VÄNNEN FORN
JOURNAL OF SWEDISH ANTIQUARIAN RESEARCH
2020/1
Utgiven av
Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien i samarbete med Historiska museet.
Fornvännen finns på webben i sin helhet från första årgången och publiceras löpande där med ett halvårs fördröjning: fornvannen.se
Ansvarig utgivare och huvudredaktör Mats Roslund
Vitterhetsakademien Box 5622, 114 86 Stockholm mats.roslund@ark.lu.se
Redaktionssekreterare och mottagare av manuskript Peter Carelli
Vitterhetsakademien Box 5622, 114 86 Stockholm fornvannen@vitterhetsakademien.se Redaktörer
Herman Bengtsson, herman.bengtsson@upplandsmuseet.se Christina Fredengren, christina.fredengren@shm.se Åsa M Larsson, asa.larsson@raa.se
Teknisk redaktör Kerstin Öström Grävlingsvägen 50 167 56 Bromma kerstin@vinghasten.se Prenumeration Vitterhetsakademien Box 5622, 114 86 Stockholm
e-post fornvannen@vitterhetsakademien.se Bankgiro 535-3552
Årsprenumeration i Sverige (4 häften) 200 kronor, lösnummer 60 kronor Journal of Swedish Antiquarian Research
published by The Royal Academy of Letters, History and Antiquities Subscription price outside Sweden (four issues) SEK 250:–
Box 5622, SE-114 86 Stockholm, Sweden
fornvännen började utges av Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien år 1906 och ersatte då Akademiens Månadsblad samt Svenska Fornminnesföreningens Tidskrift, som båda tillkommit under 1870-talets första år. Förutom i Sverige finns Fornvännen på drygt 350 bibliotek och vetenskapliga institutioner i mer än 40 länder.
Tidskriften är referentgranskad.
fornvännen (»The Antiquarian») has been published by the Royal Academy of Letters, History and Antiquities since 1906, when it replaced two older journals which had started in the early years of the 1870s.
Outside Sweden Fornvännen is held by more than 350 libraries and scientific institutions in over 40 countries.
The journal is peer-reviewed.
issn 0015-7813
Printed in Sweden by AMO-tryck AB, Solna, 2020
Författarinstruktioner
fornvännen välkomnar manuskript i nordisk arkeologi och äldre tiders konstvetenskap med angränsande ämnen. Bidrag skrivs på ett av de skandinaviska språken (svenska, norska, danska) eller på engelska.
Fornvännen utkommer med fyra tryckta nummer per år och innehållet tillgängliggörs Open Access med ett halvårs fördröjning.
fornvännen tar emot fyra typer av bidrag:
1) Artiklar: Fördjupade presentationer av nya forskningsresultat som offentliggörs för första gången. Max 45 000 nedslag inkl. blanksteg (exkl. abstract och referenser). Kompletteras med abstract, referenser, summary och 4–5 keywords på engelska.
2) Korta meddelanden: Korta presentationer av fynd/resultat som bedöms ha forskningsmässigt nyhetsvärde.
Max 13 500 nedslag inkl. blanksteg (exkl. ev. referenser). Får ha ett begränsat antal referenser och illustra- tioner. Ska ej ha abstract eller summary.
3) Debattinlägg: Kortare diskuterande och argumenterande texter. Max 20 000 nedslag inkl. blanksteg. Får ha ett begränsat antal referenser och illustrationer. Ska ej ha abstract eller summary.
4) Recensioner: Granskning av både skandinaviska och internationella publikationer som bedöms vara av intresse för tidskriftens ämnesområden. Max 9 000 nedslag inkl. blanksteg. Inga illustrationer eller refereser.
Alla bidrag granskas av Fornvännens redaktion samt en extern sakkunnig genom s.k. dubbel blind peer review.
Utförliga författarinstruktioner för innehåll, format, referenssystem osv. finns att ladda ned på:
http://vitterhetsakad.se/publikationer/fornvannen. Bidrag tas emot löpande och ska skickas i färdigt skick, redigerade enligt de utförliga författarinstruktionerna, och med illustrationer till:
fornvannen@vitterhetsakademien.se.
Guide for Authors
fornvännen: Journal of Swedish Antiquarian Research accepts manuscripts in English on Nordic archaeology and early art history, as well as topics closely related to these disciplines. The journal is published in four printed issues annually, and the contents are made Open Access six months after publication.
Four types of contributions can be submitted:
1) Articles: Max. 45,000 characters incl. spaces (excl. abstract and references). Abstract, summary and 4–5 keywords in English.
2) Short Communications: Brief presentation of artefacts/results judged to be newsworthy for researchers. Max.
13,500 characters incl. spaces (excl. references). A limited number of illustrations and references allowed, but no abstract.
3) Debates: Max. 20,000 characters incl. spaces (excl. references). A limited number of illustrations and references allowed, but no abstract.
4) Reviews: Scandinavian and international publications judged to be of interest to the readership of the journal. Max. 9,000 characters incl. spaces. No illustrations or references.
All submissions undergo editorial auditing and revision. Article manuscripts are subjected to double-blind peer review by external researchers.
Detailed instructions for authors covering content, format, reference system etc. can be downloaded at:
http://vitterhetsakad.se/publikationer/fornvannen. Manuscripts, completed according to the full instructions and including illustrations, may be submitted at any time to:
fornvannen@vitterhetsakademien.se.
1 Isberg, A. Ringspännen i Lund. Skiftande traditioner mellan Östersjön och Konti- nenten. —Summary.
15 Ødeby, K. Hvor er runene? —Summary.
29 Lingström, M. & Klackenberg, H. Sigill- stampen från Biskops-Arnö. —Summary.
debatt
37 Hegardt, J. Kanske: Det humanistiska tvivlet och det arkeologiska narrativet.
40 Björklund, A. et al. Referensverket Det medeltida Sverige och arkeologin.
43 Indrelid, S. Medieval communal reindeer drives on Hardangervidda, South Nor- way: reply to Otto Blehr.
korta meddelanden
51 Oehrl, S. Gotland’s largest picture stone rediscovered.
55 Gustafsson, N.B. Ett nyfunnet märke från Roma kloster.
58 Larsson, A. et al. Korsvikskäken: Ett bohuslänskt skelettfynd från mellersta järnålder.
recensioner
61 Ling, M. & Welinder, S. Arkeologiska fan- tasier. Anmälan av J. Wienberg.
63 Dørum, K. & Holberg, E. Frå høvdingdøme til statsmakt i Noreg ca. 200–1350. An- mälan av T. Lindkvist.
65 Skoglund, P. et al. (red.). North Meets South:
Theoretical Aspects on the Northern and Southern Rock Art Traditions in Scan- dinavia. Anmälan av V. Mantere.
67 Zachrisson, I. Gränsland: Mitt arkeologiska liv. Anmälan av I. Berg.
69 Buchwald, V.F. Jernets Danmarkshistorie.
Anmälan av A. Ödman.
Innehåll
issn 0015-7813
55
Fornvännen 115 (2020)
Korta meddelanden
Det cisterciensiska klostret i Roma, ca 18 km syd- öst om Visby, intar en särställning bland Got- lands medeltida lämningar. Dels är det öns enda landsortskloster och dels bör det ha haft en i dags- läget ofullständigt utredd koppling till det dåtida Gotlands högsta politiska och juridiska församling – Gutnal-tinget (Östergren & Gustafsson 2018).
Klosterlämningarna är dessutom högaktuella i nutid då de utgör spelplats för Romateaterns tea- teruppsättningar som varje sommar drar tusen- tals åskådare till platsen. Till de tidigaste skild- rarna av klostret hör Carl von Linné som i en välkänd beskrivning av klosterkyrkan utnämnde den till »det präktigaste fähus man ser i Sverige»
(1969, s. 123), eftersom den då omgestaltats till ladugård på initiativ av landshövding J. D. Grön- hagen. Redan i Linnés samtid upprättade super- intendenten Jöran Wallin (1972, s. 61f) den första ungefärliga beskrivningen av klostrets grund- plan. Denna reviderades i slutet av 1700-talet av den resande antikvitetskonduktören C. G. G.
Hilfeling (1994, s. 101f) men ladugårdsepoken tog slut först 1898 i och med en brand. Därefter har ruinen stegvis konserverats och delvis rekon- struerats till den lämning som idag möter besö- karen (Selin 2016, s. 239ff). Emellertid finns betydande lämningar bevarade under jord, något som konstaterades 1961 vid arkeologiska prov- undersökningar ledda av cistercienserspecialis- ten Ingrid Swartling. Hon genomförde även un-
dersökningar 1966 och 1967, men avled dess- värre redan 1972. Vid det laget hade hon hunnit
ublicera en studie av klosterkyrkan (Swartling 967), men undersökningarna i konventsområ- et förblev opublicerade. I dagsläget är resulta- en från dessa grävningar endast kända i form av illvaratagna fynd och Swartlings omfattande foto-
okumentation som förvaras vid ATA i Stock- olm (Ref. ENSK_111-1_KC1C). Denna visar att lera gravar i kapitelsalen i klostrets östra del ndersöktes liksom delar av grundplanen och ett ntal nord-sydligt löpande avloppsrännor. Under enare år har Swartlings iakttagelser bekräftats åde genom framtagning av murverk (Runeby 016), kartering med markradar (Viberg 2016a b) och återundersökning av bl.a. kapitelsalen 017. De senaste undersökningarna har utförts nom ramen för Romaprojektet som syftar till att ka förståelsen för området under dess olika nytt- andefaser – mycket återstår ännu att utforska i
ch runt klostret.
Detta belystes med all önskvärd tydlighet i maj 018 då jag, i samband med en kort paus vid lostret, skulle fotografera en inskrift på kloster- yrkans norra sidokapell. Inskriften beskrevs re- an av Hilfeling (1994, s. 101, 139) och består av ett amn som uttyds »Wigarus». Där fångades dock in uppmärksamhet av något jag aldrig sett tidi- are på korets skråkantshuggna sockel några me- er bort. Just på den nordöstra hörnstenen (fig. 1) p
1 d t t d h f u a s b 2
&
2 i ö j o 2 k k d n m g t
Ett nyfunnet märke från Roma kloster
Fig. 1. Klosterkyrkans rekonstruerade grund- plan. Märkets plats är noterat i nordost, uppe till höger. Efter Lind- ström 1895.
—Reconstructed plan of the Abbey church. The mark’s position plotted to the right, in the north- eastern corner of the chancel.
56 Korta meddelanden
föll ljuset i en sådan vinkel att ett märke fram- trädde tydligt. Slumpen är som bekant ofta av stor betydelse inom arkeologi. Om jag kommit tio minuter senare hade solen redan passerat hör- net och märket hade försvunnit in i skugga. Jag fotograferade det givetvis och har därefter – i skrivande stund utan framgång – sökt efter mot- svarande paralleller. Märket är närmast att be- skriva som ett mantuanskt kors där den östra korsarmen utdragits i en nedåtriktad båge eller krok. Höjden är ca 52 mm och längden, inklusive den östra bågen, är ca 72 mm (fig. 2).
Det ligger nära till hands att se märket som ett stenhuggarmärke. I studien av klosterkyrkan diskuterar Swartling sådana och påtalar att även om tidigare forskare beskrivit ristningar (t.ex.
Hilfeling 1994, s. 134) så finns bara en mer precis lägesangivelse, i bågen mellan det norra sido- skeppet och den norra tvärskeppsarmen (Lind- ström 1895, s. 184). Denna ristning kunde dock inte återfinnas av Ingrid Swartling (1967, s. 12).
Att hon inte heller noterade ristningen på kor- sockeln kan möjligen förklaras med att sockeln under 1960-talet fortfarande delvis var täckt av jord som ansamlats sedan medeltiden. Den fri- lades helt vid konservering av ruinen 1994. En i sammanhanget intressant detalj är att Erland Lagerlöf i en omfattande diskussion (1975, s. 83ff) framhåller att stenhuggarmärken på gotländska kyrkor primärt är ett högmedeltida fenomen.
Roma kloster genomgick ett försvarligt antal om- och tillbyggnader under sin aktiva tid, men klost- ret som sådant uppges ha grundats 1164 (Selin 2016, s. 227ff) och även om t.ex. de stora fönst- ren i koret anses vara ett senare tillskott så har jag inte lyckats hitta några indikationer på att hela koret skulle ha omgestaltats under högmedeltid.
Lagerlöf omtalar även, helt kort, romanska sten- huggarmärken. Han anger att dessa har en annan karaktär och snarare är att likna vid grunda rist- ningar än huggna märken (Lagerlöf 1975, s. 87).
Det nyfunna märket är förvisso i det närmaste omöjligt att få syn på utan släpljus, men det beror på vittring och påväxt av lavar – det är helt klart ett hugget märke och inte en ristning.
En fullständig avsökning av klosterkyrkans sockel och lägre väggpartier genomfördes i mörk- ret under nyårsdagen 2019. Trots att släpljus- belysning användes påträffades inga fler märken
Fornvännen 115 (2020)
Fig. 2. Märket på korsockeln, sett från nordväst. Foto:
Ny Björn Gustafsson. —The mark on the cornerstone of the chancel foundation, as seen from north-west.
Photo: Ny Björn Gustafsson.
som kan betraktas som rent medeltida. Däremot framkom siffrorna 7 och 8, följda av ett kryss, inhuggna i kyrkoruinens sydvästra del, på den övre högra delen av omfattningen till lekbrödra- porten.
Huruvida det modifierade mantuanska kor- set på korsockeln faktiskt är ett stenhuggarmärke från 1100-talet låter jag vara osagt. Vid anläggan- de av kyrkor, och då inte bara inom den monas- tiska sfären, förrättades invigningsceremonier kopplade till symboliska grundstenenar (jfr. Unter- mann 2003) – men om den nordöstra hörnstenen i korets skråkantssockel ska tolkas utifrån ett sådant sammanhang är en fråga som ligger bor- tom ramarna för denna korta presentation.
Referenser
Hilfeling, C. G. G., 1994. CGG Hilfelings gotländska resor. 1, 1797 och 1799. Visby.
Lindström, G., 1895. Anteckningar om Gotlands medel- tid, del II. Stockholm.
von Linné, C., 1969. Carl von Linnés gotländska resa för- rättad 1741. Stockholm.
Korta meddelanden 57 Runeby, C., 2016. Grundare och grunder: cister-
ciensernas klosteranläggning i Roma. Selin, E. &
Emdén, C. (red.). Roma kloster och cistercienserna.
Visby.
Selin, E., 2016. Roma kloster efter reformationen.
Selin, E. & Emdén, C. (red.). Roma kloster och cister- cienserna. Visby.
Untermann, M., 2003. »primus lapis in fundamentum deponitur»: Kunsthistorische Überlegungen zur Funktion der Grundsteinlegung im Mittelalter.
Cistercienser: Brandenburgische Zeitschrift rund um das cisterciensische Erbe, 6, Nr. 23.
Viberg, A., 2016a. Roma kungsgård och kloster. Georadar- prospektering. Uppdragsrapport 292. Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet.
Viberg, A., 2016b. Roma. Georadarprospektering. Upp- dragsrapport 298. Arkeologiska forskningslabora- toriet, Stockholms universitet.
Wallin, J., 1972 [1747]. Gothländske samlingar. Stock- holm.
Östergren, M. & Gustafsson, N.B., 2018. Landets hjär- ta: Gutnaltinget i Roma. Gotländskt arkiv 90.
Ny Björn Gustafsson Irisdalsgatan 82 SE-621 43 Visby nybjorngustafsson@gmail.com
Fornvännen 115 (2020)
