Den urbana renhållningen i Stockholm och Norrköping: – från svin till avfallskvarn?

Bebyggelsehistorisk tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author Jan-Olof Drangert, Jonas Hallström

Title Den urbana renhållningen i Stockholm och Norrköping: – från svin till avfallskvarn?

Issue 44

Year of Publication 2002

Pages 7–24

ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

Den urbana renhållningen i

Stockholm och Norrköping:

- från svin till avfallskvarn?

avJan-OlofDrangert &Jonas Hallström

Urbant jordbruk^var länge vanligt förekommande

i svenska städer, och spelade en central roll för

den urbana renhållningen. Under lång tid gällde

för desmåsvenska städernasamma regelsom för byarna;attvarochenhållerrentförsinegendörr.‘

Stockholmkunde, med sin folkmängd påmindre

än 8 ooo personer kring 1500-talets mitt, arrang¬

eragaturenhållningen påettenkeltsätt. En stadga

från₇maj1557påbjöd ”tillsättandei varjegränd i staden aftvå personerattöfvervaka renhållningen,

omhvars utförande bland annatföreskrefs, attpå

bestämda tider de ’öfverst’ i staden boende först skulle ’gjöre renth’ och slå ut i rännstenen det

orenavattnet, hvilket ^senare sopades vidare af de lägre boende,somskulle’renszeoch vtslå vdhi like

måttewatnetförsitthwsz til thes alth bliffwerrent

gjordt nedh tillsiönnopåalle sijdher’. Ohörsamhet

häremotvarbelagt med höga böter.”^De mäktiga

strömmarna runt Gamla Stan förde bort orenlig-

heterna till Mälaren ochÖstersjön.

Uppfattningen att staden ska hjälpa husägarna

attundanröjaavfallet pågatornaiStockholm utta¬

lades för första gången år 1661. Då hade antalet

invånarestigittill45 000 varav endel bodde på mal-

marna,och där fannsinteströmmandevattenlika näratill hands. Magistratenmeddelade följande:

Tillattföraorenlighetavgatornalåter staden hålla hästar ochkärror,somdagligengåomkring,itempråmariham¬

nen, där orenligheten kan läggas och avföras, till vilken bekostnad vart och ett hus i staden gör ett billigt för¬

skott.’

Mängden kungörelser vid denna tid antyder att utförandetförblir otillfredsställande.'*IStockholm hade åkarna skyldighet att hålla allmänna platser

fria från avfallsombetalning förattde fick drivasin verksamhet. Under 1700-talets senare del började

manexperimenteramedettentreprenadsystem för renhållningen,’trots attstadeninte vuxittillmerän 60000pågrundavkrigen.Denförstaentreprenö¬

renblev_antagenår1774. Kontraktet inropades på offentlig auktion^av den lägstbjudande och gällde

10år.Atagandetomfattade ”att hållagatornarena,

upphuggning av isen å densamma samt att med

egna fordon och pråmar ur staden bortföra all

gatu- och gårdsorenlighet.”^ Systemet kollapsade

redan efternågra åroch renhållningsarbetet utför¬

des under deföljande hundraårenavhusägare och

tillviss del avmyndigheterna.

I en tid då torrklosetten var den allenast före¬

kommande toaletten saknade huvudstaden alltså

ett centraltrenhållningsverk liksom enstörre ren¬

hållningsfirma, ochrenhållningenordnades påpri¬

vat väg. Staden anvisade platser såsom ”träsket”,

nuvarandeJarlaplan, ”katthavet”, nuvarande Ber- zeliipark, med flera, där budbärarna ficktömma sinatunnor.Dennayrkesgruppbeskrivs med^nega¬

tivaförtecken av senare upptecknareav historien.

”Dessa budbärerskor, ^som utförde det avskydda

och dåligt lönademenintedesto mindre nödvän¬

diga arbetet att på sitt sätt ta hand om den väx¬

ande stadenslatrin, hämtades direkturslummen.

Detvarmänniskorutanegentligt fast arbete, devar ofta alkoholiserade, levde merendels i fattigdom

och elände ochvarföraktadeavalla.”^Överståthål- larämbetetsreglementeav23 majår 1809gervisst skydd för budbärarna då där sägs ”Allmänheten påminnes, at icke med ord eller gerning i någon

måtto förolämpa de til denna Inrättning antagne arbetare, af hwilkas tjenstdet allmänna har både

nytta, förmon och beqwämlighet; och skal den,

somde til dennaInrättningantagne arbetare med tilwitelser och förebråelser för detta deras arbete

BHT44/2002 RENHÅLLNING7

förolämpar, böta Tjugo DalerSilvermynt.” Staden övertogdock år 1859ansvaretför latrinrenhållning¬

en, somförut ”under fullständigt oefterrättliga för¬

hållanden omhänderhafts afentreprenörer.”*

Det närasamspelet mellan stad och landsbygdär

enbärande tanke för framställningen. Lantbruket

varberoendeavstaden förförsäljningavdess jord¬

bruksprodukter,ochdär fannsofta förädlingsindu¬

striersommejerieroch slakterier. Stadensinvånare å sin sidavar beroende av landsbygdens jordbru¬

kare förtillgång på ^mat och råvaror till industrin.

Omväntbehövde stadsbornabliavmed sittavfall,

vilket användessomgödselijordbruketiochrunt staden. Denna ömsesidighet mellan stad och land

innebar attmantänkte i termeravkretslopp, och

att samhället åtminstone i idealfallet var vad vi skulle kalla ”uthålligt”.’ I gränslandet mellan stad

och land fanns det urbanajordbruket.Dettabidrog

tillenvisssjälvförsörjningför staden, liksom till^att

avfall kunde återanvändas lokalt, vilket var myck¬

et betydelsefullti början avvårundersökningspe¬

riod.”

Vi ska i det följande följa hur diskussionerna

förts omstadensrenlighetoch hurmanåstadkom

denna underperioden 1870-1970. Vi undersöker

hur frågan om kvittblivning avavfall och mänsk¬

lig utsöndring diskuterats och behandlats i ter¬

mer avsanitäraförhållanden, urban växtodling och djurhållning, samt den tekniska utvecklingen. Vi betraktarförloppensomettsamspelmellangårds- /fastighetsägare, jordbrukare i staden och dess omgivning, stadens förvaltare och de ^{ramar som}

statsmakten ställt_upp under olika skeden. Vidare spelar stadens tillväxt en betydelsefull roll, vilket

redan antytts ovan.

Städernas fysiska utformning och befolkning i

relation till renhållningen

Desvenska städerna hariinternationelljämförelse

alltid varitsmå,vilket harförenklat renhållningen

och _gynnat såväl återanvändning i jordbruk som

djurhållning. Undervårundersökningsperiod hade

flertalet städer ett invånarantal mellan i 000och 15 000. Boendemönstretförändrades kraftigt från

FIGUR I.Karta överNorrköping stad år 1853.

källa: Norrköpingsstadsarkiv.

Siiinmiu-iskBesTmfimy^.

Jord^{ft IM'}or/lIjtif/riiJif/crj'ntumi'.

.Jier-dHg.

temtereek

bndgirda Jder.

murk:..,.

SuUtHUt/

K K^K

ka HJ^— uts. ki.

ik 110.

ak iSo.

.■Ikny/ärrirJ rmr/intt /■.'urlivnrhQiUUnga näffur/uo ^17. /. t*A /»17,».

Umyryih-drt . _ u/St S. Se. ka fU

]ii/i/Hinir vill Hyelnirk' mrd h'r.rlitt Jnuid «Ä Grvtth n /ie. ^» thi u Se.

h'lwntiYiinrtJct J9.nt G. se &6

Ifaetni.MipiuKeJl . ... tk dif J. U 95 /f,e

.dtirltf/itrHmu, fÅifrnifuphu/len.,.liurgdräet,Uegishor‘

I'novnet ock..ikerkrokrn- /SJ 4» jStm

lAiiUipitnt.*yihiltii*i ^{. .. SJ .»,e. 16. «rs 9i>e}

Tctfc/katfCH ^{k.i&i. 4 ISO.}

Kir/ingnt ^{Its. S. .u}/%0ds.

dSilm d'yUrn- /.u ft.

.W'llltmien 8 /Se II. w /So

HOi'pUlltohu/lHtU. ... _ &}. ita

IfiLvr .rkdnLi liSiviltrit 69.

hiernltiuit/rii med A/e/iibi. Ihkr/ad. ack Starkelrc OratÅxJ. k. 4i—._ ... 4 as

tos /M

■yj- U HeliSJs*,*

ImptdiitteiUrrafmgitrm.m. 36 SSo

W““

Ife

Suintiaea——- jejs. isk

■dkrpjortlcttbcxhU-af yint iera M-tnyarimurarirUUndU'ochbtttd- fULen4-tordel.af Mrr vrh frdittHviifi■

/. •YtelLryafnn.

y. HvatUt rnitan.

J. ChH Minn*'Ibrg.

•>. fXfl •Mian.t Slutv.

J. Xuriiiitf/ww-rffttlan.

£ hUttrn !/ii(an.

J. JJiuuiiff/i/nii.

i. iSiiliuAtrSimgnUm.

W./(udciuyitynftui.

//.T>nilyiutL‘/fnlrui.

R.Rrulyaltuv.

tiUiotiySltMnUtn.

fl.Ha-vpilnfit/utajt'.

tS.Kllup/H/iffrioiy-rffatnii.

iS tlholronluK.

nHr/uinyareyatan.

iS.htuiynliin..

fj.}Jitiidli-rrkttrtffaliui<

W.iJy Jk/irttjaha 57. IfendnihUmj*yntmv.

W Ovarnf/nUuv.

Uhhicky/ntnfrffitinii.

9b.Jfiitfftitfur.

il.hjellvindfyitUtio.

i&nCn'iyatar.

96.iiixiytyitlnn.

2?XorraRankytttun.

JO.Mttcd/effoia/t.

Jt.ijint yainu.

JJ.-UiiHirtUThryoi- JJ.KatiahiotysyfUuK-.

Sh.litnhuidareyaicuo.

.is.Sbrru-Siyyyuryrdiui.

■MlYénynuiM..

37.Ourfvartgalan, JS.MiHatyränd.

38.SamlarJLddstUffugeUan/.

hO. Gajnlto7'oryel.

kl.DaAir^ata/v.

kS.Aurnandj^iiuL.

.U iSöära-SiygSfor^rtuuli

kk.difaalyränd.

ko.^rotbunygatojt.

kS. Ibryet.'.

kl ftfarraKyrkoffultuv.

kS.SitkrO’ KyrkogoioM/.

kAQetru'IfyrkagiUun'.

öD.iS^rarUoikgatwt..

Si.Gauralsf/atoH/.

SI.iSkefipareffotaji'.

33.StyriiLonaqaiuti/.

Si. Jfdtart-yutaiu.

35.i^tulUgatanr.

SS..Uayacinojfotan.

SITSufsgatnit.

SS. Munkgatan,.

39.Jungfrugrtuui.

60.SleUsgrånd.

SJ.HtctSuuyixuui.

SS.Orangerågrönd,.

a,. Cerps <U Gardet.

i. Rudhxuet, eeh. Järron'.

c. Miskeunnuirtit-rru.m/.

8 RENHÅLLNING 44/2002

KxlÄT.A

åfver

Arl&iSdfJt??l''etimarii,,u HtltUntsdi-A’orrAvpi/t^ui/arMti'-

dennaCkurUi7£>/«lrfc«/.wt/Vof:brly.^ar:

Jil.T O/ftcio.

''UuMtt.

'^tu-eiciftälU^

'^trdeieftuUci

''ojtdUe/.

•kwaJUar«6att£iU>.

thiur.

boatdlUt-.

\

iiuddirtdllydoiidc

E G O M

pålomisUdtandeaf GuiuiuUikii'UUundmvk/u/^aforunderrucffrSlådtnutr h</‘

skaUmig, cfur ycderborUfft/omdtuifukupiMadaf

Jr^8J'3.

f f f f

SeUWO’^afbkdarUgtt■rUirlekca/.

/^#. *Westerbyfuiini/

S I _G S

i8oo-talets mitt, då io% bodde i städer, till år

2000,då 90%boristäderochstörre tätorter(figur 2). Städerna tillväxte främst p.g.a. inflyttning eller inkorporeringavnärliggande landskommuner, och

i mindre grad genom egen reproduktion. Detta framgåravattlandsbygden faktiskt avfolkas under

den studerade perioden."

Staden har under desenastedrygt100årenfått symbolisera industrialisering, modernisering och framsteg, medan landsbygden och jordbruket har

fått stå för det ålderstigna och irrationella - för¬

utom i den nostalgiska längtan efter ”den gamla goda tiden”.Det kan därförvaraöverraskandeatt

se att staden har och framförallt har haft många inslagsomvi förknipparmed landsbygd.

Landsmåls- och folkminnesarkivet (nuvarande Sofi) samlade in information om stadsjordbruk

och boskapsskötsel, och läget fram till 1880 sam¬

manfattade förste arkivarien Richard Broberg på följandesätt.

Anda till ganskasen tid ha jordbruk och boskapsskötsel normaltvarit förknippade med den borgerliga näringen.

Borgarenvarvanligenävenjordbrukare, ochihans hushåll¬

ningvorotäppan istaden och åkern därutanför ofta lika vik¬

tigasomdennäringhan bedrev. Städerna ägde jord, oftast skiftadilotter,vilka varaktigtvoroförenade medtomterna elleriturochordning på livstid tilldelades borgarna. Om dessamöjhghetericke förefunnos kunde borgaren vanligen förvärvaodlingsrätt till stadsjordgenomattarrendera eller köpa delaravdensamma. Stadsjordenvarsålunda uppdelad

i ett otallyckor, utgörande åker-, ängs-, eller betesmark, ochvarofta försedd medåbyggnader, hade fägator^m.m.

Storadelaravstadensjord stodo också oskiftade till stads¬

bornasförfogande^sombetesmarker, kostnadsfritt ellermot särskildaavgifter;samma varförhållandet med stadens sko¬

gar.Dennastadsjord har haft växlande urspung.Vanligen har detvaritfrågaomgammal odaljord,påvilken staden

vuxitfram,avstaden köpt eller till staden på olika villkor doneradjord(donationsjord). Med tiden föll stadensrätt

merochmeriglömska.Mankrävde trygghetitomtbesitt¬

ningen, och detta medförde att stadens äganderätt ofta helt och hålletgickförlorad-detta skeddegenomfriköp, gammal hävdeller därigenomattupplåtelsens ursprungliga innebördglömts bort eller på olikasättmissuppfattats. Så småningomha städernaiflera fallgenomlångvarigaproces¬

seråtervunnitstadsjorden frånborgarna."

Här framträder på nytt den diffusa gränsen för

staden. _2-4 procent av stadsborna bokfördes

som verksamma i jordbruk m.m. påheltid under

1800-talets andrahälft, med mycketstoravariatio¬

nermellan städerna."'Den mentala bildenviidag

har avstaden som avskild från omgivande lands¬

bygd svararintemotdåtidens ”verklighet”, varken

FIGUR 2.AndelenavSverigesbefolkning^somboristäder

ochtätorterrespektive landsbygden1850-1970.

KÄLLA:Historisk statistikförSverige.Del1.Befolkning 1720-1967,1969och Norborg1993, s. 24.

vadgällermarkanvändningen eller huruvida stads¬

bor hadesysslor på båda håll.

Med hjälp av stadskartor har vi information

ommarkanvändningeniNorrköpingbl.a. för åren 1853, 1874, 1908 och i9I9.'5 Dessa kartor låg till grund för städernas beskattning, och de bedöms

därmed tillräckligt tillförlitliga förattanvändas för

kvalitativa _{utsagor om} stadsjordbruket. På kartan

för 1853 anges t. ex. att det fanns i 229 tunnland åker,äng,tomteroch trädgårdarsamt 54tunnland

betesmark. Dettainnebarigenomsnittca. 200m^

produktivjordbruksmarkperNorrköpingsbo.

Ännu _{år 1900} betraktades knappt hälften eller

377 av totalt 861 ha mark inom stadens gränser

som tätbefolkade.’^Detinnebaratt matfortfaran¬

de kunde produceras, och därmed kunde en del

av stadens organiska avfall (köksavfall och latrin)

användassomgödning. Geograferna Sven ochKer¬

stinGodlund harpåettillustrativtsätt visathur den

centrala staden emellertid blev alltmer kompakt

ochattde fria_ytornaminskade frånca70%tillca

30%idespecialstuderadekvarteren.'^ De redovisar

bl.a. skisseröverutvecklingenavbebyggelsenitvå

kvarter i Norrköping vid tre skilda årtal, och ett

av dessa kvarter återfinns i figur 3 nedan. Denna förtätning komattpåverka både form ocb omfatt¬

ningavstadsjordbruket.

Ettannatgrovtmått på hur tätbefolkad staden är, och därmed hurstort utrymmet är för urbant jordbruk, ges av hur många personer som bor i varjekvarter.Detkan nämnas attca510 personer boddeikvarteren Svärdet och Haken_{år 1900,} 580

år 1920,550år1945och slutligen345år1956.’® Anta¬

let boendeikvarteret^varöverraskande oförändrat underetthalvsekel. Efter andravärldskriget vidtog

en snabb utglesning, vilken antagligen fortsatt i

RENHÅLLNING

Kv. Svärdet

1879 1904 19B6

FIGUR3.Den bebyggda

arean ikvarteret Svärdet år 1879,i9°4 och1956.

källa: Godlund & God¬

lund, 1972, s. 54.

taktmed^en ändradhushållsstorlek,lägenhetsstor-

lek ochutbyggnadenavvillaförorter.

Stockholm uppvisar en likartad förtätning av

byggnader, och efterföljande utglesning av de

boende. Denkraftiga folkökningen tvingade också

fram en geografisk utbredning av staden, som

framgårav figur4.

Densnabbabefolkningsökningenide två städer¬

na, inklusive tillskottet från många inkorporerade landsbygdskommuner, framgåravfigur5.Städerna

förevisar olika tillväxttakt under skilda perioder,

och den administrativaförmågan^attskötarenhåll¬

ningenpåverkadesavdetta, somviska se senare.

Städerna har vid andra delen av 1800-talet nått

en omfattning geografiskt och invånarantalsmäs- sigt, attman måste ta etthelhetsgrepp på renhåll¬

ningen. Kommunreformen 1862 gav de rättsliga verktygen för ingripande. Den fysiska utbredning¬

en av befolkningen hade avgörande betydelse för

hurmanlösteavfallshanteringen för städernas hus¬

håll.Men ävenallmänhetens och deprofessionellas

syn påorenlighet och rollfördelning mellan olika

aktörer harenviktig påverkan på utformningenav systemetför omhändertagandetav den orenlighet

somstaden producerade.

Orenlighetens tre ben

När vi diskuterar orenlighet inkluderas sopor,

latrin/gödsel och avlopp.En avgörande faktor för hanteringenärsopornasoch avloppsvattnetsinne¬

håll. Understörredelenav1800-talet tillät hushålls¬

sopornas goda kvalitet ^att dessa kunde blandas

med latrin och levereras till jordbruket. Däremot användes gatusopor, med undantag för hästspill- ning, oftast som fyllnadsmaterial. Mot slutet av århundradet gjorde sig förändrade konsumtions¬

mönstergällande, och manfick problem med att

plåt, glas, keramikm.m.återfannsisoporna.Dessa

FIGUR4.Stockholmsutbredningår 1870och1970.

källa:StockholmsStadsbyggnadskontor,1976(Stensta¬

den).

fraktionermåstesorterasbortirenhållningsverket

för att bönderna skulle varavilliga att betala för gödselsoporna.

BHT44/2002 RENHÅLLNINGII

Figur _5. Befolkningen i Stockholm och Norrköping, 1800-1960.

Källa:Historisk statistikför Sverige. Deli. Befolkning 1720-1967,1969.

I takt med att kemikaliesamhället växte fram under hela1900-talet, försvårades sopsorteringen, vidareförorsakadesopförbränningenallvarliga luft¬

föroreningar och lagringen på deponi avgav läck¬

age av skadliga ämnen. En fortsatt blandning ^av

avfall från hushåll och industrier^avsåväl_{sopor som}

avloppsvatten blev ohållbar, och ledde till utveck¬

lingen ^av separat sortering för ett ökande antal industrigrenar (slakterier, förkromning, m. fl.).

I tabell I skisseras utvecklingen ^av hur olika

avfallsströmmar från hushållen behandlats under de senaste200 åren. Därframgår attavloppsvatt¬

netfrån hushållen hargivitsettökat antal funktio¬

ner i och med att latrin och fast avfall successivt förtsöverdit. Vidareframgårattåteranvändningav

näringsämnen m.m. i jordbruket successivt mins¬

kade fram till1960-talet,närslammet fick^{ett upp¬}

svingsomgödningsmedel. Efter slamstoppet1999 och det kommande deponiförbudet år 2005 kan utvecklingen taolikavägar, och aktörerna ärnu i färd medattskissapåolikascenarier.

Denskisseradeutvecklingen gäller för destörre städernailandet,medan mindre städer oftaskiljer siggenom entidsmässig fördröjning.Idet följande gör vi nedslag i några konkreta händelseförlopp i Stockholm ochNorrköping.

Avloppsvatten

Som framgår i tabell i får avloppsledningarna

utökadeuppgifter, oftaitakt med den tekniska och naturvetenskapliga utvecklingen.Somviskasedri¬

verdeprofessionellainomkommunala sektorn på

tekniskalösningarsom skaparnya problem, vilka

under korrare ellerlängre perioder kan leda till häl-

so- och miljöproblem. Ettexempel är avloppsled¬

ningar för gråvatten'^ som kopplades till flertalet lägenheteri Stockholm med början på 1860-talet.

Dessa mynnadeuti sjöar iochruntstaden-utan

någonform^avrening.Närförsämringenavmiljön

i de mottagande vattnen blev svårartad, byggdes ledningarna allt längre ut i sjöar eller i vissa fall

utiÖstersjön. ^{Ett annat}exempel ärde förstavat¬

tentoaletterna som installerades i Stockholm. De boende fickutstålukt- ochsanitetsbekymmerp.g.a.

översvämningav de föreskrivna septiska tankarna på gården eller i källaren. Detta fick till konse¬

kvens att myndigheterna förbjöd fastighetsägarna

attanvända levereratvattenförspolning^avtoalet¬

ter.Moratorietvarade från1896till1904,då stads¬

fullmäktige medgav att vattenledningsvatten åter

fick användas förspolning^avvattenklosetter, samt den29 mars 1909 då staden beslutadeattlåtatoa¬

lettavloppet anslutas direkt till stadens avloppsled¬

ningutan att passera en tank.“

Miljöproblemet ökadeitakt medattwc-installa-

tionerna tog fart efter1904(se tabell 2), ochman kansägaattlatrinträskenersattsavlatrinsjöar.Det

är värt att notera medTingsten att”Man iakttage

här denstoraförändringen,somuppfattningen^om

dessafrågor undergått under detsistaårhundradet.

Under det uttömmandet af latriniStockholmsvat¬

tendrag år 1809 var förbjudet, är nämligen dess

ditförande från vattenklosetter hundraårsenareej blottistorutsträckning medgifvetutanundervissa

förutsättningaraf hälsovårdsmyndigheterna föror-

dadt.”^'

Först under 1930-talet började staden rena

avloppsvattnet i nya bostadsområden mekaniskt och_genomslamavskiljning. Denbiologiskarening¬

en av avloppsvatten infördes först i slutet av

1960-talet när badvattnen kring staden stängts.^

Det kan nämnas att så sent som i mitten av

1950-talet använde 5% ^av Stockholmarna torrklo-

sett.^5 Reduktionen av närsalterpåbörjades under 1980-talet, och pånyttblev mångaav Stockholms

vatten badbara. _{Det tog}alltså merän ett sekelatt utveckla någorlunda effektiva reningsmetoder för

det systemsominfördes1861.1takt medattkemika¬

liesamhället får alltstörreinverkanpåmiljön ställs reningsverken inför ständigtnyautmaningar.

Norrköping lät anlägga ^vatten- och avloppsled¬

ningar1875 ihela centrala staden bl.a. med hjälp^av

flera donationer från ledande industriidkare. Tack

12RENHÅLLNING 44/2002

Period Fast avfall: Latrin: Avloppsvatten gatu- ^köks- fekalier ^urin

1800

gödselgroparsomtömsavsvin eller förs

tilljordbruki träkärl

”pågataellergård”

1870

gödselgrop/stenkista ^latrinkärl

iplåt

Urin ochavloppsvatten ien ledning tillseptisk tank/ stenkista

ellerdirekttillvattendrag

1900

sopbehällare,viss källsortering

WC ochavloppsvattenienledning,

orenattillvattendrag

1950 sopförbränning och visssopsortering

avloppsreningsverk böljarbyggas

2000

sopsortering och återvinning

slamspridspåjordbruksmark

Scenario 1:köksavfallskvamar, ökadblandning och förbränning

Scenario 2:merkällsortering ochseparatbehandling ochåtervinning

år WC vånings-

avträden

gårdslatrin inomhus+ute

antal invånare

1880 ^{- _ »•} 6 295+28 506 168 775

1890 127 ^{_ «•} 18 632+47 688 246 454

1895 184 12787" 9 063+50 340

1900 656 19 116 10 958+52 351 300 624

1905 2 593 29 429 11 884+50 300

1910 19 575 29 590 11 301+45 495 342 323

1915 48 546 19 386 8 478-t-36 801

1920 59 945 15 877 7 336+33 535 419 440

1925 87 817 7 897 5 424-r25 105

TABELL 2. Antaltoaletter/avträden ^avolikaslag i Stockholm.

KÄLLA:RenhållningeniStockholm.Årsredovisning¬

arna och Historisk statistik för Sverige. Del i.

Befolkning1720-1967,1969. * ejsärredovisade

vare förekomsten av skickliga fackmän, framför

andra Arvid Palmgren, varNorrköping nationellt

setttidigtutemedattinstallera vattenklosetter.Det

var oftaJennings vattenklosett som där kom till användning (se figur 6).^ Urin och fekalier, och säkert en del köksavfall och _sopor, spolades där¬

medutiMotalaström,istället förattkomma jord¬

bruket till del, även om bl.a. Palmgren menade

TABELL I.Hanteringavhushållensolikaavfallspro-

dukter under desenaste 200 åren. Detskuggade

området_angervilka fraktionersomledsiavlopps¬

rör.

att fekalier m.m. faktiskt fastnadei gårdens upp¬

samlingsbrunn, vilkenvaransluten före avloppsled¬

ningarna och tömdes med jämna mellanrum. Ett fåtal vattenklosetter fannskopplade till avloppssys¬

temetiNorrköping redan1875, och antalet ökade

till 260 år 1889 och 863 år 1896, varav ett antal

varurinsorterande.^5Inpå1900-talet fortsatte den

starkaökningenavantaletvattenklosetter,omän i litelångsammare takt.År1910hade ungefär hälften

avallagårdariNorrköping vattenklosett, vilketvar

merän inågon annanstadiSverige.^^

Klagomålen på försämrad vattenkvalitet började uppträda redan på1890-talet. Men den stora vat¬

tenmängden iMotalaStröm möjliggjorde för ^sta¬

den att skjuta på beslutet att bygga ett avlopps¬

reningsverk ända fram till slutet av 1950-talet.

Fastigheterna kopplades successivt på men i bör¬

jan av1970-taletvarfortfarande bara halva staden

ansluten till reningsverket. Under de senaste 50 åren har samhället lagt ner betydande ansträng¬

ningar och resurser på att förbättra avloppssyste¬

men.Avloppsreningsverken harsuccessivtutrustats för attkunna reducera utsläppavolika miljöskad¬

ligaämnen itakt med ökade krav från myndighe¬

terna. Ledningsnätet har förbättrats föratthindra läckage till omgivande mark, etc. Det förefaller

docksomomförbättringar kommitsent,och den

s.k.miljöskulden har periodvisvaritbetydande.^^

Latrin och djurspillning

Latrinhanteringen dominerades länge ^av grävda

gropar i vilka köksavfall, sopor, latrin och djur¬

spillning samladesupp.På mångastadsgårdar höll

man grisarellersvin och dessa genomsökte regel¬

bundet _gropen i sin jakt på mat. Bröderna Nils

och Edward Selander beskrevnorradelenavStock¬

holmpå1880-talet som ”en mängdnäravarandra liggande mindre herrgårdsbyggnader eller lantgår¬

dar, inbäddadei lummig grönska. Kvarterenvoro

inhägnadeavplank eller staket... boningshusenav stenellerträ,...ochnästanöverallt omgivnaav en

trädgård, somofta fyllde hela kvarteret. ^...Svinen

voro dåförtiden tålda ^som husdjur inom stadens hank och stör, och svinuppfödare måtte särskilt

BHT44/2002 RENHÅLLNINGI3

FIGUR 6. Jennings vattenklosett från Nordens enda

tillverkare av porslinstoaletter, firman Arvid Palm¬

grensiNorrköping. Från företagets äldsta katalog från iSjo-talet.

källa; Furhoff,1949,s.856.

hava sammanslutit sig i gårdarna kring Observa-

toriebacken och isynnerhet nere vid Saltmätar- gränd.”

Latringropensbotten ochväggarvaribästafall

stensatta eller klädda medbrädor,men detflytan¬

de innehålletträngde lättnerimarken och förore¬

nadegrundvattnetd’ Ovanpå avträdesgropen bygg¬

des etttorrdass, vilket ofta^{var en} del ^avdets. k.

uthuset(där kundeävenfinnas inrymtstall, vedbo¬

dar, spannmålsförråd etc.)d°Varje fastighetsägare

varsjälv skyldig att se till att tömma ^gropen, och

varhanjordbrukare utnyttjade han gropens inne¬

håll som gödselpå sina egna åkrari eller utanför

staden. Iannatfall anlitadesträdgårdsmästare och

bönder i staden ellerpå den kringliggande lands¬

bygden, vilka använde gödningen iträdgårdar, på

åkrar ochtäppor,ochit.ex.tobaksodlingar.^'Efter¬

somfastighetsägaren också hadeansvaretförsop-

Figur 7. Våningsavträde medurinsorteringfrånMari¬

no & Co från 1870-talets Stockholm. Foto: Drangert

2002.

ningavgatanianslutning till fastigheten,togsäven det dominerandegatuavfallet^-hästspillning^-till¬

vara somgödsel.^^

Att ”sprida gullet”, dvs. sluta kretsloppet av

näringsämnen i den mänskliga utsöndringen från

avträden ochlatringropar till biomasseproduktion,

var alltså vanligt förekommande. Flälsovårdsstad-

ganför rikets städer, som trädde ikraft1875, tog dock inte avstamp i ett kretsloppstänkande. Den förbjöd istället avträdesgropar, och stadgade att avträdena skulle ligga ovanför markytan samt att kärlen skulle vara lätt flyttbara och täta nog att stoppa flytande orenlighet och stinkande lukter.’’

Men det tog många år innande tättslutande tun¬

norna varinfördapåflertalet gårdaristäderna.

Närlägenheteristäderna börjadeutrustas med köksavlopppå1860-taletuppstodett stortmörker¬

talinäringsämneskretsloppet.Dåkunde nämligen

urinen från s.k. våningsavträden (urinsorterande

toalettifigur 7) samlasuppienporslinspottasom tömdes i köksavloppet (senare kopplades ett rör för urinen direkt på avloppsröret i golvet). Där¬

med berövades jordbruket den största delen av

näringsämnena och systemet bidrog i stället till övergödningenavvattendrag.Idetsammanhanget

kan nämnas att BQas Sondén, då ingenjörvid häl¬

sovårdsnämnden,gjorde enutredningomhurvat¬

tenkvaliteten iMälaren skulle förändras om hela Stockholm skulleförses medwc. Fiandrog slutsat¬

senattdenextrabelastningen bara skulle medföra

enmarginell försämringavMälarens vattenkvalitet,

eftersom urinen redan komutivattnet.’"*

Våningsavträdena hade dock^stora fördelar för

de boende. MedicinalrådetO. F.Hallin_gerföljan¬

de heminteriör ”... beqvämligheten numera bragt

RENHÅLLNING 44/2002