Tevevärlden och barns drömyrke

Malmö högskola

Lärarutbildningen Barn Unga Samhälle

Examensarbete

Tevevärlden och barns drömyrke

Television and Children’s Dream Profession

Dan Jönsson

Lärarexamen 210hp

Barn- och ungdomsvetenskap 2007-01-17

Examinator: Caroline Ljungberg Handledare: Johan Söderman

Abstract

Titel: Tevevärlden och barns drömyrke Författare: Dan Jönsson

Typ av arbete: Examensarbete inom lärarprogrammet

Tevetittandet har en stor plats i många barns vardag och utbudet av kanaler och programtyper är stort. En fråga som ofta kommer upp är hur detta påverkar våra barn och vilka konsekvenser det kan få. Syftet med min undersökning är att studera

eventuella kopplingar mellan barns tevetittande och barns tankar kring deras framtida yrkesval. Med koppling till mitt syfte utgick jag från följande frågeställningar: Vad anger barn som sitt drömyrke och finns det samband mellan favoritprogram och deras drömyrke?

Studien är av kvantitativ modell och utförd med hjälp av enkätfrågor. Genom att ta reda på vad barn vill ha för yrke när de blir stora, och sedan jämföra detta med deras

tevevanor, kunde jag kartlägga eventuella samband. Min urvalsgrupp var samtliga elever mellan år 5-9 på en skola i Lund. Min undersökning visar att det till viss del finns kopplingar mellan tevevärlden och barns drömyrke. Ett flertal i urvalsgruppen har valt ett yrke med en tydlig koppling till sitt favoritteveprogram eller senast sedda film. Yrkesvalet domineras av hälsovård, artisteri, film, idrott, restaurang och mode. Barnen har till största del valt dessa yrken för att det verkar kul, men även av ekonomiska, ideologiska och familjekulturella skäl.

Förord

Detta är en studie där jag på förhand kunde se en uppsjö av fallgropar och synvinklar, vilket har haft en motiverande effekt på mig. Jag vill tacka samtliga elever som har deltagit i studien, samt klasslärarna på skolan som har hjälpt mig med administrationen kring enkäterna. Jag vill även skänka ett extra tack till en lärare som hjälpt mig med idéer till arbetet, samt till min handledare som på ett proffsigt sätt har stöttat mig.

Innehållsförteckning

INLEDNING...7

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR...7

TIDIGARE FORSKNING...8

TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER...10

VARFÖR MEDIA?...10

TV ÄR BRA –MARGARETA RÖNNBERG...12

Identitetsutveckling ...13

Fantasi och kreativitet ...13

Våld och censur ...14

TV ÄR DÅLIGT –PIERRE BOURDIEU...15

Jämlikhet och demokrati ...16

Kommersiellt drama ...16

Audiomat sänker kvaliteten...17

Falska debatter ...17

METOD OCH GENOMFÖRANDE...18

URVAL...20 FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN...21 ANALYSBESKRIVNING...21 RESULTAT ...24 DISKUSSION ...30 KRITISK REFLEKTION ...35 KRITISK REFLEKTION ...36 REFERENSLISTA...37 BILAGA 1. ...38

Inledning

Huruvida tevetittandet påverkar oss är en ständigt pågående debatt i samhället. Debatten är fylld av skrönor och myter som säkerligen diskuteras flitigt i hemmen. Vad som är den egentliga sanningen är det ingen riktigt som vet. All forskning och teoribildning som rör ämnet tyder på att vi påverkas på ett eller annat sätt.

Frågor kring tevens och medias påverkan på barn är högst relevanta både i skolvärlden och hemma i familjen. Idag har vi ett teveutbud som är större än någonsin och det kommersiella intresset gör att vi måste titta på innehållet med kritiska ögon. Det finns en anledning att ifrågasätta både trovärdigheten och syftet. Skolan har en skyldighet att utbilda våra barn till att granska media kritiskt. Enligt Lpo 94, ska elever kunna

orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt (Lärarboken, 2003). Detta tolkar jag som att skolan måste bidra till att barnen ökar sin medvetenhet kring media och lär sig att vara selektiva i sin

informationshämtning. I läroplanen står det även att det är nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ. Det är därför en viktig uppgift för skolan att ge överblick och sammanhang. Detta återspeglas säkerligen också i barnens tankar kring olika yrken. Beroende på varifrån de får sin bild av ett visst yrke och hur yrket

framställs, kan göra en skillnad i det synsätt som barnen utvecklar.

Syfte och frågeställningar

När eventuella konsekvenser av tevetittandet tas upp talas det mest om våld, passivitet och att man blir fördummad, men jag vill se om det går att hitta andra samband. Jag har valt att undersöka vad barn vill ha för yrke när de blir stora och om detta kan ha en koppling till tevevärlden. Mina frågeställningar är följande;

• Vad anger barn som sitt drömyrke?

Teoridelen kommer främst att behandla olika perspektiv på hur media påverkar våra barn och för att få ett helhetsperspektiv kommer jag också att ta upp frågan om i vilket syfte barn använder sig av media.

Jag har gjort en kvantitativ studie med hjälp av enkätfrågor, där barnen också får en möjlighet att motivera sina svar. Anledningen till att jag valde denna metod var just att det skulle bli lättare att klassificera ett större enkätmaterial, där jag själv bestämmer kriterierna för hur indelningen kommer att ske. Nackdelen jämfört med en kvalitativ undersökning är att jag måste reservera mig för totalsituationen, det vill säga att jag blir tvingad att göra vissa generaliseringar. Jag anser dock att jag får en samlad bild genom att ha ett stort enkätmateriel, med relevanta följdfrågor.

Tidigare forskning

Yrkesvalsforskarna har sedan 1950-talet främst riktat uppmärksamheten mot inflytandet från föräldrar, släktingar, kamrater, skola och lärare. Att beakta televisionen som en tänkbar faktor för framtida yrkesval har helt försummats. Den del av forskningen som studerar relationen mellan individ och medier har sin utgångspunkt i hur de olika medierna används, vilka olika funktioner medier kan fylla och vilka effekter olika medier har. Flodin (1986) har gjort en avhandling som behandlar just förhållandet mellan teve och ungdomars yrkesförväntan. Några av Flodins centrala hypoteser är:

• Teve påverkar barnen mer vid 11 års än vid 15 års ålder.

• Teve förstärker de stereotypa bilderna inom olika yrkesområden, till exempel att flickor bör välja yrken inom sjukvården och pojkar bör bli tekniker.

• Teve medverkar som kunskaps- och informationsgivare och höjer därigenom ungdomarnas statusmässiga yrkesförväntningar. Detta på grund av att teves innehåll domineras av högstatusyrken.

• Teve kan som resurs leda till lägre yrkesförväntningar genom att fungera som källa till avkoppling, flykt, passivisering och så vidare.

Flodin (1986) menar att om man frågar barn var de hämtar information om yrken, är det vanligare att de svarar, från massmedier än från skolan. Detta är speciellt markant bland 11-åringar. Skolans roll som kunskapsspridare om yrken ökar väsentligt mellan 11-15 år. I tabellen nedan visar Flodin resultatet av undersökningen där han frågar var barnen fått yrkesinformation ifrån. Observera att barnen här kan ange flera informationskällor. Pojkar Flickor 11 år 15 år 11 år 15 år Genom kontakter 72 % 77 % 74 % 90 % Genom skolan 5 % 26 % 11 % 28 % Genom massmedier 39 % 40 % 26 % 34 % Antal barn 209 191 179 177 (Flodin, 1986, s. 100) Flodin konstaterar även att pojkar väljer bland fler yrken än flickor. Pojkar i årskurs 5 väljer bland 68 yrken, flickor bland 48. Pojkar i årskurs 9 väljer bland 61 yrken, flickor bland 45. Med ökande ålder väljer barnen bland färre yrken. Detta menar Flodin, går att tolka som att realismen i yrkesvalet ökat. Vilka yrken har då Flodins urvalsgrupp valt? Tabellen visar oftast angivna yrken av pojkar 11 och 15 år.

11 år 15 år

Professionell idrottsutövare Ingenjör

Ingenjör Maskinmontör Industriarbetare Lärare Brandman Elektriker Polis Industriarbetare Lärare Kontorist Chaufför Snickare Läkare (Flodin, 1986, s. 105)

Tabellen nedan visar oftast angivna yrken av flickor 11 och 15 år.

11 år 15 år

Lärare Sekreterare, kontorist

Sjuksköterska Lärare

Sekreterare, kontorist Sjuksköterska

Sjukvårdsbiträde Sjukvårdsbiträde Affärsbiträde Affärsbiträde Veterinär Sjukgymnast Frisör Läkare Läkare Industriarbetare (Flodin, 1986, s. 105) Flodin (1986) sammanfattar sin studie med att konstatera att teve är en viktig

informationskälla om yrken för ungdomar. Han konstaterar också att

yrkesförväntningarna håller sig snävt inom könsgränserna. Studien visar också på att preferenserna förskjuts med stigande ålder. Drömmen om att bli proffs, brandman, polis och chaufför ger vika.

Teoretiska utgångspunkter

Varför media?

Varför använder vi oss av medier? Det känns både intressant och relevant att få ett övergripande perspektiv på detta innan vi börjar titta på konsekvenserna. Jan-Erik Nordlund (1996) försöker i boken Television och socialisation, att reda ut behovet av massmedia lite närmare. Boken är resultatet av hans forskning om televisionens

betydelse för vår verklighetsuppfattning. Nordlund menar att det är rimligt att i alla fall delvis, se medieanvändningen som ett uttryck för individens målsättning att tillfredställa vissa mänskliga behov. Detta är också utgångspunkten och den mest centrala

förutsättningen för det så kallade användarperspektivet (Uses and Gratifications Approach) inom medieforskningen. Användarperspektivet kom till redan på 40-talet, men sentida forskningsansatser vad gäller användarperspektivet bygger bland annat på att medieanvändning är målinriktad. Vi använder massmedierna för att tillfredställa bestämda behov och dessa kan härledas ur vår sociala omgivning, vilken präglar behovens utveckling. Användarna väljer typ av medium respektive medieinnehåll, i avsikt att tillfredställa sina behov.

Det finns andra källor för behovstillfredsställelse som medierna måste konkurrera med. Till vanliga källor för behovstillfredsställelse hör till exempel familj och vänner, samt fritidsaktiviteter och sömn. Medieanvändarna är medvetna om sina behov och kan om så efterfrågas redogöra för dem. De är likaså medvetna om sina skäl för att använda massmedier. Nordlund ställer sig dock kritisk mot detta när det gäller användarnas grad av medvetenhet och målinriktning. Han hävdar att man ofta är tämligen omedveten om såväl sina behov, som skäl.

Användarperspektivet bygger bland annat på en teori om allmänmänskliga behov och kan delas in utifrån åtskilda och teoretiskt meningsfulla kategorier. Ett exempel på detta är en typologi med fem kategorier som klassificerats utifrån specifika medierelaterade behov.

Den första kategorin kallas Cognitive Needs, det vill säga behov som är relaterade till mediernas informationsfunktion. Det handlar om att erhålla information och att utveckla kunskap och förståelse beträffande omgivningen. Det omfattar även tillfredställandet av nyfikenhet och en önskan om att utforska i allmänhet. Den andra kategorin kallas

Affective Needs. Dessa behov är relaterade till estetiska, behagliga och känslomässiga

upplevelser och erfarenheter. Det handlar om mediernas underhållningsfunktion, vilken innebär tillfredställelse av behovet av nöje och underhållning. Tredje kategorin kallas

Personal Integrative Needs och här har behovet med stärkandet av individens

trovärdighet, status, stabilitet och självförtroende att göra . Behovet kan härledas ur individens önskan om en positiv och solid självbild. Den fjärde kategorin kallas Social

Integrative Needs, det vill säga behov som har att göra med stärkandet av kontakten med familj, vänner och omvärlden i allmänhet. Det handlar om individens önskan om tillhörighet. Den femte och sista kategorin kallas Escapist Needs och handlar om verklighetsflykt och spänningsutlevelse, men även avkoppling i allmänhet.

Det finns även ett antal mediefunktioner, eller belöningskategorier som tillgodoser medieanvändarens behov. För det första förser medierna oss med information om omvärlden (surveillance). För det andra hjälper de oss att undkomma den vardagliga rutinen och problemen, samt förser oss med en möjlighet till känslomässig utlevelse (escape/diversion). För det tredje kan medierna vara ett verktyg för att förstärka individuella värderingar och utgöra en typ av personlig referenspunkt (personal identity). Medierna kan även erbjuda ett ställföreträdande umgänge och förse oss med information som är användbar i umgänget med andra människor (social integration). Det jag ovan har valt att ta upp handlar till stor del om mänskliga behov och vilken roll massmedia kan har som ett alternativ till ”naturlig” tillfredställelse. Detta har jag gjort för att jag tycker att det är ett intressant perspektiv på medieanvändandet och för att jag tror att frågan om varför vi använder media har en central betydelse i hur det påverkar oss. Jag menar att drivkraften bakom tevetittandet på något sätt måste påverka hur vi tar emot medias budskap. Är en person mentalt ur balans och använder media som ett ställföreträdande umgänge, tror jag att denna person lättare köper den verklighetsbild som presenteras i till exempel skönhetsreklamer. Detta kan vara ett tips på framtida forskning.

TV är bra – Margareta Rönnberg

Margareta Rönnberg, medieforskare och professor i mediepedagogik, har skrivit ett flertal böcker om hur barn påverkas av massmedier och hennes drivkraft är att presentera en motbild till den forskning som pekar på risker med barns medievanor. Rönnberg (1997) ifrågasätter en medieundervisning där målet verkar vara att barnen ska konsumera mindre teve, och menar att det finns en risk att eleverna oreflekterat övertar lärarens kritiska åsikter.

Identitetsutveckling

Rönnberg (1997) menar i sin bok TV är bra för barn att tevetittandet nödvändigtvis inte är negativt för barn utan till och med kan hjälpa barn att göra sin identitetsutveckling mer lätthanterlig och överblickbar. Rönnberg vill ta död på myten om att barn identifierar sig med tv-karaktärer och att de tar över deras negativa egenskaper. Hon menar att barn söker sin identitet och känsla genom televisionen och karaktärerna i teven och att karaktärernas handlingar används som byggstenar i barnens

identitetsskapande. Barnen antar dock inte karaktärens roll utan lånar endast deras perspektiv för att hantera olika situationer. Detta kallar Rönnberg för perspektivtagande. Rönnbergs forskning visar på att det för barnen handlar om en likhetsidentifikation när de identifierar sig med karaktärer från tevevärlden. De tycker sig likna och vill hitta likheter, men vill för den sakens skull inte vara själva figuren. Detta var något som Rönnberg fick stöd för i en svensk studie där förskolebarn och skolbarn såg Rödluvan och Vargen på teater. Efteråt handlade inte om vilken av karaktärerna man ville likna utan barnen jämförde i stället vilka likheter de redan tyckte sig ha. Rönnberg hävdar att forskare och kritiker ofta blandar ihop begreppen att vara lik, med att tro att man är figuren på riktigt. De missar skillnaden mellan en roll, och personen som ikläder sig rollen. Identitetsskapandet handlar lika mycket om att se olikheter som att se likheter och figurer barnen inte vill likna är minst lika viktiga som deras förebilder. Barnen pratar mest om figurerna som på olika sätt är värst och uppenbarligen är det så att barnen får sin inspiration att fundera över sin egen tillvaro genom dessa motbilder.

Fantasi och kreativitet

Det sägs att teven är ett medium som inte tillåter barnen att tänka logiskt, på grund av att känslorna som skapas via till exempel ljud- och ljussättning tar överhanden. Men Rönnberg (1997) hävdar att teven främjar en social fantasi där barnen lär sig tolka vad människor tänker och varför de gör det, genom att betrakta dem. Barnen är mer kreativa framför teven jämfört med i böcker då författaren istället talar om vad alla känner och varför. Teven är alltså att föredra framför boken när det gäller främjandet av social fantasi. Teven har istället fått en lägre kulturell status än till exempel böcker, som anses vara mer intellektuellt prövande. Även teaterns och konstens liknande känslointryck

anses vara av en fin kulturell natur och intellektuellt prövande. Rönnberg menar att detta är en paradoxal uppfattning som inte stämmer.

Teven kan hjälpa våra barn att få en realistisk syn på tillvaron och lär våra barn att livet inte alltid är en dans på rosor. Rönnberg hävdar även att såpoperor gör det möjligt för barn att lättare hantera olika situationer i livet på ett realistiskt sätt jämfört med flickböcker och ungdomstidningar som ofta signalerar en överoptimism som ligger långt ifrån det verkliga livet. Tevetittandet stärker barnens känsla för moral och etik genom att ge olika perspektiv i avancerade situationer. Det hjälper även till att

konkretisera vilka konsekvenser en handling kan få och får barnen att förstå att det finns olika ståndpunkter i en konflikt. Detta menar Rönnberg hjälper barnen att se båda sidorna av myntet.

Våld och censur

I många familjer diskuteras vad som är lämpligt för barnen att titta på och en del föräldrar är oroliga för att deras barn ska bli rädda för det som visas. Rönnberg (1997) menar att det inte finns någon anledning till oro eftersom det snarare är nyttigt att barn ställs inför dessa känslor. Det är inte farligt att bli rädd. Rädsla är något konkret som går att diskutera och bearbeta och om barnen utsätts för det, kan de lära sig att hantera känslan. Även här handlar det om att få en realistisk syn på livet och att lära sig hantera livets farhågor, vilket också är en del av utvecklingsprocessen. Det är viktigt att skilja på nyhetsvåld och fiktivt våld och Rönnberg poängterar att man inte heller ska

underskatta barnets förståelse för vad som är verkligt och vad som är påhittat.

En vanlig vuxenlogik brukar vara att nyhetsvåldet kan ha en lärorik och avskräckande effekt på barnen, medan det osanna, overkliga, övernaturliga och lekfulla fiktionsvåldet har en direkt samhällsfarlig påverkan. Den negativa påverkan enligt denna föreställning kommer utav de skadeverkningar som uteblir i fiktionsvåldet. Barnen kan få

Rönnberg menar att barn själva väljer bort den information som de anser vara skadlig och inte tar till sig av det fiktiva våldet. Barn vill helst se på det humoristiska lekvåldet, som inte kan tas på allvar och ge upphov till oro och ängslan. Detta visar på att barnen i själva verket inte tolererar riktigt våld. Deras förebilder är oftast karaktärer som är moraliskt övertydliga och osjälviska, och bara använder våld i syfte att försvara sig eller att bekämpa det onda. Här kan barnen få en förståelse för när våld får användas och av vem. Rönnberg anser att det borde läggas större fokus på nyhetsvåldet i stället för låtsasvåldet. Man bör diskutera om barn verkligen ska omfattas av medias

informationsplikt, eftersom det verkliga våldet är det som gör barn otrygga och i värsta fall kan ge barnen psykiska skador.

TV är dåligt – Pierre Bourdieu

Jag tror nämligen att televisionen, i kraft av en rad mekanismer som jag i korthet ska söka beskriva, är ett verkligt hot mot alla former av kulturproduktion: konst, litteratur, vetenskap, filosofi och rättsväsen. Ja, tvärt emot vad som tänks och sägs, även av ansvarskännande och ärligt menade journalister, tror jag att den är en fara även för det politiska livet och demokratin.

(Bourdieu, 1998, s.1)

Detta är ett utdrag från Pierre Bourdieus bok Om Televisionen, som i svenskt tryck gavs ut 1998. Bourdieu var fransk sociolog, kulturantropolog, medieteoretiker, forskare och författare. Han är mest känd för sina teorier om det symboliska, kulturella och sociala kapitalet och myntade även uttrycket habitus. Bourdieu avled i Paris 2002, 72 år gammal.

I sin bok Om Televisionen, skärskådar Bourdieu (1998) farorna med kommersialisering av TV-mediet och journalistiken i allmänhet. Han menar att televisionen har blivit det mäktigaste mediet och att den sätter normerna för övriga medier. Boken är baserad på två föreläsningar som Bourdieu höll i fransk television, med avsikt att nå ut till en större publik. Att ställa upp i teve var inget lätt beslut att fatta och han ställdes inför ett

dilemma. Han frågade sig följande: Är jag beredd att utforma vad jag har att säga så att det kan uppfattas av alla? Förtjänar det att uppfattas av alla? Bör det nå alla människor?

Det är dock så att en av forskarens uppgifter, framför allt inom humaniora och samhällsvetenskapen, är att göra sina forskningsresultat tillgängliga för alla.

Jämlikhet och demokrati

Det är viktigt att televisionen har ett jämlikt och demokratiskt förhållningssätt för att tevekonsumenten ska kunna få en realistisk bild av det som presenteras. Bourdieu (1998) hävdar att effekten av televisionens logik är den ojämlikhet som skapas. Lågutbildade och oprivilegierade människor har svårt att göra sig gällande i teve. Snabbtalande programledare brukar formligen krossa dessa under egen svada i stället för att hjälpa dem. Typiskt svenska exempel på detta är reportage om arbetslösa,

missförhållanden på arbetsplatser, eller sjukvårdens och skolornas tilltagande misär. Ett krav som Bourdieu ställer på teve är att låta de sämst ställda i samhället komma till tals på deras egna villkor. Han uttrycker även att lysande intellektuella, som han själv, ska komma till tals. Kritiken mot teve ska kompromisslöst balanseras av krav på jämlikhet och demokrati, respekt för alla människor och respekt för verklig kunskap. Bourdieu menar att televisionen har monopol på att utforma världsbilden. Genom att lägga tonvikten på trivialiteter och fylla dyrbar sändningstid med strunt, tränger den undan de relevanta upplysningar medborgarna behöver för att kunna utöva sina demokratiska rättigheter.

Kommersiellt drama

Falska föreställningar har givetvis en inverkan på verklighetsuppfattningen och Bourdieu (1998) hävdar att televisionen bidrar till detta. Bourdieu menar att den strukturella korruption inom tevevärlden, som har sin rot i konkurrensen om

marknadsandelar genomsyrar hela spelet och skapar en hel serie av mekanismer. Det synliga våldet, vardagsvåldet, har alltid varit sensationspressens favoritområde eftersom blod, sex, brott och familjedramer säljer bäst. En av televisionens symboliska funktioner är att få människor att fästa uppmärksamheten på saker som är omnibus för alla, det vill säga saker som skapar samförstånd och till sin natur intresserar alla. Dessa saker

chockerar inte någon, är inte kontroversiella och berör inte något viktigt.

egentligen betyda något och tar bara upp dyrbar tid som kan användas till viktigare saker. Detta får stor betydelse för de människor som använder televisionen som sin enda informationskälla. Televisionen kräver dramatisering och iscensätter händelser i bild, samt spetsar dess betydelse. En programledare eller reporter tar på sig ett enormt ansvar när de väljer sina ord för att beskriva olika situationer. De är i princip ute efter det exceptionella och de ord som används ger upphov till falska föreställningar, fantasier, rädslor och fobier. Jakten på ett scoop och exklusivitet i förhållande till konkurrenterna förstärker detta ytterliggare.

Audiomat sänker kvaliteten

Jakten på sensationer och en hysterisk jakt på högre tittarsiffror har säkerligen en negativ påverkan när det gäller trovärdigheten. Om inte konsumenten är medveten om detta finns det kanske en risk att verkligheten som presenteras i televisionen inte ifrågasätts utan accepteras utan förbehåll. Audiomat är ett pejlingssystem för att mäta tittarsiffror och beskrivs av Bourdieu (1998) som en dold gud som behärskar

medvetandet inom denna värld. Konsekvensen av audiomat är ett uppdrivet tempo mellan konkurrenterna, där man måste skapa en ny sensation kring en händelse om man kommer på efterkälken. Bourdieu anser att det finns ett negativt samband mellan

brådska och tankar och han gör en liknelse mellan snabbmaten och snabbtänkandet, där han menar att det är kvaliteten som blir lidande i slutändan.

Falska debatter

Bourdieu (1998) går även till attack mot de skandaldebatter som visas i teve, där det går att se tydliga tecken på att debatten präglas av ett samförstånd mellan debattörerna. Debattörerna säger emot varandra, men i fullkomlig enighet. Det är ett uppgjort spel med klara spelregler som sker i det fördolda och Bourdieu ger en del konkreta exempel på hur dessa verkliga, falska debatter spelas upp. De använder sig bland annat av olika knep för att inte avslöja att de egentligen är goda vänner. Det finns också en annan typ av debatt där vinnaren på förhand är given. Det är när det ställs tv-vana debattörer mot amatörer, som i situationen är verbalt missgynnade och allmänt sämre rustade.

ändra i panelernas sammansättning efter hand. Om Bourdieus iakttagelser stämmer, finns det även här en risk att verklighetsbilden förvrids genom televisionen och i sin tur påverkar våra värderingar.

Metod och genomförande

Jag har valt att göra en kvantitativ undersökning med hjälp av enkäter (se bilaga 1), utan att för den sakens skull begränsa mig till endast kryssfrågor. Enligt Trost (1994) innebär en kvantitativ undersökning att man använder sig av fasta svarsalternativ och metoden används när man ska klassificera olika saker. Anledningen till att jag valde denna metod var just att det skulle bli lättare att klassificera ett större enkätmaterial, där jag själv bestämmer kriterierna för hur indelningen kommer att ske. ”När vi samlar in material av kvantitativ art innebär detta att vi gör en mätning” (Patel & Davidson, 2003, s. 98). Mätningen i min studie krävde statistisk bearbetning. Vid bearbetningen av det insamlade materialet använde jag mig av ett statistikprogram som heter SPSS. Programmet möjliggör jämförelser på flera olika plan, så det var mina

användarkunskaper som satte gränsen för hur det utnyttjades. Kunskaperna visade sig dock vara tillräckliga för mitt ändamål.

Varför har jag då valt att göra en kvantitativ undersökning när min frågeställning är så pass komplex? Svaret på detta är inte bara att jag vill ha en stor undersökningsgrupp, utan jag vill också kunna se mönster och samband, likheter och olikheter mellan svaren, för att kunna få en statistisk överblick och kanske utifrån detta material kunna dra vissa slutsatser. Kanske finns det gemensamheter som ingen tidigare reflekterat över

specifikt, men som ändå har ett teoretiskt stöd. Detta var den primära anledningen till att jag också använde mig av enkätfrågor som inte var direkt kopplade till syftet och

frågeställningen. Jag ville få en helhetsbild av personen. Tanken var också att frågor som behandlar till exempel musiksmak och kläder skulle göra enkäten mer intressant att svara på. Med facit i hand var detta bara faktorer som försvårade bearbetningen.

Jag tycker att helhetsperspektivet på undersökningen är viktigt och får stöd i detta av Patel och Davidson (2003), som också menar att det gäller att försöka se helheten i det man undersöker. Nackdelen jämfört med en kvalitativ undersökning är att jag måste reservera mig för totalsituationen, det vill säga att jag blir tvingad att göra vissa

generaliseringar. Exempel på detta kan vara att yrken kan hamna i samma kategori även om yrkena skiljer sig åt. Kategorin hälsovård innehåller till exempel både överläkare och sjuksköterskor, vilka skiljer sig åt på många sätt. Utan en djupare förståelse är det omöjligt för mig att veta vilket motiv som ligger bakom yrkesvalet. Det kan vara intressant att veta om man ska göra en koppling till ett visst teveprogram. Oavsätt motivet har jag valt att placera både överläkare och sjuksköterskor i kategorin

hälsovård. En kvalitativ undersökning möjliggör en ökad förståelse för sociala processer och sammanhang (Holme, Solvang 1997). Jag anser att jag får en samlad bild genom att ha ett stort enkätmateriel och följa upp med relevanta frågor.

Mitt arbete utgår ifrån enkätmaterialet som jag samlat in. Jag valde att göra

undersökningen på min partnerskola och har fått hjälp av klasslärarna att administrera materialet. Jag bad om detta under ett morgonmöte när all personal på skolan var närvarande. Enkäterna hade jag lagt i stora kuvert med klassernas och klasslärarnas namn på. Efter mötet såg jag till att enkäterna kom rätt lärare tillhanda. Jag bad om att eleverna skulle få fylla i enkäten på skoltid under ordnade former och att lärarna skulle lämna in dem på en särskild plats i personalrummet. På så sett har jag både säkrat att eleverna gör detta enskilt och att samtliga enkäter kommer tillbaka. Av totalt 291 elever mellan år 5-9, fick jag tillbaka 231 enkäter. Anledningen till bortfallet är okänt.

När väl alla enkäter samlats in började bearbetningen av materialet. All information skrevs in i Excel, för att sedan importeras till SPSS. Anledningen till detta var att jag inte hade SPSS från början, men insåg efter ett tag att programmets utökade möjligheter kunde vara till hjälp. Jag insåg också snabbt att jag var tvungen att begränsa mig till det som var relevant för min studie. Yrkesvalet, favoritteveprogrammet och senast sedda film.

Urval

Min urvalsgrupp är samtliga elever mellan år 5-9 på en skola i Lund. Detta blev totalt 231 elever, se ålders- och könsfördelningen i tabellerna nedan. Jag har valt denna urvalsgrupp dels av praktiska skäl och dels att jag tycker att skolan har en bredd när det gäller elevernas bakgrund.

Ålder Antal Procent

10 _{7 3} 11 _{36 15,6} 12 _{41 17,7} 13 _{52 22,5} 14 _{43 18,6} 15 _{50 21,6} 16 _{2 0,9} Total _{231 100} Total _100,0 Kön Antal Procent Flicka _{112 48,5} Pojke _{119 51,5} Total _{231 100,0}

Forskningsetiska överväganden

Innan jag gick ut med mitt enkätunderlag valde jag först att informera skolans rektor, samt respektive klasslärare. På ett möte där samtliga berörda inom skolan var samlade, gick jag igenom hur jag hade tänkt utföra min undersökning. Jag ställdes dock inför ett dilemma. ”I de fall när individerna lämnar information till oss måste de informeras om undersökningens syfte och vad deras medverkan kommer att innebära”( Patel & Davidson, 2003, s. 60). Trots detta valde jag att inte underrätta barnen om mitt syfte, med motiveringen att det riskerar att underminera mitt arbete. Om undersökningens syfte presenterades för urvalsgruppen i detta fall, tror jag att det fanns en risk att svaren blev påverkade och arbetets reliabilitet försvagats. I min undersökning, som är av större omfattning, anser jag att de enskilda individernas integritet skyddas genom att de är svårare att identifiera. Vid en undersökning av en mindre grupp är risken större att man kan identifiera enskilda personer. Jag har också valt att hålla skolan anonym.

Analysbeskrivning

Det första jag gjorde när jag började granska enkäten var att försöka kategorisera de olika svaren för att kunna lägga grunden för ett statistiskt material. Tanken var att jag skulle försöka göra kopplingar mellan yrkesvalet och tevevärlden. Alla uppgifter lades in i ett statistikprogram där jag sedan kunde titta på önskade kriterier. Resultaten sammanställdes och det som jag fann intressant och relevant redovisas i form av diagram och text.

Det som var mest intressant och relevant att titta på var yrkesvalet,

favorit-teveprogrammen och senast sedda film. När det gäller yrkesvalet fick barnen två olika svarsalternativ. Min tanke bakom detta var bland annat att eliminera risken att det famljekulturella yrkesvalet blir det enda alternativet, det vill säga att barnen väljer det yrke som sina föräldrar har.Jag menar att barnens drömyrke ska vara något som de själva bildat sig en uppfattning om och skapat ett intresse för. Jag har tagit mig friheten att plocka bort ett av barnens alternativ, något som även underlättar bearbetningen av det statistiska materialet. Flera av barnen lämnade dessutom endast ett yrkesalternativ, vilket i sig hade skapat en stor del ospecificerade yrken i min statistik. Jag anser att ett

yrke med koppling till favoritteveprogrammet är lika relevant om det finns representerat som ett ensamt alternativ, eller som ett alternativ bland två möjliga. Barnens yrkesval har jag sedan stegvis delat in i olika kategorier som har ett relevant samband med varandra. Jag har även gjort en liknande indelning när det gäller

favoritteveprogrammen. Jag har undersökt innehållet i varje program innan jag bestämt mig för vilken kategori det ska placeras i. Till sist har jag handräknat alla yrkesval som går att koppla till favoritteveprogram och/eller senast sedda film. I beräkningen har jag endast tagit med dem som har en tydlig koppling däremellan. För att ge lite exempel har jag valt koppla Hälsovård till Sjukhusserier, Mode och Artist till Idol/Top Model, Polis till Polisserie och Idrottare till Sport. Film som yrkesval är medräknat oavsett, och har barnen valt Artist och såg High School Musical senast är de också medräknade.

Kategoriseringen för yrkesvalen

Samtliga yrkesval som fanns med på enkäten är representerade, utom två som jag valt att censurera bort på grund av ”oseriösa” svar. Om jag hade valt att ta med dessa två svar hade de lite förfinat uttryckt fallit under kategorin Eskortservice. Eftersom yrkesvalet dessutom var riktat mot artistvärlden hade även en koppling till

favoritteveprogram varit tänkbar. I detta fall var favoritteveprogrammen House och Skins, som jag anser inte har en hållbar koppling till yrket. Det går dock att misstänka en influens från tevevärlden, men det lämnar jag åt framtida forskning.

Kategoriseringen för yrkesvalen ser ut så här;

Film: Skådespelare, regissör

Djur: Djurpensionat, hundtränare, hästtränare, veterinär

Idrottare: Fotbollsproffs, hockey-, skateboard-, sim-, handbolls- och basketproffs Hälsovård: Läkare, psykolog

Restaurang: Kock, servitris, pizzabagare Artist: Musiker, dansare, sångare

Mode: Modedesigner, klädaffär, modell IT: Datorer, Telecom

Pedagog: Dagisfröken, lärare

Eget företag: VD, affärsman, företagare

Hantverkare: Snickare, elektriker, bilmekaniker

Övriga yrken som endast förekommit en gång: Brandman, filosof, inget, kemist,

marknadsföring, meteorolog, mäklare, präst, spelrecencent, uppfinnare, florist

Kategoriseringen för teveprogrammen

Samtliga teveprogram som fanns med på enkäten är representerade. Kategoriseringen för teveprogrammen ser ut så här;

Actionserie: Smallville, Blade, Heroes, Lost, Prisonbreak, Sopranos, Stargate SG:1,

Kyle XY, Veronica Mars,

Polisserie: CSI Miami, Cops, Beck,

Komediserie: Vänner, 2½ män, Ett geni i familjen, Förhäxad, Sjunde himmeln, Animerat: Simpsons, Family Guy,

Serie: Skins, One tree hill, Desperate Housewives, Beverly Hills, Sjukhusserie: Grey´s Anatomy, Scrubs, House

Underhållning: Parlamentet, Americas Funniest, Fredag hela veckan, Wild´n out, Yo

Mama, The Voice, Boston Teaparty,

Dokumentär: Miami Ink, Kustbevakarna, Mythbusters, Top Gear, Idol/Top Model: Idol, Top Model

Barnprogram: Wild Kids, Bobster, Jetix, Hannah Montana, Parallax, Disney Channel, Sport: Rugby VM, Fotball Icon, Sporten,

Resultat

Min undersökning visar att det finns kopplingar mellan tevevärlden och barns

drömyrke. 23 procent av urvalsgruppen har valt ett yrke med en tydlig koppling till sitt favoritteveprogram eller senast sedda film. Yrkesvalet domineras av hälsovård, artisteri, film, idrott, restaurang och mode, vilka tillsammans utgör över 50 procent av svaren. Barnen har till största del valt dessa yrken för att det verkar kul, men även av

ekonomiska, ideologiska och familjekulturella skäl.

Animerade serier är utan tvekan den mest populära programtypen bland urvalsgruppen. I tabellen nedan kan vi se att hela 57 elever, eller 24,7 procent av de tillfrågade har valt animerade serier som favoritteveprogram. Av dessa har Simpsons överlägset den största representationen. I övrigt kan vi se att även actionserier, sjukhusserier, komediserier och Idol/Top Model tillhör de mest populära programmen.

Favorit TV Antal Procent Actionserie 36 15,6 Animerat 57 24,7 Barnprogram 8 3,5 Dokumentär 1 ,4 Dokumentärserie 1 ,4 Idol/Top Model 20 8,7 Inte tid 2 ,9 Komediserie 23 10,0 Ospecificerat 16 6,9 Polisserie 5 2,2 Serie 19 8,2 Sjukhusserie 27 11,7 Sport 4 1,7 Tittar ej 2 ,9 Top gear 1 ,4 Underhållning 8 3,5 Vetenskap 1 ,4 Total 231 100,0

När det gäller yrkesvalet är hälsovård det mest populära med 12,6 procent. Artist, film, idrott, restaurang och mode är också populära yrken. Tillsammans utgör dessa sex yrkeskategorier över 50 procent av den totala representationen.

Yrkesval Antal Procent Advokat 10 4,3 Artist 19 8,2 Djur 8 3,5 Eget företag 7 3,0 Film 20 8,7 Form/Design 8 3,5 Forskare 2 ,9 Fotograf 5 2,2 Frisör 5 2,2 Hantverkare 8 3,5 Hälsovård 29 12,6 Idrottare 23 10,0 Ingenjör 2 ,9 IT 7 3,0 Journalist 4 1,7 Mode 16 6,9 Ospecificerat 11 4,8 Pedagog 6 2,6 Pilot 2 ,9 Polis 8 3,5 Restaurang 16 6,9 Serietecknare 4 1,7 Övrigt 11 4,8 Total 231 100,0

I diagrammet nedan har jag plockat tre olika typer av teveprogram för att jämföra detta med yrkesvalet. Yrkesområdena har jag valt efter hur relevanta de är i förhållande till min frågeställning, det vill säga att det går att göra en koppling till teveprogrammet. Här kan man se att 9 av de 27 elever som valt sjukhusserier som favoritteve också har valt hälsovård som drömyrke.

7 av de 20 elever som valt Idol/Top Model som favoritserie har valt artist eller mode som drömyrke. Vi kan också se att 2 av de 8 elever som valt polisserier har polis som drömyrke. Polis Mode Idrottare Hälsovård Form/Design Film Artist Yrkesval 10 8 6 4 2 0 Antal Sjukhusserie Polisserie Idol/Top Model Favorit TV

I stapeldiagrammet nedan visasyrkesfördelningen mellan könen. Bland de elever som vill satsa på en idrottskarriär är 22 pojkar och endast 1 flicka. Inom modebranschen finns 16 flickor representerade och inga pojkar. Inom hälsovården finns det 19 flickor och 10 pojkar. Nämnvärt är att det endast är pojkar (8st) som valt att bli hantverkare och endast flickor (5st) som valt frisöryrket. När det gäller advokatyrket har 5 flickor och 5 pojkar valt att hjälpa till med rättvisan.

__ Pojke Flicka Kön 25 20 15 10 5 0 Antal Övrigt Serietecknare Restaurang Polis Pilot Pedagog Ospecifiserat Mode Journalist IT Ingengör Idrottare Hälsovård Hantverkare Frisör Fotograf Forskare Form/Design Film Eget företag Djur Artist Advokat Yrkesval

Hur ser det då ut mellan könen när det gäller favoritteveprogrammen?

Stapeldiagrammet visar att det mest är pojkar som tittar på animerade serier. Flickorna tittar hellre på Idol/ Top Model och sjukhusserier.

__ Pojke Flicka Kön 50 40 30 20 10 0 Antal Vetenskap Underhållning Top gear Tittar ej Sport Sjukhusserie Serie Polisserie Ospecifiserat Komediserie Inte tid Idol/Top Model Dokumentärserie Dokumentär Barnprogram Animerat Actionserie Favorit TV

En intressant frågeställning är också varför barnen valt respektive yrke. I diagrammet nedan har jag valt ut några yrkesgrupper och tittat på motiveringen för yrkesvalet. De flesta har motiverat sitt val med att det verkar kul, men dessa har jag tagit bort och väljer i stället att titta på andra motiv. Förutom att det verkar kul väljer eleverna yrken inom hälsovården av ideologiska, ekonomiska, status och familjekulturella skäl. När det gäller de ideologiska skälen menar eleverna att de vill hjälpa människor och kunna göra en skillnad. De familjekulturella skälen avser motiv som på något sätt har en koppling till föräldrarnas yrke.

__

Jag valde att handräkna alla yrken som hade en tydlig koppling till favoritteveprogram eller senast sedda film och kom jag fram till att 52 svar uppfyllde mina kriterier (se analysbeskrivning). Detta utgör nästan 23 procent av urvalsgruppen.

Tv-inspirerad Tjänar bra Status Ideologi Familjekultur Motivering 20 15 10 5 0 Antal Polis Mode Idrottare Hälsovård Film Artist Yrkesval

Diskussion

Varför tittar vi på teve? Det var en fråga som dök upp i mitt huvud under arbetets gång och kändes relevant att lyfta fram. Drivkraften bakom tevetittandet måste på något sätt ha en betydelse för hur vi påverkas. Innan jag startade upp min studie hade jag en föreställning om att tevetittande mest handlar om förströelse och vanebeteende, i alla fall när det gäller barn. I efterhand inser jag att det är en aning naivt att tro på en sådan generalisering. Det är kanske ett vuxenperspektiv på barns medieanvändning som odlats genom konflikter kring ämnet i hemmet. Den äldre generationen har nog lite svårare för att acceptera att barn tillfredställer sina behov framför teven i större utsträckning nu än förr. Vi vill ju att barnen ska komma ut och få frisk luft och motion, samt få social träning.

Televisionen har bland annat en underhållande, informerande och social funktion. Den sociala funktionen kan vara att man ersätter den sociala kontakten mot medierna, som fungerar som en illusion av direkt kontakt och personlig bekantskap (Waldahl, 1999). Detta kallas för parasocial interaktion. Margareta Rönnberg har gett mig ett både djupare och bredare perspektiv på dessa, i mina ögon, grovt generaliserande påståenden, även om Waldahl inte påstår att det måste vara så som han ger exempel på. Det är dock lättare att vara kritisk mot Rönnbergs uttalanden eftersom det känns

allvarligare om hon skulle ha fel. Nordlund (1996) menar att känslan av intimitet som uppstår bland annat grundar sig på de gemensamma händelser man upplevt med mediepersonen. Barnen lär känna personen eller karaktären och denne blir förutsägbar, på samma sätt som en verklig vän, eller bekant. Frågan är om detta är så hemskt som det ibland låter? Det kan uppfattas som att denna person inte har något liv utan lever ut sitt sociala liv genom tevefigurerna. Hur är det då med till exempel Science Fiction? Är det rimligt att utgå från att de som tittar på det har problem med sin verklighetsuppfattning? Nej, jag tror snarare att man kallar dessa människor för kreativa och fantasifulla.

Bourdieu (1998) har gått hårt fram mot den tilltagande kommersialiseringen av televisionen och menar att det inte går att säga något av vikt i ett teveprogram. I mina ögon sänker han sin egen trovärdighet genom detta uttalande. Han följer upp med att påstå att lysande intellektuella, som han själv, ska komma till tals. Hur tänker han då?

Vem är intellektuell nog att bedöma vem som har något vettigt att säga? Ett krav som Bourdieu ställer på teve är att låta de sämst ställda i samhället komma till tals på deras egna villkor. Han kanske menar att ”egna villkor” innebär att deras uttalanden inte ifrågasätts. Var finns då den demokrati och jämlikhet som han kräver av televisionen? Självklart är det inte så han menar och personligen anser jag att Bourdieu var

intellektuell nog att göra professionella bedömningar inom sitt yrkesområde. Det är för den sakens skull inte självklart att Bourdieus påståenden inte ska granskas från ett kritiskt perspektiv. Bourdieu har ett makt- och elitkritiskt förhållningssätt till

medievärlden och ibland tycks bilden av media målas upp lite väl svart och vitt. Jag måste reservera mig för att den svenska översättningen av hans bok Om Televisionen, kan göra en skillnad i hur innehållet framställs. Det är också viktigt att veta att det i första hand är den franska televisionen som står i fokus för Bourdieus kritik.

Jag har valt att belysa Bourdieus perspektiv på grund av hans kontroversiella syn på televisionen, men skulle kunna ha gjort det som kanske kunde förväntas av mig, nämligen rada upp teorier om påverkan av tevetittandet. Jag har i stället valt att lyfta in en del av detta här under diskussion. Jag är inte bara negativ till Bourdieus kritik mot televisionen, utan håller även med om många saker. Konsekvenserna av det

kommersiella intresset inom tevevärlden är en av dessa saker. Det kommersiella intresset tror jag personligen är anledningen till att olika ytterlighetsprogram växer sig allt starkare. Då menar jag program som går till ytterligheter på ett eller annat sätt och tänjer på gränserna för att få högre tittarsiffror och därmed ökade intäkter. Här finns det enligt mig alltid en anledning att kritiskt granska innehållet både när det gäller

trovärdigheten och syftet.

En omdiskuterad programtyp är reality-tv, eller dokusåpa som vi brukar kalla den i Sverige. Det är huvudsakligen kvinnor, ungdomar samt unga vuxna som tittar på dessa program (Edin, 2005). Enligt Edin har denna typ av program utvecklats av den

kommersiella televisionen för att nå en yngre och köpstark publik. Det är alltså

betydelsefulla annonsörer man försöker tillfredställa i förlängningen. Edin menar även att problemet för den unga tittaren kan vara att skilja på vad som är verkligt och vad som är iscensatt. Många av dessa program har yrkesmässiga kopplingar, till exempel är byggbranschen mycket populär. Några exempel på dessa är Roomservice, Från koja till slott och Äntligen hemma. Det råder ingen tvekan om att jag sitter och blir sugen på att

ta itu med något byggprojekt i hemmet, efter att ha sett något av dessa program. Glädjen dör ut en aning när jag efter hand konstaterar att mina maskiner inte håller måttet, förarbete och städning tar alldeles för lång tid och ingen drar ut mig på roligheter mellan varven. Det är inte konstigt om barn köper tevens ibland förskönade bild av ett yrke när helheten saknas. Nu tillhör inte byggbranschen den mest populära yrkeskategorin, men detta gör sig så klart gällande även inom andra områden.

En gemensam iakttagelse som gjordes i både min och Flodins (1986) studie var att de könsstereotypa yrkesrollerna består, även om själva drömyrket har förändrats.

Hur ser det ut i teve- och medievärlden egentligen? Om man tittar på teve och media ur ett genusperspektiv finns det stor anledning att uppmärksamma vissa saker. Även om det har blivit en förändring på senare år är kvinnorna underrepresenterade inom journalistiken. Medieforskaren Monica Löfgren (1991) menade i ett anförande att kvinnornas representation inom journalistiken ökade mellan 70-talet och 90-talet från 20-40%, men att det fortfarande är männen som har de prestigefyllda uppdragen. Avsaknaden av feministiskt perspektiv i medievärlden är något vi måste vara medvetna om. Om männen har de mest prestigefyllda jobben har de också större makt över medievärlden totalt sett. Gunilla Jarlbro (2006) presenterar i boken Medier, genus och Makt ett antal senare undersökningar som bekräftar att Löfgrens påstående håller än idag. I alla fall när det gäller kvinnors representation i dagspressen. Den mest

representerade personen är en medelålders idrottsintresserad man med makt, och den som inte kan räkna med att synas i tidningen är en invandrad kvinna som växlar mellan arbetslöshet, hemarbete och jobb på kontor. Det finns även en skillnad när det gäller i vilket sammanhang olika kön blir representerade. Den manliga dominansen försvagas när det gäller källor för utbildning och sociala frågor, det vill säga traditionellt mjuka, kvinnliga ämnen. Den manliga dominansen stärks däremot ytterligare när det gäller texter om näringsliv, brott, miljö och energi.

I boken Barn och unga i medieåldern (Feilitzen, 1989), problematiseras frågan om fantasiinnehållet. En central fråga är om verklighetsflykten, som detta kan inbjuda till, används som rekreation på ett medvetet sätt eller som en lösning på sociala och personliga problem. Om verklighetsflykten grundar sig i personliga problem fungerar

sin tur att problemen blir svårare att lösa. Jag tror att det kan ligga en del i detta. För att kunna bestämma om själva det allmänna tevetittandet påverkar negativt måste nog hela situationen vägas in. Vi har idag ett individuellt anpassat lärande i skolan just för att vi är olika. Det känns därför självklart även för mig, att barns tevetittande sker av

individuella anledningar och likaså påverkar barnen individuellt.

Barns värderingar har givetvis en stor betydelse när det gäller att fatta olika beslut i livet. Föräldrar och vuxna är inte längre den självklara källan till vilka värderingar våra barn skaffar sig. Enligt Ellneby (2005) och Falkheimer (2001) har för bara några år sedan 80 % av värderingarna kommit från familjen medan 20 % kommit från media. Nu är förhållandet den raka motsatsen. Detta måste också få ett genomslag när barns tankar kring olika yrken granskas. Jag tror att det var betydligt vanligare förr att det valdes yrke efter vad föräldrarna arbetade med, eller efter vad föräldrarna tyckte och

värdesatte. Enligt min undersökning är det vanligare att man väljer yrke av ideologiska eller ekonomiska skäl, eller för att det verkar kul.

Varför barn väljer att titta på vissa teveprogram kan bero på många olika faktorer. Har de till exempel sett vuxenfilmer får de högre status i kamratgruppen och ju senare på kvällen de sett på tv, desto tuffare är de (Gunter & McAleer, 1997). Även bio och videofilmer har samband med de sociala funktioner som medier kan uppfylla i gruppen. Svenska undersökningar har visat att detta kan anses som ett mandomsprov i en del pojkgrupper under tonåren (Roe, 1987). Detta tycker jag märks tydligt när man är ute bland barn. De vill gärna berätta om de sett barnförbjudna filmer, eller spelat

barnförbjudna spel. Det som märks ännu tydligare är att kamratgruppen som en homogen enhet spelar en stor roll i valet av teveprogram. Detta ger gruppen någonting gemensamt som förenar dem, någonting att skämta om och att applicera i sina lekar. Ibland hör man barn yttra något ord eller ett visst läte som är karakteristiskt för till exempel Simpsons, som enligt min undersökning är den mest sedda serien. Det finns inte något barn i omgivningen som inte vet vad detta ord eller läte betyder. Serien har bidragit till ett gemensamt språk för barnen som är exklusivt just för dem. Att inte medverka i denna gemensamhet kan innebära ett utanförskap och att barnet känner sig lägre prioriterade i kompisgruppen.

Med utgångspunkt från att tevetittandet går ut över kulturellt och socialt mer värdefulla aktiviteter, påstår många att det är passiviserande att titta på teve. Är det verkligen så,

eller är det som jag skrev tidigare att det kan vara ett föråldrat synsätt av tevekonsumtion som odlat denna myt?

Forskning visar att det inte skett någon allmän nedgång i olika typer av fritidsaktiviteter, vilket både forskare och folk i allmänhet hade väntat sig (Werner, 1996). Förhållandet mellan medievanor och fritidsaktiviteter har visat sig ligga på en stabil nivå, enligt studier utförda mellan 1970-1990. Detta är i och för sig en äldre studie, men sambandet är intressant att notera. Både tevetittandet, den sociala samvaron och fritidsaktiviteterna har ökat under perioden, medan tid ägnad åt arbete har minskat. En anledning kan vara att teve hjälpt till att generera kunskap och intresse för vissa typer av fritidsintressen. Det finns också anledning att tro att tevevärlden generellt beskriver aktivitet och delaktighet som något positivt. Givetvis måste detta också påverka barns tankar kring yrkesval. Olika yrkesgrupper exponeras i teven dels via dokumentärer och dels via teveserier. Detta måste i sig hjälpa till att skapa kunskap och intresse för olika yrken. Jag behöver inte gå längre än till mig själv för att uppmärksamma ett ökat intresse för olika saker som presenteras i teven. Det svåra i sammanhanget är att avgöra om det är en realistisk bild som framställs. Efter många yrkesverksamma år kan jag göra vissa bedömningar som inte barn kan i frågan om hur ett yrke framställs i teve, men även om yrket ges en förskönad bild kan det nog ändå bidra till en positiv framtidsdröm för våra barn. Givetvis kan det även vara på andra hållet, att yrket framställs som värre än vad det är, men jag tror inte att det är vanligt att man uppfattar det så.

Flodin utförde sin studie 1986, det vill säga för drygt tjugo år sedan. Vi kan fråga oss vad som har hänt under de tjugo åren. Vad finns det för likheter och skillnader i våra resultat? Vi vet att teveprogrammens innehåll och utbudet har förändrats genom åren. Den största innehållsmässiga skillnaden måste vara de program som kan ses som en audition till kändisvärlden. Program som jag menar tillhör denna kategori är bland andra Idol, Top Model, Talangteve (både svenska och amerikanska), Big Brother, Expedition Robinson, med flera. Många av dessa program är av dokusåpakaraktär och verkar ha fått fart i samband med den kommersiella tevens utbredning. Ungefär 24 procent av min urvalsgrupp har valt yrken inom film, mode och artisteri. Inga av dessa yrkesgrupper finns över huvud taget representerade i Flodins undersökning. Detta tycker jag tyder på en stark influens från tevevärlden. Däremot kan man se likheter i form av en hög andel

arbeta med hälsovård. Det verkar som att de könsstereotypa yrkesrollerna står kvar än idag. Jag tycker även mig se att hantverksyrken har blivit mindre populära. Detta kan förstås ha att göra med byggbranschens svängningar och turbulens under slutet av 90-talet, men jag misstänker även att hantverksyrken fick lägre status i samband med IT – branschens framfart. Det går mode även i yrkesvärlden och detta har naturligtvis också en effekt på våra barn.

En fråga som plågat mig under arbetets gång var, om det är intresset för ett yrke som gör att vi tittar på ett visst program, eller om det är programmet som gör att vi får intresse av ett visst yrke? Det är givetvis svårt att svara på, men jag har en stark tro på det senare. Via teven tror jag att barnen får sina första intryck av hur ett yrke kan vara. Intresset måste ju på något sätt ha sitt ursprung i någon typ av erfarenhet. Det är naivt att tro att alla som vill bli professionella idrottsutövare har fått sitt intresse via teven, men just tanken på att ha sitt intresse som yrke har säkert till stor del blivit synligt och realistiskt genom teven. Kopplingen finns i alla fall och det var den jag ville synliggöra. En del i arbetet var att göra generaliseringar som är hållbara för min studies ändamål. Vissa av barnens svar har varit väldigt preciserade och det är ju utan tvekan en stor skillnad på att till exempel vara sjuksköterska och överläkare, både ur ett ekonomiskt perspektiv och när det gäller yrkets status. När det gäller att koppla yrket till tevevärlden är det dock mer relevant att göra en bedömning efter yrkets branschområde, vilket i detta fall blev hälsovård. Arbetet med generaliseringarna och bortsorteringen av

irrelevant material, samt arbete av ren statistisk karaktär har varit en tidsödande och svår process. Varje del måste granskas noga för att det inte ska få betydande konsekvenser för arbetets reliabilitet.

Statistik är lätt att manipulera och förvrida till sin undersöknings fördel, om det nu måste vara så att den eventuella hypotesen ska hålla. Man kan göra kopplingar som är svåra att försvara utan att det syns utan tillgång till hela materialet. Jag anser dock att detta är förkastligt och har försökt att ha en professionell inställning genom hela arbetet. Resultatet bjöd inte på särskilt många överraskningar, utan snarare bekräftade min hypotes, att teveprogram inspirerar barn även när det gäller tankar kring drömyrke. Detta sker också i takt med att teveprogrammens karaktär förändras.

Kritisk reflektion

Vid utformningen av enkäten var det många saker som rörde sig i mitt huvud. Jag ville få svar på mina frågor utan att det skulle märkas i enkäten vilka kopplingar jag senare tänkte göra. Detta trodde jag skulle kunna ha en ledande effekt på barnens svar. Att jag senare valde att lägga in svaren på alla mina enkätfrågor i statistikprogrammet, hade endast en negativ inverkan på arbetsprocessen. Det tog onödigt lång tid, med tanke på att jag senare inte fick användning för större delar av materialet. För att klara

tidsmarginalen och hålla mig till det som var relevant för min undersökning, städade jag upp bland materialet i flera omgångar. Jag vill gärna tro att jag hade någon vinst med mina frågor som berörde musik, kläder och fritid. Min tanke förutom att det skulle ha en avledande effekt på vad jag var ute efter, var att det skulle vara roliga frågor att svara på. Jag tror att barn gärna visar sin identitet genom musik, kläder och hobbys. Här skulle de få chansen att vissa vem de är. Frågan är om jag hade någon poäng med detta. Om jag skulle göra om studien idag hade jag ändrat på enkäten. Jag hade formulerat om huvudfrågan som tar upp yrket och gjort den tydligare. Det är inte självklart att det är en yrkestitel jag är ute efter i min fråga. Något barn kan till exempel svara att han eller hon vill jobba med bilar. Då blir det svårt att veta om det till exempel är bilmekaniker eller rallyförare de menar. Nu hade jag turen att barnen valde att precisera sig så pass att det gick att förstå vad de menade. Vilket är ditt drömyrke? Detta hade kanske varit en bättre fråga. Jag hade inte heller använt mig av två svarsalternativ. Med facit i hand försvårade detta bara min studie.

Följdfrågan om varför barnen valt just detta yrke, verkade vara den fråga som var minst intressant att svara på. En intervju hade varit att föredra för att få ett mer preciserat svar på frågan. Det var dock inte aktuellt på grund av den snäva tidsramen.

Slutligen vill jag poängtera att det med stor sannolikhet finns olika sambandsvariabler mellan drömyrket och tevevärlden. Sambandet är individ- och situationsbetingat. Faktumet att det finns ett samband är dock det vitala i min undersökning.

Detta har varit en lärorik period där svårigheterna och misstagen har gett mig betydelsefull erfarenhet inför liknande utmaningar i framtiden.

Referenslista

Bourdieu, P (1998) Om televisionen. Stockholm/Stehag: Brutus Östlings bokförlag. Edin, A (2005) Verklig underhållning. Dokusåpor, publik, kritik. Stockholm: Stiftelsen Institutet för Mediestudier.

Ellneby, Y (2005) Cyberungar eller vad barn verkligen behöver. Stockholm: Natur och Kultur.

Falkheimer, J (2001) Medier och kommunikation. Lund: Studentlitteratur. Flodin, B (1986) TV och yrkesförväntan. Lund: Studentlitteratur.

Gunter, B & McAleer, J (1997) Children and television. 2:a uppl. London: Routledge. Holme & Solvang (1997) Forskningsmetodik. Lund: Studentlitteratur.

Jarlbro, G (2006) Medier, Genus och Makt. Denmark: Narayana Press.

Lärarboken (2003) Läroplaner, Skollagen, Policydokument. Lärarnas Riksförbund. Löfgren, M (1991) Kvinnor i journalistiken. I JÄMFO (1991) Kvinnoperspektiv på

masskommunikationsforskningen. Stockholm: rapport nr. 22.

Nordlund, J-E (1996) Television och socialisation. Lund: Studentlitteratur.

Patel, R & Davidsson, B (2003) Forskningsmetodikens grunder. Lund: Studentlitteratur. Roe, K (1987) The warriors of the night? Ungdommers videobruk og kulturelle

mönster. I: I. Frönes, red. Mediabarn. Barnet – bilderne – ordene og teknologien. Oslo: Gyldendal.

Rönnberg, M (1997) TV är bra för barn. Stockholm: Ekerlid. Trost, J (1994) Enkätboken. Lund: Studentlitteratur.

.

Von Feilitzen, C (1989) Identifikation och umgänge med mediepersonerna. I Feilitzen C. V, Filipson L, Rydin I & Schyller I. Barn och unga i medieåldern. Fakta i ord och

siffror. Stockholm: Raben & Sjögren.

Waldahl, R (1999) Mediepåvirkning. 2.uppl. Oslo: Ad Notam Gyldendal. Werner, A (1996) Barn I TV-åldern. Lund: Studentlitteratur.

Bilaga 1.

--- --- --- Vad skulle du vilja jobba med om du fick välja yrke idag? (2 alt. Nr 1 är det du helst vill)

1).--- 2).--- Varför har du valt just dessa yrken?

--- --- ---

Vilken film såg du senast?

--- Vilket är ditt favoritteveprogram?

---

Vad lyssnar du på för musik?

--- ---

Hur klär du dig helst?

□

□

□