Genus, homosocialitet och givandet av
referenser
En bibliometrisk studie av Svensk Biblioteksforskning
Marie Sörensen
Institutionen för ABM
Författare/Author
Marie Sörensen
Svensk titel
Genus, homosocialitet och givandet av referenser – En bibliometrisk studie av Svensk Biblioteksforskning
English Title
Gender, homosociality and referencing – A bibliometric study of Svensk Biblioteksforskning
Handledare/Supervisor
Björn Hammarfelt
Abstract
The aim of this two years master's thesis is to examine whether there are any gender based differences in the way male and female researchers within library and information science publish and reference to other researchers. This within the Swedish context. Further, the aim is to examine the probability of gender playing a part in choice of subject, which thereby also would effect the act of referencing. This is achieved through an analysis of reference lists in the journal Svensk Biblioteksforskning between the years 1989 to 2009. The journal contains both peer reviewed articles, as well as articles of a more popular scientific kind. As guidance during the study, a handful of questions were used. The main three being; How is gender related to the act of giving references?; How is gender related to the choice of research subject?; Is it possible to find signs of homosociality within the swedish library and information communication, and if so, how is it manifested? To answer these questions a combination of bibliometric methods – the main one being citation analysis – and the theory of homosociality is used. Studies in the same vein, have been carried out before this, but not within a Swedish context or with this specific combination of bibliometric methods and analyses. Even though this study shows an increase in female authors during the examined period, the references made to articles written by women are still lower than the equivalence to articles written by men. This might be due to the existance of male homosociality, where men prefer articles written by other men. Or it might be because of lagging. This in turn due to the fact that there are not as many articles by female authors to make references to.
Ämnesord
bibliometri, genusteori, biblioteks- och informationsvetenskap, homosocialitet
Key words
Innehållsförteckning
Förteckning över figurer...5
1. Inledning...7
1.1 Syfte...8
1.2 Frågeställningar...8
1.3 Disposition...9
2. Teori och metod...10
2.1 Bibliometri...10
2.1.1 Från vetenskaplig kommunikation till bibliometri...10
2.1.2 Publiceringsanalys...12 2.1.3 Citeringsanalys...12 2.1.3.1 Källanalys...13 2.1.4 Citeringsteori...14 2.2 Genus...14 2.2.1 Genusteori...14 2.2.2 Genussystemet...15 2.2.3 Homosocialitet...17
2.2.2 Genus och vetenskapliga metoder...18
3. Tidigare forskning – genus och bibliometri...21
3.1 Publiceringsanalyser...22
3.2 Citeringsanalyser...25
3.3 Ämnesanalyser...31
4. Metod och material...34
4.1 Vetenskapsområde och publikationstyp...34
4.2 Tidskriften ...35
4.3 Artiklar...35
4.4 Referenser...37
4.5 Val av metod...38
5. Undersökning och diskussion...39
5.1 Publiceringsanalys...39
5.1.1 Diskussion – figur 4...40
5.2 Källanalys...42
5.2.1 Diskussion – figur 5-7...45
5.3 Ämnesanalys och källanalys...48
5.3.1 Diskussion - tabell 1-2 och figur 8...52
6. Slutdiskussion...56
7. Sammanfattning...59
8. Käll- och litteraturförteckning...61
Tryckt material...61
Elektroniska resurser...63
Förteckning över figurer
Figur 1. Håkanssons diagram över publiceringsaktivitet, s. 22.
Figur 2. Håkanssons diagram över fördelningen av referenser från kvinnor till
kvinnor respektive män, s. 27.
Figur 3. Håkanssons diagram över fördelningen av referenser från män till
kvinnor respektive män, s. 28.
Figur 4. Fördelningen av artiklar av kvinnliga, av manliga och av kvinnliga och
manliga författare, s. 40.
Figur 5. Fördelningen av det totala antalet referenser, s. 44.
Figur 6. Fördelningen av referenser från artiklar av manliga författare till verk av
män, verk av kvinnor och verk av både män och kvinnor, s. 44.
Figur 7. Fördelningen av referenser från artiklar av kvinnliga författare till verk
av kvinnor, verk av män och verk av både män och kvinnor, s. 45.
Tabell 1. Fördelningen av artiklar författade av män eller kvinnor enligt
ämneskluster, s. 50.
Figur 8. Fördelningen av artiklar författade av män eller kvinnor enligt
ämneskluster, s. 51.
Tabell 2. Fördelningen av referenser till verk författade av män och kvinnor
1. Inledning
Denna uppsats kommer att presentera en bibliometrisk undersökning med genusperspektiv på publicering och givandet av referenser. Genom att analysera resultaten från undersökningen utifrån främst teorier kring homosocialitet kommer förhoppningsvis intressanta slutsatser kunna dras. Idén till undersökningen bottnar sig i frågan huruvida kvinnors korta historia som akademiker kan märkas även i dagens forskning.
Vetenskapen har traditionellt ansetts som manlig, och historiskt ansågs kvinnor inte lämpade för universitetsstudier, till en början inte för studier över huvudtaget. Det var först under 1870-talet som det i Sverige blev möjligt för kvinnor att genomföra högre studier, efter ett beslut från den dåvarande kungen Karl XV. Med tanke på att de första universiteten i Europa uppstod under 1100- och 1200-talen – i Sverige under senare delen av 1400-talet – är kvinnors historia vid de högre lärosätena, som sagt, relativt kort (Nationalencyklopedin, webbversionen, sökord: universitet [2010-03-10]). Enligt uppgifter från
Statistiska Centralbyrån (SCB) är det idag dock kvinnor som är i majoritet (57
procent år 2009) vid grundutbildningarna vid högskolor och universitet, och har så varit under en längre period. Fältet smalnar av ju högre upp i universitetshierarkin man kommer, och 2008 var endast 19 procent av alla professorer i Sverige kvinnor, inom humaniora och samhällsvetenskapliga ämnen är siffran högre, 28 procent. Detta trots att av all personal vid högskolor och universitet består 51 procent av kvinnor (Statistiska Centralbyråns webbplats, sökord: universitet [2010-04-06]). Frågan är alltså inte om kvinnor studerar eller forskar, utan snarare hur de tas emot i forskningssamhället.
Bibliometri är ett aktuellt och växande fält, så även antalet artiklar som behandlar bibliometriska studier. Även flertalet biblioteks- och informationsvetenskapliga uppsatser har skrivits inom ämnet.1 Det är dock få
artiklar, såväl som uppsatser som diskuterar bibliometri utifrån ett genusperspektiv. Ett undantag är Malin Håkanssons magisteruppsats Genus och
vetenskaplig kommunikation – En bibliometrisk studie av amerikansk biblioteksforskning som lades fram vid Bibliotekshögskolan i Borås 2003.
1Se till exempel: Har andelen självciteringar ökat efter införandet av utvärderande bibliometri? - Therése
Håkanssons uppsats har fungerat som inspiration för min egen uppsats och kommer behandlas närmare i senare kapitel.
Jag vill därmed med denna uppsats undersöka ett vetenskapligt ämnesområde inom den humanistiska/tvärvetenskapliga sfären eftersom själva sökandet och därmed även valet av källor är där en viktig del av forskningen på ett annat sätt än inom de ”hårda vetenskaperna”.2 En annan anledning bakom valet av
ämnesområde är att det i ett tidigt skede av arbetsgången påpekades för mig att en viss förkunskap om det undersökta området ofta är fruktbart, något som också framkommit i litteratur om bibliometri. Det var under en föreläsning om bibliometri, där Håkanssons resultat omnämndes som mitt intresse för ämnet väcktes, vilket slutligen ledde till beslutet att göra min undersökning inom biblioteks- och informationsvetenskapen. Håkanssons studie var den första av sitt slag inom B&I, men hon behandlar angloamerikanskt material. Jag önskade studera liknande material men inom en svensk kontext, då det – mig veterligen – inte gjorts tidigare och min undersökning kompletterar på så sätt Håkanssons studie.
1.1 Syfte
Syftet med den här uppsatsen är att undersöka om det finns genusrelaterade skillnader i hur manliga och kvinnliga forskare inom biblioteks- och informationsvetenskap, i en svensk kontext, publicerar och refererar till andra forskare. Syftet är även att undersöka huruvida det existerar en genusaspekt vid val av ämne och därmed även referenser. Detta kommer ske genom en analys av referenslistor i tidskriften Svensk Biblioteksforskning från 1989 till 2009, som innehåller såväl kvalitetsgranskade artiklar som mer populärvetenskapliga artiklar.
Jag kommer utgå från tidigare studier men gör det, som tidigare nämnts, på ett svenskt material. Dessutom kombinerar jag olika metoder så som källanalys och analys av ämnesval.
1.2 Frågeställningar
De frågor som ska vägleda mig i mitt arbete är, först och främst;
1. Hur ser fördelningen ut för artiklar publicerade av manliga respektive kvinnliga författare?
Denna fråga fungerar mest för att skapa ett ramverk och djup åt de resterande frågorna;
2. Hur är genus relaterat till givandet av referenser?
3. Hur är genus relaterat till val av ämne?
4. Kan man inom den svenska biblioteks- och informationsvetenskapliga kommunikationen i SBF urskilja tendenser av homosocialitet3 och hur
yttrar sig i så fall dessa?
1.3 Disposition
I kapitel 2 behandlas både bibliometri och genus som teori och metod. Här förklaras de bibliometriska metoder som är aktuella för undersökningen och så även de två genusbaserade teorierna som används i undersökningen. I kapitel 3 presenteras tidigare forskning som kombinerat genus och bibliometri, med uppdelningen publiceringsanalys, citeringsanalys och citeringsteori. Kapitel 4 presenterar metod och urval. Kapitel 6 består av resultaten från själva undersökningen, samt en diskussion av dessa utifrån teorierna i kapitel 2 och jämförelse med tidigare forskning från kapitel 3. Slutligen sammanfattas uppsatsen i kapitel 6, och den avslutande diskussionen återfinns i kapitel 7.
2. Teori och metod
I detta kapitel redogörs för de teorier och metoder som kommer vara redskapen för uppsatsens undersökning, det vill säga bibliometri och genus. Bibliometri kombinerat med genusperspektiv kan vara ett fruktbart verktyg för att studera vetenskaplig kommunikation. Bibliometrin lyfter fram och belyser trender och tendenser inom forskningen, medan genusperspektivet kan vara ett sätt att förklara fynden med hjälp av teorier kring strukturer och attityder i samhället och därigenom även i forskning och i akten att referera, utifrån vem det är som forskar.
2.1 Bibliometri
Nedan följer en kort presentation av bibliometrisk teori och metod, som i stort utgår från Riitta Kärki och Terttu Kortelainens Introduktion till bibliometri (1998). Under en längre period har intresset för bibliometrisk forskning ökat stadigt i Norden. Flera lärosäten har bildat institutioner och instanser som på ett eller annat sätt befattar sig med bibliometrisk verksamhet. Detta har bland annat fört med sig ett behov och en vilja att utveckla en passande terminologi på svenska, för att ersätta utländska termer. En av Kärkis och Kortelainens ambitioner med Introduktion till bibliometri var att försöka göra just detta. De menar dock att eftersom flertalet termer från engelskan redan är vedertagna i svenskan är det inte helt lätt att ersätta dem med svenska motsvarigheter (1998, s. 1). Så långt det är möjligt kommer jag här använda mig av Kärki och Kortelainens översatta svenska terminologi.
Då bibliometrin vid det här laget är väletablerad kommer fokus att ligga på det som är relevant för uppsatsen, utan en längre allmän presentation
2.1.1 Från vetenskaplig kommunikation till bibliometri
Riitta Kärki skriver att ”[...] kommunikation hör […] till vetenskapens grundväsen” (2003, s. 190) och det är just vetenskaplig kommunikation som är bibliometrins studieobjekt.
Grunden till dagens forskning om vetenskaplig kommunikation lades redan på 1920-talet inom informationsvetenskapen, och under 1950-talet utarbetades metoder för att utifrån publiceringsverksamhet beskriva den vetenskapliga tillväxten (Kärki & Kortelainen 1998, s. 1). Under 1960-talet utvidgades och vitaliserades området, bland annat genom Derek De Solla Price. Price som hade sin bakgrund inom naturvetenskapen ville skapa en ny ”hård” samhällsvetenskap, med vilken vetenskapen skulle kunna mätas. I boken Little Science, Big Science diskuterar Price metodologiska aspekter av vetenskapen såväl som den sociala sidan (Price 1965).
Det delområde inom vetenskaplig kommunikation som bibliometrin utgör har förblivit aktuellt och livskraftigt sedan sitt etablerande (Kärki 2003, s. 189). Själva begreppet bibliometri myntades år 1969 av Alan Pritchard, och togs i allmänt bruk samma år men själva metoden har följaktligen existerat längre (Kärki 2003, s. 198). Inom naturvetenskapen har bibliometrin använts länge, för att analysera det egna ämnesområdet (Kärki & Kortelainen 1998, s. 2).
Bibliometri är dock ingalunda den enda, om än den äldsta och mest använda termen inom området (Kärki 2003, s. 198). Tack vare att nya sätt att kommunicera forskning har uppstått i och med teknikens snabba utveckling, med Internet som det mest prominenta verktyget, har ett flertal andra termer, med varierande bredd och innebörd, däribland scientometri, informetri, webbometri och cybermetri uppkommit (De Bellis 2009, s. 2).
Vad är då bibliometri? Själva ordet kommer från grekiskan där den ungefärliga betydelsen av biblio är bok och metri är lika med mått. Kort uttryckt är bibliometri ”[...] läran om hur man med hjälp av kvantitativa metoder kan beskriva samlingar av dokument” (Persson 1991, s. 4). Dokumenten i fråga är främst vetenskaplig litteratur. Bibliometrin bygger på grundantagandet att forskningsaktiviteten avspeglas i litteraturen. Detta sätt att kommunicera och offentliggöra resultat är en vital del av forskningen. Bibliometri är således forskning om vetenskaplig kommunikation, såsom konstaterats ovan (Kärki & Kortelainen 1998, s. 1).
Vetenskaplig kommunikation kan undersökas, genom bibliometri, i fyra dimensioner:
1. Producenter, både som mottagare och avsändare. Hit räknas såväl enskilda författare som forskargrupper eller länder.
2. Produkter, det vill säga dokument till exempel artiklar, böcker eller tidskrifter.
4. Källciteringar, hit räknas även motiv till citeringar (Kärki & Kortelainen 1998, s. 1).
Det finns en uppsjö olika metoder för utförandet av bibliometriska undersökningar, och jag kommer inte att presentera dem här. Endast de analysmetoder som tillämpas i uppsatsen redogörs för nedan.
2.1.2 Publiceringsanalys
Enkelt uttryckt kan man med en publiceringsanalys mäta publiceringsaktivitet genom att studera tidskrifter och artiklar (Persson 1991).4 Analyser av
publiceringsaktivitet – till exempel genom studie av hur få eller hur många artiklar som publiceras – kan användas för studie av ett områdes, eller vissa forskares, verksamhet (Kärki & Kortelainen 1998, s. 6). Det är genom publicering som forskare får möjligheten att presentera sin forskning, och samtidigt inmuta den, inför vetenskapssamhället. Price menar dock att forskare inte skriver enbart för sig själva eller ens för att presentera sin forskning. Den moderna vetenskapliga artikeln är lika mycket en social handling som ett sätt att samla information och göra anspråk på nya upptäckter. En artikel kan till exempel bli ett sätt för en forskare att visa att hon/han tagit del av viktiga verk inom sitt område, eller visa sin respekt för en mentor eller andra samtida forskare (Price 1965, s. 71). Den sociala aspekten av vetenskaplig publicering är något som även tas upp i citeringsteorin.
Ett sätt att genomföra en publiceringsanalys är till exempel att undersöka vilka yrkesgrupper inom ett område som publicerar mest respektive minst inom sitt ämne. Tillvägagångssätt och närmare förklaringar, samt fler exempel tas upp under tidigare forskning, i kapitel 3.1.
2.1.3 Citeringsanalys
Hit hör de flesta bibliometriska undersökningarna (MacRoberts & MacRoberts m.fl. i Kärki & Kortelainen 1998, s. 11). Citeringsanalysen kan användas enskilt eller i kombination med andra metoder, bibliometriska såväl som andra. Några av de resultat som man kan få fram genom studiet av citeringar i dokument är till exempel vetenskapsområdens citeringspraxis eller vad som kännetecknar, det vill säga vad som är gemensamt, för den litteratur som använts i publikationerna. Vidare kan författarnas och publikationernas, för att inte tala om hela forskningssamfund och/eller vetenskapsområdens inbördes relationer utkristalliseras. Även siffror gällande publikationers erhållna uppmärksamhet i forskningslitteraturen räknas hit (Kärki & Kortelainen 1998, s. 11).
Det finns olika sätt att utföra citeringsanalyser baserat på val av metod. Det finns källanalyser, eller refereringsanalyser, där man undersöker källmaterial ur
4Olle Perssons Forskning i bibliometrisk belysning från 1991 är en analys av publiceringsverksamheten i
användarens synvinkel, och hänvisningsanalyser, där man granskar citeringar till publikationer. (Kärki & Kortelainen 1998, s. 12). Då dessa två metoder ofta blandas ihop kan det vara bra att vara medveten om skillnaden. Eftersom undersökningen i denna uppsats är en så kallad källanalys, är det den aspekt av citeringsanalyserna som kommer förklaras närmare.
2.1.3.1 Källanalys
Materialet för en källanalys består oftast av litteraturförteckningar i tidskrifter. Det som kan åskådliggöras vid en analys är delade egenskaper och strukturer för litteraturen inom ett område. Det är just denna del som är intressant för den informationsvetenskapliga forskningen. Man kan genom källanalysen beskriva ett vetenskapligt områdes utveckling och inomvetenskaplig kommunikation, eller genom att studera referenser från olika områden upptäcka tvärvetenskaplig kommunikation och kopplingar inom forskningen.5 Ett sätt att åskådliggöra
kopplingar är genom att undersöka huruvida olika publikationer delar en eller flera källor. Ju fler källor som är gemensamma, desto starkare är kopplingen tidskrifterna emellan. På samma sätt kan man undersöka hur mycket en forskare, eller en publikation, refererar till källor inom det egna området. Eller omvänt, till källor inom andra vetenskapsområden. Man kan även undersöka hur mycket forskare använder sig av litteratur skriven i det egna landet och/eller det egna språket respektive litteratur från andra länder och på andra språk (Kärki & Kortelainen 1998). Källanalysen, i motsats till hänvisningsanalysen, är statisk. När källförteckningen har skrivits upphör dokumentets möjlighet till vidare kopplingar till redan publicerad vetenskap.
Ett begrepp inom källanalysen är bibliografisk koppling. Här undersöks inbördes relation, eller koppling, mellan vetenskapliga publikationer genom gemensamma källor. På detta sätt kan man urskilja nätverk och inbördes relationer, genom jämförande studier av källförteckningar (Kärki & Kortelainen 1998, s. 12).
Kritik har riktats mot källanalyser som enbart baseras på litteraturförteckningar av en rad olika anledningar. Bland annat för att ingen hänsyn tas till att källorna kan ha olika värde och tas med av olika orsaker (Kärki & Kortelainen 1998, s. 12). Faktum är att bara för att en källa finns med i förteckningen behöver den inte existera i verkligheten (Wouters 1999), det är en av anledningarna till att citeringsteori är en viktig aspekt att ta i beaktande vid liknande undersökningar.
5Olle Persson menar dock att citerinsanalys baserade på tidskrifter inom humaniora och samhällsvetenskap är
2.1.4 Citeringsteori
Citeringsteori är något som uppkommit för att förklara varför forskare citerar/refererar och sättet de gör detta på. Latour beskriver det på följande sätt; “[y]ou can transform a fact into fiction or a fiction into fact just by adding or subtracting references” (Latour, citerat av Wouters 1999, s. 232). Det vill säga att ett sätt att använda referenser är alltså att förankra sin forskning genom tidigare forskning och därmed legitimera den. Price menade att; ”The [...] modern scientific paper is a social device rather than a technique for cumulation quanta of information [...]” (1965 s. 65). Idén att se på vetenskap som ett socialt system är alltså ingenting nytt. För att förstå hur och varför forskare refererar bör man beakta detta sociala system, i vilket forskarna är medlemmar. Som medlemmar i denna exklusiva grupp delar forskarna visa attityder, övertygelser och sätt att uppfatta och se på saker och ting (Cronin 1984, s. 16-17).
Det är svårt att säga varför forskare väljer sina referenser på sättet de gör. Olika undersökningar har visat att en stor del av referenserna är dels negativa, dels ovidkommande (Nicolaisen6 2008, s. 614). Det finns ingen universell och
övergripande teori som förklarar citeringsbeteenden. Traditionellt har det förklarats genom ett så kallat ”normativt system”, där forskarna styrs av vissa underförstådda regler. Dessa regler måste följas för att uppnå acceptans inom gruppen (Cronin 1984, s. 82-84).
Med utgångspunkt i idén om vetenskap som en social process där forskares handlingar och beteenden är kontextberoende, kan man förklara hur det bildas grupperingar inom systemet. Ett sätt att förklara uppkomsten av grupperingar är genom teorin om homosocialitet. Det är föga överraskande att det i sociala sammanhang skapas hierarkier, och ett sätt att ta sig an dessa hierarkier är genom ett genusteoretiskt filter, vilket även är ambitionen med denna undersökning.
2.2 Genus
2.2.1 Genusteori
Det forskningsfält som idag kallas genusvetenskap fungerar som ett paraplybegrepp för en rad olika inriktningar baserade på genusteorin, däribland jämställdhetsforskning, maskulinitetsforskning, queerforskning och postkolonialism för att nämna några. Grundtanken bakom genusforskningen är att studera och problematisera ”[...] skeenden där kön/genus konstrueras genom samhälleliga och kulturella processer” (Högskoleverket 2007, s. 25-28), så som sexualitet, arbetsmarknad, vetenskapskritik och social organisation. Professorn Britt-Marie Thurén sammanfattar hur svåröverskådlig genusvetenskap kan te sig
genom att konstatera att genusstudier kan handla om ”[...] nästan allt mänskligt liv” (Thurén 2003, s. 10-13).
Själva begreppet genus introducerades som ett nytt ord för ”kön”. Idag har man tagit fasta på tankegångarna om att människor inte föds som ”man” eller ”kvinna” utan vi fostras, präglas och skapas eller konstrueras. I strävan att uppnå denna innehållsfulla förståelse kommer ordet ”kön” till korta då det endast pekar på skillnader i det kroppsliga, rent biologiska betingade och helt bortser från sådana sociala processer (Hirdman 2001, s. 12).
Eva Gothlin menar att det finns en fara att dela upp kön, det biologiska och genus, det socialt och kulturellt betingade, då det kan komma att undergräva tanken om de konstruerade könen som finns inom genusvetenskapen (Gothlin 1999, s. 8). Även Cecilia Åsberg anser att genus är allt annat än entydigt och enkelt. Hon går igenom den debatt ordet väckt i Kvinnovetenskaplig tidskrift mellan åren 1980-1998 (1998, s. 29). Kortfattat kan man konstatera att begreppet har glidit i betydelse, från direktöversättningen socialt kön, till som Hirdman menar, mer än bara sammanslagningen av biologiskt och socialt kön (Åsberg 1998). Det är även där dagens genusstudier tar vid, på en plats där inte bara det sociala och kulturella tas i beaktande, utan även biologiska aspekter på genus är i fokus.
2.2.2 Genussystemet
Till följd av sin medverkan i Maktutredningen7 publicerade Yvonne Hirdman år
1988 rapporten ”Genussystemet : teoretiska funderingar kring kvinnors sociala underordning”. Senare samma år resulterade rapportbidraget i artikeln ”Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning” där Hirdman frågar sig själv och läsaren ”[...] hur kan det komma sig att kvinnor generellt, geografiskt och historiskt, har ett lägre socialt värde än män?” och begreppet genussystem introduceras därmed i Sverige (Hirdman 2004, s. 113).
Ursprungligen kommer begreppet genussystem från antropologin, där det används för att beskriva könens olika förhållanden gentemot varandra (Hirdman 2004, s. 113). Inom genusforskningen betecknar genussystemet en dynamisk struktur, ett ”nätverk” av föreställningar, fenomen, processer och förväntningar, som genom inbördes samverkan resulterar i regelbundenheter och mönstereffekter i könens förhållande, inbördes och gentemot varandra. Hirdman menar följaktligen att man kan se på genussystemet som en ordningsstruktur av kön. Vidare hävdar hon att uppdelningen av människor i just kön historiskt har lagt
7Maktutredningen 1985-90, var en statligt utförd utredning genomförd på regeringens initiativ.
Maktutredningen, som bestod av runt hundratalet forskare, hade som uppdrag att undersöka demokrati och
grunden för ordningen i samhället, såväl socialt som ekonomiskt och politiskt (Hirdman 2004, s. 116).
Hirdman skriver att det finns två huvudpunkter som understöder genussystemet. Den ena är isärhållandets logik, där tanken är att män och kvinnor inte skall blandas, och den andra är tanken att mannen är norm, det vill säga urtypen av en människa och kvinnan är reducerad till en avfälling, ett brott mot normen (Hirdman 2004, s. 117). Det uppstår ett cirkelresonemang kring begreppen; ur isärhållandet legitimeras den manliga normen, den manliga normen legitimerar isärhållandet. Dessa tankegångar går att finna i såväl arbetsdelning som i föreställningar om vad som är manligt respektive kvinnligt (Hirdman 2004, s. 118). Man skall dock inte inbilla sig att detta sätt att tänka uppstått i ett vakuum (och sällan är det väl heller ett medvetet tankesystem hos någon), utan det är snarare något man lär sig genom social integration då det finns impregnerat i kultur och samhälle. Såväl män som kvinnor är medskapande och ser till att systemet reproduceras. I samhället finns dessa färdiga bilder av vad en man är och vad en man bör göra, på samma sätt som det finns för kvinnor (Hirdman 2004, s. 119-130).
Det är genom så kallade genuskontrakt som föreställningarna om män och kvinnor uppehålls och reproduceras. Detta kontrakt existerar på flera nivåer och de flesta är mycket väl medvetna om vad som förväntas av dem i olika situationer. Som exempel nämns hur det verkar finnas oskrivna regler för hur män och kvinnor ska agera mot varandra, vem som får använda vilka redskap, vem som får prata och hur, vilka kläder och frisyrer som är tillåtna. Hirdman menar att kontrakten ärvs från en generation till nästa. Det är genom genuskontrakten som genussystemet upprätthålls8 (Hirdman 2004, s. 122-123).
Utifrån genussystemets logik, där mannen är norm och isärhållandet är centralt går det att dra slutsatsen att även status är kopplat till mannen. Ett exempel på detta finns inom biblioteksvärlden där de första bibliotekarierna var män och högt ansedda som lärda män. Allt eftersom tiden gick inträffade dock ett skifte. Under 1800-talet togs bibliotekarieyrket över av kvinnor, ledda av män i de högre positionerna. Samtidigt förlorade yrket sin prestige. Bibliotekarieyrkets förlorade respekt och anseende kan spåras direkt till dess skifte från mans- till kvinnodominerat (Lerner 2006, s. 184-200).
Hur är då teorin om genussystemet kopplat till min undersökning? Främst kan det kombineras med publiceringsanalys, det vill säga vem det är som publicerar sin forskning, det avslöjar dock inte vem som får publicera eller om ett urval överhuvudtaget skett. Eventuella skillnader kan ses genom ett genussystematiskt filter. Det går även att dra slutsatser utifrån genussystemet i en källanalys. I en hierarkisk struktur belönas, i det här fallet genom referenser, de som framstår som
8Detta är alltsåHirdmans version, andra har valt att ställa genussystem i likhetstecken med ”mansvälde” och
mest trovärdiga. På samma sätt kan man tala om ”manliga” och ”kvinnliga” ämnen i en ämnesanalys utifrån isärhållandets logik. Detta är något som kommer diskuteras vidare i analyskapitlet.
2.2.3 Homosocialitet
Sociologen Jean Lipman-Blumen menar att definitionen av homosocialitet är när man söker sig till, uppskattar och/eller föredrar umgänge med människor av samma kön. Detta innebär inte nödvändigtvis umgänge på ett sexuellt plan, även om det naturligtvis kan förekomma, och bör inte förväxlas med homosexualitet (Lipman-Blumen 1976, s. 16).9
Lipman-Blumen menar att manlig homosocialitet är något som börjar redan i barndomen och som kontinuerligt uppmuntras av samhället. Detta resulterar i att kvinnor blir systematiskt ansedda som mindre värda. En konsekvens av detta är att då männen traditionellt är högt ansedda ger det dem makten i samhället, socialt som ekonomiskt och allt däremellan. Man kan förenklat säga att män kontrollerar tillgångarna, vilket gör dem mer attraktiva för kvinnor men även för andra män.
Ena könets dominans över det andra är en konsekvens vid homosocialitet, men den är inte skriven i sten. Kvinnlig och manlig homosocialitet kan existera vid sidan av varandra och behöver inte nödvändigtvis innebära den ena gruppens välde över den andra. Problemen uppstår när grupperna, i enlighet med homosocialiteten, stänger andra ute och på så sätt förstärker isärhållandet mellan könen. Så länge isärhållandet existerar blir jämställdheten lidande, då man måste välja mellan acceptans hos den egna gruppen eller utanförskap. Det finns mer djupgående resonemang om varför det blivit så rent historiskt men det är inget som kommer tas upp vidare i det här arbetet.
Det är en hel del i Lipman-Blumens artikel som idag känns förlegat. Det finns flertalet kvinnor i högt uppsatta positioner och fördelningen av tillgångar är mer jämlik (åtminstone i västvärlden). Världen är inte stängd på samma sätt som den en gång var och trots att homosocialitet främst beskrivs som en manlig företeelse har förändringar i samhället gjort att en kvinnlig motsvarighet är allt annat än otänkbar. Lipman-Blumen vågar sig till och med på att påstå att det finns antydningar till sådana ”new-girl network”, som hon kallar dem, som står i kontrast till det traditionella och maktfulla ”old-boy network” (Lipman-Blumen 1976, s. 18).
När man talar om homosocialitet i de här sammanhangen är det viktigt att komma ihåg att det handlar om makt och fördelning av sagda makt. Historiskt även förringande av det andra könets betydelse och bidrag (Lipman-Blumen 1976).
9Själva ordet homosocialitet är en nybildning av ordet homosexuell, ordet skall markera skillnaden mellan
Homosocialitet är ett ord som florerar i många sammanhang, inte minst i mindre formella sådana. Det används dock även inom akademin. Gerd Lindgren menar att ”[f]unktionen av fenomenet homosocialitet är att kvinnor möter motstånd bland grupper av män i alla sammanhang där de försöker få inflytande” (1996). Lindgren utförde under 1980-talet arbetsplatsstudier där hon testar Lipman-Blumens begrepp. Hon pekar på att män ofta besitter en dominerande position i förhållande till kvinnor. Därtill söker de, i första hand, bekräftelse inom sin egen grupp – ”[...] de vill vara goda representanter för det överordnade könet (1996, s. 5)”. Om man nu ser homosocialitet som något som kan förekomma hos båda könen, stämmer påståendet om att söka bekräftelse i sin egen grupp väl överens med tankarna om vetenskap som ett socialt system, det vill säga citeringsteori. I enlighet med teorin om homosocialitet är kvinnliga forskare vänner med kvinnliga forskare och manliga forskare vänner med andra manliga forskare och i enlighet med teorin om vetenskap som ett socialt system refererar forskarna inom sina egna grupper. I analysen testas dessa teorier mot resultaten från undersökningen.
2.2.2 Genus och vetenskapliga metoder
De traditionella, ”hårda” vetenskaperna10 har i stort förlitat sig på kvantitativa
metoder, och gör så fortfarande (Weber Cannon et. al. 1988). Kvinnostudier, som senare blev genusvetenskap, sågs i det närmaste som en reaktion mot det traditionella, det manliga. I ett tidigt skede i disciplinens utveckling eftersträvade forskarna att genom så kallad ”tilläggsforskning” fylla i de luckor som uppkommit i tidigare forskning där främsta fokus låg på män, eller där den ojämna fördelning av makt och resurser inte uppmärksammats. Det var genom kvalitativa metoder man studerade bland annat om kvinnors villkor i samhället, samtida som historiskt (Högskoleverket 2005, s. 24-25). Kvalitativa metoder säger mycket om de sociala processer som blivit en viktig del av studieföremålet inom genusvetenskapen (Weber Cannon et. al. 1988).
Det dominerande metodvalet inom genusstudier är delvis en reaktion mot det regerande akademiska systemet (Fenow & Cook 1991). Forskare menar att orättvisa finns inbyggt i själva systemet. Det går att dra det så långt som att påstå att traditionella metoder inte bara förbiser kvinnor, utan även tystar dem. Allt under en imaginär fana av objektivitet. Andra menar dock att metoddiskussionen inom genusvetenskapen i slutändan bara är en förlängning av samma diskussion inom andra ämnen; hur man ska berättiga olika former av kunskap (Jayaratne & Stewart 1991).
Kritiken till trots finns det de som menar att kvalitativa metoder är ypperliga för forskning med genusperspektiv. Bland annat diskuterar Helena Wedborn
kombinationen ”kvinnovetenskap” och biblioteksvetenskap genom bibliometri (1993). Wedborn påpekar att både genusvetenskap och biblioteksvetenskap är nya discipliner som har tvär- eller mångvetenskapliga ansatser (s. 47). Hur ska man då bestämma huruvida kvantitativa eller kvalitativa metoder lämpar sig bäst? Wedborn hänvisar här till Peter Mann som menar att det finns tre huvudsakliga anledningar till att använda sig av kvantitativa metoder. Han pekar på möjligheterna till att göra exakta mätningar, att man kan följa och mäta utveckling ur tidsperspektiv och göra jämförelser. Vidare nämns även Margaret Slater som menar att kvantitativa och kvalitativa metoder mycket väl lämpar sig för att kombineras då de kompletterar varandra (1993, s. 48). Kvantitativa metoder ger en bredd som sedan kan fördjupas med hjälp av kvalitativa metoder.
Wedborn fortgår med att påstå att inom vissa discipliner måste man vid ett kvalitativt arbetssätt ofta försvara sitt val av metod då den bryter mot normen. Biblioteksvetenskap är, enligt Wedborn, ett sådant ämne, genusvetenskap är ett annat. Jayaratne och Stewart menar bland annat att ”[...] konventionell metodologi understödjer elitism och sexism”, vilket även nämnts tidigare. När det kommer till frågan om objektivitet menar Wedborn att en studie inte automatiskt blir objektiv endast genom val av metod (1993, s. 48-50).
Bibliometri är ett sätt att använda sig av kvantitativ metod, och just bibliometriska undersökningar är ett exempel på hur biblioteksvetenskapliga metoder på ett fruktbart sätt kombinerats med genusperspektiv. Wedborn själv nämner bland annat Ward och Grant som i en av sina undersökningar kommit fram till att ”[...] kvantitativa metoder var något mer frekvent bland manliga författare än kvinnliga” (1993, s. 53). Det visade sig även, mot förväntan, att artiklar med ett genusperspektiv oftare än artiklar om andra ämnen baserade sig på kvantitativa metoder. Det ämne som stack ut mest på detta sätt var könsrollsforskning skriven av män. Wedborn framhåller Ward och Grants förklaring till varför det tett sig så: ”[...] har man valt ett inopportunt ämne som genusforskning, så måste man använda konventionella kvantitativa metoder för att få sina forskningsresultat publicerade i prestigetidskrifter” (Wedborns omskrivning av Ward & Grants förklaring, 1993, s. 53). Wedborn slår ett sista slag för förening av genus och kvantitativa metoder genom att förmedla att ”[...] bibliometriska undersökningar kan visa på skevhetens mönster [och] synliggörande är en förutsättning för förändring.” (1993, s. 54).
en perfekt värld är resultaten av en kvantitativ undersökning neutrala och förmedlar inga åsikter eller värdegrunder, men förmedlar inte heller något djup eller förklaring till varför det ser ut som det gör.
3. Tidigare forskning – genus och bibliometri
Studier där genus och bibliometri kombineras har genomförts sedan tidigt 1980-tal inom en rad olika ämnen. Nedan redovisas några av dessa studier. Det finns självklart fler att tillgå men endast de som har någon form av tillämplighet för min egen undersökning kommer att presenteras, vissa närmare än andra utifrån relevans. Koncentrationen kommer att ligga på de tidigare undersökningarnas resultat, med två undantag; Marianne Ferber och Malin Håkansson.
Den metod Marianne Ferber använde sig av i sina undersökningar har i det närmaste blivit stilbildande vad gäller kombination genus och bibliometri. Efterföljande undersökningar använder sig av hennes metod, med olika grader av variationer.
År 2003 lade Malin Håkansson fram sin magisteruppsats Genus och
vetenskaplig kommunikation – En bibliometrisk studie av amerikansk biblioteksforskning vid Bibliotekshögskolan i Borås. Resultaten från sagda
uppsats sammanfattades och presenterades senare i artikeln The Impact of Gender
on Citations: An Analysis of College & Research Libraries, Journal of Academic Librarianship, and Library Quarterly (2005). Håkanssons undersökning, som gör
anspråk på att vara den första i sitt slag, ligger nära min egen och är därmed det arbete jag närmast kommer att följa och förhålla mig till, vilket även innebär en mer grundläggande genomgång av Håkanssons urval och metod. Vi har båda valt att undersöka biblioteks- och informationsvetenskapliga tidskrifter, med skillnaden att hon tittade på amerikanska tidskrifter medan jag koncentrerat mig på en tidskrift med bas i Sverige. Ytterligare skillnader föreligger, dessa diskuteras närmare i kapitlet för metod och material.
3.1 Publiceringsanalyser
Håkanssons källmaterial bestod av 3 akademiska kärntidskrifter inom den amerikanska biblioteksvetenskapen – College & Research Libraries (C&RL),
Journal of Academic Librarianship (JAL) och Library Quarterly (LQ) – vars
publikationer undersöktes under en 20-årsperiod (1980-2000). Den första delen i Håkanssons undersökning är en publiceringsanalys.
Håkansson arbetade utifrån antagandet att publicering i en kärntidskrift genererar mer uppmärksamhet än dito i en mer specialiserad tidskrift, något hon tog fasta på i sin urvalsprocess. Urvalet av material resulterade då i tidigare uppräknade tidskrifter, vilka alla ingår i databasen ISI Web of Science, med vars hjälp bilbiometriska undersökningar kan utföras. Ett annat kriterium var att artikelförfattarnas hela namn skulle vara utskrivna, detsamma gäller författarna i referenslistorna, vilket är relevant för hennes käll- och hänvisningsanalys som presenteras nedan (2005, s. 315).
Artiklarna delades in i tre kategorier: (1) en eller flera kvinnliga och inga manliga författare; (2) en eller flera kvinnliga och en eller flera manliga författare; och (3) en eller flera manliga och inga kvinnliga författare. Ingen åtskillnad gjordes mellan enskilda författare och medförfattare. Sammanlagt ingick 1739 artiklar, varav 38 procent var författade av kvinnor, 17 procent av både kvinnor och män och 44 procent författade av män. Håkansson beräknade utifrån dessa siffror den sammanlagda fördelningen av författare per år vilket redovisas nedan i figur 1.
Figur 1. Författade artiklar av kvinnliga författare (AF), manliga och kvinnliga författare (AFM)
och manliga (AM).
Samtidigt som antalet manliga författare minskat i procentandelar har både kvinnliga och samförfattande män och kvinnor ökat i andelar. Håkansson konstaterar att antalet kvinnliga skribenter inom B&I därmed har ökat under de senaste tre decennierna, en naturlig om än något försenad ökning då kvinnor varit i klar majoritet inom själva bibliotekarieyrket i över hundra år (Lerner 1998, s. 200).
År 1980 publicerade College & Research Libraries en artikel av Olsgaard och Olsgaard där de presenterade resultaten av en publiceringsanalys gjord på fem stora bibliotekstidskrifter i Nordamerika.11 Författarna ville undersöka huruvida
några utvalda kategorier12, däribland kön, influerade publiceringsmönstret i de
valda tidskrifterna (1980).
Syftet med undersökningen var att kartlägga en liten bit av den professionella kommunikationen inom bibliotekarieyrket. Tidskrifterna valdes utifrån tre kriterier; att de existerat i åtminstone 10 år, att de innehöll artiklar (bokrecensioner och brev eller liknande valdes bort) och att de var nationellt välkända inom det biblioteksvetenskapliga fältet. Alla artiklar användes, där en författare eller fler kunde urskiljas (Olsgaard & Olsgaard 1980).
Resultaten från undersökningen analyserades i tre steg. Först studerades alla insamlad data mot det fullständiga antalet (i procent) bibliotekarier i Nordamerika. Enligt siffror erhållna från U.S. Department of Labor (1957), bestod bibliotekariekåren till 84 procent av kvinnor och 16 procent män kring tiden för undersökningen. Olsgaard och Olsgaard menade att detta innebar att 84 procent av alla artiklarna borde vara författade av kvinnor. Så var dock inte fallet, ingen av de fem tidskrifterna motsvarade förväntningarna. Den tidskrift som lyckades bäst frammanade 41,3 procent kvinnliga författare.13 Den som lyckades sämst hade bara
21,2 procent kvinnliga författare under perioden14 (1980).
I den andra delen av analysen jämfördes den insamlade datan mot antalet kvinnliga universitetsbibliotekarier, som vid tiden för undersökningen uppgick till 61,5 procent. Samma mönster som i första analysen upprepades. Tidskriften med flest publicerade artiklar av kvinnliga universitetsbibliotekarier landade på 39,6 procent.15 Tidskriften med lägst andel uppnådde 24,7 procent16 (Olsgaard &
Olsgaard 1980).
Den tredje nivån i analysen behandlar publiceringsfrekvens hos fakulteten på biblioteksvetenskapliga utbildningar. Återigen upprepades samma mönster. Kvinnor utgjorde 40,8 procent av de anställda vid fakulteterna men nådde som
1 1College & Research Libraries vol. 29-38, Library Journal vol. 93-102, Library Quartely vol. 38-47,
Library Trends vol 16-25, RQ vol 7-16
1 2Övriga kategorier var yrke och geografiskt läge.
1 3RQ
1 4Library Quarterly
högst 33,9 procent17 av de publicerade artiklarna, minsta andelen var bara
12,5 procent18 (Olsgaard & Olsgaard 1980).
I artikeln Comparison of the publishing patterns between men and women
Ph.D.s in librarianship från 1988 utgår Christine Korytnyk ifrån tidigare studier
som visat på samband mellan publicerad forskning och personlig framgång. Studier har kommit att visa att kvinnor inom B&I-fältet publicerar mindre än män och Korytnyk gör sålunda en jämförande publiceringsanalys mellan kvinnliga och manliga doktorander, där hon inkluderar lika många män som kvinnor i analysen, för att testa hypotesen om i vilken utsträckning utbildning står i korrelation till publicering. Korytnyk menar att män och kvinnor på samma utbildningsnivå, i det här fallet doktorander, bör uppvisa liknande publiceringsmönster (1988, s. 52-53).
Först konstaterar Korytnyk att mellan 1969-1979 finns det fler manliga än kvinnliga doktorander.19 Det är hur som helst få som publicerar något under de
första fem åren, hela 43,3 procent av kvinnorna och 16,7 procent av männen har till exempel inga citeringar alls att uppvisa på grund av att de är opublicerade. Vad gäller erhållna citeringar överlag är skillnaden mellan könen oansenlig (1988, s. 54-55).
Det Korytnyk kommer fram till i sin studie är att manliga och kvinnliga doktorander uppvisar liknande publiceringsmönster, då de väl har blivit publicerade. Den stora skillnaden ligger i antalet opublicerade män och kvinnor, där nästan tre gånger så många kvinnor som män är opublicerade. När det kommer till män och kvinnor som arbetar som lärare inom biblioteks- och informationsvetenskap, har männen publicerat nästan dubbelt så mycket som kvinnorna, och kvinnorna är sex gånger mer sannolika att inte ha publicerat något alls jämfört med männen (1988, s. 64).
1991 publiceras artikeln Analyzing the Library Periodical Literature: Content
and Authorship författad av Lois Buttlar. Även Buttlar genomför här en
publiceringsanalys inom B&I-fältet. Hon vill svara på om det finns en skillnad i mängden publikationer mellan män och kvinnor i biblioteksvetenskaplig litteratur. Det som gör hennes undersökning intressant i detta sammanhanget är att hon frågar sig om det finns tidskrifter som är mer benägna att publicera artiklar baserat på, bland annat, kön men även med ämnesval som urvalskriterium. Just detta – ämnesval i relation till genus – är något som föreliggande undersökning diskuterar.
1 7RQ
1 8College & Libraries Reasearch
Buttlar valde ut 16 tidskrifter20 av allmän karaktär för att få representanter från
hela det biblioteksvetenskapliga fältet, det vill säga inte bara tidskrifter med renodlade forskningsartiklar. Hon ville inkludera tidskrifter som rörde alla typer av bibliotek i sin undersökning.
Sammanlagt 1527 artiklar författade av 2072 författare låg till grund för Buttlars analys. Utav dessa 2072 författare var 47,83 procent män och 52,17 procent kvinnor, vilket är resultat som avviker från tidigare studier (Olsgaard & Olsgaard 1980; Ferber 1986 & 1988; Korytnyk 1988). Författarskapet för män i de 16 tidskrifterna gick från 21,60 procent upp till 75,38 procent vilket motsvarar högsta nivå 78,40 procent och lägsta nivå 24,62 procent för kvinnor. Buttlar påpekar dock att den kvinnliga dominansen inom bibliotekarieyrket till trots finns det alltså nästan lika många artiklar skrivna av män som av kvinnor (1991). Buttlars undersökning pekar på att kvinnor och män publicerar ungefär lika många forskningsartiklar i B&I-relaterade tidskrifter, men vid beaktandet att 84 procent av alla bibliotekarier var kvinnor, publicerar män 2,7 gånger mer (1991).
Wallance Koehler och Olle Persson publicerar år 2000 den korta notisen Will
it Take another 50 Years to Reach Equality in Science? Undersökningen är en
publiceringsanalys och undersöker även den det biblioteks- och informationsvetenskapliga fältet, och närmare bestämt kärntidskriften Journal of
the American Society for Information Science (JASIS) under en tidsperiod på
50 år. Studien visar att andelen kvinnliga författare har ökat kontinuerligt från 1950 till 1999 från 15 till 30 procent (2000).
Koehler och Persson menar att det finns flera faktorer till att kvinnliga författare ökar i antal, varav den främsta torde vara den ökade andelen kvinnliga akademiker. En annan orsak, som är specifik för JASIS, är skiftet i författarnas bakgrund. Tidigare kom de från den statliga sektorn och företagsvärlden, idag dominerar författare från B&I-institutioner. Det biblioteks- och informationsvetenskapliga fältets fakultet har ofta en stor andel kvinnor, i USA närmar det sig hela 50 procent (2000). Sverige uppvisar liknande siffror inom det samhällsvetenskapliga fältet, dit B&I räknas, med 46 procent kvinnliga anställda (Statistiska Centralbyråns webbplats, sökord: personal vid universitet och högskolor [2011-02-16]).
2 0College & Research Libraries, Information Technology and Libraries, Journal of Academic
3.2 Citeringsanalyser
Håkanssons studie innehåller, förutom tidigare nämnda publiceringsanalys, en tudelad citeringsanalys med genusperspektiv (baserad på Marianne Ferbers metod vilken presenteras nedan). För att kunna svara på frågan om genus verkar påverkar kvinnor och män i deras val av referenser i C&RL, JAL och LQ mellan 1980 och 2000 genomförde Håkansson en källanalys. Den andra delen av hennes undersökning består av en hänvisningsanalys som syftar till att svara på frågan om genus påverkar den andel citeringar artiklarna erhåller i nämnda tidskrifter mellan 1980 och 2000 (2005, s. 313).
Urvalet var detsamma som redan nämnts under publiceringsanalys. Efter att artiklarna delats in i sina tre kategorier enligt ovan, delades källhänvisningarna också in i tre kategorier: (1) hänvisning till publikation av kvinnliga och inga manliga författare; (2) hänvisningar till publikation av en eller flera kvinnliga och en eller flera manliga författare; och (3) hänvisningar till publikationer av en eller flera manliga och inga kvinnliga författare (Håkansson 2005, s. 316).
Sammanlagt ingår 1739 artiklar, varav 38 procent var författade av kvinnor, 17 procent av både kvinnor och män och 44 procent författade av män.
Först besvaras frågan: Ter det sig som att genus påverka kvinnor och män i deras val av referenser i C&RL, JAL och LQ mellan 1980 och 2000? Av totalt 29445 hänvisningar riktar sig 27 procent till publikationer av kvinnor, 9 procent till publikationer av både män och kvinnor och resterande 59 procent till publikationer författade av män (Håkansson 2005, s. 316).
Fördelningen av samtliga referenser, från män respektive kvinnor samt samförfattade, var år 1980 väldigt ojämn. Män erhöll då mellan 75-80 procent av samtliga referenser, mot kvinnliga författares ca 15 procent. Vid 2000-talets början ser läget annorlunda ut; artiklar författade av män erhåller då strax under 50 procent av alla referenser, mot kvinnliga författares dryga 40 procent. Antalet referenser till kvinnliga författare ökade alltså avsevärt under årens gång. Håkansson menar att denna ökning faller sig naturlig då antalet kvinnliga författare ökat under samma tidsperiod (2005, s. 317-318).
Figur 2. Fördelningen av referenser från artiklar av kvinnliga författare till publikationer av
kvinnor (RW) och publikationer av män (RM).
Källa: Håkansson 2005, s. 318.
Figur 3. Fördelningen av referenser från artiklar av manliga författare till publikationer av
kvinnor (RW) och publikationer av män (RM).
Källa: Håkansson, 2005, s. 319.
Vidare undersöks resultaten från hänvisningsanalysen som syftar till att svara på frågan om genus påverkar den andel citeringar artiklarna i tidigare nämnda tidskrifter erhåller mellan 1980 och 2000. Håkanssons undersökning påvisar en ökning av antalet hänvisningar till publikation författade av kvinnor och en minskning för män. Detta är en logisk utveckling, då resultaten bygger på siffrorna som ligger till grund för figur 2 och 3, där en ökning redan konstaterats.
Marianne Ferber utförde under 1980-talet två studier som kombinerar genus och bibliometri, och som ofta nämns i annan forskning i samma anda. Både Ferbers resultat är flitigt reproducerad och hennes metoder har använts som mall i fortsatt forskning inom andra ämnesområden, bland andra baserar Håkansson sin undersökning på Ferbers metoder (se även Davenport & Snyder, 1995, inom sociologi). Ferber själv valde att utföra sin studie inom det ekonomiska ämnet, närmare bestämt det företagsekonomiska, då kvinnliga forskare där var underrepresenterade. 1983 utgjorde kvinnliga ekonomistudenter 15,3 procent av det totala antalet doktorander (Ferber 1986, s. 382). Ferbers första studie, från 1986, testar hypotesen om att det är svårare för kvinnor att erhålla citeringar inom ett vetenskapsområde där de är i klar minoritet, genom att göra en genusbaserad citeringsanalys.
kanadensiska tidskrifter, i subkategorin ”800” (”manpower, labor, and population”, denna kategori är i sin tur uppdelad i ytterligare underkategorier) i
JEL mellan september 1982 till juni 1983. Ferber skriver att hon valde just den
kategorin, då kvinnor är relativt väl representerade inom denna del av fältet (1986, s. 383).
Ferbers material bestod av 608 artiklar.21 Av artiklarna var 9,7 procent
författade av kvinnor, 82,6 procent av män och resterande 7,7 procent var samförfattade av både män och kvinnor. Ferber valde sedan att dela in artiklarna två olika grupperingar; en grupp med alla kvinnliga författare och en grupp med artiklar författade av både män och kvinnor. Därefter valde hon slumpvis ut artiklar författade av män, en för varje artikel i den första gruppen, för att sedan räkna antalet referenser och könsbestämma de citerade författarna (1986, s. 383).
Resultaten av undersökningen bekräftar Ferbers hypotes, hon menar att siffrorna pekar på att både män och kvinnor frekvent hänvisar till artiklar författade av personer av samma kön oftare än dito av motsatt kön. Artiklar samförfattade av män och kvinnor refererade i lika stor utsträckning till både kvinnor och män (1986, s. 384). För Ferber väcker dessa resultat nya frågor. Hon undrar huruvida ämnesval kan spela in som en faktor till valet av referenser. Hon menar att kvinnor eventuellt koncentrerar sig på ämnen som är ”kvinno-relevanta”. För att på nytt testa sin hypotes, tittar Ferber närmare på artiklar som är specifikt handlar om kvinnor eller om genusrelaterad diskriminering. Det visar sig här att alla grupperna hänvisar mer frekvent till kvinnor, ändock är mönstret i det stora hela oförändrat (1986, s. 383).
Sammanfattningsvis avfärdar Ferber tanken att forskare överlag skulle ägna tid och ansträngning på att hitta källor författade av personer av samma kön. Hon menar att det är mer sannolikt att det skapas nätverk inom vetenskapen och att artiklar och andra källor cirkulerar bland dessa kollegor. Ferber höjer dock ett varningsfinger och pekar på risken av könssegregation inom liknande nätverk (homosocialitet). Ferber åberopar även tidigare studier (Deaux & Taynor; Huber och Cole i Ferber 1986) som pekar på att både män och kvinnor värderar det egna könets arbete högre än det motsatta (1986, s. 388). Det finns dock även studier (Goldberg i Ferber 1986) som understryker att kvinnor har högre tankar om män än om andra kvinnor.
Med sin andra artikel Citations and Networking från 1988 vill Marianne Ferber utöka sin tidigare undersökning. Hon menar att resultaten hon erhållit kan vara typiska för just det företagsekonomiska fältet. Här väljer hon att studera fyra olika ämnesområden, utöver företagsekonomi, med varierande könsfördelning och inbördes inställning till genus eller ”kvinnofrågor”. Ferber använder sig av samma metod som tidigare och studerar samma tidsintervall. De ämnen som hon
2 1Ursprungligen bestod urvalet av 613 stycken, men för 5 av dessa kunde artikelförfattarens kön inte
kompletterar sin undersökning med är psykologi, sociologi, matematik och finansiell ekonomi (1988, s. 82-84).
Resultaten från den utökade undersökningen stärker Ferbers tidigare fynd. Citeringsfrekvensen påverkas av antalet författare. Det vill säga att ju mer jämlik fördelningen manliga/kvinnliga författare inom ett område är, desto fler hänvisningar erhåller kvinnorna inom fältet, från såväl kvinnor som män (1986, s. 86).
Utifrån sina fynd resonerar Ferber kring orsaker och innebörd. Återigen nämner hon nätverk. Kvinnor har lättare att bli accepterade inom fält där de redan är talrika, men får de inte den initiala uppmärksamheten är det få som fortsätter publicera när deras forskning passerar obemärkt. Det Ferber trycker hårt på och finner understöd för med sina undersökningar är att ”citations are not a gender-neutral indicator of professional merit” (Ferber 1986 & citat; 1988, s. 83).
I slutet av 1995 publiceras Elisabeth Davenport och Herbet Snyders artikel
Who cites women? Who do women cite? An exploration of gender an scholary citation in sociology i Journal of Documentation. Davenport och Snyder
presenterar här resultaten från en studie där citeringspraktiker i 25 amerikanska sociologitidskrifter22 analyseras. Analysen syftar till att åskådliggöra eventuell
genusbaserad partiskhet och en modifierad version av Ferbers metod används (1995, s. 404). Modifieringarna består i huvudsak av skillnader i urvalet. Davenport och Snyders undersökning sträcker sig över en längre tidsperiod och ett bredare material; 10 år av högt ansedda sociologitidskrifter. De har även valt att inte koncentrera sig på ett urval som uppfattats som ”kvinnovänligt”, utan låtit slumpen styra (1995, s. 406).
Anledningen till att Davenport och Snyder valde just sociologi som område för studien var att enligt siffror från the American Sociological Association (ASA) uppgick det kvinnliga medlemsantalet till omkring 40 procent, en siffra som visar på god representation av kvinnor inom fältet. Vilket även torde bidra till att legitimera en genusbaserad citeringsanalys (1995, s. 406).
Som nämnts, låg 25 sociologiska tidskrifter under tidsperioden 1985-1994 till grund för undersökningen. Tidskrifterna valdes utifrån den ”impact factor” de erhållit i databasen Social Science Citation Index (SSCI). Från dessa 25 tidskrifter valdes 100 artiklar slumpvis ut.
I sin undersökning könsbestämde Davenport och Snyder både författarna till artiklarna och de därigenom refererade författarna. Ingen distinktion gjordes mellan enskilt författade och samförfattade artiklar. Könet på första författaren fick därmed beteckna hela artikeln (1995, s. 406). Utifrån antagandet att författarna hänvisat till andra författare inom samma ämne, menar Davenport och Snyder att det är rimligt att anta att citeringsfrekvens och könsfördelningen (60 procent män och 40 procent kvinnor) inom fältet står i korrelation med
varandra. Av de 100 undersökta artiklarna var 72 män och resterande 28 kvinnor (1995, s. 407).
Resultaten från analysen visar, för det första att kvinnliga författare är underrepresenterade, både i förhållande till befolkningen i stort och enligt siffrorna från ASA, då endast 28 procent av författarna i studien är kvinnor. Vidare visar studien att av 3443 hänvisningar totalt från manliga författare går 3020 till andra män och 423 till kvinnor. Motsvarande för de kvinnliga författarna i studien är av sammanlagt 1508 hänvisningar går 1003 till män och 505 till andra kvinnor (Davenport & Snyder 1995, s. 407). Det framkom även att referenslistornas medellängd varierade litet, 48 för män och 44 för kvinnor och att kvinnliga forskare erhåller färre hänvisningar än män från såväl andra kvinnor som män. Davenport och Snyder tangerar således Ferbers resultat (1995, s. 408).
3.3 Ämnesanalyser
Buttlar, som nämndes under publiceringsanalys, undersökte även ämnesval i sitt material. Ämnesindexeringens kategorier baserades på analys av själva artiklarna, ett tillvägagångssätt som utgår från en artikel av Stephen Atkins från 1988 (1991).23 Artiklarna delades upp i inte mindre än 130 olika ämneskategorier vars
popularitet beräknades utifrån procentandelen av det antal sidor som sammanlagt ägnats ämnet. Av de ursprungliga 130 kategorierna presenteras resultaten för de 25 populäraste ämnena. Det totala antalet sidor som ingick i undersökningen var 16966 och högst procentandel stod katalogisering (”cataloging”) med 4,24 procent för. Buttlar (1991) hänvisar i sin undersökning återigen till Atkins som menar att artiklar om just katalogisering och informationshantering höll på att minska i popularitet medan artiklar av mer teknisk inriktning ökade avsevärt under perioden 1975-1984 (Atkins 1988).
Vad gäller kön och ämnesval kommer Buttlar fram till att den största skillnaden mellan kvinnor och män ligger i den överväldigande majoritet av kvinnor som behandlar ämnen som berör barn och ungdomars verksamhet (90,91 procent) samt ”bibliographic instruction” (83,67 procent). En stor andel kvinnor skrev även om biblioteksstandard (78,95 procent). Män dominerade dokumentåtervinning (100 procent), bibliotekshistoria (83,33 procent) och ”international librarianship” (75,76 procent) (1991).
1991 publicerar Kathryn Ward och Linda Grant två artiklar som båda behandlar ämnet genus och publikation inom sociologi. Deras första artikel
Coauthorsip, Gender, and Publication Among Sociologists presenterar en
2 3I artikeln Subject Trends in Library and Information Science Research, 1975-1984 undersöker Atkins
bibliometrisk undersökning där de undersökt samförfattarskap, men som även behandlar ämnesval.
Ward och Grant inleder sin text med flertalet uttalanden från flertalet forskare24 som menar att arbete i grupp är speciellt gynnsamt för kvinnor, och
något som eftersträvas och önskas. Samarbete kan i det närmaste beskrivas som en överlevnadsstrategi när det kommer till kvinnliga forskare25. Detta är något de
sedan ger sig i kast med att undersöka i kombination med hypotesen att artiklar som behandlar ämnen som genus, könsroller eller sexualitet oftare är samförfattade än andra ämnen (1991, s. 253).
Ward och Grants menar att deras undersökning producerar fem intressanta fynd; 1) kvinnor samförfattar mer än män; 2) forskare som behandlar genus samförfattar oftare än forskare som behandlar andra ämnen; 3) män som skriver om genus samförfattar oftare än kvinnor som skriver om genus; 4) det är fler samförfattade artiklar som publiceras i konventionella tidskrifter än i andra tidskrifter26 och slutligen; 5) kvinnor står sällan som första författare till artiklar
som publiceras i konventionella tidskrifter än i andra typer av tidskrifter (1991, s. 260). Återigen märks Ferbers tanke om att kvinnor ofta skriver om ”kvinnoämnen”.
Den senaste studien som funnits relevant för denna undersökningen är från 2006; Gender differences in publication and citation counts in librarianship and
information science research av Sánchez Peñas och Willett vid Department of
Information Studies, University of Sheffield. Det är även deras undersökning som ligger till grund för ämnesanalysen i denna undersökning.
Sánchez Peñas och Willett inleder sin undersökning med hänvisning till tidigare forskning, inom en rad discipliner, rörande skillnader i publicering och citeringsmönster mellan män och kvinnor. De menar att resultaten från dessa studier enhälligt pekat på att kvinnor både publicerar mindre och citeras mindre än män. De menar att det finns en rad anledningar till detta, bland annat underrepresentationen av kvinnor på de högre akademiska nivåerna. Då biblioteks- och informationsvetenskapen verkar tilltala både män och kvinnor vill de undersöka huruvida samma mönster kan utläsas inom disciplinen. Här pekar de på tvärvetenskapligheten som uppvisas inom B&I-forskningen, som en faktor på hur citeringar och publikationer fördelas (2006, s. 480-481).
Sánchez Peñas och Willett har i sin undersökning fokuserat på vad de anser vara de fem största B&I-institutioner i världen, (två brittiska, två nordamerikanska och en dansk27) och listat deras personal. Sammanlagt fick de en 2 4Se till exempel DuBois et al., 1985, Feminist Scholarship: Kindling in the Groves of Academe; Ferber
1988; Stanley & Wise, 1983, Breaking Out: feminist Consciousness and Feminist Research.
2 5Detta är något även mer nutida forskning verkar tyda på, se Koehler och Persson, 2000. 2 6Till exempel populärvetenskapliga.
2 7University of Loughborough, Department of Information Science
University of Sheffield, Department of Information Studies
undersökningsgrund på 57 män och 48 kvinnor, relativt jämt fördelade på de olika institutionerna. Därefter har de med hjälp av ISI Web of Science (publiceringsdatabas) tagit fram publikationer författade av fakulteten vid de fem institutionerna (2006, s. 481).
Nästa steg i Sánchez Peñas och Willetts undersökning är det som är mest intressant för min egen undersökning. De delar här upp författarna och därmed även deras artiklar i ämnesområden28. Då de landade på över 300 olika ämnen,
valde de att gruppera i ämnesgrupper av bredare karaktär, till skillnad från Buttlar, som indexerade artiklarna med enskilda ämnesord. Slutprodukten var åtta övergripande ämneskluster. Utifrån dessa konstaterades att det var möjligt att finna både manliga och kvinnliga författare i någorlunda jämna antal inom alla kluster29 (2006, s. 482). Längre än så använder de sig inte av ämnesuppdelningen.
Antalet artiklar och erhållna citeringar varierar dock stort, från 102 artiklar inom ett område, till endast sju inom ett annat, 585 citeringar mot endast 37. Vidare redovisas det sammanlagda antalet artiklar; 380 författade av män och 170 av kvinnor. Dito för erhållna citeringar är 2385 för män och 819 för kvinnor. Dessa siffror visar på en högre publicering för manliga författare jämfört med kvinnliga, trots den höga nivån av kvinnliga akademiker inom disciplinen30, medan
citeringsnivån, i proportion, inte skiljer nämnvärt mellan könen (Sánchez Peñas & Willett 2006, s. 482-484).
University of Illinois at Urbana-Champaign, Graduate School of Library and Information Science University of Indiana at Bloomington, School of Library and Information Science
2 8dock faller visst material från personalen på Royal School of Library and Information Science i Danmark
bort ur undersökningen, då det är skrivet på danska
2 9Sánchez Peñas och Willett har valt att räkna varje författare enskilt, detta innebär att samförfattade artiklar
registreras en gång per författare och ger därmed två eller fler noteringar. Värt att nämna är även att de räknat bort tre framstående manliga akademiker, då dessa skulle helt dominera undersökningen i fråga om publiceringar och citteringar.
