Jämställdhet - ideologi och politik

(1)

Jämställdhet -

vad är det? Vad har

den offentliga jämställd-

hetspolitiken betytt - för kvinnor

och män? Hur kan jämställdhetspolitiken ändra våra liv? Vad är männen

beredda att betala för jämställdheten?

Jämställdhet - ideologi och politik

(2)

Kvinnovetenskaplig tidskrift ut- ges av Föreningen Kvinnoveten- skaplig tidskrift

Ansv utg Anita Göransson

Kvinnovetenskaplig tidskrift ut- kommer med 4 nummer om året.

Prenumeration för 4 nr kostar 125 skr. Stödprenumerationer å 175 skr eller mer är mycket välkomna.

Postgiro 88 41 78-5

Ingrid Holmquist, Eva Borgström, Anna Jönasdottir, Lena Boethius, Margareta Lindholm, Margareta Wedborg, Maud Landby Eduards

REFERENSGRUPP Boel Berner, Mona Eliasson, Anita Göransson, Gunhild Kyle, Ulla Tebelius, Gertrud Åström

Författarna ansvarar själva för innehållet i sina artiklar.

ADRESS Kvinnovetenskaplig tidskrift Nordenskiöldsgatan 16 413 09 Göteborg Tel 031 - 14 66 04

Förteckning över tidigare utkomna temanummer och samtliga artiklar kan erhållas från redaktionen.

Grafisk form: Leif Thollander Vinjetter: Ewy Palm

Teckningar: Marie Falksten Printed in Sweden by

Graphic Systems AB, Göteborg

®Författarna och kvinnoveten- skaplig tidskrift

ISSN 0348-8365

För insända ej beställda manuskript ansvaras ej.

Utgivningen har möjliggjorts av anslag från Humanistisk samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Kulturrådet, Universitets- och högskoleämbetet

Författaren Mary st Condt från Guadeloupe på kvimwbokmässan i Oslo, juni 1986. NTB-foto Bjtrn Sigurdsm.

Nr 3 • 1986 • Årg 7

Från redaktionen 1 MAUD LANDBY EDUARDS Kön, stat och jämställdhetspolitik 4

ANITA DAHLBERG Aktivt jämställdhetsarbete -

frigörelse med förhinder 16 Dikt och bild 34 KARIN WIDERBERG Har kvinnoforskning med jämställdhetspolitik att göra 36

MARGARETHA FAHLGREN

"Det maskinsydda broderiet" - Lace och 80-talets kvinnliga populärroman 48

Krönika 55 Våra förmödrar 57 Recensioner 60 Notiser 76

(3)

Från redaktionen

Så här i höstrusket erinrar vi oss med glädje sommarens kvinnobokmässa i Oslo. Den var strålande i alla bemärkelser - solen sken och kreativiteten flödade. "Alla" tyck- tes vara där: 500 förlag från 30 länder var representerade och i seminarierna deltog internationellt k ä n d a kvinnor som M a r y Daly, G e r m a i n e Greer och Ellen Kuzwayo,

"Sowetos m o d e r " . U t m ä r k a n d e för d e n n a mässa var den stora g r u p p e n kvinnor från tredje världen, särskilt från Afrika och Asien.

Inte minst för oss svenskor var det en härlig känsla att uppleva att kvinnokultu- ren fortfarande är så expansiv och vital. I det svenska kulturklimatet är som bekant

"kvinnoköret" ute, men uppenbarligen är detta en mycket provinsiell uppfattning.

Redan i v å r a nordiska g r a n n l ä n d e r tycks situationen för kvinnolitteraturen vara bättre och utanför N o r d e n ligger hela, vida v ä r l d e n . . . (Mer om vad som h ä n d e på bok- mässan kan ni läsa i Eva Borgströms artikel i Krönikan).

*

Tillbaka till Sverige och detta n u m m e r s mycket svenska tema — jämställdhetspoliti- ken. Det är nu snart 20 år sedan idén om

"jämställdhet mellan k ö n e n " b ö r j a d e figu- rera i debatten och politiken. Den nya kvin- norörelsens krav kom u n d e r 70-talet att tas u p p av partier, organisationer, regering — och formuleras könsneutralt som j ä m - ställdhetspolitik. Jämställdhetsideologin blev också s n a b b t institutionaliserad: dele- gationer, kommittéer, lagar, förordningar, program, handlingsplaner och arbetsmark- nadsavtal diskuterades och etablerades.

M e n vad har d å alla dessa åtgärder lett till? I vilken utsträckning har kvinnor och m ä n dragit fördel av jämställdhetspoliti- ken? H a r kanske m ä n n e n rent av vunnit mer än kvinnorna? Vi vet att kvinnorna under d e n n a tid fatt ett större offentligt ansvar — deras närvaro på a r b e t s m a r k n a - den och i politiken har j u ökat kraftigt — men att m ä n n e n inte påtagit sig motsva- rande ansvar för h e m m e t och privatsfären.

Frågan om vilka intressen som tillgodo- ses av jämställdhetspolitiken utgör r a m e n

(4)

2

för artiklarna den här gången. Vi tyckte det var dags att n ä r m a r e skärskåda idéerna om jämställdhet och de jämställdhetspolitiska besluten och dess effekter. Vår utgångs- punkt är att den offentliga politiken och m a k t a p p a r a t e n ständigt måste bevakas och ifrågasättas - det är alltför lätt att invaggas i föreställningen att " v ä l f ä r d s s t a t e n " är en god institution och att allt långsamt utveck- las till det b ä t t r e . . .

*

Frågan om välfärdsstatens förmåga att skapa j ä m l i k a levnadsvillkor för sina medborgare är det centrala problemet i en analys av den offentliga jämställdhetspolitiken, anser M a u d L a n d b y E d u a r d s i artikeln

" K ö n , stat och jämställdhetspolitik." I sin undersökning av vad staten hittills gjort för kvinnorna finner hon bl a att kvinnor (i motsats till arbetare) ej betraktas som ett rättmätigt kollektiv i politiska s a m m a n - h a n g och att det därför inte finns någon politik som uttalat strävar efter en omför- delning av värden från m ä n till kvinnor.

Detta borde göra kvinnorna skeptiska mot staten och dess förmenta neutralitet, m e n a r hon, och u p p m a n a r kvinnorna till egen organisering och intressekamp.

Även Anita D a h l b e r g misstror i sin artikel statens förmåga och vilja att skapa rätt- visa för kvinnorna. I "Aktivt jämställdhets- arbete — frigörelse med förhinder" visar hon med exempel från k o m m u n a l a arbetsplatser att jämställdhetskraven i stor ut- sträckning är " r e t o r i s k a " — de förblir till intet förpliktande formuleringar, dels där- för att det inte finns tvångsmedel för att driva igenom dem och dels därför att det saknas materiellt g r u n d a d e p r o g r a m som syftar till att verkligen förändra köns- maktsstrukturen på arbetsplatserna. H o n betonar vidare att den traditionella parts- ställningen på a r b e t s m a r k n a d e n inte svarar mot könsmotsättningarna i arbetslivet:

facket förutsätts bevaka jämställdhetsfrå- gorna gentemot arbetsgivarna, men facket

har inte f r a m t r ä t t som en drivande kraft i dessa frågor.

Karin Widerberg, slutligen, diskuterar relationen mellan kvinnoforskningen och jämställdhetspolitiken. H o n h ä v d a r att i och med att kapitalism och patriarkat ut- gör de generella r a m a r n a för jämställdhets- politiken så kommer d e n n a att fokusera på det manligt organiserade lönearbetet. Re- produktionen k o m m e r att f r a m s t å som en

" p r o d u k t i o n s s t ö r n i n g " och kvinnorna som

" j ä m s t ä l l d h e t s p r o b l e m e t " . Kvinnoforsk- ningen d ä r e m o t b e h a n d l a r i allmänhet kvinnorna som subjekt och med ett " u n d e r - ifrån-inifrån" perspektiv. Den betonar vidare skillnader mellan kvinnor och m ä n , m e d a n jämställdhetsideologin f r a m h ä v e r likheten.

U t a n f ö r temat presenterar vi i det här n u m r e t " D e t maskinsydda broderiet", en artikel av M a r g a r e t h a Fahlgren om 80-talets kvinnliga p o p u l ä r r o m a n , d ä r Shirley C o n r a n s storsäljare Lace far representera genren. Lace skiljer sig från tidigare exem- pel på " r o m a n c e fiction" genom att inte p r i m ä r t vara inriktad på kärlek utan i stäl- let betona kvinnors aktivitet och yrkesmäs- siga f r a m g å n g . H ä r har kvinnokampen haft ett positivt inflytande på en a n n a r s stereo- typ, " m a s k i n s y d d " r o m a n , m e n a r Fahl- gren.

*

Nästa n u m m e r av . K I n k o m m e r ut i decem- ber och b e h a n d l a r nya reproduktionstekno- logier. Första n u m r e t 1987 är ett ekonomi- n u m m e r och till det tar vi emot recensioner och a n n a t material till K r ö n i k a n fram till jul. För 1987 har vi planerat ett n u m m e r om aktuella kunskapsteoretiska problem inom kvinnoforskningen och ett nytt " m o - s a i k n u m m e r " , alltså ett n u m m e r med fri- stående artiklar. Inte minst till det senare numret är ni hjärtligt välkomna med artiklar — som vanligt är vi också mycket tack- s a m m a för alla tips och synpunkter på vårt arbete.

(5)

Medverkande i detta nummer

Anita Dahlberg är jurist och lektor i rättskunskap vid Stockholms universitet, Institutionen for socialt arbete. U n d e r 1981-83 var hon knuten till Arbetslivs- centrum som projektledare för AJDA-projektet ("Aktivt jämställdhetsarbete och diskrimineringsanmälningar i k o m m u n e r och landsting"); 1985—86 projektledare för " J ä m s t ä l l d h e t s a r b e t e t i Stockholms k o m m u n " , ett forskningsprojekt finansierat av arbetarskyddsfonden. Startar 1986 ett forskningsprojekt inom maktutredningens r a m (tillsammans med Yvonne H i r d m a n och Gerd Lindgren) " K v i n n o r n a i välfärdsstaten - studier i genussystemets maktstruk- t u r " . Publikationer bl a: Jämt eller ibland-om jämställdhet (1984); " O r g a n i s a t i o n och styrning a v j ä m s t ä l l d h e t s a r b e t e t i Stockholms s t a d " (arbetsrapport, stencil

1986).

MaudLandby Eduards, fil dr i statskunskap och forskare vid Stockholms universi- tet på en av H S F R finansierad tjänst i jämställdhetsforskning. H o n a r b e t a r med ett forskningsprojekt kallat "Svensk offentlig jämställdhetspolitik — idéer, åtgärder och effekter". H a r bl a publicerat Kvinnor och politik (1977), Kvinnorepre- sentation och kvinnomakt (1980), Kön, makt, medborgarskap (red; 1983), Det uferdige demokratiet (red; 1983).

Margareta Fahlgren är svensk lektor vid Nordisk institutt, universitetet i Bergen.

H o n h a r skrivit doktorsavhandling om litteraturkritikern Erik H e d é n , Littera- turkritiker i arbetarrörelsen ( U p p s a l a 1981), artiklar om kvinnlig självbiografi och har nyligen avslutat ett arbete med titeln Det underordnade jaget. En studie i kvinnliga positioner i självbiografier som skall publiceras på J u n g f r u n s förlag under

1986.

Rut Hillarp är författare och bildkonstnär. H o n debuterade 1946 med diktsam- lingen Solens brunn och räknas till "fyrtitalisterna". F r a m till 1963 skrev hon ytterligare två diktsamlingar och tre romaner, samtliga med teman som kärlek, känsloliv och erotik. Efter 19 års " t y s t n a d " (år då hon bl a a r b e t a d e som lärare och deltog i redaktionen för K R U T - K r i t i s k utbildningstidskrift) återkom hon med två böcker som kombinerar dikter och bildcollage, Spegel under jorden, Symposion (1982) och Penelopes väv, S a l a m a n d e r (1985).

Karin Widerberg, är fil dr och verksam som lektor vid Oslo Universitet, Institutt for Rettssosiologi. H o n har bl a publicerat Kvinnor, klasser, lagar 1759-1980, Liber förlag 1980 och Kvinnoreformer på männens villkor, Studentlitteratur 1984 (tillsam- mans med C a t h a r i n a Calleman, L e n a Lagercrantz och Ann Petersson) samt ett flertal artiklar r ö r a n d e rättens patriarkala d r a g och funktioner. U n d e r senare år har hon även arbetat med artiklar rörande kvinnorforskning och teoriutvecklingen inom d e n n a . I Kvinnovetenskaplig tidskrift har hon bl a medver- kat med "Sverige — g a m m a l t patriarkat i ny förklädnad" (nr 3/1981) och " O m patriarkat - en kritisk g r a n s k n i n g " (nr 1/1983 tillsammans med Christina Carlsson, J o k e Esseveld och Sara G o o d m a n ) .

(6)

4

M A U D L A N D B Y E D U A R D S

Kön, stat och jämställdhetspolitik

Kan staten skapa rättvisa

villkor för kvinnor, frågar Maud Landby Eduards i denna artikel om den svenska

jämställdhetspolitiken. Hon diskuterar statens roll i samhället, vad staten hittills gjort för kvinnorna och

vad kvinnor förväntar sig av den. Vi kvinnor bör föra vår egen intressekamp och inte bli passiva

konsumenter av välfärd, menar hon.

Jämställdhetspolitiken i Sverige är ett väl- fardsfenomen, ett b a r n av högkonjunktur och en v ä x a n d e offentlig sektor. J ä m s t ä l l d - hetspolitiken är statens svar på de senaste decenniernas kvinnokrav. De b å d a fakto- rerna är väl s a m m a n f l ä t a d e : efterkrigsti- dens e x p a n d e r a n d e ekonomi skapade ar- betstillfallen för kvinnorna i helt ny skala, vilket födde behov av olika offentliga in- grepp, som ä n d r a d e skatteregler, d a g h e m , kortare arbetstid etc. K v i n n o r n a krävde möjligheter att k u n n a förena förvärvsarbete och hemarbete, produktion och reproduk- tion. O c h staten t r ä d d e in att organisera den nya intressegemenskap som u p p s t å t t mellan kapitalet och kvinnorna.

Ett centralt problem i en analys av den offentliga jämställdhetspolitiken gäller j u s t statens, den s k välfärds- eller socialstatens, förmåga och oförmåga att skapa bättre och mer jämlika levnadsvillkor för sina medborgare.

J a g skall här inte gå in på den svåra men intressanta frågan i vilken utsträckning som de politiska institutionerna eller a n d r a ekonomiska och teknologiska faktorer för- ä n d r a t kvinnors och m ä n s levnadsförhål- landen, utan endast konstatera att exempelvis både abortlagen och upptäckten av p-pillret varit centrala komponenter i kvinnors välfärd.

U t g å n g s p u n k t e n här är de politiska institutionerna eller staten och effekterna av den offentliga jämställdhetspolitiken i vid mening.1 För att k u n n a analysera och förstå

jämställdhetspolitikens betydelse, fram- gångar, tillkortakommanden och motsätt- ningar skall j a g sätta in j ä m s t ä l l d h e t s f r å - gorna i ett större social- och välfardspolit- iskt s a m m a n h a n g .

M e d j ä m s t ä l l d h e t b r u k a r m a n m e n a lika rättigheter för m ä n och kvinnor och att åt- gärder inte far vidtas som missgynnar något kön.² Det långsiktiga målet kan sägas vara att minska arbetsdelningen mellan könen i politiken, på a r b e t s m a r k n a d e n och i familjen.³ I sin helhet kretsar emellertid j ä m - ställdhetspolitiken kring frågan om lika rät- tigheter, inte om att skapa lika resultat för kvinnor och m ä n .

Det som uttryckligen kallas jämställd- hetspolitik är en begränsad u p p s ä t t n i n g policies. M e n j ä m s t ä l l d h e t s a s p e k t e r n a ingår, mer eller mindre uttalat, i en serie a n d r a politiska ställningstaganden, främst på det socialpolitiska o m r å d e t . Den offentliga politiken fördelar löpande välfärd mellan olika g r u p p e r i samhället. M e n vem far vad, när och hur? I vilken m å n har kvinnor resp m ä n gynnats av jämställdhetspolitiken?

Svaret på frågorna bör ta sin utgångs- punkt i ett resonemang om statens kapacitet och jämställdhetspolitikens räckvidd. Vad kan staten göra för kvinnorna? Vilken statsteori ligger bakom vår b e d ö m n i n g av välfärdsef- fekterna? Därefter följer en g e n o m g å n g av en serie socialpolitiska reformer i Sverige under efterkrigstiden. Efter vilka principer har social-/jämställdhetspolitiken byggts upp? Vad har staten gjort för kvinnorna? Avslut-

(7)

ningsvis spekulerar j a g något kring problem med och alternativ till den n u v a r a n d e jämställdhetspolitiken. Vad vill kvinnorna att

staten skall göra för dem?

Välfärdsstatens kapacitet

Frågan vad staten kan göra för kvinnorna kan ges olika svar beroende på vilken inställ- ning m a n har till statens och den offentliga politikens roll i samhället. Till att börja med kan m a n urskilja två g r u n d u p p f a t t - ningar. Den första ser jämställdhetspoliti- ken som ett tecken på en vilja att faktiskt förbättra kvinnors levnadsvillkor och möj- ligheter att tillvarata sina egna intressen.

Effekten blir en långsam urholkning av den patriarkala m a k t s t r u k t u r e n . Staten träder in och m e d l a r mellan könen och stöder kvinnorna med olika jämställdhetsrefor- mer. K v i n n o r n a ökar h ä r m e d sin makt och ställer allt större krav på reformer. På sikt kommer samhällssystemet att förändras så att kvinnor och m ä n lever u n d e r lika villkor.

I den andra uppfattningen betraktas j ä m - ställdhetspolitiken som marginella manöv- rer från patriarkatets sida för att upp- rätthålla den r å d a n d e ordningen. Att regeringen driver igenom särskilda reformer till förmån för kvinnorna behöver, enligt Cheri Register, inte nödvändigtvis be- tyda att de skulle gälla en rättvis sak, u t a n kan tolkas som " e n förebyggande åtgärd som anses n ö d v ä n d i g för att avleda radika- lare krav och konflikter som k u n d e leda till än större splittring" (Register 1977:1 13).

Karin Andersson, den f d jämställdhets- kommitténs ordförande, har formulerat det som att " j ä m s t ä l l d h e t skall vi ha . . . så länge det är kvinnorna som betalar för d e n "

(.Dagens Nyheter 8 mars 1979) - underförstått att m ä n n e n inte skall behöva avstå något.

Den b ä r a n d e idén här är att m ä n n e n i staten har som mål att med olika medel upprätthålla den patriarkala samhälls- strukturen. Staten vidtar därför inga åtgär- der som kan hota systemet. J ä m s t ä l l d h e t s - politik kan bedrivas, men den har en systembevarande funktion.

De två t a n k e g å n g a r n a kan föras tillbaka

till en liberal eller reformistisk resp en marxistisk statsteori-tradition (jfr J a g g a r 1983:61). Staffan M a r k l u n d (1982) bygger sin studie av socialförsäkringarnas utveckling bl a i Sverige på d e n n a distinktion. H a n låter M a x Weber företräda synsättet att socialpolitiken har en systemförändrande funktion, m e d a n Karl M a r x står för uppfattningen att staten och dess socialpolitik fungerar systembevarande, som en g a r a n t för borgarklassens dominans.4 Teorin om staten som ett i n s t r u m e n t för m ä n n e n att bevara och legitimera sin ställning (den a n d r a modellen ovan) kan ses som analog med teorin om den kapitalistiska staten i marxismen.

En tredje teori om staten kan härledas ur den stora litteraturen om välfärdsstatens kris. M e d Jiirgen H a b e r m a s bör kvinnorna fråga sig om de politiska m a k t m e d l e n är den rätta metoden att nå målet: människo- värdiga, j ä m l i k a och fria livsformer. Vilka möjligheter finns det att skapa bättre levnadsvillkor för m e d b o r g a r n a med juridiska och byråkratiska medel? ( H a b e r m a s 1985:

66, 68.) H a b e r m a s tanke är att socialstaten står inför ett svårt d i l e m m a . I syfte att t ä m j a kapitalismen och skapa mer rättvisa livsformer har socialstaten byggts ut i en omfattning som nu hotar att kväva dess eget verk. Den interventionistiska staten har blivit så stark att den själv behöver " t ä m j a s socialt" (ibid: 70).

I det här perspektivet kan jämställdhets- politiken svårligen leda till reell jämställd- het, än mindre till frigörelse. Istället snärjs vi i ett system av institutioner, lagar och regler som lever sitt eget liv. Endast marginella förändringar i m ä n s och kvinnors levnadsvillkor kan k o m m a till stånd.

Det Jjärde, och sista, perspektivet på sta- ten är mindre abstrakt och mer knutet till faktiska politiska förhållanden i Sverige.

Den svenska välfärdsstaten är organiserad kring klassmotsättningarna. Vänster-hö- ger-konflikten, med blockpolitik och ett ut- byggt korporativt system för fredliga lös- ningar av motsättningen arbete-kapital, är tydligare än i m å n g a a n d r a länder. Ett så- d a n t politiskt system har svårt att hantera frågor som faller utanför vänster-höger-di-

(8)

6

mensionen. Abby Peterson (1981) har visat hur könsskiljande frågor, som går på tvärs mot den gängse partiindelningen, stör den politiska ordningen. Det gäller b å d e sprit- förbuds-, a t o m v a p e n - och kärnkraftsfrå- gan. I det första och sista fallet fick partierna t o m tillgripa folkomröstning för att försöka nå en politisk lösning.

Problemet med j ä m s t ä l l d h e t s f r å g o r n a är att de i princip inte låter sig infogas i den n u v a r a n d e politiska strukturen. Fördel- ningen av värden mellan könen är ett perspektiv som kan och bör anläggas på nästan alla politiska frågor, men i den praktiska politiken ses j ä m s t ä l l d h e t som en avgräns- bar sektor, ett policyområde som m å n g a a n d r a . N ä r m a s t anses det vara en arbets- m a r k n a d s f r å g a , vilket betyder att klass- perspektivet lätt tränger ut könsperspekti- vet.

Sammanfattningsvis kan m a n urskilja en optimistisk och tre mer pessimistiska u p p - fattningar om staten. I den första teorin betraktas staten som en kompromisstruk- tur, d ä r olika g r u p p e r kan påverka politiken genom artikulering av sina intressen. Kvin- nor kan förmå staten att driva fram j ä m - ställdhet mellan könen. I de tre a n d r a är staten en intressestruktur i sig, i tjänst hos m ä n n e n / p a t r i a r k a t e t , bevakad av m a k t h a - v a r n a i den överdimensionerade socialstaten eller u p p b y g g d kring den institutionali- serade motsättningen arbete-kapital. M ä n - nen, välfardsorganisatörerna och klass- k a m p s f ö r e t r ä d a r n a kan också ingå olika former av föreningar. I samtliga fall blir det svårt, kanske omöjligt, för kvinnor att driva igenom sina intressen via staten. Åtmins- tone om det i n n e b ä r att det skall ske på bekostnad av m ä n n e n .

Ett problem i bedömningen av staten ut- ifrån den reformpolitik som förs är att j ä m - ställdhetspolitiken skulle k u n n a utformas på liknande sätt i alla fyra modellerna; utan p å b u d för m ä n n e n , könsneutral, syftande till lika rättigheter och möjligheter för kvin- nor och m ä n samt baserad på principen om samarbete mellan könen (jfr E d u a r d s

1985:95). Ett a n n a t problem är att kvinnorna mycket väl kan fa det bättre alltme- d a n patriarkatet förstärks.

Fördelningsprinciper

O c h visst har kvinnor fått det bättre liksom för övrigt m ä n . Vi är alla förmånstagare i välfärdsstaten, men på olika sätt. Den traditionella vänster-höger uppdelningen går mellan kollektivet och individen som motta- gare. I det första fallet bygger fördelningen på behov och intressen och syftet är att skapa jämlikhet. I det a n d r a är insatser och produktivitet utslagsgivande för tilldel- ningen och j ä m l i k h e t s a m b i t i o n e r n a är föga f r a m t r ä d a n d e . Ideologiskt är individualism och kollektivism motsatta värden, men i praktisk politik u p p t r ä d e r de sida vid sida.

Den engelske sociologen Richard M Tit- muss som analyserat de roller eller funktioner som socialpolitiken kan spela i olika länder, har också byggt sin modell på ett vänster-höger perspektiv. M e n han tecknar tre kontrasterande modeller (Titmuss 1977:

30—32), vilka sedermera utvecklats av P A Pettersen (1985):⁵

A. Socialpolitik mot restfattigdom. Tanken bakom den här socialpolitiken är att stödja de som h a r det svårt i samhället, de som inte kan försörja sig själva — unga, arbetslösa, h a n d i k a p p a d e m ä n och kvinnor etc. M e n de sociala å t g ä r d e r n a träder in först när den privata m a r k n a d e n och familjen inte längre kan ta h a n d om individen. Stödet bör vara tillfälligt. Människor ska k u n n a ta h a n d om sig själva. 1800-talets fattigvårdslagstift- ning är basen för d e n n a socialpolitik.

B. Socialpolitik som intjänade rättigheter.

D e n n a politik är baserad på idén att förmå- nerna ska stå i proportion till insatserna.

Arbete, produktivitet och individuella an- strängningar är glorifierade värden. J u större insats, desto större utdelning. G r u n - den för den här modellen är kontraktsprin- cipen, individualism, lika rättigheter för alla m e d b o r g a r e och valfrihet. Försäkrings- systemet kan antingen vara privat och fri- villigt eller offentligt och obligatoriskt. M e n betalningarna är alltid relaterade till för- måga. Socialpolitik av den här typen syftar inte till omfördelning.

C. Socialpolitik som institutionell omfördel- ning. I den här modellen betraktas den so- ciala välfärden som en integrerad del av

(9)

Hannah Höch, "Två huvuden", 1926, olja. Fischer Fine Art Ltd, London

samhället, vilket förutsätter en interventio- nistisk stat. Socialpolitiken skall vara generell, dvs ge alla m e d b o r g a r e lika välfärd oavsett förmåga och insats. Målet för den här politiken är en successiv omfördelning av resurser f r å n rika till fattiga, en u t j ä m - ning mellan klasserna. Pettersen poängte- rar dock att omfördelningen även skall k o m m a gamla, invandrare, h a n d i k a p p a d e , kvinnor m fl till del (1985:15).

M e n frågan kvarstår i vilken utsträck- ning dessa modeller kan besvara frågan om vilka principer som styr den sociala välfär- dens fördelning mellan m ä n och kvinnor.

O m fokus riktas mot j ä m l i k h e t mellan kö-

nen och inte mot j ä m l i k h e t mellan klasser f r a m t r ä d e r a n d r a motsättningar. Både m ä n och kvinnor har produktiva och reproduk- tiva uppgifter i samhället, men den konflikten är betydligt mer uttalad och socialt accepterad för kvinnorna. Kvinnor är b å d e anställda och mödrar, m e d a n m ä n endast sällan är fäder gentemot staten.

Kvinnors och m ä n s olika relationer till välfärdsstaten h a r analyserats av Helga Hernes. H e n n e s h u v u d t a n k e är att kvinnor är mer beroende av den offentliga politiken än m ä n , b å d e som medborgare, klienter och anställda. Kvinnor h a r m i n d r e makt i politi- ken än m ä n och behöver därför statens stöd

(10)

för ökad r e p r e s e n t a t i o n . K v i n n o r h a r också en m e r f r a g m e n t e r a d klientstatus p å g r u n d av sin modersroll. Slutligen är kvinnor m e r b e r o e n d e av staten för sin försörjning, som a n s t ä l l d a i d e n offentliga sektorn ( H e r n e s

1984:32f).

O m vi återknyter till T i t m u s s synes det finnas tre sätt för individen att få sina socio- ekonomiska b e h o v tillfredsställda: g e n o m familjen, arbetsmarknaden eller de sociala väl- färdsinstitutionerna. K v i n n o r n a är m e r bero- ende av familjen och staten, m e d a n m ä n n e n är m e r b e r o e n d e av (den p r i v a t a ) arbets- m a r k n a d e n , relativt sett.

Två konfliktdimensioner

S a m m a n t a g e t f r a m s t å r det som ostridigt att välfärdsstaten präglas av två centrala konfliktdimensioner: klass och kön. T a n k e n är inte ny. S e d a n m å n g a år h a r kvinnofor- skare försökt införliva b e g r e p p e t p a t r i a r k a t i en generell samhällsteori. M e n vad betyder idén o m två d i m e n s i o n e r för en b e d ö m - ning av j ä m s t ä l l d h e t s - och socialpolitiken?

Det är den f r å g a n vi m å s t e ställa o m vi vill k u n n a fastställa v e m som får vilka förmåner i v ä l f ä r d s s t a t e n . U t g å n g s p u n k t e n ä r att v ä r d e f ö r d e l n i n g e n m e l l a n m ä n och k v i n n o r

sker efter olika p r i n c i p e r p å en vänster-hö- ger- och en könsaxel. F i g u r 1 är ett försök att o r d n a de olika k a t e g o r i e r n a av förmåns- tagare, så att k ö n s s k i l l n a d e r n a klarare kan beskrivas och analyseras. D e t f r a m g å r d å att k v i n n o r n a k a n b e h a n d l a s som mödrar och hustrur (E), individer (C), en grupp (A) eller som att de h a r samma (klass) intressen som männen (B-C-D).6

D e n industriella revolutionen m e d f ö r d e stora o m v ä l v n i n g a r i b å d e kvinnors och m ä n s liv. E n central f ö r ä n d r i n g var att d e två m ä n s k l i g a " p r o d u k t i o n s f a k t o r e r n a "

skildes åt: k v i n n a n som m o d e r och m a n n e n som a r b e t a r e , försörjare. I klassdimensio- nen ( B - C - D i figuren), som bygger p å Tit- muss fördelningsprinciper, ä r de p r o d u k - tiva intressena ö v e r o r d n a d e d e r e p r o d u k - tiva. F ö r m å n s t a g a r e n är a n t i n g e n d e n fattige och b e h ö v a n d e a r b e t a r e n (D) van- ligtvis en m a n , d e n p r o d u k t i v a individen

(C) eller a r b e t a r k l a s s e n som helhet (B). I k ö n s d i m e n s i o n e n (A-C-E) lyfts k v i n n o r n a f r a m , s o m m ö d r a r (E), individer (C) eller en i n t r e s s e g r u p p (A).

B å d a d i m e n s i o n e r n a beskriver en utveckling f r å n en sociobiologisk syn p å m ä n - niskor, d ä r s a m h ä l l e t s skyldigheter och den enskildes nöd ä r a v g ö r a n d e , över en indivi- A

Kvinnor som grupp (Jämlikhet mellan könen)

Arbetarklassen (Jämlikhet mellan klasser)

C Den produktiva individen; man eller kvinna

Mannen som försörjare

(familjen)

Kvinnan som hustru och

moder (familjen)

E

Figur 1: Förmånstagare i den offentliga välfärdspolitiken B D

(11)

dualism vars mål är lika rättigheter, till ett kollektivistiskt t ä n k a n d e , baserat på före- ställningen om skilda klass- och könsintres- sen. Det finns således g r u n d l ä g g a n d e likhe- ter mellan fördelningsprinciperna i de b å d a dimensionerna. F ö r u t o m en förskjutning över tid från ett t ä n k a n d e till ett annat, kommer genomgången n e d a n att visa att de olika fördelningsmodellerna a n v ä n d s pa- rallellt i socialpolitiken.

I D och E positionerna är m ä n och kvin- nor stigmatiserade som avvikare från nor- men. De som u t n y t t j a r det sociala skydds- nätet betraktas som misslyckade; sjuka, h a n d i k a p p a d e , g a m l a el dyl. Det här är i stort sett T i t m u s s socialpolitik mot restfattigdom. Ingetdera könet far en rättmätig belöning för sina insatser. M ä n n e n , arbe- tarna, är u n d e r b e t a l d a och kvinnors repro- duktiva ansvar är mestadels obetalt. M ä n - nens skyddsnät består främst av den privata a r b e t s m a r k n a d e n , m e d a n kvinnor skall tas om h a n d inom familjen. Först när dessa två institutioner fallerar träder staten in. Familjen är den p r i m ä r a lojaliteten för både kvinnor och m ä n i den offentliga ideo- login; m ä n n e n är försörj are och kvinnor i första h a n d m ö d r a r och hustrur.

Det kan därför vara svårt att skilja klass- och könsdimensionerna åt i familjepoliti- ken. Harold Wilensky h ä v d a r att de stora familjesatsningarna i flera rika länder i bör- j a n av 1970-talet inte egentligen var tänkta

för familjen som s å d a n u t a n var ett sätt att minska fattigdomen genom att höja den all- m ä n n a inkomstnivån (Wilensky 1975:41).

H u v u d t a n k e n bakom distinktionen mellan D och E är att m ä n och kvinnor betraktas som olika, med olika uppgifter i samhäl- let och d ä r m e d som olika typer av förmåns- tagare. I C-positionen, socialpolitik som i n t j ä n a d e rättigheter, möts de två dimensionerna. F ö r m å n s t a g a r e n i den här modellen är den individuella m a n n e n eller kvinnan (eller g r u p p e r av individer), i enlighet med den liberala principen om lika rättig- heter och möjligheter för kvinnor och m ä n . Båda könen måste ges s a m m a rätt till arbete och förmåga att försörja sig själva. Ge- nom sitt förvärvsarbete t j ä n a r individen in sociala rättigheter, inteckningar i välfär-

den. Kvinnor och m ä n är lika enligt den här modellen. Därför behövs ingen lagstiftning som särskilt skyddar eller stöder kvinnor.

Jämställdhetspolitik, som bygger på tanken om könsneutralitet och likhet, passar in här.

D ä r m e d skiljs de två dimensionerna i figuren åt igen. Det är stor skillnad mellan politiska åtgärder som syftar till klass- resp könsutjämning. Att skapa reell jämlikhet mellan könen skulle kräva stora föränd- ringar i våra levnadsmönster. Både kvinnor och m ä n skulle beröras av en politik vars mål är att u p p n å lika resultat. De r å d a n d e orättvisorna skulle bl a behöva korrigeras med positiv särbehandling. M e n för att kvinnor skall fa, måste m ä n avstå. B å d a kan inte driva igenom sin verklighetsuppfatt- ning om det råder oenighet dem emellan.

En omfördelande socialpolitik skulle stödja gruppen kvinnor mot patriarkatet (A), resp arbetarklassen mot kapitalet (B). H ä r står kollektivet, g r u p p e n , i fokus.

Den svenska modellen

H u r ser då fördelningen av välfärd ut i Sve- rige? Vad har staten gjort för kvinnorna? Frå- gorna har inga enkla svar, men jag skall försöka relatera n å g r a d r a g i den svenska välfärdspolitiken till figur 1.

De viktigaste socialpolitiska reformerna i Sverige sedan 1930-talet har haft individen som förmånstagare. L e d s t j ä r n a n har varit generella insatser. M e n det väsentliga här är att skilja mellan individen som medborgare1 och individen som anställd. Folkpensionen (1935) ges till alla oavsett insats, m e d a n sjukför- säkringssystemet (1955) och tilläggspensio- nen (1960) baseras på individens arbetsin- komster. Politiska åtgärder som tillfaller samtliga m e d b o r g a r e lika g y n n a r kvinnor (A). F ö r m å n e r som är kopplade till en per- sons förvärvsarbete (C) missgynnar där- emot kvinnor. Andelen kvinnor på arbets- m a r k n a d e n är förvisso nästan lika stor som andelen m ä n , men kvinnor är anställda på helt a n d r a villkor. För det första a r b e t a r kvinnor deltid i mycket större utsträckning och för det a n d r a är det n ä s t a n enbart kvin- nor som är f r å n v a r a n d e från arbetet på grund av omsorg om barnen.

(12)

10

Hannah Höch, "Equilibré", 1925, collage.

Fischer Fine Art Ltd, London

Ett av de viktigaste stegen mot ökat eko- nomiskt oberoende för kvinnor var införan- det av särbeskattning 1971. F r a m till dess hade gifta och s a m m a n b o e n d e par fatt sin skatt beräknad på sina s a m m a n l a g d a in- komster. Ett progressivt skattesystem be- tydde att det var föga lönsamt för kvinnor att gå ut i förvärvsarbete. Reformen innebar att kvinnan i detta hänseende inte längre betraktades som m o d e r / h u s t r u i första hand (E) utan som en självständig individ (C).

Svensk socialpolitik består också av selek- tiva insatser. Bostadsbidrag till pensionärer och familjer med b a r n är de två f r ä m s t a åtgärderna av det här slaget. Familjen är en central m å l g r u p p för välfärdsstatens socialpolitik. H ä r u p p s t å r en konflikt i välfärds- politiken mellan familjen (E) och kvinnan som självständig individ (C). Exempelvis d r a r bostadsbidraget och särbeskattnings-

reformen åt olika håll. Bostadsbidraget, som sänks när inkomsterna höjs, gör det mindre lönsamt för kvinnor att gå ut och förvärvsarbeta, m e d a n särbeskattningen gör förvärvsarbete mer lönsamt.

A n d r a insatser för familjen gäller m a n - nen och hustrun som föräldrar. Tre s å d a n a exempel är föräldraförsäkringen, som ger föräldrarna möjlighet att dela på barnledig- heten (1974), rätten för s m å b a r n s f ö r ä l d r a r till 6 - t i m m a r s a r b e t s d a g (1979) samt ATP- poäng för vård av b a r n i h e m m e t (1982).

Reformerna är könsneutrala, de ger lika rättigheter till b å d a föräldrarna (C). M e n i praktiken har de till största delen utnyttjats av m ö d r a r n a . M ä n n e n , som har en fastare anknytning till a r b e t s m a r k n a d e n , känner sig fria att avstå från sina rättigheter som fäder. Även här finns en konflikt i välfärds- politiken, mellan den könsneutrala lagstiftningen och den icke-könsneutrala verklig- heten (jfr W i d e r b e r g 1980). O m å t g ä r d e r n a på det här o m r å d e t skulle fa en omförde- lande effekt (A) skulle exempelvis vissa må- nader i föräldraförsäkringen enbart k u n n a tas i anspråk av fäderna.

De två h u v u d l i n j e r n a i regeringens j ä m - ställdhetspolitik är att stärka kvinnornas ställning på a r b e t s m a r k n a d e n och att un- derlätta för m ä n n e n att ta del i arbetet med barn och hem. M e n det synes helt klart att det första ledet intresserat politikerna mest.

På den punkten finns också en medverkan från kapitalet. Vad gäller det a n d r a ledet, att förmå m ä n n e n att ta ett större ansvar i privatsfären, är attityden från arbetsgivarna n ä r m a s t negativ.

Trots de uttalade a m b i t i o n e r n a i den offentliga jämställdhetspolitiken kan m a n se tendenser till att staten snarare lösgör fä- derna från sitt föräldraansvar än tvärtom.

Bidragsförskottet är ett exempel på detta.

Det fungerar så att b a r n som vårdas av endast en förälder får ett garanterat under- hållsbidrag. G a r a n t i n ställs av staten, som d ä r m e d stöder kvinnor och barn. Staten kräver därefter i sin tur in betalning från de underhållsskyldiga, vilka oftast är m ä n . D å fler och fler blir e n s a m s t å e n d e är bidrags- förskottet en förmån som utnyttjas alltmer.

Det har sagts att den svenska lagstiftningen

(13)

p å det h ä r o m r å d e t är en modell i sitt slag (Dorothy Wilson 1979:107). M e n vad som är m i n d r e känt är att m å n g a m ä n inte betalar sin del av u n d e r h å l l e t till b a r n e n . M ä n kan också av olika a n l e d n i n g a r lösas från sitt f ö r s ö r j n i n g s a n s v a r , vilket k v i n n a n , v å r d n a d s h a v a r e n inte kan, av n a t u r l i g a skäl. T a n k e n h a r nyligen f r a m f ö r t s att er- s ä t t a n u v a r a n d e u n d e r h å l l s r e g l e r m e d ett b i d r a g som u t g å r till alla b a r n . K v i n n o r och b a r n skulle m e d all säkerhet v i n n a p å en s å d a n generell å t g ä r d , m e n det skulle också b e t y d a att staten helt avlastade m ä n n e n försörjningen av sina b a r n ! ( H o l m b e r g

1986.) Även i sin n u v a r a n d e form i n n e b ä r bidragsförskottet att k v i n n o r g å t t f r å n ett b e r o e n d e av enskilda m ä n till ett b e r o e n d e av staten (jfr H e r n e s 1984).

S a m m a n f a t t n i n g s v i s kan m a n konstatera att den individ- och likhetsorienterade j ä m - ställdhetspolitiken ä n n u kontrasteras av en social- och familjepolitik som b e h a n d l a r

k v i n n a n som m o d e r . E n a n n a n slutsats är att politiska å t g ä r d e r som g y n n a r alla lika förekommer, m e n att en politik som syftar till en u t t a l a d o m f ö r d e l n i n g av v ä r d e n från m ä n till kvinnor inte existerar. Kvinnokol- lektivet är en f r ä m m a n d e fågel i d e n politiska f a u n a n . D ä r e m o t ä r det u p p e n b a r l i - gen inte omöjligt att k o m b i n e r a ett individualistiskt t ä n k a n d e m e d synen p å a r b e t a r n a som ett r ä t t m ä t i g t kollektiv i samhället.

Välfärdsstaten och framtiden

Till sist, h u r skall fördelningen av v ä l f ä r d e n b e d ö m a s ? Vilka är f r a m t i d s u t s i k t e r n a för den offentliga j ä m s t ä l l d h e t s p o l i t i k e n ? Vad vill kvinnorna att staten skall göra för dem?

Svensken h a r en stark tilltro till staten.

H a n s M a g n u s E n z e n s b e r g e r skriver att

"alltid är Sveriges m e d b o r g a r e b e r e d d a att k o m m a sina m y n d i g h e t e r så troskyldigt och

Jämställdhetsarbetet inom regeringskansliet.

Ur: "Sida vid sida". Arbetsmarknadsdepartementet, Stockholm 1985.

Ansvarigt statsråd för jämställdhetsfrågor inom arbetsmarknadsdepartementet är sedan 1982 jämställdhets- och invandrarminister Anita Gradin.

Jämställdhetsrådet är ett rådgivande organ där politiska och allmänna intressen är företrädda. 23 olika organisationer är representerade; kvinnoorganisationer, de politiska partierna, arbetsmarknadens parter samt två folkrörelser. Rådet träffas fyra gånger om året. Jämställdhetsrådet har bl a biträtt regeringen i förberedelsearbetet inför Nairobi-konferensen.

Jämställdhetsberedningen är ett samordnande organ som består av företrädare för alla departement på tjänstemannanivå. Beredningen samordnar jämställdhetsarbetet i regeringskansliet och samlas ett pargångerom åretförömsesidigt informations-och erfabO 1 arenhetsutby te.

Jämställdhetssekretariatet inträttades i arbetsmarknadsdepartementet i januari 1983 och har till uppgift att bereda frågor som gäller jämställdhet mellan kvinnor och män och att verka för ökad samordning av jämställdhetsfrågor inom regeringskansliet.

Delegationen för jämställdhetsforskning (JAMFO) inrättades årsskiftet 1982/83. Delegationen ska bl a initiera och följa kvinno- och jämställdhetsforskning. Som ledamöter i J Ä M F O ingår forskare samt representanter för de fem riksdagspartierna.

Jämställdhetsombudsmannen (JämO) är en självständig myndighet under arbetsmarknadsdeparte- mentet och har funnits sedan Lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet trädde i kraft 1 juli 1980. J ä m O : s huvuduppgift är att se till att denna lag efterlevs.

Jämställdhetsnämnden består av bl a arbetsmarknadens parter, samt två experter på jämställdhet.

Nämnden kan på ansökan av J ä m O vid vite förelägga en arbetsgivare som inte följer lagens krav på aktiva åtgärder att vidta de begärda åtgärderna.

(14)

12

Hannah Höch, "Låsta krafter", 1929, olja. Fischer Fine Art Ltd., London

tillitsfullt till mötes som stod deras godar- tade beskaffenhet utom varje tvivel"

(1982:17). M e n d e n n a tillit till staten och den offentliga politiken borde vara mindre hos kvinnorna. Det är m ä n n e n som byggt u p p s t a t s a p p a r a t e n och partisystemet och lagt fast riktlinjerna för välfärdspolitiken.

Kvinnorna borde därför ifrågasätta j ä m - ställdhetspolitiken, inte för att den inte kan göra livet drägligare för kvinnor, utan för att den i alltför hög grad kräver kvinnors anpassning till manliga normer och för att

den underlåter att utkräva uppoffringar av m ä n n e n . Den offentliga politikens utform- ning av jämställdheten ger knappast stöd för tanken att välfärdsstaten skulle vara en neutralt m e d l a n d e kraft mellan könen (jfr den första statsteorin ovan).

Ä n d å förefaller stora g r u p p e r av svenska kvinnor, av olika politisk färg, tro på en kvinnovänlig stat: kvinnliga småföretagare vill fa bidrag till nystartad verksamhet, a n d r a kvinnor vill förbättra föräldraförsäk- ringen, ytterligare a n d r a kräver kvotering i

(15)

politiken eller lagstiftning mot pornografi.

M e n om jämställdhetspolitiken inte kan skapa mer rättvisa och j ä m l i k a levnadsvillkor för kvinnor och m ä n , vad är då alterna- tivet för kvinnorna? Skall kvinnorna fort- sätta att kräva - och säkert också fa - nya förmåner, men till priset av ett ökat beroende av välfärdsinstitutionerna? Kvin- norna ger då staten rätt att intervenera i deras och m ä n n e n s liv och sanktionerar d ä r m e d nya regler och n o r m e r för tillvaron.

Kvinnorna, och även m ä n n e n , blir motta- gare av välfärd, klienter, konsumenter, för- månstagare, objekt i det välplanerade sam- hället. K a n d e n n a utveckling ligga i kvinnornas intresse på lång sikt? Var kommer den a n s v a r s t a g a n d e och s k a p a n d e individen in, den som själv medverkar i ut- formningen av framtiden?⁸

K u r t Sjöström, som analyserat den svenska socialpolitikens framväxt, tar u p p ett problem som är av intresse i det här s a m m a n h a n g e t . H a n kallar det socialpolitikens janusansikte; de sociala reformerna ger materiella fördelar och trygghet men skapar samtidigt "illusioner som kan leda till passivitet i k a m p e n för ett mer männi- skovärdigt s a m h ä l l e " (1984:14). Av detta skäl, m e n a r Sjöström, var den socialistiska arbetarrörelsen i sina unga år kritisk till en utbyggd socialstat eller till "statssocialism"

(ibid: 61, 90, 161). Delar av kvinnorörelsen N O T E R

1 Med stat menas här regeringen, de folkvalda församlingarna på kommunal, regional och nationell nivå samt förvaltningarna på resp nivå.

Med offentlig jämställdhetspolitik menar jag den jämställdhetspolitik som förs av dessa

institutioner. Jämställdhetssträvanden på andra nivåer och arenor, exempelvis inom fackliga organisationer, behandlas inte i den här artikeln.

2 Regeringsformens 2 resp 16§.

3 Jfr Barrett, som talar om en allmän 'könsmäs- sig' arbetsdelning i samhället. Hon diskuterar både frågan om separeringen av hem och arbetsplats, arbetsdelningen mellan män och kvinnor på lönearbetets område samt inom hemmet/hushållet (1982, kap 5, "Socialt kön och arbetsdelning", i första hand).

ställer sig också på m o t s v a r a n d e sätt avvak- tande till vad som kallas " s t a t s f e m i n i s m " .

M e n enligt vilka principer skall då sam- hället byggas? Ser kvinnors utopier annorlunda ut än mäns? Elaine H o f f m a n Baruch skriver i Women in Search of Utopia att kvinnor främst vill u p p n å frihet:

"Men seem to want to recover an imaginary perfection through rules and restrictions.

Women want to eliminate those restrictions, having been in the prison of gender for so long.

For men, utopia is the ideal state; for most women, utopia is statelessness and the overcom- ing of hierarchy..."

(Baruch 1984:xii.)

O m målet är frihet från överhet och restrik- tioner kan staten och den offentliga politiken svårligen hjälpa kvinnorna. D å måste kvinnorna istället lita till sig själva, till egen organisering och u p p b y g g n a d av olika sam- fälligheter, b å d e för att sörja för egna ange- lägenheter och för att stå starkare gentemot staten.

Det har sagts att motsättningen mellan könen är en mer komplicerad politisk fråga än motsättningen mellan arbete och kapital, då kvinnorna delar säng med sin mot- ståndare. M e n samtidigt ger kanske j u s t detta faktum kvinnorna själva en möjlighet - var och en och tillsammans - att a r b e t a för jämlikhet mellan könen.

4 För en vidare diskussion av den weberianska och marxistiska statsteorin, se Marklund (1982), s 19-25.

5 Sven Ove Hansson gör en något annorlunda indelning: likaprincipen (alla skall fa lika mycket) och behovsprincipen (åt var och en efter hennes behov), som ligger nära var- andra, förtjänstprincipen (åt var och en efter vad hennes duglighet och nedlagda arbete motiverar) samt bevarandeprincipen (bevara den fördelning som finns). Dessutom tar han upp en femte fördelningsprincip: betalnings- principen (åt var och en vad hon är beredd att betala för). (Hansson 1984:42-45)

6 Jfr Eduards (1983:143) om kvinnors "hem- vist" eller lojalitet i (idé)historien: familjen, kvinnan som individ, klassen (dvs män), kvinnor som kön/grupp.

(16)

7 Medborgare betyder här inte nödvändigtvis svensk medborgare, utan i förekommande fall även utländsk medborgare bosatt i Sverige.

Exempelvis utgår det allmänna barnbidraget (1948) till praktiskt taget alla barn under 16 år som är bosatta i Sverige. Utländska medborgare kan erhålla svensk folkpension om de uppfyller vissa krav.

Det är medborgaren i betydelsen samhälls- medlemmen, som åsyftas i detta samman- hang.

8 O m kvinnors intressen, om vikten för kvinnor av att själva skapa sina livsvillkor, inte endast konsumera färdiga lösningar se Jonasdöttir (1985:26).

L I T T E R A T U R

Barrett, Michéle, Kvinnoförtryck. En marxistisk och feministisk analys, Zenit Förlag, Lund 1982.

Baruch, Elaine HofFman, "Introduction: The Quest and Questions". I Ruby Rohrlich &

Elaine HofFman Baruch (Red), Women in Se- arch of Utopia, Schocken Books, New York,

1984.

Dagens Nyheter 8 mars 1979.

Eduards, Maud (red), Kön, makt, medborgarskap, LiberFörlag, Stockholm 1983.

Eduards, Maud Landby, "Myten om den goda modern - O m kvinnorna, välfärdsstaten och jämställdhetspolitiken". I Makt och kön, Rap-

port nr 2, nov 1985, J Ä M F O , s 87-99.

Enzensberger, Hans Magnus, Svensk Höst, En reportageserie i Dagens Nyheter 1982.

Habermas, Jiirgen, "Den nya oöverskådlighe- ten", Ord & bild, 1985:3, s 60-74.

Hansson, Sven Ove, "Jämlikhet - ett förlegat mål?" i Hur ska vi ha det med jämlikheten?, Tidens förlag, Stockholm 1984.

Hernes, Helga Maria, "Women and the Welfare State: The Transition from Private to Public Dependence". I Patriarchy in a Welfare Society, Harriet Holter (Red), Universitetsförlaget, Oslo 1984, s 26-45.

Holmberg, Carin, " O m underhåll och bidrags- förskott ur kvinnoperspektiv", 5-poängsupp- sats på fortsättningskursen i Könsrollsfrå- gor, Sociologiska institutionen, Stockholms universitet, vt 1986.

Jaggar, Alison M, Feminist Politics and Human Nature, Rowman & Allanheld 1983.

Jonasdöttir, Anna G, "Kvinnors intressen och andra värden", Kvinnovetenskaplig Tidskrift nr 2 1985, s 17-33.

Marklund, Staffan, Klass, stat och socialpolitik, Ar- kiv förlag, Lund 1982.

Peterson, Abby, "Kvinnofrågor, kvinnomedve- tande och klass" Zenit 2/1981:70, s 5-21.

Pettersen, Per Arnt, Välfärd, värderingar, vägval, LO, Stockholm, 1985.

Regeringsformen, SFS 1982:940.

Register, Cheri, Kvinnokamp och litteratur i USA och Sverige, Rabén & Sjögren, Stockholm 1977.

Sjöström, Kurt, Socialpolitiken - i ett historiskt perspektiv, Arbetarkultur, Stockholm 1984.

Titmuss, Richard M, Social Policy - An Introduc- tion, George Allén & Unwin Ltd, London

1977.

Widerberg, Karin, Kvinnor, klasser och lagar 1750- 1980, Publica, LiberFörlag, Stockholm 1980.

Wilensky, Harold L, The Welfare State and Equa- lity - Structural and Ideological Roots of Public Expenditures, University of California Press, Berkeley, 1975.

Wilson, Dorothy, The Welfare State in Sweden - A Study in comparative social administration, Heine- mann, London, 1979.

S U M M A R Y

Sex, State and Equality Policies

A central problem in any analysis of official Swedish equality policies concerns the state's, the so-called welfare or social state's ability and inability to create better and more equal living conditions for men and women. Three impor- tant questions in this connection are:

1. What can the state do for women? What theory of the state lies behind our judgement of the effects of public welfare? Four theories are pre- sented: in the first, the state is viewed as a compromise strueture in which different groups can influence policies through articulating their interests. Women can prevail upon the state to pursue equality between the sexes. In the three other theories, the state consists of an interest strueture, either in the service of men/

patriarchy, monitored by those in power in the over-dimensioned social state, or constructed around the institutionalized opposition of labour and capital. In all of these theories, it is difficult if not impossible for women to pursue their interests via the state.

2. What has the state done for women? According to what principles of distribution have social and equality policies been created? The point of departure in this connection has been that the distribution of values between men and women has been according to different principles along a left-right and a gender axis, respectively. In principle, women can be considered as mothers

(17)

and wives, individuals like men, an interest group, or having the same class interests as men.

In practical politics however, women are not accepted as a group or collective. This means that the state cannot be said to pursue policies which re-distribute values from men to women.

3. The third question discusses the problems with and alternatives to the present equality policies: what do women want the state to do for them?

Women ought to question the equality policies, even though these policies might make life more tolerable for women, because a) to a much too higli degree they demand women's adaptation

to male norms, and b) they fail to require any sacrifices from men. It is essential that women themselves find forms for their participation in framing the future, and not mercly be the reci- pients of welfare, the objects of a socicty planncd by others.

Maud Landby Eduards

Statsvetenskapliga institutionen Stockholms universitet

10691 Stockholm Sweden

Kvinnohistoriska samlingarna vid Göteborgs universitetsbibliotek

H ä r finns s a m l i n g a r av h a n d s k r i f t e r och a n n a t källmaterial, en stor s a m l i n g tidningsklipp, u p p s a t s e r och en speciell kortkatalog över den k v i n n o r e l e v a n t a litteraturen i universitetsbiblioteket: svenska och u t l ä n d s k a böcker, tidskriftsartiklar, b i d r a g i antologier m m.

Biblioteket p r e n u m e r e r a r p å ett stort a n t a l kvinnotidskrifter och m å n g a u t m ä r k t a bibliografier står p å v å r a referenshyllor. Såväl aktuell d e b a t t l i t t e r a t u r som kvinnohistoriska böcker inköps. K o m g ä r n a m e d inköpsförslag och glöm inte att skicka era u p p s a t s e r till oss!

O m d u inte bor i G ö t e b o r g , ring eller skriv till oss! Eller p r e n u m e - rera p å Ny litteratur om kvinnor: en bibliografi. D e n u t k o m m e r m e d 4 n r per år. V a r j e n u m m e r , som är försett m e d utförligt ä m n e s o r d s r e g i - ster, innehåller ca 1000 referenser u p p d e l a d e i 27 h u v u d g r u p p e r . V ä l k o m m e n att p r e n u m e r e r a ! Å r g å n g 1986/87 kostar 200 kr inkl m o m s .

Vi som a r b e t a r m e d K v i n n o h i s t o r i s k a s a m l i n g a r n a heter I n g e r Svensson, L e n a Isaksson och H e l e n a W e d b o r n .

R e n s t r ö m s g a t a n 4 Tel 031-63 17 61 Box 5096 öppet: mån—fred

402 22 G ö t e b o r g 8 . 3 0 - 1 6 . 3 0

(18)

16

A N I T A D A H L B E R G

Aktivt jämställdhetsarbete — frigörelse med förhinder

Varför är klyftan så stor mellan teori och praktik i jämställdhets-

arbetet? Denna fråga diskuteras här av Anita Dahlberg utifrån exempel från kommunala arbetsplatser. En slutsats blir att de radikala

kraven är retoriska - de innebär varken

vilja eller praktiska möjligheter att verkligen förändra könsmaktsstrukturen i arbetslivet.

Nobla män stiftar lagar

som dem bäst och helst behagar har en kvinnlig själ

i vårt "fria" land i Norden skrivit ett utav de orden

som sägs trygga folkets ro och väl?

O vad skam för mänskligheten, makten, äran, herrligheten utav männen togs;

Och det arma kvinnokönet rikt på tanke, känsla, skönhet underkuvats

och så grymt bedrogs Finnes då ej hjälp i faran sluten Eder hela skaran kvinnor enigt hop till en enda fast förening sjungen ut Ert hjärtas mening Höjen modigt

och med kraft Ert rop!'

D e n n a nu 100-åriga, känslosamma och manliga u p p m a n i n g är den enda agitatio- nen för feministisk organisering i tidskrif- ten-tidningen Socialdemokraten u n d e r social- demokratins första decennier.² För nog är det en m a n som skrivit den. Vem om inte en chevaleresk m a n skulle k u n n a tala med så- dan paternalistisk välvilja och medkänsla till den svenska kvinnan och det a r m a kvin- nokönet?

Ett sekel senare har mitt studieområde bl a varit de organisatoriska formerna för att " f r ä m j a kvinnors och m ä n s lika rätt i

fråga om arbete, livsvillkor och utvecklings- möjligheter i arbetet",³ dvs de organisatoriska formerna förjämställdhetsarbetet och deras kon-

sekvenser.4 I Sverige som i a n d r a länder finns en lång tradition av krav på rättvisa av och för kvinnor. Specifikt fö vårt land har varit att den kravtraditionen i slutet av 1960-talet omformades till en könsneutral integrationsmodell, som sedan dess haft he- gemoni och som t o m renderat jämställd- hetspolitiken beteckningen "statsfemi- nism".5 Skärskådas det jämställdhetsarbete som enligt jämställdhetslagen och j ä m - ställdhetsavtalen ska bedrivas på arbetsplatserna i landet är bilden varken särskilt innovativ eller feministisk.

I den här artikeln ska j a g förmedla erfa- renheter från organiseringen av jämställd- hetsarbetet hos en stor arbetsgivare med ett osedvanligt aktivt jämställdhetsarbete. Er- farenheterna k o m m e r från ett i det när- maste avslutat forskningsprojekt i Stock- holms stad och har en b a k g r u n d också i mina tidigare undersökningar vid Arbets- livscentrum av särskilt den k o m m u n a l a sektorns jämställdhetsarbete. Därefter ana- lyserar j a g , utifrån en modell för rättslig styrning genom s k informellt tillväga- gångssätt (Stjernquist), de vaga målen och de vida r a m a r n a för jämställdhetsaktörer- nas arbete. Ulrike Prokops teorier som j a g velat s a m m a n f a t t a i termen statsanpassade

(19)

frigörelseteorier ger slutligen ett kvinnopers- pektiv på de motsättningar, också engage- rade kvinnor emellan, som jämställdhetsar- betet lätt ger u p p h o v till.

Jämställdhetsarbetet i Stockholm - en bakgrund Det organisatoriska jämställdhetsarbetet hos arbetsgivare h a r sin ideologiska grund i

1960-talets idéer om j ä m s t ä l l d h e t : kvinnors integration i förvärvsarbetslivet, en föränd- ring av m ä n n e n s "roll" i familjearbetet, re- krytering av m ä n till kvinnodominerade yr- kesområden och vice versa. De organisator- iska formerna däremot kan ledas tillbaka till

1940- och 50-talen och till den då politiskt b r ä n n b a r a och tydliga lönediskrimine- ringen av kvinnor. I n å g r a k o m m u n e r före- kom vid den tiden utredningar och aktioner i syfte att förbättra kvinnors villkor i all- m ä n h e t och löneförhållanden i synnerhet.6

Ett exempel är U p p s a l a där stadsfullmäk- tige 1947 h a d e tillsatt en utredning med u p p d r a g att göra en översyn och eventuell omvärdering av kvinnliga och manliga arbetsuppgifter.

I tiden ansluter den till den enastående men i vår historieskrivning helt fördolda kvinnomotionen om lika lön vid 1946 års riksdag.1

För första och hittills enda gången hade alla riksdagskvinnor, tvärs över partigränserna, enats i en motion med begäran om att lika- lönsprincipen skulle tillämpas på den statliga sektorn. Motionen ledde till att lika- lönsprincipen i statstjänst slogs fast. En utredning, likalönskommittén, tillsattes med uppgift " a t t klarlägga likalönsprinci- pens innebörd och f r å g e s t ä l l n i n g a r n a " och utreda möjligheterna för likalönsprincipens genomförande på det statliga området. Att L O samtidigt tillsatte en särskild o m b u d s - m a n med ansvar för kvinnofrågor (Sigrid Ekendahl) måste också sättas i s a m b a n d med den mycket oroande kvinnosamling som kvinnomotionen var.

I Stockholms stadsfullmäktige motione- rade i j a n u a r i 1952 tolv socialdemokratiska kvinnor om åtgärder för att minska de för- värvsarbetande m ö d r a r n a s arbetsbörda.

Den motionen ledde till att en särskild kvin- nokommitté tillsattes i Stockholms stad.8

D e n n a avvecklades 1975 till förmån för en jämställdhetskommitté. J ä m s t ä l l d h e t h a d e blivit ett politiskt begrepp och det könsneu- trala syftet skulle poängteras starkare.

Övergången h a d e förberetts bl a genom det program kvinnokommittén utvecklat.⁹ H u - vuduppgifterna var tvåfaldiga, dels inrik- tade på bättre utbildnings- och avance- mangsmöjligheter för kvinnodominerade yrkesgrupper, dels på att bryta den ensidiga könsrekryteringen till vissa yrken. J ä m - ställdhetskommittén började inte fungera förrän 1977 men då blev verksamheten desto mer intensiv. Den inriktades på kom- munens egen personal: bl a projekt för att bryta könssegregationen (med särskild in- riktning på m ä n till kvinnojobb) och årliga planer som förvaltningarna skulle u p p r ä t t a för sitt jämställdhetsarbete. Också härvid- lag blev Stockholm en modellkommun.

K o m m u n f ö r b u n d e t hänvisade till den för att konkretisera jämställdhetsarbetet och enligt jämställdhetslagen förutsätts det ak- tivajämställdhetsarbetet bygga på ett plan- arbete.

Jämställdhets aktörerna

Sedan slutet av 1970-talet har ett nät av jämställdhetsaktörer vuxit f r a m i Stock-

holm, både på t j ä n s t e m a n n a n i v å samt bland fackliga företrädare och politiker. Det praktiska jämställdhetsarbetet handläggs i en byråkratisk struktur med t j ä n s t e m ä n på olika nivåer: centralt inom jämställdhets- sektionen på personal- och organisations- förvaltningen, i fackförvaltningarna och ev också i distrikten/de decentraliserade för- valtningsdelarna.

I jämställdhetssektionen utarbetas un- derlag för den s k j ä m s t ä l l d h e t s p l a n e n , med frågor till de olika förvaltningarna som sedan ställs s a m m a n . I stadens 27 förvalt- ningar finns minst ett " k o n t a k t o m b u d "

knutet till jämställdhetssektionen.^{1 0} Oftast är det den person som besvarar det centrala planformuläret och också i övrigt svarar för sin förvaltnings jämställdhetsarbete.

K o n t a k t o m b u d e n är ingen homogen grupp. En helt manlig minoritet utgörs av personalchefer i mindre förvaltningar. De

(20)

18

är d ä r m e d chefer också för jämställdhetsar- betet i sin förvaltning. En större, starkt kvinnodominerad g r u p p består av perso- naladministratörer på mellannivå. Både i jämställdhetsarbetet och i övrigt är de un-

derställda chefer på flera nivåer.

För de flesta h a r uppgiften som kontakt- o m b u d varit en del av tjänsten och inget som de själva engagerat sig för att få. I några fa förvaltningar är jämställdhetsar- betet en arbetsuppgift på heltid eller deltid men i hälften av förvaltningarna fanns arbetet med jämställdhetsfrågor inte ens med i kontaktombudets befattningsbeskrivning. I praktiken ä g n a d e d å också de flesta mycket lite tid åt jämställdhetsarbetet. För flertalet var (enligt min studie) arbetet synonymt med att u t a r b e t a j ä m s t ä l l d h e t s p l a n e r — eller " a t t göra s a m m a n s t ä l l n i n g a r n a åt j ä m - ställdhetssektionen", som m å n g a kallade det. Det fanns inte heller någon stark öns- kan om att få a r b e t a mer med jämställd- hetsfrågor. De flesta såg j ä m s t ä l l d h e t s a r b e - tet som en separat del av arbetet och fann inga direkta kopplingar mellan det och sina a n d r a arbetsuppgifter. Bland kvinnorna på

mellannivå h a d e dock en majoritet, tack vare centralt organiserade möten och sam- mankomster i jämställdhetsfrågor, fatt ett vidgat kontaktnät. En a n n a n könsskillnad var att långt fler kvinnor upplevde nackde- lar i form av tidspress (särskilt i planarbe- tet) och att de kände sig u t p e k a d e eller t o m förlöjligade. Förhållandet till den centrala jämställdhetssektionen var spänningsfyllt.

O m b u d e n ställdes inför krav som de inte hade resurser att uppfylla.

Socialförvaltningen, som beträffande både budget och personal är hälften av k o m m u n e n har ett nät med k o n t a k t o m b u d för jämställdhetsarbete också i de 18 social- distrikten. Dessa skilde sig i flera avseen- den från förvaltningarnas k o n t a k t o m b u d . G r u p p e n bestod n ä s t a n uteslutande av kvinnor och majoriteten var k o n t a k t o m b u d av eget intresse och e n g a g e m a n g . Samtidigt fanns hos m å n g a av dem en starkare besvi- kelse — de a n v ä n d e termen " u t b r ä n d h e t "

för att beskriva sin situation.

Det högsta politiska ansvaret för jämställd- hetsarbetet har Stockholms stads fullmäk- tige. Det särskilda ansvaret för planverk- samheten vilar på personal- och organisa- tionsnämnden, men de övriga facknämn- derna. betraktar sig som självständiga i förhållande till den. Slutligen finns inom några decentraliserade förvaltningar di- striktsnämnder. I de flesta förvaltningar och distrikt finns jämställdhetskommittéer, p a r t s s a m m a n s a t t a grupper, som är bered- ningsorgan i förhållande till beslutsförsam- lingen. Idealt är j ä m s t ä l l d h e t s k o m m i t t é n det organ kontaktombudets arbete ska rela- teras till.

Kommittéernas storlek och s a m m a n s ä t t - ning varierade starkt både mellan förvalt- ningar/distrikt och över tid, men normalt bestod de av sju ledamöter med facklig majoritet. I n å g r a kommittéer var den fackliga

representationen ett problem, då ledamöter inte nominerades eller byttes ut, och en del kommittéer var e n b a r t papperskonstruktio- ner. I de fall d ä r förvaltningschefen (di- striktschefen) eller personalchefen var en engagerad och drivande ledamot h a d e kon- t a k t o m b u d e n de mest positiva uppfattning- arna om möjligheterna att a r b e t a med j ä m -