Vad är det som låter? Kvalitativ studie om ljudmiljöns konsekvenser ur barns perspektiv utförd på en förskola

Malmö högskola

Barn-unga-samhälle

Examensarbete i fördjupningsämnet barndom och

lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Vad är det som låter?

Kvalitativ studie om ljudmiljöns konsekvenser ur barns perspektiv utförd på en förskola

What is that sound?

A qualitative study on sound environmental consequences from children´s perspective conducted at a preschool

Sandra Göransson

Maja Sernham

Förskollärarexamen musikprofil, 210 hp Examinator: Martin Berzell

3

Förord

Tack till vår handledare Viveka Lyberg Åhlander, leg. logoped, docent i logopedi, Lund Universitet som hjälpt och stöttat oss framåt i skrivprocessen. Tack till Åke Nordström, universitetsadjunkt i pedagogik inriktning vuxenpedagogik på Kristianstad Högskola som kritiskt läst vårt examensarbete och gett utvecklande synpunkter. Tack till pedagogerna som glatt och nyfiket låtit oss ta del av den dagliga verksamheten på deras förskola. Tack till vårdnadshavare som gett sitt medgivande till oss, så att vi kunnat genomföra studien. Tack till alla underbara barn, utan er hade detta examensarbete aldrig blivit verkligt! Tack till Sandra som alltid har de välputsade rättstavningsglasögonen på, du är helt underbar. Vi två tillsammans är ett team som heter duga!

Tack till Maja som formulerar våra och speciellt mina tankar i kloka meningar så att de blir förståeliga. Hade inte klarat mig utan dig vid min sida.

5

Sammanfattning

Detta examensarbete kan liknas vid ett pussel som nu är lagt, de olika delarna som tillvägagångssätt, intervjuer, barns tankar och uttryck samt skrivandets process bildar tillsammans en helhet. Som hjälp för att kunna lägga pusslet har olika vetenskapliga teorier, perspektiv och ansats agerat som ram. Pusslet började ta form i små delar som tillslut lades ihop till en slutsats, under processens gång behövde delarna belysas av författarna från flera nya håll. Den nya kunskapen som inhämtades under arbetsgången bidrog till en djupare förståelse hur ljudmiljön påverkar barnen i förskolan.

Föreliggande studie är etnografisk där förskolebarn har intervjuas och samtalats med i förskolans miljö. Studien är kvalitativt utformad då den undersöker ett förstående syfte i empirin om hur barn genom barns perspektiv i förskolan påverkas med deras upplevelser och uppfattningar av ljudmiljön. Undersökningen är genomförd med semistrukturerade barnintervjuer där två barn åt gången intervjuades och samtalades med om den vardagliga ljudmiljön i förskolan med hjälp av ljudinspelningar. I resultatet och diskussionen har författarna med en fenomenologisk hermeneutisk ansats kommit fram till att ljudmiljön i förskolan är varierad och upplevs och uppfattas olika beroende på individ, plats, tid och aktivitet.

Nyckelord: Barns perspektiv, buller, fenomenologisk hermeneutisk ansats, ljudmiljö, sociokulturell teori

7

Innehållsförteckning

Förord________________________________________________________________3 Sammanfattning________________________________________________________5

1. Inledning___________________________________________________________9

1.1. Syfte och frågeställningar__________________________________________10 1.2 Tydliggörande och definition av centrala begrepp _______________________10

2. Teoretiska perspektiv________________________________________________11

2.1 Teoretisk ingång__________________________________________________11 2.1.1 Sociokulturell teori____________________________________________12 2.1.2 Relationell teori ______________________________________________13 2.2 Barnperspektiv och barns perspektiv__________________________________13 2.3 Fenomenologisk hermeneutik ansats__________________________________14

3. Tidigare forskning __________________________________________________15

3.1 Ljudmiljö_______________________________________________________15 3.1.1 Ljudmiljö i förskolan__________________________________________16 3.1.2 Barns upplevda ljudmiljö_______________________________________17

4. Metod_____________________________________________________________19

4.1 Metodvalsdisskussion_____________________________________________19 4.2 Val av metod_____________________________________________________20 4.2.1 Urval_______________________________________________________22 4.2.2 Etiska överväganden___________________________________________22 4.2.3 Validitet och reliabilitet________________________________________23 4.3 Genomförande___________________________________________________24 4.4 Inspelat material__________________________________________________25

5. Resultat och analys__________________________________________________27

5.1 Vad använder ni era öron till?________________________________________27 5.2 Ljudsekvens 1____________________________________________________28 5.3 Ljudsekvens 2____________________________________________________30 5.4 Ljudsekvens 3____________________________________________________32

8

5.5 Ljudsekvens 4____________________________________________________33 5.6 Ljudsekvens 5____________________________________________________35 5.7 Analys med svar på frågeställningarna_________________________________37 5.7.1 Vad är det för ljud barnen hör i sin vardagsmiljö i förskolan?___________37 5.7.2 Hur uppfattar barnen ljudmiljön i sin vardag i förskolan?_______________38 5.7.3 Hur uttrycker, benämner och förklarar barnen sin upplevda ljudmiljö?____39

6. Diskussion och Slutsats_______________________________________________41

6.1 Resultatdiskussion________________________________________________41 6.2 Metoddiskussion_________________________________________________43 6.3 Slutsats_________________________________________________________44 6.4 Förslag till framtida forskning _______________________________________45

7. Referenser _________________________________________________________47

9

1. Inledning

Författarna till detta arbete är studenter på Malmö Högskola och läser programmet

Förskollärarutbildning: Musikprofil. När författarna valde inriktning för att fördjupa sina

kunskaper i examensarbetet resulterade det i tankar om att studera ljudmiljön på en förskola. Intresset väcktes efter läsning i Socialstyrelsens (2013) miljöhälsorapport där det skrivs om att buller i barns miljö har förändrats de tio senaste åren till det sämre, då bullret ökat. I vidare läsning i Arbetsmiljöverkets (2010) rapporter framgår det att ljudrelaterade hälsoproblem i förskolan under de senaste tio åren har ökat mest jämfört med anda arbetsmiljöer. I tidigare forskning om buller i förskolan finns bland annat studier genomförda av exempelvis Fredrik Sjödin (2012, 2013, 2015) respektive Kerstin Persson Way (2013, 2014) om buller i förskolan ur ett medicinskt perspektiv.

Forskarnas studier utgår oftast ifrån pedagogernas perspektiv, om hur bullret påverkar dem och deras ohälsa och hur den pedagogiska verksamheten blir drabbad. Avsaknaden av undersökningar och mer forskning om hur barn i förskolan upplever ljudmiljön är kopplade till finansieringsbrist. Bristen kan tydas av följande citat: ”Eftersom barnen inte omfattas av arbetsmiljölagstiftningen har möjligheterna visat sig små att erhålla forskningsfinansiering för att undersöka hur barnen upplever och påverkas i förskolemiljön” (Sjödin, 2015). Däremot finns det studier om hur barn i skolmiljö blir påverkade av buller då de omfattas av bestämmelser och grundläggande krav om hur miljön ska vara i skolan då de omfattas av skollagen (Sverige, 2015). Förskoleklasser och skolelever omfattas av den nu gällande arbetsmiljölagen, vilket barnen i fritidshem och förskolor inte gör (Folkhälsomyndigheten, 2010).

10

1.1 Syfte och frågeställningar

Då det behövs och efterfrågas mer forskning på området om hur ljudmiljön upplevs av barn i åldrarna fyra till sex år i förskolan vill vi med detta arbete bidra med en ökad förståelse för hur barn påverkas, upplever, uppfattar och beskriver sin dagliga ljudmiljö i förskolan.Det huvudsakliga forskningssyftet som undersöks i studien är:

 Hur påverkas barnen av ljudmiljön?

För att kunna besvara forskningssyftet använder vi oss av följande frågeställningar:  Vad är det för ljud barnen hör i sin vardagsmiljö i förskolan?

 Hur uppfattar barnen ljudmiljön i sin vardag i förskolan? Och hur uttrycker, benämner och förklarar barnen sin upplevda ljudmiljö?

1.2 Tydliggörande och definition av centrala begrepp

Med hänsyn till konfidentialitetskravet har alla deltagande barn tilldelats fiktiva unisexnamn. Fokus i analysen är vad barnen säger och hur de benämner och förklarar sig, därför blir kön och ålder irrelevanta i detta sammanhang. I texten benämns alla vuxna som pedagoger då det inte är relevant i studien vilken utbildning de har.

Hörseln är ett viktigt sinne som gör det möjligt för oss att uppfatta ljud och varningssignaler. Ljud är något vi uppfattar och det utgör en viktig del av våra liv. Vi kommunicerar verbalt med det talade språket och vi kan till exempel finna njutning då vi hör musik, sång och naturljud. (Folkhälsomyndigheten, 2010)

Ljudmiljö definierar vi som de ljud som uppfattas i de rum och miljöer vi befinner oss i. Buller kan förklaras som inte önskvärda ljud till exempel ljud som gör att vi blir trötta, irriterade och/ eller stör oss. Buller är en individuell upplevelse som alla upplever och uppfattar olika i olika situationer, beroende på nuvarande allmäntillstånd och humör (Folkhälsomyndigheten, 2010).

11

2. Teoretiska perspektiv

I detta kapitel beskrivs de teorier vilka kommer att användas som analysverktyg för att tolka och förstå den insamlade empirin. Utgångspunkten blir i den sociokulturella teorin skapad av Lev Semenovic Vygotskij (1896-1934). För att kunna få en djupare förståelse för barns perspektiv och deras tankar gör författarna ett försök att närma sig barns perspektiv, men då det är författarna från ett vuxenperspektiv som tolkar och skriver texten blir det till ett barnperspektiv. Författarnas erfarenheter och tidigare kunskaper ligger till grund vid tolkningar och sätt att förstå det som synliggörs i undersökningen. Genomgående i studien används en fenomenologisk hermeneutiskt ansats för att författarna ska kunna närma sig barens livsvärldar (fenomenologi) och barnens uppfattningar för att vidare kunna tolka (hermeneutik) och göra deras förståelse begriplig.

2.1 Teoretisk ingång

Denna studie är genomförd med avstamp i den ontologiska vetenskapsfilosofin, läran om hur världen uppfattas. Studien har ett hermeneutiskt förhållningssätt (Ödman, 2007) då empirin tolkas av författarna för att skapa förståelse om barn och hur deras tankar för oss kan bli begripliga. Fenomenologin möjliggör att författarna kan närma sig barnens livsvärldar som leder till nya förståelser och ny kunskap om hur värden uppenbarar sig (SBU, 2014). Detta i sin tur leder till den epistemologiska vetenskapsfilosofin som förklarar vad kunskap är och hur ny kunskap skapas. Paul Ricoeur (1988) beskriver den komplexa dikotomin i relation till de båda vetenskapsfilosofierna i följande citat:

12

Pedagogernas arbete resulterar i en expandering av barnens utvecklingszon som möjliggör ett närmande till den

proximala utvecklingszonen.

Bullerpåverkan leder till att utvecklingszonen minskar.

Ett synsätt som inte ser förklaringen och förståelsen som två varandra uteslutande alternativ, utan i stället som på varandra följande moment i en komplicerad process man kan kalla tolkning. Denna alternativa lösning har även den både en epistemologisk [epistemologi = kunskapsteori] och en ontologisk [ontologi= läran om det varande] dimension. (s. 68)

Det ontologiska och epistemologiska behöver alltså inte utesluta varandra enligt Ricoeur, utan är varandras förutsättningar då man tolkar och försöker förstå nya frågeställningar som författarna i föreliggande studie gör. Studien har haft en abduktiv arbetsgång där en rörelse mellan empiri och teori har skett för att kunna göra jämförelser och tolkningar i samspel till nya erfarna kunskaper, likväl i sökandet efter mönster och förklaringar till studiens syfte (Patel & Davidson, 2003).

2.1.1 Sociokulturell teori

Utveckling och lärande sker i den sociala kommunikationen. ”Utan social kommunikation sker ingen utveckling av vare sig språk eller tänkande” (Vygotskij, 2001 s. 10). Våra tankar synliggörs i talet eller så som Vygotslij (2001) själv uttrycker sig: ”Tankarna uttrycks inte i orden, utan fullbordas i dem” (s. 406). Det är alltså i det talade språket våra tankar blir färdigtänkta. Vygotskijs tankar om utveckling är om vi ska kunna utvecklas i bästa möjliga mån bör vi utmanas i den proximala utvecklingszonen som är precis lite över den kunskapsnivån som individen befinner sig på. I föreliggande studie intervjuas barn för att synliggöra deras tankar och i intervjuerna finns följdfrågor som leder till samtal om barnens svar om ljudmiljön. I det sociala samspelet som finns i intervjuerna, där det sker ett lärande, gör att vi tillsammans kan expandera oss i barnens proximala utvecklingszon. I nedanstående bild har vi försökt synliggöra en förklaring till hur barnens utvecklingszon vidgas vid närvarande pedagoger samt hur buller påverkar och leder till en minskad utvecklingszon.

13

2.1.2 Relationell teori

Det relationella är det som sker i den mellanmänskliga sfären, det som sker mellan oss. Det visas i hur vi knyter an till varandra och på så vis skapar relationer där vi försöker att närma oss varandras tankar, känslor och avsikter. På så sätt kan vi skapa exempelvis förtroendefulla relationer (Aspelin, 2015).

I en mindre studie där författarna tidigare undersökt ljudmiljön i förskolan blev resultatet att ljudmiljön är något som vi skapar tillsammans.

Vi fick syn på hur ljudmiljön påverkas av det relationella som händer mellan barnen, pedagogerna, barn – pedagog och barn/pedagog – miljön. Det relationella som händer mellan och omkring barnen och pedagogerna formar den dagliga ljudmiljön och ljudnivån beroende på vad som görs. (Göransson & Sernham, 2016 s. 7)

I föreliggande studie blir även här ljudmiljön synliggjord i det relationella, vilket utgör studiens grund då den sker i en förskolas kontext.

2.2 Barnperspektiv och barns perspektiv

Enligt Lindgren och Halldén (2001) kan barnperspektiv vara ett mångtydigt begrepp där vuxna tar tillvara på barnens villkor och verkar för deras bästa. För att kunna närma sig barns perspektiv försöker vuxna tolka och förstå barnens uppfattningar, erfarenheter och handlingar genom ett barnperspektiv (Sommer, 2011).

Dion Sommer (2011) skriver att barns perspektiv representerar barns egen livsvärld där de själva som barn kan komma till tals. Vidare skriver han att samtal, bandinspelningar eller videofilmer oftast används för att fånga barnens syn på en företeelse. Men som både barnperspektiv och barns perspektiv innebär det alltid att barnens utsagor tolkas ur ett vuxenperspektiv (SOU 2010:66), så även i denna studie.

14

2.3 Fenomenologisk hermeneutik teoriansats

Fenomenologisk hermeneutiskt förhållningssätt används i studien då författarna tolkar och förklarar empirin och sedan beskriver vad de begripit och förstått. De olika delarna i studien som består av intervjuer och samtal med barn bildar efter en sammanställning och tolkning en helhet, vilket leder den hermeneutiska spiralen vidare till nya tolkningar som möjliggör en ny djupare förståelse.

Inom hermeneutiken finns en dialektik som kan förklaras med att forskaren försöker belysa texten från flera håll genom att tolka den. De olika tolkningarna leder till en förklaring som i sin tur leder till en förståelse, som i sin tur gör att texten kan belysas från ännu flera håll. Per-Johan Ödman (2007) beskriver processen i följande citat:

Forskarens data kan jämföras med tolkningar i form av utsagor, texter som ska förstås. Ofta kan han låta dem träda fram för läsaren precis som de är. Då och då märker han emellertid att de inte längre talar ett tydligt språk. Då måste han själv förklara dem genom att tolka dem; detta är ett medel för honom att öka såväl sin egen som andras förståelse. (s.75)

Processen som förklaras i citatet benämns som den hermeneutiska spiralen som leder kunskapen framåt med hjälp av den kunskap vi redan tidigare innehar. Tolkning av ett material är nödvändigt för att kunna förstå. ”Aristoteles beskriver /…/ en av tolkningens väsentligaste funktioner: den att förmedla kunskap som gör det möjligt att förstå en tidigare ofattbar verklighet” (Ödman, 2007 s.75). Ödman beskriver vidare att förståelsen är något som skapas i nuet i en framåtsträvande process som med sina tidigare kunskaper och erfarenheter samspelar för att kunna tolka och förstå problemet ur nya perspektiv, vilket leder till ny förståelse. Med hjälp av det fenomenologiskt hermeneutiska förhållningssättet närmar sig författarna i föreliggande studie det kognitiva begripandet som tydliggör studiens syfte hur barnen påverkas, upplever och uppfattar sin vardagliga ljudmiljö i förskolan. Författarna närmar sig med det även barnens livsvärldar som finns i det fenomenologiska.

I detta kapitel förklaras författarnas teoretiska utgångspunkt som är sociokulturell teori, relationell teori, barns perspektiv samt en fenomenologisk hermeneutisk ansats. Teorierna kommer användas som analysverktyg för att bearbeta empiriinsamlingen.

15

3. Tidigare forskning

I detta kapitel kommer ett urval av relevant forskning som berör studiens syfte med ljudmiljö, ljudmiljön i förskolan och barns upplevda ljudmiljö presenteras.

3.1 Ljudmiljö

Det finns flera olika faktorer som påverkar ljudnivån och hur individen upplever och bidrar till ljudmiljön. Ljudets egenskaper och dess karaktär samt hur starkt, högfrekvent, under hur lång tid och under vilken tid på dygnet ljudet skapas kan påverka hur skadligt ljudet är för hörseln. Fredrik Sjödin och Lage Burström (2013) har i en rapport skrivet att ”Höga ljudnivåer är den vanligaste orsaken till en hörselskada” (s. 38) samt att när buller upplevts är det viktigt att hörselorganet ges möjlighet för återhämtning och vila. Vad som avgör om ljudet är buller är individuellt och kan variera i olika situationer. Buller är när bakgrundsljud som finns i närheten blir ett störande moment som bidrar till att fokus behöver ökas för att uppfatta vad som sägs i ett samtal eller liknande. Kombinationen av buller och krävande arbetsuppgifter ökar risken för irritation och försvårar arbetsuppgifterna, speciellt i avseendet då man kommunicerar. Buller har också visat sig ha negativa effekter vid inlärning då koncentration, sömn och minnessvårigheter kan leda till svårigheter i barnens lärande. (Sjödin, 2012, Sjödin & Burström, 2013)

16

3.1.1 Ljudmiljö i förskolan

Ljudmiljön i förskolan är princip den samma hela dagen och hela veckans vardagar då förutbestämda aktiviteter som måltider, samlingar, hämtningar och lämningar sker dagligen vid ungefär samma tid. (Sjödin, 2012)

Ljudmiljön i förskolan är komplex och i Fredrik Sjödin, Anders Kjellberg, Anders Knutsson, Ulf Landström och Lennart Lindbergs (2012) studie Measures against

preschool noise and its adverse effects on the personnel: an intervention study påvisas att

ljudmiljön kan leda till allvarliga hörselrubbningar. Vidare visar studien på att det är pedagogernas men framförallt barnens röster och aktivitet som är den mest bidragande faktorn till den höga ljudmiljön i förskolan. Aktiviteter som exempelvis lekar, förflyttningar, material och telefoner men även ventilationen är en del av den dagliga ljudmiljön som kan upplevas som bakgrundsbuller. Trots ökande antal rapporter om hörselskador från förskolan kan skadorna inte kopplas till de enskilda ljuden från aktiviteterna, då de i sig inte leder till nedsatt hörsel. Om ljuden mäts var för sig på en decibelskala är de inte höga, men oregelbundna ljud som uppfattas samtidigt bildar tillsammans ett buller som kan leda till hörselproblem. Andra faktorer som exempelvis stress bidrar till att ljudmiljön upplevs som värre. Detta tillsammans blir motsägelsefullt då barnens och pedagogernas röster är det som utgör den största delen i förskolans ljudmiljö, men en förskola utan verbal kommunikation, aktiviteter och lekar genererar inte till den pedagogiska verksamhet som är förskolans uppdrag. Åtgärder som kan göras är ökad medvetenhet om ljudmiljö och ett ständigt pågående arbete för att sänka ljudnivån. Organisatoriska och akustiska förändringar som utbyte av material och fasta installationer kan bidra till ett bättre inomhusklimat. (Sjödin, Kjellberg, Knutsson, Landström & Lindberg, 2012)

I artikeln Preschool Children's Experience and Understanding of Their Soundscape (Dellve, Samuelsson & Persson Waye, 2013) framgår mätningar i förskolemiljö att det är i barnens inomhusaktiviteter som ljuden skapas. Ljuden påverkas av rummets akustik, antalet barn på avdelningen och antal barn per rum. Men även övriga faktorer så som den pedagogiska medvetenheten om ljudmiljön och de ljud som skapas från andra källor som exempelvis fläktsystem bidrar till förskolans ljudmiljö. De olika faktorerna tillsammans

17

kan leda till hälsoproblem som bland annat ljudtrötthet för personalen. I buller tros barn löpa ökad risk för att utveckla permanent nedsatt hörsel på grund av deras högljudda beteende när de leker och risken för åldersrelaterad utsatthet ökar. Ljudmiljön kan även kopplas till att barnen får språkförseningar, läs- och skrivsvårigheter och riskerar kroniska röstproblem då barnen får höja rösten för att överrösta ljuden (Dellve, Samuelsson & Persson Waye, 2013). Att barnen och pedagogerna höjer rösterna i samband med varandra i en hög ljudnivå blir en lombardeffekt. Lombardeffekten kan förklaras som när man oreflekterat och ofrivilligt höjer rösten för att överrösta de ljud som är i rummet, det i sin tur leder till att de andra som är i samma rum höjer sina röster för att höra och höras. Likt en ond cirkel blir konsekvenserna till en ytterligare ökande ljudmiljö. Étienne Lombard (1909) var den första att observera och rapportera lombardeffekten (Lane & Trane, 1971).

3.1.2 Barns upplevda ljudmiljö

I studien ’Det låter som en geting i mitt huvud’ god ljudmiljö i förskola av Persson Waye (2014) framgår att: ”Bullrets effekt på barnen i förskolemiljön är inte lika noggrant studerad” (s.2) vad gäller eventuell hörselpåverkan specifikt inom gruppen förskolebarn. I jämförelse mellan studier utförda på hur pedagoger och barn i förskolan påverkas av bullrets effekter ses det som en brist av kunskap om barns påverkan då Sofie Fredriksson, Janina Fels och Kerstin Persson Waye (2013) skriver att barn generellt kan anses vara en riskgrupp vid bullerexponering i högre grad än vuxna. Barnen befinner sig i riskgruppen eftersom de leker nära varandra, ibland med lekar och leksaker som alstrar starka plötsliga ljud samt att barnen ofta inte kan eller förstår att de bör undvika starka eller bullriga ljud. Fredriksson, Fels och Persson Waye (2013) gjorde en internationell utblick i sin studie då de fann att det saknades studier och forskning gjorda av andra länder på ljudmiljön i förskolan, för att barnen likt som i Sverige inte omfattas av regelverk som kräver det. Lotta Dellve, Lena Samuelsson och Kerstin Persson Waye (2013) lyfter fram att ”Noise may be a serious health problem in preschools” (s. 1). Deras syfte med studien är att bredda förståelsen för hur förskolebarn erfar, förstår och hanterar ljud och buller i

18

förskolan. I resultatkapitlet av studien skiver de ”Young children’s main understanding

of their sound environment can be described as ’living with the uncontrollability of

sounds’” (s. 8). Vidare skriver de att det inte tidigare finns några lämpliga verktyg att

använda för barn under åtta år för att undersöka hur de upplever sin ljudmiljö då barnens

anatomiska utformning gör att de påverkas direkt av ljud, till skillnad mot vuxna. Det kan resultera i att barnen upplever sin ljudmiljö annorlunda och av den anledningen gjorde de en kvalitativ studie med 36 deltagande barn som intervjuats i 11 fokusgrupper. Studien utfördes på fem olika förskolor i Sverige där barnen var mellan fyra och sex år gamla. I studien uppmärksammades ljudmiljön som en av huvudorsakerna till stress hos barnen. I intervjuerna berättade barnen att de vid höga ljud fick ont i magen, ont i öronen, förhöjd puls, huvudvärk, yrsel, olustkänslor och mådde dåligt. För att undvika oljud hade barnen utvecklat olika strategier som att gömma sig, hålla för öronen, gå till en vuxen eller stänga dörren. Stress och psykisk ohälsa kan sättas i relation till miljöns påverkan, men det saknas kunskap om hur barn i åldrarna fyra till sex upplever och hanterar stress i den dagliga miljön på förskolan. En möjlig orsak till de bristande kunskaperna kan vara avsaknaden av mätningar som kan visa samband med konsekvenserna om miljöfaktorerna med yngre barn. (Dellve, Samuelsson & Persson Waye, 2013)

I detta kapitel har tidigare forskning som gjorts inom det berörda området presenterats, bland annat studier av Sjödin och Persson Way som forskat om förskolans ljudmiljö. Ljudmiljön skapas främst av pedagogernas och barnens röster och de dagliga aktiviteterna som tillsammans utgör en motsättning mot den pedagogiska verksamheten som baseras på en ständigt pågående kommunikation och aktivitet. Det är ett område med relativt lite forskning på.

19

4. Metod

I metodkapitlet förklaras studiens genomförande, val av metod motiveras, diskuteras och empiriinsamlingens arbetsgång och etiska överväganden beskrivs.

4.1 Metodvalsdiskussion

I undersökningen använde vi oss av semistrukturerade intervjuer (Alvehus, 2013) med fyra huvudfrågor för att närma studiens syfte. Elisabet Doverborg och Ingrid Pramling Samuelsson (2000) skriver om intervjuns viktigaste delar med att planera intervjuns och samtalets syfte och mål ”/…/ men framför allt innebär det att man alltid följer upp barnets svar på varierande sätt med utgångspunkt i barnets sätt att hantera frågan.” (s.38). Vi utgick från detta och såg fördelar i att följa upp barnens svar med utgångspunkt i hur barnen uppfattat frågorna. Samtalen blev naturliga och tillsammans kunde vi närma oss en gemensam förståelse hur ljudmiljön i förskolan upplevdes och uppfattades ur barnens perspektiv. Varje barn svarade individuellt på intervjufrågorna utifrån sina egna erfarenheter, vilket gav en variation men även likheter som synliggörs i analysen.

Studien är utförd endast på en förskola, kan då studiens resultat bli trovärdig och hade liknande resultat presenterats om studien varit mer omfattande? Studiens resultat blir trovärdigt men det empiriska materialet blir inte tillräckligt stort för att resultat ska kunna generaliseras till att omfatta alla förskolor, det ger dock en indikering på hur barnen kan påverkas av ljudmiljöns konsekvenser. Går det att närma barns perspektiv på flera sätt som styrker intervjuerna med barnen, eller är intervjuerna tillförlitliga som de är? Kan

20

man som vuxen komma riktigt nära barnens perspektiv, utan att tolka? Att närma sig barns perspektiv utan att interagera och föra någon form av dialog med barnen blir missvisande och leder inte till att man närmar sig barnens perspektiv. Då författarna till studien tolkar barnens svar ur ett vuxenperspektiv blir det ett barnperspektiv som närmar sig barns perspektiv. ”Men om vi vill göra barns tankevärld synlig, måste man skapa förutsättningar för detta, och då är intervjuer och samtal bra utgångspunkter.” (Doverberg & Pramling Samuelsson, 2000 s. 13)

4.2 Val av metod

Ljudmiljön kan ses som ett vardagsfenomen och genom att använda en fenomenologisk forskningsansats i studien kan författarna fånga barnens vardagsfenomen och på så sätt närma sig och försöka beskriva barnens livsvärld. För att förstå barnens livsvärld måste vi närma oss den på olika sätt och dela med oss av vår egen livsvärld för att på så sätt skapa en större förståelse (Husserl, 2004).

”/…/ det går att förstå andra människor och vår egna livssituation genom att tolka hur mänskligt liv, existens, kommer till uttryck i det talade och skrivna språket samt i människors handlingar och i människliga livsyttringar.” (Patel & Davidson, 2003 s. 29)

Doverborg och Pramling Samuelsson (2000) skriver att ”Oavsett vilka frågor vi ställer till barnen, måste dessa följas upp med utgångspunkt i barnens svar” (s. 38). Att svaren i studien följdes upp i samtal blev naturligt och gav en djupare förståelse av barnens svar och tankar. Vidare menar de att intervjuerna bör inledas i en känd situation och/eller upplevelse, för att barnen ska få ett förtroende och kunna knyta an till händelsen. Vi valde att använda oss av Stimulated Recall (Calderhead, 1981) vilket innebär att videoinspelningar användes som intervjufrågornas utgångspunkt. Med den valda metoden kan de intervjuade barnen via videoinspelningen knyta an till sina egna erfarenheter och tankar om förskolan och de vardagsljud som barnen hör där. Då studiens syfte har fokus på vad det är barnen hör blev det ett aktivt val att vända bort skärmen med videoinspelningarna, för att barnen endast skulle använda hörseln (auditivt) och därmed fokusera på ljudet. Videoinspelningarna beskrivs därför som ljudsekvenser i studien.

21

Hade filmen visats visuellt hade sannolikheten varit stor att barnen fokuserat på synintrycket och då svarat på frågorna efter vad de sett på filmen och inte vad de hört. Detta då synen är ett sinne som dominerar över hörseln (Armstrong & Issartel, 2014). Tillvägagångssättet att intervjua och samtala med barnen valdes för att författarna skulle kunna närma sig barnens perspektiv och kunna utveckla förståelse för deras erfarenheter och livsvärld. Par intervjuer valdes för att ge möjlighet till trygghet åt barnen då det kan uppfattas som maktövertag om det är två vuxna som ställer frågor till ett barn. I par kan även barnen höra varandras åsikter och tillsammans skapa en diskussion och på så sätt samtala sig fram till ett eller flera svar (Kvale, 2014). Fler än två barn åt gången hade försvårat intervjuerna och inte möjliggjort att göra alla barnens röster blivit hörda, det hade även kunnat leda bort fokus från intervjun.

Intervjuformen var semistrukturerad med fyra förutbestämda frågor som ställdes till alla deltagande barn efter dem lyssnat på varje ljudsekvens. Att samma frågor ställdes blir en kontinuitet för barnen likväl en variation då innehållet förändras i ljudsekvenserna och barnen fick möjlighet att utveckla sina tankar om upplevelsen. ”Genom att vi ställer samma fråga till barnet fast i olika sammanhang får vi en mer nyanserad bild av barnets föreställningar, eftersom barnet får fler tillfällen att ge uttryck för sina tankar” (Doverborg & Pramling Samuelsson, 2000 s. 37). Huvudfrågorna som ställdes var följande: Vad använder ni era öron till? Vad hörde ni? Hur upplevde du det du hörde? och Vad tror ni hände? Efter att barnen svarat samtalade vi och följdfrågor ställdes baserade på barnens svar för att få en djupare inblick i deras tankar och deras sätt att uttrycka sig gällande huvudfrågorna.

22

4.2.1 Urval

Förskolan studien är genomförd på är belägen på den Skånska landsbygden och valdes då det redan fanns en etablerad kontakt från tidigare studiesamanhang.

Både när man genomför och när man tolkar intervjuer är det viktigt att man har en gemensam referensram. Ju mer man vet om barnet och det sammanhang om vilket man pratar med henne, desto lättare är det att förstå och tolka det som barnet säger. (Doverborg & Pramling Samuelsson, 2000 s. 53)

Då barnen sedan tidigare hade en etablerad kontakt med författarna ökade sannolikheten att referensramarna stämmer väl överens och att intervjuerna och samtalen blir friare och djupare. För att kunna kommunicera verbalt med barnen och höra deras åsikter, tankar och funderingar genomfördes studien på en storbarnsavdelning. Totalt intervjuades tio barn, tre fyraåringar, fyra femåringar och tre sexåringar, hälften var flickor och hälften pojkar. I vårt resultat anser vi att ålder och kön inte är relevant då vi intresserar oss av vad som sägs, därför kommer barnen vidare presenteras med unisexnamn.

Empiriinsamlingen gjordes mellan frukost och lunch då alla barnen var inomhus och lekte. De barn som frivilligt ville bli intervjuade fick följa med parvis till ett mindre rum där vi kunde samtala ostört. Rummet intervjuerna ägde rum i utgör en del av avdelningen och benämns ”matematik- och språkrummet”. Valet att stanna kvar på avdelningen var för att barnen skulle kunna känna igen sig i miljön, vilket kunde ge möjlighet för en trygghetskänsla åt barnen i intervjun.

4.2.2 Etiska överväganden

Studien utgår från vetenskapsrådets (2010) fyra etiska överväganden, informations-, samtyckes-, konfidentiell- och nyttjandekravet. Innan författarna genomförde empiriinsamlingen lämnades en informations- och samtyckesblankett till samtliga barn och vårdnadshavare som var berörda och kunde där lämna sitt medgivande (se bilaga).

23

Studenter och forskare som omfattas av högskolelagen (Utbildningsdepartementet, 1992) 1 kap. 3a § ska följa vetenskapsrådets (2010) fyra etiska överväganden som är följande: Informationskravet, alla deltagande i studien kommer informeras om hur studien genomförs och dess syfte. Om studien omfattar barn under 18 år ska även vårdnadshavarna informeras och tillfrågas.

Samtyckeskravet, alla deltagande blir tillfrågade om de vill delta och informeras om att det är frivilligt. I studier omfattande barn kan både barnen själva och vårdnadshavarna när som helst välja att avsluta samarbetet.

Konfidentialitetskravet, innebär att i studien kommer alla deltagare vara anonyma med fiktiva namn.

Nyttjandekravet, materialet kommer endast att användas till det studien gäller, vilket tydligt bör framgå i informationen. I detta fall kommer materialet endast användas till examensarbetet och eventuellt visas upp för handledaren, examinatorn och en liten studiegrupp bestående av studenter på Malmö Högskola.

4.2.3 Validitet och reliabilitet

Genom att studiens tillvägagångsätt och empiriinsamlingens förlopp skrivs fram med transparens ger det studien en högre trovärdighet. Videoinspelningarna är filmade i barnens förskolemiljö som varieras mellan olika kontextuella sammanhang. Då det är människor som intervjuats som alla är olika individer med olika livsvärldar kommer sannolikheten vara stor att det blir annorlunda resultat om studien utförts vid annan plats och tidpunkt. (Larsen, 2009)

Alla barn har olika erfarenheter med sig in i förskolan och erövrar nya erfarenheter av varierade slag då alla barngrupper och verksamheter ser olika ut. (Doverberg & Pramling Samuelsson, 2000 s. 20)

Detta innebär att empiriunderlaget inte är tillräckligt stort för att kunna generaliseras, men resultatet visar på urvalsgruppens egna särdrag. Huvudfrågorna i undersökningen är öppna och kan bjuda till olika svar beroende på hur frågorna uppfattas. Att författarna tidigare haft kontakt med barnen kan även påverka samtalets innehåll. Empiriinsamlingen

24

har videofilmats och transkriberats för att i analysen tolkas med en fenomenologisk hermeneutisk ansats där författarna försöker närma sig barnens perspektiv för att komma närmre deras sanning. Alla ovanstående faktorer påverkar studiens reliabilitet och validitet på olika sätt. (Hartman, 2004)

4.3 Genomförande

Till en början kontrollerades att samtyckesblanketterna från vårdnadshavarna hade lämnats in så att vi fått tillstånd att videofilma, samtala med och intervjua barnen. Sedan videofilmades sekvenserna från förskolans vardag så att vi hade konkreta ljudsekvenser att spela upp för barnen att samtala om. Vi valde att videofilma olika aktiviteter med varierande ljudnivå som utspelades på avdelningen under tiden vi befann oss i förskolan. Videoinspelningarna gjordes med en surfplatta och det resulterade i fem olika videosekvenser som varade mellan 30-60 sekunder (se beskrivning 4.4 Inspelat material). Efter att vi videofilmat de olika sekvenserna förberedde vi för samtal i ”matematik- och språkrummet”, som vi fick tillgång till på avdelningen. En ytterligare surfplatta användes för att videofilma intervjuerna och samtalen med barnen, surfplattan placerades på en hylla mitt emot barnen. Alla barn som intervjuades informerades om studien och de fick lämna ett muntligt godkännande till att intervjun videofilmades. Surfplattan med videosekvenserna placerades på bordet med skärmen vänd bort från barnen, för att barnen skulle kunna fokusera på vad de hörde och inte på vad de såg. I planeringsstadiet tänkte vi att barnen först skulle få lyssna, samtala och sen få titta på vad det var de hört men för att inte tappa fokus på att endast använda öronen och hörseln valde vi bort att visa filmen. Vi frågade två barn åt gången om de ville hjälpa oss med vår studie, alla berörda frågades om lov och om de ville vara med, det var helt frivilligt och vi respekterade att några av barnen sa nej. De barn som ville bli intervjuade följde med oss in i rummet, där informerade vi om vårt syfte i studien med att vi var nyfikna och intresserade av att veta vad det är just de hör på förskolan varje dag. Inledningsfrågan vi ställde var ”Vad använder ni era öron till?” Sedan fick barnen lyssna på ljudsekvenserna en åt gången och intervjufrågorna ställde efter varje sekvens. Svaren bidrog till att vi ställde följdfrågor och

25

samtalade med barnen, dels för att få en djupare förståelse för hur barnen tänkte och för att möjliggöra att de kunde motivera sina svar.

Efter att intervjuerna transkriberats och blivit 47 sidor i textformat började sorteringsarbetet ta form. Författarna satt var för sig och klassificerade intervjudeltagarnas svar i (till studiens syfte) relevanta grupper. På så vis reducerades det transkriberade materialet till 17 sidor. Därefter träffades författarna som diskuterade, argumenterade och letade efter likheter och skillnader på den relevanta sorterade empirin. Båda författarnas material sammanställdes till ett material och här skedde ytterligare en reducering av empirin. Det följdes av att författarna granskade den nu mer reducerade, relevanta empirin med ett fenomenologiskt förhållningssätt. Därefter följde den hermeneutiska tolkningsprocessen med frågor om vad det är som framträder i empirin och hur det kan tolkas och bli begripligt. Vidare bearbetades och användes delarna i den tolkade empirin för att besvara studiens syfte och frågeställningar till ett resultat.

4.4 Inspelat material

Ljudsekvens 1) Under första sekvensen videofilmades tre barn som lekte på golvet i en hörna av avdelningens större rum. Under tiden befann sig fler barn och pedagoger samtalande och lekande i rummet. De tre barnen som videoinspelningen fokuserade på lekte med en riddarborg i trä med tillhörande figurer och hästar i hårdplast. Barnen samtalade om figurernas egenskaper under lite skratt och flyttade runt dem i borgen, de verkade även leta efter någon speciell figur som de sedan hittade då ett av barnen säger

Här, jag hitta den! Författarna uppfattade det som svårt att urskilja vad de tre barnen

säger då de pratar lågmält och bakgrundsbuller från övriga personer i rummet maskerar deras samtal.

26

Ljudsekvens 2) Andra sekvensen filmades i en korridor där tre barn befann sig och lekte med Lego Duplo. Dörrarna som ansluter till korridoren var stängda. Barnen hade byggt bilar som de körde med fram och tillbaka på golvet och väggarna samtidigt som de gjorde några tut-ljud. De hade även konstruerat ett garage som de kroppsligt och verbalt samtalade fåordigt och med delvisa utrop om var bilarna fick placeras.

Ljudsekvens 3) Tredje sekvensen filmades i en av tamburerna. Dörren som leder in till ett av de större samlingsrummen var stängda. Två barn befann sig i tamburen och samtalade tills det ena barnet säger Nu går vi, vilket uppfattas tydligt, sen skrattar de lite. När de går förbi oss säger de Hej.

Ljudsekvens 4) Vi filmade den fjärde sekvensen i ett av de två stora samlingsrummen som finns på storbarnsavdelningen. Rummet är uppbyggt med rum i rummet-principen (Reggio Emilia inspirerat) som är avskärmade med halvhöga lagerhyllor. På ena långsidan av rummet finns en vask, parallellt med den finns ett buffébord som används vid de dagliga måltiderna och mitt i rummet finns tre bord med stolar placerade. Från rummet kan man komma vidare till korridoren, ateljén, matematik- och språkrummet och tamburen. Under tiden vi filmade lekte barnen i de olika miljöerna, några rörde sig genom rummet, några barn spelade spel vid ett av borden, tre pedagoger samtalade vid vasken och sammanlagt befann sig 14 barn i rummet. Författarna menar att detta är en vardaglig situation i förskolan som utspelar sig och återkommer på liknande sätt under dagarna. Ljudsekvens 5) Femte sekvensen filmades i matematik- och språkrummet. Mitt i rummet står ett bord med stolar, runt om på väggarna finns hyllor med olika material till rummet. Det som hörs på ljudsekvensen är ett barn som skakar tärningar i en glasburk följt av att barnet slår ut tärningarna en och en på bordet. Samtidigt leker ett annat barn med plastkorkar (från mjölkpaket som återbrukats till bokstavsbrickor). Barnet blandar brickorna i plastbacken och placera sedan ut dem på bordet, därefter lägger barnet tillbaka dem en och en i plastbacken.

I detta kapitel presenteras studiens genomförande med de olika val som gjorts i processen. Valet av metod har diskuterats, motiverats och trovärdigheten har ifrågasatts. Även de etiska övervägandena som högskolestudenter ska efterfölja har belysts.

27

5. Resultat och analys

Inledningsvis i detta kapitel presenteras relevant empiri följt av författarnas förtydligande. Vidare i analysen används en fenomenologisk hermeneutisk ansats för att analysera empirin. I samtalen med barnen använde intervjuarna begrepp som skönt, trevligt, otrevligt, var ljudnivån hög, låg eller mittemellan. Dessa begrepp användes för att tolka och förstå barnens svar som redovisas, analyseras och tolkas. I presentationen av empirin redovisas intervjudeltagarnas relevanta svar och delar av resonemang. På vissa frågor svarade inte alla barn, som är förklaringen till ett bortfall av tio respondenter på varje fråga. Till svar på några av frågorna svarade den ena intervjudeltagaren på frågan och den andra intervjudeltagaren (som var deltagande under samma intervju) kroppsligt eller hummade till svar.

5.1 Vad använder ni era öron till?

Alla barnen svarade att: man lyssnar.

Intervjuare ställde följdfrågan: Men vad är det för något vi lyssnar med öronen, vad

lyssnar vi på?

René, Mio och Eli svarade: Att höra vad fröknarna och kompisarna säger.

Kim svarade: lyssna på sina mammor och papper och att om man kanske säger jag

28

Robin svarade: ljud.

Enligt barnens svar verkar de svara oreflekterat på frågan vad öronens funktion är. I barnens förståelse ser de ett samband mellan verbal kommunikation till pedagoger, kompisar och föräldrar. Det kan tolkas av att barnens svar innehåller instruktioner om att lyssna på varandra då förskolan finns i en sociokulturell kontext där fostran, omsorg och lärande är centrala delar som oftast sker via verbal kommunikation. Då det är förskolebarn som intervjuats kan det vara en förklaring till att barnen kopplar öronen till att lyssna. Robin är den enda av intervjudeltagarna som ser samband med öronens funktion till ljud men utvecklar inte sitt resonemang i samtalet.

5.2 Ljudsekvens 1

Vad hörde ni?

Levie svarade: vi hörde inte så mycket, det var så mycket som prata.

Conny och Eli svarade att de: hörde en (pedagognamn) och många barn som lekte. Toni svarade: barn.

Mio svarade med att säga de namn på barnen som hördes på ljudsekvensen och att: det

var flera barn och vuxna i rummet.

Vida svarade först: inget. Då svarade Robin: inte jag heller där var ganska många som

pratade. Vida tillade då en pedagogs namn och ett barnnamn: dom var där jag hörde de.

Hur upplevde du det du hörde?

René svarade: många som pratade i rummet. Levie svarade med att säga: blablabla. René fortsätter samtalet: men om man gör så hära, en pratar i taget så hör man bättre.

Kim svarade: Ja och jag hörde många barn. Jag har, jag hörde faktiskt 12 barn, för jag

bara tror, jag bara hörde. Efter följdfrågan från intervjuaren svarade Eli: högre och Kim

29

Alex svarade: det var (pedagognamn) som gjorde det ljudet. Mio och Conny svarade: Mittemellan ljud.

Robin svarade: Tyst.

Vad tror ni hände?

Rene svarade: dom leker.

Kim svarade: ähh leker dom, leker dom kurra gömma. Det lät nästan som när nån, hittad. Toni svarade: de pratade.

Mio svarade: vi lekte där.

Ljudsekvensen spelades in i ett stort rum med mikrofonen riktad mot en specifik leksituation, men då flera barn och pedagoger befann sig i rummet vid samma tillfälle, (så som det oftast är i förskolans vardag) spelades även bakgrundsljuden in på ljudsekvensen. Ljudsekvensen upplevdes som bullrig där det blev svårt att urskilja specifikt vad det var som hördes. Då hela ljudmiljön blev påtaglig samtidigt i ljudsekvensen upplevde barnen ljudmiljön på ett (tolkat av författarna) nytt sätt, endast auditivt utan det visuella sinnet. Detta resulterade i att när barnen som intervjuades lyssnade på ljudsekvensen upplevdes det som att barnen hade svårigheter att urskilja vad som sades och hördes. För att kunna urskilja vem eller vad det var som hördes behövde intervjudeltagarna koncentrera sig och fokusera, vilket visades med deras kroppsspråk. Genom de ord som kunde urskiljas från bullret uttryckte barnen att de kopplade samman lek med ljudet. I följdfrågorna förklarade barnen vilka slags lekar som de trodde lektes. Ljudet blev som ett buller men vissa ord och röster kunde urskiljas. Mio kände igen sin egen röst och kopplade händelsen till att vi tidigare på dagen frågat om lov om att filma när de tre barnen lekte, Mio kunde därför troligtvis urskilja kompisarnas röster utan större problem jämförelsevis vad de andra intervjudeltagarna kunde då de svarade att de hörde

barn. Om det var så att Mio uppfattade rösterna från ljudsekvensen eller mindes vilka

30

5.3 Ljudsekvens 2

Vad hörde ni?

Levie svarade under tiden ljudsekvensen spelades upp: skramlar. Pablo, lät som de sa

det. Kolla.

Kim svarade: som ni bygger. Eli tillägger: ett tåg. Jag hörde någon som bygger. Intervjuare ställde följdfrågan: hur kunde du veta det? Kim svarade: för jag hörde nån

som rasade. Eli fortsätter: det dene, för den gjorde som ett tåg med signal. Kim utvecklar: den bara tutu, för det hörde jag på filmen.

Toni och Alex svarade: de leker, de leker med bilar.

Conny svarade: ja nu vet jag vem det är det är en av mina kompisar. Det visste jag (ett

barnnamn) var också med.

Robin svarade: äh där var (två barnnamn) och ähh mm.

Hur upplevde du det du hörde?

René svarade: att de, att de skramlar så jag inte hör så mycket. Ändå att jag har håret

framför öronen då hör jag faktiskt. Levie svarade på intervjuarens följdfråga: det är mittemellan så man hör inte så mycket.

Eli svarade: jag tycke det var inte skönt.

Kim svarade: jag tyckte det var inte skönt, för det var högt och starkt. Alex svarade: ja skönt ljud.

Toni och Mio svarade: mittemellan. Conny svarade: lågt.

31

Vad tror ni hände?

Levie frågar medan ljudsekvensen spelades upp: sjunger dom? Levie svarade sedan på frågan: de leker, med grejerna. René utvecklar: de leker jag vet dom leker med bilar o

sånt. Levie fortsätter med: jag vi har en så stor bilbana, där är, vi har ritat svart och vitt sen har vi en massa bilar som ska köra där på.

Kim svarade: de kastar nog med saker. Man kan ju bygga nåt och så rasar dom ner det. Eli fortsätter: när en kompis byggde ett torn. Kim avbryter med: dom rasade ner saker. Efter följdfrågan av intervjuaren svarade Kim: ja jag sa att det var tuftuff tåget.

Toni svarade: bygger lego, bygger legobilar.

Conny svarade: att dom leker med bilar, att dom, tutar. På intervjuarens följdfråga svarade Conny: mhm va innan, innan såg jag det i korridoren.

Vida svarade: lekte med bilarna, jag hörde de.

Redan under tiden som intervjudeltagarna lyssnade på ljudsekvensen började några av dem ge förslag på vad de hörde, likt gissningar för att svara rätt svar på frågorna de visste skulle ställas efter uppspelningen. Många av barnen gav förslag på vilka barn det var som hördes på ljudinspelningen och vad det var som lät. Vi tolkar det som att barnen vill gissa rätt svar på intervjufrågorna. Att barnen ger många gissningar kan bero på ett behov för dem att veta eller för att kunna tolka ljudet då de inte kan se händelsen visuellt.

Barnen kopplar ihop ljuden de hörde från ljudsekvensen till platsen och rummet ljuden brukar höras i förskolan och vidare till de barnen som oftast leker där och vad som brukar lekas, och vilka leksaker som finns där. I ljudsekvensen uppfattar barnen att det skramlar, kastas med saker, rasas, tuff-tuff tåget körs och att det byggs legobilar. En av intervjudeltagarna upplevde ljudsekvensen som ett skramlande ljud och uttryckte det som svårt att urskilja andra ljud för skramlet maskerade ljudet. Och trots att håret hängde framför öronen gick det att höra och uppfatta ljud på ljudsekvensen, barnet verkade förundrad över fenomenet att håret inte hindrade ljudet.

Eli och Kim hade samma uppfattning om att de upplevde ljudet som inte var skönt för öronen och de förklarade vidare att det var högt och starkt. Här visade barnen på att de är medvetna om vilka begrepp som används för att beskriva ljudmiljön. Robin uttryckte att

32

ljudet var trevligt, vi tolkade det till att de ljud som Robin upplevde var ljud hen kopplade samman med aktiviteten som lektes till en lek som Robin gärna leker.

5.4 Ljudsekvens 3

Vad hörde ni?

Levie svarade: det är tyst.

Eli, Mio, Vida och Alex nämnde två av kompisarnas namn som hördes på ljudsekvensen. Conny svarade medan ljudsekvensen spelades upp: det är (ett barnnamn). Nu vet jag vem

det är, det är (tre barnnamn), jo det var (ett barnnamn).

Hur upplevde du det du hörde?

René svarade: Det är lågt och det är tyst. Levie fortsätter: det var bättre. Intervjuaren frågade: hur var det bättre. Då svarade Levie: för det är lite lågt.

Kim svarade: högt. Jag tyckte det var högt, i öronen. Eli svarade: mellan. Intervjuaren ställde följdfrågan med en jämförelse mellan ljudsekvenserna två och tre. Efter följdfrågan svarade Kim: Den var mycket skön, för den var lägre. Eli svarade: Låg. Den

här var mycket skönt.

Alex svarade: lågt. Toni svarade: lågt, funderar och svarade sedan mittemellan. Alex utvecklar sitt svar med: Jag tycke det var lågt. Ja det var skönt. Här är det inte tyst så

ofta.

Conny svarade: högt, mellan och Mio svarade: högt. Efter att ha lyssnat på ljudsekvensen igen svarade både Conny och Mio: mittemellan. Mio lägger till: Skönt för öronen. Vida svarade: högt.

33

Vad tror ni hände?

René svarade: är, är detta ”docken”, vad är det? Eli svarade: de pratade med dig.

Kim svarade: de kanske gjorde, lekte nå.

Mio svarade: de lekte. Vilket Conny utvecklade med: lekte med dinosaurie. Vida svarade: vi vet inte, ähhh, inget.

De flesta intervjudeltagarna kunde urskilja rösterna på barnen som hördes på uppspelningen och de gav uttryck för att de upplevde ljudsekvensen som tyst och skön för öronen. Alex säger att det inte är tyst så ofta på förskolan. Kim och Vida svarade först att ljudet uppfattats som högt, men efter följdfrågor och jämförelse med den tidigare ljudsekvensen förklarade Kim vidare att denna ljudsekvens var lägre och därför skönare för öronen. Då Kim först gett uttryck för att ljudet upplevdes som högt tolkar vi som att ljuden som hördes var tydliga då det inte uppfattades något bakgrundsbuller. Då det inte hördes så mycket ljud på ljudsekvensen blev det svårt för intervjudeltagarna att relatera ljudet med någon händelse, det blev mest gissningar på vad de kunde tänkas att barnen på ljudsekvensen gjorde.

5.5 Ljudsekvens 4

Vad hörde ni?

René svarade: det är jätte mycket ljud.

Kim nämnde en pedagog och två barn som hördes på ljudinspelningen. Eli svarade: det

är många barn. Kim svarade: och så hörde jag massor av barn. Då fortsatte Eli: osså massor av ljud.

34

Toni svarade: nårra barn.

Mio svarade med två pedagoger som hördes på ljudsekvensen men även: det var många. Vida svarade: inget. Efter en följdfråga svarade Vida: många.

Hur upplevde du det du hörde?

Levie svarade: det är mittemellan.

Eli svarade: jag vet jag hör inte. Jag menar jag hör för det går så snabbt. Kim fortsatte:

och det är högljudd.

Alex svarade: jag tyckte inte det var högt. Toni svarade: skönt.

Conny svarade: oj det var högt, va högt. Det känns inte bra i öronen inte bra. På intervjuarens följdfråga svarade Conny: ja obehagligt.

Vida svarade: högt ljud och berättade vidare efter följdfråga att hen får ont i huvudet ibland: då orkar jag inte leka mer.

Vad tror ni hände?

Kim svarade: barn, de pratar alla samma gång. Alex svarade: ähhh jo de lekte, hahu.

Conny svarade: jag hör inte. För att de babblar så himla snabbt.

Intervjudeltagarna verkar bli överraskade av alla ljud de upplever på en och samma gång. Det var endast några av barnen som gav uttryck för att de lyckas urskilja några röster, de nämnde främst pedagogernas röster. Barnen kunde även tyda att det var många barn som pratade samtidigt, ett barn tyckte att det lät som om de pratade snabbt. Intervjudeltagarna hade olika uppfattningar om hur de upplevde ljudnivån om den var hög, mittemellan eller inte hög, vilket vi tolkar att ljuden i sig inte är höga men när det hördes samtidigt

35

upplevdes det som ett buller. Vida svarade att hen inte hörde något vilket i samtalet kommer fram till att det var för att det var mycket ljud från många barn.

5.6 Ljudsekvens 5

Vad hörde ni?

Kim svarade: Det hörs ju nästan som jultomten, hoho. Eli fortsätter: är det is som

ramlar ner? Efter följdfråga utvecklade Kim: ja eller så var det kulor eller så var det några ärtor. Eli svarade: ärtor, är ju inte så högljudda. Kim: jo lite.

Conny svarade: tärningar, det hörde jag. Robin svarade: kloss.

Vida svarade: ett tärningar, jag hörde de, kände igen ljudet.

Hur upplevde du det du hörde?

Levie svarade: det var rätt så högt. Intervjuaren ställde följdfrågan: det var högt sa du,

hur menade du med högt? Då svarade Levie: för det var sånt här ljud. Så skrammel ljud, det är inte skönt. René fortsatte förklara: när det var tyst, var det jättebra men när det var högt det var inte så bra och Levi fyllde i: När ljudet är högt får man ont i öronen och man kan åka till doktorn.

Kim svarade: det låter konstigt, de som. Eli fortsatte: den var jätte hög och Kim svarade: lite högt. Intervjuaren ställde följdfrågan: men var det skönt för öronen eller? Kim och Eli svarade: nej. Efter fundering svarade Kim: jag tyckte det. Eli svarade: jag

tyckt det var lite skönt. Kim fortsatte: jag tyckte det var jätte skönt.

Toni och Alex svarade: det var högst och mittemellan. Alex fortsatte efter en följdfråga:

högt och lågt och mittemellan. Toni svarade: Högt i början, sen mittemellan och sen lågt.

36

Conny svarade först: högt, jätte högt. Och fortsatte efter en följdfråga: obehagllia,

rörörörigt.

Vida svarade: mittemellan, skönt för öronen. Robin svarade: trevligt.

Vad tror ni hände?

René svarade: Jamen nu vet var ni är ahah asså de leker med dom grejerna där och i dom

där så det skramlar så. Levie fortsätter med att gå runt i rummet och visar: och dom här och sen dom. René fortsätter att visa: också dom och denna, det är denna som låter. Efter

följdfrågan fortsatte Levie: vi kände igen dom ljuden som domma och sen kände vi igen (pekar på korkarna och tärningarna som finns i rummet).

Kim svarade: ja eller så var det kulor eller så var det några ärtor. Ja lite, de kanske lekte

jultomten. Osså hade dom och låtsade att kulor var äh lingonen på renarna.

Toni svarade: dom leker med tärningarna dom där (pekar). Jag hörde de.

Conny svarade: ja, dom tärningarna där. För att, för att det låter som tärningar att det

var ähhm en rund skål.

Robin svarade: kloss.

Vida svarade: ett tärningar, jag hörde de.

Intervjudeltagarna relaterar ljuden de hörde på ljudsekvensen till rummet vi befann oss i då intervjuerna ägde rum. Helt spontant reste sig de flesta av barnen och gick runt i rummet för att visa vad det var som skapade ljuden de hörde. Igenkänningsfaktorerna upplever vi som höga och undrade om det har med att göra att barnen visuellt såg materialet och hade möjlighet att visa upp det och återskapa ljudet, för att se om det överensstämde med ljudsekvensen.

Kim är övertygad om att det är lingonen på renarna som hördes, det tolkar vi som att hen menar bjällror som skramlar likt ljudet som hörs i samband med renar och vinter och kopplar det till att barn leker jultomte. Kim ger även förslag på att det kunde vara kulor eller ärtor vilket Eli kommenterar att ärtor inte låter så högt som på ljudsekvensen. Fler

37

intervjudeltagare upplevde ljudnivån på ljudsekvensen som hög, jätte hög, inte skönt för öronen, rörig och obehagligt. Några av barnen upplevde att ljudet var skönt, det tolkar vi som att de barnen tyckte om att leka med de materialen som hördes och inte kopplade ljudnivån till ljudet utan till materialet och platsen.

Alex och Tony beskrev ingående hur de upplevde att ljudet minskade och ökade under tiden som ljudsekvensen spelades upp.

5.7 Analys med svar på frågeställningarna

Syftet med examensarbetet var att undersöka hur barn i åldrarna fyra till sex påverkades, upplevade och uppfattade sin vardagliga ljudmiljö i förskolan. Ljudmiljön skapas tillsammans av barnen och pedagogerna och miljön, i det relationella, det som sker mellan barnen och pedagogerna och miljön och det som sker mellan intervjuaren och barnen och mellan barnen och ljudsekvenserna. Genom att använda semistrukturerade intervjuer och samtala med barnen gav det en möjlighet att komma närmare barnens perspektiv och för att få en djupare förståelse för hur barnen tänker och uppfattar sin ljudmiljö. Empirin tolkas och analyseras ur ett fenomenologiskt hermeneutiskt perspektiv för att försöka förstå vad barnen menade och för att komma fram till ett trovärdigt, om än begränsat svar gällande studiens frågeställningar.

5.7.1 Vad är det för ljud barnen hör i sin vardagsmiljö i förskolan?

I intervjudeltagarnas svar tydliggörs att barnen kan urskilja att det är barnen och pedagogerna som hörs tydligast, några intervjudeltagare kan urskilja namnen på pedagogerna och barnen då de känner igen deras röster. Barnen kan även se samband mellan ljuden till de olika rummen i förskolan och till olika aktiviteter, lekar samt leksaker som hörs och tolkas till ljudsekvenserna.

38

5.7.2 Hur uppfattar barnen ljudmiljön i sin vardag i förskolan?

Barnen uppfattar ljudnivån som varierad, beroende på var och vad de gör så varierar ljudmiljön från trevligt till otrevligt upplevd och uppfattad av deras öron. Allt mellan låga, mittemellan till höga ljudnivåer förekommer, vilket barnen bekräftar i sina svar. Att några barn förknippar den stora avdelningen med samling, tolkar vi det till då barnen berättade att de räcker upp handen och bara får pratar en åt gången när fröken sagt deras namn. Barnen verkar överraskade över att några av ljudsekvenserna är inspelade på deras avdelning, de har nog inte tidigare upplevt ljudmiljön på liknande sätt som nu när det är påtagligt och fokuserat på en ljudsekvens med enbart det auditiva sinnet. I vanliga fall leker barnen i olika rum eller vanligtvis i miljöerna som finns belägna i det stora rummets ytterkanter och fokuserar då endast på sin egen lek och kopplar automatiskt bort de andra ljuden i rummet. Några barn förknippade inte de högljudda ljudsekvenserna till deras vardagliga ljudmiljö, trots att vi berättat att vi spelat in ljuden på deras avdelning samma dag.

I samtal med intervjudeltagarna framkom det även att barnen var medvetna om konsekvenserna av att utsättas för höga ljudnivåer då barnen bland annat gav uttryck för att ljudet var högt för örnen och det kändes inte bra då det blev obehagligt men när ljudet var lägre var det bättre och skönt tyckte några barn. René uttryckte sig: när det var tyst,

var det jättebra men när det var högt det var inte så bra och Levi fyllde i: När ljudet är högt får man ont i öronen och man kan åka till doktorn. Vida berättade att hen får ont i

huvudet ibland: då orkar jag inte leka mer. Några barn nämnde även att de haft ont i öronen, ont i magen och att de då höll för öronen, sa till en pedagog eller stängde dörren.

39

5.7.3 Hur uttrycker, benämner och förklarar barnen sin upplevda ljudmiljö?

Vi använde oss av begreppen högt ljud, lågt ljud eller mittemellanljud när vi intervjuade barnen för att förstå varandra, vi använde även begreppen hög ljudnivå och låg ljudnivå. Tyst är ett begrepp som barnen själva använde. Ett barn uttryckte att ljudet inte var skönt då det var för högt och starkt.

Barnen relaterar de olika ljudsekvenserna till olika platser, olika aktiviteter och vi upplevde att de har koll på hur ljudmiljön är i förhållande till låg respektive hög ljudnivå. Många av intervjudeltagarna använde korrekta begrepp för att förklara och berätta hur de upplevde ljudsekvenserna. Några av barnen hade svårt att definiera om ljudet vad högt eller lågt precis som att de inte tidigare reflekterat över att ljudnivån varierar.

Barnen själva önskar att ljudmiljön på förskolan ska vara mittemellan, så att man inte får ont i öronen eller i huvudet. Några barn säger att de önskar lugnt och skönt för öronen, för tyst är det väldigt sällan på förskolan.

I detta kapitel har relevanta delar av det empiriinsamlade materialet, i form av fem ljudsekvenser presenterats och tydliggjorts av författarna. I analysen har studiens frågeställningar besvarats.

41

6. Diskussion och Slutsats

I diskussionen problematiseras studiens resultat i relation till tidigare forskning. Studiens resultat och metod kommer även diskuteras och kritiskt granskas. Kapitlet avslutas med en slutsats och förslag till framtida forskning.

6.1 Resultatdiskussion

Vi som författare utgör alltid en del av den värld vi studerar, med allt vad det innebär av egna erfarenheter och förförståelse som utgör en referensram till hur vi tolkar empirin. Även om vi som författare definierar vad som studeras och hur vi tolkar barns perspektiv kvarstår det likt en öppen fråga som inte helt kan besvaras då barnets förståelse för fenomenet och dess innebörd är ur deras perspektiv och i deras livsvärld, inte ur vårt vuxenperspektiv. (Johansson, 2003)

De ljud barnen lättast kunde urskilja från ljudsekvenserna i föreliggande studie var pedagogernas och barnens röster. I likhet med vad Sjödin, Kjellberg, Knutsson, Landström och Lindberg (2012) kommit fram till att det är pedagogernas och barnens röster som utgör den största delen av ljudmiljön i förskolan. I intervjuerna som gjorts i föreliggande studie uttrycker barnen inget samband mellan aktiviteterna och ljudnivåerna på förskolan. Vid någon intervju svarade barnen att de inte hörde något vilket vi tolkar som att de inte kunde urskilja något igenkänningsbart ljud som de kunde relatera till olika lekar och aktiviteter. De aktiviteter som barnen i sina svar kunde urskilja var de lekar som

42

de själva deltagit i och tycker är tillfredsställande. Genom resultatet i studien bekräftades barnens svårighet att urskilja, utöver redan kända personers röster, vad som hördes och hände i den bullriga miljön. Persson Waye (2014) studie resulterade i liknande då hon skriver att:

Barn har speciellt svårt att höra vad som sägs i bullriga miljöer och detta kan påverka språkinlärningen. Särskilt utsatta är barn som har annat modersmål än svenska och barn med hörselnedsättning. Buller kan även försämra uppmärksamhet och inlärning samt innebära en risk för röstbesvär. (s.2)

Har barn svårt att höra i förskolans bullriga ljudmiljö blir det en utmaning för att ett lärande ska ske. Särskilt svårt blir det att nå den proximala utvecklingszonen som minskar när bullret ökar och där med minskar också utvecklingspotentialen som Vyotskilj förespråkar i det sociala lärandet, som är en nödvändighet för all utveckling. Alla barn, pedagoger och speciellt barn med olika funktionsnedsättningar skulle gynnas av totalt sätt lägre ljudmiljö i förskolan, likt som det skulle kunna bidra till ett ökat lärande om bullernivån sänktes.

Intervjudeltagarna uttryckte sig med dels korrekta begrepp för hur ljudmiljön beskrivs, dels med egna begrepp eller de uttryck vi använde oss av för att tillsammans närma oss en gemensam förståelse. Barnen visade även med hela kroppen och gestikulerade när de förklarade och framförde sin mening. De gav exempelvis uttryck att de inte tyckte om höga ljudnivåer då barnen märkt att de på olika sätt mådde dåligt efter att de vistats i höga ljudmiljöer. Barnen berättade även att de försökte undkomma högt ljud på olika sätt genom att använda sig av olika strategier, likt som Dellve, Samuelsson och Persson Waye (2013) kommit fram till i sin tidigare forskning. Även Fredrik Sjödin och Lage Burström (2013) har i sin forskning kommit fram till att barn inte har samma instinkter gällande att skydda sig och undvika bullriga miljöer och de besitter inte samma riskmedvetenhet som vuxna.

Persson Waye (2014) skriver i sin forskning att ”Förskolepersonal som utsätts för höga bullernivåer känner sig stressade, trötta och framförallt ljudtrötta samt får problem med rösten” (s.2). Fler som forskat om hur rösten påverkas i samband med buller är exempelvis Viveka Åhlander Lyberg, David Garcia Pelegrin, Susanna Whitling, Roland Rydell och Anders Löfqvist (2014). För att överrösta bullret höjer man automatiskt rösten i en så kallad Lombardeffekt (Lane & Tranel, 1971), dess konsekvens bidrar till att både pedagoger och barn i förskolan löper risk för att drabbas av heshet. Bullret bidrar även