PEDAGOGUTBILDNINGARNA
GRUNDSKOLLÄRARPROGRAMMET ÅK 4–9 HT 2003
Vetenskaplig handledare: Solange Perdahl
2003:095 PED • ISSN: 1402 – 1595 • ISRN: LTU - PED - EX - - 03/95 - - SE
Inlärningsstil och motivation
Ökar elevers motivation till lärande genom användandet av olika inlärningsstilar?
EXAMENSARBETE
LENA ENVALL LUNDSTRÖM
INGRID LUNDGREN GRANKVIST
Hela kroppen behövs
Ögon kan se och öron kan höra men händer vet bäst hur det är att röra.
Huden vet bäst när någon är nära, hela kroppen behövs för att lära.
Hjärnan kan tänka och kanske förstå, men benen vet bäst hur det är att gå.
Ryggen vet bäst hur det känns att bära, hela kroppen behövs för att lära.
Om vi ska lära oss nått om vår jord, räcker det inte bara med ord.
Vi måste få komma den nära, hela kroppen behövs för att lära.
Källa: Okänd författare, publicerat i Fritidspedagogen nr 6 1993
Förord
Vi börjar med att tacka varandra för ett mycket gott samarbete. Vidare tackar vi vår handledare Solange Perdahl för hennes stöd och hjälp under denna tid. Våra familjer tackar vi också, framför allt våra barn som fått stå ut med att mamma varit borta, på både det ena och andra sättet. Ett stort tack till Erik, Henrik och Peter för deras hjälp med den datoriserade världen. Vi vill också tacka elever och handledare vid den skolan där vi utförde vår praktik.
Luleå den 2 januari 2004
Lena Envall Lundström Ingrid Lundgren Grankvist
Abstrakt
Syftet med vårt arbete var att undersöka om elevers motivation till lärande ökar vid användande av olika inlärningsstilar. Undersökningen utfördes i en årskurs nio. Lektionerna planerades utifrån resultatet av en inlärningsstilenkät som vi lät eleverna besvara. Vi inriktade oss främst på fyra inlärningsstilar, och anpassade lektionerna efter dessa. De metoder vi använde oss av för att bestämma resultatet var; enkätundersökning för fastställande av inlärningsstilar, loggbok, observationer och intervju. Vi kan utifrån användandet av dessa olika inlärningsstilar se en tendens till ökad motivation till lärande hos eleverna.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
BAKGRUND... 1
INLEDNING... 1
STYRDOKUMENT... 1
TIDIGARE FORSKNING... 2
Motivation ... 2
Lärande ... 3
Lärandeteorier... 4
Hur fungerar vår hjärna vid inlärning? ... 5
Inlärning... 5
Inlärningsstilar... 6
NLP... 7
Intelligenstester ... 7
De sju intelligenserna... 8
MI teorin... 8
SYFTE... 10
METOD... 11
FORSKNINGSANSATS... 11
INSTRUMENTERING... 11
RELIABILITET - VALIDITET... 12
ANALYS... 13
Enkät... 13
Loggbok / Intervju ... 13
Observation ... 13
Försökspersoner ... 13
Urval... 13
BORTFALL... 14
MATERIAL... 14
GENOMFÖRANDE... 14
Tidsplan för examensarbetet ... 14
Tidsplan för praktiken ... 14
RESULTAT ... 16
ENKÄTUNDERSÖKNING... 16
LOGGBOK/ELEV... 16
OBSERVATIONER... 17
INTERVJUN... 17
Elevernas syn på lärande ... 17
DISKUSSION ... 18
FORTSATT FORSKNING... 20
REFERENSER ... 21 BILAGOR
Bakgrund
I vårt examensarbete har vi arbetat med olika inlärningsstilar och motivation, i syfte att öka elevers inlärning. I bakgrunden kommer vi att visa på forskning som stöder vårt arbete/syfte.
Inledning
”En sak människor har gemensamt är att de alla är olika" (Marton, 2000 s.58). Denna mening kan upplevas förvirrande men den handlar bara om en sak och det är att vi människor har skapats lika, men vi gör saker på olika sätt. Det som lett oss fram till vårt val i detta examensarbete är våra tankar om att alla människor i grunden är olika. Vi har alla olika förutsättningar att tillägna oss kunskap beroende på olika faktorer. Vi vill som blivande pedagoger kunna möta dessa olikheter hos eleverna och skapa möjligheter för en god inlärning. Efter att ha tagit del av litteratur med beskrivning av olika intelligenser så väcktes ett intresse för fortsatt arbete inom detta område. Vi tror att genom att använda sig av olika inlärningsstilar ute i skolorna så växer möjligheterna för en ökad motivation och en god inlärning hos varje elev.
Styrdokument
Vi har valt att ta ut följande delar ur Lpo-94 där vi kan finna riktlinjer som berör vårt arbete.
Utifrån skolans värdegrund och uppdrag kan man utläsa följande delar av lärande för alla:
"Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov" (s.6)
Detta att undervisningen skall utgå från varje barns individuella förutsättningar går som en röd tråd genom hela Lpo-94. Därför ska undervisningssätten variera så att eleverna därigenom får större möjlighet till ökad inlärning.
"Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta kunskaper."
"Skolans arbete måste inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer och att skapa ett lärande där dessa former balanseras och blir till en helhet. Skolan skall främja elevernas harmoniska utveckling. Detta skall åstadkommas genom en varierad och balanserad sammansättning av innehåll och arbetsformer."
"Eleverna skall få uppleva olika uttryck för kunskaper. De skall få pröva och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar" (s.8)
Utifrån vårt syfte att olika inlärningsstilar ger elever ökad motivation till lärande så finner vi följande under Mål och riktlinjer. Detta visar återigen på vikten av elevens individuella lärande.
"Skolan skall ansvara för att eleverna inhämtar och utvecklar sådana kunskaper som är nödvändiga för varje individ och samhällsmedlem" (s.11)
Att väcka elevens motivation och lust till eget lärande är viktigt. Det framgår av följande mål som skolan har: "Skolan skall sträva efter att varje elev
- Utvecklar nyfikenhet och lust att lära,
- Utvecklar sitt eget sätt att lära,
- Utvecklar tillit till sin egen förmåga" (ibid.)
Det är viktigt att vi som pedagoger arbetar så att varje enskild elev kan utveckla sina egna förmågor. Vi måste utgå från eleven och dess erfarenhet för att sedan kunna leda eleven vidare i sitt arbete. Dessa riktlinjer finner vi under Kunskaper
"Läraren skall
- Utgå från varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande, - Stärka elevernas vilja att lära och elevens tillit till den egna förmågan
- Ge utrymme för elevens förmåga att själv skapa och använda olika uttrycksmedel"(s.14)
Vi avslutar med ett citat som passar in i vårt syfte, att ge eleverna möjlighet att utifrån sin egen förmåga och genom att använda sig av olika arbetsmetoder få en god inlärning. Under Elevernas ansvar och inflytande går att läsa att: "Läraren skall
- Svara för att eleverna får pröva olika arbetssätt och arbetsformer" (s.16)
Tidigare forskning
Utifrån vårt syfte ifall användandet av olika inlärningsstilar kan ge elever ökad motivation till lärande, kommer vi att ta upp följande delar: motivation, lärande och inlärning vilka är tre viktiga komponenter för vår forskning. Vi vill börja med motivationen eftersom vi anser att den är det första som krävs för ett ökat lärande.
Motivation
Det är viktigt att skapa intresse kring en uppgift, det är också viktigt att uppgiften känns meningsfull och har en klar inriktning. Detta leder vidare till att elevernas motivation och produktivitet ökar och de når fram till sina mål (Dryden & Vos, 2001).
Enligt Glasser (1996) och hans motivationsteori agerar vi människor utifrån det som tillfredställer oss mest. Om det man lär ut inte tillgodoser de behov en elev för tillfället har, så har det ingen betydelse hur bra en lärare är i sin undervisning. Teorin är positiv på så sätt att den talar om att vi måste ta vara på våra behov nu, inte sen. Man ska inte titta bakåt på tidigare ej tillfredställda behov, utan utgå från här och nu. Teorin visar också att det finns goda möjligheter att tillgodose andra människors behov. Ur ett teoretiskt perspektiv så har detta visat sig vara relativt enkelt att tillämpa, då vi alla har samma genetiska behov. När man kommit till denna insikt så är det lättare att förstå elevernas behov och man kan då få både motiverade och inte motiverade elever att utföra sina arbetsuppgifter, då dessa känns tillfredsställande (Glasser, 1996). Människan har 15-20 olika motiv för sina handlingar, dessa delas in i fyra huvudgrupper: organiska, känslomässiga, sociala och aktivitetsmotiva. Ur inlärningssynpunkt är det de känslomässiga, de sociala och aktivitetsmotiven som är de viktigaste. Dessa motiv kan både samverka och motverka varandra (Madsen, 1976). Ett av motiven, intresse, är en stark drivkraft. Den innehåller aktivitets-, prestations- och kontaktmotiv. Klarar man av att väcka elevers intresse så kommer trivsel och uthållighet som en följd av detta (ibid.).
Omotiverade elever är en myt. Det är skolan som inte klarar av att skapa ett inlärningsklimat som passar alla. En miljö som inte är tillfredställande framkallar negativitet hos eleverna. Alla elever som kommer till skolan är motiverade på ett eller annat sätt, positivt eller negativt beroende på sinnesstämning. Det gäller att vända det negativa till det positiva och detta kan vi göra genom att anpassa inlärningsmiljön och inlärningsmetoden för eleven (Jensen, 1997).
Om man är motiverad så lär man sig lättare. Kanalerna för inlärning slås på när motivationen ökar, för att nå denna motivation måste det finnas ett mål att nå fram till, något som man skall kämpa för. Har man problem med inlärning kan man uppleva sig som misslyckad och efter ständigt upprepade misslyckanden så minskar intresset (Wallenkrans, 2000).
För att väcka intresse hos elever måste man ge varje enskild person impulser som ger inre obalans, nya intryck och nya vanor, dessa ska skapa kaos i personens tidigare uppfattningar om världen. Impulserna ska sedermera ge upphov till tankar, nyfikenhet och lust att pröva själv. För att väcka intresse i gruppen måste man skapa ett rikt och mångfasetterat utbud som gör att individen stimuleras och hittar något meningsfullt och som lockar personen till fortsatt engagemang (Bergsten, 1979). Man måste inse att motivation är något som är individuellt, det är inget som man kan påtvinga människor. För att lyckas engagera eleverna i skolan måste undervisningen åstadkomma öppningar och genom detta skapa en nyfikenhet och motivation till egen aktivitet hos dessa. Elevens egna behov av aktivitet och engagemang för uppgiften är det som visar hur pass motiverad hon/han är. Om en elev stimuleras till aktivitet utifrån sina egna förutsättningar så kan motivation uppstå (ibid.).
Det är viktigt att kunna erbjuda elever flera olika aktiviteter då alla har olika utgångspunkter för sitt lärande. Detta kan leda fram till olika resultat men också till en kompetensökning för individen. I och med detta arbetssätt så ökar också den personliga tryggheten. Är omgivningen otrygg eller hotande ur social och biologisk synpunkt och om verksamheten är otillfredsställande så utvecklas inte fullt engagemang för skolarbetet (ibid.). Motivationen är beroende på vilken uppfattning eleven har om sig själv. Om man har en känsla av att misslyckas eller känner olust inför uppgiften så kommer individen att försöka undvika situationen. För att kunna skapa en bra motivation så bör eleverna känna tilltro till sin egen förmåga men också en lust eller nyfikenhet inför uppgiften (Adler & Holmgren, 2000). Att lära sig och experimentera är de flesta barn motiverade till. När barn märker att de klarar av saker och ting på ett tillfredställande sätt så tycker de ofta att det är värt mödan att arbeta.
Genom att låta barnet pröva på olika erfarenheter och upplevelser och samtidigt uppmuntra dem till att de ska göra det som de finner mest intressant. Barnet måste dock själv få ta det avgörande beslutet hur han eller hon ska arbeta för att utveckla sitt lärande (Dunn, 1995).
Lärande
Lärande innebär en framåtgående process som startar med inlärning av fakta och som sedan fortskrider genom ytterligare påbyggnad av kunskap. För att skapa en god inlärning måste man ha förkunskaper om det man vill lära sig. Det finns ingen allmängiltig metod för att åstadkomma lärande. Att erfara och vara medveten om handlingar, situationer och fenomen är det mest grundläggande för lärandet. Med hjälp av pedagogiken åstadkommer man lärande.
Det sätt som vi erfar och är medvetna om särskilda fenomen på, har en avgörande betydelse för hur vi lär. Det finns lika många lösningar som färdigheter. Som människa har vi allmänna egenskaper, och genom att använda sig av dessa som utgångspunkt kan vi åstadkomma förändringar i erfarenhet och medvetande, med andra ord uppnå lärande. Vissa delar av lärandet är mer grundläggande än andra. Det finns inte bara en lösning vad gäller
lärandeprocessen, men för att finna denna bör vi använda oss av olika metoder vid inlärning (Marton, 1997).
För att vi lättare ska förstå hur denna process fungerar, så vill vi börja med att titta på lärandet utifrån olika socialpsykologiska teorier. Dessa ligger till grund för barns utveckling och utbildning.
Lärandeteorier
För Lev Vygotskij, stod människans och dennes uppkomst och utveckling i fokus. Han använde sig av begreppen fyllogenes som är biologiskt grundat och beskriver arten människans uppkomst och utveckling. Människan har i samspel med omvärlden utvecklats till en mer och mer komplicerad varelse, hon klarar av att aktivt förändra både sig själv och sin omvärld. Sociogenes är villkorligt och socialt grundat. Det beskriver en utveckling av det kollektiva beteendet samt användandet av språket. Ontogenes innebär den enskilda individens utveckling från barn till vuxen. Ontogenesen är beroende av den kultur du växer upp i och det man lär sig genom lek och arbete eller genom skolning. Studier har visat att i det skolfria samhället lär man sig konkret och specifikt, medan man lär sig abstrakt och generellt i skolsamhället. Microgenes är delar av ontogenesen, lika med en utvecklingsperiod. Denna utveckling ligger vidare under det som Vygotskij kallar den proximala utvecklingszonen, detta begrepp avser den del som ligger mellan det som en växande klarar av att göra utan hjälp, och det som denne kan utföra med hjälp av andra. Inom den proximala utvecklingszonen överförs verksamheten genom talade eller skrivna ord. Denna zon innehåller stora möjligheter till lärande och utveckling. Det som den växande behöver hjälp med idag kan den göra själv i morgon (Stensmo,1994).
Enligt Vygotskij ska barn få uppgifter att lösa som ligger något över deras förmåga, samtidigt ska de få vägledning genom råd och stöd, då han menade att lärande föregår mognad. Genom att pröva på att lösa uppgifter på olika sätt så stimuleras deras motivation till lärande (Hwang
& Nilsson, 1996). Vygotskij hävdar att barns sätt att prata handlar om ett socialt samspel och kommunikation. Han anser också att språket har två olika funktioner, dels så menar han att till en början så har språket en kommunikation funktion, för att sedan bli ett redskap för tänkande som hjälper barnet att lära sig tänka och förstå. Vygotskij menar att vår intellektuella utveckling, som att kunna planera, värdera, minnas samt resonera formas genom talet i den sociala interaktionen. Språk, kommunikation och undervisning står för det centrala i det mänskliga mognandet (Wood, 1999). Vygotskij menar vidare att fantasin har stor betydelse för inlärningen och den använder vi oss av i alla former av aktiviteter. Speciellt i situationer där man möter nya erfarenheter (Arfwedson, 1992).
Som motpol till Vygotskij finns Jean Piagets teori som handlar om att mognad ska föregå lärandet. Han menar att barns kognitiva utveckling kan delas in i olika stadier beroende på mognad. Det är ingen idé att ställa några högre krav på barnet innan det klarat tidigare stadier i sin utveckling. Piaget menar vidare att symboliskt tänkande i form av omvandling från teori till praktik underlättar barns förmåga att lösa problem och därigenom lära sig något nytt.
Vidare ansåg Piaget att språket representerar verkligheten genom symboler, vilket skiljer sig från att rent praktiskt lösa uppgifter. Detta är en process som innefattar tänkande och resonemang. Det är ingen idé att försöka förklara, visa eller fråga ett barn om ett problem, om inte barnet är mentalt redo. Det enda vi skapar är ett frustrerat barn som inte har möjlighet att förstå vad man försöker lära dem. Man kan tillhandahålla allt möjligt material, lämplig miljö och ha ett planlagt schema, men har inte barnet den mognad som erfordras så har allt detta
ingen betydelse. Piaget anser också att barns förståelse och användande av språket är helt beroende i vilket stadium barnet befinner sig i sin utveckling (Wood, 1999).
Det finns även gemensamma drag mellan Vygotskij och Piaget. Bägge anser att konkret handling i samband med problemlösning hjälper barnen att utveckla sin förståelse av omvärlden (Arfwedson, 1992). Även vad gäller samtal och tänkande har dessa två liknande teorier, genom att vara överens om att barn inte tänker på samma sätt som vuxna (Wood, 1999). Utifrån olika utvecklingsteorier om inlärning väljer vi att se på hjärnans betydelse ur denna synpunkt.
Hur fungerar vår hjärna vid inlärning?
Hjärnans två delar är kopplade likt ett större nätverk, men de båda hjärnhalvorna representerar olika arbetssätt. Den vänstra förknippas med medveten styrning och viljemässig ansträngning medan den högra kopplas ihop med helhetstänkande och bildstyrning. Man talar om att den vänstra dominerar vad gäller språk, logik, matematik det vill säga akademiska färdigheter, medan den högra har sin roll inom rim, bilder, musik, alltså kreativitet. Om respektive hjärnhalva samarbetar mer med den andra så kan detta leda till obegränsade möjligheter för inlärning. Har vi dessutom ett positivt inlärningsklimat så ökar inlärningsmöjligheterna ytterligare (Boström & Wallenberg, 1997).
Hjärnans utveckling är individuell. Detta kan observeras exempelvis vid läsinlärning, där tidsperspektiven mellan olika människors hjärnutveckling varierar mellan två till tre år. Det betyder att lärandet hos varje individ varierar. Vår hjärna börjar inte från noll, vi har redan från start ett genetiskt program för att klara av att ta in information och sedermera utveckla denna till kunskap. Förutsättningen för hjärnans fortsatta utveckling är att den stimuleras med nya intryck, social interaktion, vila och rätt sammansatt kost (Jensen, 1997). Enligt nobelpristagare Gerald Edelman (ibid.) är vår hjärna förinställd att lära. Vi har alla en genetisk meny som vi fått av våra föräldrar. Den innehåller förmågan att lära sig bland annat de femtiotvå universella språkljuden, förmågan att sjunga, skapa och spela musik, att tänka, planera, teckna, lösa problem, skulptera, agera, lära och tusentals andra förmågor. Alla dessa kan utvecklas till en viss grad. Känslorna är en annan viktig aspekt vad gäller hjärnans utveckling. Om dessa är negativa försvårar detta inlärningen, medan positiva känslor underlättar den. Positiva känslor kan öka självförtroendet samt motivationen, detta kan leda till ökad vilja att fullfölja inlärningen (ibid.). Enligt J Le Doux (Adler & Holmgren, 2000) använder vi uttrycket "känslorna tar överhand över förnuftet", detta kan tolkas som negativt vid inlärning. Idag vet man att positiva känslors närvaro vid lärandet är en förutsättning för motivation, uppmärksamhet och lagring i minnena. Därav förstår man nu betydelsen av den emotionella hjärnan, inte bara den förnuftsmässiga (ibid.). De fakta vi tagit upp vad gäller hjärnans funktioner bör vi som pedagoger ta med i vårt undervisningsarbete.
Inlärning
Inlärning beskriver fyra olika typer av aktiviteter:
• Den kunskapsmässiga består av att vi kan uppmärksamma fakta och information rent intellektuellt, vi förstår och tillägnar oss kunskap.
• Den motivationella är när vi förändrar våra mål och värderingar.
• Den ideologiska handlar om ideologi och attityder.
• Den fysiska handlar om att få en människa att utveckla färdigheter som innebär rent praktiska handlingar.
Ur dessa fyra aktiviteter utformas en idé om lärandets tre komponenter vilka kan nämnas:
• kognitiva - kunskapsmässiga
• affektiva - känslomässiga
• behavioristiska - beteendemässiga
För att uppnå ett maximalt lärande måste alla tre komponenter finnas med (Fredriksson, 1978).
Att lära innebär att aktivt ta ansvar och få ansvara för sin egen och andras utveckling. När elever agerar på detta sätt så tar de med sig själv och sina egna erfarenheter och möter skolämnet. Det mötet är grundläggande i alla åldrar för att lärande ska kunna ske. Man kan se på elever när dessa möten sker och som lärare måste man kunna improvisera och fånga inlärningstillfällen i flykten. Lärande kan inte styras likt ett flygplan, utan det påminner mer om en humlas färd mellan blommorna. Dessutom gäller det att börja bygga kunskaper där eleven är. Det krävs också mod att lära och det är pedagogens uppgift att ge eleverna utmaningar, mod och styrka att lära. Detta innebär bland annat att som pedagog ha tillit till att eleverna kan och vill ta tag i sitt eget lärande. Man måste kunna frikoppla faktainnehållet och ge mer frihet i lärandet (Egerbladh & Tiller, 1998).
Människan lär i interaktion med sin omvärld. Den lärande människan är en levande varelse med drifter och impulser att uppehålla liv. Vi lever i en social miljö och är aktiva. I samband med att vi vill ha våra behov tillfredsställda så uppstår problem. Genom att lösa dessa, blir resultatet i slutändan att vi lär oss något nytt. Lärandet omfattas av såväl praktiska som teoretiska verksamheter. Det praktiska arbetet är lika viktigt rent utvecklingsmässigt som det intellektuella. Genom reflektivt tänkande går vi från oklarhet till klarhet (Stensmo, 1994). Om man ska lyckas få eleverna att förstå att de ska lära för sin egen skull och öka sin förmåga att behålla sin motivation till lärandet, måste vi få dem att inse att det är bara de själva som kan bestämma värdet av den kunskap de lär in (Lendahls & Runesson, 1995). I motsats till Vygotskijs tankar om lärande menar Joseph Chilton Pearce, författare till Evolution`s End (Jensen, 1997) att vi inte kan undervisa elever, vi kan bara placera dem i en stimulerande miljö och ge varje elev en innehållsrik läroplan samt betrakta alla elever som begåvade (ibid.).
Detta innebär att för att locka elever till lärande bör en varierad undervisning ligga som grund vid undervisning.
Inlärningsstilar
Det finns många olika metoder att använda sig av vid inlärning. Vi har valt att titta på några av de olika inlärningsstilar som finns, och passar vårt syfte. Vi börjar med att utgå från eleven som är den som står i fokus i inlärningssituationen.
Hur tänker eleven? Hur ser eleven på verkligheten? Hur tar eleven till sig den information som ges? Detta är frågor som vi kan ställa oss när vi vill få fram vilken inlärningsstil som passar respektive elev. Inlärningsstilar handlar om att finna ett sätt som gynnar varje elevs optimala inlärning Det är vetenskapligt bevisat att ett eget val av inlärningsmetod påverkar resultaten positivt (Jensen, 1997). För att hitta den optimala inlärningsstilen hos respektive individ så måste vi börja med att studera olika delar av tillvaron såsom miljö, emotionella, sociologiska och fysiska aspekter. Kan vi tillgodose dessa element på ett bra sätt så lägger vi grunden för en god inlärning (Steinberg, 1994).
NLP
NLP (Neuro-Lingvistisk Programmering) är en inlärningsstil som utgår från hjärnans arbetssätt. Det är en modell som beskriver vårt inlärningsbeteende. Michael Grinder, före detta speciallärare har forskat kring inlärning. Han har upptäck olika inlärningsstrategier som är värdefulla. Han menar att läraren skall hjälpa eleven genom att se ur dennes perspektiv och utifrån detta seende anpassa den icke verbala kommunikationen i klassrummet. Genom detta skapas ett positivt inlärningsklimat. Inom NLP utgår man från att man har "ett tre lådors system", att ta emot information från omvärlden med. Dessa lådor symboliserar följande inlärningstyper.
• Visuella inlärare, lär sig bäst genom synsinnet. Dessa har en snabb inlärningsförmåga och passar bra i den traditionella skolvärlden.
• Auditiva inlärare, lär sig bäst genom ljud, musik, samtal och diskussioner. De passar också ganska bra in i skolsystemet.
• Kinestetiska inlärare, lär sig bäst när de är delaktiga, rör sig, experimenterar och upplever. Dessa passar inte in i den traditionella skolan (Boström & Wallenberg, 1997).
För de allra flesta människor fungerar alla tre inlärningskanalerna, men någon av dem är dominant. Man räknar med att 30 % är visuellt dominanta, 25 % auditivt, 15 % kinestetiskt och övriga 30 % är blandade och har ingen dominant inlärningstyp. I skolsituationen är det framförallt de kinestetiska eleverna som inte får sin inlärningstyp tillgodosedd, och ofta är det dessa som blir klassade som mindre begåvade eller som stökiga och omöjliga elever (ibid.).
Hur människor lär sig att på ett effektivt sätt lösa problem, arbeta och lära sig är nyckeln till ett livslångt lärande. Trots att alla har förmågan att lära sig är det ett fåtal av oss som använder den fullt ut. Varför? För att alla har sin egen stil för inlärning och arbete, men mycket få vet verkligen vilken stil som passar dem bäst (ibid.).
Intelligenstester
1904 utarbetade Alfred Binet en metod för att ta reda på vilka elever som är i riskzonen att misslyckas med sin skolgång. Denna metod var tänkt att fungera som ett hjälpmedel för eleverna. Resultatet blev ett intelligenstest som kom att spridas runt om i världen. Det var på detta sätt man började kunna fastställa en människas intelligens, det vi idag benämner som IQ-test. Åttio år efter att denna metod upptäckts kom Howard Gardner, forskare i utvecklingspsykologi, att protestera mot densamma. Gardner menade att begreppet intelligens i den formen var alltför smalt definierat. Hans kritik av IQ-metoden handlade om utförandet av testerna, där människor fick göra dessa tester isolerade och utanför sin naturliga inlärningsmiljö. Dessutom hade man aldrig gjort några liknande uppgifter förut. Gardner menade att intelligens handlar om att kunna lösa problem utifrån sina naturliga förmågor och i sin normala miljö (Armstrong, 1998). Vad Gardner kommit fram till går vi nu vidare in på.
De sju intelligenserna
Gardner bedrev forskning under 1970- och 80-talet med stöd av Van Leer och Mac Arthur stiftelserna. Han ville utforska vad intelligens var och pröva olika hypoteser om detta.
Gardner ville börja sitt forskningsarbete utan förutfattade meningar och kallade därför projektet Projekt Zero. Gardner uppmärksammade under sin forskning att man kan vara intelligent på olika sätt och delade in den mänskliga intelligensen i sju olika kategorier. Detta kom att bli hans teori om De sju intelligenserna eller MI multipla intelligenserna (Gardner, 1994).
MI teorin
Alla människor har en viss del av de sju intelligenserna fast i en unik kombination för varje individ. Vissa människor är högintellektuella inom alla sju områden medan andra till exempel utvecklingsstörda, tycks sakna många av dessa intelligenser. De flesta människor hamnar någonstans mitt emellan. Vidare menar Gardner att de flesta människor kan utveckla alla intelligenser om man får en lämplig uppmuntran och kreativ miljö och undervisning. Här hänvisar Gardner till användandet av Suzukimetoden där elever med liten musikalisk begåvning kan nå en hög nivå när det gäller att spela violin eller piano, tack vare undervisning från unga år och engagemang och gott inflytande från omgivningen (föräldramedverkan).
Gardner menar att intelligenserna oftast samarbetar på ett komplicerat sätt. I MI teorin har man delat upp intelligenserna för att kunna undersöka deras viktigaste kännetecken och se hur man kan använda dem på ett effektivt sätt. Man kan vara intelligent på olika sätt inom varje intelligens, till exempel kan en människa som inte kan läsa vara lingvistiskt begåvad, genom att vara en duktig historieberättare eller ha en god verbal förmåga. MI teorin menar att människor kan visa sin begåvning på olika sätt inom, men även mellan intelligenserna (Armstrong, 1998).
Gardner arbetade halva tiden vid ett forskningscenter för afasi, med patienter som drabbats av stroke. På grund av detta hade de försämrad språkförmåga och andra typer av kognitiva och emotionella störningar. Andra halvan av sin tid arbetade han med Project Zero som bestod av normalbegåvade och begåvade barn. Genom dessa olika arbeten kom han till insikt om människans otaliga förmågor. Även om man är väldigt kunnig inom ett område så innebär inte detta att andra områden är helt jämförbara. Hjärnan bör betraktas innehållande flera olika förmågor, med lösa och oförutsägbara kopplingar till varandra och inte som en enda apparat som presterar samma resultat hela tiden (Gardner, 1994). Att ta vara på människors olika förmågor är huvudbudskapet i Gardners teori. Här följer en översikt av de sju intelligenserna som ligger till grund till hans teori.
1.Lingvistisk, språklig
• Tycker om att läsa, skriva och berätta historier.
• Är bra på att minnas namn, platser, tidpunkt och triviala ting.
• Lär sig bäst genom att säga, höra och se ord.
2.Logisk - matematisk
• Tycker om att göra experiment, arbeta med siffror, utforska mönster/förhållanden.
• Är bra på matematik, resonera logiskt, logik, problemlösning.
• Lär sig bäst genom att kategorisera, klassificera, använda abstrakta mönster/förhållanden.
3. Spatial, visuell, form
• Tycker om att rita, bygga, designa, dagdrömma, se på bilder/film, leka med maskiner.
• Är bra på att föreställa sig, labyrinter/gåtor, läsa kartor, tabeller, diagram.
• Lär sig bäst genom att visualisera, drömma, använda ett inre öga, arbeta med färger, bilder.
4. Kinestetisk, kroppslig
• Tycker om att röra på sig, ta på och tala, använda kroppsspråk.
• Är bra på fysiska aktiviteter (sport, dans, teater), hantverk.
• Lär sig bäst genom att röra vid, röra sig, uppleva med hela kroppen.
5. Musikalisk
• Är bra på att plocka upp ljud, minnas melodier, hålla tider, lägga märke till tonhöjd/rytmer.
• Lär sig bäst genom rytm, melodi, musik.
6. Interpersonell, social
• Tycker om att ha många vänner, tala med folk, vara med i grupper.
• Är bra på att förstå människor, leda andra, organisera, kommunicera, medla i konflikter.
• Lär sig bäst genom att dela med sig, jämföra, samtala, intervjua, samarbeta.
7. Intrapersonell, självkännedom
• Tycker om att arbeta ensam, odla egna intressen.
• Är bra på att förstå sig själv, följa sin insikt, odla egna intressen/mål, vara originell
• Lär sig bäst genom att arbeta ensam, individuella projekt, ha eget utrymme och en egen takt. (ibid.)
Howard Gardner har under senare år och ytterligare forskning lagt till en 8: e samt en 9: e intelligens.
8. Naturalistisk
• Tycker om att klassificera saker i olika grupper, samt natur och fiske.
• Är bra på att identifiera, organisera och se samband.
• Lär sig bäst genom att arbeta med naturen som redskap.
9. Andlig
• Tycker om övernaturliga saker och att fundera över existentiella och religiösa ting.
• Är bra på att se underliggande budskap och tolka betydelser (Gardner, 2001)
Att man medvetet odlar en viss intelligens innebär inte, enligt Gardner, att man förlorar möjligheten att utveckla andra. Vissa människor kan utveckla ett stort antal intelligenser förvånansvärt mycket, medan andra utvecklar bara en eller två. Vidare menar han att man inte bör tänka sig intelligenser som delar där ökning av en intelligens förutsätter minskning av en annan. Gardner menar att de flesta människor har alla dessa intelligenser, men någon eller några är dominerande. Det innebär att man har lättare att lära om man får använda denna fallenhet så ofta som möjligt. Han menar att varje barn borde få stimulans inom alla sju (nio) områden varje dag (ibid.). Utifrån ovanstående teori kom vi fram till vårt syfte.
Syfte
Vårt syfte är att göra en kvalitativ studie där vi kommer att undersöka om användandet av olika inlärningsstilar (strategier) ger elever ökad motivation till lärande.
Metod
Utifrån de metoder vi använt oss av vid vår undersökning har vi valt att göra en kvalitativ bearbetning av resultatet. Hur vi har gått tillväga klargörs under följande stycken
Forskningsansats
Kvantitativ forskning innebär forskning som använder sig av statistiska bearbetnings- och analysmetoder. Kvalitativ forskning innebär forskning som använder sig av verbala analysmetoder. Det har diskuterats och görs så fortfarande, vilken av dessa forskningsmetoder som är mest tillförlitlig. Den kvantitativa forskningen anses till en viss del vara tillbakagående, medan den kvalitativa anses vara gradvis stigande. Den kvalitativa metoden inriktar sig på människans situation och förutsätter förståelse för undersökningspersonerna, detta kan leda till personlig utveckling för den intervjuade. Kvantitativa och kvalitativa metoder kan liknas vid verktyg och vilket av dessa verktyg vi använder oss av beror på vilka frågor som ställs. Vill vi ha svar på frågor som: Hur? Vilka är skillnaderna? Då bör vi använda oss av den kvantitativa metoden. Om vi däremot vill ha svar på frågor som: Vad är detta? Vilka är de underliggande mönstren? Då handlar det om att tolka och förstå människors upplevelser och därför bör vi använda oss av den kvalitativa metoden (Patel & Davidsson, 1994, Kvale, 1997). Utifrån denna bakgrund har vi valt att använda oss av den kvalitativa metoden då denna passar vårt syfte bäst.
Instrumentering
Vi genomförde vår undersökning genom att använda oss av en enkät, observationer, loggbok samt intervjuer. Vad allt detta innebar klargjorde vi för eleverna innan vi påbörjade arbetet.
Vi talade också om för eleverna hur svaren skulle bearbetas samt användas och att resultatet är helt konfidentiellt. Vi tillämpade en förundersökning med eleverna för att fastställa vilken/vilka inlärningsstil/stilar varje elev har. Vår tanke var att använda oss av en enkät enligt en modell som Dunn (1995) beskriver i sin bok Alla barn är begåvade på sitt sätt.
Denna enkät (bilaga 1) omarbetades så att den passade eleverna utifrån vårt syfte. Vad gäller enkäten informerade vi eleverna att deras namn måste framgå för att vi skulle kunna göra ett urval av dessa. För att öka reliabiliteten vid identifiering av elevernas inlärningsstil analyserade vi svaren, utifrån de resultat vi fick lade vi upp undervisningen. Under tiden vår undersökning pågick observerade vi ett urval av elever i klassen. Dessa observationer skrev vi ner i vår loggbok efter varje lektion. Även eleverna förde loggbok efter varje lektionstillfälle.
När vår undersökning var klar, genomförde vi en kvalitativ intervju med det urval av elever som tidigare gjorts.
Den kvalitativa forskningsintervjun har till uppgift att ge kvalitativa beskrivningar av intervjuade personers uppfattning om den värld de lever och verkar i. Forskningsintervjun handlar om ett samspel mellan människor där man möts i ett ämne där gemensamma intressen finns. Vid intervjun gäller det att skapa en trygg atmosfär för den som blir intervjuad, så att denne känner trygghet att öppna och delge sina åsikter i ämnet.
Nyckelfrågorna i den kvalitativa forskningsintervjun är: Vad? Varför? Hur? Orsaken till att dessa frågor används är att det är viktigt att ha en förkunskap om ämnet och att kunna
klargöra syftet med intervjun, samt att ha kännedom om diverse intervjutekniker. Genom denna kunskap kan man besluta om vilken intervjuteknik som är lämpligast att använda i den rådande situationen. Det är också viktigt att redan innan det första intervjutillfället ha funderat ut hur man tänkt analysera och rapportera intervjuerna (Kvale, 1997).
Reliabilitet - Validitet
Vid inhämtning av information under intervjuer, enkätundersökningar samt observationer uppstår problem då vi inte vet om vi får den information som vi varit ute efter. Vi vet inte heller hur pass säker informationen är. Vi måste veta att vi undersöker det vi avser att undersöka, det vill säga: Vi måste veta att vi har god validitet. Dessutom måste vi veta att vi gör det på ett tillförlitligt sätt, vi måste ha en god reliabilitet. Mellan validitet och reliabilitet råder ett förhållande vilket gör att vi inte bara kan koncentrera oss på det ena och låta bli det andra. Total reliabilitet är en kvalifikation för total validitet. För att få fram ett gott resultat av en undersökning måste mätningen vara tillförlitlig (Patel & Davidson, 1994).
Gällande reliabilitetens tillförlitlighet är den beroende av hur väl mätinstrumentet står emot slumpinflytande av olika slag. När vi inte kan fastställa måttet på reliabiliteten måste vi försäkra oss om att vår undersökning är tillförlitlig på ett annat sätt. En förutsättning för god reliabilitet är att intervjuaren samt observatören har vana inom detta område. Om observationerna är väl strukturerade samt om intervjuerna är neutrala kan vi räkna med god reliabilitet. Dessutom kan vi använda oss av två observatörer vid observationstillfällena. Vid intervjuerna bör vi också tänka på att tillförlitligheten kan minska om intervjuaren uppträder på så sätt att de intervjuade förstår, medvetet eller omedvetet, vad som förväntas av dem. Vid användande av enkät som instrument bör man ha klart för sig att detta sätt ger minsta möjlighet att kontrollera tillförlitligheten i undersökningen. Vi måste vid användandet av detta instrument vara ytterst noggrann med instruktionerna och försäkra oss om att frågorna inte går att missuppfatta. Enkäten måste också vara uppställd på så sätt att den blir lätt att besvara. Vi kan också prova enkäten på utomstående personer innan vi utför undersökningen med tänkt grupp. Om en enkät skall betraktas som reliabel vet vi inte förrän vi sett hur den blivit besvarad, då först kan vi ge enkäten ett omdöme (ibid.).
En god validitet förutsätter att forskaren är trovärdig och kunnig inom sitt område samt att han ser kritiskt vid sin analys för att motverka felaktig tolkning av det material som inhämtats.
Vid validering är ifrågasättandet viktigt och därför är frågor som vad, varför och hur ett måste. Med andra ord så kommer undersökningens innehåll och syfte före metoden.
Validering innebär också en uppställning av teorier, vilket vidare innebär att man som undersökare har en teoretisk föreställning om vad man ska undersöka (Kvale, 1997). Det finns olika sätt att försäkra sig om validiteten vid mätningar. Ett sätt är att försöka säkerställa innehållsvaliditeten, vilket innebär att någon annan insatt person undersöker det vi avser att undersöka för att eventuellt uppdaga misstag som gjorts. Ett annat sätt är att använda sig av den samtidiga validiteten vilket i sin tur innebär att man använder sig av olika mätinstrument.
Vi kan på så sätt jämföra utfallet på en enkät eller observation med intervjuerna (Patel &
Davidsson, 1994).
Analys
Användandet av analysteknik innebär att man har tillgång till ett verktyg som är användbart för att fastställa ett resultat. För att kunna klargöra svaren från enkäterna, observationerna, loggböckerna samt intervjuerna så finns det olika metoder att använda sig av. Dessa metoder är beroende av vad som ska analyseras och dess syfte. Enkäten är rätt undersökningsmetod vid klargörande av större gruppers beteende. Vill man däremot studera hur elever fungerar i klassrumsmiljön, i undervisningssituationen, är observationer det mest lämpliga. Om man söker studera människors upplevelser samt självuppfattning är intervjun ett bra redskap. Vid intervjutillfället kan analysen i sig vara inbakad i intervjun. Detta kan göras genom att klargöra meningarna som den intervjuade förmedlar. Dessutom kan forskaren ställa frågor som bekräftar eller förnekar hans teori. Detta för intervjun framåt, gör den mer lätthanterlig samt ger ett säkrare resultat (Kvale, 1997).
Enkät
Vi valde att göra en enkät (Bilaga 1) under ledning, vilket innebar att alla då närvarande i klassen svarade samtidigt på de i förväg utvalda frågorna. Då vi analyserade denna enkät använde vi oss av Ad hoc-metoden. Denna metod innebär att man kan växla mellan olika tekniker vid analys. Man kan läsa igenom alla intervjuer för att bilda sig en allmän uppfattning om dessa. Därefter har man möjlighet att återvända till valda avsnitt för mer specifika tolkningar. Genom att använda sig av denna metod, där man har möjlighet att göra denna växling mellan olika tekniker, kan man finna saker man inte tidigare upptäckt (ibid.).
Loggbok / Intervju
Vid analys av dessa två metoder använde vi oss av meningskoncentrering. Detta innebär att långa meningar och intervjusvar kortas ner och koncentreras till det mest väsentliga, innehållsmässigt sett (ibid.).
Observation
Här använde vi oss av meningstolkning då vi analyserade observationerna. Meningstolkning innebär en utvidgning av de referenser man får genom observation. Här har man möjlighet att spekulera fram en tolkning av till exempel ett enstaka ord. Man kan också fördjupa innebörden av dessa ord genom att tolka beteenden och gester (Kvale, 1997 Patel &
Davidsson, 1994).
Försökspersoner
Vi har utfört vår undersökning i en niondeklass, med 23 elever varav 10 pojkar och 13 flickor.
Urval
Vi valde ut fem elever, tre pojkar och två flickor som vi under arbetets gång observerade. Vi grundade detta urval utifrån enkätens resultat. Dessa elever uppvisade variation i sina
inlärningsstilar. Tre av dessa elever hörde till den musikaliskt-auditiva kategorin, två av dessa
låg även under den kinestetiskt-kroppsliga gruppen, den återstående eleven tillhörde även den spatial-visuella kategorin. De två andra eleverna tillhörde de lingvistiskt-språkliga, en av dem var även kinestetiskt-kroppslig.
Bortfall
Under våra lektionstillfällen har frånvaron varit mycket låg. Vi har därför inga bortfall som kan påverka vår undersökning.
Material
• Bandspelare
• Pennor, vanliga och färgpennor
• Papper
• OH-blad
• CD-skivor
• Boll
• Garn
• Gummiband
• Böcker
• Film
Genomförande
Vi bedrev undervisning efter resultatet av enkäterna, efter vi valt ut fyra olika inlärningsstilar att arbeta med, dessa var den lingvistisk-språkliga, spatiala-visuella, kinestetisk- kroppsliga samt musikaliskt-auditiva.
Tidsplan för examensarbetet
A B C
Termin 7 Termin 8 Termin 9 A) Påbörjade PM och inlämning av detsamma v.44
B) Litteraturgenomgång inför starten med examensarbetet. Vi skrev vår bakgrund och metod och hade kontakt med vår handledare för examensarbetet. Vi kontaktade handledaren på praktikplatsen. I slutet av termin 8 lämnade vi in bakgrund samt metod.
C) Fortsatt arbete med examensarbetet samt litteraturgenomgång för att få tips på hur vi skulle utforma lektionstillfällena. Vi gjorde en inlärningsstilenkät samt observationer och intervjuer.
Därefter färdigställde vi examensarbetet under fortsatt handledning.
Tidsplan för praktiken
Vecka 1 Vecka 2-6 Vecka 7
_______________________ ________________________________________ _________________________
Enkätundersökning Genomförande av utvecklingsarbete Sammanställning av samt presentation samt observationer. utvecklingsarbetet samt av utvecklingsarbete. intervjuer.
Praktiken genomfördes under veckorna 42-48. Tillvägagångssätt vid de olika lektionstillfällena visas i (bilaga 2).
Resultat
Vi har valt att redovisa vårt resultat i fyra olika moment. Dessa är enkätundersökning, loggbok, observationer samt intervjuer.
Enkätundersökning
Resultatet av denna enkätundersökning visade, enligt vår tolkning, att framförallt fyra inlärningsstilar dominerade i klassen. Dessa var lingvistisk-språklig, kinestetisk-kroppslig, spatial-visuell samt musikalisk-auditiv.
Loggbok/elev
Vi har haft tre frågeställningar vid skrivandet i loggböckerna för eleverna.
• Hur lär du dig bäst?
• Hur har du upplevt denna lektion utifrån olika inlärningsstilar?
• Har det sätt vi arbetat på ökat din motivation till fortsatt lärande?
Första frågan ställdes vid första lektionstillfället, den andra fick de svara på efter varje lektion och den tredje besvarade de vid sista lektionstillfället.
Resultatet av första frågan i de fem utvalda elevernas loggböcker visar att två av eleverna ville ha tyst och gärna arbeta i ensamhet samt ville ha lärarledda lektioner. En elev skriver i sin bok ”Jag sitter helst på en tyst och skön plats där man kan koncentrera sig på det man gör och inte blir avbruten av annat”. En annan elev skriver ”Jag skulle vilja sitta ensam, för då kan jag koncentrera mig mycket bättre”. Samma elev fortsätter ”Jag vill att läraren ska hålla lektionerna för att jag gillar inte att göra enskilda saker”. De tre andra eleverna föredrog musik vid skolarbete. De ville gärna sitta bekvämt och en av dessa tre elever föredrog att inte ha så ljust när han arbetade. En elev skriver ”Jag tycker om att lyssna på musik men ganska lågt och att alla ska vara tysta, när man tex läser en bok”. En annan av de tre eleverna skriver
”Helst skulle jag vilja sitta på skotern en solig dag på fjället! Men jag sitter gärna för mig själv med musik i ett svalt klassrum med typ en mjuk stol eller en fåtölj + att man ska vara mätt!”.
Resultatet av andra frågan visar att fyra elever har uppskattat variationerna under lektionerna, allt från stillasittande och lyssnade, till genomgångar, utförande av eget arbete vid bänk och olika rörelseövningarna. Citat ur en loggbok ”Det var en bra lektion och det var roligt att byta plats. Det är roliga lektioner och man lär sig bättre om det är kul!”. Fyra av eleverna har klarat av och uppskattat att arbeta med musik medan en tyckte att det störde koncentrationen. Fyra av eleverna var positivt inställda till hela arbetsformen medan en elev enbart såg rörelseövningarna som ett positivt arbetssätt. En av de fyra skriver "Lektionen var bra. Det är roligare när ni hittar på lekar. För att då blir det roligare och man lär sig med".
En annan elev skriver "Lektionen idag har varit rolig. Det är kul när man får göra lite udda grejer"
Resultatet av den tredje frågeställningen blev att endast en elev svarade på frågan som den var ställd. Denna elev tyckte att variation i arbetet ökar motivationen, ”Det ger mer motivation
med variering”. För de andra eleverna var vi tvungna att tydliggöra frågan ytterligare innan de svarade på den.
Observationer
Vid observationer av de fem eleverna för att se huruvida deras motivation ökat eller ej under vårt arbete kan vi presentera följande resultat. Eleverna verkade vara lite skeptiska till en början över det koncept som presenterades. Allt eftersom tiden gick tyckte vi oss se att deras attityd förändrades mot vårt arbetssätt. Vi upplevde dock att en av eleverna var negativ till det mesta av vår arbete. Detta tolkade vi utifrån hans agerande under lektionerna både kroppsligt och verbalt, samt genom hans reflektioner i loggboken
Intervjun
Vi avslutade vår forskning med att intervjua de fem eleverna vi valt ut. Detta gjorde vi för att öka validiteten av vårt resultat. Vi använde oss av öppna frågor (bilaga 3), där eleverna förmedlade sina upplevelser. De fick en och en komma till ett angränsande klassrum och svara på frågorna. Intervjuerna spelade vi in på band. Vi var bägge närvarande vid detta tillfälle, men en av oss ställde frågorna.
Elevernas syn på lärande
Syftet med vår intervju var att ta reda på om eleverna ansåg att det sätt vi undervisat på hade ökat deras motivation till lärande och därför la vi tyngdpunkten i frågeställningarna på motivation och lärande.
På den första frågeställningen svarade tre av eleverna att de aldrig hade tänkt på att alla har sitt eget sätt att lära. En av dessa tre svarade ”Nej det har jag aldrig tänkt på”. De två andra eleverna svarade att de hade funderat över detta. ” Ja, det har jag faktiskt tänkt på”, svarade en. När eleverna svarade på frågan om vilket sätt som passar dem bäst för att öka sin motivation till lärande sa två av eleverna att de inte hade funderat över detta medan de andra tre svarade att de hade tänkt på det. En av dessa sa: "Hur jag skulle lära mig bäst det skulle typ vara att lyssna på musik, riktig musik och så skall det vara tyst, tyst med musik, och lite skönare stolar då skulle det gå bra". Vi gick vidare i intervjun med att ställa en fråga huruvida det sätt på vilket vi bedrivit undervisning ökat deras motivation till lärande. Vi ville också att eleverna skulle utveckla svaret ytterligare om de svarade att deras motivation hade ökat. Två av eleverna upplevde att undervisningen hade ökat deras motivation till lärande. En av eleverna svarade: "Jo, det har det. Det har varit mer roligt, det har inte bara varit och jobba, inte bara jobba själv". Vad gäller de tre övriga eleverna svarade två av dessa att de inte visste, medan en tyckte att det inte hade ökat hans motivation. Han sa: " Nej, det har det inte".
Vi avslutade vår intervju med att fråga eleverna om de skulle vilja fortsätta arbeta på det sätt vi gjort eller om de föredrog den undervisning som bedrivits tidigare. Vi ville också att de skulle svara på om det överhuvudtaget var någon skillnad mellan dessa undervisningssätt. På denna fråga svarade alla elever utom en att de ville fortsätta arbeta på det sätt vi gjort. Två av eleverna ansåg att det var skillnad på det sätt vi bedrivit undervisning gentemot deras ordinarie lektioner. En av dessa sa: "Det är bättre det sättet ni jobbar, jag skulle vilja fortsätta med det. Det var skillnad mot det vanliga sättet." En av eleverna svarade inte på frågan om han ville fortsätta arbeta på det sätt vi gjort. Han tyckte vidare att det inte var någon skillnad i vår undervisning mot tidigare. Han sa: ”Det har inte varit någon skillnad, jag har inte lärt
mig något bättre. Allt är bara skola”. Efter avslutad intervju tackade vi eleverna för att de hade ställt upp och vi talade återigen om syftet med vår undersökning, samt klargjorde att svaren behandlas konfidentiellt.
Diskussion
Utifrån vårt syfte om huruvida olika inlärningsstilar ger elever ökad motivation till lärande, valde vi att göra en kvalitativ undersökning. Vi anser att denna metod har varit till fördel vid vår undersökning, då denna inriktar sig på människans situation och ger förståelse för deras upplevelser. Vårt deltagande i undersökningen samt att vi är de som iakttagit den kan göra att vi är partiska. Vårt engagemang kan också innebära att vi tolkade stämningar och händelser på ett sätt som är positivt för metoden, men som däremot kan vara en nackdel för det egentliga resultatet. Eftersom vi inte har någon vana av tidigare observationer samt intervjuer kan även detta ha påverkat vår tolkning av resultatet. De intervjufrågor vi ställde till eleverna kan möjligen ha varit lite oklara vilket kan ha försvårat tolkningen av resultatet vad gäller intervjun. Detta tyckte vi oss kunna höra och se vid intervjutillfället, då vissa elever tvekade inför sina svar och den som intervjuade fick ytterligare tydliggöra frågan. Tilläggas ska att elevernas nervositet inför intervjun kan vara ytterligare en bidragande orsak. Om vi ställde de rätta frågorna vid enkätundersökningen kan vi inte med säkerhet svara på, och detta kan givetvis också ha påverkat vårt arbete.
Eftersom vår VFU var så kort på grund av höstlov och annat bortfall av dagar, anser vi att det är svårt att få ett helt tillförlitligt resultat av vår undersökning. Trots detta tycker vi oss se en tendens till ökad motivation bland eleverna vilket också var vårt syfte. Det resultat vi kom fram till grundade vi på elevernas loggböcker, observationer samt de intervjuer som gjordes.
Loggböckerna som fördes i samband med varje lektion gav oss varierande svar, ibland mycket kortfattade. Trots detta kunde vi notera en ökad positivitet bland eleverna. Det val vi gjorde att använda oss av intervjuer samt observationer anser vi var ett klokt beslut eftersom vi tycker att detta ger ett säkrare resultat.
När vi påbörjade vår undersökning upplevde vi att eleverna inte visade någon större entusiasm över det vi skulle arbeta med. Denna tveksamma inställning hos eleverna tyckte vi förändrades under praktikens gång. Vi kunde notera att elevernas förväntningar inför våra lektioner ökade. De började ställa frågor som; vad ska vi göra idag? Kan vi inte göra det vi gjorde förra gången? En elev sa vid två tillfällen då hon skulle ha ledigt: "Varför ska jag alltid bort när det är roligt på lektionerna?" Vi tror att till en början uppfattade eleverna våra rörelseövningar som enbart en lek, men efter någon lektion så kunde vi se genom de återblickar vi hade att eleverna hade förstått innebörden av "lekarna". Vid dessa återblickar talade eleverna om att det vi gör handlar om att få röra sig, göra ett avbrott, samt att öva samarbete med varandra. Vidare kan vi nämna att vi tror att återblickarna vi hade som inledning till varje lektion kan vara ett positivt sätt att befästa kunskapen hos eleverna.
Stensmo (1994) skriver att genom reflektivt tänkande går man från oklarhet till klarhet. Det visade sig att dessa återblickar var till fördel för de elever som varit borta föregående lektion och dels verkade det som om eleverna mindes bättre det vi gjort under vår praktikperiod.
Detta kunde vi se framförallt vid det sista lektionstillfället då eleverna fick göra en mindmap över vad de kom ihåg av lektionerna. De kom ihåg väldigt mycket av det vi arbetat med, vilket vi nog har bland annat återblickarna att tacka för, men kanske även det lite annorlunda sätt på vilket vi arbetade. "Det är mycket roligare att lära sig saker när man har roligt på
lektionerna. Här kan vi återknyta till Madsen, (1976) då han skrev om motivation; att det gäller att bland annat väcka intresse för att öka motivationen.
När vi vidare diskuterar de olika inlärningsstilarna så tyckte vi oss märka att de elever som visade sig tillhöra den kinestetiska gruppen, också har varit de som visat sig mest positiva till de rörelseövningar vi hade. Även de elever som i sina loggböcker uppgett att de helst satt vid sin bänk och arbetade visade sig vara positivt inställda till rörelserna. "Det var en bra lektion, det är bra att man får röra sig lite under en lektion". "Lektionen var bra, det är roligt att ibland få göra "praktiska" saker och inte bara sitta och skriva och göra obligatoriska uppgifter". Enligt Hwang/Nilsson (1996) är det viktigt att få prova på att lösa uppgifter på olika sätt eftersom detta leder till att individen stimuleras och att motivationen till fortsatt lärande ökar. Vygotskij menar att fantasin har stor betydelse för inlärningen och den använder vi oss av i alla former av aktiviteter (ibid.). Därför gäller det att variera undervisningen.
Vygotskij säger vidare att i skolsamhället lär man sig abstrakt och generellt, jämfört med det skolfria samhället där man lär sig konkret och specifikt. Den utveckling som pågår från barn till vuxen benämner Vygotskij som ontogenes (Stensmo,1994). Vi uppfattade dock att en elev i klassen hade en negativ inställning till allt det vi gjorde praktiktiden igenom, framförallt rörelseövningarna. Det som talar emot detta är hans egna uttalanden ur hans loggbok " Det var jättekul att springa runt i klassrummet"
Under rubriken tidigare forskning kunde vi se att Jensen (1997) anser att skolan inte klarar att skapa ett gott inlärningsklimat då man inte anpassar inlärningsmiljön och inlärningsmetoderna till eleverna. Vårt val att varva lektionerna med "traditionell undervisning", rörelser och musik, visade sig vara ett bra val eftersom eleverna tycktes bli mer koncentrerade och motiverade till fortsatt arbete. "Det har varit bra att arbeta på det här sättet. Jag hoppas att ni kommer tillbaka till klassen". Bergsten (1979) skriver också; för att väcka intresse måste man ge impulser till varje enskild person för nya intryck och nya vanor. Det är också viktigt att väcka intresse i gruppen och för att göra detta måste man skapa ett rikt utbud som gör att personen stimuleras och hittar något meningsfullt som lockar och leder till ett ytterligare engagemang. Både Vygotskij och Piaget som många gånger hade delade meningar om barns utveckling, ansåg också att konkret handling i samband med problemlösning hjälper barn att utveckla sin förståelse av omvärlden.
Den delen där vi använde oss av musik, som eleverna själv hade valt, under lektionerna, visade sig vara positiv. Vissa av eleverna noterade på enkäten att de ville ha tyst och lugnt omkring sig när de arbetade. En dessa elever skrev sedan i sina loggbok: ” Det har gått bra idag, jag har inte blivit störd av musiken" en annan skrev: ” Den här lektionen var bra för att det var bra musik på” och ytterligare en elev: ”Jag blev tokig på lektionen men det var bra med musik” Den diskussion som kunde uppstå kring musiken, var valet av den. Om eleverna inte kunde enas i valet stängde vi av musiken helt, eller så bestämde vi vilken musik som spelades. Användandet av klassisk musik när eleverna kom in i klassrummet, för att ge dem en lugnande och avslappnad start på lektionen, visade sig inte fungera som vi trott, då eleverna ifrågasatte musikvalet. Tilläggas ska att vi inte heller var konsekventa i vårt beslut att använda denna musik. Om vi hade nyttjat oss av denna under varje lektion kanske resultatet blivit annorlunda och eleverna hade kanske vant sig vid denna musikstil. Vi kunde notera att inställningen till musik blev mer positiv när eleverna själva valde musiken. Av våra egna erfarenheter att döma drar vi slutsatsen att integrering av musik och rörelse stimulerar elevers arbetsglädje och lärande. Det ger utlopp för nya idéer och en mer avslappnad inlärningssituation.
