämmer. Men poängen är att när majoriteten av vallöften formuleras så handlar de inte om hur EU ska förändras för att skapa bättre förutsättningar för Sverige eller dylikt. Istället beskrivs policys och åtgärder för hur den europeiska gemenskapen ska förbättras för hela unionens vinning. Kanske är förväntan att nationellt fokus skulle ha ökat i takt med att EU-kritiska partier har blivit allt vanligare i senare mandatperioder helt fel. Istället har kanske de EU-kritiska partiernas inflytande tvingat partierna som värnar EU-medlemskapet att driva frågor som handlar om att utveckla och förändra unionen inifrån, genom policys och åtgärder på europeisk nivå snarare än nationella angelägenheter. I Bilaga 1 kan noteras att sett på partinivå är det endast tre fall där något parti inte har över 80% europeiskt fokus, vilka är Sverigedemokraterna 2014 och 2019 samt Vänsterpartiet 2014.

Att dessa EU-kritiska partier har mest nationellt fokus är inte särskilt överraskande, utan det fascinerande är den stora andel europeiskt fokus i majoriteten av partiernas vallöften.

Nästa hypotes gällande nationellt kontra europeiskt fokus lyder: partiernas vallöften för valet 2019 förväntas ha mer nationellt fokus än vallöften för valet 2014. Detta baserades främst på att forskning visat att Europaparlamentsvalen som andra rangens nationella val har ökat med tiden samt att den ökade konkurrensen från EU-skeptiska partier eventuellt påverkat den allmänna riktningen i partiernas vallöften att innehålla mer nationellt fokus. Även denna hypotes fann inget stöd utifrån undersökningens resultat. I figur 2 kan vi se att andelen vallöften med nationellt fokus knappt har förändrats, då det enbart skett en marginell minskning. Det är intressant att notera likheten mellan valet 2014 och valet 2019. Kanske är inte Europaparlamentsvalen så mycket andra rangens nationella val när själva politiken och åtgärderna som partierna lovar att driva utsätts för en djupare studie.

58 Figur 1, Bilaga 1.

21

4.2 Specifika kontra vaga vallöften

Vidare till delen där specifika och vaga vallöften jämförs i respektive val. Även här har två hypoteser formulerats vilka båda kan besvaras utifrån diagrammet i figur 3.

Figur 3. Andel specifika vallöften och vaga vallöften för respektive år. I staplarna visas de absoluta talen i respektive kategori.

Den första hypotesen om detta är som följer: andelen vaga vallöften förväntas vara högre än andelen specifika vallöften. Utifrån vad som kan utläsas från figuren stämmer inte denna hypotes, då en majoritet av vallöftena istället är specifika. Det som förväntades göra att partierna skulle vara mer vaga i sina vallöften var återigen Europaparlamentsvalen som andra rangens nationella val. Att de svenska EU-parlamentarikerna är en ytterst liten skara i Europaparlamentet och att EU är ett komplext system att få igenom politik i, hindrar uppenbarligen inte heller partierna från att ange väldigt specifika vallöften. Vid beräkning av konfidensintervall kan konstateras att differensen mellan andelen vaga och specifika vallöften troligtvis inte uppkommit på grund av slumpen, utan denna skillnad är statistiskt signifikant på 95% säkerhetsnivå. Konfidensintervallet för differensen är 0,060±0,055. I Bilaga 1 kan utläsas att endast i tre fall, Centerpartiet 2019, Moderaterna 2014 och Vänsterpartiet 2014, var andelen vaga vallöften övervägande.

Överlag anger de specifika vallöftena tydligt en åtgärd eller policy som partiet anser ska genomföras. Det kan vara till exempel att förbjuda eller avskaffa

59 Figur 2, Bilaga 1.

22 något direktiv eller regelverk. Sverigedemokraterna 2019: "Immuniteten för valda eller utnämnda företrädare i EU ska avskaffas."

Att skapa lagstiftning, strategi eller krav på ett visst område, såsom Socialdemokraterna 2019: "Stoppa hormonstörande ämnen som finns i till exempel plast och vårt dricksvatten."

och Centerpartiet 2014: "EU måste staka ut en tydlig väg och skärpa sitt mål för utsläppsminskningar till år 2020 från 20 till minst 30 procent."

Även att minska eller öka exempelvis budget eller bidrag i ett specifikt avseende. Moderaterna 2019: "Fördubbla EU:s kärnkraftsbudget."

Det kan också handla om maktfördelning såsom att EU:s befogenheter på ett visst område ska ändras eller konstitutionella frågor. Vänsterpartiet 2014: "Vi vill skriva in Sveriges undantag från euron och EMU i EU-fördraget."

Genast väcks naturligtvis intresset för hur många av partiernas vallöften som faktiskt uppfylls med tanke på att de är så pass specifika, vilket inte har undersökts i denna studie men som definitivt är relevant för framtida studier.

De vaga vallöftena var just vaga till karaktären, då de kan uppfyllas på flera olika sätt. Det kunde exempelvis vara att arbetet inom ett visst område ska öka eller minska, utan en beskrivning av på vilket sätt. Miljöpartiet 2019: "Möjligheterna för arbetskraftsinvandring i EU ska öka."

Ytterligare kunde vaga vallöften handla om att stärka eller värna politiken på ett visst område, vilket även det kan göras på flera olika sätt. Exempelvis "Liberalerna ska vara en glasklar röst för en stärkt yttrande-, tryck- och pressfrihet runt om i EU och internationellt."

och "Kristdemokraterna vill värna och förtydliga EU:s kompetens på handelsområdet."

Vad som kan tänkas förklara att partierna ändå är så pass specifika i sina vallöften till Europaparlamentsvalen vet vi inte men med denna kartläggning vet vi hur karaktären på vallöften faktiskt ser ut. Tidigare forskning har visat att vallöften inför nationella val har blivit mer specifika över tid till följd av den ökade konkurrensen om väljarna, vilket har tvingat partierna att bli mer konkreta i vad de vill genomdriva för politik. Eventuellt kan denna trend förklara att partierna avger specifika vallöften även till Europaparlamentsvalen.

60 Sverigedemokraterna, "Valplattform Europaparlamentsvalet 2019", s.5.

61 Socialdemokraterna, "För demokrati och jämlikhet, mot klyftor och extremism - Valmanifest för EU-valet 2019", s.6.

62 Centerpartiet, "Ett smalare men vassare EU - Centerpartiets valplattform inför EU-valet 2014", s.3.

63 Moderaterna, "Vi gör Sverige tryggare - Valmanifest Europavalet 2019", s.12.

64 Vänsterpartiet, "Vänsterpartiets uttalande inför EU-valet" s.2.

65 Miljöpartiet, "Valmanifest EU-val", s.22.

66 Liberalerna, "Ja till Europa! Liberalernas program inför valet till Europaparlamentet 2019", s.30.

67 Kristdemokraterna, "Valmanifest 2019 - Make EU lagom again", s.5.

23 Fortsättningsvis till den andra hypotesen om specifika/vaga vallöften. Den lyder enligt följande: andelen specifika vallöften förväntas vara högre inför valet 2019 än inför valet 2014.

Denna hypotes har fått stöd utifrån det resultat som visas i figur 3. Andelen specifika vallöften har ökat från 52,8% i valet 2014 till 58,8% i valet 2019, vilket är en statistiskt signifikant skillnad på 95% säkerhetsnivå. En intressant notering som framgår i diagrammet är att det absoluta antalet av specifika vallöften faktiskt har ökat. Även om det inte är en del i hypotesen kan det vara värt att nämna, då det visar att även när partierna producerar ett högre antal vallöften väljer de ändå att vara mer specifika. Både en högre andel och ett högre antal specifika vallöften visar tydligt att partierna inte håller tillbaka utan verkligen satsar på att producera konkreta och detaljerade vallöften. Att den relativa andelen har ökat kan bero på många faktorer, men även här är kanske den närmaste förklaringen att just konkurrensen mellan partierna ökat, vilket skapar en press på att formulera specifika åtgärder och policys som de ämnar driva igenom.

4.3 Systemkritiska kontra policykritiska vallöften

Nästa område som studeras är systemkritiska kontra policykritiska vallöften. Även här finns två hypoteser och de besvaras utifrån varsitt diagram, nämligen figur 4 respektive figur 5.

Figur 4. Andelen systemkritiska vallöften fördelat på respektive parti och år. Ovanför staplarna visas de absoluta talen för respektive parti och år.

24 Den första hypotesen kring denna aspekt är att: Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet som EU-kritiska partier förväntas ha högre andel systemkritik i sina vallöften än övriga partier.

Denna hypotes får stöd enligt resultatet från figur 4 ovan. Sverigedemokraternas andel systemkritik är 73,3% valet 2014 och 51,8% valet 2019. Vänsterpartiets andel systemkritik är 52,8% valet 2014 och 39,4% valet 2019. Det enda tillfället som något av de två partierna inte hade en majoritet av systemkritiska vallöften är alltså Vänsterpartiet 2019. Andelen systemkritiska vallöften för övriga partier understiger 30%. Hypotesen grundades på att EU- kritiska partier tenderar att vara kritiska till EU som politiskt system snarare än till sakpolitik i EU, det vill säga vara mer systemkritiska än policykritiska. Tidigare forskning har funnit stöd för att EU-kritiska partiers framgång kan göra att mainstreampartier blir mer lika de EU- kritiska partierna i sin kritik mot Europeiska unionen, men resultatet från denna studie visar sig inte tala för det resonemanget. Andelen systemkritik är betydligt högre hos Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet än de övriga partierna. Resultatet skulle eventuellt kunna tala för resonemanget att mainstreampartier utvecklar en egen typ av EU-kritik, snarare än att bli mer lika de EU-kritiska partierna som ofta är ytterkantspartier. Istället är det troligt att mainstreampartier skapar en EU-kritik som går att förankra i partiets kännetecknande värderingar, vilken då troligtvis är mer policykritiska.

De systemkritiska vallöften som Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet gav formulerades exempelvis enligt följande: "EU ska fråntas rätten att bestämma över nationella angelägenheter som exempelvis socialpolitik, försvar, skatt, straffrätt och arbetsmarknad."

"Vi vill ha ett nära samarbete mellan demokratier, inte en odemokratisk superstat i Europa. Därför stöder vi krav om att avgränsa EU:s makt, demokratisera unionen och öka medlemsländernas inflytande."

"Vi vill begränsa lobbyisternas närvaro i EU"

"Sverigedemokraterna vill omförhandla EU- medlemskapet följt av en folkomröstning där det svenska folket får säga sin mening kring huruvida Sverige skall återgå till nationellt självbestämmande eller kvarstå som medlem i den överstatliga unionen"

Sammantaget landar mycket av kritiken i vilka befogenheter EU ska ha som organisation och vem som ska få ha inflytande i EU:s politiska system.

68 Sverigedemokraterna, "Valplattform Europaparlamentsvalet 2019", s.5.

69 Vänsterpartiet, "Vänsterpartiets uttalande inför EU-valet", s.1.

70 Vänsterpartiet, "Ett Europa för alla, inte bara för de rika" s.24.

71 Sverigedemokraterna, "Mindre EU mer Sverige - Sverigedemokraternas valmanifest i EU-valet", s.4.

25 Innehållsmässigt var systemkritiken som gavs från de övriga partierna inte helt olik den från Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet men det fanns några skillnader. Den stora skillnaden var att de övriga partierna gav vallöften där åtgärderna främst var att reformera EU som politiskt system inifrån snarare än att ge intrycket att systemet är så bristfälligt att Sverige bör utträda unionen. Anledningen till att kategoriseringen är något generös är att det dominerande intrycket i vallöftet ändå är kritik mot EU som politiskt system snarare än kritik mot en sakpolitisk fråga. De andra partiernas systemkritiska vallöften handlade också om vilken makt EU ska ha över olika politikområden och andra konstitutionella aspekter kring hur systemet bör förändras. Socialdemokraterna 2019: "Skärpa kraven på alla medlemsstater att respektera de mänsklig fri- och rättigheterna och följa de beslut som fattas - annars riskerar de indragen rösträtt i rådet eller uteblivet EU- stöd."

Liberalerna 2019: "Kommissionen ska även fullgöra sin skyldighet att använda fördragets artikel 7 och föreslå indragen rösträtt för länder som flagrant bryter mot grundläggande rättsstatsprinciper."

Moderaterna 2014: "Vi vill med kraft motarbeta de antidemokratiska och främlingsfientliga krafter som har vuxit sig starkare i krisens Europa. Vi vill med handlingskraft stärka tilltron till de europeiska institutionerna."

Figur 5. Andel systemkritiska vallöften och policykritiska vallöften för respektive år. I staplarna visas de absoluta talen i respektive kategori.

72 Socialdemokraterna, "För demokrati och jämlikhet, mot klyftor och extremism - Valmanifest för EU-valet 2019", s.3.

73 Liberalerna, "Ja till Europa! Liberalernas program inför valet till Europaparlamentet 2019", s.30.

74 Moderaterna, "Vi tror på Europa! Valmanifest Europavalet 2014", s.7.